9789137135113

V채gar till visdom

Stefan Einhorn

V채gar till visdom

Forum

Tidigare utgivning En dold Gud 1998 Ont i kroppen 2000 (med Ralph Nisell) Den sjunde dagen 2003 Konsten att vara snäll 2005 Medmänniskor 2007

Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se © Stefan Einhorn 2009 Omslagsdesign Pär Wickholm Satt hos Ljungbergs sätteri i Köping med Meridien LT Std 11/13,5 Tryckt 2009 hos ScandBook AB i Falun ISBN 978-91-37-13511-3

Till min farfar Pinchas Mendel Einhorn – fÜr din visdom

En människa förblir vis så länge hon söker visheten; när hon tror sig ha funnit den blir hon en narr.

Talmud

I nnehåll

Inledning 11 Vad är visdom? 18 Visdom och kunskap i religion och vetenskap 82 Hur hanterar vi problem på ett vist sätt? 95 Visdomens motsats 110 Att utveckla sin visdom 143 Till sist 196 Tack 201 Litteratur 203

I nledning

Det hände i den polska staden Cze¸stochowa under andra världskriget. För befolkningen i det judiska gettot blev det till slut uppenbart att nazisterna planerade att döda dem alla. Min pappas familj hade än så länge överlevt eftersom farfar, Pinchas Mendel, var en skicklig skräddare och sydde kläder åt den tyska armén. Men fler och fler judar skickades från staden till koncentrations- och förintelseläger och det blev allt tydligare att chanserna för familjen att överleva var små. Min farmor Sara beslutade sig då för att det var bättre att en i familjen överlevde än att alla fyra skulle dö tillsammans. Hon gick till min farfar och framförde sin bestämda uppfattning: de skulle lämna bort min pappas bror Roman, elva år gammal, till en familj utanför gettot där han skulle kunna vara gömd under falsk identitet. Min farmor var envis och till slut gav farfar med sig. Genom kontakter fann hon en familj som sa sig vara villig att mot betalning ta hand om Roman. Farmor och farfar ordnade fram pengarna och allt var klart för att skicka i väg honom.

Så kom den dag när Roman skulle lämna dem. Kvinnan i familjen som skulle ta hand om honom satt i vardagsrummet. Roman var påklädd och hans väska packad. Men farfar stannade kvar i rummet som tjänade som skrädderi och arbetade lugnt vidare. Till slut gick farmor in till honom och frågade om han inte skulle ta farväl av sitt barn.

Utan ett ord la farfar ifrån sig sitt arbete och gick ut i 11

vardagsrummet. Men i stället för att ta adjö av Roman vände han sig till kvinnan och tog hennes hand. Han tackade henne för att hon ville ta sig an deras lille son i dessa svåra tider, men bad henne göra honom ytterligare en tjänst. Det fanns ett konditori alldeles utanför gettot.

Skulle hon kunna ta med sig Romans väska och förskottsbetalningen för sex månader, dricka en kopp te och äta en bakelse innan hon återkom för att ta med sig deras son?

Han sa: ”Jag vill ju anförtro er det dyrbaraste jag har, vår son. Men jag, en gammal far kommer att vara er evigt tacksam om ni gör som jag har bett er om, då kommer jag att känna mig ännu lugnare.” Kvinnan svarade att hon snart skulle komma tillbaka, tog väskan och pengarna och lämnade lägenheten.

Hon kom aldrig tillbaka. Roman stannade med sin familj och överlevde kriget.

Jag växte upp med denna berättelse och med andra historier om min fantastiske farfar, berättade av min pappa.

I en av historierna slog farfar på egen hand ner tre kosacker som anföll honom i en gränd. I en annan besegrade han en brottare på ett nöjesfält, där man gav en summa pengar till den som lyckades med den bedriften. Jag kan inte med säkerhet säga om alla dessa historier är sanna, men berättelsen om hur farfar Pinchas testade kvinnan har jag fått bekräftad både av min farmor och av Roman själv, som idag lever i Kanada.

För mig har historien om farfar och Roman alltid kommit att förknippas med, och i grunden definiera, begreppet ”visdom”. I den oerhört svåra situation som familjen befann sig i genomsökte farfar sitt inre och fann en lösning som i det närmaste var genial. Han fattade ett vist beslut. Jag har funderat mycket på hur farfar kom fram 12

till hur han skulle testa kvinnan, och när han fattade sitt beslut. Svaret kommer jag aldrig att få – farfar dog när jag var tre år gammal. Jag träffade honom aldrig, och om jag hade gjort det hade jag inte kunnat tala med honom. Trots att han hade bott i Kanada sedan 1949 talade han bara jiddisch och polska.

Min pappa reste 1959 till Kanada för att besöka farfar, som då var döende i magsäckscancer. Pappa stannade i två månader och strax efter att han hade rest tillbaka till Sverige dog farfar. När jag senare frågade pappa om deras möte, svarade han bara: ”Vi talade med varandra på ett sätt som vi aldrig gjort förut.” Dessa samtal, vars innehåll jag inte känner till, fungerade som en inspiration till boken Den sjunde dagen, där en son talar med sin far om livets mening.

I Den sjunde dagen berättas i skönlitterär form om en muntlig tradition, överförd från generation till generation.

Denna tradition tar upp en kunskap som ställer frågor som: Varför finns vi här? Vad har människan för uppgift? Hur ska vi leva våra liv? Och berättelsen säger att om mänskligheten lever sitt liv i enlighet med denna tradition kommer vi att ha förutsättningar att skapa en paradisisk tillvaro på jorden. Om vi inte gör det kan ett betydligt värre öde vänta mänskligheten.

I Den sjunde dagen sammanfattas människans uppgift i blott fyra ord: sanningssökande, etik, kärlek och visdom. I mina tidigare böcker har jag fördjupat dessa ord. En dold Gud handlar om sanningssökande. Konsten att vara snäll är en bok om etik. Medmänniskor handlar om hur lätt och hur svårt det är att älska sin medmänniska. Den här boken handlar om det fjärde ordet – visdom.

Därför har jag skrivit dessa böcker. Och Vägar till visdom är den sista i denna serie.

13

Är visdom verkligen en egenskap som vi kan lära oss?

Ordet har idag en ålderdomlig klang och brukas sällan – nu talar vi hellre om kompetens och om att vara smart.

Och när begreppet används är det ofta i samband med ordspråk och aforismer. Detta har lett till att visdom för många ter sig som en ouppnåelig egenskap.

Jag menar att visdom är något som vi alla har tillgång till – det är en mänsklig egenskap bland andra. Vi har alla potentialen att bli klokare människor – det finns inget mystiskt eller svårbegripligt med detta. Visdom är ett förhållningssätt som vi kan lära oss att utveckla. Det är dags för en renässans för visdomen, och det grundläggande syftet med den här boken är därför att ge kunskap om och förmedla en inställning till tillvaron som gör att vi kan växa i visdom.

Detta är inte en vis bok utan en bok om visdom, och det är viktigt att understryka skillnaden. En vis bok förmedlar kloka råd om hur vi ska leva våra liv, medan denna bok om visdom har som syfte att lära ut hur vi kan bli allt visare. Målsättningen är att lära ut grunderna och därefter är det läsarens sak att använda sin visdom på bästa sätt.

Varför är det viktigt med visdom? Vi lever i en tid när individen på ett unikt sätt har möjlighet att påverka sitt eget liv (och andras). Detta innebär att vi alla kan utföra betydelsefulla gärningar, i det stora och i det lilla. Möjligheten att förverkliga vår inneboende potential ökar dramatiskt om vi har tillgång till vår visdom. Och vid vändpunkter i våra liv kan kontakt med denna visdom vara avgörande, vilket var fallet i berättelsen om min farfar.

Men det handlar inte bara om beslut på liv och död.

Tillgång till visdom kan hjälpa oss också i vardagliga situationer. Vi prövas många gånger varje dag, vare sig vi 14

är medvetna om det eller ej, och de beslut vi fattar kan få konsekvenser som vi inser först långt senare, eller inte alls.

Vi möter ofrånkomligen under livets gång problem, konflikter, dilemman, sorg, lidande, sjukdom och, till slut, döden. Men färden genom livet innebär också glädje, mening, förundran och mysterier. Visdomens uppgift är att bistå oss på denna märkliga livsresa och underlätta den för oss. Visdom kan ge oss en ökad tolerans för våra medmänniskor, minska vår rädsla för åldrande och död, ge större möjligheter att känna lycka, göra oss mer fördomsfria och ge oss djupa insikter. Visdom gör livet lättare att bära och gör det samtidigt rikare, mer meningsfullt och mer glädjefullt.

En annan anledning till att visdom är så viktigt är att vi lever i ett samhälle som under några årtionden genomgått en fantastisk revolution när det gäller spridning av information. Möjligheterna att finna kunskap är oändliga, och denna skatt är tillgänglig för de allra flesta till ett överkomligt pris, eftersom internet i mångt och mycket bygger på principen om fri tillgång. Det förstörda biblioteket i Alexandria sägs ha innehållit 400 000–700 000 skriftrullar, men detta var bara en bråkdel av den informationsmängd vi har tillgång till idag.

Den mängd information som nutidens människor behöver hantera är också mångtusenfaldigt större än den kvantitet som fanns tillgänglig under den period när Gamla Testamentet, som är fullt av referenser till visdom, nedtecknades (för ungefär 2 200–2 900 år sedan). I de allra flesta avseenden är denna utveckling positiv, men den ställer samtidigt krav. För tillgång till kunskap räcker inte – vi måste också kunna filtrera, sortera och struktu15

rera den för att därefter använda den på ett optimalt sätt.

För denna process behöver vi tillgång till vår intellektuella kapacitet, gott omdöme, kreativitet och – sist men inte minst – visdom.

Och utvecklingen fortsätter. Framtiden kommer med all säkerhet att överrumpla oss, på det ena eller andra sättet, för det har den alltid gjort. Men behovet av visdom kommer inte att minska. I takt med att vi måste hantera allt mer komplexa system, inte bara när det handlar om information, kommer behovet tvärtom att öka.

För individens egen utveckling och livsväg är visdom således av stor betydelse. Men det finns ännu en anledning till att det är så viktigt att vi utvecklar denna förmåga.

Visdom handlar nämligen i grunden om mänsklighetens förmåga att ta hand om sin framtid. Om vi lyckas har vi en framtid, men utan visdom har mänskligheten små förutsättningar att överleva som art.

Vi står nämligen inför utmaningar som ingen annan generation före oss har tvingats hantera. Hotet från massförstörelsevapen är reellt, och de kan orsaka en katastrof som vi knappast kan föreställa oss. De förbättrade transportmöjligheterna har lett till att epidemier sprids på ett sätt som vi inte kunde ana för några decennier sedan. Och till detta ska vi lägga miljöförstöringen, som redan har orsakat stora skador på vår jord. Det är verkligen sant – i en värld utan visdom överlever ingen.

Enligt en utbredd missuppfattning kan vi som individer inte påverka utvecklingen. Vi är för små och för betydelselösa för att göra någon skillnad. Men det är inte sant att vi är hjälplösa offer. Vi kan alla påverka utvecklingen. Och det är faktiskt större än så – vi har alla en skyldighet att bidra till en bättre värld. Det hör nämligen till jobbet med 16

att vara människa. Att utveckla vår egen visdom är ett viktigt steg på vägen mot att uppfylla våra skyldigheter, mot oss själva och mot vår omvärld. Och genom att delta i kampen för en bättre värld gör vi inte bara människor runt omkring oss fria, vi frigör samtidigt oss själva.

Vare sig jag har skrivit medicinska översiktsartiklar, skönlitteratur eller facklitteratur har jag alltid strävat efter att formulera mig så enkelt som möjligt – av respekt för läsaren. Jag har haft samma målsättning med den här boken och har därför försökt att skriva begripligt – men utan att förenkla – om ett ämne som är svårdefinierat och komplicerat, men samtidigt oerhört intressant och viktigt. Jag hoppas att jag har lyckats och samtidigt vill jag ge ett råd: Om ett avsnitt tråkar ut dig – hoppa fram till nästa och fortsätt läsa där.

Så till svaret på den obligatoriska frågan till någon som skriver en bok om visdom – är författaren själv vis? Svaret är förstås att jag inte är visare än någon annan. Ibland glimtar det till och vid andra tillfällen är jag riktigt dum i huvudet. Jag är således som människor är mest. Men jag tycker att det är viktigt att utveckla denna sida hos mig själv och är villig att arbeta på det. Och jag hoppas att det finns många andra människor som tänker på samma sätt.

För det är nämligen så enkelt – det första och samtidigt viktigaste steget mot att bli en visare människa är att vilja bli en visare människa. Och om vi är många som delar en önskan om att bli en aning visare kommer vi tillsammans att kunna uppnå stora saker.

17

Vad är visdom?

För ett antal år sedan läste jag en bok som handlade om de stora livsfrågorna. Jag tyckte att boken var djupt imponerande – en av de absolut bästa som jag hade läst inom områdena religion och livsfilosofi. Boken innehöll vad jag skulle beskriva som levnadsvisdom, och under flera år var den en stadigt återkommande present från mig till vänner som var intresserade av de stora livsfrågorna.

Så fick jag till min glädje reda på att författaren till denna pärla av visdom skulle besöka Sverige och hålla ett heldagsseminarium i början av sommaren. Seminariet skulle äga rum samma dag som vår familj hade tänkt åka på semester, men vi sköt på avresan en dag för att jag skulle kunna delta i seminariet med den man som jag antog var en pelare av visdom. Det skulle pågå mellan 9.00 och 17.00, och alla deltagarna, ett hundratal personer, var där i god tid, för att inte missa en minut av föreläsningen.

När klockan närmade sig halv tio och en viss oro började sprida sig i publiken gick en av organisatörerna upp på scenen för att informera om att visdomsläraren hade anlänt från utlandet dagen innan, att han led av jetlag och därför var försenad, men att han snart skulle dyka upp.

När klockan hade blivit tio meddelades vi att läraren hade varit så trött att han hade gått och lagt sig att sova igen, men att han skulle komma om en timme. Klockan blev elva utan att visdomsläraren dök upp och den stackars 18

organisatören fick återigen förklara att han snart skulle vara där.

Närmare två och en halv timme försenad kom läraren in på scenen, satte sig i en fåtölj, la en pläd över benen och började tala. Han höll på i fyrtiofem minuter och undrade sedan om det inte var dags för lunch. ”Nej, håll på en stund till”, ropade flera ur publiken, men läraren försäkrade att det var lunchtid och så frågade han hur lång tid vi behövde ha på oss. ”En halvtimme”, ropade någon i publiken, varvid vishetsläraren skrattade och sa: ”Vi tar en och en halv timmes lunch, nej förresten, ta två timmar.” Därpå reste han sig och lämnade scenen.

När vi kom tillbaka strax efter klockan två möttes vi av beskedet att läraren låg och sov och skulle komma först klockan tre. Då brast tålamodet för många av deltagarna, medan andra hävdade att läraren gjorde på detta sätt för att han ”förstod att vi behövde konfronteras med vår inneboende aggression”. Andra, däribland jag, kände snarare en spirande misstanke om att han helt enkelt var trött, lat och ointresserad.

Hur som helst – läraren hade bestämt att vi som kompensation skulle få beskåda ett av hans tidigare framträdanden på video. Under huvuddelen av den halvtimmeslånga inspelningen berättade han en historia om en halt och lytt man. Efteråt passade jag på att fråga organisatören om läraren som kompensation skulle fortsätta efter 17.00.

Den generade organisatören skakade på huvudet och berättade att läraren då skulle resa vidare.

Klockan halv fyra gjorde så vår lärare entré. Återigen satte han sig i fåtöljen, la omständligt pläden över benen och frågade sedan vilken video vi hade sett. Vi svarade att det var den där han berättade om den halte och lytte mannen. ”Jaha”, sa han tveksamt, ”det var den historia jag hade 19

tänkt berätta nu. Men det gör ingenting. Den förtjänar att berättas flera gånger.” Och så började han berätta samma historia igen. Då gav jag upp och gick hem.

Detta var onekligen en nyttig lektion för mig. Jag insåg nämligen att människor alltid är människor och att det i samma individ kan rymmas såväl visdom som respektlöshet, dumhet och nonchalans. Jag fick en fördjupad insikt om att visdom är en svårfångad och undflyende egenskap som vi kan söka efter hos andra eller sträva efter hos oss själva, men utan att någonsin komma hela vägen fram.

Och lika gott är väl det. För frågan är om det finns något som är tristare (och farligare) än människor som av sin omgivning uppfattas som perfekta och som till råga på eländet tror på denna myt om sig själva.

Vad innebär begreppet visdom?

Det exempel som de flesta människor förknippar med begreppet visdom är kung Salomos hantering av det dilemma som uppstod när två kvinnor båda hävdade att de var mor till samma barn. Salomo valde att inte lösa problemet direkt utan att i stället testa kvinnorna genom att föreslå att barnet skulle klyvas i två delar och att kvinnorna sedan kunde få var sin del. När den ena av kvinnorna upprört ropade att det i så fall var bättre att den andra tog barnet hade Salomo, genom ett vist mellansteg, löst problemet och gav barnet till kvinnan som värnade om barnets liv. Men på vilket sätt var Salomo vis?

Det finns ingen entydig vetenskaplig definition av vad visdom är eller hur man kan mäta denna egenskap. Det enda vi vetenskapligt kan uttala oss om är hur människor uppfattar begreppet, för det har man nämligen studerat, 20