9789137135557

Magnus Sandelin

den sva r t e n a zi s t en En dokumentär om Jackie ArklÜf

Forum

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 3

2010-10-18 10:15:29

Tidigare utgivning Extremister

Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se © Magnus Sandelin 2010 Omslag Patrik Lindvall Tryckt hos ScandBook AB i Falun 2010 isbn 978-91-37-13555-7

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 4

2010-10-18 10:15:30

Innehåll

Prolog 7 Första kapitlet. Uppväxtåren 21 Andra kapitlet. Värnplikten 36 Tredje kapitlet. Första resan till Bosnien 43 Fjärde kapitlet. Tortyren 56 Femte kapitlet. Muhamed Begovics väg till Sverige 64 Sjätte kapitlet. Rotimlja 68 Sjunde kapitlet. Dagboken 77 Åttonde kapitlet. Tillbaka till Sverige 85 Nionde kapitlet. Andra resan till Bosnien 94 Tionde kapitlet. I bosniskt förvar 100 Elfte kapitlet. Dubbelliv 113 Tolfte kapitlet. Den väpnade kampen 131 Trettonde kapitlet. Rånturnén 146 Fjortonde kapitlet. Skyddstillsyn 156 Femtonde kapitlet. Förberedelser 159 Sextonde kapitlet. Malexander 163 Sjuttonde kapitlet. Polisförhören 179 Artonde kapitlet. Jackie Arklöf och nazisterna 186

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 5

2010-10-18 10:15:30

Nittonde kapitlet. Rättegången 193 Tjugonde kapitlet. Domen 199 Tjugoförsta kapitlet. Erkännandet 203 Tjugoandra kapitlet. Steget ut 211 Tjugotredje kapitlet. Ny utredning om Bosnien 220 Tjugofjärde kapitlet. Studier 226 Tjugofemte kapitlet. Tidaholm, mars 2010 229 Källor 237 Några tillkännagivanden om innehållet i texten 241

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 6

2010-10-18 10:15:30

Prolog

Polisförhör, Kronobergshäktet i Stockholm, 9 juli 1999.

– Vi pratade ju om ansvar förra gången, ganska mycket, synen på ansvar. Du har ett ansvar Jackie. Du har ett ansvar för vad som hände på banken, du har ett ansvar för vad som hände sedan. Delar du det ansvaret med dina kamrater? Du måste ta det ansvaret förr eller senare. Det behöver inte betyda att du är illojal mot dina kamrater för att du tar ditt eget ansvar, du är inte van vid den här situationen efter vad jag förstår. Du är en krigare, nu retirerar du hela tiden. Du gräver ner dig, du måste ta dig ur det här, helt enkelt. Och det enda sättet att ta sig ur det här är att berätta vad du kommer ihåg av vad som hände.

Det finns ingen annan utväg. Du har varit med i Kisa vid det här bankrånet, du har varit med söder om Kisa, du har varit med i Malexander. Du kan inte smita undan, du kan inte bara sticka ner huvudet i sanden. Du är så pass stark så ditt eget ansvar kan du ta. Är det inte så? (tystnad) – När har du tänkt berätta hur det gick till?

– Ingen kommentar.

– Förberedelserna till det här rånet. Var du delaktig då?

– Ingen kommentar.

7

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 7

2010-10-18 10:15:30

– Beväpningen inför det här rånet. Var du delaktig i anskaffandet av vapen?

– Ingen kommentar.

– Det här med att man var inne så länge på banken. Var det ett klokt beslut?

– Ingen kommentar.

– Varför stannade ni och sköt mot polismannen? Kenneth Eklund?

– Ingen kommentar.

– Hur kändes det att avlossa första skottet mot polismannen och bilen?

– Ingen kommentar.

– Vad fick ni för motreaktion?

– Ingen kommentar.

– Vad hade ni gjort om polismannen hade stannat kvar i polisbilen?

– Ingen kommentar.

– Varför kastades det handgranater?

– Ingen kommentar.

– Ville ni skrämma polismannen, så att han inte skulle fortsätta efterföljandet?

– Ingen kommentar.

– Hur upplevde du situationen?

– Ingen kommentar.

– När ni upptäckte polisbilen i Malexander. Vad tänkte ni då?

– Jag kommenterar ingenting.

– Varför stannade ni bilen?

– Ingen kommentar.

– Jag ser på dig att du reagerar extra när vi börjar närma oss Malexander.

– Jag säger, jag kommenterar ingenting för de här dagar8

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 8

2010-10-18 10:15:30

na. Alltså jag kommer inte att säga nånting. Du får inte ens en kommentar, jag kommer att vara tyst.

– Varför blev det eldstrid? (tystnad) – Du kommer att vara tyst, fortsättningsvis?

– Ja, ni kommer att få svar: inga kommentarer.

– Men vi vill ställa frågorna. Varför uppstod eldstriden?

– Ingen kommentar.

– Vem sköt först?

– Ingen kommentar.

– Vad gjorde ni från det ni stannade bilen till dess att ni lämnade polisbilen med de döda polismännen?

– Ingen kommentar.

– Vem gjorde vad?

– Ingen kommentar.

– Varför uppkommer den här eldstriden, och vad var syftet? Det måste finnas ett syfte, du måste ha gjort en bedömning om motståndet, du och dina kamrater. Vad var syftet? Ni hade inte behövt stanna bilen. Det hade bara varit att gasa.

– Ingen kommentar.

– Vad vill ni uppnå?

– Ingen kommentar.

– Polismännen hann ju fråga på eran bil?

– Ingen kommentar.

– Hur kunde det bli så här?

– Ingen kommentar.

– Jag skulle vilja att du förklarade det.

– Ingen kommentar. *** 9

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 9

2010-10-18 10:15:30

Sverige njuter av försommarvärmen. En högtrycksrygg de sista dagarna i maj har gjort att temperaturen stigit till över tjugo grader. I radio och tidningar passar svenska politiker på att göra utspel som kan locka potentiella väljare i det stundande EU-parlamentsvalet. Den här ödesdigra fredagen, 28 maj 1999, rapporterar medierna också om Systembolagets planer för lördagsöppet, att EU-kommissionen är kritisk till att Sverige överväger morkullejakt, och att krigsförbrytare från Jugoslavienkrigen enligt ett avtal kan komma att avtjäna sina straff i svenska fängelser. Den mest sedda biofilmen i Sverige under den senaste veckan heter Shakespeare in love.

Klockan kryper mot stängningsdags. Kvart i tre. Femton minuter till, sedan ytterligare en timmes pappersarbete.

Jan Olsson sitter i sitt tjänsterum på Östgöta Enskilda Bank i Kisa. Han har sorterat papperen i olika högar framför sig på det mahognyfärgade skrivbordet, tittar ut genom fönstret och det vackra vädret. Där står några unga kvinnor vid en bil.

Några kilometer därifrån knäpper Jackie Arklöf de sista knapparna på sin blå verkstadsoverall, Andreas Axelsson stoppar ner två handgranater i fickan på sin väst och Tony Olsson sätter ett magasin i sitt automatvapen, en israelisk Uzi. Axelsson startar motorn på den stulna Saaben. Snart är tre rånare på väg. Det börjar bli rutin för dem nu. Ännu ett ställe att råna. Ännu en uppgjord plan att följa. Ännu ett litet samhälle att sätta i skräck.

I banklokalen finns fyra anställda och lika många kunder. Där han sitter i sitt kontorsrum ser inte Jan Olsson vad som sker i lokalen utanför. Men han hör att något bryter det sedvanliga lugnet. Någon skriker. Han tänker att det 10

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 10

2010-10-18 10:15:30

är ett fyllo som har kommit in i lokalen och reser sig upp för att gå och titta efter.

Men innan han har hunnit ut ur rummet hejdar han sig. Han ser en kollega där ute kasta sig ner på golvet och förstår att banken håller på att bli rånad. Han går tillbaka till sitt rum och sätter sig på sin stol igen. Lugnt och stilla.

Rånarna har inte märkt att han är där. Han trycker på larmknappen under skrivbordsskivan. Sitter tyst. Tittar ut genom fönstret. Vet inte vad han ska göra. Frustrationen växer.

Jan hör delar av samtalet utanför. Rånarna talar med normala röstlägen, är lugna och samlade. Men vad det drar ut på tiden! Han känner att rånarna är fast beslutna att komma över pengarna, att de är beredda att göra vad som helst. Och att situationen blir allt farligare ju längre tiden går.

Plötsligt upptäcker en av dem honom där han sitter på sitt rum med öppen dörr. Mannen blir fullkomligt vansinnig, rusar fram mot Jan och kastar sig över disken till kassorna med ett språng. Han pekar med sitt vapen på Jan Olsson och skriker: – Du där, kom ut!

Jan ställer sig skräckslagen upp, sträcker händerna i luften och säger: – Jag gör ingenting, det är lugnt.

Han närmar sig mannen som beordrar honom att lägga sig ner. Rånaren tycker att det går för långsamt och trycker ner honom så att han ligger med magen mot golvet vid dörröppningen till kontoret. Tankarna snurrar i huvudet. Hustrun. Barnen. Dödsångesten börjar krypa inom honom. Tänk om rånaren märker att han har larmat? Jan är övertygad om att han i så fall kommer att bli skjuten.

11

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 11

2010-10-18 10:15:30

Det går en stund. Eller en evighet. Då öppnas ett av tidlåsen och rånarna kommer till slut åt pengarna från bankomaten och serviceboxen. När de lämnar lokalen säger de åt alla att ligga kvar på golvet, för de tänker komma tillbaka. Klockan är omkring kvart över tre.

De kommer inte tillbaka. *** Strax före klockan tre får närpolischef Kenneth Eklund larm om ett pågående rån mot Östgötabanken på Storgatan. Han är den enda tjänstgörande polismannen i Kisa den här eftermiddagen. Eklund får veta att en person håller vakt utanför banken med automatvapen, och att förstärkning med polis från andra orter är på väg. I väntan på förstärkningen åker han för att observera.

Han tar på sig sin skottsäkra väst, sätter sig i polisbilen och kör. När han kommit till en vägkorsning femtio meter från banken ser han en beväpnad och maskerad man på trottoaren. Alldeles intill honom står en grön Saab 9000.

Deras blickar möts, den maskerade mannen höjer sitt vapen och siktar mot Kenneth Eklund i polisbilen. Snabb reträtt. Skymd av en vägkrök ett par hundra meter längre bort parkerar Eklund. Han stiger sedan ut i vägbanan för att kunna iaktta händelseförloppet.

Rånaren siktar mot alla som närmar sig. När han ser Eklund höjer han vapnet igen. Eklund kliver tillbaka ur blickfånget. Proceduren pågår under ett tiotal minuter.

Nästa gång han kliver fram kommer plötsligt den gröna Saaben farande i hög hastighet. Den kör på fel sida om en refug och när den passerar ett par meter från Kenneth Eklund noterar han tre vapenpipor som sticker ut genom 12

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 12

2010-10-18 10:15:30

sidorutan. Han kastar sig in i polisbilen.

Utan att tveka vänder Kenneth Eklund bilen och tar upp förföljandet. Färden går söderut på länsväg 34 mot Vimmerby. Det går fort, uppemot hundrafyrtio kilometer i timmen på den lilla vägen. Kenneth har kontakt med polisens kommunikationscentral och berättar vad han gör.

Han försöker hålla ett avstånd till rånarbilen på några hundra meter. Han ser hur den kör om en annan bil i en kurva.

De passerar en skjutbana, sedan kommer ytterligare en kurva och han förlorar kontakt med rånarbilen. Då får han en obehaglig ingivelse, och tänker att rånarna har stannat bakom kröken för att vänta in honom.

I nästa ögonblick ser han den gröna Saaben stå stilla mitt på vägen ett hundratal meter bort. De tre männen har gått ur bilen, en är vid förarsidan och två vid passagerarsidan. I knästående ställning siktar de mot honom med sina vapen.

Kenneth Eklund tvärnitar. Däcken skriker och luften fylls av stanken från bränt gummi. Polisbilen blir stående snett över vägbanan ett hundratal meter från den gröna Saaben. Mellan honom och rånarbilen sitter en kvinna i en röd Volvo. Hon har också stannat sin bil.

Då skjuter de. Det smäller och dammar. En kula träffar en av backspeglarna på kvinnans bil. Hon är först på väg att kasta sig ner på golvet i tron att rånarna skjuter på henne, men sedan backar hon hastigt undan och är nära att hamna i diket.

Rånarna hoppar in i sin bil och fortsätter. Kenneth Eklund följer efter. Nu vet han vad de är beredda att göra.

Han försöker vara uppmärksam, men vägen är kurvig och hastigheten hög. Bakom en krök står den gröna Saaben 13

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 13

2010-10-18 10:15:30

åter där på vägbanan med tre rånare i skjutklar ställning.

De öppnar omedelbart eld när de får syn på honom.

Han tvärbromsar, men hamnar mycket närmare Saaben den här gången. Kanske bara femtio meter ifrån. Han lägger i backen, men polisbilen rör sig inte ur fläcken.

Instrumentpanelen är helt svart när han vrider om nyckeln. Motorn är tyst, den måste ha blivit träffad under den intensiva eldgivningen.

Rånarna fortsätter skjuta mot bilen och Eklund hukar sig ner mellan framsätena. Han väntar på att framrutan ska gå sönder. Det gör den inte. Han kikar fram för att se om de tänker ge sig av igen, men beskjutningen bara fortsätter. Kenneth tänker att han inte vill dö här i bilen.

Han fattar ett snabbt beslut och rusar ut, springer oskyddad över vägen tjugo meter ner till en slänt mot ett kärr.

Det smattrar från kraftiga automatsalvor och han väntar bara på att bli träffad, att det ska svartna för ögonen. Men det gör det inte.

Nedanför slänten slänger han sig på mage och ålar in i vassen. Vattnet är en halvmeter djupt, och han reser sig upp och springer ännu längre in. Hittar en uppochnervänd plasteka, lägger sig bredvid den och tar fram sitt tjänstevapen. Lägger i en patron. Då hörs tre kraftiga detonationer.

Automatelden upphör.

– Snutjäveln ligger här nere i vassen!

Nu letar de reda på mig, tänker han. Han försöker koncentrera sig för att ligga helt stilla. Inte ett ljud nu! För första gången känner han sig riktigt rädd.

Evighetslånga minuter. Röster från vägen. Bilar har stannat, människor har strömmat till. Kenneth Eklund försöker i skydd av vassen förflytta sig en bit bort för att kunna ta sig upp på vägen igen. Då plötsligt ser han en 14

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 14

2010-10-18 10:15:30

man komma springande från vägen ner mot kärret, och han hinner tänka att det är rånarna som har sett honom ta skydd där nere. Han höjer sitt tjänstevapen med fingret hårt vilande mot avtryckaren, och i nästa sekund märker han hur även den andra personen höjer armarna och riktar ett svart föremål mot honom, som ett pansarskott.

Då skriker Eklund: – Det är polisen, jag skjuter!

– Det är från pressen! svarar den andre mannen och tar en bild.

Rånarna har redan gett sig iväg. *** Den här eftermiddagen är det mycket att göra på polisens kommunikationscentral i Motala, eller polisradion som den kallas. Telefonen ringer ständigt, radioanropen från kollegerna i trafikbilarna avlöser varandra. Frågor om ägare till olika bilar.

Bob Andersson gick på sitt pass klockan femton. Ikväll jobbar han ensam på radion. Han har fått veta att en bank i Kisa blivit rånad, någon nämnde också att vapen varit inblandade.

– Inget för Motala i nuläget, men ni kan ha det i bakhuvudet, har befälet meddelat honom och kollegerna i yttre tjänst.

Så ringer telefonen igen. Eftersom radiotäckningen ofta är dålig i området föredrar poliserna i bilarna att använda mobiltelefonen. Kollegerna Olle Borén och Robert Karlström är i andra änden, uppkopplade genom sin radiobils handsfreesystem. De pratar om rånet.

– Vi kör söderut på riksväg 32 mot Boxholm. Rånarna 15

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 15

2010-10-18 10:15:31

kanske kommer vägen via Malexander, så vi försöker spana efter dem.

– Okej, säger Bob. Klockan är kvart över tre. Han lämnar sin plats och går över till vakthavande befäl för att meddela vad Borén och Karlström precis sagt. Sätter sig sedan på sin stol igen.

Fortsätter att vakta telefonen, svara på radioanrop, sköta rutinärenden.

Tjugo i fyra kommer vakthavande befäl fram med en handskriven lapp till Bob. Där står att en taxichaufför sett en motorcykel som eventuellt saknar registreringsskylt.

Motorcykeln har varit synlig i Malexander och verkar vara på väg mot Boxholm. Den borde kollas.

Bob ringer upp Borén och Karlström. Jodå, de har precis mött en motorcykel på vägen, så de vänder bilen och kör efter. Samtalet avslutas.

Efter en stund hör Bob hur polisradion i Linköping anropar Boréns och Karlströms bil, radiobil 5320. En manlig polis ropar tre gånger, utan resultat.

– Ingen förbindelse, klart slut.

Radioskugga.

I Linköping har informationen om beskjutningen av Kenneth Eklund nått fram. Till radion i Motala har den det inte. I Linköping bestämmer man sig för att skicka ut ett allanrop över radion till samtliga polisbilar i länet med information om vad som hänt, så att de kan iaktta särskilt stor försiktighet. Men stressen gör att någon trycker på fel knapp och varningen går bara ut på en lokal kanal. Varken Olle Borén, Robert Karlström eller Bob Andersson känner till att rånarna har skjutit skarpt mot en polis.

Samtidigt har Borén och Karlström stoppat den efterspanade motorcyklisten och frågat vart han är på väg. De 16

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 16

2010-10-18 10:15:31

har bett om att få titta på hans körkort, har antecknat registreringsnumret på motorcykeln, liksom hans personnummer och namn. Sedan tidpunkten: 15.53. De har också sökt igenom hans ryggsäck.

– Är det inte bättre att jaga rånare istället? undrar mcföraren.

– Det är ju det vi gör, svarar de två poliserna.

Mc-föraren berättar då att han passerade rånarna när de stod stilla på länsväg 34 söder om Kisa, att de hade vapen, och möjligen säger han också att de skjutit mot en polisbil.

Senare under rättegången är han lite osäker på om han verkligen talade om det.

Olle Borén och Robert Karlström sätter sig i bilen igen, vänder och kör söderut mot Malexander.

På en plats som kallas Sommarhagen parkerar de på en avtagsväg med bilens front pekande ut mot huvudvägen.

Klockan 16.00 passerar en Ford Sierra på den smala, kurviga landsvägen. Vid ratten sitter en ensam man i fyrtioårsåldern. Olle Borén antecknar registreringsnumret i sitt block.

Därefter kommer en pickup med en yngre man som förare.

Efter en stund, klockan har nu blivit 16.08, närmar sig en vit Toyota. Poliserna ser förmodligen bara en ensam man vid ratten.

Det har gått en timme sedan rånet mot banken i Kisa.

Den plats där de står med sin polisbil ligger ungefär sju och en halv mil därifrån.

Av någon anledning fattar de misstankar mot Toyotan, kör efter den med hög hastighet och sätter på blåljusen.

Samtidigt ringer Bob Andersson på kommunikationscentralen i Motala upp dem på mobiltelefonen. Han vill tala 17

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 17

2010-10-18 10:15:31

om att kollegerna i Linköping försökt att anropa deras bil utan att nå fram.

– Hur gick det med motorcyklisten? undrar han.

Jodå, mc-föraren hade sett rånarna, får Bob veta. Och så en fråga från dem om en bil med registreringsnummer BTZ 786. Bob Andersson förstår att det är en bil som kör framför dem, han noterar numret på en lapp och börjar knappa in det på datorn. En rutinsökning, men han har precis varit utloggad ur systemet så det tar en liten stund.

Under tiden hör han hur en av poliserna i radiobil 5320 pratar med den andre: – Titta vad han gör, han kör så vingligt.

Sedan plötsligt: ett par sekunders kraftigt smatter från ett automatvapen. Kollegerna i bilen skriker högt. Därefter några enkelskott i snabb följd. Sedan knäpp tyst. Förbindelsen bryts.

Bob Andersson ropar förgäves på Karlström och Borén två gånger över telefonen.

Tänker att något har gått riktigt fel. *** Första gången jag träffade Jackie Arklöf var i januari 2008, i Kumlaanstaltens besöksrum. Han hade hunnit bli trettiofyra år. Jag hade skickat honom en bok jag skrivit om några politiska extremister i Sverige, där jag undersökte varför en del unga människor väljer att ta steget in i olika våldsbejakande rörelser. Jag var nyfiken på hans reaktion, men hade ingen större förhoppning om att få svar. Men snart kom ett brev tillbaka. Jackie hade läst boken och uppskattade mitt grepp att försöka hitta den röda tråden i tre ideologiskt olikfärgade brott. Så han ville träffa mig, 18

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 18

2010-10-18 10:15:31

förutsättningslöst, för att prata om extremism, och kanske annat också.

Det var ingen intervju, men någonstans i bakhuvudet fanns tankar om att försöka skildra hans livsöde, männi­ skan Jackie Arklöf, och vad som lett fram till de uppmärksammade brott han begått. Att söka bakom rubrikerna för att om möjligt bättre förstå en viktig, men för många fortfarande förbryllande, del av svensk kriminalhistoria.

Det har gått över ett decennium sedan polismorden i Malexander, det som gjorde Jackie Arklöf till ett begrepp för hela svenska folket. Händelserna de där försommardagarna 1999 skapade en sorts nationellt trauma. Under ett par intensiva dygn rapporterade medierna om mördarjakten, och under en mycket lång tid därefter fortsatte morden att sätta sin prägel på såväl nyhetsbevakning som det offentliga samtalet i stort.

Några år senare var Jackie Arklöf åter i mediernas fokus.

I november 2006 stod han i Stockholms tingsrätt åtalad för grova krigsförbrytelser, gärningar han begick som ung legosoldat i Bosnien på nittiotalet. Nyhetsrapporterna då handlade bland annat om att Sveriges kanske mest avskydde brottsling ångrade sig och hade påbörjat ett nytt liv.

Jag blev nyfiken. För om det stämmer att han tänkt om, vad skulle han i så fall kunna berätta om brotten? Om det högst paradoxala i att han som färgad kille hängav sig åt nazismen? Eller om vad kriget, som han på ett brutalt sätt har egen erfarenhet av, gör med en människa?

Jackie Arklöf ville inte ställa upp på någon intervju när vi möttes 2008. Han var avvaktande och lite misstänksam.

Under ett par timmar pratade vi ändå om saker som den svenska nazismen idag, journalistik och hans tid i fängelset.

19

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 19

2010-10-18 10:15:31

Vi fortsatte sedan att ha sporadisk brevkontakt. Och jag började samla information från andra källor för mitt projekt, som jag trots allt bestämt mig för att påbörja.

I mars 2009 träffades vi igen. Nu satt han på Hall i Södertälje. Bjöd mig på hembakad vaniljkaka och kriminalvårdens pulverkaffe. Vi diskuterade högt och lågt, men jag fick fortfarande inte intervjua honom. Han gav mig istället namnen på några andra personer jag kunde kontakta.

Jag hade börjat söka efter människor på egen hand. Intervjuade personer som träffat honom i olika sammanhang.

Sådana som känt honom tidigare, och andra som känner honom idag. Jag plöjde tusentals sidor med dokument.

Läste hundratals tidningsartiklar. Fortsatte hålla viss brevkontakt med Jackie själv. Och till slut, i mars 2010, gick han med på att jag gjorde en längre intervju med honom på Tidaholmsanstalten dit han blivit flyttad.

En del av den här boken bygger på den intervjun, men största delen är resultatet av annan informationsinsamling.

Det här är en berättelse om en svensk adoptivpojke som blev nazist, legosoldat och polismördare, och hur tiden efteråt i fängelset har påverkat honom. Men den gör inte anspråk på att förmedla den enda sanningen om Jackie Arklöf. Det är jag som har gjort urvalet, som valt bort och prioriterat. Det är jag som har tolkat den information som jag har haft tillgång till. Men utifrån förutsättningarna har jag ändå försökt att ge en så ärlig bild som möjligt, utan att vare sig demonisera eller försköna personer eller händelser.

20

Sandelin_Den svarte nazisten_inlaga.indd 20

2010-10-18 10:15:31