9789137136325

Lotta Byqvist Anna Langer

Kvinnorna som slutade banta – mat, motion, mindfulness efter 45

Forum

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 3

10-12-29 15.26.22

Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright © Lotta Byqvist och Anna Langer 2011 Omslagsfoto Elisabeth Ohlson Wallin Omslagsdesign Anders Timrén Tryckt 2011 hos ScandBook AB i Falun isbn 978-91-37-13632-5

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 4

10-12-29 15.26.22

Innehåll

Förord 7 1. Halva livet kvar – förhoppningsvis 10

– att leva det på bästa sätt 2. Instängda känslor och träningsmani 22 – Annas och Lottas skakiga väg till ett gladare 45 plus-liv 3. Spegel, spegel på väggen där, säg att jag ser yngre ut än vad jag faktiskt är 34

– förändringar i kroppen efter 45 4. Vägen till ett slankare liv 48

– utan att banta 5. ... och när ska jag få tid över till allt detta då? 60

– hur du löser den omöjliga ekvationen 6. Lördag hela veckan 74

– när barnen flyttar ut och det blir plats för la dolce vita 7. Blunda och hoppa 88

– eller stelna och bli gammal i förtid 8. Skippa skräpet 98

– ge din kropp vettiga livsmedel 9. Hej då, pastaberg (snyft!) 110

– om vikten av rätt proportioner

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 5

10-12-29 15.26.22

10. Den perfekta träningsmixen 122

– vägen till en starkare kropp 11. Om det inte vore för hälsenan 136

– hur du anpassar regelbunden träning till din 45 plus-kropp 12. När röken lagt sig 148

… tar kvinnan till prillan 13. Vego för fegisar 158

– ge dig själv ett grönare liv 14. Den farliga äppelmidjan 170

– eller ”gravid” efter 45 15. Våga yoga 182

– eller testa lite qigong 16. Meditera mera 194

– och fånga dagen 17. Sov dig yngre, vackrare 206

– och smalare 18. Tillbaka till naturen 218

– ta hand om det friska i dig 19. Våra 45 bästa hälsotips 230

– riv ur och spar Litteratur 233

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 6

10-12-29 15.26.22

Förord

Vi är kvinnorna som slutade banta. Vi hoppas att du också blir det.

Vår bok är en vägledning till ett starkare, sundare, slankare och gladare liv för dig som har fyllt 45 och för alla andra som vill leva hälsosamt. Ett liv där du ger plats för fem hörnstenar: konditionsträning, styrketräning, mer frukt och grönt, ändrade proportioner på tallriken och lite mindre portioner. Ett liv där du också lägger mer energi på sådant som är viktigt och lär dig att strunta i petitesserna. Grunden till detta är att du säger adjö till självspäkning och bestraffning. Att du sätter upp realistiska mål, belönar dig när du uppnår dem och förlåter dig själv när du inte gör det.

Till exempel, din smala dag är inte förstörd för att du tagit en chokladmuffins till kaffet. Din smala dag blir fet först när du tänker: ”Äh, jag börjar banta i morgon istället”. Och straffar dig med tre muffins till. Trots att du inte längre är sugen.

Men om du slutar att banta har du ju inget att skjuta upp.

Ytterligare en anledning att slänga ordet banta på soptippen.

Däremot behöver du en gnutta disciplin. Vi tar en elitidrottare som exempel. Evy Palm, långdistanslöparen, hade inte lyckats med sina bedrifter genom att bara träna när solen sken. Nej, med medaljerna för ögonen malde hon på, dag efter dag, kilometer efter kilometer. Säkert frågade hon sig, inför ännu ett 7

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 7

10-12-29 15.26.23

träningspass: Är det värt det här? Men när hon stod på pallen med medaljen om halsen visste hon: Det var det.

Så kan du också tänka. Och dina uppoffringar är inte på långa vägar så stora som Evy Palms, men belöningen gigantisk. Ett starkare, sundare, slankare och sannolikt gladare du.

Så vad väntar du på? Att en god fe ska strö hälsopulver över dig? Eller att du själv tar ansvar för din kropp och din själ.

Vi hoppas att boken blir en hjälp på vägen till ett sundare och gladare 45 plus-liv. Ta hand om dig och lycka till!

Kramar från Anna & Lotta

8

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 8

10-12-29 15.26.23

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 9

10-12-29 15.26.23

1. Halva livet kvar – förhoppningsvis – att leva det på bästa sätt

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 10

10-12-29 15.26.23

På läktaren i en ishall någonstans i Sverige sitter en kvinna och äter smågodis. Bit efter bit ur den literstora plastmuggen försvinner in i hennes mun. Hon njuter inte. Det syns. Frågan är om hon ens märker att hon äter. Men hon har ju gjort ett kap.

Fyndat smågodis i den populära lågprisbutiken i närheten.

Vattnet glimmar vid Mälarens strand. En härlig sommardag väntar. Fler och fler semesterfirare viker upp sina solstolar och placerar kylväskorna i skuggan. Ett par kraftigt överviktiga kvinnor går från parkeringen till en gräsplätt några meter från stranden. Båda bär på två en-och-en-halv-liters läskflaskor som dinglar från nävarna. Man blir ju törstig av solen. Snart kommer de att hälla i sig hundratals kalorier i flytande form.

Medan hon gör ett varv på catwalken hör den underviktiga modellen uppdragsgivaren mumla om hennes stora bak. Hennes slutsats blir att hon måste banta hårdare.

I detta samhälle som ständigt ger oss dubbla budskap (Köp två jätteflaskor läsk till priset av en, men nåde dig om du blirmullig!) ska vi försöka hålla oss friska och sunda tills vi fyller hundra.

Medellivslängden stiger och av alla som föds i Sverige i dag beräknas 50 procent uppnå hundraårsdagen. Det borde ju 11

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 11

10-12-29 15.26.23

betyda att även en hel del av oss som har hunnit fylla 45 har halva livet kvar. Halva livet! Man kan ju hoppas, även om vi blir allt mer medvetna om att det kan ta slut i morgon. Och här blir det lite knepigt, att leva som om varje dag är den sista samtidigt som man vill hålla i 45–50 år till.

Det är vid 45 det händer Vi menar att den stora förändringen för kvinnan sker just runt 45. Inte runt 40, inte runt 50. Det är vid 45 kroppen på allvar ställer in sig för den icke-fertila fasen.

Det är vid 45 det är dags att bryta med gamla mönster och ge sig in i andra halvlek utan en massa skräp i bagaget. Det gjorde vi, Anna och Lotta, och det har vi glädje av varje dag.

I backspegeln ser vi två levnadsglada kvinnor som ägnat allt för mycket energi åt fel saker. Det är slut med det nu. Vi har lärt oss ungefär vad våra kroppar och själar behöver för att må bra. Och vi lever efter det, så gott vi kan. Numera skrattar vi lite oftare, sover lite bättre och koncentrerar oss på att göra det vi verkligen vill. Den här boken är för dig som är redo för en liknande resa. Resultatet blir ett sundare, starkare och smalare du. Det kan vi nästan lova. För det går! Långt, långt efter att du fyllt 45. Ja, det är faktiskt aldrig för sent.

Men låt oss inte blunda för verkligheten. Det händer en del mindre kul saker kring 45, något som vi tydligt märkt på våra egna kroppar. Fyrtioårsdagen passerade och vi noterade det knappt.

Det mesta flöt på som vanligt, kropparna uppförde sig som de skulle och vi såg ut som glada 35-åringar. Ingen hade varnat oss för att det är efter 45-årsdagen den stora ålders­attacken sätter in – främst rynkorna. Så obevekliga, så omöjliga att massera bort.

Och påsarna under ögonen. Inte bara när man sovit dåligt, vilket ju också blir vanligare efter 45, utan så gott som alltid.

12

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 12

10-12-29 15.26.23

Linjen under hakan är inte längre en linje utan … shit, vi håller på att få kalkonhals, båda två.

Så lika, så olika Vi är lika gamla, en månad skiljer oss åt, men vi lever olika liv. Annas barn är utflugna. Hon och hennes man Jocke har gott om tid över för varandra och för att förverkliga sig själva.

Utmaningen ligger i att undvika att varje dag blir en fest med pasta, ost och vin, eller att riskera att tappa vardagens rutiner, nu när ungarna inte längre bor hemma.

Lotta, däremot, lever fortfarande småbarnsliv. Yngsta barnet går på dagis, de två äldsta är i värsta aktivitetskarusellen, med träning och tävling varenda dag i veckan, åtminstone under vinterhalvåret. Lotta och maken Mats kommunicerar via Excel-ark och iCal. Medan Anna gärna besöker olika spaanläggningar och lägger ner tid på både hy och hår är Lotta glad om hon hinner kasta på sig lite mascara. Hon har aldrig haft så lite tid för sig själv som nu när hon förväntas köra de stora barnen till deras aktiviteter, ställa upp som funktionär och dessutom se till att de sköter skolarbetet.

Trots skillnaderna är det mer som förenar: vårt hälsointresse.

Vi brinner båda för att få andra att må lite bättre. Anna i sitt arbete som spaföreståndare och träningsinstruktör, Lotta som hälso- och träningsskribent och kostrådgivare. Vi har också upptäckt att det är det enkla och lustfyllda som fungerar när det gäller mat och träning. Det tog ungefär 45 år att komma på det – 45 år av träningsnoja, arbetsnarkomani, prestationsångest, dålig självkänsla, viktfobi och ätstörningar. Medan Anna stoppade fingrarna i halsen minns Lotta hur hon i tonåren såg ett fettmonster i spegeln, trots att omgivningen påpekade att hon var mager som en sticka.

13

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 13

10-12-29 15.26.23

Hetare än någonsin I dag vet vi inte om vi ska skratta eller gråta åt alla våra mer eller mindre misslyckade försök att bli starkare, sundare, slankare.

För någonstans på vägen upptäckte vi båda att det inte går att plåga sig till ett hälsosammare liv. Och att det inte går att banta sig smal. Genom att vara allt snällare mot oss själva och äta och träna på ett sätt som våra kroppar gillar märker vi att vi faktiskt mår bra på riktigt och att vi inte längre behöver kämpa med vikten. Den har i det närmaste börjat sköta sig själv. Tack vare några enkla regler, istället för krångliga dieter. Och vi tänkte att eftersom dessa regler fungerar för oss så gör de antagligen det för dig också.

Nu efter 45 orkar vi inte längre ta oss själva på så himla stort allvar. För handen på hjärtat, det finns så ofantligt många viktigare saker i världen än en perfekt kropp. Därför bryr vi oss inte om vi råkar slarva med träningen ibland eller äta något onyttigt.

Vi har ju våra goda vanor att komma tillbaka till.

45-plussarens viktminsknings- och hälsoknep går så klart att tillämpa på kvinnor i alla åldrar. Därför har vi kryddat boken med exempel på personer som är allt mellan 35 plus och 60 plus. Personer som generöst delar med sig av sina erfarenheter; såväl tillkortakommanden som framgångar. Så välkommen att läsa denna bok, oavsett hur gammal eller ung du är. Men extra välkommen, du kvinna 45 plus som vill fortsätta njuta av livet ur alla aspekter. Du är värd allt!

Du är hetare än någonsin. Helt enkelt för att du och dina medsystrar aldrig haft några planer på att sluta vara heta. Se bara på Madonna, Sharon Stone, Sandra Bullock, Sarah Jessica Parker, Julianne Moore … ja, vi kan hålla på länge, men i dag beundras 45 plus-kvinnan fortfarande för sin skönhet och betraktas äntligen som en fullvärdig medborgare. Lite sorgligt är det också förstås, eftersom man märker att många 45 plus14

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 14

10-12-29 15.26.23

kvinnor kämpar som illrar för att se yngre ut än vad de egentligen är. Men ändå, 45 plus-kvinnan är inte längre osynlig. Man skrattar inte lika ofta åt henne som man gjorde för, säg, 20 år sedan. 45 plus-kvinnan får bli toppolitiker. Hon får till och med leda stora börsbolag, även om det är ytterst ovanligt i Sverige.

Håll vikten för hälsans skull Efter 45 brukar det bli lite knepigt för många att hålla vikten.

Det är därför vi sticker ut hakan en smula när vi vill hjälpa dig att hålla vikten eller att gå ner några kilon utan att banta. En del tror att det inte går att göra något åt extrakilona. Men det kan faktiskt vara både lätt och kul att plocka fram sin bästa form efter 45. Det är bland annat det vi vill visa dig.

Kanske tänker du så här: Kan inte folk få se ut som de vill och leva som de önskar? Klart att de får. Men det finns så många argument för att undvika övervikt och att tänka på sin hälsa att det vore fel att blunda för dem. Det handlar inte om att bli mannekängsmal, det handlar om att bli normalviktig och sund, för att orka med sitt liv och för att minska risken för krämpor och sjukdomar.

När fetmavågen väller in över västvärlden kan det finnas skäl att fundera över vilka risker vi utsätter oss för. Övervikt är en belastning för kroppen. Fetma är (så klart) en ännu större belastning. Denna belastning ökar risken för bland annat hjärtkärlsjukdomar, diabetes typ 2 och metabola syndromet. Övervikt stimulerar också bukfetma som är farlig för att den bildar inflammationsframkallande ämnen som i sin tur kan leda till en rad sjukdomar. Dessutom leder övervikt till att det insöndras mindre mängd av tillväxthormon, ett hormon som hjälper till att reparera kroppen.

Så även om många vill hålla sig smala för utseendets skull är 15

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 15

10-12-29 15.26.23

hälsan det viktigaste skälet att undvika övervikt. Därför är det också viktigt att träna regelbundet, inte minst nu efter 45.

Varje steg räknas Vi har hört så mycket dumt om träning. Som att man måste gå sammanlagt i 20 minuter (eller 40 minuter eller en timme) för att kroppen ska tillgodogöra sig motionen. Eller att man måste hålla ett särskilt tempo. Faktum är att varje steg räknas. Så upp ur soffan! Nu med detsamma. Det är summan av hur mycket du rört dig under dagen som betyder något. Varje steg du tar, varje gång du står istället för att sitta, varje gång du överhuvudtaget viftar på tårna, aktiverar du cellernas mitokondrier, cellernas kraftverk, där energin skapas. Därför: städa, baka, klipp gräset, skotta snö! Gå till jobbet om du har möjlighet och helst även därifrån. Om du kör bil, ta en promenad på lunchen eller kvällen istället. Om du brukar åka buss eller tunnelbana, gå av tidigare så att du åtminstone får 15 minuters promenad i vardera riktning. Det kan låta lite men gör en stor skillnad i det långa loppet. Personer som åker bil till jobbet löper 70 procents ökad risk att få hjärtinfarkt jämfört med personer som cyklar, går eller åker buss, enligt Patrik Wennbergs avhandling från 2009. Ändå tränar bara drygt hälften av kvinnorna i Sverige regelbundet, det vill säga minst två gånger i veckan. Och det finns flera skäl till att låta bli att träna: man är skadad eller sjuk, man hinner inte eller så saknas lusten.

Till alla som inte vill träna: Det är helt okej. Man måste inte älska träning. Man får vara en soffpotatis eller tycka att böcker är roligare än boxning. Men faktum kvarstår. Din 45 plus-kropp behöver rörelse. Och vi tänker försöka locka igång dig.

Om du är expert på att straffa och piska dig själv och stän16

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 16

10-12-29 15.26.23

digt känna dig missnöjd tror vi också att du kan ha glädje av denna bok. Vi vill hjälpa dig att njuta av varje dag, samtidigt som siktet är inställt på, låt säga, 50 sköna år till, 50 år när du förhoppningsvis redan gjort de största misstagen och istället kan dela med dig av klokskap, snällhet och kärlek. Så gör dig redo för en livsbejakande resa till ett slankare och sundare liv.

Ett liv där du har kul och istället för att drabbas av ålders- och viktpanik lugnt kan konstatera: Min bästa tid är nu.

”Min självkänsla har blivit betydligt bättre” Det finns olika sätt att förhålla sig till att kroppen blir äldre.

Inger är en 56-årig sjuksköterska och massör som valt att acceptera förändringarna. Under 1970-talet, när hon gjorde entré i vuxenvärlden, hakade hon på den tidens ideal. Slängde behån, trots att hon är ganska storbystad. Kanske inte så smart, så här i efterhand. ”Nu får jag stå ut med att bysten hänger och att jag inte hittar kläder som passar till min kropp längre”, säger hon. ”Det som känns skönt ändå är att jag lever i ett förhållande och att jag vet att min man älskar mig, trots att min kropp har förändrats med åren.”

Ingers tidigare mellanblonda hår har grånat, eller snarare vitnat. Förr trodde många att hon hade slingat det. I dag har de vita ”slingorna” brett ut sig över hela håret vilket ger det en vitblond look.

Ibland tycker Inger att det är jobbigt att se sig i spegeln. Hon kan haja till och undra vem det där är. I huvudet finns bilden kvar av henne själv som 35-åring. Samtidigt tycker hon att hennes självkänsla är betydligt bättre i dag. ”Åldrandet kan jag ju inte göra något åt. Jag skulle aldrig köpa en kräm för sexhundra kronor eller komma på tanken att 17

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 17

10-12-29 15.26.23

operera mig. Jag känner mig fin när jag är hel, ren och fräsch.

Lite solbränna på kroppen gör att jag mår bättre och känner mig frisk och sund. Egentligen är det den inre strålglansen och livsenergin som är viktigast. Mindre positivt är att jag har märkt att jag i dag kan bli bemött på ett annat sätt i ett större sällskap, framför allt av män.”

Vi tycker att Inger tacklat sitt 45 plus-liv på ett bra sätt. Hon blir inte hysterisk över att kroppen förändrats. Samtidigt känner hon en sorg över att inte bli betraktad på samma sätt som förr. Det är nog det vi själva bävar mest för – att kanske inte bli sedda, inte bli tagna på allvar. Naturligtvis måste varje kvinna få avgöra hur hon väljer att möta sin stigande ålder. Genom att kämpa emot, acceptera eller något däremellan. Själva tror vi att vi kommer att välja mittemellanalternativet. Vilken väg väljer du?

45 plus-kvinnan, då och nu 1937: Julia Caesar, 52, spelar barsk pensionatsföreståndarinna i Pensionat Paradiset.

2010: Madonna, 52, ger ut livealbumet Sticky & Sweet från världsturnén med samma namn.

Bra saker med att fylla 45 Halvtid. Det är nu det gäller. Att inte bli deppig och tycka att det mesta var bättre förr. För det var det inte. Här är några tankar som får dig att full av tillförsikt gå ut i andra halvlek: ➮➮ Du börjar bli bättre på att lyssna till din inre röst. ➮➮ Du hetsar inte upp dig i onödan. Du vet ju att det mesta löser sig till slut.

18

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 18

10-12-29 15.26.23

➮➮ Du har börjat acceptera dig själv, som du verkligen är. ➮➮ Du våga säga NEJ till sådant du inte vill eller hinner göra. ➮➮ Men framför allt, du säger JA till det du tidigare velat, men inte vågat. ➮➮ Du dukar inte längre under av ett misstag. ➮➮ Du börjar acceptera dig själv med fördelar och nackdelar. ➮➮ Du värnar om din lediga tid och njuter mer av både mat, sömn och sex. ➮➮ Du kan skratta åt stressade 30-åringar. Som hastar fram med skrikande tvillingar i framåtvänd barnvagn, en latte i högerhanden, handsfree i vänsterörat och med hög röst samtalar om VIKTIGA saker. ➮➮ Du får allt mindre behov av att vara till lags. ➮➮ Du vågar säga ifrån på skarpen. ➮➮ Du märker att du har lärt dig en hel del. ➮➮ Du börjar inse att om du ska göra något ska du göra det nu.

Mindre roliga saker med att fylla 45 ➮➮ ➮➮ ➮➮ ➮➮ ➮➮

Troligtvis inga fler barn.

Tiden snurrar så fort.

Allt som händer med kroppen.

Busvisslingen på gatan är allt mer sällan avsedd för dig.

En känsla av att en del av din identitet gått förlorad när du inte längre är ung och lovande. ➮➮ En känsla av ”Shit, var det här allt?”

Men det är det ju inte. Det finns massor kvar att uppleva!

19

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 19

10-12-29 15.26.23

För att du ska få ut mesta möjliga av denna bok föreslår vi att du besvarar frågorna i slutet av varje kapitel och gärna fyller på med egna reflektioner. Ofta är en förändring möjlig att uppnå först när man sätter vägen till målet på pränt. Så skaffa en snygg anteckningsbok och börja redan i dag.

Frågor till dig själv

1. Vad tycker du om att fylla (eller ha fyllt) 45?

2. Hur vill du ta hand om din kropp och din själ de närmaste åren?

3. Vilket blir första steget?

Sammanfattning

Vid 45 det är dags att bryta med gamla mönster och ge sig in i andra halvlek utan en massa skräp i bagaget. Det är dags att plocka fram ditt egentliga jag och leva det liv du helst vill leva.

Utan att jämföra dig med andra och utan att ständigt odla ditt missnöje. Ändå behöver de flesta av oss tänka på vikt och träning. Främst för hälsans skull.

Vid 45 går vi kvinnor in i den icke-fertila fasen. Det börjar hända saker med utseendet. Istället för att deppa: Ta vara på livet! 45 plus-kvinnan är hetare än någonsin.

20

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 20

10-12-29 15.26.23

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 21

10-12-29 15.26.23

2. Instängda känslor och träningsmani – Annas och Lottas skakiga väg till ett gladare 45 plus-liv

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 22

10-12-29 15.26.23

Vi runt 45 tillhör den första generation som på allvar gjorde hälsa och träning till en livsstil. Först fanns ingenting, utom möjligtvis Arne Tammer och husmorsgymnastik. Sedan kom ketchupeffekten: Friskis & Svettis, Jane Fonda, Susan Lanefelt, ”A Non Smoking Generation” … och vi nappade. Att träning kunde vara så kul. Att det fanns så mycket läckra träningskläder – benvärmare, pannband och små stringtrosor i trikå att trä utanpå tajtsen. Att det kunde vara coolt att tacka nej till en cigarett.

Vi två, Anna och Lotta, har aldrig släppt viljan att hålla oss i form, även om vi då och då har varit på väg att kantra. För vi älskar båda att träna, trots att Lotta haft en bumpig väg till sin bästa träningsmix och Anna kan ha svårt att ta sig ur soffan. Även om vi båda jobbar med hälsa är det också våra egna erfarenheter som får oss att vilja peppa andra till ett nytt och sundare 45 plus-liv. Anna har befunnit sig i en mental bubbla under större delen av sitt liv och brottades med ätstörningar i tonåren. Lotta har kämpat för att lära sig ordet lagom när det gäller mat och träning. Så vi har inte bara läst oss till våra kunskaper. Vi har levt oss till dem. Och vi tror att du kan ha nytta av att veta om dem.

För att du som läsare ska lära känna oss och kanske rent av le en smula igenkännande skulle vi vilja presentera oss lite närmare.

23

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 23

10-12-29 15.26.23

ANNA Namn: Anna Langer Ålder: 47 Bor: Stockholm Familj: Gift med Jocke. 26-årig son och 25-årig dotter Gör: Jobbar som spachef och träningsinstruktör

Jag, Anna, har alltid månat om min kropp. Däremot har jag varit sämre på att ta hand om mitt inre. Så dålig att det höll på att kosta mig mitt äktenskap. Det var faktiskt först vid 42 jag tillät mig att vara den jag egentligen är.

Tidigt lärde jag mig att dölja vad jag tänker och känner. I min familj höll man helt enkelt inne med sina känslor. Under tonårstiden medverkade jag i olika dansgrupper och träffade även min blivande man, Jocke. Min självkänsla var i botten, hela tiden satt Jante på min axel och viskade att jag inte skulle tro att jag var någon. Jag ansträngde mig så för att kontrollera min kropp att jag under en period tappade den, kontrollen alltså.

Det började med balettfrökens ord om att en dansare inte fick ha ett uns fett på kroppen. Det, kombinerat med en 16-årings inbillade fettvalkar och allmänna osäkerhet, blev en livsfarlig cocktail.

Jag slutade att äta. Inga töntiga bantningskurer, nej det var hardcore som gällde. Apelsinjuice och C-vitaminbrustabletter och total nonchalans av hungersignalerna. Jag njöt av att vara så otroligt disciplinerad.

Snart tränade jag som en galning. Joggade eller simmade varje dag förutom dansen. Resultatet lät inte vänta på sig. Jag blev smal, väldigt smal. Efter någon månad reagerade Jocke och krävde att jag skulle äta. Han tvingade i mig filmjölk med rivna morötter. Själv ville jag bara hälla ut allt i slasken, men Jocke övervakade mig som en hök. Efter flera månader och 24

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 24

10-12-29 15.26.23

många terapisamtal med Jocke började jag så småningom äta igen. Men då var det som om någonting hände. Helt plötsligt kunde jag vräka i mig mat, framför allt choklad. Två kakor av Marabous 200-grammare slank ner utan problem. Men sedan, ångesten efteråt! Enda sättet att lätta på skuldkänslorna blev till slut att stoppa fingrarna i halsen och spy upp allt. Då kändes livet normalt igen. Så, på det viset fick det bli. Äta-spy, äta-spy, äta-spy.

Samtalen med Jocke fortsatte nätterna igenom. Två steg framåt, ett steg tillbaka. Sakta, sakta kom jag tillbaka till att kunna äta normala portioner utan att vilja kräkas upp allt igen.

I dag tycker jag att jag hade tur, bulimiperioden var över på en sommar och jag behövde aldrig anlita professionell hjälp.

När jag ser tillbaka på den här perioden förstår jag att den var ett uttryck för att jag inte mådde bra. En protest mot allt.

Jag ville slå mig fri, leva mitt liv.

Ung tvåbarnsmor Vid 21 års ålder blev jag mamma till Alexander. Ett år senare fick Jocke och jag ytterligare ett barn, Matilda, som föddes med nedsatt rörelseförmåga. Jag visade inte min oro och sorg utåt, men mådde hur dåligt som helst inombords. (Matilda har för övrigt kompenserat sin skada med bravur och av den märks ingenting i dag.)

Jag la full kraft på att ta hand om barn och hem samtidigt som jag jobbade. Jocke såg jag mest som ett problem. Han levde sitt röriga bohemliv och tog dagen som den kom. Relationen svalnade mer och mer. Jag förmådde varken visa ömhet eller åtrå. Sjuårskrisen var ett faktum. Vi bestämde oss för familjeterapi och här kunde vi verkligen ha gått skilda vägar. En dag satt vi hos terapeuten och tittade på varandra. Stämningen var 25

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 25

10-12-29 15.26.23

mer än uppgiven, det fanns liksom inget hopp, men så plötsligt kom det. Det där som fört oss samman en gång. Känslan varade bara några sekunder, men vi upplevde den båda två och log lite försiktigt mot varandra, terapeuten såg det också: ”Det finns där, åk hem och kämpa.”

Jocke fick ett tryggare arbete och började ta mer ansvar. Själv utbildade jag mig till aerobicsinstruktör samtidigt som jag läste hälsa och alternativmedicin. Vi flyttade till hus. Livet kändes kort sagt mycket bättre. Jockes lekfullhet, fantasi och energi tog oss ut på galna äventyr. Men trots att han hela tiden överöste mig med kärlek och överraskningar kunde jag inte ge tillbaka.

Jocke tappade upp bad, placerade ut små kärleksmeddelanden och ändå förblev jag kall. Faktiskt tyckte jag mest att det kändes jobbigt. Jocke påminde mig ju hela tiden om min stora brist, oförmågan att visa känslor.

En sista chans Jag var över 40 när jag bestämde mig för att göra något åt min dåliga självkänsla och åkte på fyra dagars gruppterapi. Det var första gången jag delade med mig av mina innersta känslor.

Men det krävdes något mer för att komma ut ur bubblan. Plötsligt en dag berättade Jocke att han tröttnat på att inte få någon kärlek. Han orkade helt enkelt inte längre leva tillsammans med en partner som var oförmögen att visa känslor. Han hade träffat en annan kvinna och ville starta ett nytt liv. Jag bad om en sista chans, och fick den.

Jag skrev ett långt brev till kvinnan och nästan tackade henne för att hon krossat min bubbla. Det var det första långa äkta brev jag någonsin skrivit och när jag läser det i dag förstår jag vilken fruktansvärd men nyttig process jag gick igenom de där försommarveckorna 2006. Jocke och jag talade ut om gamla 26

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 26

10-12-29 15.26.23

surdegar, vände på varenda sten, och la alla kort på bordet. Vi valde varandra på nytt efter att först ha städat ut gammalt skräp.

Sedan dess är det ärlighet som gäller.

Trots att flera år gått är jag fortfarande nästan nyförälskad i Jocke. Det är så mycket kärlek jag trängt undan som nu vill fram. I dag ser jag till att ta hand om både in- och utsidan. Jag har lärt mig att ta emot komplimanger och sträcker på mig när någon säger att jag är fin. Och jag är lika träningsglad som tidigare. Jag leder grupper i vattengympa, pilates, yoga, boxning, qigong och mental avslappning. Dessutom tränar jag själv flera gånger i veckan. Träningen lägger jag upp efter säsong: springer och simmar på sommaren, går på gym och åker långfärdsskridskor på vintern. Och så är jag noga med vardagsmotionen. Men roligast av allt är fortfarande dansen.

LOTTA Namn: Lotta Byqvist Ålder: 47 Bor: Åre Familj: Gift med Mats. Två söner på 11 och 13 år, 5-årig dotter Gör: Driver reklambyrå. Skriver om hälsa.

Oj, vad jag, Lotta, kämpar för att vara mild och fin, lugn och god. Ändå snurrar jag ofta till det med för mycket jobb, för höga ambitioner och stressutbrott. Men jag har bättrat mig. Tycker jag själv i alla fall. Annars hade jag aldrig vågat skriva den här boken. Jag har fullt sjå att få in träningen i vardagen, men har äntligen lyckats. Tidigare var det tvärtom, det var knappt att vardagen fick plats för all träning.

Då och då återvänder prestationsdjävulen och väser att jag kan mer och bättre.

27

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 27

10-12-29 15.26.23

Därför har jag precis köpt träningskort. Igen. Trots att jag vet att jag inte kommer att använda det. Åtminstone inte särskilt ofta. Jag som älskar att röra på mig och som skriver om hälsa och träning, har fått oerhört svårt att ta mig till gymmet.

Antagligen för att jag drabbades av en massive gym-overdose redan på 1980-talet. Vill inte skylla på Jane Fonda, men det var ändå Jane som väckte det träningsintresse som ledde till att jag nästan tränade mig sönder och samman.

Om någon sagt till mig när jag var tonåring att jag en dag skulle bli närmast träningsfixerad hade jag bara skrattat. Träning var lika med trist redskapsgympa och meningslös friidrott.

På den tiden byggde skolgympan på tävling och prestation, något som jag tyckte var sååå tråkigt. Min motion bestod av att cykla till och från stallet där jag stortrivdes och av att sköta hästar och rida. Antagligen hade det stannat vid det om det inte vore just för Jane Fonda i början av 1980-talet. Hennes träning var vad som erbjöds när jag efter gymnasiet pluggade ett år i Frankrike. Noll motion och ensidig studentkost bestående av baguette, ost, kex och choklad hade gjort mig småfet. Jag saknade cykelturerna till stallet och hade inte koll på vad jag borde äta. Men driften efter att få röra mig ledde mig i armarna på några amerikanska studentskor som införskaffat ett kassettband med Jane Fondas första träningsprogram. Jag hängde med på deras pass och gjorde midjeövningar och Jumping Jack’s för glatta livet. Och blev helfrälst.

Kroppen sa stopp I mitten av 1980-talet utbildade jag mig till aerobicsinstruktör. Jag ledde ett till två pass de flesta kvällar, direkt efter jobbet som trainee på marknadsavdelningen på en kvällstidning. Återhämtning visste jag inte vad det var och om jag gjort det 28

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 28

10-12-29 15.26.24

hade jag nog struntat i det ändå. Så kroppen kollapsade. En lördagsmorgon kom jag helt enkelt inte upp ur sängen. Efter några timmar kunde jag krypa. Men kroppen var helt utan kraft, i det närmaste förlamad. Vad lärde jag mig då av detta? Ingenting, just då. I dag hade jag tagit kroppens signaler på allvar och dragit ner på träningen.

Och någonstans har mitt hysteriska tränande under 1980och en bit in på 1990-talet haft sitt pris. Till exempel att kroppen helst inte vill gå på gym. Jag är glad över att det ändå finns träningsformer jag fortfarande känner lust till. Men det är först nu, efter 40, jag lyckats bli kvitt träningsstressen, den som säger till mig allt jag borde; träna mer, hårdare, oftare …

Jag har kommit till insikt om, och funnit ro i, att träning för mig är andningshålet i en tillvaro där det mesta snurrar på närmast okontrollerat. Därför är det ingen slump att jag numera föredrar joggning, powerwalk, yoga, styrketräning hemma och skidåkning – motionsformer med meditativa inslag där jag för det mesta får vara i fred. Så länge jag får träna på mina egna villkor älskar jag att röra på mig. Ja, jag har svårt att tänka mig ett liv utan träning.

Fast det är inte bara träningen jag knasat med, utan även maten. Det började redan den sommar jag var åtta år. En tant, själv överviktig, tittade på mig och sa till de andra vuxna runtomkring: ”Ja, Lotta är så rund och go om kinderna.” Det sved.

För det första att bli bedömd av någon annan inför en massa andra människor. Och sedan att höra att man var rund. Jag bestämde mig. Ingen skulle någonsin mer kalla mig för rund och go. Så jag slutade att äta. Inte tvärt, men gradvis. När jag var elva hade jag utvecklat vad som närmast kan beskrivas som anorexia light. Jag behövde aldrig läggas in på sjukhus och kom över det på egen hand, men när jag läser om andra med anorexia känner jag igen mig: känslan av att vara plufsigt fet och lyckan 29

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 29

10-12-29 15.26.24

över att stå emot suget. Fixeringen vid mat och rädslan för att äta. Att se en tjock person i spegeln där andra såg en sticka.

Att ha helt orimliga viktmål. Ju äldre jag blev, desto längre bort kom jag från viktfobi och matångest. Sedan många, många år är jag matglad igen. Men jag väger mig aldrig. Vågen talar bara om att jag inte duger. Istället låter jag kläderna avgöra när det är dags att hålla igen.

Så många misslyckade dieter Precis som många andra har jag testat och misslyckats med olika dieter, främst för att jag inte haft tillräcklig kunskap om vad kroppen verkligen behöver. Jag har fastat, levt på soppa, pulverbantat – ja, kort sagt, utsatt min kropp för en rad onödiga experiment. För några år sedan gick jag en kostrådgivarutbildning. Jag hade bestämt mig för att bli hälsoskribent och ville lära mig mer om kost och näring. Sedan den kursen har jag på det stora hela hållit vikten trots att jag inte bantat en enda gång. Jag ger kroppen vad den vill ha, då skriker den inte efter en massa annat.

Aldrig att jag tänker prata vikt inför min dotter, det finns det så många andra som kommer att göra. Min dröm är att hon ska få ett naturligt och avslappnat förhållningssätt till maten, hur hon nu ska få det i dessa size zero-tider.

När jag tänker tillbaka på hur jag har betett mig genom livet när det gäller mat och träning blir jag ledsen och arg över att ha kanaliserat min kraft på fel saker. Så mycket förspilld energi för att leva upp till ett ideal jag ändå aldrig skulle uppnått. Tänk om jag istället bara ätit hyfsat varierat i lagom stora portioner och fortsatt röra på mig som när jag var tonåring och cyklade till stallet flera gånger i veckan.

I så fall hade jag kunnat lägga min envishet och vilja på andra 30

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 30

10-12-29 15.26.24

saker. Saker som verkligen betyder något. Som medvetna yrkesoch karriärval. Som engagemang i omvärlden.

Med facit i hand Egentligen är det inte klokt att vi, Anna och Lotta, skulle behöva drygt 40 år för att få lite ordning på oss själva. Tack och lov säger vi, att vi lyckades bli av med våra ätstörningar i unga år. Men det andra … Anna ställdes vid randen av en katastrof innan hon vaknade ur sin känslokoma. Lotta insåg till slut att hennes träningskrav försämrade hennes livskvalitet.

Vilka bördor bär du själv omkring på? Även om du inte brottas med samma problem som vi gjort har du säkert egna fallgropar. Fundera över dem. Skriv ner dem. Först då blir de tydliga på riktigt. Och först då går de att åtgärda. Man måste inte klara allt på egen hand. I dag är det inte längre skamfyllt att gå till terapeuten, om det nu någonsin har varit det.

Här är våra icke-professionella, men genomlevda, förslag på hur du får kontakt med dina känslor: Känslor kan aldrig plockas fram på beställning. Det finns heller ingen anledning att leva ut sina känslor i tid och otid. Då blir du en humörtyrann som resten av familjen tvingas foga sig efter och hur kul är det? Men genom att tillåta dig vara den du egentligen är, utan att snegla på andra, vågar du också visa vad du tycker. Och det går att träna sig. Om du är glad, visa det. Om du känner dig förorättad, visa det också. Efter ett tag upptäcker du att jorden inte rämnar av att du tar lite plats. Ingen orkar i längden leva med en mussla eller en zombie. Hellre då en passionerad ”krånglis” som svänger lite hit och dit.

31

Byqvist_Langer_KvinnornasomslutadeCS3.indd 31

10-12-29 15.26.24