9789146220671

Lundell_EnoĚˆppenvinterINLAGAoriginal.indd 5

2010-02-09 12.51

Lundell_EnoĚˆppenvinterINLAGAoriginal.indd 6

2010-02-09 12.51

Den hösten sprängde dom Månskensberget i luften ; borrmaskinerna gick från morgon till kväll från halv sju till halv nio.

Emellanåt tystnade dom sen kom dom där stötvisa signalerna och sen tystnad och sen ka-boom ! och sen den långa signalen och så borrmaskinerna som ilande skrällde sina stålspett ner i berget.

Det var avlopp det var en ny busshållplats det var husgrunder.

Dom tog berget och dom skulle ta hagen som sluttade ner mot bäcken och kyrkan.

Nu la man schaktmassorna i hagen där hästarna stolpat omkring våta och slöa.

Det såg ut som ett slagfält.

På Månskensberget brukade vi sitta och se ut över den bruna grunda sjön och spela gitarr och se solen gå ner varma sommarkvällar.

Det var när vi var unga

7

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 7

2010-02-09 12.51

Vad är problemet? som hon sa när hon satt grensle över mej i soffan och försökte ruska liv i mej : Jag är vacker, jag är ung jag är smart och jag har en djävla massa humor så vad är problemet ?

8

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 8

2010-02-09 12.51

Växthus det fanns ett växthus uppe i backen med dammiga rutor. man odlade tomater det står fula villor där nu. dom hette Petterssons : jag tror det. jag kunde inte äta tomater när jag var liten. nu älskar jag doften, smaken. vi gick dit och köpte tomater morötter. solen flödade getingarna surrade. vilken sommar var det? getingsommaren? vi ställde en flaska med lite saft i botten på backen och efter nån halvtimme var den full av getingar. dom hade en dotter dom i växthuset. hur såg hon ut ? var är hon nu? vägen förbi var skrovlig vitgrå av asfalt med sten i småsten. det var en dryg backe. vi cyklade. ner till Trollsjön. Myrsjön. det fanns en granplantering. där står ett gigantiskt svart mörkblått tennishallstält nu. jag känner doften av tomaterna. morötterna. jag hade en cykel med limpa och

9

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 9

2010-02-09 12.51

speedwaystyre. min farsa satte ihop den åt mej. den var röd. Crescent. jag var tuff på den. det fanns myrstackar, ettriga stackmyror. vi trampade på stigen för att dom inte skulle klättra upp på oss. myrorna var alltid arga dom ställde också frågor: dom kunde bara stanna upp i sitt irrande och: vem fan är du? akta dej ! jag kan bitas ! det fanns bromsar som satte sej lätt lätt på huden och man märkte dom inte förrän dom bet och då dök man ner i det kalla vattnet för att bli av med dom

10

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 10

2010-02-09 12.51

På andra sidan motorvägen jag bor på andra sidan motorvägen nu Eller på den här sidan beroende på vad man menar är här och vad som är där Här är ju här Idag är vintersolståndet årets mörkaste dag Men det har varit sol Nån gång vid elva slog den tillochmed in på norrväggarna i den här lilla 2: an i Aspudden i gryningen en och en halv timmes stavgång. över Liljeholmsbron. det var is jag gick ner i Tanto och upp längs parkens södra sida till Ringvägen över Hornsgatan, förbi min gamla adress 8:an upp på Lundagatshöjden där jag bodde tills jag var 8 ½ och så tillbaka över bron igen och vid Liljeholmen där man bygger ett nytt centrum tog jag av ner till sjön Trekanten.

Där stod en äldre man och målade en bod.

Jag såg tre skarvar landa på den lilla sjöns skuggiga gryningsyta.

Höghusen tornade upp sej på andra sidan.

Vad finns det för fisk i den här sjön? frågade jag mannen som stod med pensel i hand ; jag antog på

11

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 11

2010-02-09 12.51

plats att han var nån slags ”jag sköter det här” för Trekantens fiskeförening, jag har sett skyltar.

Han var butter, inne i sitt. Allvaret i det.

Det vanliga, sa han bara. Och så regnbåge.

Såg du skarvarna som landade? sa jag. Nu äter dom upp din fisk.

Ja, sa han och fortsatte att syssla med det viktiga, dom där har vi gott om. Men regnbågarna är såhär.

Och så måttade han en halvmeter med händerna.

Den mannen har stenkoll på sjön och fisken däruti och fåglarna som törs landa på hans vattenyta. jag gick hemåt in under motorvägen, jag kände mej som en inträngling jag bor på andra sidan motorvägen nu Eller på den här sidan Bilarna forsar norrut, söderut utom på mornarna då dom står still och på kvällarna då dom också står still men åt andra hållet sent häromkvällen var det blåljus på den sträcka jag kan se den som på dom där höga betongstyltbenen kliver över Vintervikens klyfta den som går från den sömniga Mälaren i norr till den från den sömniga Mälaren på grund av landhöjningen avknoppade

12

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 12

2010-02-09 12.51

regnbågssjön Trekanten.

Jag tog kikaren.

Jag såg en bår.

Det blev suddigt genom fönsterglaset.

När vintermörkret faller och allt blir svart och överlämnat ser staden därborta ut som vilken stad som helst som glittrar i mörkret, om man vill men det är Stockholm.

Dom fem höghusen i City skiftar färg fasaderna belyses med blått gult lila rött och Högalidskyrkans urtavlor högt uppe i tornen skiftar färg dom också gult lila blått och så vidare Jag har aldrig sett nånting sånt förut Stadshusets guldtak med kronorna brinner i vinterkvällssolen.

DN-skrapan skriker ut stolt vit neon i norr

13

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 13

2010-02-09 12.51

Nu är det över. Slut.

Vad jag försöker göra nu är att hålla isär begreppen. det är inget problem. jo. inget personligt i alla fall.

Ja du var den vackraste, roligaste klokaste kvinna jag känt. moral och höjd min klass också. hemma. ett slags hem för den landsflyktige den klassflyktige. det är väl bara det att jag levt ensam så länge ja kanske alltid. inte ens när jag var gift i elva år och fick tre barn kunde jag bo ihop med en kvinna. jag har ingen begåvning för förhållanden som du sa en kväll under takfönstret, vi låg stilla. låt oss fortsätta vara dom

14

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 14

2010-02-09 12.51

bästa vänner om möjligt

15

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 15

2010-02-09 12.51

Dagen innan julafton 2008 ser jag på den lilla sandstranden bakom kiosken i hamnen i Simrishamn en sädesärla.

Det är en årsunge.

Det är kallt. Noll, en plus, en minus.

Ute i det svarta vattnet står en julgran och lyser vitt vitt ilsket trotsigt av små vita lampor.

Det skymmer. Det är mycket vackert.

Sädesärlan springer lite hit och dit i vattenbrynet och tycks snappa åt sej något då och då.

Den har inte haft vett att ge sej av.

När kylan drar ner över landet kommer den att dö eller kommer den att med sin karaktäristiska gungande flykt helt enkelt ta sej ner till värmen som om den skaffat sej en egen agenda?

16

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 16

2010-02-09 12.51

hennes tårar i bilen på Bondegatan när vi lämnade varann jag vill inte tänka på dom men dom kommer tillbaka hela tiden jag kysste bort dom men ett sånt helvete att göra slut

17

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 17

2010-02-09 12.51

Kaparn det fanns en Kapten kallad Kaparn, han var sjökapten, han kunde ses på vägen, den vitgråskrovliga, kommandes hem från uppdrag till sjöss, stram, rakryggad med portfölj, rock, kaptensmössa. ingav respekt. han betydde något. han hade status, pondus. hans son Björn blev min fars ”äldste son”, det fanns ett mentorförhållande där. min far hade mycket närmare relation till Björn än till mej.

Björn var nog 7, 8 år äldre än jag. det var Björn som lanserade idén om att bli ”skogvaktare”. sen ville vi alla grabbar bli ”skogvaktare”. det innebar att man skulle bo i liten stuga ute i en skog och vakta den. sjö ingick. detta var år innan jag överhuvudtaget kom i kontakt med Walden Pond. det var vad vi alla ville bli när vi blev stora : skogvaktare. inte så konstigt kanske att jag sitter på 30 hektar skånsk kustmark i hus och vaktar. och Björn blev det verkligen sen

18

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 18

2010-02-09 12.51

Julgranskulorna alla dom här underliga, vackra julgranskulorna, var köpte vi dom? var det på den där julmarknaden i Berlin?

Jag hänger upp dom så försiktigt jag kan, den här granens grenar vill inte bära, en kula faller på terrakottagolvet, går sönder förstås jag får sopa, jag tänker på det gångna årets erbjudanden : att spela på Rockbjörnen, spela på Grammisen, men jag har lämnat både Björnar och Grammisar till metallåtervinningen.

Somt måste bort förr eller senare.

Ville jag vara en av stjärnorna på Slottet? No thanks.

Ville jag sitta på en scen på en teater och prata och få mitt prat mimat? Nope.

Ett mejl från Kungliga Hovstaterna : ett skämt?

Nej. ”Hans Majestät Konungen har behagat förläna Eder Sin medalj i 8:e storleken i högblått band för mångåriga och mycket uppskattade insatser som musiker, författare och poet.”

Påven fördömer homosexualiteten och likställer samkönigheten med miljöförstörelse.

Påven fördömer alltså Gud. Det ska till en påve för det.

Jag läser Nietzsches Antikrist en sida här en sida där efter att ha försökt med den i både DN och P1

19

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 19

2010-02-09 12.51

så hyllade ”förnyaren” Dennis Lehanes Ingenting är heligt. Det är garanterat den sämsta bok jag nånsin försökt läsa. Jag försöker verkligen.

Tar mej till sidan 20 sen slängs bokhelvetet med en förbannelse.

Det hårdkokta.

Som det spridit sej.

Och så absolut inte hårdkokt det är.

20

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 20

2010-02-09 12.51

Skymningen sänker sej Skymningen sänker sej Jag matar fåglarna Solrosfrön, talgbollar Tro och mod !

Vision och väg !

Planket av wicker som ska skydda altanen från dom värsta stötarna av västvind har fallit ihop Hon ringer Ja, säjer hon, en skitjul har det varit Hur har jag haft det?

Jag kastar ut skinka à 350 kronor kilot till vildkatten som sitter kvar röd och grann medan skinkbitarna studsar runtom henne på gräsmattan Jodå, säjer jag Vi pratar nån halvtimme Ja, vi är vänner och ska så förbli No hard feelings Två år på landet ihop Rasande skönt då att få lämna staden Stockholm, bara att få köra ut över Liljeholmsbron med ett långfinger Fuck you and goodbye !

21

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 21

2010-02-09 12.51

Staden som pina, plåga, upprepning, som för mycket hela hela djävla tiden på näsan in i ögonen öronen Alliansen, dansen runt Guldkalven sofoismen, att få komma UT, bort ! att få andas, vila, schlagern, zaraoisterna !

Två år brukar räcka. Även den här gången tydligen Man formulerar en hemkomst, en återkomst, ett återseende, en återförening ett försök till försoning Vi är tillbaka där vi började men ändå inte Nånting har vi väl lärt oss?

Att vi måste bo i Stockholm och fly emellanåt?

I tidningarna läser jag om det gångna årets bästa låtar, plattor, nöjesbegivenheter.

Jag vet inte nånting om nånting.

Inte sett, inte hört.

Inget av det angår mej och jag angår ingen av dom.

Man åldras.

Men det känns ändå konstigt att det som intresserat en, uppfyllt en så mycket sen barnsben att det blivit ens jobb att allt detta inte kan intressera en längre.

Inte ens dom gamla stötarnas göranden känns spännande.

Springsteen på Ullevi ska ha varit det närmaste Gud man kan komma. Verkligen?

Vem sa det där att detta att bli

22

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 22

2010-02-09 12.51

bortglömd av världen är inte det sämsta?

Vem var det?

Att bli bortglömd att glömma kanske är att återkomma till världen På annandagen går jag rundan i parken.

Kallt kallt grått nordiskt hav.

Måsarna hänger i vinden.

Skrakar. En skarv.

Vad minns jag av sommaren?

Ingenting.

Regnade det mycket, var det en fin sommar midsommar: vad gjorde jag, kräftorna?

Minns ingenting.

Den är borta.

Som en hägring.

Jag minns början och lite i slutet men inte mycket mer.

Det känns inte bra. Men det är inte ovanligt.

Reste vi? Åkte vi bort?

Minns inte.

Hur mycket var vi tillsammans?

Minns inte det heller.

Jag åker till Stockholm för att fira nyår.

Elva på kvällen kommer hon.

Vi äter svensk hummer och löjromssnittar och dricker förlagschampagne samma som på Nobelfesten

23

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 23

2010-02-09 12.51

den är kall dyr och gratis. Och vi står sen som förstummade.

Från lägenheten ser man Kista Tower och ännu längre västerut och österöver till Skansen och hela den horisontsträckan sprakar av fyrverkerier och borta vid Skansen är det förstås mest och bäst och vi är uppe till halv fyra och det är en bra nyårsafton vi har gjort slut vi är vänner vi är tillbaka i stan allting är som det var innan ungefär.

Ingenting är som det var innan

24

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 24

2010-02-09 12.51

sol på Norr Mälarstrand 4:e januari Det är tio grader kallt förlängda mellandagsreor det första lätt gripande jag läser detta nya år är att en av mina favoritmänniskor gripits för rattfylla.

Sam Shepard.

Dramatikern, skådisen, loggboksskrivaren under Dylans Rolling Thunder Revue Bor på en ranch i Illinois långt ute på prärien med Jessica Lange.

Fadern alkoholist, alltid trott att Sam avstått. Var ihop med Patti Smith nu trodde jag det var prärien, Ms Lange, barnen hästarna men nu alltså gripen i den lilla staden Normal, Illinois för rattfylla, kört en prärie-SUV direkt från baren, 1,7 promille.

Favoritbaren heter Fat Jack och favoritwhiskyn Woodford bourbon.

Mugshot: han ser lite risig ut, Sam grå skäggstubb, bister.

I staden Normal.

25

Lundell_EnöppenvinterINLAGAoriginal.indd 25

2010-02-09 12.51