9789150108224

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 3

marcus haraldsson

En linje รถver Kina

alfabeta

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 4

Till Sofia

Vissa av gränserna på kartorna är omdiskuterade

Nyfiken på mer?

Titta in på www.alfabeta.se eller skicka ett vykort, fax eller e-post till Alfabeta Bokförlag AB, Box 4284, 102 66 Stockholm, fax 08-643 24 31, e-post info@alfabeta.se så får du vår katalog.

Copyright © Marcus Haraldsson 2007 Alfabeta Bokförlag AB, Stockholm Faktagranskning: Bertil Lundahl (Kina) och Rolf Jonsson (Tibet) Bildredaktör och grafisk form: Marcus Erixson Foto sid 28: Magnus Andersson Tryckt i Kina 2007 ISBN 978-91-501-0822-4

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 5

Tack

personer som gett mig ovärderligt stöd och hjälp med information, kontakter, boende, kritik, tolkning, praktiska tips och massa annat under arbetet med denna bok är: Abby Lunstrum, Ahmet Mumcu, Albin Geijer, Andreas Hedfors, Anthony Mak, Bertil Lundahl, Bing Li, Brandon Dotson, Carina Gustavsson, Cecilia Lindqvist, Chris Hatchell, Christoph Aebker, Dag Hernried, Dennis Pamlin, Elin Johansson, Erik Westling, Gunnar Palmgren, Hilary Ong, Hou Qiang, Huang Yan, Inge Haraldsson, Jacob Swedberg, Janne Corax, Jens Kristensson, Jiao Yang, Jie Zhao, Jigme Gyamtso, Jimmy Gustavsson, Jimpha, Johan Larsson Blücher, Jörgen Fredriksson, Kara Jenkinson, Kimberly Dukes, Li Mingming, Liu Ziwei, Lobsang, Lu Xinfeng, Lu Xinya, Magnus Andersson, Marcus Erixson, Marcus Lidén, Marijke Drijbooms, Martino Dibeltulo, Mats Ekman, Matthew Flynn, Michael Jonsson, Monica Haraldsson Sträng, Natasha Cheung, Oscar Berger, Pernilla Ohlin, Peter Grufman, Phuntsok, Phurwa, Pun Ngai, Qin Wei, Ranshipfo, Rebecca Schultz, Rita Chao Hadden, Robin Munro, Rolf Jonsson, Sanna Törneman, Shen Zhaopeng, Sofia Svarfvar, Sonam, Stefan H Sträng, Stefan Lindell, Theresia Bråkenhielm, Ting Zhang, Tomas Hansson, Tom Lieau, Xiu Junge, Xu Chengxi, Yang Yingcheng.

Företag och andra som stöttat mig praktiskt, ekonomiskt eller med utrustning inkluderar: Svenska Institutet, Diabolaget, Kodak, Världens Resor, Elvisson, Vaude och Normark.

Den kinesiska valutan, yuan, har under skrivandet av denna bok stigit i värde i förhållande till den svenska kronan. Jag har dock valt att ange alla kostnader omräknat till kronor enligt växelkursen 1 till 1.

NÅGRA AV ALLA DE

Alla misstag och felaktigheter i denna bok är mina egna.

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 6

Innehåll

6

5 8

Tack Prolog

15

Östern är röd Om Zhao Shu och Stalin i fyrfärgstryck

25

Ett litet kloster Om Sonam och hela världen

33

Datamunken Om Samten Gyamtso och kungen av Midgård

48

Gula floden Om Weima och en död man utan huvud

61

Vin från Bordeaux Om professor Gu och en historisk cirkel

77

Bill Clinton Om Wu Jing och väldigt stora hundar

86

Stenskogen Om Tsaiko och ren rädsla

100

Brända skinn Om Tenpa och tappra krigare

110

Jakkrig Om Lesha och en 35 mil lång nerförsbacke

120

Den nergrävda kistan Om Tashi och en bortglömd massaker

132

Bambuätaren Om Li Zhenglin och världens största projekt

142

En riven stad Om Lion och en utrotningshotad fisk

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 7

159

Lao wai Om herr Zheng och ensamhet i grupp

169

Befrielsemonumentet Om Pu Guofeng och en blodig joggingtur

180

De 72 serpentinernas backe Om Gao Ping och en ilsken demonstration

190

Seg hund Om Zao Lihui och historiens största folkomflyttning

205

Mao Zedongs badbyxor Om direktör Ma och stora mängder tobak

220

Ett oväntat äktenskap Om Lu Xinya och ett hus i Ramhäll

229

Demokrati Om Lu Xinfeng och en spya på ett risfält

243

Sockertoppar Om Echo och en misslyckad ballongfärd

251

Ostindiefararen Götheborg Om Bataar och stora drömmar

261

Kontantkort Om Yi Yunhai och hepatit C

267

Billiga kondomer Om Fu Hong och flitiga arbetare

280

Afrika Om Tom Lieau och ett sovjetiskt hangarfartyg

289

Ett fritt samhälle Om Robin Munro och den första resans slut

300

Privat visning Om Ho Kom Tong och en alltför dyr middag

313

Litteratur och faktakällor 7

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 8

Prolog

JAG STOD I ETT duschrum bestående av kall, mögelgrå betong med isande ky-

ligt vatten strilande från ett rör i taket. Det var eftermiddag i storstaden Chengdu i sydvästra Kina. På morgonen hade jag haft föreläsningar i det kinesiska språket och till lunch hade jag ätit nudlar med hackat fläskkött och chili.

Jag hade nu tvålat in mig och löddrat håret fullt med schampo och skulle just vrida om duschkranen. Min kropp förberedde sig på att möta stålrörets kalla vatten när en tanke plötsligt tog tag i mig. Jag stannade upp och blev stående med schampot rinnande ner i ögonen. Jag stod där en lång stund utan att vrida om vattenkranen. Det var ett sådant där ögonblick som bara händer. Väldigt sällan. Men som man inte kan bortse ifrån. Tillvaron fick struktur och substans. Min värld smalnade av och växte på samma gång. Jag fick en insikt och hade plötsligt skapat ett mål som jag inte kunde släppa.

Under de senaste fyra månaderna hade jag varit frustrerad och känt att mitt driv att upptäcka världen hade kommit av sig. Jag ville göra mer än att studera kinesiska och äta nudlar. Nu, medan kroppen väntade på att översköljas av kallvatten, visste jag plötsligt vad det var jag ville göra. När jag duschat klart och återvände till mitt studierum, tio kvadratmeter som jag delade med en kedjerökande japan som hette Yosi, lade jag upp Kinakartan på sängen och drog ett streck rakt över den. Det blev ett långt streck från Xining i kartans mitt till Hongkong långt borta i det nedre högra hörnet. Jag hade bestämt mig för att cykla hela sträckan. Det var den 12 december år 1998, jag var 20 år gammal.

Min idé om att cykla genom Kina var inte gripen ur luften. Jag hade länge

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 9

prolog

drömt om att ta mig fram över jorden och möta kulturer och människor från en cykelsadel. Redan som 12-åring hemma i Dalslands djupa skogar skrev jag i min dagbok att jag ville cykla runt jorden. Jag ville uppleva äventyr och se hur människor hade det i andra delar av världen. Jag hade hela planen klar för mig. Jag plottade in den planerade resrutten med knappnålar och sytråd på en världskarta ovanför sängen, bredvid tygduken med en bild på Emil i Lönneberga. De vuxna i min närhet log åt mina idéer men jag menade allvar. Som träning för den stora jordenruntresan planerade jag under gymnasieåren att cykla tvärs över Asien mellan sibiriska Berings sund och Singapore. Det var en 1 200 mil lång tur som bland annat innebar att jag skulle korsa Kina och möta en kultur och ett språk som jag inte visste någonting om. Efter studenten och några kortare cykelresor började jag år 1997 läsa kinesiska vid Göteborgs universitet. Att lära mig kinesiska verkade vara den bästa förberedelsen inför den planerade cykelresan. Ett år senare hade jag fått studiemedel för att flytta till Kina och läsa en ettårig kurs i ”avancerad modern kinesiska” på Sichuans universitet i Chengdu. Men studielivet var en besvikelse. Jag umgicks nästan bara med andra västerländska studenter och lärde mig mer om amerikansk basket och kanadensisk hockey än om Kina. Jag fick nästan ingen riktig kontakt med det land jag kommit för att upptäcka.

Den där eftermiddagen i duschen, när jag just var på väg att vrida om vattenkranen, bestämde jag mig för att redan där och då inleda cykelprojektet.

Att så snart som möjligt cykla den del av resan som jag hela tiden tyckt verkade mest intressant. Jag ville testa hur det var att resa ensam tvärs över ett stort land.

Under de närmaste månaderna kunde jag knappt tänka på något annat än min kommande cykeltur över Kina. Jag satte genast igång med förberedelser, skaffade kartor, bad mor och far att skicka över friluftsutrustning och

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 10

prolog

köpte mig en grå mountainbike för 1 400 yuan, som blir ungefär lika mycket i svenska kronor. Framgaffeln var skev och ett av de främre växeldreven var gjort av formgjuten plast. Det var en skitcykel.

Under 114 av de totalt drygt 339 milen, över det tibetanska höglandet söder om staden Xining, fick jag sällskap av en av mina bästa vänner och träningskompisar från tiden på orienteringsgymnasiet i Åmål: Magnus Andersson. Upplägget blev att jag delade upp resan i två delar och gjorde den geografiskt sett andra delen av resan, från Chengdu till Hongkong, innan jag sedan cyklade över Tibet. Jag cyklade ensam från Chengdu till Hongkong under skolans lov för det kinesiska nyåret i februari och mars. Sedan cyklade jag och Magnus från Xining till Chengdu i maj och juni. Totalt blev det tio veckors cykling.

När jag trött och oerhört stolt avslutade resan, tårögd, stående på en vägövergång i världsstaden Hongkong anade jag knappast att jag sju år senare återigen skulle cykla precis samma sträcka över Kina.

Det var den 8 juni år 2004 och jag satt på Aeroflot flight SU 759. Planet var på väg att landa på en regnig flygplats i Yelizovo utanför Petropavlovsk, huvudstad i den ryska provinsen Kamtjatka i allra östligaste Sibirien. Det var tidigt på morgonen och det regnade utanför de runda flygplansfönstren. Idén slog mig lika plötsligt och starkt som första gången och när planet bromsade in på landningsbanan hade jag redan bestämt mig; jag skulle göra cykelturen över Kina ännu en gång. Precis som när jag fick idén i duschen fem år tidigare kunde jag knappt fokusera på något annat. Tillsammans med ett antal kompisar skulle jag genomföra en två månader lång reportageresa bland Kamtjatkas vulkaner, björnskogar och vilda floder men under resans första dagar kunde jag knappt tänka på något annat än kinesiska risfält.

Genom att återvända längs samma hjulspår tvärs över Kina skulle jag kun-

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 11

prolog

na se vad som hänt med landet, tänkte jag. Under de år som passerat hade det inträffat en ofattbart snabb och genomgripande utveckling och förändring av levnadsvillkoren för de 1,3 miljarder människor som bor i världens folkrikaste land. Jag hoppades att jag med mina gamla bilder i hand skulle kunna återfinna många av de personer jag träffat på den förra resan. Att jag skulle kunna se hur deras liv förändrats och kanske förstå något av de stora sammanhangen genom förändringarna i det lilla.

Den andra cykelturen tog ett och ett halvt år att planera. Och om den första resan var ett ungdomligt äventyr så var den andra en mycket väl förberedd journalistisk reportageresa. Under de sju år som gick mellan cykelturerna hade mina stora planer på att cykla över Asien och runt jorden långsamt glidit undan. Istället hade jag målmedvetet arbetat för att kunna försörja mig som journalist och fotograf. Jag hade utbildat mig på fem olika högre lärosäten, skaffat examen i freds- och konfliktkunskap och journalistik och läst fotografering. Jag hade arbetat ett år som frilansjournalist i Centralamerika, jobbat på lokaltidning i Dalsland, som bildredaktör i Uppsala, reseledare i Tibet och som nyhetsjournalist i Stockholm.

Jag grundade den andra cykelfärden över Kina med omfattande efterforskningar och genom att odla ett väl fungerande kontaktnät med så många trådar som möjligt. Jag byggde nätet genom kontakter med kinesiska, svenska och internationella privatpersoner, myndigheter, företag och experter och genom att återigen flytta till Kina hösten år 2005. Jag berättade om mitt projekt för snart sagt alla jag mötte och frågade alltid efter tänkbara kontakter och historier längs min planerade resväg. Jag anställde periodvisa assistenter och tolkar och fick professionell hjälp att sätta ihop cyklar och utrustning.

När min barndomsvän Erik Westling och jag gav oss iväg från Xining i januari år 2006 hade jag telefonnummer och kontaktpersoner, som kände till mitt projekt och vem jag var, i varje stad och väldigt många byar längs hela

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 12

prolog

resans sträckning. Trots alla förberedelser var det de sju år gamla bilderna som öppnade de bästa dörrarna och gjorde att många historier överhuvudtaget blev möjliga att berätta.

Andra gången jag cyklade över Kina blev det totalt 17 veckors resa med den första turen, i Eriks sällskap från Xining till Chengdu, från januari till mars och den andra, på egen hand från Chengdu till Hongkong, från oktober till december.

Denna bok är resultatet av de två resorna längs en linje över Kina. Den är ett försök att berätta om några människors liv och några platsers förändring över tid. Många personnamn och personliga detaljer i denna bok är fingerade av säkerhetsskäl eller på grund av de intervjuades personliga önskemål.

Samtliga möten, intervjuer och händelser är dock återgivna just så som jag uppfattat dem.

Dals Långed, juni 2007 Marcus Haraldsson

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 13

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 14

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 15

Östern är röd Om Zhao Shu och Stalin i fyrfärgstryck

DET ÄR DEN 24 januari år 2006. En kylig dag med frisk hög luft och blå him-

mel. Erik och jag befinner oss i Xining. Om bara ett par dagar ska vi inleda min andra cykelresa tvärs över Kina. Våra cyklar och packväskor, tält och kläder ligger på vårt hotellrum vid järnvägsstationen medan vi upptäcker staden. Vi vandrar på en stig uppför Södra berget som reser sig ovanför de södra förorterna. Marken är pudrad av fjäderlätt snö från gårdagens snöfall.

En man springer ifatt oss. Han har liten näsa och rakt hår i välkammad sidbena. En grå långärmad t-tröja sitter tajt över magen och de blåa kostymbyxorna är dragna en god bit upp över midjan. Han har svart skinnjacka och loafers i svart läder på fötterna. Vi börjar prata. Liu Qiang är 35 år gammal och arbetar på Xinings tevetorn. Han är fåordig men leende och snart pekar han på ett cylinderformat hus nära bergets topp. Vi blir inbjudna till hans arbetsplats.

Från tevetornets fikarum har vi en strålande utsikt över staden genom de stora skitiga fönstren. Xinings äldsta byggnader i sliten grå betong ligger närmast bergets fot. Bortanför dessa reser sig de moderna bostadshusen, fjorton våningar i rosa, mintgrönt och blått. Längst bort ser vi höghusen i centrum. De flesta färdigbyggda för ett eller två år sedan och flera fortfarande under uppbyggnad. Glas, marmor och vågade stålmönster på fasaderna. När vi satt oss ner i en svart konstlädersoffa berättar jag för Liu Qiang att jag varit i Xining en gång tidigare. ”Oj, det har hänt mycket i staden sedan du var här senast”, säger han. ”Det har hänt mycket här sedan 1999.”

060125. Staden Xining. Särskilt fina jakhuvuden tas till vara efter slakten. De smyckas med religiösa texter och hängs över tibetanernas dörrar.

15

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 16

östern är röd

Liu Qiang växlar kanal på teven, en grå av märket Hisense som står mitt i rummet. Två akrobater snurrar runt i en cirkustrapets. Han tittar på oss. ”Har ni ätit lunch?” ”Nej.” Vår värd försvinner ut i hallen och in i köket, ett rum med stora vita väggar. Det fräser och snart luktar det av wokade morötter, squash och bitar av fläsksvål. Till det stora ångade vita bröd, mantous, och en illröd bönpastakräm som smakar arrak. Liu Qiang arbetar som tevetornets tekniker. De kraftiga antennerna och parabolerna sitter på toppen av byggnaden och kontoren, kontrollrummet, fikarummet och sovrummen har formen av stora tårtbitar. Han har jobbat här i 12 år och har sett staden förändras utanför fönstret. ”För ett par år sedan fanns inte en enda skyskrapa i Xining. Nu finns de överallt. Xining försöker vara en storstad.” Liu Qiang ler åt sitt eget påstående.

Visst har mycket blivit bättre men i grund och botten är allt som det alltid har varit, menar han. På tevetornet har personalen fått fler kanaler att ta hand om. Nu har Liu Qiang och de sex kollegorna 55 kanaler att sköta, 6 lokalproducerade och 14 nationella från Kinas centrala tevebolag, CCTV. Resten är regionala och privata satsningar. Nästan allt är skräp om man får tro Liu Qiang själv.

På smogfria dagar kan han från fikarummet se hela staden ända bort till daoisttemplet på Norra berget. Där vi sitter har vi milsvid utsikt över den stad som idag är hem åt ungefär 1,7 miljoner invånare och provinshuvudstad i Qinghai, en provins till ytan betydligt större än Sverige. Vi ser ut över en plats som i tusentals år varit en viktig mötespunkt för några av världens främsta kulturer. Här är det historiska gränslandet mellan Kina i öster, Tibet i söder, Centralasien i väster och Mongoliet i norr. Här har hudar, te och salt handlats sedan urminnes tider och här passerade sidentyngda karavankameler

060124. Xining. I parken bakom tevetornet finns både buddhistiska och muslimska tempel.

I trakterna kring Xining har olika kulturer handlat med varandra i årtusenden.

16

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 17

östern är röd

på väg mot Europa längs sidenvägen redan på 200-talet. Regionen runt Xining har använts flitigt när mäktiga kinesiska kejsare, tibetanska kungar, mongoliska khaner och muslimska ledare behövt prata allvar eller slå ihjäl varandra. Områdena häromkring blev en fast del av Kina först med kommunisternas och Mao Zedongs maktövertagande år 1949. Fortfarande är dock den stad vi blickar ut över en bubblande smältdegel och plats för konflikter mellan kineser, tibetaner, mongoler, turkfolk, kirgizer, kazaker, ujgurer, tu, tangut, salarer, qiang, hui, lamaister, buddhister, bönpo, daoister, muslimer, kommunister, kapitalister och ungefär 200 kristna missionärer. ”Det är en vacker utsikt”, konstaterar jag. ”Äsch, utsikten kvittar”, säger Liu Qiang. ”Det är långt att gå hit upp. Jag skulle hellre jobba på ett kontor nere i staden.”

Dagen före vårt besök har Liu Qiang bokat tid för sitt bröllop. Det blir på arbetarnas dag den första maj. ”Första maj är en bra dag att gifta sig på. Sedan blir det ett barn. Du vet, vi kineser får bara ha ett barn, vi blir för många annars.”

Erik och jag tackar för lunchen och lämnar Liu Qiang med teven och ett ordleksprogram på CCTV 3. Vi tar oss ner från berget och genom den stora ron-

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 18

dellen som är korsning mellan Kunlungatan och Långa flodens gata. Sedan går vi mot det stora Centrumtorget. När jag var i Xining förra gången, i maj år 1999, var staden inte mycket mer än en dammig håla. Magnus och jag lyckades inte lokalisera något egentligt centrum, gatorna var av grus, svarta av smuts. Överallt där vi stannade för att leta efter en bokaffär där vi hoppades kunna köpa en karta samlades en stor skara människor omkring oss för att titta och ta på oss. Våra näsor, våra cyklar och vår vita hud fascinerade.

Nu är det knappt någon som lägger märke till oss och staden är mycket mer än en håla vid världens ände. Där Centrumtorget ligger idag låg då en av stadens största fiskmarknader och ett litet operahus. Huset revs för drygt två år sedan och sedan förra året är torget en enorm öppen yta, stor nog för

060124. Xining. Chang Mingliang pratar med så många han kan. Han anstränger sig för att få alla att förstå att de är välkomna i den muslimska församlingen.

18

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 19

östern är röd

ett antal fullskaliga fotbollsplaner. På parkbänkarna sitter väl påpälsade gamla damer och pratar och här åker barnen rullskridskor på betongen. Det finns ingen riktig, spolad skridskobana trots att medeltemperaturen så här års ligger nästan tio grader under noll. Omkring torget reser sig skyskraporna. Plaza Santian med fräscha shoppingcenter i bottenplanet och en Kentucky Fried Chicken, amerikansk kycklingburgerbar på hörnet. Torgets södra ände täcks av fasaden till Xinings sportcentrum och mellan tornen blinkar reklamfilmer från en teveskärm stor som en badmintonplan. På andra sidan floden, västerut, reser sig det rosa Yin Long, Silverdrakens hotell, stadens första femstjärniga härbärge med väldigt mycket marmor i entrén. En presidentsvit här kostar 8880 kronor per natt. Ungefär dubbelt så mycket som en genomsnittlig årslön i hela provinsen.

New York Subway ligger på hörnet bredvid Jordbruksbankens huvudkontor. Det är en ”lite modernare nattklubb” med Joel Schultz, en amerikanare från Philadelphia som ägare och chef. Han är en av de fåtal västerlänningar i staden som inte är missionär. Inredningen är tänkt att påminna om en tunnelbana med inspelade tågljud i den mörka trappan ner mot baren och dansgolvet. Det är en påkostad nattklubb men kommersen går dåligt. ”Folk här verkar inte ha fattat vad det är att lyssna på riktigt bra musik och hänga i en bar. De vill bara ha karaoke och smörig kinesisk popmusik med löjligt mycket dunka dunka och hög volym”, säger Joel Schultz.

Den populäraste kinesiska klubben i Xining kompletterar smörpopen med uppträdanden. Populärast är en dvärg i lustig mössa som både kan jonglera och hjula samtidigt. Joel Schultz har dock inte råd att hyra in dvärgen och funderar nu på att flytta sin verksamhet söderut till någon större metropol. I storstaden Chengdu till exempel skulle konceptet kanske fungera bättre.

Erik och jag snirklar in på den öppna marknaden som börjar på en sned-

nästa uppslag: 060127. Xining. Fredagsbönen i Xinings moské samlar närmare 20 000 män i bön mot Mekka. Kinas muslimska befolkning beräknas till minst 20 miljoner.

19

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 20

östern är röd

gata mittemot Joel Schultz nattklubb och sträcker sig ett tiotal kvarter österut genom större delen av centrum. Försäljarna vrålar ikapp på kinesiska, tibetanska och turkiska. De säljer säkerhetsnålar, hänglås, cykeldäck, saxar, cd-skivor, färska grisöron, djupfrysta bananer, levande hönor, flådda getter, fryst fisk, pumpakärnor, nötter, rostade kastanjer, fläsksvål. Att det snart är nyår, kinesiskt nyår där tuppens år blir hundens år, märks genom alla röda pappersklipp och lyckönskningar som säljs för att sätta över dörrarna. Och så smällarna förstås. Flera hundra meter av marknaden utgörs av smällare.

Klassiska kinapuffar, som små eller lite större dynamitgubbar i röda pappersfodral med stubin. Eller rullade, hundratals, i stora bylten. Om man tänder på ett bylte i ena änden kan anordningen smattra öronbedövande i flera minuter. Det är särskilt populärt att knyta smatterbanden bak på mopeder, tända på och sedan långsamt åka genom staden eller över torget. Så här års är smattrandet en farsot över hela Kina.

Vi korsar Södra storgatan och anar gångbroarna över fyrvägskorsen nere till vänster. Ett par kvarter längre ner ligger Delifrance. En driftig lokal affärsman har kopierat hela konceptet från den Parisbaserade kafékedjan med samma namn. På väggarna sitter fotografier av Eiffeltornet och långnästa fransmän som äter baguetter. Menyn är inte så stor men här serveras gott kaffe, bryggt i en till synes äkta tysk espressomaskin.

Folk på gatan är rejält påklädda i det kalla vädret. Stora rosa dunjackor,

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 21

östern är röd

en klarblå yllekofta med en bild av den söta, svartörade hunden Snobben, jeans med fransar och mangateckningar, japanska seriefigurer, tryckta på tyget. Just innan vi kommer ut på Republikens gata möter vi en ung man med pagelångt hår och skinnjacka med en svart t-tröja under. På tröjan är ett klassiskt porträtt av Josef Stalin tryckt i fyrfärg.

Vi kommer till jakslaktarna. Män med yxor istället för slaktknivar. Jakarna, som var levande när de fördes in på marknaden imorse, ångar fortfarande av kroppsvärme trots att de både flåtts och styckats och lagts upp i stora travar invid de trehjulade cyklarna med flak. Nu går männen lös på huvudena. En av dem hugger kraftfullt och till synes planlöst med yxan i skallbenet. Käken trillar loss och ögonen ploppar ut men efter en stund har han gjort sig ett antal lika stora bitar färdiga för soppkoket. Nästa skalle väntar på flaket.

Vi svänger vänster mot Östra storgatan och plötsligt har vi en av Kinas största moskéer bredvid oss. Dongguanmoskéns golvyta är 21 951 kvadratmeter, ungefär lika stor som fyra fotbollsplaner. Över entrén reser sig två praktfullt smala och höga grönmålade minareter med lökkupoler och en halvmåne i guld på toppen. Chang Mingliang är kort och rund och har ständigt ett leende klistrat på sina läppar. Sedan ett år tillbaka arbetar han som lärare i arabiska, han har studerat det heliga språket i åtta år och han brinner för sin Koran.

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 22

”Det var ett Guds under, det finns ingen annan förklaring”, säger Chang Mingliang och fortsätter. ”En moské stod på stranden i Indonesien när tsunamin slog till förra vintern. Och den stod kvar när allt annat hade rasat. Det är bara ett av alla bevis på att Gud, Allah, är stor och att han griper in och räddar det som är hans. Han är allas vår herde, vi ingår alla i samma familj.”

Vi har redan en ansenlig samling män omkring oss. Alla har vit kalott på huvudet, spretiga skägg i skepparkrans och stora runda glasögon. De tittar nyfiket på oss och lyssnar på vårt samtal. Vi står vid moskéns centrala byggnad med en tygklädd lång öppning ut mot gården. Vi får inte gå in i rummet, säger Chang Mingliang. Men vi får gärna fotografera in genom dörrarna mot en smyckad upphöjning som anger riktningen mot Mekka. ”Visst är byggnaden vacker, det är Guds hus. Om ni blir kvar i staden är ni hjärtligt välkomna i församlingen.”

060124. Xining. Zhao Shu bjuder på syrade grönsaker och ångade brödbitar. Han påstår att brödbitarna, mantous, är den bästa mat som finns.

22

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 23

östern är röd

Vi kommer till torget i änden på Statsbyggargatan. Nu ser vi järnvägsstationen, målet för vandringen, i slutet av gatan. Norra berget reser sina majestätiska, lodräta sluttningar bakom stationsbyggnaden. Innan vi kommer fram tar vi vänster in på gata nummer 71.

Vi hälsar på hemma hos Zhao Shu. Han fyller 59 år i juni och bor på femte våningen i ett gammalt betonghus. Han har bott hela sitt liv i samma lägenhet och han är ständigt oklanderligt klädd i grå skjorta, svarta kostymbyxor, svart rock och svart hatt. Han är murare och har hjälpt till att bygga upp staden med sina egna händer. Zhao Shu har arbetat för samma byggföretag i 35 år. Just innan han slutade låg lönen på 800 kronor i månaden.

Med två döttrar, en son och en hustru utan jobb var det tufft att försörja alla.

Svårast var att det kunde dröja år mellan löneutbetalningarna. Värst av allt var dock det som hände på eftermiddagen den 21 november år 2004. Zhao Shu bjuder på beskt te och berättar.

Zhao Shu murade golv vid det nya affärscentret vid Södra bergets park, en liten bit från tevetornet. En grävskopa grävde på andra sidan en vägg just intill honom. Mannen i skopan gjorde en felmanöver och råkade trycka till väggen som gav efter och föll rakt över Zhao Shu. Det blev en väldig smäll, damm och betongbitar överallt. Zhao Shu hann kasta sig undan men vänsterbenet fastnade under en betongklump. Foten krossades och smalbenet bröts på flera ställen. Foten är fortfarande en oformlig klump med hängande tår.

Chefen på bygget, den lokala byggherren som varit Zhao Shus chef i många år, betalade 1 600 kronor för ambulansen och den akuta operationen. Sedan försvann han. Zhao Shu hade inte fått lön för hela det föregående året och efter olyckan frös allt inne. På grund av skadorna och värken kunde han inte jobba igen på över ett år. Han fick köpa sina egna värktabletter och hade inte råd med fler operationer. ”Det var precis att vi överlevde. Vänner och släktingar fick hjälpa till. Det är lönlöst att driva en process mot byggbolaget. Jag har inga kontakter och ingen som kan hjälpa mig förutom mina släktingar. Min gamla chef däremot, han känner alla och har massor av pengar.”

23

Linje Kina inlaga

07-08-21

10.18

Sida 24

östern är röd

Zhao Shu häller upp en ny omgång beskt te i våra glas. Han är tyst en stund och sjunker in i den amerikanska basketmatchen på teven, en vit av märket Xogego. Det är mitten på andra perioden och Houston Rockets leder över Milwaukee Bucks med 44 mot 41. Jag frågar om han inte är arg.

Om han inte är förbannad över det som har hänt. ”Det är som det är. Mitt fall är inte det värsta, jag känner många som har det värre”, svarar han. ”Men Kina är bra, vår regering och president Hu Jintao är kompetenta, duktiga och skickliga. De gör ett jättebra jobb. Problemet är att alla därunder är skit, korrupta och giriga. Regeringen försöker göra vad de kan men de vet inte hur illa det är ställt, de har ingen aning om all korruption och elände.

Om de visste skulle de hjälpa oss.”

Nu är livet lite bättre. Zhao Shu har jobbat i två månader som nattportier på ett hotell. Betalningen är bara hälften mot på byggföretaget, 400 kronor i månaden, men chefen är bra och pengarna kommer när de ska varje månad. Zhao Shu är nöjd.

Vi går över floden och når järnvägsstationen. En av få viktiga byggnader i Xining som inte byggts om sedan jag var här senast. Det var här Magnus och jag monterade ihop våra cyklar och gav oss iväg år 1999 och det är här som Erik och jag kommer att börja cykla även i år. Vi går över torget framför stationen, förbi de stora monumenten i betong. Galopperande hästar och en stiliserad muskulös man och en modig kvinna med vapnen i hand. Runt torget blinkar reklambudskap åt alla håll. Cigaretter, barnmat, datorer. Den största affischen är en 46 meter lång illröd jättebonad med ett snöigt bergslandskap i siluett. Med vackert skrivna, gula och meterhöga kinesiska tecken står det skrivet: ”Imorgon blickar världen österut: östern är röd.”

24