9789163861062

Tillbaka till Sjumilaskogen Nya äventyr med Nalle Puh Översättning Lotta Olsson

Av David Benedictus som tagit vid där A. A. Milne slutade.

Med illustrationer av Mark Burgess, inspirerad av E. H. Shepard.

i n l e dn i ng

Senast vi mötte Nalle Puh och Nasse, Christoffer Robin och I-or, höll de till i Sjumilaskogen – tänk, är det verk­ ligen åttio år sedan? Men drömmar lever sitt eget liv och det känns som om de åttio åren har gått på en dag.

Puh kikar över min axel och säger: ”Åttio är verkligen en bra siffra, men det kunde lika gärna vara åttio veckor eller dagar eller minuter i stället för år”, och jag säger: ”Då bestämmer vi åttio sekunder, för då är det som om det vore alldeles nyss.”

Nasse säger: ”En gång försökte jag räkna till 80, men när jag kom till 37 började siffrorna hoppa och studsa och hjula framför mig, särskilt sexorna och niorna.” ”De gör så när man minst anar det”, säger Puh. ”Men ska du verkligen skriva nya äventyr till oss?” frågar Christoffer Robin. ”För vi gillade liksom de gamla.” ”Jag tyckte inte om dem där det var med Heffaklumpar”, säger Nasse med en rysning. ”Och skulle de kunna sluta med en liten munsbit av något slag?” frågar Puh, som nog har lagt på sig lite grand under de här åttio åren.

”Han kommer inte att få till det”, säger I-or. ”Det lovar jag.

Han vet väl ingenting om åsnor?”

I-or har så klart rätt: jag vet ingenting. Jag kan bara gissa.

Men att gissa kan också vara roligt. Och om jag då och då tror att jag har gissat rätt, ska jag belöna mig själv med ett kex, ett sådant där som bara har choklad på ena sidan så att man inte blir kladdig om fingrarna och fläckar ner papperet, och om jag ibland är rädd att jag har gissat fel, så får jag helt enkelt klara mig utan. ”Vi kommer att veta”, säger Christoffer Robin. ”Vi ska hjälpa dig så att det blir rätt om vi kan.” Och Puh och Nasse ler och nickar, men I-or säger: ”Inte för att det är troligt att det blir rätt. Det brukar aldrig bli det.”

D. B.

i

nneh åll

kapitel ett 1 i vilket Christoffer Robin kommer tillbaka

kapitel Två 21 i vilket Uggla löser ett korsord och en stavningstävling äger rum

kapitel Tre 37 i vilket Kanin ordnar med nästan allting

kapitel Fyra 54 i vilket det slutar regna för alltid och något slirigt kommer upp ur ån

kapitel Fem 78 i vilket Puh går på honungsjakt

kapitel Sex 100 i vilket Uggla blir författare och sedan o-blir det

kapitel Sju 119 i vilket Lutter startar en skola och alla lär sig något

kapitel åtta 139 i vilket vi får lära oss att spela cricket

kapitel Nio 166 i vilket Tiger drömmer om Afrika

kapitel Tio 183 i vilket en skördefest äger rum i Sjumilaskogen och Christoffer Robin kommer med en överraskning

a k a pi t e l

e t ta

i vilket Christoffer Robin kommer tillbaka

H

ur började det?

Ingen visste. Ena sekunden hördes det vanliga sorlet i skogen: vinden i träden, en tupp som gol, det muntra vattnet i bäckarna.

Sedan kom Ryktet: Christoffer Robin är tillbaka!

Uggla sa att han hade hört det från Kanin, och Kanin sa att han hade hört det från Nasse, och Nasse sa att han bara liksom hade hört det, och Kängu sa varför inte fråga Nalle Puh? Och eftersom det kändes som en Mycket Upplyftande Idé en sådan här solig morgon, travade Nasse iväg och kom fram till Puh just när han höll på att oroligt räkna sina honungsburkar. ”Är det inte märkligt?” sa Puh. ”Är inte vad märkligt?”

Puh gnuggade sig om nosen med tassen. ”Jag önskar att de kunde stå still. De flyttar på sig när de tror att jag inte tittar. För en stund sedan var där elva och nu är där bara 1

Tillbaka till Sjumilaskogen

tio. Det är väl märkligt, eller hur, Nasse?” ”Det är jämnt”, sa Nasse. ”Om det är tio, alltså. Och om det inte är det, så är det inte det.” När Nasse hörde vad han själv sa, tänkte han att det där lät inte helt rätt, men Puh höll fortfarande på att räkna, medan han flyttade burkarna från den ena sidan av bordet till den andra och tillbaka igen. ”Typiskt”, sa Puh. ”Christoffer Robin skulle veta om han vore här. Han var bra på att räkna. Han fick alltid allt att bli samma sak två gånger och det är det som är bra räkning.” ”Men Puh …” började Nasse, medan hans nos blev skär av upphetsning. ”Å andra sidan är det inte lätt att räkna saker som inte 2

Christoffer Robin kommer tillbaka

vill vara stilla. Som snöflingor och stjärnor.” ”Men Puh …” Och om Nasses nos var skär innan, så var den mer liksom rödaktig nu. ”Jag har hittat på ett litet gnol om det. Skulle du vilja höra det, Nasse?”

Nasse skulle just säga att gnol var förträffliga saker, och Puhs gnol var de allra bästa gnolen, men Rykten är ännu viktigare.

Sedan tänkte han på hur trevligt det var att ha en Riktigt Stor Nyhet och vara på väg att Avslöja Den, och sedan mindes han gnolet som Puh gjorde om honom, Nasse, och hur det hade haft sju verser, vilket var fler verser än något gnol hade haft sedan tidernas begynnelse, och allihop handlade om honom, och så sa han: ”O, ja, snälla Puh!” och Puhs kinder blossade lite, för ett gnol är en trevlig sak så länge det pågår, och en väldigt trevlig sak när det pågår i sju verser, men det är inget Riktigt Gnol förrän man har testat det på någon, och även om honung alltid är uppskattat är det extra uppskattat direkt efter ett gnol.

Det här är gnolet som Puh gnolade för Nasse den där dagen som började som vilken dag som helst, men som slutade som något all­ deles särskilt.

3

Tillbaka till Sjumilaskogen

Honungsburkar räknas lättast om man ställer dem i kö. Är det sol är soligt rättast, och i snön om det är snö.

När man räknat vet man faktiskt mängden honung man har kvar.

Och man vet, det är rätt praktiskt, också vad man inte har.

”Och jag tror att där är elva”, sa Puh. ”Vilket är ett utmärkt antal burkar på en torsdag, även om tolv hade varit ännu bättre.” ”Puh”, sa Nasse snabbt, om en tredje vers kanske var på väg, vilket hade varit trevligt men tidsödande. ”Jag har en Mycket Viktig Fråga till dig.” ”Svaret är ja”, sa Puh. ”Det är dags för en liten någonting.” ”Men Puh”, sa Nasse, och vid det här laget var hans nos knallröd av upphetsning och uppgivenhet. ”Jag tänkte inte fråga om en liten någonting, jag tänkte fråga om ett stort någonting. Om Christoffer Robin.”

Puh, som precis hade stoppat tassen i den tionde honungsburken, lät den vara kvar där för säkerhets skull och frågade: ”Vad är det med Christoffer Robin?” ”Det går ett Rykte, Puh. Tror du att han har kommit tillbaka?”

4

Christoffer Robin kommer tillbaka

I-or, den grå åsnan, stod i utkanten av Sjumilaskogen och glodde på en plätt med tistlar. Han hade sparat dem till Sämre Tider och började precis undra om det någonsin skulle bli sämre tider än så här och om det, när det blev det, skulle vara någon saft kvar i dem, när Puh och Nasse kom förbi. ”Hej, lilla Nasse”, sa I-or. ”Hej, Puh. Och vad har ni för er här borta?” ”Vi kom för att träffa dig, I-or”, sa Puh. ”En grå dag, var det så, Puh? En om-vi-inte-har-någotbättre-för-oss-dag? Så omtänksamt.”

Nasse undrade varför alla samtal med I-or alltid verkade bli fel. ”Hade ni långtråkigt, Nasse? Och Puh, jag skulle uppskatta om du ville låta bli att stå på de där tistlarna.”

5

Tillbaka till Sjumilaskogen

”Vilka tistlar skulle du vilja att jag stod på då?” frågade Puh. ”Men I-or”, pep Nasse. ”Det är Chri-Chri-Chri.” ”Har du svalt något, lilla Nasse? Ingen tistel, hoppas jag?” ”Det är Christoffer Robin”, sa Puh. ”Han kommer tillbaka.”

Medan Puh pratade stod I-or alldeles stilla. Bara svansen rörde sig, och viftade bort en inbillad fluga. ”Jaha”, sa han med ganska skrovlig röst. Sedan gjorde han en paus. ”Jaha. Christoffer Robin … Det vill säga … fordomdags …” Han blinkade snabbt flera gånger. ”Christoffer Robin kommer tillbaka. Jaha.”

6

Christoffer Robin kommer tillbaka

Till sist var Ryktet bekräftat. Uggla hade flugit till Kanins hus, och Kanin hade talat med sina Släktingar och Vänner, som hade talat med Minst-Av-Alla, som trodde att han hade sett Christoffer Robin, men inte var riktigt säker eftersom han ibland kom ihåg saker som visade sig inte ha hänt än, eller någonsin, eller alls.

De frågade Tiger vad han trodde, men han höll på att skutta kors och tvärs på Kängus matta utan att nudda vid de gula partierna, som kunde vara farliga, så han lyssnade inte. Men Kängu hade sagt till Kanin att det var sant, och när Kängu sa att någonting var sant, då var det sant. Så i så fall, om Puh och Nasse trodde att det var sant, och Uggla ansåg att det var sant, och Kängu sa att det var sant, då måste det verkligen vara sant. Eller?

7