9789163863448

SOFIA BERGTING peter bergting

de dรถdas rike

60

Havsstaden

L

in tänder lyktorna som hänger på vagnen så det blir lättare att se nu när det har börjat skymma.

När de anländer till staden håller solen på att gå ned.

Snart kommer mörkret att ta över.

Alkuin och Nikolai vill inte riktigt tro sina ögon.

Den stad som varit så levande i flera årtusenden har nu övergetts. Husens fasader är inte längre dekorerade med vackra klängväxter. Tång och sjögräs har istället slingrat sig upp från havet och tagit ett fast grepp om byggnaderna. Hela staden stinker av rut61

de dödas rike

ten fisk. Längs kajen ligger trasiga fartyg ankrade.

Enstaka krabbor visar tecken på att det fortfarande finns liv kvar i havet. Alkuin kliver ur vagnen, rakt på något som en gång varit en bläckfisk. Nikolai binder fast sin häst vid vagnen och ser sig om. Hans blick är fylld av förtvivlan.

– Det finns inget kvar, Alkuin. Allt är förstört av havets ruttnande djur och växter. Det ser ut som om havet håller på att ta tillbaka staden.

Nikolai lutar sig mot en vägg och gömmer ansiktet i händerna. Hur ska de någonsin kunna hitta flickan här? Allt är öde och täckt av sörjan från havet. Alkuin känner inte igen sin vän. Nikolai var, precis som Alkuin, en stor krigare. Tillsammans klarade de allt, tack vare sin tro på det goda. Nu verkar vännen ha tappat allt hopp om framtiden.

havsdemoner na

När solen går ned och mörkret faller märker de hur havet börjar bubbla. Vågorna blir större och större.

Alkuin tittar upp mot skyn och ser då hur en blixt sträcker sig över himlen. När havets ohyra är på väg kommer alltid ovädret innan som en varning. Alkuin sliter ned Lin från vagnen och ropar att de måste ta skydd innan havsdemonerna upptäcker dem. Hon får inte med sig väskan först utan sliter sig loss från Alkuin och springer tillbaka.

– Vi blir upptäckta, skynda er, vi måste ta skydd!

När vågorna slår över piren stiger havsdemonerna upp ur havet, och då är det för sent! Vi kan inte strida mot dem än, först måste vi få reda på var de håller Jade fången.

Tiden är knapp och de försöker skrämma bort hästarna som till slut skenar iväg. Åskan dundrar nu över dem och blixten lyser upp hela himlen. Hjärtat slår hårt i Lins kropp. Det är första gången på länge som hon känner hur rädslan får grepp om henne. De tar tillfälligt skydd i ett gammalt träskjul. Det har börja blåsa upp till storm på havet och vinden sliter tag i de lösa brädorna som håller ihop skjulet. Regnet 63

slår mot det slitna taket. Sällskapet trycker ihop sig mot väggen, kylan som kommit med ovädret tränger in mellan träspringorna. De kan höra varelserna stryka omkring utanför. Ljudet från klor som skrapar mot marken får Lin att rysa till av obehag. När havsdemonerna rör sig framåt hörs ett klafsande ljud från deras fötter. Först låter det ganska intensivt runt omkring skjulet, men efter ett tag avtar det.

– I morgon måste vi leta upp Sebol. Jag förstår inte varför han inte väntade på oss. Han lovade ju Nikolai att han skulle slå läger vid ingången till staden. Tiden är snart ute för Jade. Det sägs att ingen har hållits levande längre än någon vecka.

Lin tittar på Alkuin som blundar medan han pratar. Nikolai stirrar rakt framför sig och verkar inte höra vad Alkuin säger. De turas om att sova, först är det Lins tur. Precis innan hon somnar hör hon 64

havsdemoner na

männen viska till varandra. Alkuin försöker få sin vän att rycka upp sig. När Nikolai väcker Lin är det mitt i natten. Alkuin sover och nu är det Lins tur att hålla vakt. En liten lykta står på golvet och sprider ett svagt sken. Snart sover även Nikolai och Lin känner sig väldigt ensam och rädd trots att de andra sover bredvid henne. Plötsligt ser hon två ögon blänka till i skenet från lyktan och hon plockar snabbt upp sitt svärd. Med darrande hand riktar hon det mot skepnaden. Först då ser hon att det är grävlingen som hon tidigare mötte utanför Alkuins tempel.

Lin, lyssna på mig. Sebol och hans vänner har inte klarat sig. De beslutade sig för att strida mot havsdemonerna själva. Sebol hade fått upp ett spår om var Jade hölls fången, men det var en fälla. Du måste hjälpa Jade, Lin.

de dödas rike

– Hur vet jag att det du säger är sant? Lin försöker viska så att de andra inte ska vakna. Grävlingen har nu smugit sig fram till lyktan och tittar upp på Lin. Jag tror att du inom dig känner att det jag säger är sant.

Lin måste koncentrera sig för att kunna höra grävlingens tankar. All energi som finns i djuret är god och Lin känner att hon vågar lita på honom.

– Kan du hjälpa oss att leta upp havsdemonernas gömställe och var de håller flickan fången? Vi måste hitta henne i morgon!

Grävlingen nickar och smyger iväg. När han kommit halvvägs ut genom dörren ställer han sig upp på bakbenen och vädrar i luften. Sedan vänder han sig om och tittar på Lin. Demonerna har återvänt till havet, faran är över för den här gången. Lystra noga efter fienden, de kan dyka upp när som helst.

66

Motgångar

L

in vaknar av att solljuset tränger sig in genom springorna. Alkuin är borta, men Nikolai ligger

fortfarande och sover. Hon smyger ut och sträcker på sig. Alkuin kommer gående emot henne. Lin vill fråga varför han lämnat dem ensamma, men säger inget då hon ser att Alkuin bär något i sin hand, en amulett.

– Är det Jades? Lin söker ögonkontakt med Alkuin som först undviker hennes blick.

– Ja. Kedjan är sönder, den måste ha ryckts av. Jag förstår inte var Sebol och hans män är. De skulle ha 69

de dödas rike

väntat vid ingången till staden. Lin tvekar, ska hon berätta vad hon fått veta?

– Alkuin … jag … Lin tystnar. Hur ska hon förklara för Alkuin om grävlingen?

– Vad är det, Lin? Alkuin ser sig oroligt om och stoppar amuletten i sin ficka.

– Jag tror inte att vi behöver leta mer efter Sebol och de andra.

Alkuin tittar på henne, blicken är kall.

– Vad menar du? Hans röst är hård.

– Sebol och de andra trodde att de hade fått upp ett spår, men istället var det en fälla. Alkuin, jag är ledsen, men ingen av dem klarade sig.

Lin ser att Alkuin försöker förstå innebörden i det hon just berättat. Han lutar sig nästan över henne och ser henne djupt i ögonen.

– Jag vill veta hur du kan veta det så säkert. Har du använt den svarta boken, Lin? Rösten är både förtvivlad och full av ilska. Hans vänner får inte vara borta. Lin är på väg att vända bort huvudet, men Alkuin vägrar släppa henne med blicken.

– Jag bara vet, Alkuin. Den svarta boken har jag 70

havsdemoner na

inte rört sedan du höll i den senast.

Lin försöker värja sig från Alkuins genomträngande blick. Han försöker i sin tur inte låta sin förtvivlan få övertaget. Nikolai har stått och tjuvlyssnat och kommer nu ut till dem. Han lägger sin arm om Lins axel.

– Jag tror på dig, Lin. Det gör ont att veta, men nu förstår vi varför Sebol inte fanns där han lovat.

Alkuin beslutar sig för att våga lita på Lin. Han vet att hennes speciella gåvor har utvecklats mycket under den senaste tiden.

– Vi måste börja söka efter Jade med en gång. När vi vet att Sebol är borta har vi ingen tid att förlora, säger Alkuin efter en stunds tystnad.

Han ger sedan Lin en klapp på ryggen som en försonande gest. De börjar gå längs de trånga gatorna.

Alla byggnader är täckta av havets växter som girigt klamrar sig fast. Snäckor och sjöstjärnor har trasslat in sig i sjögräs och tång. Havet verkar ha flyttat upp på land. Lin känner hela tiden att de är på väg åt fel håll. Något inom henne säger att det bara finns döda ting i staden. Det är mot havet de ska gå.

71

– Alkuin, jag känner inget liv på den här platsen. Överallt där vi har varit förut har jag känt av något slags liv, men inte här. Det finns bara tomma, övergivna hus.

Alkuin har hämtat sig något efter nyheten om vännens död. Han förstår att Lin har börjat lära sig att känna av sin omgivning. Än har hon kanske inte riktigt förstått hur, men nu vågar hon i alla fall tro på det.

– Då går vi tillbaka ned mot havet, säger Alkuin.

Nikolai, som kommit en bit efter Alkuin och Lin, börjar gå emot dem. Plötsligt ser han hur deras ansiktsuttryck förändras.

72

– Nikolai, se upp! Bakom dig!

Fyra havsdemoner har smugit sig upp bakom honom. Han hinner inte dra sitt svärd förrän de har honom i ett järngrepp.

– Nikolai! Alkuin och Lin drar sina svärd och rusar mot Nikolai och demonerna.