Det kunde vara en idyll. Försåtligt lugn, daggfuktig morgon. Solstrålarna som sakta men säkert tar den putsade jugendfasaden i besittning. Omfamnar den segervisst med sin likgiltiga värme, skänker den lyskraften som natten hållit tillbaka. Som om ingenting hade hänt. Som om denna sommarmorgon förebådade en dag som alla andra: full av liv, svettiga kroppar på cyklar, kvävda fniss framför glasskiosken vid hamnen, hettande, solbrända axlar, fumligt sommarsex när ljusblå skymning sömlöst övergår i gryning, kvalmig blandning av vitt vin och sockerdricka i det barriga skogsbrynet ovanför pizzerian, sjöns kalla vatten mot magra barnakroppar med revben som verkar vilja tränga ur bröstkorgen; genom den mjuka, papperstunna, mjölkvita huden. Kalviga tonårskillar som simmar ikapp till ön och tillbaka, avtecknar sig som bleka grodmänniskor, amfibiefarkoster, mot vattnets blåbrunt mättade mörkhet. Tjuten från dem som kastar sig ifrån badklippan. Doften av grillat kött. Ljudet från avlägsna motorbåtar. Mygg. Getingar. Insekter utan namn: i håret, i munnen, på kropparna, de kliande svettvarma kropparna. Svenskare än svenskt. Sommar utan slut. Som om ingenting hade hänt.
9