1 Mike såg det hända. Det fanns två dörrar bredvid varandra. En av dem stod ständigt några centimeter på glänt, förutom när någon knuffade upp dörren intill. Varje gång en livréklädd servitör kom in i auktionsrummet med sin bricka med kanapéer hände samma sak. Den ena dörren slogs upp och den andra stängdes långsamt. Det sa mycket om kvaliteten på tavlorna, tänkte Mike, att han ägnade mer uppmärksamhet åt ett par dörrar. Men han visste att han hade fel. Det sa ingenting om själva konstverken, men det avslöjade allt om honom själv. Mike Mackenzie var trettiosju år gammal, rik och uttråkad. Enligt affärssidorna i diverse dagstidningar var han fortfarande ”en datormogul som börjat med två tomma händer”, men han var faktiskt inte alls någon mogul längre. Han hade sålt sitt företag till ett riskkapitalkonsortium. Det cirkulerade rykten om att han var utbränd, och kanske var han det. Han hade startat sitt mjukvaruföretag direkt efter universitetet tillsammans med en vän som hette Gerry Pearson. Gerry var den verkliga hjärnan i verksamheten, en genial programmerare, men han var ytterst tillbakadragen, så det var Mike som snabbt blev företagets ansikte utåt. Efter försäljningen delade de förtjänsten lika, och därefter förvånade Gerry Mike genom att berätta att han tänkte börja ett nytt liv i Sydney. Hans mejl från Australien lovprisade nattklubbarna, stadslivet och surfandet (för en gångs skull inte datorvarianten). Han brukade också skicka jpeg-bilder och mobilfoton av de damer han stötte på under resans gång. Den stillsamme, reserverade Gerry hade försvunnit och ersatts av en stojig playboy – vilket inte hindrade Mike från att känna sig lite grand som en 9
Oppet hus_inlaga.indd 9
09-04-23 10.03.24