kapitel 1
ag håller hårt om pluntan trots att värmen från teet för länge sedan läckt ut i den iskalla luften. Mina muskler är hårt spända mot kylan. Om en flock vildhundar dök upp nu skulle jag inte ha en chans att hinna klättra upp i ett träd innan de anfaller. Jag borde resa mig, röra på mig och mjuka upp mina leder. Men i stället sitter jag lika orörlig som stenen under mig, medan gryningen börjar lysa upp skogen. Solen kan jag inte kämpa emot. Jag kan bara maktlös se på medan den släpar in mig i en dag som jag fasat för i månader. Mitt på dagen kommer alla att ha samlats vid mitt nya hus i Segrarbyn. Då har reportrarna, kamerateamen och min gamla eskort Effie Trinket anlänt från huvudstaden till Distrikt 12. Jag undrar om hon fortfarande har på sig den där fåniga rosa peruken eller om hon ståtar med någon annan onaturlig färg särskilt för segerturnén. Det finns andra som kommer att vänta där också: Betjäningen som ska passa upp på mig under den långa tågresan. Assistenterna som ska preparera mig och försköna mig inför mina offentliga framträdanden. Min stylist och vän Cinna, vars fantastiska kreationer gjorde att publiken började lägga märke till mig i Hungerspelen. Om jag fick bestämma själv skulle jag helst vilja glömma spelen helt och hållet. Aldrig tala om dem och låtsas att hela tävlingen bara var en mardröm. Men segerturnén gör det omöjligt. Turnéns strategiska placering halvvägs mellan de årliga spelen är regeringens sätt att hålla fasorna i färskt minne. Vi i distrikten ska inte bara påminnas om vilket järngrepp vi sitter i, vi tvingas dessutom att fira det under segerturnéerna. Och i år är jag en av showens stjärnor. Jag måste resa från distrikt till distrikt och stå framför de jublande folkmassorna
J
7
Fatta eld_inlaga.indd 7
09-09-08 10.23.42