9789170375392

G U N I LL A A N D E R

Bomull En solkig historia

Ordfront

Stockholm 2010 ďťż | 3

Inlaga Bomull ORIG.indd 3

2010-08-23 10:50:22

Tidigare utgiven bok av författaren Tango (med Nils Hansson), 2005

Gunilla Ander: Bomull. En solkig historia Ordfront, Box 17506, 118 91 Stockholm www.ordfront.se | forlaget@ordfront.se © Gunilla Ander 2010 Omslag Jan Cervin Omslagsillustration Bonne Images (framsidan) och David Nance (flikarna) Författarporträtt Nils Hansson grafisk form Göran Skarbrandt Tryck ScandBook, Falun 2010 ISBN 978-91-7037-539-2

4 | Bomull

Inlaga Bomull ORIG.indd 4

2010-08-23 10:50:22

Innehåll Förord 9 T-tröjan 11 Diktatorns barn 15 Bondeoffer 34 Det märks inte 47 Ett riktigt slavgöra 63 Kapplöpningarna om Afrika 77 Stora drömmar och klingande mynt 92 Tyget i våra liv 97 Handel utan gränser 104 Upproret bryter ut 113 Tricket med ”den gröna boxen” 130 Önskedröm i semesterparadis 142 Bromsa och gasa och bromsa 155 Det flyktiga vattnet 179 Kan vi klara oss utan bomull? 196 Appendix Tio år av kamp om bomullen i WTO 211 Fakta 213 Källor 222 Lästips 227

Innehåll | 5

Inlaga Bomull ORIG.indd 5

2010-08-23 10:50:22

6 | Bomull

Inlaga Bomull ORIG.indd 6

2010-08-23 10:50:22

Till Nisse som har varit min kartl채sare l채ngs hela v채gen

Inneh책ll | 7

Inlaga Bomull ORIG.indd 7

2010-08-23 10:50:22

8 | Bomull

Inlaga Bomull ORIG.indd 8

2010-08-23 10:50:22

Förord Jag levde mina första sex år i en syfabrik utanför ­Vårgårda.

I bottenvåningen låg skolan och lärarbostaden, och där undervisade min mamma sjuorna. En trappa upp hade en fabrikör Eriksson tränat upp ett tiotal bondhustrur och yngre kvinnor från trakten som fick sina första lönejobb vid symaskinerna. Så var det i tekolandet under 1960-talet. I en vid cirkel runt Borås låg filialer till de stora fabrikerna inne i stan. Överallt i Sjuhäradsbygden sydde kvinnorna – också i smålokaler, i källare och i hemmen.

Behovet av sömmerskor till textilindustrin var omättligt. Jag hade nästan glömt syfabriken, men dessa tidiga upplevelser kom tillbaka när jag arbetade med den här boken. Minnen av symaskinerna, av hur kläderna pressades i det som var skolans gymnastiksal och att det alltid var liv och rörelse runt skolan och kring syfabriken.

Inne i Vårgårda fanns det fyra filialer: Oscar Jacobson, Liljeroos, Kabom och Miss Mary av Sweden. Sedan slog tekokrisen till och allt tog slut. 1971 blev ett mörkt år för Vårgårda.

Konfektionsindustrin hittade sömmerskor utomlands som arbetade till lägre löner. På bara några årtionden ritades den globala tekokartan om till följd av kostnadsläget. Vårgårda drog en nitlott, som många andra i bomullshistorien.

Förord | 9

Inlaga Bomull ORIG.indd 9

2010-08-23 10:50:22

Men det här är inte historien om min bygd utan om den mjuka fiber som gjorde tekorevolutionen möjlig genom att vara så billig och så väl anpassad för industriell massproduktion.

Jag har under arbetet mött människor som är mer beroende av odlingen än vad Sjuhäradsbygdens sömmerskor någonsin var av att sy kläderna. Bomullsindustrin är alltid snabb att bryta upp och var den än rör sig över världen skapar den vinnare och förlorare.

Tack till Anna-Clara Hollander och Karl Nilsson, Sally Baden på Oxfam, Alisher Ilkhamov på Open Society Foundation och Rachel Denber på Human Rights Watch.

Stockholm i juni 2010 Gunilla Ander

10 | Bomull

Inlaga Bomull ORIG.indd 10

2010-08-23 10:50:22

T-tröjan ”100 procent bomull! 69 kronor!” På en klädställning fladdrar några färgglada t-tröjor i höstvinden intill en handskriven lapp.

Priset ska förstås locka in kunder till klädbutiken, men det är ändå inte uppseendeväckande lågt. Att t-tröjan är helt och hållet av bomull står textat med dubbelt så stora bokstäver som priset. Affären på Ringvägen i Stockholm vet av erfarenhet vad som väcker habegäret till liv i dem som råkar passera förbi.

Vi har nästan alla ett förhållande till bomull, även om vi inte funderar över det så mycket. Det är ett tyg som vi vill ha nära vår hud. ”Mjuk som bomull” är en liknelse som alla förstår. Att bomullen kommer från naturen gör bara saken bättre. T-tröjan innehåller 100 procent ren naturfiber! ”Naturlig” är ett ord som bomullsbranschen vill få oss att associera till. I västvärlden har marknadsföringen bedrivits ytterst medvetet sedan 1970-talet då bomullen inte alls var förknippad med allt det positiva som ”det naturliga” står för idag.

Tvärtom var bomull ett omodernt material som särskilt i USA var på väg att trängas ut av de nya och lättskötta syntetfibrerna som polyester och nylon. Det var då som lobbyister och PRmakare fick i uppdrag att ordna en räddningsaktion för bomT-tröjan | 11

Inlaga Bomull ORIG.indd 11

2010-08-23 10:50:22

ullen. I en av reklamhistoriens mest framgångsrika kampanjer blev bomullens naturlighet för första gången ett säljargument.

Själv har jag sett helt andra sidor av bomullen sedan jag 2003 började skriva om den internationella bomullshandeln och dess strider mellan fattiga och rika exportländer. Som journalist har jag rest vidare ut till fälten där bomullsodlingen har satt djupa avtryck i miljön. Jag har hört fattiga bönder berätta om hur illa de mår av att odla bomull – jag har fått se den dolda prislappen för billiga bomullsplagg.

För några år sedan hade jag bara skyndat förbi klädställningen i höstkylan, men nu stannar jag och synar märkningen på en av tröjorna. Och så går jag in i butiken för att ställa en fråga till expediten.

– Varifrån kommer bomullen i den här t-tröjan?

Hon ser förvånad ut och tycker kanske att jag kunde ha läst själv på märkningen i nacken. För där står ju svaret i svart på vitt – ”Made in China”.

– Men jag menar bomullen som finns i tröjan? Var har den odlats?

Expediten granskar tröjan en gång till.

– Det står inget. Kina antar jag, men jag kan inte ge dig något svar.

Nej, få har en aning om varifrån bomullen i en t-tröja kommer, vare sig affären, tillverkaren eller importören. Och vad hjälper det då att jag som kund söker svar?

Det kan faktiskt hjälpa en del. Branschens ögon håller på att öppnas för problemen inom bomullsodlingen och en omsvängning är på gång. Bilden av renhet och naturlighet som bäddade 12 | Bomull

Inlaga Bomull ORIG.indd 12

2010-08-23 10:50:22

för en sådan succé från sjuttiotalet och framåt har solkats. En annan image träder fram – den vattenslukande miljöboven som kräver mer kemikalier än nästan alla andra grödor. Fler konsumenter bryr sig om vilken sorts bomull de klär sig i.

Följande beskrivning av det bedrövliga tillståndet inom den globala bomullsproduktionen står att läsa i en broschyr från ”Better Cotton” (BCI), ett initiativ för att åstadkomma förbättring som Världsnaturfonden driver i samarbete med viktiga aktörer i bomullsbranschen och flera stora handelskedjor. ”Det finns flera negativa sociala och miljömässiga konsekvenser som är förknippade med bomullsodlingen världen över och som undergräver dess uthållighet. Det är viktigt att odlingens allvarliga konsekvenser för människor och miljö uppmärksammas. Ineffektiv konstbevattning, dåliga odlingsmetoder och olämplig användning av bekämpningsmedel och konstgödsel hotar tillgången på rent vatten och på bördig jord.

Människors hälsa och den biologiska mångfalden hotas. Förutom de följder som användningen av bekämpningsmedel har på hälsa och säkerhet så har de socioekonomiska följderna av odlingen rapporterats omfatta: hårda arbetsvillkor (särskilt för kvinnor), barnarbete och olika former av tvångsarbete eller slavarbete, såväl som skuldsättning till följd av höga priser på insatsvaror, skördar som slagit fel, försenade betalningar och alltför höga räntor.”* Bomullsbranschen är omskakad. Den globala industrins främ­ste talesman, amerikanen Terry Townsend, försöker inte hel* Vid asterisk finns mer information att hämta i Fakta i Appendix.

T-tröjan | 13

Inlaga Bomull ORIG.indd 13

2010-08-23 10:50:22

ler skyla över missförhållandena. Han är VD för International Cotton Advisory Committee (ICAC), som är ett samarbetsorgan för samtliga 80 länder som odlar bomull. Vid en internationell kongress i slutet av 2008 varnade Townsend för att försäljningen av bomull åter kan minska som en effekt av det negativa som kommit fram om hur den produceras.

– Sätten att producera bomull är ofta kritiserade för sina upplevda och ibland verkliga sociala, miljömässiga och ekonomiska konsekvenser. Dessa kan leda till minskad efterfrågan på bomullsprodukter, medgav Townsend som för övrigt har tagit plats i ”Better Cottons” styrelse, ett tecken om något på att branschen inser att något måste göras.

Det mesta återstår dock att förändra. Av de dryga 100 miljoner människor i världen som lever på bomullsinkomster är 90 procent från u-länder och brukar åkerplättar på mindre än 2 hektar. Det är bland dessa småbönder och deras familjer som det ekonomiska beroendet är störst, liksom utsattheten för odlingens alla risker. Det är högst några få procent som idag odlar bomull på ett sätt som kan beskrivas som uthålligt.

När jag nu själv har fått upp ögonen så vill jag kunna välja.

Det finns ju ändå skillnader mellan odlingsmetoderna – alla är inte lika skadliga. Och det finns ju dessutom odlare som behöver denna inkomst mer än andra. Men i den här butiken får jag i alla fall inget svar.

Bomullen i t-tröjan kan komma från vilket som helst av världens stora exportländer. Kanske kommer den från Västafrika där den fluffiga plantan är småböndernas ”vita guld”, men lika sannolikt från Uzbekistan, eller någon annan postkommunistisk diktatur i Centralasien, där bomullen är småböndernas förbannelse.

14 | Bomull

Inlaga Bomull ORIG.indd 14

2010-08-23 10:50:22

Diktatorns barn Knappt har eleverna i Uzbekistan hunnit börja höstterminen förrän de kommenderas ut på de väldiga fälten för att skörda hårdvaluta åt diktaturen. De som har försökt uppskatta de unga bomullsplockarnas antal kommer upp i flera hundra tusen, kanske en miljon, eller ännu fler. Sju dagar i veckan slavar de på fälten för struntsummor, från soluppgång till solnedgång, ibland långt in på senhösten.

Officiellt råder det förbud mot barnarbete i Uzbekistan.

Men utan deras hjälp skulle inte diktaturen kunna tjäna så grovt på bomullen och den forna Sovjetrepubliken skulle inte kunna vara världens tredje största exportör.

Tvångsarbete på bomullsfälten har långa anor i Uzbekistan.

På Josef Stalins tid benämndes det kashar, ett uttryck som i ett enda ord fångar vad som kräver tio ord för att översättas till svenska – ”ett frivilligt arbete som utförs kollektivt för det allmänna bästa”. Traditionen lever kvar och är lika lite frivillig idag som då kamrat Stalin höll i piskan.

Det var Uzbekistan och dess grannar i Centralasien som var menade att försörja hela det väldiga Sovjetimperiet med bomull. Stalin var redan tidigt i sin karriär inblandad i detta storDiktatorns barn | 15

Inlaga Bomull ORIG.indd 15

2010-08-23 10:50:22

skaliga jordbruksprojekt. I början av 1920-talet var han med om att genomdriva bolsjevikernas beslut om att mycket kraftigt utvidga de odlingar som ryska tsarer låtit anlägga på 1800-talet. Och planen bara växte. Uzbekistan bjöd på goda förutsättningar för att odla väldiga mängder bomull. Där fanns vidsträckta slätter och ett tillräckligt varmt klimat.

Men det som talade till projektets nackdel var att jordarna var för torra för att kunna producera de ofantliga mängder bomull som femårsplanerna angav. Det var ett stort problem som måste lösas till varje pris och Sovjets ingenjörer fann den lösning som svarade mot behoven: att leda om landets två väldiga floder, Amu-Darja och Syr-Darja, så att även stäpp och halvöken kunde konstbevattnas, mark som annars inte hade dugt för odling – minst av allt av den törstiga bomullsplantan.

Men nu kunde vattnet från de mäktiga floderna få till och med öknen att grönska.

Ytterligare ett par viktiga saker krävdes för att bomullsproduktionen skulle kunna pressas upp i så gigantiska volymer att målet om självförsörjning kunde nås: enorma mängder bönder som kunde odla den arbetsintensiva grödan och ännu fler bomullsplockare som kunde skörda den. Men i Centralasiens folkrikaste stat var detta problem lätt att lösa när jordbruket kollektiviserades i slutet av tjugotalet. Kolchoserna fick order av Moskva att odla bomull och folket sändes ut på fälten för att plocka den.

Höstarna i Uzbekistan blev till rena kashar-fester, i takt med att planen att förse Sovjetväldet med bomull drevs igenom.

Idag säljs uzbekisk bomull över hela världen. Till Sverige kommer den i plagg som tillverkas i Kina eller andra asiatiska län16 | Bomull

Inlaga Bomull ORIG.indd 16

2010-08-23 10:50:22

der. I Uzbekistan finner jag ett av flera svar på den billiga ttröjans gåta.

Jag behöver bara titta på fälten längs den väg jag far i oktober 2009. Här plockas den bomull som finns i många av världens klädesplagg, till så låg betalning att det ger ett bra utgångsläge för alla andra led i produktionskedjan att tillskansa sig en vinst trots det låga slutpriset.

Jag reser tillsammans med min man Nils tvärs genom Uzbekistan under tio dagar av den två månader långa bomullsskörden, från Mujnak i västra Uzbekistan mer än 140 mil österut till huvudstaden Tasjkent. Längs den här sträckan gick Sidenvägen, världens första globala handelsled. I långt över tusen år, från före Jesu tid fram till Mongolväldets sista dagar på 1300-talet, förband den Europa med Kina. Idag är Sidenvägen kantad av bomull, på ömse sidor, mil efter mil.

Landskapet utanför bilfönstret får mig att tänka på scener ur Borta med vinden. Jag har just råkat se om den nostalgiska Hollywood-klassikern om den amerikanska Söderns svunna storhetstid, så sammanlänkad med bomullsodlingen, som i sin tur bars upp av slaveriet. Utan alla miljoner slavar på fälten hade Södern inte kunnat bli så rik. Uzbekistan kunde ha varit den amerikanska delstaten Georgia på den tiden, med sitt vitskrudade landskap och bomullsplockare som sticker upp ur fluffet. I USA var det länge sedan scener som dessa utspelade sig i verkligheten. Där försvann den mänskliga arbetskraften vid tiden för andra världskriget och ersattes av maskiner.

Det finns gott om arbetssökande i Uzbekistan. En förfärande stor del av de 27 miljoner invånarna saknar jobb och på landsbygden är fattigdomen utbredd. Men skördearbetet ger Diktatorns barn | 17

Inlaga Bomull ORIG.indd 17

2010-08-23 10:50:23

så uselt betalt att det inte lockar några sant frivilliga. Istället tvingar staten sina anställda att utföra sina ”medborgerliga plikter”. Läkare och sjuksköterskor måste lämna sina kliniker och låta patienter vänta, polisstationer får stänga och bovarna istället jagas på kvällstid. De som tar emot någon sorts bidrag från staten riskerar att få betala igen med arbete på fälten, annars dras alla former av stöd in.

Skolbarnen är billigast i drift. En nyckelroll har lärarna som kallas ut till fälten med order att helt enkelt ta eleverna med sig, med hugg och slag om nödvändigt. Jag har hört att skolbarnen kan tjäna 25 öre per kilo bomull, men även mycket lägre summor har nämnts. Som mest får de några få kronor om dagen, men det är inte säkert att det blir några pengar kvar alls att betala ut sedan matkostnaderna har dragits av på lönen.

Att mobilisera de unga skördearbetarna går smidigt och snabbt, och läraren följer med som deras arbetsledare och fångvaktare. Annars kan de se sig om efter ett annat jobb.

Min uzbekiske chaufför tror att jag är här för att titta på de kulturella pärlorna längs Sidenvägen, urgamla och mytomspunna handelsplatser med namn som Samarkand, Khiva och Bukhara, som idag drar till sig långväga turister. Föga anar han väl att det är de långa transportsträckorna av bomullsfält som är min resas huvudmål.

Sedan Sovjetunionens fall styrs Uzbekistan av en och samma person. Den före detta kommunisten Islam Karimov har under sina tjugo år som president samlat makten i ett allt fastare grepp, och kontrollerar både produktionen och handeln. Det är han och en liten klick runt honom som inhöstar en stor del av vinsterna 18 | Bomull

Inlaga Bomull ORIG.indd 18

2010-08-23 10:50:23

från den lönande exporten av bomull. Som klädköpare i Sverige är jag då och då nästan oundvikligen Karimovs kund.

Trots att bönderna knappt får någon del alls av dessa inkomster måste de leverera sina kvoter, som på Stalins tid, annars riskerar de att köras bort från den mark som de arrenderar av staten. Pengar får bönderna istället dra in på sådant som de odlar vid sidan om, som frukt och grönsaker.

När Karimov tog makten levde hoppet om demokrati efter många år av Moskva-styre, liksom i de övriga före detta sovjetrepublikerna i Centralasien. Men därav blev intet, förtrycket av oppositionella har tvärtom skärpts. Hur illa det var fick omvärlden klart för sig i maj 2005 då ett uppror mot regimen i staden Andizjan slutade i blodigt våld. Hundratals civila mejades ner av kulregn då soldater i pansarvagnar öppnade eld mot en folkmassa som samlats på ett torg. Massakern fullbordades trots att människorna inte gjorde motstånd utan försökte fly. EU och USA frös då de politiska förbindelserna och införde olika former av sanktioner. Karimov svarade med att i sin tur skicka ut alla västerländska medier och biståndsorganisationer ur landet.

När jag är i Uzbekistan har den politiska iskylan mellan Karimov och Väst hunnit tina upp. Bara en vecka senare ska EU ta sista steget och häva sitt vapenembargo. Inte ens under åren av sanktioner minskade bomullsexporten. Landet har tvärtom hållit ställningarna som en av världens största leverantörer till textilindustrin, trots regimens brott mot de mänskliga rättigheterna och det systematiska barnarbetet. Kina och Bangladesh och andra länder i Asien med stor klädtillverkning har förblivit trogna köpare. Den vägen når sedan uzbekisk bomull västvärlden och Sverige.

Diktatorns barn | 19

Inlaga Bomull ORIG.indd 19

2010-08-23 10:50:23

Men utomlands växte samtidigt kritiken mot barnslaveriet och i slutet av 2007 förklarade ett tjugotal handelskedjor, däribland jättar som amerikanska Wal-Mart och brittiska Tesco och Marks & Spencer, att de tänkte bojkotta varor som tillverkats av uzbekisk bomull.

Hotet om bojkott tog skruv. I all hast förbjöd Karimov barnarbete inför skörden 2008. Det höll i ungefär en vecka, säger människorättsaktivister i exil. Sedan var skolbarnen tillbaka på fälten igen. Allt var sig likt. Karimov hävdade att lagen visserligen gällde, men att regimen inte kunde hindra barn och föräldrar att göra sin frivilliga insats för det allmänna bästa. Och som vanligt missade inte regimen att påminna landets lärare om att det var dags att stänga skolorna för årets kashar.

Ett år har gått sedan det officiella förbudet mot barnarbete när jag gör min långa bilresa genom Uzbekistans bomullsdistrikt. Jag vill med egna ögon se om barnen tvingas ut även under 2009 års skörd.

Jag stirrar ut genom rutan, men det är inte helt lätt att på lite avstånd avgöra åldern på de tusentals människor jag ser på fälten vid vägen, som naturligtvis bara är en bråkdel av Uzbekistans bomullsareal. Där finns några få vuxna män och mängder av kvinnor, kanske utgör de hälften av bomullsplockarna närmast vägen. Resten är skolelever. En del ser ut att vara i nedre tonåren, somliga knappast äldre än tio år. De rör sig långsamt över fälten medan de metodiskt rensar plantorna rena. Bomullsbollarna fyller upp stora säckar som släpas längs evighetslånga plantrader tills de är nästan klotrunda.

Arbetet är plågsamt. Den mjuka plockfärdiga fiberbollen 20 | Bomull

Inlaga Bomull ORIG.indd 20

2010-08-23 10:50:23

har dolda taggar som består av torra kapslar. De ligger som i försåt och väntar på en chans att få kila in sig under naglar och lämna rispor på händer och på armar. Arbetet är också tungt. I handen väger bomullsfibrerna lätt, men hårt packade i en säck väger de bly, särskilt på en liten rygg.

De hårda arbetspassen är ändå inte det värsta. Föräldrar oroar sig över det som alla vet kan hända när unga människor lämnas vind för våg på fälten. Utan tillsyn, långt från sjukvård, i farlig närhet av fordon och jordbruksmaskiner råkar de ut för många slags olyckor. De kan också bli bitna av ormar eller vilda hundar, som två av de barn som dör ungefär vid den tid då jag reser genom landet.

Många av bomullsplockarna har huvudet inlindat i tygtrasor. För att dölja sin låga ålder för de förbipasserande? Nej, skälet är ett annat, får jag veta. Tyget utgör arbetarnas enda klena skydd mot de gifter som sprutas ut över fälten för att avlöva bomullen innan den skördas. Trasan ska också skydda både mot allt damm som rivs upp från jorden och mot solen som mitt på dagen bränner rakt ner på fälten, fast det hunnit bli oktober. Des­to kallare blir det när solen har gått ned och barnen ska tillbringa natten i skolor, idrottshallar, lador eller baracker.

Här sover de utan vare sig el eller värme, på liggunderlag som de själva har fått ta med. Och här blir de sjuka av det enda vatten som finns tillgängligt, samma flodvatten som når bomullen via bevattningssystemet. Statens mathållning är så billig den kan bli: bröd och te, soppa med nudlar, ris och kål. Knappast tillräckligt för någon som ska utföra hårt kroppsarbete.

Det är nu jag hade tänkt gå ut på fältet och intervjua barnen. Jag kan inte ryska, men chauffören skulle ju kunna vara Diktatorns barn | 21

Inlaga Bomull ORIG.indd 21

2010-08-23 10:50:23

min tolk. Vi har tagit paus för att sträcka på benen, och skol­ elever plockar bomull en bit bort. Det är rätt tillfälle att ställa de givna frågorna. Hur gamla är ni? Hur många veckor har ni arbetat med att skörda bomull? Är det tungt? Får ni något betalt?

Jag är ju här som journalist med en bok om bomullshandeln att skriva, även om varken chauffören eller den uzbekiska ambassaden i London som beviljade mitt turistvisum vet om det.

Det hade inte blivit någon resa genom Uzbekistan om jag hade varit uppriktig på den punkten. Sedan 2005 har den som söker pressvisum till Uzbekistan kunnat vara säker på att få avslag.

Nu är jag äntligen här, efter flera månaders förberedelser.

Men när jag står på förbjuden mark vid bomullsfälten, har paranoian i Karimovs skräckvälde smittat av sig även på mig. Vad vet jag om chauffören? Han kan mycket väl ha i uppdrag att rapportera vad jag gör. Det kan vara farligt för dem ute på fälten om jag närmar mig.

Inför resan hit blev jag varnad av en biståndsarbetare som höll i ett av de många projekt som fick läggas ner när västerlänningarna kördes på porten 2005. Jag hade bett henne om hjälp att ordna kontakter med bönder och bomullsplockare och överraskades av hennes förmanande svarsmejl: ”Är du medveten om riskerna? Sannolikt inte för din egen del, men för uzbekernas.” Hon bad mig läsa de rapporter hon bifogat om tortyren av oppositionella i Karimovs fängelser. Och hon uppmanade mig att tänka igenom min plan en gång till. ”Det här är inget du kan ta lättvindigt.”

Det skulle Karimov gilla att höra, tänkte jag först. Att han har lyckats få en före detta biståndsarbetare att nu istället hjälpa honom att hålla journalister borta.

22 | Bomull

Inlaga Bomull ORIG.indd 22

2010-08-23 10:50:23

Eller hade hon helt rätt? Är det oansvarigt av mig att dimpa ner tio dagar i Uzbekistan och kanske få oskyldiga bomullsplockare stämplade som fiender till staten? Är det cyniskt av mig att jaga citat för att sedan åka tillbaka till mitt demokratiska land, och bakom mig lämna de människor som har vågat tala med mig åt sitt grymma öde? Jag blir stående kvar på vägen och stirrar ut på fältet tills chauffören låter oss förstå att det är dags att fara vidare.

Mina kontaktvägar in i Uzbekistan har varit få. Jag har prövat flera biståndsorganisationer som brukar ha bra länkar åt alla möjliga håll, men hitåt är de avskurna. Jag har prövat telefonnummer där ingen lyfter luren och mejladresser som inte är i bruk. Till slut får jag napp. Human Rights Watch sätter mig i förbindelse med uzbeker som har flytt undan förföljelser och nu befinner sig i Storbritannien. De ordnar kontakt med några regimkritiker som finns kvar i landet och som vågar yttra sig, trots riskerna.

Den sista dagen av min vistelse i Uzbekistan har jag stämt träff med Sukhrob Ismailov. Jag har dröjt lite med avsikt. Skulle några problem uppstå har jag i alla fall hunnit se lämmeltåget ut till bomullsfälten. Om polisen avslöjar mitt möte med en oppositionell är det ju praktiskt om ett flygplan står berett att ta mig hem. Men jag är fruktansvärt nervös inför vår avtalade träff. Inte för egen del, intalar jag mig, utan för att Sukhrob ska bli ännu ett namn i rapporterna om tortyren i Karimovs fängelser. Jag vet inte så mycket om honom, utom att han tillhör de människorättsaktivister som vågar verka öppet i Uzbekistan. Att han trots trakasserier från regimen fortsätter att kartlägga omfattningen Diktatorns barn | 23

Inlaga Bomull ORIG.indd 23

2010-08-23 10:50:23

av barnarbetet på bomullsfälten, så att världen ska få veta att förbudet mot barnarbete bara existerar på papperet.

I lobbyn på före detta Sheraton Hotel, numera Hotel Markaziy, stirrar Islam Karimov ner på mig från ett porträtt i VIPlobbyn. Hans blick vakar ständigt över allt som sker och skulle han råka blinka har han tusen andra ögon och öron till sin hjälp.

Lånar man en dator här på hotellet får man räkna med att de mejl man skickar blir lästa av andra än de egentliga mottagarna. Även på internetcaféerna härskar censuren. Kritiska hemsidor är spärrade och anslag på väggarna hotar kunderna med böter om de försöker ta sig in på vanliga internationella nyhetssajter.

Klockan är sex på kvällen och det är dags att möta Sukhrob utanför hotellet. Det är hans förslag och jag går med på det, trots att jag tycker att det verkar riskabelt. Jag går ut en bit ­utanför den upplysta hotellentrén, noga med att undvika portieren och taxibilar, och spejar för att se om han står någonstans i mörkret.

Det är tomt där ute, jag ser ingen aktivist.

Jag tittar tillbaka in mot lobbyn. Baren är fylld av affärsmän som är upptagna av sina datorer och inte ägnar någon uppmärksamhet åt vad Vladimir Putin har att säga i ett långt, oklippt TV-inslag från ett Kinabesök. Ryssland tog ett stort kliv framåt i Uzbekistan 2005 då EU och USA drog sig tillbaka.

Kina tyckte inte heller att en massaker på ett torg, som det var frågan om i Andizjan, var skäl nog att klippa av kontakterna.

Bredvid Putin sitter Kinas premiärminister Wen Jiabao och väntar på sin tur att få tala. Den kommer säkert. Så många andra nyheter finns inte på den censurerade TV:n. Det verkar dessutom vara en repris.

I soffgrupperna en bit bort sitter ett gäng killar i sportklä24 | Bomull

Inlaga Bomull ORIG.indd 24

2010-08-23 10:50:23

der och väntar på sin transport. De är tennisspelare som har kommit för att tävla i Karimovs internationella tenniscup. Som sportintresserad och envåldshärskare kan Karimov spendera så mycket pengar han behagar på idrott – och han är särskilt förtjust i tennis och fotboll. Han vill gärna synas i sällskap med celebra idrottsstjärnor, till vilket pris som helst. 13 miljoner euro fick Brasiliens förre landslagstränare Luiz Felipe Scolari som årslön för att träna Tasjkentlaget Bunyodkor, och han kunde våren 2010 lämna landet med fickorna fulla efter endast en säsong som världens bäst betalde coach.

Karimov hade ett finger med i spelet, precis som vid all annan handel. Ett annat av hans favoritlag är också från Tasjkent, Pakhtakor, ”Bomullsplockarna”. De syns på stora anslagstavlor i huvudstaden, offentliga reklamytor som annars främst är vikta för regimens propaganda – ofta bilder av Karimov omgiven av medborgare. De ser ut att prisa sin skapare för att få leva i Uzbekistan under den store ledarens beskydd.

Var är Sukhrob? Jag står nu mitt framför entrén, obeslutsam.

Ska jag gå in eller ut? Ska jag försöka ringa? Men nej, telefonen kan ju vara avlyssnad.

En av de unga tenniskillarna kommer fram till mig.

– Hej. Det är jag som är Sukhrob.

Han trycker leende min hand, där vi står i hotell Markaziys strålkastarljus, och ser helt lugn ut.

Han kommer direkt från bomullsfälten en bit utanför Tasjkent där han under dagen har dokumenterat barnarbete i sällskap med en fotograf. Därav hans klädsel, först nu ser jag att han inte bär tennisgängets designade märkeskläder.

Sukhrobs bil står parkerad strax intill entrén, helt synlig för Diktatorns barn | 25

Inlaga Bomull ORIG.indd 25

2010-08-23 10:50:23

Karimovs många hjälpande ögon. Vi åker en kort bit till ett ställe som han föreslår, en populär restaurang fylld av unga, välklädda människor. Det känns som att befinna sig i en annan värld efter att ha tittat på bomullsfält dagarna i ända. Han väljer ett bord mitt i lokalen. Om det är några av gästerna som syns väl så är det vi. Bandspelaren får jag dölja i en påse under bordet. Jag hade trott att intervjun skulle äga rum någonstans utan åskådare.

– Är du inte rädd att synas med en utlänning? frågar jag.

Musiken i lokalen är i alla fall ett skydd mot lyssnande öron.

– Det tjänar inget till att gömma sig eller smussla, svarar Sukhrob och berättar om det organiserade angiverisystemet.

De ser allt och de hör allt. Att agera öppet och att få sitt namn publicerat i Väst är den bästa försäkringen för alla som har valt att bli människorättsaktivister.

Sukhrob har fyllt 30 och har två små barn. Han hade precis tagit sin juridikexamen när han kom att engagera sig i kampen för mänskliga rättigheter och gjorde sig till regimens fiende.

När han var yngre beundrade han tvärtom presidenten, det självständiga Uzbekistans främste representant, och siktade på ett statligt toppjobb. Det kommer aldrig att bli hans – inte i Islam Karimovs stat. Som ett kvitto på detta fick han nyligen sin juristlegitimation indragen. Ändå ångrar han ingenting. Det finns ingen väg tillbaka nu: ”Mina ögon är öppnade.”

Han är van vid trakasserier och hot mot sig och sin familj.

Ständigt blir han hejdad av polisen och hålls kvar i timslånga förhör. Men han har aldrig blivit dömd till fängelse. Så lätt har inte aktivister i hans närhet sluppit undan för sitt motstånd mot bomullsslaveriet.

26 | Bomull

Inlaga Bomull ORIG.indd 26

2010-08-23 10:50:23

Polisen hade som vanligt dykt upp när Sukhrob strax före mitt besök var ute för att dokumentera barnarbetet på bomullsfält inte så långt från Tasjkent, berättar han för mig när vi sitter på restaurangen. I hans sällskap var en kvinnlig aktivist som gick för nära unga bomullsplockare med sin kamera.

– Bönderna omringade oss direkt och sedan kom barnens lärare. De ställde frågor om vilka vi var och varför kvinnan bar på en kamera. Vi berättade allt för dem direkt, det är ju ändå omöjligt att dölja sanningen. Vi fick höra att det var förbjudet att prata med barnen och ta bilder utan tillstånd. Sedan kom den lokala polisen. Vi tvingades radera bilderna, men de lät oss behålla kameran.

– Hur gamla var skoleleverna på fältet?

– När man ser deras ansikten och pratar med dem förstår man att de är barn. Men rektorn hävdade att alla var fjorton eller femton år och gick i åttan eller nian. Jag skulle inte tro att han talade sanning, säger Sukhrob med ett snett leende.

– Varför är det likadant igen? Barnarbete är ju förbjudet?

– Utan barnen skulle regimen inte få sin bomull plockad till samma låga pris. Den skulle förlora sina exportinkomster och sina vinstmarginaler. Bomullen hjälper Karimov att sitta kvar vid makten. Därför är det fortfarande likadant, säger Sukhrob.

– Jo, en sak är ny i år, tillägger han. Regeringen tar officiellt avstånd från barnarbete, och det har paradoxalt nog lett till att förhållandena på fälten blivit ännu svårare, ännu mer kaotiska.

Nu när staten officiellt inte har med saken att göra tar den inte något ansvar alls för folk på fälten. Förr kunde sjuksköterskor finnas på plats, till exempel. Om vårdpersonal i år råkar vara där så är det för att de själva är utkommenderade som bomDiktatorns barn | 27

Inlaga Bomull ORIG.indd 27

2010-08-23 10:50:23

ullsplockare. Barnens rektor sa att det inte finns något tvång, att de är här för att det är deras fria val, för nationens bästa.

Så har alla order om att säga, det har jag läst i nyhetsbrev från oppositionella i exil. Jag har sett liknande formuleringar i de dekret som har skickats ut från regeringen till alla städer och byar. Enda chansen att slippa plocka bomull i Uzbekistan är att betala en väl tilltagen muta.

Två gånger råkar min väg korsa presidentens under mina tio dagar i landet. Korsa är kanske inte rätt uttryck. Jag måste vänta bakom avspärrningar tills Islam Karimov och hans säkerhetsuppbåd har passerat. Första gången, en kväll i Tasjkent, tar det ungefär en kvart. Samma sak upprepas två gånger varje dag då presidenten åker till och från jobbet, berättar taxichauffören.

Den andra gången spärras inte bara en stadsdel av, utan en stor del av den bördiga Ferghanadalen när presidenten kommer för att inspektera årets bomullsskörd. Han ska också avlägga besök i sidenfabrikerna i Margilon, dit även jag råkar vara på väg.

Men jag kommer inte fram eftersom lastbilar och militärfordon hindrar min färd, var jag än försöker ta mig igenom. Det verkar som om varenda traktor, ja vartenda större fordon har körts ut för att blockera någon av alla oräkneliga vägar i regionen, till och med sådana som mest liknar stigar. Det hjälper inte hur mycket min chaufför än irrar runt och söker kryphål.

På minsta grusväg står en konstapel och vaktar. Så fort vi kommit igenom en spärr ser vi redan nästa.

Hade jag inte vetat att det här är rutin i Karimovs land så hade jag säkert blivit uppskrämd och trott att krig brutit ut i 28 | Bomull

Inlaga Bomull ORIG.indd 28

2010-08-23 10:50:23

Ferghana som med sina etniska enklaver och motsättningar mellan uzbeker och grannfolken beskrivs som en krutdurk.

2010 skulle den etniska konflikten urarta i våld och förföljelse av uzbeker på Kirgizistans sida om gränsen.

Det måste röra sig om många tusen poliser, militärer och värnpliktiga som åtföljer Karimov. Eller hur? Chauffören nickar dystert. Han har väntat bakom diktatorns spärrar många timmar i sitt liv.

Han har kört Nils och mig genom hela landet och har hunnit visa hur man handskas med nitiska trafikpoliser som tar vilken förevändning som helst för att utfärda ”böter”. Han skäller och viftar med stämplade papper.

Det är svårare att sätta sig upp mot överheten idag, eftersom diktatorn befinner sig helt nära. Chauffören är nu förbindlig.

Han tar i hand, lägger armen om polisaxlar, förklarar att han kör viktiga personer som måste släppas fram. Kanske är det nu han är villig att betala de där mutorna, för att inte missa en större dricks från oss dollarturister? Det hjälper ändå inte. Vi får stänga av motorn ett tag.

Chauffören har berättat om en hel busslast amerikanska turister som nyligen missade sin resas mål – det mytomspunna Sa­ markand – därför att Karimov ville vara ensam på vägen dit från Tasjkent. Han skrattade då gott åt det snopna slutet på drömresan, med den svarta humor som är typisk för Uzbekistan. Men kanske ångrar han skrattet nu och tycker att han borde haft bättre koll på presidentens schema inför vår resa mot Ferghanadalen. I denna inflammerade del av landet har Karimov extra skäl att vara på sin vakt. Inte mer än sex mil bort från den plats där Diktatorns barn | 29

Inlaga Bomull ORIG.indd 29

2010-08-23 10:50:23

vi har stoppats ligger Andizjan, där var och varannan invånare förlorade någon vän eller anhörig, när folkets protester kvästes i ett blodbad i maj 2005.

Massakern följdes av godtyckliga arresteringar och Karimov pekade ut de fängslade som islamister och terrorister, bråkmakare och kriminella. Det är inte utan skäl som diktatorn har rest en mur av militärer runt sig som skydd mot sitt folk.

I tio dagar har förberedelserna i Ferghanadalen nu pågått inför presidentens besök. Extra bomullsplantor har planterats ut av hundratals utkommenderade arbetare. Bomull har körts tillbaka ut till fälten för att förstärka intrycket av en rekordskörd.

Den har hällts ut i imponerande berg längs Karimovs färdväg.

Vid min hemkomst ser jag en rubrik som sammanfattar skådespelet i ett nyhetsbrev från oppositionella: ”En Potemkin-by skapades inför presidentens besök.”

På Sovjettiden var systemet med sådana utvalda byar vanligt, de visades upp för utländska besökare och presenterades som typiska. Bakom min avspärrning får jag själv tyvärr aldrig chansen att se den Potemkinkuliss som har byggts upp för Karimov. Det är bara att invänta slutet på föreställningen. Jag har inte mycket annat att göra än att läsa i min guidebok. I den står det om uzbekiska härskares tradition att överdriva storleken på bomullsskörden, särskilt under Brezjnevtiden. Officiellt sparades inga ansträngningar för att leverera kvoterna, men att det var bluff avslöjades då sovjetiska satellitbilder en bit in på åttiotalet avslöjade att fälten var tomma. Moskva kunde snabbt räkna ut var pengarna för icke levererad bomull under en rad år hade hamnat – i fickorna på förste sekreteraren i det uzbe30 | Bomull

Inlaga Bomull ORIG.indd 30

2010-08-23 10:50:23

kiska kommunistpartiet, Sharaf Rasjidov, och andra partibossar. Kanske var förvåningen inte så stor, Tasjkent var känt som det mest korrupta stället i Sovjetväldet.

Två miljarder dollar hade Rasjidov och hans kumpaner hunnit försnilla. Själv hann han dö i en hjärtinfarkt, 1983, innan den stora bomullssvindeln rullades upp och Moskva tog en gruvlig hämnd för de uppblåsta siffrorna. Det var inte många i det uzbekiska ledarskapet som överlevde de utrensningar som följde 1986 och som Brezjnevs efterträdare, den tidigare KGB-chefen Jurij Andropov hade initierat. Med i fallet drogs Brezjnevs egen svärson som fick sona sina ekonomiska brott i fängelse.

Kreativ bokföring är en konst som ledarna i Tasjkent fortfarande behärskar. Jag tänker på vad Sukhrob och andra oppositionella har berättat. Om att bomullen köps av antingen staten eller privata bolag som ägs av personer i den politiska eliten. Det är bomull av högsta kvalitet som köps upp privat och exporteras till det högsta priset. Den lågkvalitativa köps av staten och bokförs som statens inkomster. Utanför räkenskaperna fyller de svarta bomullsmiljarderna fickorna hos kretsen kring Karimov. Även om bomullens vägar är outgrundliga så vet alla uzbeker att gränsen mellan statens finanser och maktklickens privatekonomi flyter. Exakt hur pengarna strömmar vet nästan ingen, kanske bara Karimov själv. Det är omöjligt att få full inblick i statens affärer. USA:s utrikesdepartement gjorde en gång ett försök att bena upp hur det hängde ihop med den uzbekiska statsbudgetens inkomster och utgifter, men tvingades ge upp.

Klockan går – vi kommer att missa besöket i sidenfabriken.

Märkligt nog sitter vi fast på en väg som för länge sedan var öppningen mot länderna i både väst och öst. Just här tråcklade Diktatorns barn | 31

Inlaga Bomull ORIG.indd 31

2010-08-23 10:50:23

sig en av Sidenvägens rutter fram genom bergsmassivet öster om Tasjkent och ner till den bördiga dalen. Från Kina och från Indien förde handelskaravanerna lyxvaror till Europa redan för mer än 2 000 år sedan. Uzbekistan var ett nav för denna handel, trots läget så djupt in i den centralasiatiska landmassan, så långt bort man kan komma från ett hav. Genom bergspassen i dessa trakter transporterades parfymer, kryddor, guld och slavar. Och det var längs den här vägen som siden- och bomullstyger fördes från Asien till Medelhavet.

Kina är idag en av de största köparna av uzbekisk bomull.

På hotell Markaziy i Tasjkent dit vi snart hoppas vara på väg tillbaka pågår en del av den stora årliga internationella bomullsmässans kringaktiviteter. Vad jag har kunnat förstå av anslag så görs affärer upp några våningar under vårt rum. 1 miljon ton bomull från 2009–2010 års skörd går under klubban under mässan. Bland de största köparna finns Kina, Bangladesh, Iran, Sydkorea, Förenade Arabemiraten, Pakistan, Ryssland, Turkiet och Japan. 276 företag från 34 länder är här. Allra mest köper Ryssland, men delvis för att sälja vidare, den ryska textilindustrin är inte vad den en gång var.

Stämmer uppgifterna om kommersen på bomullsmässan, som jag får i mitt nyhetsbrev från oppositionella i exil, så kommer landets export att överstiga föregående års, trots att västerländska handelskedjor har förklarat sin avsikt att bojkotta bomull från Uzbekistan.

Till slut släpps vi igenom spärrarna, till och med före alla andra som väntar. Chauffören har åter varit ute och dividerat med polisen. Den här gången kommer befälet fram och tittar in i 32 | Bomull

Inlaga Bomull ORIG.indd 32

2010-08-23 10:50:23

bilen. Han ser granskande på mig. Jag stirrar tillbaka, och försöker se både samlad och otålig ut. Vi kan äntligen ge oss iväg och möter bara något enstaka fordon under de två milen fram till en sista avspärrning, som vi också kommer igenom.

– Vad sa du till polisen? vågar jag äntligen fråga.

Chaufförens trötta ansikte spricker upp i ett skevt leende.

– Jag sa att du var en vän till presidenten.

När jag är tillbaka i Sverige igen efter min resa läser jag att Uzbekistan just har ratificerat två ILO-konventioner mot barnarbete som regimen raskt skrev under året innan, efter kritik från de stora handelskedjorna. Ett sätt att göra svart till vitt, lyder kommentarer från människorättsaktivister.

Jag läser också om hur skörden fortskred efter det att jag lämnat Uzbekistan. I början av december fick de sista barnen återvända till sina skolor, vilket var senare än vanligt. Karimov ville ta tillvara en ökad efterfrågan på bomull då priserna tillfälligt steg sent på hösten. Rapportörer hittade frysande barn som bara fick ihop några enstaka kilo bomull per dag på fält som till största delen redan hade rensats.

Facit av 2009 års skörd är att barnen tvingades delta under en längre period än ”normalt”. Så var det med det förbudet.

Jag förstår mer och mer innebörden av vad uzbekerna säger om bomullen. Talesättet har funnits sedan Josef Stalins tid och sammanfattar förtryck, barnarbete och korruption: Bomullen är vit men den fungerar svart.

Diktatorns barn | 33

Inlaga Bomull ORIG.indd 33

2010-08-23 10:50:23

Bondeoffer det var åter dags att visa upp årets bomull för presidenten.

Men 2006 års skörd hade slagit fel och det gick inte att uppbringa ett enda fält som skulle kunna göra honom nöjd och stolt över sina odlares prestationer. Med medierna hack i häl gav sig landets ledare ändå ut på landsbygden för att inspektera de få bomullsplantor som hade spruckit ut i fina fiberbollar.

Det måste ha varit där ute på fälten som han insåg hela vidden av nationens katastrof. Presidenten förmådde inte hålla masken utan föll i gråt inför TV-kamerorna.

I det lilla västafrikanska landet Benin är bomull de små odlarnas cash crop, ofta den enda chansen för landsbygdens fattiga att tjäna pengar på en gröda. Men 2006 skulle många av dem gå med förlust. För den nyvalde presidenten Yayi Boni var skörden ett bakslag av stora mått, och det gick inte att skylla på vädret. Det var uppenbart för alla att den fallerande skörden var politikens fel.

Mycket hade gått snett efter att Benins bomullssektor i mitten av nittiotalet började avregleras, med Världsbanken som inflytelserik pådrivare. De senaste åren hade handeln med insatsvaror tagits över av affärsmän som var allt annat än seriösa.

Skrupelfria importörer hade lurat bönderna att köpa dålig 34 | Bomull

Inlaga Bomull ORIG.indd 34

2010-08-23 10:50:23

konstgödsel och bekämpningsmedel som var för gamla och till hälften förstörda. Förr hade bomullsodlarna varit hänvisade till statens monopol, nu hade de inget annat val än att köpa lurendrejarnas dyra varor.

Jag fick höra den sorgliga historien berättas våren därpå när jag var på resa i Benin och som journalist bevakade en internationell bondekonferens i landets största stad Cotonou där bomullen var en stor fråga. Naturligt nog eftersom mer än 100 miljoner människor världen över har bomull som huvudsaklig inkomst, inräknat bönderna och deras familjer. Benins bondeledare var inte ensamma i sin kritik mot hur reformen i deras land hade skötts.

– Bönderna har trängts upp mot väggen, vad ska de ta sig till? undrade den holländska regeringens bomullsexpert Heerko Dijksterhuis.

Efter idel framgångar för bomullsexporten under några decennier hade den före detta franska kolonin hamnat i akuta ekonomiska problem. Och vem bar skulden? Bondeledaren från Benin skyllde på sin regering men ännu mer på Världsbanken som hade krävt privatiseringar av det statliga bomullsmonopolet för att ställa upp med skuldsanering och lån då bomullspriserna gick ned på nittiotalet. Världsbanken ville inte se lånen försvinna ner i de statliga bomullsfinansernas svarta hål.

Benin skulle exemplifiera vad en marknadskur kunde åstadkomma med Västafrikas bomullsföretag som var så viktiga för ekonomin och som under de goda åren hade stått för 80 procent av Benins exportinkomster. Men regeringen var för svag för att styra en avreglering under ordnade former. Bönderna Bondeoffer | 35

Inlaga Bomull ORIG.indd 35

2010-08-23 10:50:23