9789171261755

Roland Svensson ömänniskan Ulf Sörenson

bokförlaget max ström 1

Roland Svensson ömänniskan Ulf Sörenson med företal av Bo Grandien

© Bokförlaget Max Ström www.maxstrom.se Text: Ulf Sörenson Reprofoto: Erik G Svensson m fl Omslag och typografi: Patric Leo Formgivning och original: Amelie Stenbeck-Ramel Repro: Linjepunkt, Falun Tryck: Graphicom, Italien, 2010 Boken är utgiven i samarbete med Sällskapet Roland Svenssons vänner isbn 978-91-7126-175-5

bokförlaget max ström

Roland Svensson ömänniskan Ulf Sörenson med företal av Bo Grandien

© Bokförlaget Max Ström www.maxstrom.se Text: Ulf Sörenson Reprofoto: Erik G Svensson m fl Omslag och typografi: Patric Leo Formgivning och original: Amelie Stenbeck-Ramel Repro: Linjepunkt, Falun Tryck: Graphicom, Italien, 2010 Boken är utgiven i samarbete med Sällskapet Roland Svenssons vänner isbn 978-91-7126-175-5

bokförlaget max ström

Innehåll Företal av Bo Grandien 6 Från Sibirien till Möja 9 Åren på och utanför Konstakademien 25 I andra världskrigets skugga 65 Färglitografin 115 Skärgår’ns skäggige van Gogh 127 Atlantöarna och London 149 Ett nytt konstklimat 167 På kryss med Wallenberg 183 Skärgårdsliv i gången tid 199 Hav och människor 215 Fångad av Tristan da Cunha 229 Den ofullbordade drömmen 265 Personregister 310 Verkförteckning 314 Litteratur 316 Författarens tack 318

Innehåll Företal av Bo Grandien 6 Från Sibirien till Möja 9 Åren på och utanför Konstakademien 25 I andra världskrigets skugga 65 Färglitografin 115 Skärgår’ns skäggige van Gogh 127 Atlantöarna och London 149 Ett nytt konstklimat 167 På kryss med Wallenberg 183 Skärgårdsliv i gången tid 199 Hav och människor 215 Fångad av Tristan da Cunha 229 Den ofullbordade drömmen 265 Personregister 310 Verkförteckning 314 Litteratur 316 Författarens tack 318

Företal

S

in sista tid tillbringade Roland Svensson i Danvikshem vid inloppet till Stockholm.

Därifrån kunde han blicka ut över vattnet och vid vissa tillfällen under sommaren höra ångvisslan från S/S ”Saltsjön”. Det var sonen, sjökapten Torbjörn Svensson, som på så sätt hälsade fadern när han förde sitt fartyg ut mot skärgården. Då hade ett långt liv förflutit sedan Roland Svensson en sommardag under första världskriget, tillsammans med några andra ”magra rännstensungar” från stan, befann sig på koloni på Väddö och för första gången fick se havet. Upplevelsen blev avgörande. ”Den vida sikten, de nya dofterna och ljuden fick mig att darra av spänning.” Den gången, det inbillade han sig åtminstone senare, väcktes den längtan efter hav och öar som mognade under åren och alltmer kom att dominera hans arbete och liv.

Det långa umgänget med de övärldar han efter hand upptäckte kunde också hans stora publik få ta del av och uppleva, tack vare hans förmåga att berätta om dem i bild och ord. Ögruppen Tristan da Cunha ute i Sydatlanten är det inte många förunnat att besöka, men genom Roland Svenssons mäktiga skildringar tycker man sig nästan känna i märg och ben hur det är att nära nog med livet som insats försöka komma i land med långbåten på den otillgängliga Inaccessible, en ö som inte bär sitt namn utan skäl. Höga dyningar rullar in mot lavastranden ”med brak som felväxlade expresståg”.

Och vem kan inte vid läsningen av Skärgårdsliv i gången tid undgå att tycka sig ha hamnat mitt i öbornas midsommarfirande – den dagen när flickorna samlade rönnlöv, som hackades och ströddes över golven i stugan. Den starka doften, skriver Roland, fyllde kök och kammare och blandades med syrenens sötma. ”Slagbordet fälldes upp och midsommarmaten dukades: salt sik, en stadig sup, kall svagdricka och källarsval filbunke. Omätt gick ingen från bordet.”

Utskärgårdarna i alla årstider var hans främsta konstnärliga motiv. Än skildrar han dem bundna av is och snö i en oändlig vithet, än visar han dem i tidig förvår då isgrönt flödvatten stiger över ruttnande, gråfläckig sjöis och öarna ligger i blåaktig skugga med en röd aftonhimmel ovanför, än låter han dem glittra i sommarsol med frisk bris. Mot havshorisonten avtecknar sig de otaliga kobbarna. Ingen av dem är den andra lik, men ändå hålls de samman av det helhetsperspektiv som skapas av konstnärens ordnande hand. Ibland låter han klippornas runda volymer i förgrunden symmetriskt motsvaras av bulliga molnstoder över horisontlinjen, andra gånger prismatiserar han sina motiv i enlighet med den strävan till abstraktion som också finns i hans konst. Han har själv, apropå ett vintermotiv, beskrivit hur han gick till väga. Utgångspunkten var de omedelbara synintrycken, men lika viktigt vid utförandet av verket var minnet av de många andra gånger han upplevt motivet. Och helhetsintrycket, skrev han, skall vara realistiskt, men ”detaljerna skall vara orealistiska. Gräs, mossa, bergsformationer skall vara förenklade till sina rena färger och former – men ändå skänka åskådaren en uppfattning av vinterdagens friska ljus och klingande färgspel.”

Det finns många skärgårdsmålare, men ingen har nog fått en så stor publik som Roland Svensson. Delvis beror det på hans eget idealistiska engagemang i den rörelse som växte sig stark efter andra världskrigets slut och gick ut på att god konst för ett överkomligt pris skulle kunna föras ut till så många som möjligt. Det effektivaste instrumentet blev färg­

6

litografin, ett medium som passade Roland utmärkt. Men att hans konst blivit omtyckt beror också på att han med den gett synlig gestalt åt den längtan till skärgården som driver så många människor, särskilt i huvudstadsregionen – upplevelsen av havsbandet, av seglingen, äventyren, strövtågen på öarna och det ständigt växlande skådespel som väder, vindar och olika årstider erbjuder. Genom hans konst har skärgårdsälskarna kunnat fästa dessa intryck på väggarna hemma, påminnelser om allt som innefattas i begreppen ferier, frihet och semester. Han har också lärt dem att se.

En annan orsak till attraktionskraften hos Roland Svenssons konstnärs- och författarskap är säkert de positiva känslor som öar i och för sig inger. En ö erbjuder på en gång spänning och trygghet. Spänningen ligger i att se den dyka upp ur havet, ta form ju närmare man kommer och att få utforska den, tryggheten i att en ö tillhandahåller något som för nutidsmänniskan kanske är den största bristvaran, nämligen ett stycke verklighet som för en gångs skull kan överblickas. Gränserna är klart urskiljbara, och man har ryggen fri överallt. Världen har blivit tydlig och möjlig att definiera. Lätt uppstår också känslan av att öbor representerar en särskild sorts livshållning grundad både på denna trygghet och på förhållandet att de genom den geografiska isoleringen är utlämnade till att klara sig av egen kraft. Öar tillfredsställer vår frihetslängtan och ger ett hopp om ett hederligare och mera rättframt och ursprungligt sätt att leva än vad vi själva förmår.

Om det är en illusion eller ej, må vara osagt.

Roland Svensson var född 1910 och dog 2003. Att det således gått 100 år sedan han kom till världen betyder inte att hans konst skulle vara antikverad. Tvärtom, genom att han så envist höll fast vid den linje han stakat ut för sig, utan att i högre grad låta sig påverkas av de olika strömningar som avlöste varandra under den långa tid han verkade, har hans konst, paradoxalt nog, blivit mindre tidsbunden än många andras. I dag växer intresset för hans konst, auktionspriserna stiger och det har bildats ett livaktigt Roland Svensson-sällskap. Det tydligaste uttrycket för den nya uppmärksamheten är utställningen på Prins Eugens Waldemarsudde hösten 2010.

Mot bakgrunden av detta är det glädjande att det nu föreligger en uttömmande biografi över Roland Svensson, skriven av författaren Ulf Sörenson. Han har gått grundligt tillväga, satt sig in i ett mycket omfattande material, intervjuat personer som varit i huvudpersonens närhet, besökt skotska öar som denne så ofta gästat och till och med själv satt sin fot på Tristan da Cunha, i december 2009. I boken skildras inte bara Roland Svenssons levnadslopp utan också hans strävan att erövra och genom ständigt arbete finslipa sina uttrycksmedel, både som bildkonstnär och som skriftlig och muntlig berättare. Ända fram når man aldrig, sade han en gång.

Bo Grandien

7

Företal

S

in sista tid tillbringade Roland Svensson i Danvikshem vid inloppet till Stockholm.

Därifrån kunde han blicka ut över vattnet och vid vissa tillfällen under sommaren höra ångvisslan från S/S ”Saltsjön”. Det var sonen, sjökapten Torbjörn Svensson, som på så sätt hälsade fadern när han förde sitt fartyg ut mot skärgården. Då hade ett långt liv förflutit sedan Roland Svensson en sommardag under första världskriget, tillsammans med några andra ”magra rännstensungar” från stan, befann sig på koloni på Väddö och för första gången fick se havet. Upplevelsen blev avgörande. ”Den vida sikten, de nya dofterna och ljuden fick mig att darra av spänning.” Den gången, det inbillade han sig åtminstone senare, väcktes den längtan efter hav och öar som mognade under åren och alltmer kom att dominera hans arbete och liv.

Det långa umgänget med de övärldar han efter hand upptäckte kunde också hans stora publik få ta del av och uppleva, tack vare hans förmåga att berätta om dem i bild och ord. Ögruppen Tristan da Cunha ute i Sydatlanten är det inte många förunnat att besöka, men genom Roland Svenssons mäktiga skildringar tycker man sig nästan känna i märg och ben hur det är att nära nog med livet som insats försöka komma i land med långbåten på den otillgängliga Inaccessible, en ö som inte bär sitt namn utan skäl. Höga dyningar rullar in mot lavastranden ”med brak som felväxlade expresståg”.

Och vem kan inte vid läsningen av Skärgårdsliv i gången tid undgå att tycka sig ha hamnat mitt i öbornas midsommarfirande – den dagen när flickorna samlade rönnlöv, som hackades och ströddes över golven i stugan. Den starka doften, skriver Roland, fyllde kök och kammare och blandades med syrenens sötma. ”Slagbordet fälldes upp och midsommarmaten dukades: salt sik, en stadig sup, kall svagdricka och källarsval filbunke. Omätt gick ingen från bordet.”

Utskärgårdarna i alla årstider var hans främsta konstnärliga motiv. Än skildrar han dem bundna av is och snö i en oändlig vithet, än visar han dem i tidig förvår då isgrönt flödvatten stiger över ruttnande, gråfläckig sjöis och öarna ligger i blåaktig skugga med en röd aftonhimmel ovanför, än låter han dem glittra i sommarsol med frisk bris. Mot havshorisonten avtecknar sig de otaliga kobbarna. Ingen av dem är den andra lik, men ändå hålls de samman av det helhetsperspektiv som skapas av konstnärens ordnande hand. Ibland låter han klippornas runda volymer i förgrunden symmetriskt motsvaras av bulliga molnstoder över horisontlinjen, andra gånger prismatiserar han sina motiv i enlighet med den strävan till abstraktion som också finns i hans konst. Han har själv, apropå ett vintermotiv, beskrivit hur han gick till väga. Utgångspunkten var de omedelbara synintrycken, men lika viktigt vid utförandet av verket var minnet av de många andra gånger han upplevt motivet. Och helhetsintrycket, skrev han, skall vara realistiskt, men ”detaljerna skall vara orealistiska. Gräs, mossa, bergsformationer skall vara förenklade till sina rena färger och former – men ändå skänka åskådaren en uppfattning av vinterdagens friska ljus och klingande färgspel.”

Det finns många skärgårdsmålare, men ingen har nog fått en så stor publik som Roland Svensson. Delvis beror det på hans eget idealistiska engagemang i den rörelse som växte sig stark efter andra världskrigets slut och gick ut på att god konst för ett överkomligt pris skulle kunna föras ut till så många som möjligt. Det effektivaste instrumentet blev färg­

6

litografin, ett medium som passade Roland utmärkt. Men att hans konst blivit omtyckt beror också på att han med den gett synlig gestalt åt den längtan till skärgården som driver så många människor, särskilt i huvudstadsregionen – upplevelsen av havsbandet, av seglingen, äventyren, strövtågen på öarna och det ständigt växlande skådespel som väder, vindar och olika årstider erbjuder. Genom hans konst har skärgårdsälskarna kunnat fästa dessa intryck på väggarna hemma, påminnelser om allt som innefattas i begreppen ferier, frihet och semester. Han har också lärt dem att se.

En annan orsak till attraktionskraften hos Roland Svenssons konstnärs- och författarskap är säkert de positiva känslor som öar i och för sig inger. En ö erbjuder på en gång spänning och trygghet. Spänningen ligger i att se den dyka upp ur havet, ta form ju närmare man kommer och att få utforska den, tryggheten i att en ö tillhandahåller något som för nutidsmänniskan kanske är den största bristvaran, nämligen ett stycke verklighet som för en gångs skull kan överblickas. Gränserna är klart urskiljbara, och man har ryggen fri överallt. Världen har blivit tydlig och möjlig att definiera. Lätt uppstår också känslan av att öbor representerar en särskild sorts livshållning grundad både på denna trygghet och på förhållandet att de genom den geografiska isoleringen är utlämnade till att klara sig av egen kraft. Öar tillfredsställer vår frihetslängtan och ger ett hopp om ett hederligare och mera rättframt och ursprungligt sätt att leva än vad vi själva förmår.

Om det är en illusion eller ej, må vara osagt.

Roland Svensson var född 1910 och dog 2003. Att det således gått 100 år sedan han kom till världen betyder inte att hans konst skulle vara antikverad. Tvärtom, genom att han så envist höll fast vid den linje han stakat ut för sig, utan att i högre grad låta sig påverkas av de olika strömningar som avlöste varandra under den långa tid han verkade, har hans konst, paradoxalt nog, blivit mindre tidsbunden än många andras. I dag växer intresset för hans konst, auktionspriserna stiger och det har bildats ett livaktigt Roland Svensson-sällskap. Det tydligaste uttrycket för den nya uppmärksamheten är utställningen på Prins Eugens Waldemarsudde hösten 2010.

Mot bakgrunden av detta är det glädjande att det nu föreligger en uttömmande biografi över Roland Svensson, skriven av författaren Ulf Sörenson. Han har gått grundligt tillväga, satt sig in i ett mycket omfattande material, intervjuat personer som varit i huvudpersonens närhet, besökt skotska öar som denne så ofta gästat och till och med själv satt sin fot på Tristan da Cunha, i december 2009. I boken skildras inte bara Roland Svenssons levnadslopp utan också hans strävan att erövra och genom ständigt arbete finslipa sina uttrycksmedel, både som bildkonstnär och som skriftlig och muntlig berättare. Ända fram når man aldrig, sade han en gång.

Bo Grandien

7

Från Sibirien till Möja

I

Roland Svenssons barndomshem fanns två oljemålningar. Han kom att minnas dem vid ett besök hos en rammakare och noterade i sin dagbok den 24 mars 1949:

Dom förevisar 2 ’äkta Hötorgare’ målade på löpande band, där fanns den lilla stugan vid sjön med gräs och blommor – hängbjörken i förgrunden, ute i viken ligger Holmen med mystisk grönska och längre ut på vattnet (så långt att den inte längre besvära s.k. artisten med perspektiv och teckn.) ligger en vit prick på en svart prick – en båt speglande sig i det stilla vattnet. Vita streck i luften antyder den rikedom på fågelliv, som stadsbon älskar. […] Två sådana tavlor matade min barndoms drömmar om sommar och natur, där de hängde i ’det stora rummet’.

Holmen och havet Den inre bild som föddes ur de båda målningarna i familjens tvårumslägenhet följde honom hela livet. Drömmen om Holmen förde Roland Svensson ut till skärgården utanför Stockholm, till Möja med sin rika skärgårdskultur och till Gillöga – ytterskärgårdens kanske mest svårtillgängliga utskärgård – och senare till Hebriderna, Shetlandsöarna, Spetsbergen och till slut till vad som anses vara världens mest ensligt belägna befolkade ö, Tristan da Cunha på andra sidan jordklotet. Tavlorna gav säkert också näring åt hans konstnärliga längtan och lärde honom något om konstens förmåga att väcka fantasin.

Driften att teckna och måla fanns från början.

Till drömmen om Holmen – med den lilla båten – kom upplevelsen av Havet. Som så många arbetarbarn i Stockholm sändes Roland till en av sommarkolonierna på Väddö i Roslagen, strax norr om Barnens ö. Han kom dit redan som fyraåring 1914, sommaren då första världskriget inleddes. Barnkolonierna ligger vända mot de inre vikarna på västra sidan, men en dag fick barnen fara ut till havet i en höskrinda. Roland Svensson har berättat om mötet både i intervjuer och som här i sin bok Bilder och minnen 1981: Redan på långt avstånd från kusten hördes ett mäktigt brus, som inte härledde sig från vinden i toppskogen. När hästskjutsen stannat, sprang jag mot stranden så fort som ben kan bära en femårsparvel och kom fram till en klapperstenskust, där jag häpen tvärstannade inför en väldig syn – en enda himmelslinje, bruten endast av några rökar från fartyg långt, långt borta, bakom horisonten. Det doftade fränt från tångbäddar, och höga vågor bröt in mot stranden. När sjöarna drogs ut, fylldes luften av stenrammel.

Upplevelsen var oerhörd. Den vida sikten, de nya dofterna och ljuden fick mig att darra av glädje och spänning. Eftersom minnet av denna episod är så pregnant, så inbillar jag mig, att vid det tillfället väcktes den längtan till hav och kust, som under åren mognat och allt mer dominerat mitt arbete och liv.

Temat för Roland Svenssons liv och denna biografi är drömmen om ön, havet och människan – viljan att fånga upplevelsen och synintrycken i bild, och så småningom allt mer i ord. Han såg att ömänniskans livsform var på väg att gå under, men fortsatte söka människans möjlighet att överleva på sin ö, praktiskt och konkret, och ytterst, existentiellt.

Roland Svenssons far, Svante, gjorde vid sidan av sitt arbete som gjutare vid Örlogsvarvet också en del konstgjutningar, som den jugendram som omger fotografiet av syskonen Roland, Sven och Maj. Drömmen om ön, havet och båten – minnesbilden av en ”hötorgare” i hemmet.

9

Från Sibirien till Möja

I

Roland Svenssons barndomshem fanns två oljemålningar. Han kom att minnas dem vid ett besök hos en rammakare och noterade i sin dagbok den 24 mars 1949:

Dom förevisar 2 ’äkta Hötorgare’ målade på löpande band, där fanns den lilla stugan vid sjön med gräs och blommor – hängbjörken i förgrunden, ute i viken ligger Holmen med mystisk grönska och längre ut på vattnet (så långt att den inte längre besvära s.k. artisten med perspektiv och teckn.) ligger en vit prick på en svart prick – en båt speglande sig i det stilla vattnet. Vita streck i luften antyder den rikedom på fågelliv, som stadsbon älskar. […] Två sådana tavlor matade min barndoms drömmar om sommar och natur, där de hängde i ’det stora rummet’.

Holmen och havet Den inre bild som föddes ur de båda målningarna i familjens tvårumslägenhet följde honom hela livet. Drömmen om Holmen förde Roland Svensson ut till skärgården utanför Stockholm, till Möja med sin rika skärgårdskultur och till Gillöga – ytterskärgårdens kanske mest svårtillgängliga utskärgård – och senare till Hebriderna, Shetlandsöarna, Spetsbergen och till slut till vad som anses vara världens mest ensligt belägna befolkade ö, Tristan da Cunha på andra sidan jordklotet. Tavlorna gav säkert också näring åt hans konstnärliga längtan och lärde honom något om konstens förmåga att väcka fantasin.

Driften att teckna och måla fanns från början.

Till drömmen om Holmen – med den lilla båten – kom upplevelsen av Havet. Som så många arbetarbarn i Stockholm sändes Roland till en av sommarkolonierna på Väddö i Roslagen, strax norr om Barnens ö. Han kom dit redan som fyraåring 1914, sommaren då första världskriget inleddes. Barnkolonierna ligger vända mot de inre vikarna på västra sidan, men en dag fick barnen fara ut till havet i en höskrinda. Roland Svensson har berättat om mötet både i intervjuer och som här i sin bok Bilder och minnen 1981: Redan på långt avstånd från kusten hördes ett mäktigt brus, som inte härledde sig från vinden i toppskogen. När hästskjutsen stannat, sprang jag mot stranden så fort som ben kan bära en femårsparvel och kom fram till en klapperstenskust, där jag häpen tvärstannade inför en väldig syn – en enda himmelslinje, bruten endast av några rökar från fartyg långt, långt borta, bakom horisonten. Det doftade fränt från tångbäddar, och höga vågor bröt in mot stranden. När sjöarna drogs ut, fylldes luften av stenrammel.

Upplevelsen var oerhörd. Den vida sikten, de nya dofterna och ljuden fick mig att darra av glädje och spänning. Eftersom minnet av denna episod är så pregnant, så inbillar jag mig, att vid det tillfället väcktes den längtan till hav och kust, som under åren mognat och allt mer dominerat mitt arbete och liv.

Temat för Roland Svenssons liv och denna biografi är drömmen om ön, havet och människan – viljan att fånga upplevelsen och synintrycken i bild, och så småningom allt mer i ord. Han såg att ömänniskans livsform var på väg att gå under, men fortsatte söka människans möjlighet att överleva på sin ö, praktiskt och konkret, och ytterst, existentiellt.

Roland Svenssons far, Svante, gjorde vid sidan av sitt arbete som gjutare vid Örlogsvarvet också en del konstgjutningar, som den jugendram som omger fotografiet av syskonen Roland, Sven och Maj. Drömmen om ön, havet och båten – minnesbilden av en ”hötorgare” i hemmet.

9

Fyra trappor upp på Upplandsgatan 91 A bodde Roland Svensson från det han var fyra år och här hade han kvar sitt rum hos mamma Selma ända upp i trettioårs­åldern.

Kortet skickade familjen till honom en av de somrar han som barn tillbringade på Väddö.

Född med segerhuva i Sibirien Roland Svensson föddes den 18 januari 1910. Första hemmet låg i en numera riven arbetar­ kasern vid Roslagsgatan 49 i Vasastan, en etta i en då typisk arbetarstadsdel i Stockholm som ansågs så fjärran stadens centrum att den kallades Sibirien. Snart, 1914, flyttade familjen till en tvåa i ett nybyggt hus vid Upplandsgatan 91 A i en angränsande del av Vasa­ stan nära Norrtull. Huset, med en blandning av jugend och nationalromantik, finns kvar.

Det hade byggts av Stockholms arbetarhem, ett idealistiskt grundat företag, inspirerat av engelska förebilder. Det var också på deras barnkoloni Fjällgården vid Norrfjäll på Väddö Roland Svensson upptäckte havet.

Pappan, Svante Gustaf Svensson, var gjutare vid Örlogsvarvet och vid sonens födsel på sitt 37:e år. Mamma Selma Mathilda skulle fylla 30. Föräldrarna hade båda flyttat in till staden, han från Östergötland, hon från Småland. De hade redan två barn, Svea och Evert, och Roland fick senare ytterligare två syskon, Maj och Sven.

Modern Selma klippte pappfigurer åt barnen – hästar, slädar och båtar – och hade en konstnärlig begåvning som skulle framträda tydligare så småningom. Sonen Roland beundrade hon, och skulle komma att kalla honom ”min Strindberg”. Hon hyste stor förtröstan om att det skulle gå honom väl även då det var som fattigast. När han levde i Paris, ofta utan pengar för dagen, skrev hon: ” jag är inte ängslig för dig för jag känner på mig att det ska gå bra för dig, du är född med segerhuva[,] enligt sägnen skall det betyda tur samt

[förmåga att] kunna härska över eld och vatten samt människor, vilket inte vill säga litet.”

Med sin far gick Roland på museum om söndagarna. ”När finrocken togs fram ur garde­roben och borstades, då visste jag att det var bäst att hålla sig i hans närhet.” Alla sta­ d­ens museer skulle besökas. Dagens släktingar har en uppfattning om att Svante Svensson nog var sträng, men så mycket mer vet vi inte om honom. Värderingarna i familjen var socialdemokratiska och Hjalmar Branting fick barnen enligt Roland Svensson med ”modersmjölken”. Litteraturens värld öppnades för honom i församlingsbiblioteket på Västmannagatan där fröken Möller gav honom vördnad för böckerna. Läsningen tog en viktig plats i hans liv och han blev med tiden boksamlare av framför allt litteratur om skärgård och atlantiska öar som Hebriderna, Shetlandsöarna och Tristan da Cunha. Flera historiska ämnen lockade också, som Napoleon och Shackleton.

Bortom Norrtull öppnade sig Brunnsvikens pastorala landskap med Gustav III:s nyantika Haga, Frescati och Tivoli. Men det var inte kulturlandskapet som satte de djupaste spåren; Roland Svensson mindes stall, duvslag, repslagarbanor och Solnaskogen som varit hans ”indianeldorado” – och sörjde när den försvann för uppförandet av Karolinska sjukhuset. Brunnsvikens stränder och stadens kajer var hans och kamraternas värld.

Rolands förmåga att teckna uppskattades av vännerna. Han kunde få beställningar på borgar, riddare och andra figurer, och i skolan bad läraren honom inför påsk och jul att göra en målning med kritor på svarta tavlan. Men även idrott intresserade honom.

I Grabbar­nas tidskrift, som utgavs av en elev i Matteus folkskola (spritstencil, två öre), beröms hans stil som boxare, han är skolans Jack Dempsey – då världsmästare i tungvikt.

Han var även med i en roddklubb.

Att Roland Svensson hade lätt att vinna vänskap och förtroende hos människor han mötte stod tidigt klart under arbetet med denna biografi, och alldeles särskilt påfallande är vittnesmålen från kvinnorna. Oavsett vilken ålder han eller de befann sig i, började de snart tala om charmen, stilen, klädseln. Därför kom inte heller brevet från 1924 från ’Svarta Masken’ på kolonin på Väddö som någon överraskning: ”när du for grät Annabritta. I tändsticksasken låg ett kärleksbrev som jag skulle lämna till dig.”

Ut i förvärvslivet – gast och springpojke När Roland fyllt 14 år 1924 måste han ta arbete för att försörja sig själv och bidra till familjens inkomster. Han sökte till Flottans Skeppsgossekår, en gammal utbildningsväg för att bli matros i örlogsflottan. Till skolfartygen hörde fullriggaren ”af Chapman” och briggen ”Falken” – förebilden för dagens omtalade rekonstruerade brigg ”Tre Kronor”. Skeppsgossekåren var känd för hård disciplin, men den gav också barn från fattigare familjer en chans till utbildning. Till dem som kom in i Skeppsgossekåren hörde Harry Martinson, som skulle bli Roland Svenssons vän längre fram.

Antagningsåldern till kåren hade emellertid 1899 höjts till 15 år, så Roland var för ung för att antas. Istället tog han sommarjobb som gast på en 16 meters motorkutter som ägdes av en tandläkare. I en intervju i Morgontidningen den 16 december 1948 har han berättat: ”Jag fick diska, men jag fick styra också och fara omkring i skärgården. Fartygschefen var – inom parentes sagt en generös man. Jag minns bl.a. att han en gång mycket högtidligt skänkte mig en mössa. När jag närmare granskade gåvan upptäckte jag att det var min egen jag fått i present.” I Saltsjöbaden mötte han tre andra yrkesgastar på en av Wallenbergs segelbåtar. Det var bröderna Lindberg från Ramsmora på Möja, som han fick nära kontakt med framöver. Roland hade nu för första gången fått nosa ordentligt på Stockholms skärgårds sällsamma övärld, men det skulle dröja ytterligare ett par år innan den kunde ta honom i besittning.

På begäran lämnade tandläkaren ett arbetsintyg för Roland. Han hade varit i tjänst

10

Skolans ”champion”, Roland Svensson.

Svante och Selma Svensson, Rolands föräldrar, förevigade med anledning av någon bemärkelsedag, möjligen Selmas 50-årsdag 1930. Selma älskade blommor och gladde sig nog, trots en något bister min, åt att på detta sätt omges av så mycket blomster.

11

Fyra trappor upp på Upplandsgatan 91 A bodde Roland Svensson från det han var fyra år och här hade han kvar sitt rum hos mamma Selma ända upp i trettioårs­åldern.

Kortet skickade familjen till honom en av de somrar han som barn tillbringade på Väddö.

Född med segerhuva i Sibirien Roland Svensson föddes den 18 januari 1910. Första hemmet låg i en numera riven arbetar­ kasern vid Roslagsgatan 49 i Vasastan, en etta i en då typisk arbetarstadsdel i Stockholm som ansågs så fjärran stadens centrum att den kallades Sibirien. Snart, 1914, flyttade familjen till en tvåa i ett nybyggt hus vid Upplandsgatan 91 A i en angränsande del av Vasa­ stan nära Norrtull. Huset, med en blandning av jugend och nationalromantik, finns kvar.

Det hade byggts av Stockholms arbetarhem, ett idealistiskt grundat företag, inspirerat av engelska förebilder. Det var också på deras barnkoloni Fjällgården vid Norrfjäll på Väddö Roland Svensson upptäckte havet.

Pappan, Svante Gustaf Svensson, var gjutare vid Örlogsvarvet och vid sonens födsel på sitt 37:e år. Mamma Selma Mathilda skulle fylla 30. Föräldrarna hade båda flyttat in till staden, han från Östergötland, hon från Småland. De hade redan två barn, Svea och Evert, och Roland fick senare ytterligare två syskon, Maj och Sven.

Modern Selma klippte pappfigurer åt barnen – hästar, slädar och båtar – och hade en konstnärlig begåvning som skulle framträda tydligare så småningom. Sonen Roland beundrade hon, och skulle komma att kalla honom ”min Strindberg”. Hon hyste stor förtröstan om att det skulle gå honom väl även då det var som fattigast. När han levde i Paris, ofta utan pengar för dagen, skrev hon: ” jag är inte ängslig för dig för jag känner på mig att det ska gå bra för dig, du är född med segerhuva[,] enligt sägnen skall det betyda tur samt

[förmåga att] kunna härska över eld och vatten samt människor, vilket inte vill säga litet.”

Med sin far gick Roland på museum om söndagarna. ”När finrocken togs fram ur garde­roben och borstades, då visste jag att det var bäst att hålla sig i hans närhet.” Alla sta­ d­ens museer skulle besökas. Dagens släktingar har en uppfattning om att Svante Svensson nog var sträng, men så mycket mer vet vi inte om honom. Värderingarna i familjen var socialdemokratiska och Hjalmar Branting fick barnen enligt Roland Svensson med ”modersmjölken”. Litteraturens värld öppnades för honom i församlingsbiblioteket på Västmannagatan där fröken Möller gav honom vördnad för böckerna. Läsningen tog en viktig plats i hans liv och han blev med tiden boksamlare av framför allt litteratur om skärgård och atlantiska öar som Hebriderna, Shetlandsöarna och Tristan da Cunha. Flera historiska ämnen lockade också, som Napoleon och Shackleton.

Bortom Norrtull öppnade sig Brunnsvikens pastorala landskap med Gustav III:s nyantika Haga, Frescati och Tivoli. Men det var inte kulturlandskapet som satte de djupaste spåren; Roland Svensson mindes stall, duvslag, repslagarbanor och Solnaskogen som varit hans ”indianeldorado” – och sörjde när den försvann för uppförandet av Karolinska sjukhuset. Brunnsvikens stränder och stadens kajer var hans och kamraternas värld.

Rolands förmåga att teckna uppskattades av vännerna. Han kunde få beställningar på borgar, riddare och andra figurer, och i skolan bad läraren honom inför påsk och jul att göra en målning med kritor på svarta tavlan. Men även idrott intresserade honom.

I Grabbar­nas tidskrift, som utgavs av en elev i Matteus folkskola (spritstencil, två öre), beröms hans stil som boxare, han är skolans Jack Dempsey – då världsmästare i tungvikt.

Han var även med i en roddklubb.

Att Roland Svensson hade lätt att vinna vänskap och förtroende hos människor han mötte stod tidigt klart under arbetet med denna biografi, och alldeles särskilt påfallande är vittnesmålen från kvinnorna. Oavsett vilken ålder han eller de befann sig i, började de snart tala om charmen, stilen, klädseln. Därför kom inte heller brevet från 1924 från ’Svarta Masken’ på kolonin på Väddö som någon överraskning: ”när du for grät Annabritta. I tändsticksasken låg ett kärleksbrev som jag skulle lämna till dig.”

Ut i förvärvslivet – gast och springpojke När Roland fyllt 14 år 1924 måste han ta arbete för att försörja sig själv och bidra till familjens inkomster. Han sökte till Flottans Skeppsgossekår, en gammal utbildningsväg för att bli matros i örlogsflottan. Till skolfartygen hörde fullriggaren ”af Chapman” och briggen ”Falken” – förebilden för dagens omtalade rekonstruerade brigg ”Tre Kronor”. Skeppsgossekåren var känd för hård disciplin, men den gav också barn från fattigare familjer en chans till utbildning. Till dem som kom in i Skeppsgossekåren hörde Harry Martinson, som skulle bli Roland Svenssons vän längre fram.

Antagningsåldern till kåren hade emellertid 1899 höjts till 15 år, så Roland var för ung för att antas. Istället tog han sommarjobb som gast på en 16 meters motorkutter som ägdes av en tandläkare. I en intervju i Morgontidningen den 16 december 1948 har han berättat: ”Jag fick diska, men jag fick styra också och fara omkring i skärgården. Fartygschefen var – inom parentes sagt en generös man. Jag minns bl.a. att han en gång mycket högtidligt skänkte mig en mössa. När jag närmare granskade gåvan upptäckte jag att det var min egen jag fått i present.” I Saltsjöbaden mötte han tre andra yrkesgastar på en av Wallenbergs segelbåtar. Det var bröderna Lindberg från Ramsmora på Möja, som han fick nära kontakt med framöver. Roland hade nu för första gången fått nosa ordentligt på Stockholms skärgårds sällsamma övärld, men det skulle dröja ytterligare ett par år innan den kunde ta honom i besittning.

På begäran lämnade tandläkaren ett arbetsintyg för Roland. Han hade varit i tjänst

10

Skolans ”champion”, Roland Svensson.

Svante och Selma Svensson, Rolands föräldrar, förevigade med anledning av någon bemärkelsedag, möjligen Selmas 50-årsdag 1930. Selma älskade blommor och gladde sig nog, trots en något bister min, åt att på detta sätt omges av så mycket blomster.

11

från den 15 juni till 1 september och hållit motorbåten ren och snygg, ”delvis tjänstgjort som gast och uträttat en del göromål i min villa. Som han visat stort intresse – särskilt för göromål på sjön – och i övrigt ett mycket gott uppförande, vill jag honom till det bästa rekommendera.”

Det var ett intyg som förmodligen hjälpte Roland till sitt nya arbete i Stockholms Enskilda Bank. Den 20 oktober 1924 antogs han som springpojke i det moderna bank­ palatset vid Kungsträdgårdsgatan med Carl Milles stenskulpturer blickande ut över Kungsträdgården. Roland Svensson bör ha passat väl in i den då gängse bilden av Stockholms springpojkar: rask, gänglig och slagfärdig. Hans månadslön var 60 kronor, visar bankens löneuppgifter. När de olika bankkontoren i staden anordnade tävlingar mot varandra på Tranebergs idrottsplats 1928 gick han ut i stafetten som förste man och gav Enskilda banken ledningen, men laget slutade tvåa efter Kreditbanken.

Roland började skriva brev till sina gamla skolkamrater – exempelvis till Signe Olsson som gift sig och emigrerat till Argentina och till Olle Eriksson som emigrerade till USA och försörjde sig som byggnadsarbetare i New York. Han uppmuntrade Olle Erikssons brevskrivande med att berätta: ”i min låda har jag redan en liten packe från Dig, jag spar nämligen alla brev som jag får, jag hoppas du gör likadant, det är ett riktigt nöje, att en del kvällar när man sitter inne plocka fram och läsa igenom breven.” Tyvärr finns ändå bara ett mindre antal brev bevarade fram till det att Roland fyllt 26 år, men sedan blir de desto fler. Breven från de närmaste decennierna ligger i hårt sammanbundna buntar i stora kartonger, från 1950-talet och framåt fyller de flera hyllmeter med pärmar.

Från 1926 tycks Roland ha haft ett stadigt förhållande med en flicka, Greta, som även Olle kände. (”Du polar fortfarande med Greta … det vore verkligen synd om du gjorde slut med den rara ’kroken’.”) I breven skymtar hur Roland och Greta tältar, gör cykel­turer på fyra mil till hennes mormor och umgås i varandras familjer.

I februari 1928 insjuknade Rolands far, och vännen Olle fick i juli veta att Roland tvivlade på att pappan skulle kunna arbeta mer. Till pappa Svante skrev han i augusti: ”När Pappa kommer hem ska jag försöka rita av Pappa och Mamma. Jag var nere hos Yngve en kväll. Då sa Yngve att han tyckte jag skulle försöka rita av hans Mamma och Pappa, jag har visserligen försökt rita av Yngve någon gång men så särdeles lyckat har det inte blivit så jag var inte pigg på att visa min oförmåga för fler, men hur det var så började jag. Och det överträffade mina förväntningar […] det var antagligen bara tur, men det är roligt när något lyckas, så när Pappa kommer hem ska jag göra ett försök.” Och mycket riktigt finns ett porträtt i rödkrita av fadern från samma år och en olja från 1929.

Svante Svensson blev sedan sämre och dog 1931. Roland blev det av barnen som bodde längst kvar i föräldrahemmet vid Upplandsgatan 91 A , 4 trappor. Inte förrän han gifte sig, 1940, flyttade han från mamma Selma.

Roland Svensson gjorde 1928 ett försök till porträtt av fadern Svante i rödkrita med lite täckvitt och blåtonad akvarellbakgrund. Året därpå gjorde han denna profilstudie i olja.

Av mamma Selma finns två bevarade teckningar; denna profil i rödkrita från 1930 och ett känsligt tecknat perspektiv i blyerts av en blundande Selma från 1935.

Tidig oljemålning, okänt årtal, av däcks­ huset på en Waxholmsbåt.

12

Konstens pris Den unge Roland Svenssons liv förefaller välordnat. För vännen Olle Eriksson beskrev han sin fritid: måndag gymnastik, tisdag Borgarskolan, onsdag var han ledig, men då hade Greta gymnastik, torsdag hade han gymnastik igen, fredag var han tillsammans med Greta, eller så gick de och lade sig tidigt. På lördagskvällarna spelade de priffe och på söndagarna kunde de gå på bio eller lyssna på radio tillsammans, om inte Greta arbetade.

Han hade prövat på reklamteckning på Borgarskolan med sikte på att fortsätta utbilda sig till dekoratör, men det tröttnade han på.

Inför valet 1928 hade han uppmanat sina föräldrar ”att rösta med arbetarna”. Vännen Yngve och hans flickvän var kommunister, och Yngve ”fjantade” omkring på möten.

Roland skriver till Olle: ”Jag har sagt åt honom att det vore bättre om han fortsatte på

13

från den 15 juni till 1 september och hållit motorbåten ren och snygg, ”delvis tjänstgjort som gast och uträttat en del göromål i min villa. Som han visat stort intresse – särskilt för göromål på sjön – och i övrigt ett mycket gott uppförande, vill jag honom till det bästa rekommendera.”

Det var ett intyg som förmodligen hjälpte Roland till sitt nya arbete i Stockholms Enskilda Bank. Den 20 oktober 1924 antogs han som springpojke i det moderna bank­ palatset vid Kungsträdgårdsgatan med Carl Milles stenskulpturer blickande ut över Kungsträdgården. Roland Svensson bör ha passat väl in i den då gängse bilden av Stockholms springpojkar: rask, gänglig och slagfärdig. Hans månadslön var 60 kronor, visar bankens löneuppgifter. När de olika bankkontoren i staden anordnade tävlingar mot varandra på Tranebergs idrottsplats 1928 gick han ut i stafetten som förste man och gav Enskilda banken ledningen, men laget slutade tvåa efter Kreditbanken.

Roland började skriva brev till sina gamla skolkamrater – exempelvis till Signe Olsson som gift sig och emigrerat till Argentina och till Olle Eriksson som emigrerade till USA och försörjde sig som byggnadsarbetare i New York. Han uppmuntrade Olle Erikssons brevskrivande med att berätta: ”i min låda har jag redan en liten packe från Dig, jag spar nämligen alla brev som jag får, jag hoppas du gör likadant, det är ett riktigt nöje, att en del kvällar när man sitter inne plocka fram och läsa igenom breven.” Tyvärr finns ändå bara ett mindre antal brev bevarade fram till det att Roland fyllt 26 år, men sedan blir de desto fler. Breven från de närmaste decennierna ligger i hårt sammanbundna buntar i stora kartonger, från 1950-talet och framåt fyller de flera hyllmeter med pärmar.

Från 1926 tycks Roland ha haft ett stadigt förhållande med en flicka, Greta, som även Olle kände. (”Du polar fortfarande med Greta … det vore verkligen synd om du gjorde slut med den rara ’kroken’.”) I breven skymtar hur Roland och Greta tältar, gör cykel­turer på fyra mil till hennes mormor och umgås i varandras familjer.

I februari 1928 insjuknade Rolands far, och vännen Olle fick i juli veta att Roland tvivlade på att pappan skulle kunna arbeta mer. Till pappa Svante skrev han i augusti: ”När Pappa kommer hem ska jag försöka rita av Pappa och Mamma. Jag var nere hos Yngve en kväll. Då sa Yngve att han tyckte jag skulle försöka rita av hans Mamma och Pappa, jag har visserligen försökt rita av Yngve någon gång men så särdeles lyckat har det inte blivit så jag var inte pigg på att visa min oförmåga för fler, men hur det var så började jag. Och det överträffade mina förväntningar […] det var antagligen bara tur, men det är roligt när något lyckas, så när Pappa kommer hem ska jag göra ett försök.” Och mycket riktigt finns ett porträtt i rödkrita av fadern från samma år och en olja från 1929.

Svante Svensson blev sedan sämre och dog 1931. Roland blev det av barnen som bodde längst kvar i föräldrahemmet vid Upplandsgatan 91 A , 4 trappor. Inte förrän han gifte sig, 1940, flyttade han från mamma Selma.

Roland Svensson gjorde 1928 ett försök till porträtt av fadern Svante i rödkrita med lite täckvitt och blåtonad akvarellbakgrund. Året därpå gjorde han denna profilstudie i olja.

Av mamma Selma finns två bevarade teckningar; denna profil i rödkrita från 1930 och ett känsligt tecknat perspektiv i blyerts av en blundande Selma från 1935.

Tidig oljemålning, okänt årtal, av däcks­ huset på en Waxholmsbåt.

12

Konstens pris Den unge Roland Svenssons liv förefaller välordnat. För vännen Olle Eriksson beskrev han sin fritid: måndag gymnastik, tisdag Borgarskolan, onsdag var han ledig, men då hade Greta gymnastik, torsdag hade han gymnastik igen, fredag var han tillsammans med Greta, eller så gick de och lade sig tidigt. På lördagskvällarna spelade de priffe och på söndagarna kunde de gå på bio eller lyssna på radio tillsammans, om inte Greta arbetade.

Han hade prövat på reklamteckning på Borgarskolan med sikte på att fortsätta utbilda sig till dekoratör, men det tröttnade han på.

Inför valet 1928 hade han uppmanat sina föräldrar ”att rösta med arbetarna”. Vännen Yngve och hans flickvän var kommunister, och Yngve ”fjantade” omkring på möten.

Roland skriver till Olle: ”Jag har sagt åt honom att det vore bättre om han fortsatte på

13

Ett av de tidiga skissblocken innehåller bilder med Bellmanmotiv.

14

yrkesskolan där han började ett tag. Ty komm. kan man nog vara men jag tror inte man skall vara aktiv förrän man är stadgad och har sin framtid klar, ja man skulle inte ens ha en flicka förr, fast jag nu har det, och henne kan jag inte släppa.”

Brevet är undertecknat med stort R , som i de tidiga teckningarna och målningarna.

I början av 1929 inträffade något betydelsefullt som Roland Svensson informerade Olle Eriksson om – citaten är hämtade ur ett brevutkast: ”Jag kanske har berättat Dig att jag gärna och ofta ritar […], jag har gjort en del större teckningar av en del grabbar på jobbet[,] just dessa hade jag liggande framme en dag, då passerade en gubbe som skulle upp till bankdirektören K-A Wallenberg, han frågade vem som hade gjort de där ritningarna, jag talade ju om det, så frågade han, var jag hade tagit kurser. Jag upplyste honom om att jag aldrig tagit några lektioner enär jag inte hade råd.

Han såg lite fundersam ut, så sa han har ni tid så kom upp till mig i morgon, mitt namn är legationsrådet Harry Ax:son Johnson.”

Roland hade läst i Vecko-Journalen att legationsrådet var en av Nordens främsta konstkännare. Dagen därpå infann han sig ”i en mycket luxuös våning vid Strandvägen där en stram betjänt öppnade, i all denna elegans kände jag mig mycket liten”. Harry Ax:son Johnson förklarade att han tyckte det var ledsamt när han såg någon med anlag som inte

hade råd att utveckla dem. Han bad Roland ta reda på någon skicklig konstnär som kunde undervisa honom någon kväll i veckan. ”Du kan föreställa dig att jag blev glad. Så nu hade jag tänkt börja hos en artist Sandberg, tekningslärare vid Tekniska skolan o stipendiat vid Akademien. Han är fin-fin.” Hur det gick med Sandberg har inte framgått. Roland Svensson hade kontaktat Konstakademien redan våren 1929 angående olika kurser på andra skolor – vilket ledde till konflikter med flickvännen. Han skrev till Olle i USA : ”I regel är det bra mellan Greta och mig, men ibland så skär det sig, speciellt när jag säger att jag skall gå upp till konstakademien för att få en frikurs i någon konstnärsskola.”

Han målade en väl utförd kopia av Ivar Arosenius ”Flickan och ljuset” med påskrift ”kop. af Roland 1930”, samt ett porträtt av systern Maj och ett av hennes man Rudolf Callin. Till de tidigast kända oljemålningarna hör ett blomsterstilleben i olja från samma år. Året därpå började han gå kvällskurser på Henrik Blombergs målarskola vid Fredsgatan på Norrmalm. Genom att vara lärarens biträde, elda i kaminen och städa fick han bland annat teckna modell gratis. Första året gjorde han en oljemålning av Riddarholmen, som speglar sig lite osäkert i vattnet. Han studerade också perspektivlära på skolan där han fortsatte till 1933.

Breven ger en något annan, eller mer komplicerad, bild av hur Roland Svensson ”upptäcktes” som konstnärlig talang än den han senare gav i intervjuer. Själv framhöll han att det var på Nationalmuseum som någon såg honom när han satt där på lunchrasterna och tecknade. Han uppmanades visa teckningarna för konservatorn Gustaf Jaensson som i sin tur visade dem för Isaac Grünewald, som uppenbarligen uppskattade vad han såg. Av breven framgår att han redan i november 1932 uppmanats av Grünewald att söka till akademien.

Stödet från Grünewald är intressant. Han var den kanske främste företrädaren för expressionismen i Sverige, starkt påverkad av Matisse – även Grünewalds måleri är virtuost självmedvetet, explosivt, laddat med djärv färg och form. Han hade ställt ut tillsammans med ”De unga” 1909, och allt sedan striden om utsmyckningen av Rådhusets vigselrum 1913–14 hörde han till de av pressen mest uppmärksammade. Han hade vunnit tävlingen, men uppdraget hade efter livlig debatt gått till Filip Månsson eftersom Grünewald ansetts för djärv.

I slutet av 1920-talet hade Roland Svensson lärt känna två personer som kom att stå honom nära under hela livet, Emil Norrström och Bertil Brisborg. Allra närmast stod han Norrström, som arbetade som servitör på Konstnärsbaren när de träffades och nog hyste förhoppningar om att kunna utvecklas som gitarrist. Han gjorde ett stort antal inramningar åt Roland och senare även åt hans konstnärsvänner. Bertil Brisborg, som siktade på att bli inredningsarkitekt, hjälpte till med att måla ramarna. Han skymtar i ett tidigt odaterat brevkort till Norrström från restaurang Tunneln i Malmö med ostämplat danskt frimärke och hälsningen ”Bertil o jag hade synnerligen kul i natt”, och en teckning där de omges av fagra damer.

Inför militärtjänstgöringen 1931 hade Roland Svensson utsetts till reservbefäl i Svea livgarde, vilket han beklagade, då det innebar längre tjänstgöring, från april till december.

Han rapporterar därifrån den 11 september. På kompaniet har de fått ”in en del gökar som måste öva i ålning och andra trevliga saker. Denna månad får vi troligen en riktig slutkläm fy fan för att ligga i bivack i september.” Men han ser ändå ut att kunna ordna det trivsamt för sig. Ett glas brandy och en pipa är tecknade som vinjett. I ett tidigt skissblock finns också teckningen ”Exercis”.

Ett par dagar senare, den 13 september, återkom han med ett brev till Emil. Han målade, ”det är ju onödigt att säga”. Hade påbörjat ett porträtt (av Greta), men insåg att han för sent kommit på en ny idé om hur målningen borde utföras. Han berättade vidare

I ett av de äldsta påträffade breven från Roland Svensson till vännerna Emil Norrström och Bertil Brisborg daterat 29 februari 1931 medföljde ett målat kort som visar trion från dess mer dionysiska sida; en stor vinbägare där tre ynglingar i lilleputtskala försöker ta sig över kanten, medan deras musikinstrument faller mot bordet. Under teckningen står: ”Hjärtligt tack Broder för helaftonen 20/2 -31.” Signaturen är hans tidiga R som återkommer på åtskilliga teckningar de första åren.

Exercis, ur skissböckerna.

15

Ett av de tidiga skissblocken innehåller bilder med Bellmanmotiv.

14

yrkesskolan där han började ett tag. Ty komm. kan man nog vara men jag tror inte man skall vara aktiv förrän man är stadgad och har sin framtid klar, ja man skulle inte ens ha en flicka förr, fast jag nu har det, och henne kan jag inte släppa.”

Brevet är undertecknat med stort R , som i de tidiga teckningarna och målningarna.

I början av 1929 inträffade något betydelsefullt som Roland Svensson informerade Olle Eriksson om – citaten är hämtade ur ett brevutkast: ”Jag kanske har berättat Dig att jag gärna och ofta ritar […], jag har gjort en del större teckningar av en del grabbar på jobbet[,] just dessa hade jag liggande framme en dag, då passerade en gubbe som skulle upp till bankdirektören K-A Wallenberg, han frågade vem som hade gjort de där ritningarna, jag talade ju om det, så frågade han, var jag hade tagit kurser. Jag upplyste honom om att jag aldrig tagit några lektioner enär jag inte hade råd.

Han såg lite fundersam ut, så sa han har ni tid så kom upp till mig i morgon, mitt namn är legationsrådet Harry Ax:son Johnson.”

Roland hade läst i Vecko-Journalen att legationsrådet var en av Nordens främsta konstkännare. Dagen därpå infann han sig ”i en mycket luxuös våning vid Strandvägen där en stram betjänt öppnade, i all denna elegans kände jag mig mycket liten”. Harry Ax:son Johnson förklarade att han tyckte det var ledsamt när han såg någon med anlag som inte

hade råd att utveckla dem. Han bad Roland ta reda på någon skicklig konstnär som kunde undervisa honom någon kväll i veckan. ”Du kan föreställa dig att jag blev glad. Så nu hade jag tänkt börja hos en artist Sandberg, tekningslärare vid Tekniska skolan o stipendiat vid Akademien. Han är fin-fin.” Hur det gick med Sandberg har inte framgått. Roland Svensson hade kontaktat Konstakademien redan våren 1929 angående olika kurser på andra skolor – vilket ledde till konflikter med flickvännen. Han skrev till Olle i USA : ”I regel är det bra mellan Greta och mig, men ibland så skär det sig, speciellt när jag säger att jag skall gå upp till konstakademien för att få en frikurs i någon konstnärsskola.”

Han målade en väl utförd kopia av Ivar Arosenius ”Flickan och ljuset” med påskrift ”kop. af Roland 1930”, samt ett porträtt av systern Maj och ett av hennes man Rudolf Callin. Till de tidigast kända oljemålningarna hör ett blomsterstilleben i olja från samma år. Året därpå började han gå kvällskurser på Henrik Blombergs målarskola vid Fredsgatan på Norrmalm. Genom att vara lärarens biträde, elda i kaminen och städa fick han bland annat teckna modell gratis. Första året gjorde han en oljemålning av Riddarholmen, som speglar sig lite osäkert i vattnet. Han studerade också perspektivlära på skolan där han fortsatte till 1933.

Breven ger en något annan, eller mer komplicerad, bild av hur Roland Svensson ”upptäcktes” som konstnärlig talang än den han senare gav i intervjuer. Själv framhöll han att det var på Nationalmuseum som någon såg honom när han satt där på lunchrasterna och tecknade. Han uppmanades visa teckningarna för konservatorn Gustaf Jaensson som i sin tur visade dem för Isaac Grünewald, som uppenbarligen uppskattade vad han såg. Av breven framgår att han redan i november 1932 uppmanats av Grünewald att söka till akademien.

Stödet från Grünewald är intressant. Han var den kanske främste företrädaren för expressionismen i Sverige, starkt påverkad av Matisse – även Grünewalds måleri är virtuost självmedvetet, explosivt, laddat med djärv färg och form. Han hade ställt ut tillsammans med ”De unga” 1909, och allt sedan striden om utsmyckningen av Rådhusets vigselrum 1913–14 hörde han till de av pressen mest uppmärksammade. Han hade vunnit tävlingen, men uppdraget hade efter livlig debatt gått till Filip Månsson eftersom Grünewald ansetts för djärv.

I slutet av 1920-talet hade Roland Svensson lärt känna två personer som kom att stå honom nära under hela livet, Emil Norrström och Bertil Brisborg. Allra närmast stod han Norrström, som arbetade som servitör på Konstnärsbaren när de träffades och nog hyste förhoppningar om att kunna utvecklas som gitarrist. Han gjorde ett stort antal inramningar åt Roland och senare även åt hans konstnärsvänner. Bertil Brisborg, som siktade på att bli inredningsarkitekt, hjälpte till med att måla ramarna. Han skymtar i ett tidigt odaterat brevkort till Norrström från restaurang Tunneln i Malmö med ostämplat danskt frimärke och hälsningen ”Bertil o jag hade synnerligen kul i natt”, och en teckning där de omges av fagra damer.

Inför militärtjänstgöringen 1931 hade Roland Svensson utsetts till reservbefäl i Svea livgarde, vilket han beklagade, då det innebar längre tjänstgöring, från april till december.

Han rapporterar därifrån den 11 september. På kompaniet har de fått ”in en del gökar som måste öva i ålning och andra trevliga saker. Denna månad får vi troligen en riktig slutkläm fy fan för att ligga i bivack i september.” Men han ser ändå ut att kunna ordna det trivsamt för sig. Ett glas brandy och en pipa är tecknade som vinjett. I ett tidigt skissblock finns också teckningen ”Exercis”.

Ett par dagar senare, den 13 september, återkom han med ett brev till Emil. Han målade, ”det är ju onödigt att säga”. Hade påbörjat ett porträtt (av Greta), men insåg att han för sent kommit på en ny idé om hur målningen borde utföras. Han berättade vidare

I ett av de äldsta påträffade breven från Roland Svensson till vännerna Emil Norrström och Bertil Brisborg daterat 29 februari 1931 medföljde ett målat kort som visar trion från dess mer dionysiska sida; en stor vinbägare där tre ynglingar i lilleputtskala försöker ta sig över kanten, medan deras musikinstrument faller mot bordet. Under teckningen står: ”Hjärtligt tack Broder för helaftonen 20/2 -31.” Signaturen är hans tidiga R som återkommer på åtskilliga teckningar de första åren.

Exercis, ur skissböckerna.

15

om hur han en måndag när de fått ledigt från regementet lånade en eka av en skeppare för att måla någon av skutorna i Nybroviken, men det blåste så ”att både jag och målarskrinet höll på att gå överbord”.

Någon vän av soldatlivet blev han aldrig, men populär bland sina kamrater och uppskattad när han senare deltog i kompaniets återkommande årsfester.

I januari 1932 var Roland Svensson tillbaka i banken som springpojke. Månadslönen hade höjts till 175 kronor. I ett brev utvecklade han friluftsmålarens vedermödor. Han hade nog redan läst Jerome K. Jerome och andra engelska humorister när han beskrev sina äventyr:

Ur skissböckerna: gatubilder, karikatyrer och modernistiska försök.

Söndagen 14/8 var Drottningholm platsen för mitt misshandlande med färg och duk.

Jag satt mig i parken att måla, om en stund såg det ut så här – pil på teckningen – jag packade ihop och cyklade allén utåt Lovö kyrka, ensam härligt. Såg ett par hästar som dåsade invid landsvägen, ett motiv, upp med staffli och duk, jag tecknade febrilt, skulle just börja måla när ena hästen vaknade, driven av ett okuvligt konstnärintresse, galopperar fram, tar tavlan i betraktande. Fnös i förakt åt mig, ropade åt sin kamrat ”spring ur synhåll för den här klåparen innan han förstör vårt rykte”, varpå båda försvann i trav.

Där satt jag med min målning, nedslagen och förkrossad.

I ett tidigt skissblock finns ett tjugotal lätta karikatyrer som påminner om ”Exercis”, de flesta troligen från 1933 och försedda med titlar som ”Turister”, ”Piccolo”, ”Farfar”, ”Fabrikör Andersson”, ”Rektor Pluggman”, ”Stadsbor på landet”, ”Lantbor i Staden”.

Snabbheten och humorn visar att han kunde ha varit ett ämne till tidningstecknare. Den drastiska karikatyren skymtar sällan i hans seriösa verk, men den finns i dagböckerna och levde och frodades i hundratals brev och vänböcker. Besläktade med dessa teckningar är några frodiga Bellmansmiljöer som senare utarbetas till färdiga målningar, vilka han försökte få vännen Emil Norrström att sälja under sin första Englandsresa 1936. Andra teckningar ser ut att illustrera Stevensons Skattkammarön och här finns mer svårbestämbara skisser av fyllerister och slagsmål.

På banken fick han en beställning på två porträtt från en av de anställda. Två svartvita fotografier av porträtten finns bevarade i ett kuvert med påskriften ”Målningar utförda på beställning. År 1933. En av eldarna på SEB-: pannrummet – och hans svärfar – eftersom första porträttet ansågs godtagbart.”

Han gjorde också ett skissartat självporträtt 1932 i svart- och rödkrita där man ser honom iförd bredbrättad hatt med skissblocket i hand – en ung man som håller på att söka sin identitet som ”artist”.

Konsten kom så småningom mellan Roland och Greta och det långa förhållandet tog slut. I ett brevutkast till henne skrev han helt kort:

Emil Norrström hade ett stort intresse för antik kultur och filosofiska frågor. Under en tågresa då han läst Nietzsche kom han i diskussion med en passagerare som var teolog. Roland Svensson skriver att han önskar att han hade fått vara med så att han kunnat öka sitt ”minimala vetande”.

Och han ritar sig själv med jättelika öron; en bild av den nyfikenhet som var och förblev en av hans största tillgångar.

16

Sthlm 26/11 -32 Kära Greta Förebrå mig ej dröjsmålet[,] många timmar av grubbel är mitt försvar. / Greta, för Din skull är bäst som sker. Du hade svårt förr att förstå mitt intresse, svårare blev det nu när jag är än mer bunden av det. Vidare, Greta är min framtid dunkel[,] möjligt är att jag söker in till Akademien och då försvinner allt annat i bakgrunden under många år. / Kära Greta sök förstå vad det kostat mig att skriva detta brev. Förstå och förlåt.

Roland Han skrev även till hennes mamma att han inte kan betvinga sitt intresse för konsten, och att det är troligt att han kommer att söka till Akademien på professor Grünewalds

17

om hur han en måndag när de fått ledigt från regementet lånade en eka av en skeppare för att måla någon av skutorna i Nybroviken, men det blåste så ”att både jag och målarskrinet höll på att gå överbord”.

Någon vän av soldatlivet blev han aldrig, men populär bland sina kamrater och uppskattad när han senare deltog i kompaniets återkommande årsfester.

I januari 1932 var Roland Svensson tillbaka i banken som springpojke. Månadslönen hade höjts till 175 kronor. I ett brev utvecklade han friluftsmålarens vedermödor. Han hade nog redan läst Jerome K. Jerome och andra engelska humorister när han beskrev sina äventyr:

Ur skissböckerna: gatubilder, karikatyrer och modernistiska försök.

Söndagen 14/8 var Drottningholm platsen för mitt misshandlande med färg och duk.

Jag satt mig i parken att måla, om en stund såg det ut så här – pil på teckningen – jag packade ihop och cyklade allén utåt Lovö kyrka, ensam härligt. Såg ett par hästar som dåsade invid landsvägen, ett motiv, upp med staffli och duk, jag tecknade febrilt, skulle just börja måla när ena hästen vaknade, driven av ett okuvligt konstnärintresse, galopperar fram, tar tavlan i betraktande. Fnös i förakt åt mig, ropade åt sin kamrat ”spring ur synhåll för den här klåparen innan han förstör vårt rykte”, varpå båda försvann i trav.

Där satt jag med min målning, nedslagen och förkrossad.

I ett tidigt skissblock finns ett tjugotal lätta karikatyrer som påminner om ”Exercis”, de flesta troligen från 1933 och försedda med titlar som ”Turister”, ”Piccolo”, ”Farfar”, ”Fabrikör Andersson”, ”Rektor Pluggman”, ”Stadsbor på landet”, ”Lantbor i Staden”.

Snabbheten och humorn visar att han kunde ha varit ett ämne till tidningstecknare. Den drastiska karikatyren skymtar sällan i hans seriösa verk, men den finns i dagböckerna och levde och frodades i hundratals brev och vänböcker. Besläktade med dessa teckningar är några frodiga Bellmansmiljöer som senare utarbetas till färdiga målningar, vilka han försökte få vännen Emil Norrström att sälja under sin första Englandsresa 1936. Andra teckningar ser ut att illustrera Stevensons Skattkammarön och här finns mer svårbestämbara skisser av fyllerister och slagsmål.

På banken fick han en beställning på två porträtt från en av de anställda. Två svartvita fotografier av porträtten finns bevarade i ett kuvert med påskriften ”Målningar utförda på beställning. År 1933. En av eldarna på SEB-: pannrummet – och hans svärfar – eftersom första porträttet ansågs godtagbart.”

Han gjorde också ett skissartat självporträtt 1932 i svart- och rödkrita där man ser honom iförd bredbrättad hatt med skissblocket i hand – en ung man som håller på att söka sin identitet som ”artist”.

Konsten kom så småningom mellan Roland och Greta och det långa förhållandet tog slut. I ett brevutkast till henne skrev han helt kort:

Emil Norrström hade ett stort intresse för antik kultur och filosofiska frågor. Under en tågresa då han läst Nietzsche kom han i diskussion med en passagerare som var teolog. Roland Svensson skriver att han önskar att han hade fått vara med så att han kunnat öka sitt ”minimala vetande”.

Och han ritar sig själv med jättelika öron; en bild av den nyfikenhet som var och förblev en av hans största tillgångar.

16

Sthlm 26/11 -32 Kära Greta Förebrå mig ej dröjsmålet[,] många timmar av grubbel är mitt försvar. / Greta, för Din skull är bäst som sker. Du hade svårt förr att förstå mitt intresse, svårare blev det nu när jag är än mer bunden av det. Vidare, Greta är min framtid dunkel[,] möjligt är att jag söker in till Akademien och då försvinner allt annat i bakgrunden under många år. / Kära Greta sök förstå vad det kostat mig att skriva detta brev. Förstå och förlåt.

Roland Han skrev även till hennes mamma att han inte kan betvinga sitt intresse för konsten, och att det är troligt att han kommer att söka till Akademien på professor Grünewalds

17

önskan. ”Tant torde nog förstå att det nog inte är lätt för mig att handla som jag gör, ty även andra känslor finns vilka kämpa emot, men allvarliga tankar gör mig tvungen, för att ej tillfoga Greta mer sorg, än jag redan gjort. Jag har nog lika svårt, som Greta att tänka mig den här lösningen, vill tant hjälpa henne förstå.”

Denna tidiga, men sex år långa, ungdomsförälskelse har aldrig senare skymtat i några sammanhang.

Mötet med Möja och Sven Barthel

Ett tidigt exempel på ett av Rolands viktigaste motiv; sjöbod, olja, 1932.

18

År 1934 blev en vändpunkt för Roland Svensson. Det var hans tionde år som spring­pojke på banken – ibland hade han även varit hisspojke, men springpojke står det på löne­ beskeden – och det kom att bli hans sista. Han var 24 år.

Det är möjligt att han besökt Möja redan före 1934. I några intervjuer har han omväxlande nämnt 1929, 1930 och 1931. Det finns också två tidiga oljor som kan ha sin bakgrund i ett tidigt besök: en studie från en Waxholmsbåts däck och en sjöbod som ser ut att vara daterad 1932. Men det var 1934 som han inledde sin livslånga relation med ön.

Att det blev just Möja berodde nog mest på tillfälligheter, men det är svårt att tänka sig en bättre plats som utgångspunkt för hans upptäcktsfärder i skärgården. Ingenstans levde de gamla traditionerna av småjordbruk kombinerat med fiske kvar som här, och öborna var dessutom delägare i några av skärgårdens sällsammaste ytterskärgårdar. Ön är en av de största i Stockholms skärgård med uppemot 30 000 öar mellan Singö i norr och Landsort i söder. Den ligger utmed en medeltida färdväg som brukar kallas Kung Valdemars segelled och har beskrivits i det danska itinerariet, som anses nedtecknat under 1300-talet. Det beskriver hur man i skydd av öarna utmed kusten kan ta sig från Blekinge genom skärgården till Arholma och vidare till Reval – dagens Tallinn. Möja är omnämnd som ”myghi” – populärt tolkat som mygga, men språkforskarna söker fortfarande en förklaring till namnet.

Troligen hade Möja en fastboende befolkning redan på Valdemars tid, men källorna är få till den tidiga skärgårdens historia. När skärgården träder fram i de historiska dokumenten under 1500-talet fanns redan dagens byar på öns östra sida: Berg, Löka, Ramsmora och Långvik. Även på Södermöja fanns en by och på Möjas västra sida fanns ett torp, Hamn, som låg under Bergs by. Störst var precis som idag Berg, som då hade fem gårdar och därmed också var störst i hela nuvarande Värmdö kommun. När skärgården var som tätast befolkad under andra hälften av 1800-talet hade Möja med Södermöja 74 gårdar.

Som nästan överallt i skärgården var jordbruket ytterst magert, det var kombinationen med fisket som gjorde det möjligt att leva här. Möja hade goda förutsättningar för skyddade hamnar på östsidan som vetter mot en egen mindre ögrupp, Möja skärgård. Där kunde man bedriva hemfiske och öarna var ovanligt lämpade som betesholmar – många obebodda men grönskande öar fyllde i skärgården en roll liknande fäbodarnas i Norrland.

Utanför Möjaskärgården öppnar sig de stora fjärdarna mot ytterskärgården och de en gång så betydelsefulla fiskegrunden. De goda förutsättningarna för invånarnas traditionella näringar innebar att den gamla skärgårdskulturen kunnat leva kvar ovanligt länge på Möja. Men öns historia var inte något som särskilt intresserade Roland i början – det skulle dröja bortåt tio år innan han började inse betydelsen av den genomgripande förvandling som redan var i full gång.

Det var av allt att döma tack vare ”pojkarna Lindberg”, Calle, Helmer och Adolf Lindberg, som Roland Svensson kom ut till Möja våren 1934. Calle Lindberg hade i 20-årsåldern, efter några år som skeppsgosse på de då militära Fjäderholmarna, sökt upp Jacob Wallenberg och fått anställning som gast. ”Hans personlighet tilltalade mig”, förklarade Wallenberg i sitt tal på Kalle Lindbergs 70-årsdag, och ”det skulle visa sig att han kom till

sin rätt när kulingen började vissla i vant och stag och avancerat sjömanskap krävdes.”Calle Lindberg hade år 1931 invigt Jacob Wallenberg i sjöfågeljakt på Kallskär, ytterskärgården nordöst om Möja. Nu skulle Roland Svensson få vara med om samma vårjakt. Den var sedan lång tid tillbaka något av en högtid för skärgårdsborna, men förbjöds vid mitten av 1950-talet för att skydda fågelbeståndet. Den gav färskt kött på bordet, signalerade vårens ankomst och var fylld av jaktens spänning. I öppna båtar gav skärkarlarna sig ut i den yttersta kransen av öar där de övernattade i enkla bodar med eldstad. Nedkrupna i bergsskrevor och lätt kamouflerade passade de på sjöfågeln, som man sökte locka till sig med hjälp av utlagda vettar, attrapper som i äldre tid gjordes av uppstoppade fåglar, och senare ofta var vackert skurna i trä. Att få vara med på en sådan jakt var ett privilegium för en stadsbo. Med på jakten var också en författare som redan gjort sig känd som en av skärgårdens finaste skildrare, Sven Barthel, som kommenterat sitt första möte med Roland Svensson i En liten skrift om Roland Svensson – med stentryck under fyra decennier:

Bergs by på Möja cirka 1935, pastell. I Bergs by bodde Sven Barthel när han och Roland lärde känna varandra .

Det var snåla aprildagar med snöbyar, kallt i skåren och kallt i den dragiga bod där vi huserade. Roland lossade inte ett skott, han satt med skissblock i skåren. Vi kom snabbt underfund med hur likartat vi upplevde landskapet och skärgårdstillvaron och vi kom att trivas med varann.

Sven Barthel bör ha öppnat en värld för Roland Svensson. Han var något äldre, född 1903,

19

önskan. ”Tant torde nog förstå att det nog inte är lätt för mig att handla som jag gör, ty även andra känslor finns vilka kämpa emot, men allvarliga tankar gör mig tvungen, för att ej tillfoga Greta mer sorg, än jag redan gjort. Jag har nog lika svårt, som Greta att tänka mig den här lösningen, vill tant hjälpa henne förstå.”

Denna tidiga, men sex år långa, ungdomsförälskelse har aldrig senare skymtat i några sammanhang.

Mötet med Möja och Sven Barthel

Ett tidigt exempel på ett av Rolands viktigaste motiv; sjöbod, olja, 1932.

18

År 1934 blev en vändpunkt för Roland Svensson. Det var hans tionde år som spring­pojke på banken – ibland hade han även varit hisspojke, men springpojke står det på löne­ beskeden – och det kom att bli hans sista. Han var 24 år.

Det är möjligt att han besökt Möja redan före 1934. I några intervjuer har han omväxlande nämnt 1929, 1930 och 1931. Det finns också två tidiga oljor som kan ha sin bakgrund i ett tidigt besök: en studie från en Waxholmsbåts däck och en sjöbod som ser ut att vara daterad 1932. Men det var 1934 som han inledde sin livslånga relation med ön.

Att det blev just Möja berodde nog mest på tillfälligheter, men det är svårt att tänka sig en bättre plats som utgångspunkt för hans upptäcktsfärder i skärgården. Ingenstans levde de gamla traditionerna av småjordbruk kombinerat med fiske kvar som här, och öborna var dessutom delägare i några av skärgårdens sällsammaste ytterskärgårdar. Ön är en av de största i Stockholms skärgård med uppemot 30 000 öar mellan Singö i norr och Landsort i söder. Den ligger utmed en medeltida färdväg som brukar kallas Kung Valdemars segelled och har beskrivits i det danska itinerariet, som anses nedtecknat under 1300-talet. Det beskriver hur man i skydd av öarna utmed kusten kan ta sig från Blekinge genom skärgården till Arholma och vidare till Reval – dagens Tallinn. Möja är omnämnd som ”myghi” – populärt tolkat som mygga, men språkforskarna söker fortfarande en förklaring till namnet.

Troligen hade Möja en fastboende befolkning redan på Valdemars tid, men källorna är få till den tidiga skärgårdens historia. När skärgården träder fram i de historiska dokumenten under 1500-talet fanns redan dagens byar på öns östra sida: Berg, Löka, Ramsmora och Långvik. Även på Södermöja fanns en by och på Möjas västra sida fanns ett torp, Hamn, som låg under Bergs by. Störst var precis som idag Berg, som då hade fem gårdar och därmed också var störst i hela nuvarande Värmdö kommun. När skärgården var som tätast befolkad under andra hälften av 1800-talet hade Möja med Södermöja 74 gårdar.

Som nästan överallt i skärgården var jordbruket ytterst magert, det var kombinationen med fisket som gjorde det möjligt att leva här. Möja hade goda förutsättningar för skyddade hamnar på östsidan som vetter mot en egen mindre ögrupp, Möja skärgård. Där kunde man bedriva hemfiske och öarna var ovanligt lämpade som betesholmar – många obebodda men grönskande öar fyllde i skärgården en roll liknande fäbodarnas i Norrland.

Utanför Möjaskärgården öppnar sig de stora fjärdarna mot ytterskärgården och de en gång så betydelsefulla fiskegrunden. De goda förutsättningarna för invånarnas traditionella näringar innebar att den gamla skärgårdskulturen kunnat leva kvar ovanligt länge på Möja. Men öns historia var inte något som särskilt intresserade Roland i början – det skulle dröja bortåt tio år innan han började inse betydelsen av den genomgripande förvandling som redan var i full gång.

Det var av allt att döma tack vare ”pojkarna Lindberg”, Calle, Helmer och Adolf Lindberg, som Roland Svensson kom ut till Möja våren 1934. Calle Lindberg hade i 20-årsåldern, efter några år som skeppsgosse på de då militära Fjäderholmarna, sökt upp Jacob Wallenberg och fått anställning som gast. ”Hans personlighet tilltalade mig”, förklarade Wallenberg i sitt tal på Kalle Lindbergs 70-årsdag, och ”det skulle visa sig att han kom till

sin rätt när kulingen började vissla i vant och stag och avancerat sjömanskap krävdes.”Calle Lindberg hade år 1931 invigt Jacob Wallenberg i sjöfågeljakt på Kallskär, ytterskärgården nordöst om Möja. Nu skulle Roland Svensson få vara med om samma vårjakt. Den var sedan lång tid tillbaka något av en högtid för skärgårdsborna, men förbjöds vid mitten av 1950-talet för att skydda fågelbeståndet. Den gav färskt kött på bordet, signalerade vårens ankomst och var fylld av jaktens spänning. I öppna båtar gav skärkarlarna sig ut i den yttersta kransen av öar där de övernattade i enkla bodar med eldstad. Nedkrupna i bergsskrevor och lätt kamouflerade passade de på sjöfågeln, som man sökte locka till sig med hjälp av utlagda vettar, attrapper som i äldre tid gjordes av uppstoppade fåglar, och senare ofta var vackert skurna i trä. Att få vara med på en sådan jakt var ett privilegium för en stadsbo. Med på jakten var också en författare som redan gjort sig känd som en av skärgårdens finaste skildrare, Sven Barthel, som kommenterat sitt första möte med Roland Svensson i En liten skrift om Roland Svensson – med stentryck under fyra decennier:

Bergs by på Möja cirka 1935, pastell. I Bergs by bodde Sven Barthel när han och Roland lärde känna varandra .

Det var snåla aprildagar med snöbyar, kallt i skåren och kallt i den dragiga bod där vi huserade. Roland lossade inte ett skott, han satt med skissblock i skåren. Vi kom snabbt underfund med hur likartat vi upplevde landskapet och skärgårdstillvaron och vi kom att trivas med varann.

Sven Barthel bör ha öppnat en värld för Roland Svensson. Han var något äldre, född 1903,

19

och hade redan skrivit en rad böcker, de flesta om skärgården, som han fått möjlighet att upptäcka redan som barn. De första somrarna hade familjen visserligen tillbringat vid Mälaren, ”en vik med grus och gyttja och inget bra badställe”, men sedan blev det skärgården, Utö, Nämdö, Runmarö, Blidö. Tre somrar i rad hade föräldrarna hyrt sommarställe i Norrhova på Värmdö intill Sandöfjärden. Där passerar de fartyg som går den stora Sandhamnsleden. Ute i fjärden ligger ett smalt sandrev, som knappt vore synligt om det inte hade en liten fyr, Sandö Sugga. Ön var större på Sven Barthels tid, mer bevuxen. Det var där Barthels äventyr började. I flera böcker återkom han till ön och skriver i boken Ö: ”Det var där vi blev upptäcktsresande. Det är jag fortfarande. Det är jag ännu […]

Sandö Sugga var vårt äventyrsland […] Sandö Sugga – det var Jacksons ö. Jag var Huckleberry Finn naturligtvis och min bror fick vara Jim naturligtvis, för han var yngst.” Kanske skärptes hans minnesbild av dessa sommarlekar av att hans bror, som såg ut att bli en lovande botaniker, så tidigt gick bort.

I sina prosastycken återkommer Sven Barthel flera gånger till Mark Twains Huckleberry Finns äventyr, som han också nyöversatte, liksom Tom Sawyer och en annan ungdomsklassiker, Robert Louis Stevensons Skattkammarön. Barthel var också en uppskattad översättare av dramatik och skönlitteratur. Han gifte sig 1936 med författarinnan Viveka Starfelt och tillsammans översatte de bland andra Karen Blixen.

Sven Barthel var även en framstående teaterkritiker, omtyckt kulturredaktör på Dagens Nyheter och förlagsredaktör på Bonniers. Men det han framförallt gått till eftervärlden för är de prosalyriska skildringarna med skärgården i centrum, ofta först publicerade i dagstidningar under signaturen Vindfält – och de böcker han sedan skulle göra tillsammans med Roland Svensson. I bokform hade han debuterat 1928 med novellsamlingen Ramsöpojkar, och året därpå kom kortromanen Strandhugg. Den senare påminner om ”En sommararabesk” som ingår i Ramsöpojkar – i båda fallen står kärlekssökande unga män i centrum, den ene en ung fiskare och den andre en student. Svartsjuka och åtrå kulminerar i sommarnatten, den manliga vänskapen blir en lugnande tillflykt.

Barthel bodde tidvis under 1930-talet i byn Berg på Möja, i ett mindre hus på höjden innanför Kyrkviken, om han inte vistades i den av honom så omtyckta boden på Sillö vid Bockösundet i Möjaarkipelagen – eller seglade. Han var en upptäcktsresande i skärgården. Mötet mellan Sven Barthel och Roland Svensson var nog viktigt för båda – men det dröjde drygt fem år innan de började arbeta tillsammans.

Mor Lovisa och John Andersson

Mor Lovisa med katt, oljemålning från 1939. Lovisa Lindberg var mor till Kalle, Helmer och Adolf och ”en av de karskaste kvinnor” i skärgården.

20

Sin första ”hemmahamn” i skärgården fick Roland Svensson sommaren 1934 hos bröderna Lindbergs mamma, ”mor Lovisa” som han kallade henne och ”en av de karskaste kvinnor” han sade sig ha mött i sitt liv. Hon introducerade honom i skärgårdslivet och han målade tre stora oljemålningar av henne. Hennes betydelse antyds av att han på ålderns dagar hade ett av porträtten av henne över sin säng när han bodde på Danvikens ålderdomshem.

Mor Lovisa bodde på Holmen i Ramsmora, en halvö omedelbart söder om Ramsmora by. Halvön bidrar till att skapa Ramsmoras skyddade hamn med bodar och båthus av ursprunglig karaktär. Huset har utblick mot viken i söder som kantas av bodar och enkla stugor. Några av dem tillhörde hennes barn och under de första åren bodde Roland Svensson tidvis tillsammans med Helmer Lindberg. Det hände också att han nöjde sig med någon bod där han kunde sova på en näthög.

Mor Lovisas man Ville hade vid den här tiden rymt hemmet för ett mer eremitartat liv längre ut i havsbandet, närmare bestämt till Björkskärs skärgård där han var uppsyningsman upp i 70-årsåldern. Ännu finns de som kan berätta om hur elak han var mot sina barn och hur han misstrodde staden och dess invånare. Han lär vid ett av sina besök på

21

och hade redan skrivit en rad böcker, de flesta om skärgården, som han fått möjlighet att upptäcka redan som barn. De första somrarna hade familjen visserligen tillbringat vid Mälaren, ”en vik med grus och gyttja och inget bra badställe”, men sedan blev det skärgården, Utö, Nämdö, Runmarö, Blidö. Tre somrar i rad hade föräldrarna hyrt sommarställe i Norrhova på Värmdö intill Sandöfjärden. Där passerar de fartyg som går den stora Sandhamnsleden. Ute i fjärden ligger ett smalt sandrev, som knappt vore synligt om det inte hade en liten fyr, Sandö Sugga. Ön var större på Sven Barthels tid, mer bevuxen. Det var där Barthels äventyr började. I flera böcker återkom han till ön och skriver i boken Ö: ”Det var där vi blev upptäcktsresande. Det är jag fortfarande. Det är jag ännu […]

Sandö Sugga var vårt äventyrsland […] Sandö Sugga – det var Jacksons ö. Jag var Huckleberry Finn naturligtvis och min bror fick vara Jim naturligtvis, för han var yngst.” Kanske skärptes hans minnesbild av dessa sommarlekar av att hans bror, som såg ut att bli en lovande botaniker, så tidigt gick bort.

I sina prosastycken återkommer Sven Barthel flera gånger till Mark Twains Huckleberry Finns äventyr, som han också nyöversatte, liksom Tom Sawyer och en annan ungdomsklassiker, Robert Louis Stevensons Skattkammarön. Barthel var också en uppskattad översättare av dramatik och skönlitteratur. Han gifte sig 1936 med författarinnan Viveka Starfelt och tillsammans översatte de bland andra Karen Blixen.

Sven Barthel var även en framstående teaterkritiker, omtyckt kulturredaktör på Dagens Nyheter och förlagsredaktör på Bonniers. Men det han framförallt gått till eftervärlden för är de prosalyriska skildringarna med skärgården i centrum, ofta först publicerade i dagstidningar under signaturen Vindfält – och de böcker han sedan skulle göra tillsammans med Roland Svensson. I bokform hade han debuterat 1928 med novellsamlingen Ramsöpojkar, och året därpå kom kortromanen Strandhugg. Den senare påminner om ”En sommararabesk” som ingår i Ramsöpojkar – i båda fallen står kärlekssökande unga män i centrum, den ene en ung fiskare och den andre en student. Svartsjuka och åtrå kulminerar i sommarnatten, den manliga vänskapen blir en lugnande tillflykt.

Barthel bodde tidvis under 1930-talet i byn Berg på Möja, i ett mindre hus på höjden innanför Kyrkviken, om han inte vistades i den av honom så omtyckta boden på Sillö vid Bockösundet i Möjaarkipelagen – eller seglade. Han var en upptäcktsresande i skärgården. Mötet mellan Sven Barthel och Roland Svensson var nog viktigt för båda – men det dröjde drygt fem år innan de började arbeta tillsammans.

Mor Lovisa och John Andersson

Mor Lovisa med katt, oljemålning från 1939. Lovisa Lindberg var mor till Kalle, Helmer och Adolf och ”en av de karskaste kvinnor” i skärgården.

20

Sin första ”hemmahamn” i skärgården fick Roland Svensson sommaren 1934 hos bröderna Lindbergs mamma, ”mor Lovisa” som han kallade henne och ”en av de karskaste kvinnor” han sade sig ha mött i sitt liv. Hon introducerade honom i skärgårdslivet och han målade tre stora oljemålningar av henne. Hennes betydelse antyds av att han på ålderns dagar hade ett av porträtten av henne över sin säng när han bodde på Danvikens ålderdomshem.

Mor Lovisa bodde på Holmen i Ramsmora, en halvö omedelbart söder om Ramsmora by. Halvön bidrar till att skapa Ramsmoras skyddade hamn med bodar och båthus av ursprunglig karaktär. Huset har utblick mot viken i söder som kantas av bodar och enkla stugor. Några av dem tillhörde hennes barn och under de första åren bodde Roland Svensson tidvis tillsammans med Helmer Lindberg. Det hände också att han nöjde sig med någon bod där han kunde sova på en näthög.

Mor Lovisas man Ville hade vid den här tiden rymt hemmet för ett mer eremitartat liv längre ut i havsbandet, närmare bestämt till Björkskärs skärgård där han var uppsyningsman upp i 70-årsåldern. Ännu finns de som kan berätta om hur elak han var mot sina barn och hur han misstrodde staden och dess invånare. Han lär vid ett av sina besök på

21

Holmen ha hållit en av sina söner i koppel för att denne inte skulle rymma. Ville var inte den ende skärkarlen som lämnat hemmet för utskärgårdarnas primitiva bodar och fria liv. Det finns tidiga klagomål från samhällets utsända från 1700- och 1800-talet över hur många män som försummade sina gårdar för mer lockande fiske och jakt, vilket inte alltid var så inkomstbringande för statens kassa. ”Farbror Ville” skymtar i Sven Barthels Kust från 1935, ”kilande över klipporna, liten och kvick, tar pipan i mun, stryker sitt gråa bockskägg, grinar och tar emot fånglinan”.

Roland Svensson hann göra ytterligare en betydelsefull bekantskap denna sommar på Möja. John Andersson var båtbyggare och spelman, bodde på Fågelstångudden nära Långviksnäs, mitt emot Tornö, och blev den skärgårdsbo som stod Roland allra närmast och den som kanske lärde honom mest om skärgården i äldre tid. Tillsammans med John besökte han denna sommar Gillöga för första gången. Ögruppen ligger öppen för havet och består bara av låga skär och grunda vikar, vilket gör det omöjligt att finna skyddade hamnlägen för de flesta – utom för skärgårdsbornas egna mindre segelekor som har ringa djupgående och också kan dras upp på de flacka stenhällarna. En gång ingick Gillöga i kransen av skärgårdar som var utgångspunkten för det stora säsongsfisket, och ännu vittnar några bodar om människans aktivitet i havsbandet.

Harald Lindberg – hav, färg och penslar I konstnären Harald Lindberg fann Roland Svensson den kollega och vän som han värde­ satte högst bland skärgårdskonstnärerna. Harald Lindberg var några år äldre och kom direkt ur skärgårdsmiljön. Han hade dessutom hunnit med några år som sjöman innan han kommit in på Konstakademien, där han studerat 1924–29. Lindberg var född 1901 i Rumshamn på Björkö-Arholma som son till en skeppare – något släktsamband med Lindberg­arna på Möja är inte känt. Sommaren 1934, någon gång i juli, skrev Roland också det första påträffade brevet till Lindberg: Vän Harald Om du skrev av lust eller o ej av plikt, – så vet att intet har gjort mig gladare[.] Jag går här i staden o slår mig för bröstet o skriker – Se Hit – Se Hit – här är en, som fått brev från Arholma, från människor, vilka trots hav, färg o penslar, unnat mig en tanke […]

Tack Harald!

Vet Du Harald, det är ovärdigt för en människa att vara tvungen gå i staden [,] jag har aldrig känt mig mer förnedrad, värre blir det med tiden. Asfalt, bensin o oljor stinka, doften vaggas mellan husväggarna, styva kragar o kavajer […]

Du frågar om jag målade på Möja, nej – jag stirrade […] från solen gick upp, tills den sjönk i en enda berusning. I soluppgången stack ja ut till havs, drev kring på hav bland kobbar, till Jupiter sa att det var sängdags.

Självporträtt, akvarell, 1934. På bak­ sidan av porträttet finns akvarellen av ett demonstrationståg. En påklistrad lapp säger att tavlan är ”Inlämnad vid prov till Akademien 1934”.

22

Jacob Wallenberg och Konstakademien Isaac Grünewald inte bara uppmuntrade Roland Svensson att söka till Konstakademien, han lyckades också få hans arbetsgivare, bankdirektör Jacob Wallenberg, att lova Roland ett månatligt stöd motsvarande hans lön 1934 – som då var uppe i 175 kronor i månaden.

Roland räknade med att pengarna så småningom skulle betalas tillbaka, men det var viktigt för honom att han även under studietiden skulle kunna hjälpa mamma Selma ekonomiskt.

Det var ett ovanligt mecenatskap som inleddes för bankens springpojke – och naturligtvis helt avgörande för hans möjlighet att utvecklas som konstnär. Jacob Wallenberg hade tillträtt som verkställande direktör för Stockholms Enskilda Bank 1927. Han var född 1892, och alltså 18 år äldre än Roland Svensson.

I en sen opublicerad intervju av Ulf Olsson och Gert Nylander har Roland Svensson berättat hur han först mötte Jacob Wallenberg: ”det började väl under akademiåren, så sa Jacob ibland ’Du måste komma upp ibland och informera mig lite om hur det går’.”

Fem sex morgnar gick han till den kända bostaden vid Strandvägen 27. ”Så sa han alltid ’Nu sitter vi ner så dricker vi te eller kaffe’.” Wallenberg frågade om arbetet; ”och jag sa att det gick ju i stort sett bra arbetet”. Jacob Wallenbergs mamma Amalia kom upp i morgonrock från våningen under: ”’Du måste hälsa på mamma’ sa Jacob. ’Hon kommer upp och ser till att jag kommer iväg till banken.’” Även i morgonrock var hon värdig, tyckte Roland.

Ansökan till Konstakademien är undertecknad den 15 september 1934. I den ingick ett självporträtt i akvarell; Roland Svensson i röd slips och en skjorta lika blå som hans stora ögon. De lite kantiga dragen är understrukna, porträttet är knappast insmickrande, men antyder en målmedveten, om än något avvaktande karaktär. Det är ett av hans bättre självporträtt. Ännu saknar han skägg. På baksidan av porträttet syns en med tunna streck överkorsad akvarell av ett demonstrationståg som slingrar mellan bostadshus och åskådare mot en fjärran rosa kvällshimmel. I ansökan ingick även en oljemålning av en stol som fanns bevarad i ateljén i Storängen med påskriften: ”Kuriosa en av de målningar som jag sände in till konstakademien när jag sökte inträde. Stolen målades hos Gunnar Forsberg (en kollega vid akademien) ute i hans bostad i Tullinge.”

Dessutom bifogade Roland sitt folkskolebetyg tillsammans med intyget från Henrik Blomberg om att han studerat perspektivlära. Den 29 oktober 1934 kunde han börja som aspirant på akademien.

Det är märkliga ord från en 24-årig yngling som vuxit upp i staden och borde varit inrotad rännstensunge. Han fortsätter berätta i brevet om en segeltur i åskväder som glider över i en skröna värdig baron von Münchhausen: ”det kom slutligen körare så starka att allt, som stack upp över relingen blåste av, jag var tvungen att ligga på durken [,] genom att spotta akter över kunde jag hålla båten mot sjön.” Men det var inte nog med detta: ”Min färdighet att kasta smörgås, är ganska stor, en dag såg jag en flock ejder – som jag behövde rika mitt matförråd, valde jag mig en flat sten på stranden, slungade med all styrka, så väl att den gjorde tio hopp varvid 8 ejdrar omkommo, därav bespisade jag Ramsmora by i 4 dagar och erhöll 3 ejderdunsbolster, so long.”

23

Holmen ha hållit en av sina söner i koppel för att denne inte skulle rymma. Ville var inte den ende skärkarlen som lämnat hemmet för utskärgårdarnas primitiva bodar och fria liv. Det finns tidiga klagomål från samhällets utsända från 1700- och 1800-talet över hur många män som försummade sina gårdar för mer lockande fiske och jakt, vilket inte alltid var så inkomstbringande för statens kassa. ”Farbror Ville” skymtar i Sven Barthels Kust från 1935, ”kilande över klipporna, liten och kvick, tar pipan i mun, stryker sitt gråa bockskägg, grinar och tar emot fånglinan”.

Roland Svensson hann göra ytterligare en betydelsefull bekantskap denna sommar på Möja. John Andersson var båtbyggare och spelman, bodde på Fågelstångudden nära Långviksnäs, mitt emot Tornö, och blev den skärgårdsbo som stod Roland allra närmast och den som kanske lärde honom mest om skärgården i äldre tid. Tillsammans med John besökte han denna sommar Gillöga för första gången. Ögruppen ligger öppen för havet och består bara av låga skär och grunda vikar, vilket gör det omöjligt att finna skyddade hamnlägen för de flesta – utom för skärgårdsbornas egna mindre segelekor som har ringa djupgående och också kan dras upp på de flacka stenhällarna. En gång ingick Gillöga i kransen av skärgårdar som var utgångspunkten för det stora säsongsfisket, och ännu vittnar några bodar om människans aktivitet i havsbandet.

Harald Lindberg – hav, färg och penslar I konstnären Harald Lindberg fann Roland Svensson den kollega och vän som han värde­ satte högst bland skärgårdskonstnärerna. Harald Lindberg var några år äldre och kom direkt ur skärgårdsmiljön. Han hade dessutom hunnit med några år som sjöman innan han kommit in på Konstakademien, där han studerat 1924–29. Lindberg var född 1901 i Rumshamn på Björkö-Arholma som son till en skeppare – något släktsamband med Lindberg­arna på Möja är inte känt. Sommaren 1934, någon gång i juli, skrev Roland också det första påträffade brevet till Lindberg: Vän Harald Om du skrev av lust eller o ej av plikt, – så vet att intet har gjort mig gladare[.] Jag går här i staden o slår mig för bröstet o skriker – Se Hit – Se Hit – här är en, som fått brev från Arholma, från människor, vilka trots hav, färg o penslar, unnat mig en tanke […]

Tack Harald!

Vet Du Harald, det är ovärdigt för en människa att vara tvungen gå i staden [,] jag har aldrig känt mig mer förnedrad, värre blir det med tiden. Asfalt, bensin o oljor stinka, doften vaggas mellan husväggarna, styva kragar o kavajer […]

Du frågar om jag målade på Möja, nej – jag stirrade […] från solen gick upp, tills den sjönk i en enda berusning. I soluppgången stack ja ut till havs, drev kring på hav bland kobbar, till Jupiter sa att det var sängdags.

Självporträtt, akvarell, 1934. På bak­ sidan av porträttet finns akvarellen av ett demonstrationståg. En påklistrad lapp säger att tavlan är ”Inlämnad vid prov till Akademien 1934”.

22

Jacob Wallenberg och Konstakademien Isaac Grünewald inte bara uppmuntrade Roland Svensson att söka till Konstakademien, han lyckades också få hans arbetsgivare, bankdirektör Jacob Wallenberg, att lova Roland ett månatligt stöd motsvarande hans lön 1934 – som då var uppe i 175 kronor i månaden.

Roland räknade med att pengarna så småningom skulle betalas tillbaka, men det var viktigt för honom att han även under studietiden skulle kunna hjälpa mamma Selma ekonomiskt.

Det var ett ovanligt mecenatskap som inleddes för bankens springpojke – och naturligtvis helt avgörande för hans möjlighet att utvecklas som konstnär. Jacob Wallenberg hade tillträtt som verkställande direktör för Stockholms Enskilda Bank 1927. Han var född 1892, och alltså 18 år äldre än Roland Svensson.

I en sen opublicerad intervju av Ulf Olsson och Gert Nylander har Roland Svensson berättat hur han först mötte Jacob Wallenberg: ”det började väl under akademiåren, så sa Jacob ibland ’Du måste komma upp ibland och informera mig lite om hur det går’.”

Fem sex morgnar gick han till den kända bostaden vid Strandvägen 27. ”Så sa han alltid ’Nu sitter vi ner så dricker vi te eller kaffe’.” Wallenberg frågade om arbetet; ”och jag sa att det gick ju i stort sett bra arbetet”. Jacob Wallenbergs mamma Amalia kom upp i morgonrock från våningen under: ”’Du måste hälsa på mamma’ sa Jacob. ’Hon kommer upp och ser till att jag kommer iväg till banken.’” Även i morgonrock var hon värdig, tyckte Roland.

Ansökan till Konstakademien är undertecknad den 15 september 1934. I den ingick ett självporträtt i akvarell; Roland Svensson i röd slips och en skjorta lika blå som hans stora ögon. De lite kantiga dragen är understrukna, porträttet är knappast insmickrande, men antyder en målmedveten, om än något avvaktande karaktär. Det är ett av hans bättre självporträtt. Ännu saknar han skägg. På baksidan av porträttet syns en med tunna streck överkorsad akvarell av ett demonstrationståg som slingrar mellan bostadshus och åskådare mot en fjärran rosa kvällshimmel. I ansökan ingick även en oljemålning av en stol som fanns bevarad i ateljén i Storängen med påskriften: ”Kuriosa en av de målningar som jag sände in till konstakademien när jag sökte inträde. Stolen målades hos Gunnar Forsberg (en kollega vid akademien) ute i hans bostad i Tullinge.”

Dessutom bifogade Roland sitt folkskolebetyg tillsammans med intyget från Henrik Blomberg om att han studerat perspektivlära. Den 29 oktober 1934 kunde han börja som aspirant på akademien.

Det är märkliga ord från en 24-årig yngling som vuxit upp i staden och borde varit inrotad rännstensunge. Han fortsätter berätta i brevet om en segeltur i åskväder som glider över i en skröna värdig baron von Münchhausen: ”det kom slutligen körare så starka att allt, som stack upp över relingen blåste av, jag var tvungen att ligga på durken [,] genom att spotta akter över kunde jag hålla båten mot sjön.” Men det var inte nog med detta: ”Min färdighet att kasta smörgås, är ganska stor, en dag såg jag en flock ejder – som jag behövde rika mitt matförråd, valde jag mig en flat sten på stranden, slungade med all styrka, så väl att den gjorde tio hopp varvid 8 ejdrar omkommo, därav bespisade jag Ramsmora by i 4 dagar och erhöll 3 ejderdunsbolster, so long.”

23

Åren på och utanför Konstakademien

I

saac Grünewald var den dominerande kraften på Konstakademien under andra hälften av 1930-talet. Det var med stöd av Olle Hjortzberg som han hade blivit professor på akademien 1932. Närmast honom stod tre av hans vänner från den så kallade Falangen: Otte Sköld, Nils Sjögren och Birger Simonsson. För de äldre lärarna, som Albert Engström, hade Grünewald och gruppen De unga från 1909, varit en prövning.

Engström hade kallat De unga ”kvasiperversa dibarnasjälar” i sin tidning Strix 1910, och han hade reserverat sig mot invalet av Birger Simonsson. Men Grünewald och Engström lär ändå ha fungerat ihop på akademien, och även om Engström höll fast vid sin naturalism var han uppskattad av många. Enligt Evert Lundquist stod det en air av genuin konstnär runt honom och han hade en förmåga att i få ord komprimera visdom och kunskap.

Bland Konstakademiens elever var det två som särskilt uppskattade Albert Engström: Harald Lindberg och Roland Svensson. Hos Engström fann de rötterna till Konstnärsförbundet, de som inlett det nya friluftsmåleriet i slutet av 1800-talet och upptäckt skärgården som konstnärligt motiv. Harald Lindberg återkom ofta till Albert Engströms betydelse: ”Vi var vana att tala om klassiska mått och proportioner. Hans utgångsläge var ett helt annat – han tycktes vilja lära oss något om livets sammansatta mångfald. Och han hyllade själva arbetet. Han krävde en allvarlig observation av modellen.”

Roland Svensson började på akademien hösten 1934 och hann inte få så mycket undervisning av Engström, som lämnade akademien 1937. Det Engström sagt när han tittade på teckningarna hade inte varit speciellt tänkvärt, ansåg Roland. Han respekterade dock Engström som person och tyckte att han var ”en lysande tecknare”. Säkert lärde Roland en hel del av hans svartvita teknik och han prydde sina hem med omslagen till Albert Engströms tidning Strix. Däremot hade han ingen förståelse för Engströms tidiga utfall mot Grünewald och De unga. Han uppskattade även Birger Simonsson mycket.

Simonsson var liksom Grünewald Matisseelev, men hans måleri kom att stå närmare Cézanne än Matisse. Och Cézanne hörde till dem som Roland Svensson beundrade.

Den tidiga kubismen och det abstrakta måleriet hade förlorat sin kraft i det svenska måleriet en bit in på 1930-talet och ”det traditionella” måleriet hade åter en stark ställning.

För Roland Svensson var inriktningen klar: ”Under mina första år på Akademien skulle jag med oberört hjärta, bränna det mesta av konst och litteratur allt utom de stora mästarna som voro gudarna, och obevekliga i mina ögon.” Vilka gudarna var skulle snart bli tydligt.

För akademielever med svag ekonomi – och de var många – blev Konstakademiens lokaler något av ett hem under studieåren. Egentligen fick man inte sova över i sina ateljéer, men många gjorde det ändå, och det berättas om elever som svimmade av hunger.

Roland Svensson höll en större distans till akademien än de flesta andra. Han sökte varje möjlighet att vistas i skärgården, om han inte var utomlands, och var han hemma hade han ett eget rum hos Selma. Ett skäl till distansen till akademien var nog också att både Engström och Hjortzberg lämnade akademien redan 1937 och att Simonsson dog året därpå, Engström 1940. De efterträddes 1938 av Otte Sköld, Arvid Fougstedt och Hilding Linnqvist – men dessa verkar inte ha fått något inflytande över Roland Svensson.

Att måla efter levande modell var något som betonats av Matisse och var en viktig del av undervisningen på Konstakademien under Grünewald. Kroki och naketmåleri kan jämföras med balettens stångträning eller andra grundläggande övningar för att lära sig

Självporträtt, litografi, 1939.

Studie från första tiden på Konstakademien, november 1934. Flera modellstudier följer åren 1935–39 och det är påtagligt hur Roland prövar olika stilar.

25

Åren på och utanför Konstakademien

I

saac Grünewald var den dominerande kraften på Konstakademien under andra hälften av 1930-talet. Det var med stöd av Olle Hjortzberg som han hade blivit professor på akademien 1932. Närmast honom stod tre av hans vänner från den så kallade Falangen: Otte Sköld, Nils Sjögren och Birger Simonsson. För de äldre lärarna, som Albert Engström, hade Grünewald och gruppen De unga från 1909, varit en prövning.

Engström hade kallat De unga ”kvasiperversa dibarnasjälar” i sin tidning Strix 1910, och han hade reserverat sig mot invalet av Birger Simonsson. Men Grünewald och Engström lär ändå ha fungerat ihop på akademien, och även om Engström höll fast vid sin naturalism var han uppskattad av många. Enligt Evert Lundquist stod det en air av genuin konstnär runt honom och han hade en förmåga att i få ord komprimera visdom och kunskap.

Bland Konstakademiens elever var det två som särskilt uppskattade Albert Engström: Harald Lindberg och Roland Svensson. Hos Engström fann de rötterna till Konstnärsförbundet, de som inlett det nya friluftsmåleriet i slutet av 1800-talet och upptäckt skärgården som konstnärligt motiv. Harald Lindberg återkom ofta till Albert Engströms betydelse: ”Vi var vana att tala om klassiska mått och proportioner. Hans utgångsläge var ett helt annat – han tycktes vilja lära oss något om livets sammansatta mångfald. Och han hyllade själva arbetet. Han krävde en allvarlig observation av modellen.”

Roland Svensson började på akademien hösten 1934 och hann inte få så mycket undervisning av Engström, som lämnade akademien 1937. Det Engström sagt när han tittade på teckningarna hade inte varit speciellt tänkvärt, ansåg Roland. Han respekterade dock Engström som person och tyckte att han var ”en lysande tecknare”. Säkert lärde Roland en hel del av hans svartvita teknik och han prydde sina hem med omslagen till Albert Engströms tidning Strix. Däremot hade han ingen förståelse för Engströms tidiga utfall mot Grünewald och De unga. Han uppskattade även Birger Simonsson mycket.

Simonsson var liksom Grünewald Matisseelev, men hans måleri kom att stå närmare Cézanne än Matisse. Och Cézanne hörde till dem som Roland Svensson beundrade.

Den tidiga kubismen och det abstrakta måleriet hade förlorat sin kraft i det svenska måleriet en bit in på 1930-talet och ”det traditionella” måleriet hade åter en stark ställning.

För Roland Svensson var inriktningen klar: ”Under mina första år på Akademien skulle jag med oberört hjärta, bränna det mesta av konst och litteratur allt utom de stora mästarna som voro gudarna, och obevekliga i mina ögon.” Vilka gudarna var skulle snart bli tydligt.

För akademielever med svag ekonomi – och de var många – blev Konstakademiens lokaler något av ett hem under studieåren. Egentligen fick man inte sova över i sina ateljéer, men många gjorde det ändå, och det berättas om elever som svimmade av hunger.

Roland Svensson höll en större distans till akademien än de flesta andra. Han sökte varje möjlighet att vistas i skärgården, om han inte var utomlands, och var han hemma hade han ett eget rum hos Selma. Ett skäl till distansen till akademien var nog också att både Engström och Hjortzberg lämnade akademien redan 1937 och att Simonsson dog året därpå, Engström 1940. De efterträddes 1938 av Otte Sköld, Arvid Fougstedt och Hilding Linnqvist – men dessa verkar inte ha fått något inflytande över Roland Svensson.

Att måla efter levande modell var något som betonats av Matisse och var en viktig del av undervisningen på Konstakademien under Grünewald. Kroki och naketmåleri kan jämföras med balettens stångträning eller andra grundläggande övningar för att lära sig

Självporträtt, litografi, 1939.

Studie från första tiden på Konstakademien, november 1934. Flera modellstudier följer åren 1935–39 och det är påtagligt hur Roland prövar olika stilar.

25

behärska ett hantverk, och det var en uppgift Roland Svensson insåg betydelsen av. Redan från första november 1934, första månaden på skolan, finns en nu ganska skadad olja som är uttrycksfullare än ett rent övningsstycke. I allmänhet är studierna inte daterade, men kring 1936 började han överge signaturen R.S. för roland S – även om R.S. förekommer så sent som 1940. Roland Svensson fick betygen ”utmärkt lovord för målning o. lovord för anatomistudier” 1936 – och återigen utmärkt lovord för målning året därpå. Skissböckerna visar att han genomförde studier i perspektivlära. Men hans förhållande till akademien var kluvet. På ett område skulle den ändå komma att spela en avgörande roll: etsarskolan öppnade dörren för honom till litografin.

Skärgården på allvar Under första året på Konstakademien hade Roland Svensson gått som aspirant, och den 25 maj 1935 blev han antagen som elev. Tidigt på försommaren for han ut till Möja. Konstakademiens fria arbetsförhållanden med sommaruppehåll gav honom helt nya möjlig­ heter att vistas i skärgården under längre perioder. Breven från Ramsmora till vännen Emil Norrström visar hur snabbt Roland hade gjort sig hemmastadd med skärgårdslivet.

Tidigt i juni 1935 skrev han: Det är söndag och sydostlig storm. Jag sitter på trappan till sjöboden där min ”ateljé” är. Du Emil kommer nog ihåg bron, den ser ut som ett undervattensbrott […] Orkanen jagar fram över havet och river skummet av kammarna […] I natt var det ett storslaget oväder, blixtarna skar stora hål i horisonten, jag satt på en bergknalle och krympte. Ännu har jag inte börjat arbeta, men det är mycket som jag sett. Vi tog upp näten i morse, vädret var ej så hårt då, men bra nog. Vi tog upp 14 abborrar, två gäddor, stora abborrar.

Igår (lördag) var jag på skolexamen här ute, det var rätt roande, jag och prästen var där (en del andra också). Kära Emil och Svea hur blir det i midsommar? Jag talade med en gubbe som jag känner, John Andersson, om vår tilltänkta midsommarfärd, han var villig att köra oss ut till Ängskär (långt ut till havs) ett/en av hela skärgårdens vackr. ögrupper, välkänt av botaniker och andra vetenskapare.

Vad säger du om det? I så fall försök att få Bertil o Vega med också.

Ur skissblocket: perspektivskiss.

Möjaväg, tidig olja från 1935.

Teckning i brev till Harald Lindberg.

Varning för oväder, brev i juli 1935 till Harald Lindberg.

26

”Du förstår jag skall lägga mig på Kallskär i 14 dagar i fullständig isolering, en fiskare skall bogsera ut mig, vattnen är för stora att segla dit med lillbåten. Jag hoppas därmed komma underfund med något.” Vad han fann var att även eremitlivet var relativt. Lindberg fick ett brev där Roland hade ritat sig själv med ormar som slingrar runt benen, en spindel väver sitt nät från axeln till paletten och runt honom syns fisk, säl, utter, havsörn och myggor – ”Myggorna voro som Zeppelinare”.

Det var i Kallskärs skärgård som Calle Lindberg året innan hade invigt honom i sjöfågel­ jakten. Ögruppen gränsar i norr mot Rödlöga och i nordöst mot Ängskärs skärgård och Stora Nassa i sydöst. Kallskär är relativt bevuxen med en mindre tallskog och myrmarker, men åt öster öppnar sig Kallskärs skärgård påfallande vackert med en mängd mindre i det närmaste kala öar och skär.

Troligen hade han fått låna en bod av Möjafamiljen Lindås, vilket han gjorde flera gånger. Sven Lindås, född 1918, har som andra Möjabor berättat om hur ytterst enkelt Roland Svensson levde i skärgården, på gränsen till svält som de upplevde det. De delade med sig av sin fisk. Roland beklagade sig inte – på äldre dagar ansåg han att hans magra kassa varit en fördel, då den fört honom närmare skärgårdsborna.

Behovet av att pendla mellan tidvis extrem isolering och ett rikt utåtriktat socialt liv präglade tidigt hans liv. Det fanns en oro inom honom som han hade svårt att komma underfund med själv. Den drev honom att söka upp ensamheten för att där finna ro och möjligheter att arbeta, men kanske var det samma oro som efter en tid drev honom tillbaka till den sociala gemenskapen.

Hos Harald i Rumshamn Roland Svensson och Harald Lindberg hade som nämnts lärt känna varandra 1934, om inte förr. Det kan mycket väl ha varit inne i Stockholm; kanske i Harald och Märta Lindbergs bostad vid Urvädersgränd med ateljéutsikt över Slussen. Men det var i Rumshamn, dit Roland nu var på väg med skärgårdsbåten, som Lindberg hade sina rötter.

”Gubben” John Andersson skulle bli hans närmaste vän i skärgården och omnämns vördnadsfullare längre fram. Roland fortsatte brevet dagen därpå. Vinden hade mojnat. Han hade arbetat och kände sig lättare till sinnet. Han bad vännerna skriva eller ringa, själv hade han inte råd. I ett senare brev ritade han sig spanande efter Emil Norrström med kikare. Själv skulle han fira midsommar alldeles solo. ”Kan hända går jag upp till dans­ banan. Lammkött kan vara bra som ombyte mot sill.”

Till slut lyckades han locka ut Emil som i sin tur försökte locka Svea till en veckas vistelse på Möja. ”Vi få roligt! Den lilla paviljongen, som Roland tämligen naturtroget avritat får vi hyra av Edvard Lindberg för en femma.” ”Paviljongen” var troligen en av bodarna på Holmen i Ramsmora.

Till konstnären Harald Lindberg skrev han den 2 juli: ”Det är så sällan en nutidsmänniska får vara riktigt ensam […] jag jobbar med flera grejer, men har inte det greppet jag söker. Arbeta, arbeta, arbeta!”

Efter tre veckor på Möja hade han farit in till staden en vända: ”fan vad det känns konstigt att trampa hårda gator – känner mig som en turist – stan är riktigt vacker.” Han hade blivit inbjuden att stanna en hel månad hos Lindberg i Rumshamn och frågade om det passade att han kom först i slutet av juli.

27

behärska ett hantverk, och det var en uppgift Roland Svensson insåg betydelsen av. Redan från första november 1934, första månaden på skolan, finns en nu ganska skadad olja som är uttrycksfullare än ett rent övningsstycke. I allmänhet är studierna inte daterade, men kring 1936 började han överge signaturen R.S. för roland S – även om R.S. förekommer så sent som 1940. Roland Svensson fick betygen ”utmärkt lovord för målning o. lovord för anatomistudier” 1936 – och återigen utmärkt lovord för målning året därpå. Skissböckerna visar att han genomförde studier i perspektivlära. Men hans förhållande till akademien var kluvet. På ett område skulle den ändå komma att spela en avgörande roll: etsarskolan öppnade dörren för honom till litografin.

Skärgården på allvar Under första året på Konstakademien hade Roland Svensson gått som aspirant, och den 25 maj 1935 blev han antagen som elev. Tidigt på försommaren for han ut till Möja. Konstakademiens fria arbetsförhållanden med sommaruppehåll gav honom helt nya möjlig­ heter att vistas i skärgården under längre perioder. Breven från Ramsmora till vännen Emil Norrström visar hur snabbt Roland hade gjort sig hemmastadd med skärgårdslivet.

Tidigt i juni 1935 skrev han: Det är söndag och sydostlig storm. Jag sitter på trappan till sjöboden där min ”ateljé” är. Du Emil kommer nog ihåg bron, den ser ut som ett undervattensbrott […] Orkanen jagar fram över havet och river skummet av kammarna […] I natt var det ett storslaget oväder, blixtarna skar stora hål i horisonten, jag satt på en bergknalle och krympte. Ännu har jag inte börjat arbeta, men det är mycket som jag sett. Vi tog upp näten i morse, vädret var ej så hårt då, men bra nog. Vi tog upp 14 abborrar, två gäddor, stora abborrar.

Igår (lördag) var jag på skolexamen här ute, det var rätt roande, jag och prästen var där (en del andra också). Kära Emil och Svea hur blir det i midsommar? Jag talade med en gubbe som jag känner, John Andersson, om vår tilltänkta midsommarfärd, han var villig att köra oss ut till Ängskär (långt ut till havs) ett/en av hela skärgårdens vackr. ögrupper, välkänt av botaniker och andra vetenskapare.

Vad säger du om det? I så fall försök att få Bertil o Vega med också.

Ur skissblocket: perspektivskiss.

Möjaväg, tidig olja från 1935.

Teckning i brev till Harald Lindberg.

Varning för oväder, brev i juli 1935 till Harald Lindberg.

26

”Du förstår jag skall lägga mig på Kallskär i 14 dagar i fullständig isolering, en fiskare skall bogsera ut mig, vattnen är för stora att segla dit med lillbåten. Jag hoppas därmed komma underfund med något.” Vad han fann var att även eremitlivet var relativt. Lindberg fick ett brev där Roland hade ritat sig själv med ormar som slingrar runt benen, en spindel väver sitt nät från axeln till paletten och runt honom syns fisk, säl, utter, havsörn och myggor – ”Myggorna voro som Zeppelinare”.

Det var i Kallskärs skärgård som Calle Lindberg året innan hade invigt honom i sjöfågel­ jakten. Ögruppen gränsar i norr mot Rödlöga och i nordöst mot Ängskärs skärgård och Stora Nassa i sydöst. Kallskär är relativt bevuxen med en mindre tallskog och myrmarker, men åt öster öppnar sig Kallskärs skärgård påfallande vackert med en mängd mindre i det närmaste kala öar och skär.

Troligen hade han fått låna en bod av Möjafamiljen Lindås, vilket han gjorde flera gånger. Sven Lindås, född 1918, har som andra Möjabor berättat om hur ytterst enkelt Roland Svensson levde i skärgården, på gränsen till svält som de upplevde det. De delade med sig av sin fisk. Roland beklagade sig inte – på äldre dagar ansåg han att hans magra kassa varit en fördel, då den fört honom närmare skärgårdsborna.

Behovet av att pendla mellan tidvis extrem isolering och ett rikt utåtriktat socialt liv präglade tidigt hans liv. Det fanns en oro inom honom som han hade svårt att komma underfund med själv. Den drev honom att söka upp ensamheten för att där finna ro och möjligheter att arbeta, men kanske var det samma oro som efter en tid drev honom tillbaka till den sociala gemenskapen.

Hos Harald i Rumshamn Roland Svensson och Harald Lindberg hade som nämnts lärt känna varandra 1934, om inte förr. Det kan mycket väl ha varit inne i Stockholm; kanske i Harald och Märta Lindbergs bostad vid Urvädersgränd med ateljéutsikt över Slussen. Men det var i Rumshamn, dit Roland nu var på väg med skärgårdsbåten, som Lindberg hade sina rötter.

”Gubben” John Andersson skulle bli hans närmaste vän i skärgården och omnämns vördnadsfullare längre fram. Roland fortsatte brevet dagen därpå. Vinden hade mojnat. Han hade arbetat och kände sig lättare till sinnet. Han bad vännerna skriva eller ringa, själv hade han inte råd. I ett senare brev ritade han sig spanande efter Emil Norrström med kikare. Själv skulle han fira midsommar alldeles solo. ”Kan hända går jag upp till dans­ banan. Lammkött kan vara bra som ombyte mot sill.”

Till slut lyckades han locka ut Emil som i sin tur försökte locka Svea till en veckas vistelse på Möja. ”Vi få roligt! Den lilla paviljongen, som Roland tämligen naturtroget avritat får vi hyra av Edvard Lindberg för en femma.” ”Paviljongen” var troligen en av bodarna på Holmen i Ramsmora.

Till konstnären Harald Lindberg skrev han den 2 juli: ”Det är så sällan en nutidsmänniska får vara riktigt ensam […] jag jobbar med flera grejer, men har inte det greppet jag söker. Arbeta, arbeta, arbeta!”

Efter tre veckor på Möja hade han farit in till staden en vända: ”fan vad det känns konstigt att trampa hårda gator – känner mig som en turist – stan är riktigt vacker.” Han hade blivit inbjuden att stanna en hel månad hos Lindberg i Rumshamn och frågade om det passade att han kom först i slutet av juli.

27

Harald Lindbergs porträtt av Roland Svensson, troligen 1935.

På luffen, tecknat kort till Emil Norrström 1935.

28

Rumshamn ligger på Björkö intill en vid men grund vik, mitt emot Arholma och den kända båken. Mellan öarna går farleden ut mot Ålands hav. Från udden där Harald Lindberg och hans hustru Märta byggde sitt hus med ateljé i början av 1930-talet ser man havet. Några hundra meter längre in på ön ligger huset som hans farfar byggt 1859. Harald Lindbergs farfar och far var typiska söner av denna del av Roslagen där den så kallade bondeseglationen slagit igenom vid början av 1800-talet. Fadern hade gått till sjöss som kockpojke när han var 14 år, tog senare styrmansexamen och gick tidvis på långlinjer, men en stor del av livet också som pråmskeppare i närsjöfart.

Harald Lindberg hade själv gått till sjöss som 13-åring vid första världskrigets utbrott 1914. Han hade velat mönstra på en båt som gick i utrikestrafik 1915, ”Anna” av Norrtälje, men fick nej av föräldrarna – det blev pråm istället – och på hösten fick han se en löpsedel som berättade att båten gått under med man och allt på en resa från Lübeck till Stockholm.

Men det kunde bli dramatiskt ändå. När han samma år tillsammans med fadern gick över Gävlebukten med en lastpråm råkade de ut för en snöstorm på natten. Presenningarna började slita sig och båten hotade att vattenfyllas – bilden av hur fadern slet för att spika fast presenningarna etsade sig fast och blev till en liten teckning som han länge bar med sig. Den skulle 15 år senare resultera i målningen ”Hundvakten”: Båten kränger, en kraftig sjö slår över relingen, fadern är en aktiv motkraft där han svingar hammaren lika mycket mot havet som mot spikhuvudet, endast upplyst av däckets skylight och en lanterna som pekar åt sitt eget håll.

De accentuerade rörelserna är ett utmärkande drag i Lindbergs måleri – även i motiv från landbacken – och fångar ett ögonblick av tillvaron i förändring. I rörelsen finns en avgörande skillnad jämfört med Roland Svenssons verk. Där Harald Lindberg sökte rörel­sen, förändringen i bilden, sökte Roland Svensson jämvikten och tidlösheten i kompositionen. Medan sjömannen Harald Lindberg rör sig på ett däck som aldrig är stilla, står ömänniskan Roland Svensson på fasta klippan även om havet är i uppror. Harald Lindberg stod kanske också den expressionistiska rörelsen närmare, även om det expressiva mindre var uttryck för själens stormar än den känsla för rörelse och förändring som havet lärt honom.

Lindberg hade hunnit gifta sig, få första dottern Kerstin 1928 och vistas i Paris på stipen­dium när Roland Svensson kom ut till Rumshamn sommaren 1935.

Ett av Kerstins tidiga minnen var hur Roland Svensson precis som många andra konstnärer och författare kom och hälsade på. Han hade gitarren med sig och spelade Evert Taubes ”När jag var en ung caballero” – och Kerstin fick i versens slut klämma i med ”pling plong”. Det bör rimligen ha varit sommaren 1935, då Harald Lindberg gjorde flera teckningar av vännen och troligen också porträttet i olja av Roland läsande en bok – med en aktiv koncentration på läsningen. En källa till dateringen är att Roland ännu inte har skägg. Det anlades först nästkommande vår.

Roland Svensson hade tidigt ett stort intresse för äldre skärgårdsbor och vad de hade att berätta. En av dem var Harald Lindbergs far, Carl Petter. I breven finns ofta en hälsning till honom och Roland gjorde ett utmärkt porträtt av honom som prydde tidningen Vi:s omslag till julnumret 1940. Också Carl Petter porträtteras kontemplativt läsande.

Björkö är sammanvuxet med Väddö, och några dagar i juli gav Roland Svensson sig ut ”på luffen”. Han skickade ett egenhändigt tecknat kort från Grisslehamn, där han hade tänkt sig hälsa på Albert Engström – om han var hemma. Troligen var han inte det, för i nästa brev säger Roland bara att det var en ljuvlig promenad. Gick han verkligen hela vägen handlade det om ungefär fyra mil i vardera riktningen, men då fick han också på vägen återuppleva barndomens koloniområden på Väddö.

Harald Lindbergs betydelse för Roland Svensson som konstnär och vän var särskilt stor under tiden på Konstakademien, men kontakten fortlöpte genom åren. Många av

Harald Lindbergs vänner bland författarna visade sig snart även som en del av Rolands vänkrets, som Nils Ferlin, Eyvind Johnson, Jan Fridegård och Harry Martinson. Var vänskapen uppstod är inte alltid lätt att veta, många mötesplatser var gemensamma för dem båda. Till kretsen hörde också visdiktaren Lille Bror Söderlundh och konstnären Nisse Zetterberg, som bodde granne med Lindbergs i Rumshamn. Roland Svensson blev kvar i Rumshamn en dryg månad 1935 och den 21 augusti gav han Emil Norrström en impression i ord och bild: Måndag, hård Nordl. kuling, havet går blygrått, svart o smaragdgrönt, vid stränderna skjuter Fader Neptun vita krevadmoln. Storm över Ålands hav! Jag sitter vid ateljéfönstret, en och annan stor lasttramp vågar sig ut, kommen i höjd med mitt fönster, börjar den stora nigarepolskan, båten buffar och stöter, Neptun skjuter med ”tjocka Bertha”.

I vikarna ligger skonare, briggar och pråmsläp som väntar ut stormen. I mörkret ser det ut som en stad när alla lanternor tindrar; Jag trivs utmärkt, Harald har en stor rymlig ateljé, (där bor jag). Vidare har dom en baby som är en stor manstjuserska henne jagar vi runt ateljén med skissböcker och penslar. Hon är 10 mån. Jag har ännu inte målat så mycket, men tecknar en hel del.

Haralds och Märtas andra dotter Märit föddes 1934, sladdbarnet Eva först 1946. Båda skulle komma att bli konsthantverkare.

Lejon, tigrar och en biktfar I september 1935 var Roland Svensson tillbaka i staden. Harald Lindberg skulle ställa ut hos Fahlcrantz i oktober, hans första separatutställning. Roland frågade Emil Norrström om han ville hjälpa till ”mot ersättning ev. kontant eller någon liten sak. Harald är fin målare, så Du vet vad Du väljer.” Emil accepterade och Roland kunde skriva till Lindberg att hans vän hade minst 50 X -krokar som han ”ställer till din disposition”. Utställningen blev en framgång för Harald Lindberg.

Under september satt Roland utomhus vid Nybroplan och arbetade om dagarna, Lindberg fick en skiss i brevet: ”[…] kolossalt vackert, men jag förmår nog inte lösa det.” Han hade också varit hos Cirkus Stenberg och tecknat lejon och tigrar. Direktören var hygglig och Roland fick komma och gå som han ville. Däremot tycktes det hopplöst att sälja något.

Han gjorde en hastigt improviserad utfärd till Oslo och skickade Harald Lindberg ett brev med en skiss från Frognerseteren på Holmenkollen: ”Du skulle skåda detta panorama – aldrig såg jag skönare, det har sin like endast i den konst jag sett. ÖVER ALLT ANNAT MUNCHS väggmåln. i Universitetets aula – kolossalt!” Han besökte också Nasjonal­galleriet, och även det berömmer han.

I början av vintern 1935 for Roland Svensson åter ut till Möja, där han bodde tillsammans med mor Lovisas son Adolf Lindberg. Han var med om en harjakt som han illustrerade i ett brev till Emil Norrström och ritade också en liten teckning av sig själv under den takhängda fotogenlampan, som då var vanlig i strömlösa hus. Fotogenlampan återkommer i många stug- och bodinteriörer. I det elektriska ljuset såg Roland inga stämningsvärden – hellre kurade han då skymning innan fotogenlampan tändes. Lika mycket som han lockades av strapatser oavsett umbäranden hade han ett behov av att skapa trivsel omkring sig dessemellan: ”Ja, här sitter jag o mår. Bordet framför ser ut som det ska! 100-tals med böcker, 1000tals med kritor och pennor, pipor, knivar, kaffekoppar, tobaksburkar, akvarellådor, en och annan cigarr (minnen från fordomtima välstånd) och min flöjt – jag hinner aldrig spela.”

Det blåste 10–15 sekundmeter och ömsom regnade det, ömsom snöade det. ”Nästan

Trivselkänsla, brev till Emil Norrström.

29

Harald Lindbergs porträtt av Roland Svensson, troligen 1935.

På luffen, tecknat kort till Emil Norrström 1935.

28

Rumshamn ligger på Björkö intill en vid men grund vik, mitt emot Arholma och den kända båken. Mellan öarna går farleden ut mot Ålands hav. Från udden där Harald Lindberg och hans hustru Märta byggde sitt hus med ateljé i början av 1930-talet ser man havet. Några hundra meter längre in på ön ligger huset som hans farfar byggt 1859. Harald Lindbergs farfar och far var typiska söner av denna del av Roslagen där den så kallade bondeseglationen slagit igenom vid början av 1800-talet. Fadern hade gått till sjöss som kockpojke när han var 14 år, tog senare styrmansexamen och gick tidvis på långlinjer, men en stor del av livet också som pråmskeppare i närsjöfart.

Harald Lindberg hade själv gått till sjöss som 13-åring vid första världskrigets utbrott 1914. Han hade velat mönstra på en båt som gick i utrikestrafik 1915, ”Anna” av Norrtälje, men fick nej av föräldrarna – det blev pråm istället – och på hösten fick han se en löpsedel som berättade att båten gått under med man och allt på en resa från Lübeck till Stockholm.

Men det kunde bli dramatiskt ändå. När han samma år tillsammans med fadern gick över Gävlebukten med en lastpråm råkade de ut för en snöstorm på natten. Presenningarna började slita sig och båten hotade att vattenfyllas – bilden av hur fadern slet för att spika fast presenningarna etsade sig fast och blev till en liten teckning som han länge bar med sig. Den skulle 15 år senare resultera i målningen ”Hundvakten”: Båten kränger, en kraftig sjö slår över relingen, fadern är en aktiv motkraft där han svingar hammaren lika mycket mot havet som mot spikhuvudet, endast upplyst av däckets skylight och en lanterna som pekar åt sitt eget håll.

De accentuerade rörelserna är ett utmärkande drag i Lindbergs måleri – även i motiv från landbacken – och fångar ett ögonblick av tillvaron i förändring. I rörelsen finns en avgörande skillnad jämfört med Roland Svenssons verk. Där Harald Lindberg sökte rörel­sen, förändringen i bilden, sökte Roland Svensson jämvikten och tidlösheten i kompositionen. Medan sjömannen Harald Lindberg rör sig på ett däck som aldrig är stilla, står ömänniskan Roland Svensson på fasta klippan även om havet är i uppror. Harald Lindberg stod kanske också den expressionistiska rörelsen närmare, även om det expressiva mindre var uttryck för själens stormar än den känsla för rörelse och förändring som havet lärt honom.

Lindberg hade hunnit gifta sig, få första dottern Kerstin 1928 och vistas i Paris på stipen­dium när Roland Svensson kom ut till Rumshamn sommaren 1935.

Ett av Kerstins tidiga minnen var hur Roland Svensson precis som många andra konstnärer och författare kom och hälsade på. Han hade gitarren med sig och spelade Evert Taubes ”När jag var en ung caballero” – och Kerstin fick i versens slut klämma i med ”pling plong”. Det bör rimligen ha varit sommaren 1935, då Harald Lindberg gjorde flera teckningar av vännen och troligen också porträttet i olja av Roland läsande en bok – med en aktiv koncentration på läsningen. En källa till dateringen är att Roland ännu inte har skägg. Det anlades först nästkommande vår.

Roland Svensson hade tidigt ett stort intresse för äldre skärgårdsbor och vad de hade att berätta. En av dem var Harald Lindbergs far, Carl Petter. I breven finns ofta en hälsning till honom och Roland gjorde ett utmärkt porträtt av honom som prydde tidningen Vi:s omslag till julnumret 1940. Också Carl Petter porträtteras kontemplativt läsande.

Björkö är sammanvuxet med Väddö, och några dagar i juli gav Roland Svensson sig ut ”på luffen”. Han skickade ett egenhändigt tecknat kort från Grisslehamn, där han hade tänkt sig hälsa på Albert Engström – om han var hemma. Troligen var han inte det, för i nästa brev säger Roland bara att det var en ljuvlig promenad. Gick han verkligen hela vägen handlade det om ungefär fyra mil i vardera riktningen, men då fick han också på vägen återuppleva barndomens koloniområden på Väddö.

Harald Lindbergs betydelse för Roland Svensson som konstnär och vän var särskilt stor under tiden på Konstakademien, men kontakten fortlöpte genom åren. Många av

Harald Lindbergs vänner bland författarna visade sig snart även som en del av Rolands vänkrets, som Nils Ferlin, Eyvind Johnson, Jan Fridegård och Harry Martinson. Var vänskapen uppstod är inte alltid lätt att veta, många mötesplatser var gemensamma för dem båda. Till kretsen hörde också visdiktaren Lille Bror Söderlundh och konstnären Nisse Zetterberg, som bodde granne med Lindbergs i Rumshamn. Roland Svensson blev kvar i Rumshamn en dryg månad 1935 och den 21 augusti gav han Emil Norrström en impression i ord och bild: Måndag, hård Nordl. kuling, havet går blygrått, svart o smaragdgrönt, vid stränderna skjuter Fader Neptun vita krevadmoln. Storm över Ålands hav! Jag sitter vid ateljéfönstret, en och annan stor lasttramp vågar sig ut, kommen i höjd med mitt fönster, börjar den stora nigarepolskan, båten buffar och stöter, Neptun skjuter med ”tjocka Bertha”.

I vikarna ligger skonare, briggar och pråmsläp som väntar ut stormen. I mörkret ser det ut som en stad när alla lanternor tindrar; Jag trivs utmärkt, Harald har en stor rymlig ateljé, (där bor jag). Vidare har dom en baby som är en stor manstjuserska henne jagar vi runt ateljén med skissböcker och penslar. Hon är 10 mån. Jag har ännu inte målat så mycket, men tecknar en hel del.

Haralds och Märtas andra dotter Märit föddes 1934, sladdbarnet Eva först 1946. Båda skulle komma att bli konsthantverkare.

Lejon, tigrar och en biktfar I september 1935 var Roland Svensson tillbaka i staden. Harald Lindberg skulle ställa ut hos Fahlcrantz i oktober, hans första separatutställning. Roland frågade Emil Norrström om han ville hjälpa till ”mot ersättning ev. kontant eller någon liten sak. Harald är fin målare, så Du vet vad Du väljer.” Emil accepterade och Roland kunde skriva till Lindberg att hans vän hade minst 50 X -krokar som han ”ställer till din disposition”. Utställningen blev en framgång för Harald Lindberg.

Under september satt Roland utomhus vid Nybroplan och arbetade om dagarna, Lindberg fick en skiss i brevet: ”[…] kolossalt vackert, men jag förmår nog inte lösa det.” Han hade också varit hos Cirkus Stenberg och tecknat lejon och tigrar. Direktören var hygglig och Roland fick komma och gå som han ville. Däremot tycktes det hopplöst att sälja något.

Han gjorde en hastigt improviserad utfärd till Oslo och skickade Harald Lindberg ett brev med en skiss från Frognerseteren på Holmenkollen: ”Du skulle skåda detta panorama – aldrig såg jag skönare, det har sin like endast i den konst jag sett. ÖVER ALLT ANNAT MUNCHS väggmåln. i Universitetets aula – kolossalt!” Han besökte också Nasjonal­galleriet, och även det berömmer han.

I början av vintern 1935 for Roland Svensson åter ut till Möja, där han bodde tillsammans med mor Lovisas son Adolf Lindberg. Han var med om en harjakt som han illustrerade i ett brev till Emil Norrström och ritade också en liten teckning av sig själv under den takhängda fotogenlampan, som då var vanlig i strömlösa hus. Fotogenlampan återkommer i många stug- och bodinteriörer. I det elektriska ljuset såg Roland inga stämningsvärden – hellre kurade han då skymning innan fotogenlampan tändes. Lika mycket som han lockades av strapatser oavsett umbäranden hade han ett behov av att skapa trivsel omkring sig dessemellan: ”Ja, här sitter jag o mår. Bordet framför ser ut som det ska! 100-tals med böcker, 1000tals med kritor och pennor, pipor, knivar, kaffekoppar, tobaksburkar, akvarellådor, en och annan cigarr (minnen från fordomtima välstånd) och min flöjt – jag hinner aldrig spela.”

Det blåste 10–15 sekundmeter och ömsom regnade det, ömsom snöade det. ”Nästan

Trivselkänsla, brev till Emil Norrström.

29

omöjligt att stå ute och måla, jag har gjort en del kritteckningar som bli roliga att visa herr konstsamlaren! (ny titel). Adolf och jag är ensamma, och trivs utmärkt. Klockan 5 på morgonen går vi ut efter skötarna (det vore en hästkur för dig). Man får nattsömnen ur kroppen fort – och så behöver man inte tvätta sig. Hör du jag kommer hem till jul. Ska bo hos Bertil och Vega.” Ungdomsvännen Bertil Brisborg fick också ett litet skissartat självporträtt i akvarell, ”jag 1935”.

Under våren 1936 arbetade Roland Svensson omväxlande inne i Stockholm och på Möja. Han hade lärt känna Victor Fluss, som lämnat Polen på grund av den tilltagande antisemitismen, och dennes finskfödda hustru Feige, som blev hans vänner för livet.

Victor Fluss, vanligen kallad Avigdor, och hans familj hade just flyttat till England där han hade en agentur. För Roland Svensson blev han lite av en biktperson, och Avigdor Fluss kallar Roland sin första och kanske enda lärjunge.

I ett brevutkast på ett stort ark skriver Roland till Fluss den 15 maj 1936: Jag är så glad att du skriver till mig fast jag är en stor slarver. Ditt första brev nådde mig ute i havsbandet åtskilligt försenat på grund av dåliga förbindelser med fastlandet. Jag har haft en period av nervositet som jag inte kan förstå. Så kommer ditt andra brev.

Tack ska du ha – det ger mig kraft. Jag har tänkt mycket på dig. Det har snurrat runt i huvudet på mig – jag har inte kunnat organisera min dag – den har silat genom mina fingrar och så när så natten kom kunde jag inte sova – samvetskval över dagen som gått.

Inför avresan inhandlade Roland kavaj, skjortor och byxor på Mea för 59,75 kronor.

Det kom att dröja något år innan han hade råd att betala räkningen, men han klädde sig då som senare med stil.

London – hamnen och konsten

Konstnären som ung valp. För att kunna vistas i England krävdes speciella handlingar. I september 1936, då detta intyg är utfärdat, har Roland anlagt det skägg som han sedan skulle behålla livet ut.

I början av juli 1936 var Roland Svensson på väg mot England. I Göteborg skulle han ta Svenska Lloyds S/S ”Britannia” till London. Innan han gick ombord passade han på att besöka Göteborgs konstmuseum. I ett brevutkast den 5 juli till Emil och Svea Norrström skrev han: ”Rembrandts ’Riddaren med falken’ var en upplevelse, en storståtlig Tintoretto samt en fransk samling med flera fina saker och Ernst Josephson.”

Fartyget lade ut, ”en bogser släpar och väsnas för att få ut akterskeppet”. Snart hade han fått kontakt med en ”charmant dam” på båten, men själva överfarten intresserade honom också. Det var hans första av många större sjöresor och det första mötet med England, som spelade så stor roll för honom framöver. Resan lade en grund för hans Englandsintresse och hans passion för sjöfart – men märkligt nog refererade han sällan närmare till denna sin första stora resa.

Han skriver till Emil Norrström: ”kl. 1/2 5 är jag uppe. Vi är ännu i stråket to London.

Djuplastade kolångare och andra underliga fartyg, jättar och pygméer, gå vi förbi dagligen (Britannia är god för 18 knop). Jag har aldrig sett så mycket konstiga båtar men stiligt är

Han inväntar vårutställningen på akademien, för att sedan resa ut till skärgården igen.

Han återkommer i ett annat brevutkast daterat 29 maj: Kära Avigdor Jag har dröjt med svaret för att eventuellt kunna meddela något glädjande från vår avslutning på Akademien – ja, jag har nog inga skäl att klaga. Det hängde en lapp under mina arbeten ”Utmärkt lovord för målning, samt lovord för anatomistudier”. Men jag känner mig förolämpad. Professor Hjortzberg hade refuserat mina bästa teckningar och pasteller, dessa som jag räknade till mitt bästa – förresten när jag tänker efter på det spelar det nog ingen roll. Jag skall arbeta dubbelt så hårt och visa vem jag är. Han skall tvingas att ändra mening. Ja – vad jag skall arbeta och lära denna sommar.

Orden ”och visa vem jag är” strök han över i utkastet.

Roland Svensson hade omvittnat lätt att vinna människor, vilket ibland förvånade honom själv. Han berättade för Fluss att han en dag gick för att köpa målarduk. ”Till min sorg var det så dyrt, mina pengar räckte inte. Då bad jag att få tala med ägaren, vi var obekanta, jag frågade rakt på sak om jag kunde få dukar av honom, och som likvid lämna något av mina arbeten. Utan en invändning mätte han upp 10 m av den finaste sorten […] han hade inte sett något av mig, han kände mig inte.”

Pingsten tillbringade Roland i sitt rum hos mamma Selma på Upplandsgatan med att preparera dukarna. I slutet av brevet meddelade han en viktig nyhet: skägget. ”På eftermiddagen går jag ut till Haga eller Solna och tittar, tittar. Men alla människor tittar så grundligt på mig att – Jag har inte rakat mig på 14 dagar resultat ett prydligt skägg.

Jag hör dig säga: ’Du är en riktig målare du.’”

Roland Svensson hade skrivit till Avigdor Fluss att han ville resa till Köpenhamn i slutet av sommaren och undrat om han kunde hälsa på dennes svåger där. Men han fick ett än mer lockande förslag då han inbjöds att komma och bo hemma hos Fluss utanför London.

Fluss, som själv skulle till Stockholm en kortare tid, fick i gengäld låna Rolands rum på Upplandsgatan.

30

31

omöjligt att stå ute och måla, jag har gjort en del kritteckningar som bli roliga att visa herr konstsamlaren! (ny titel). Adolf och jag är ensamma, och trivs utmärkt. Klockan 5 på morgonen går vi ut efter skötarna (det vore en hästkur för dig). Man får nattsömnen ur kroppen fort – och så behöver man inte tvätta sig. Hör du jag kommer hem till jul. Ska bo hos Bertil och Vega.” Ungdomsvännen Bertil Brisborg fick också ett litet skissartat självporträtt i akvarell, ”jag 1935”.

Under våren 1936 arbetade Roland Svensson omväxlande inne i Stockholm och på Möja. Han hade lärt känna Victor Fluss, som lämnat Polen på grund av den tilltagande antisemitismen, och dennes finskfödda hustru Feige, som blev hans vänner för livet.

Victor Fluss, vanligen kallad Avigdor, och hans familj hade just flyttat till England där han hade en agentur. För Roland Svensson blev han lite av en biktperson, och Avigdor Fluss kallar Roland sin första och kanske enda lärjunge.

I ett brevutkast på ett stort ark skriver Roland till Fluss den 15 maj 1936: Jag är så glad att du skriver till mig fast jag är en stor slarver. Ditt första brev nådde mig ute i havsbandet åtskilligt försenat på grund av dåliga förbindelser med fastlandet. Jag har haft en period av nervositet som jag inte kan förstå. Så kommer ditt andra brev.

Tack ska du ha – det ger mig kraft. Jag har tänkt mycket på dig. Det har snurrat runt i huvudet på mig – jag har inte kunnat organisera min dag – den har silat genom mina fingrar och så när så natten kom kunde jag inte sova – samvetskval över dagen som gått.

Inför avresan inhandlade Roland kavaj, skjortor och byxor på Mea för 59,75 kronor.

Det kom att dröja något år innan han hade råd att betala räkningen, men han klädde sig då som senare med stil.

London – hamnen och konsten

Konstnären som ung valp. För att kunna vistas i England krävdes speciella handlingar. I september 1936, då detta intyg är utfärdat, har Roland anlagt det skägg som han sedan skulle behålla livet ut.

I början av juli 1936 var Roland Svensson på väg mot England. I Göteborg skulle han ta Svenska Lloyds S/S ”Britannia” till London. Innan han gick ombord passade han på att besöka Göteborgs konstmuseum. I ett brevutkast den 5 juli till Emil och Svea Norrström skrev han: ”Rembrandts ’Riddaren med falken’ var en upplevelse, en storståtlig Tintoretto samt en fransk samling med flera fina saker och Ernst Josephson.”

Fartyget lade ut, ”en bogser släpar och väsnas för att få ut akterskeppet”. Snart hade han fått kontakt med en ”charmant dam” på båten, men själva överfarten intresserade honom också. Det var hans första av många större sjöresor och det första mötet med England, som spelade så stor roll för honom framöver. Resan lade en grund för hans Englandsintresse och hans passion för sjöfart – men märkligt nog refererade han sällan närmare till denna sin första stora resa.

Han skriver till Emil Norrström: ”kl. 1/2 5 är jag uppe. Vi är ännu i stråket to London.

Djuplastade kolångare och andra underliga fartyg, jättar och pygméer, gå vi förbi dagligen (Britannia är god för 18 knop). Jag har aldrig sett så mycket konstiga båtar men stiligt är

Han inväntar vårutställningen på akademien, för att sedan resa ut till skärgården igen.

Han återkommer i ett annat brevutkast daterat 29 maj: Kära Avigdor Jag har dröjt med svaret för att eventuellt kunna meddela något glädjande från vår avslutning på Akademien – ja, jag har nog inga skäl att klaga. Det hängde en lapp under mina arbeten ”Utmärkt lovord för målning, samt lovord för anatomistudier”. Men jag känner mig förolämpad. Professor Hjortzberg hade refuserat mina bästa teckningar och pasteller, dessa som jag räknade till mitt bästa – förresten när jag tänker efter på det spelar det nog ingen roll. Jag skall arbeta dubbelt så hårt och visa vem jag är. Han skall tvingas att ändra mening. Ja – vad jag skall arbeta och lära denna sommar.

Orden ”och visa vem jag är” strök han över i utkastet.

Roland Svensson hade omvittnat lätt att vinna människor, vilket ibland förvånade honom själv. Han berättade för Fluss att han en dag gick för att köpa målarduk. ”Till min sorg var det så dyrt, mina pengar räckte inte. Då bad jag att få tala med ägaren, vi var obekanta, jag frågade rakt på sak om jag kunde få dukar av honom, och som likvid lämna något av mina arbeten. Utan en invändning mätte han upp 10 m av den finaste sorten […] han hade inte sett något av mig, han kände mig inte.”

Pingsten tillbringade Roland i sitt rum hos mamma Selma på Upplandsgatan med att preparera dukarna. I slutet av brevet meddelade han en viktig nyhet: skägget. ”På eftermiddagen går jag ut till Haga eller Solna och tittar, tittar. Men alla människor tittar så grundligt på mig att – Jag har inte rakat mig på 14 dagar resultat ett prydligt skägg.

Jag hör dig säga: ’Du är en riktig målare du.’”

Roland Svensson hade skrivit till Avigdor Fluss att han ville resa till Köpenhamn i slutet av sommaren och undrat om han kunde hälsa på dennes svåger där. Men han fick ett än mer lockande förslag då han inbjöds att komma och bo hemma hos Fluss utanför London.

Fluss, som själv skulle till Stockholm en kortare tid, fick i gengäld låna Rolands rum på Upplandsgatan.

30

31

det. Nattljuset tjockare än Sthlms, brungrönt. Kusten har stigit upp, it is ebb, the tide goes out. The coast is very fine. Så småningom knuffar en bogser oss in i Tilbury – nu börjar det på allvar.” Att strö in engelska ord och fraser blev utmärkande för Roland Svenssons brev och dagboksanteckningar.

Till en kamrer Peterson skriver han i ett annat bevarat utkast: ”När vi nalkades Eng. kusten efter rullning på Nordsjön var jag intresserad av hur den första kollisionen med språket skulle gå. Vid passgranskningen sa’ jag ’yes’ till allt och vid tullen ’no. Nothing’. Min vän här säger att tullen tog mig för abessinske kejsaren eftersom jag inte klippt mitt lilla skägg.”

Avigdor Fluss och hans familj bodde i Ruislip nordväst om London, som påminde Roland om Äppelviken. Avigdors hustru Feige satt modell för honom. Han kände sig snart hemtam, ”åker underground”, det tog 40 minuter in till London. Klev oförskräckt in på Royal Bank of Scotlands kontor vid Trafalgar Square och frågade om han kunde få stå på deras balkong och måla; ”en begäran som genast bifölls. Engelsmännen är så sympatiska. Nu far jag dit och arbetar så länge pengarna räcker.” Resorna var dyra, men före halv åtta på morgonen var taxan något lägre.

Han gick på museum: ”härligare konst har jag aldrig sett. Åh sådan Rembrandt, gamla italienare, flamländare, kinesiskt, indiskt. Egyptisk kultur. Fransmän, Cezanne, Picasso, Utrillo, van Gogh, Degas, och allt detta kände jag såväl från böckerna, men att se dem överglänste mina högsta förhoppningar.

Den gamla grekiska skulpturen, som jag senaste tiden sett över axeln i ungdomligt övermod måste jag böja mig för när jag såg originalen.”

Harald Lindberg hade fått ett entusiastiskt brev från London och svarade från Rumshamn ”cirka 20 juli (datum vet ja inte så noga)”. Inledningsvis strödde han in lite skärgårdsmål (h före mjuk vokal i början av ord) och några engelska glosor: ”Jo Du va mej en henergisk rackare, ähä! Har Du kanalsimmat eller mönstrat kol­ lämpare eller vunnit på lotteri? Alltnog: lycklig ost som befinner sig i händelsernas centrum som London. Gissar målarluften är fin, har hört sägas det förut – och sicka museer, […] ja du måste skriva hur du kom dit over, med vilken båt, vädret etc. Nu gosse, nu har du spotta i saltvatten, ähä.” Han ger en målande beskrivning i ord av livet i Rumshamn där en ny baby får agera modell till ”Barn på smultronäng”. Dessutom har han seglat och hälsat på Albert Engström i Grisslehamn. ”Var i ateljén och kika på en Nordlandsbåt och en grönländsk kajak, den förra uppspikad i taket med botten opp!” (Där sitter den än i ateljén som numera är museum.) Han ber Roland hälsa Rembrandt i National Gallery: ”å vilka härliga grejor du skall få skåda!”

Lindberg bifogade ett foto av en av sina målningar och Roland svarade: ”Jag bad om saltluft – ett bättre svar än fotografiet av din måln. kunde jag inte få. Åh det var så väl­ görande. Banden till skärgården är visst starkare än man tror.”

London var en härlig stad för en målare: ”jag menar inte det London, som rör sig om Westminster, St. Pauls, Buckingham m.m. Nej, the River East End, the Docks, oj, oj.

Harald, det vore något för dig. Den sista tiden har jag strövat omkring därnere – Ett outtömligt hav för en målare.”

Redan nu visste han att han ville komma tillbaka, helst tillsammans med Lindberg. ”I kväll satt jag vid London Bridge, såg mörkret lägga sig över Thames. Ebb, en stor ryss ligger och balanserar vid en kaj, åh det är en grann syn, alltihop, broarna sjunker in i mörkret, nej inte helt, ett tåg, ett band av rött guld rusar över, en och annan ljusreklam, det är gudskelov inte så många, som kantar Thames. Luften är mättad med allt ljus från staden.”

Han hade börjat arbeta, kritorna var snart slut. En liten skiss visar motivet vid Trafalgar Square, avsmalnande Strand Fleet. Han hade skrivit på fint brevpapper från Cumberland Hotel: ”Nu har du undrat nog över mitt fina brevpapper! Jag har haft en god vän – eller

Rolands möte med London, brev till Harald Lindberg.

Under sin första resa till London arbetade Roland Svensson på ett stort självporträtt ute i solen med gul halmhatt, förmodligen detta från 1936. De klara färgerna, den tydliga penselföringen med sin blå aura runt artisten vid sitt staffli talar tydligt om inspiration från van Gogh.

33

det. Nattljuset tjockare än Sthlms, brungrönt. Kusten har stigit upp, it is ebb, the tide goes out. The coast is very fine. Så småningom knuffar en bogser oss in i Tilbury – nu börjar det på allvar.” Att strö in engelska ord och fraser blev utmärkande för Roland Svenssons brev och dagboksanteckningar.

Till en kamrer Peterson skriver han i ett annat bevarat utkast: ”När vi nalkades Eng. kusten efter rullning på Nordsjön var jag intresserad av hur den första kollisionen med språket skulle gå. Vid passgranskningen sa’ jag ’yes’ till allt och vid tullen ’no. Nothing’. Min vän här säger att tullen tog mig för abessinske kejsaren eftersom jag inte klippt mitt lilla skägg.”

Avigdor Fluss och hans familj bodde i Ruislip nordväst om London, som påminde Roland om Äppelviken. Avigdors hustru Feige satt modell för honom. Han kände sig snart hemtam, ”åker underground”, det tog 40 minuter in till London. Klev oförskräckt in på Royal Bank of Scotlands kontor vid Trafalgar Square och frågade om han kunde få stå på deras balkong och måla; ”en begäran som genast bifölls. Engelsmännen är så sympatiska. Nu far jag dit och arbetar så länge pengarna räcker.” Resorna var dyra, men före halv åtta på morgonen var taxan något lägre.

Han gick på museum: ”härligare konst har jag aldrig sett. Åh sådan Rembrandt, gamla italienare, flamländare, kinesiskt, indiskt. Egyptisk kultur. Fransmän, Cezanne, Picasso, Utrillo, van Gogh, Degas, och allt detta kände jag såväl från böckerna, men att se dem överglänste mina högsta förhoppningar.

Den gamla grekiska skulpturen, som jag senaste tiden sett över axeln i ungdomligt övermod måste jag böja mig för när jag såg originalen.”

Harald Lindberg hade fått ett entusiastiskt brev från London och svarade från Rumshamn ”cirka 20 juli (datum vet ja inte så noga)”. Inledningsvis strödde han in lite skärgårdsmål (h före mjuk vokal i början av ord) och några engelska glosor: ”Jo Du va mej en henergisk rackare, ähä! Har Du kanalsimmat eller mönstrat kol­ lämpare eller vunnit på lotteri? Alltnog: lycklig ost som befinner sig i händelsernas centrum som London. Gissar målarluften är fin, har hört sägas det förut – och sicka museer, […] ja du måste skriva hur du kom dit over, med vilken båt, vädret etc. Nu gosse, nu har du spotta i saltvatten, ähä.” Han ger en målande beskrivning i ord av livet i Rumshamn där en ny baby får agera modell till ”Barn på smultronäng”. Dessutom har han seglat och hälsat på Albert Engström i Grisslehamn. ”Var i ateljén och kika på en Nordlandsbåt och en grönländsk kajak, den förra uppspikad i taket med botten opp!” (Där sitter den än i ateljén som numera är museum.) Han ber Roland hälsa Rembrandt i National Gallery: ”å vilka härliga grejor du skall få skåda!”

Lindberg bifogade ett foto av en av sina målningar och Roland svarade: ”Jag bad om saltluft – ett bättre svar än fotografiet av din måln. kunde jag inte få. Åh det var så väl­ görande. Banden till skärgården är visst starkare än man tror.”

London var en härlig stad för en målare: ”jag menar inte det London, som rör sig om Westminster, St. Pauls, Buckingham m.m. Nej, the River East End, the Docks, oj, oj.

Harald, det vore något för dig. Den sista tiden har jag strövat omkring därnere – Ett outtömligt hav för en målare.”

Redan nu visste han att han ville komma tillbaka, helst tillsammans med Lindberg. ”I kväll satt jag vid London Bridge, såg mörkret lägga sig över Thames. Ebb, en stor ryss ligger och balanserar vid en kaj, åh det är en grann syn, alltihop, broarna sjunker in i mörkret, nej inte helt, ett tåg, ett band av rött guld rusar över, en och annan ljusreklam, det är gudskelov inte så många, som kantar Thames. Luften är mättad med allt ljus från staden.”

Han hade börjat arbeta, kritorna var snart slut. En liten skiss visar motivet vid Trafalgar Square, avsmalnande Strand Fleet. Han hade skrivit på fint brevpapper från Cumberland Hotel: ”Nu har du undrat nog över mitt fina brevpapper! Jag har haft en god vän – eller

Rolands möte med London, brev till Harald Lindberg.

Under sin första resa till London arbetade Roland Svensson på ett stort självporträtt ute i solen med gul halmhatt, förmodligen detta från 1936. De klara färgerna, den tydliga penselföringen med sin blå aura runt artisten vid sitt staffli talar tydligt om inspiration från van Gogh.

33

Från London skickar Roland Svensson i september 1936 ett egenhändigt tillverkat kort till Harald Lindberg: ”Kommer just från en dags drivande i West India Docks.

Den måste likna himlen för dina ögon – även mina.”

34

rättare väninna som bott där. Min adress fortf. densamma.” Och i marginalen skrev han: ”men hur fan komma hem: pank, pank, pank.”

Harald Lindberg svarade den 28 augusti, efter att ha återkommit från en porträttmålningsresa: ”fortfarande min mjölkko, som Du hör – Gudskelov så länge den inte sinar alldeles. Å det var välgörande detta ditt brev däruppe ska du tro. En fläkt från stora världen och ditt strålande humör, gosse – det var salt och peppar förstår du jag höll på att slänga min lilla nätta och – prydligt snälla herrgårdstavla jag höll på med just då över en häck och måla en sotig och bullrande marin.” Men skärgården var inte dålig den heller, Harald Lindberg tog den i försvar: ”Det är en stor grann kväll. Tallen mörk och trygg därute på bergen – molnen tornar upp sig som stora mörka figurer – nästan spöklikt – efter storm då det mojnar, vet du – det kan bli så där.”

För att kunna röra sig och måla i ”the Docks” krävdes tillstånd av the Port of London Authority, vilket Roland Svensson också lyckades få i början av oktober. Han har drivit runt i kvarteren och skrev till Norrström: ”Gatulivet i de små kryphålen är ogenerat – jag trivs bra med det. Där ammar en mor sitt barn – där slåss några druckna kärringar, ja man kan knappt gå därifrån.” Lyftkranarna tyckte han liknade himlastegar och ett och annat jätteskrov tecknade sig högt över hus och människor mot skymningshimlen.

Vid Arholma hade det varit storm, rapporterade Lindberg den 8 september, ett natu­ rens vredesutbrott, 18 skutor hade sökt skydd. Men Lindberg erkände att han kunde längta efter hamnens dofter, gnissel av vinschar och gubbar i engelska blåkläder. Efter hälsningen lade han till: ”Å, jag håller på med en stor marin, man! Sv. barken Ragnar passerar Tristan da Cunha i grov sjö. En vild sak.” Lite anmärkningsvärt mot bakgrund av den viktiga roll Tristan da Cunha senare skulle komma att spela för Roland Svensson.

Den tilltagande antisemitismen i Europa var Roland Svensson inte obekant med. Isaac Grünewald hade tidigt blivit en av den svenska antisemitismens främsta måltavlor. Olympiska spelen i Berlin i augusti 1936 hade understrukit effektiviteten i Hitlers maktapparat.

Genom Avigdor Fluss familj fick Roland kontakt med en större grupp judar i London, och inte minst Avigdor själv insåg den växande krigsfaran. Roland skrev tidstypiskt till Emil Norrström: ”Överhuvud taget har jag under denna tid fått en annan syn på judar, deras problem och liv – jag tror att min kontakt med den rasen kommer att bli mer och mer intim.”

När Avigdor och Feige Fluss kom till Stockholm i september bodde de i Rolands rum hemma hos Selma. De träffade Emil Norrström, hans Svea och Bertil Brisborg, och blev också hembjudna till dem. Efter mötet skrev Emil Norrström till Roland Svensson ett brev den 8 december som säkert var betecknande för den ofta löst grundade antisemitism som fanns inom stora grupper: ”Det känns konstigt att en gång i livet ha träffat en jude som man tycker så mycket om som honom. Jag hade förut en ganska bestämd aversion mot dem. Men man känner gentemot honom bara att han är människa. Och en hel och bra sådan. Skönt att man inte är äldre än att man kan ändra sig.”

Den redan omtalade – och för antisemitiska angrepp utsatte – konstnären Jacob Epstein kontaktades av Roland Svensson i november. Epstein var född i New York 1890 av polsk-judiska föräldrar, men hade tagit sig över till Europa redan i början av det nya seklet och blivit brittisk medborgare 1907. Han hade mött Picasso, Brâncu¸si och Modigliani. Främst är han känd som skulptör, men inte minst under 1930-talet arbetade han också med måleri.

Roland Svensson blev bjuden hem till Epstein och berättade i ett brevutkast till elevkamraten Sune Nilsson på Mejan att Epstein hade ett charmant hem vid Hyde Park Gate. Han fick se ”finfina” teckningar och akvareller. ”Se’n var det tee, några indiska ladys i mantlar kom dit samt mrs Epstein en fin typ. Han var övertygande, enkel, klar arbetande människa, just så som jag önskar en artist. Skall dit nästa vecka också.”

Resorna in till London tog tid och var dyra. Han fick kontakt med författarparet Uno

Även baksidan på ett kuvert kunde bli underlag för en skiss.

35

Från London skickar Roland Svensson i september 1936 ett egenhändigt tillverkat kort till Harald Lindberg: ”Kommer just från en dags drivande i West India Docks.

Den måste likna himlen för dina ögon – även mina.”

34

rättare väninna som bott där. Min adress fortf. densamma.” Och i marginalen skrev han: ”men hur fan komma hem: pank, pank, pank.”

Harald Lindberg svarade den 28 augusti, efter att ha återkommit från en porträttmålningsresa: ”fortfarande min mjölkko, som Du hör – Gudskelov så länge den inte sinar alldeles. Å det var välgörande detta ditt brev däruppe ska du tro. En fläkt från stora världen och ditt strålande humör, gosse – det var salt och peppar förstår du jag höll på att slänga min lilla nätta och – prydligt snälla herrgårdstavla jag höll på med just då över en häck och måla en sotig och bullrande marin.” Men skärgården var inte dålig den heller, Harald Lindberg tog den i försvar: ”Det är en stor grann kväll. Tallen mörk och trygg därute på bergen – molnen tornar upp sig som stora mörka figurer – nästan spöklikt – efter storm då det mojnar, vet du – det kan bli så där.”

För att kunna röra sig och måla i ”the Docks” krävdes tillstånd av the Port of London Authority, vilket Roland Svensson också lyckades få i början av oktober. Han har drivit runt i kvarteren och skrev till Norrström: ”Gatulivet i de små kryphålen är ogenerat – jag trivs bra med det. Där ammar en mor sitt barn – där slåss några druckna kärringar, ja man kan knappt gå därifrån.” Lyftkranarna tyckte han liknade himlastegar och ett och annat jätteskrov tecknade sig högt över hus och människor mot skymningshimlen.

Vid Arholma hade det varit storm, rapporterade Lindberg den 8 september, ett natu­ rens vredesutbrott, 18 skutor hade sökt skydd. Men Lindberg erkände att han kunde längta efter hamnens dofter, gnissel av vinschar och gubbar i engelska blåkläder. Efter hälsningen lade han till: ”Å, jag håller på med en stor marin, man! Sv. barken Ragnar passerar Tristan da Cunha i grov sjö. En vild sak.” Lite anmärkningsvärt mot bakgrund av den viktiga roll Tristan da Cunha senare skulle komma att spela för Roland Svensson.

Den tilltagande antisemitismen i Europa var Roland Svensson inte obekant med. Isaac Grünewald hade tidigt blivit en av den svenska antisemitismens främsta måltavlor. Olympiska spelen i Berlin i augusti 1936 hade understrukit effektiviteten i Hitlers maktapparat.

Genom Avigdor Fluss familj fick Roland kontakt med en större grupp judar i London, och inte minst Avigdor själv insåg den växande krigsfaran. Roland skrev tidstypiskt till Emil Norrström: ”Överhuvud taget har jag under denna tid fått en annan syn på judar, deras problem och liv – jag tror att min kontakt med den rasen kommer att bli mer och mer intim.”

När Avigdor och Feige Fluss kom till Stockholm i september bodde de i Rolands rum hemma hos Selma. De träffade Emil Norrström, hans Svea och Bertil Brisborg, och blev också hembjudna till dem. Efter mötet skrev Emil Norrström till Roland Svensson ett brev den 8 december som säkert var betecknande för den ofta löst grundade antisemitism som fanns inom stora grupper: ”Det känns konstigt att en gång i livet ha träffat en jude som man tycker så mycket om som honom. Jag hade förut en ganska bestämd aversion mot dem. Men man känner gentemot honom bara att han är människa. Och en hel och bra sådan. Skönt att man inte är äldre än att man kan ändra sig.”

Den redan omtalade – och för antisemitiska angrepp utsatte – konstnären Jacob Epstein kontaktades av Roland Svensson i november. Epstein var född i New York 1890 av polsk-judiska föräldrar, men hade tagit sig över till Europa redan i början av det nya seklet och blivit brittisk medborgare 1907. Han hade mött Picasso, Brâncu¸si och Modigliani. Främst är han känd som skulptör, men inte minst under 1930-talet arbetade han också med måleri.

Roland Svensson blev bjuden hem till Epstein och berättade i ett brevutkast till elevkamraten Sune Nilsson på Mejan att Epstein hade ett charmant hem vid Hyde Park Gate. Han fick se ”finfina” teckningar och akvareller. ”Se’n var det tee, några indiska ladys i mantlar kom dit samt mrs Epstein en fin typ. Han var övertygande, enkel, klar arbetande människa, just så som jag önskar en artist. Skall dit nästa vecka också.”

Resorna in till London tog tid och var dyra. Han fick kontakt med författarparet Uno

Även baksidan på ett kuvert kunde bli underlag för en skiss.

35

och Gallie Eng som hade en tid av välstånd i staden. De bodde centralt i London, vid Clive­den Place 7 Eaton Square, mellan Hyde Park och floden. Roland flyttade över till dem i mitten av september och han skrev till Emil Norrström: ”Uno har allt så ombonat och fint att det enda som saknas är morgonritterna i Hyde Park. Jag är alltid intresserad av att se och lära. Jag vill som någon gammal filosof har sagt (Emil vet nog namnet) ’intet mänskligt är mig främmande’.” Uno Eng medarbetade i den engelska tidskriften Razzle och troligen var det i den han publicerade en novell som Roland Svensson illustrerade.

Roland hittade en ”artistrestaurant” i Chelsea vid Battersea Bridge där han fick hänga upp några av sina ”grejor”. Han fick ingenting sålt, men målarna lär ha tyckt om utställningen, skrev han till Carl Edemar, som skötte utbetalningarna från Jacob Wallenberg.

Konstakademiens termin började den 1 oktober, men Roland hade inte pengar för hemresa med ordinarie båt. Från Jacob Wallenberg kom visserligen regelbundet 100 kronor (plus 75 kronor som gick direkt till Selma i Stockholm), men det räckte inte. Han hade frågat Fluss om denne tyckte att han skulle be Wallenberg om extra pengar, men Fluss svarade: ”Om du kan klara dig utan så gör det. Det är farligt att be för att få, man får en börda att bära.”

Roland fann en i sitt tycke bättre plan. Han skulle ta ”en cheap ticket till Paris” – för att sedan återvända till London och leta upp en lastbåt han kunde följa med hem. Att göra en utflykt till Paris var nog varken det billigaste eller det snabbaste sättet att ta sig till Sverige, och planerna ogillades av Fluss, men Roland skrev till Grünewald, enligt ett utkast: God dag Professor Grünewald Jag är fortfarande i London fast dagarna hastigt nalkas 1 okt. Jag får göra en dygd av nödvändigheten; arbetar, målar, känner mig alldeles hemma i Londonluften.

Akademien börjar och jag vet inte hur jag skall anmäla min frånvaro, jag hoppas få en lastbåt omkring den 20 okt – det måste vara okänt billigt, annars kommer jag aldrig hem. Just nu har jag en duk i Surry Docks. Jag har möjlighet att komma till Paris i början på okt. jag bor ju så nära – bara sex timmar.

Vågar jag be professor Grünewald om hjälp, ang. min försenade ankomst[?]”

setat och målat i Ruislip har hon gnott omkring mig som ett bi kring honung”, skrev han till Emil. ”Hon e söt – tror jag de! Jag vädrade genast en fin naketmodell efter en granskning av hennes lekamen […] (of course inte naket genast). Då sa hon att jag först måste presenteras inför hennes föräldrar.” Hemmet var gentilt, flickan skulle bli sångerska.

I ett senare brev lade han till: ”Hon stimulerar istf att hindra. Jag har gjort några av mina hyggligaste saker tack vare henne.”

Till Harald Lindberg skrev han: Jag stannar nog i två veckor. Första veckan är jag ensam, sedan kommer den flickan Uno skriver om. Det är nog bra. Hon är rar, gör allt för mig – jag får modell. Tänk att stiga upp i pyjamas och teckna istället för att borsta tänderna, sedan äta under tiden man bli tvättad. Det är inte värt att visa sån’t för Märta, då grälar hon på mig att vi är egoistiska – precis som vi kunde rå för att kvinnorna är så förtjusande. (PS hälsa Märta.)

I ett brev till Harald Lindberg från Paris berättar Roland om sina målardagar: ”När jag på morgonen går utför backarna ned till Seine och Notre Dame (jag har börjat ett par dukar där) tycker jag att allt är ganska gott – trots att min situation är awfully terrible. 2 franc (ungefär 30 öre) i fickan, en obetald hotellräkning, färgen börjar sina, inte metro eller buss.”

En strof i den dikt Harald Lindberg fick med brevet lyder: Nu lär hon tacksam bära Maitren’s grejor – en lycklig tjänarinna – till Paris Men målarögat ej av perspektivet Förändrats för oss på notabelt vis Snabbvisit i Paris Den 12 oktober 1936 tog Roland Svensson båten över kanalen mellan Newhaven och Dieppe och fortsatte med tåg. Det gjorde ett uppehåll i Pontoise strax utanför Paris.

Staden med sina gamla befästningar är byggd på en brant klippa ovanför floden Oise.

Han bad dessutom att få behålla sin ”skrubb” på akademien, eller ännu hellre få en ateljé.

Han berättar också att han lotsat akademikamraten Sture Brandtberg under tre dagar i London. ”Här i London trivs jag utmärkt. Härliga gallerier och East End samt the Docks.

I East End vill jag bo vid mitt nästa besök i London.”

Brevet avslutas med: ”Professor Gr[ünewalds] tacksamma elev.”

Roland Svensson närde en gammal dröm om att, likt många konstnärer, resa till Paris, vilket framgår av breven till mamma Selma. En fransk utställning i London underblåste intresset. Han skrev till Norrström: ”Jag kommer från en utställning av French Art. Marvellous! Jag har inte i mitt liv sett så många fina saker av dem tidigare. Jag kan of course inte räkna upp alla, men v. Gogh var representerad bl.a. med porträtt av två läkare o ’The Arlésienne’ mm. Cezanne hade sin Pierrot samt porträtt of M Choquet SAGOLIKT . Ja, det var en utställning. Men sådana är privata och mycket dyrbara, alla måste betala, tänk dig – entre 2 kr, catalog 1 kr = 3kr expensivt.”

Harald Lindberg fick ett liknande brev: ”Jag placerade hela 3 shillingar häromdan i en exhibition av Fransmän van Gogh, Cezanne, Gauguin, Manet, Delacroix m.fl. Daumier.

Sagolikt, sagolikt van Goghs porträtt av några läkare samt kvinnan med huv’et i handen.

Ja, ja, don’t talk about it.”

Roland räknade med ressällskap. Han hade en sällsynt förmåga att locka kvinnor till sig, utan att egentligen anstränga sig. En ung lady, Gitte, hade fått syn på honom. ”När jag

36

37

och Gallie Eng som hade en tid av välstånd i staden. De bodde centralt i London, vid Clive­den Place 7 Eaton Square, mellan Hyde Park och floden. Roland flyttade över till dem i mitten av september och han skrev till Emil Norrström: ”Uno har allt så ombonat och fint att det enda som saknas är morgonritterna i Hyde Park. Jag är alltid intresserad av att se och lära. Jag vill som någon gammal filosof har sagt (Emil vet nog namnet) ’intet mänskligt är mig främmande’.” Uno Eng medarbetade i den engelska tidskriften Razzle och troligen var det i den han publicerade en novell som Roland Svensson illustrerade.

Roland hittade en ”artistrestaurant” i Chelsea vid Battersea Bridge där han fick hänga upp några av sina ”grejor”. Han fick ingenting sålt, men målarna lär ha tyckt om utställningen, skrev han till Carl Edemar, som skötte utbetalningarna från Jacob Wallenberg.

Konstakademiens termin började den 1 oktober, men Roland hade inte pengar för hemresa med ordinarie båt. Från Jacob Wallenberg kom visserligen regelbundet 100 kronor (plus 75 kronor som gick direkt till Selma i Stockholm), men det räckte inte. Han hade frågat Fluss om denne tyckte att han skulle be Wallenberg om extra pengar, men Fluss svarade: ”Om du kan klara dig utan så gör det. Det är farligt att be för att få, man får en börda att bära.”

Roland fann en i sitt tycke bättre plan. Han skulle ta ”en cheap ticket till Paris” – för att sedan återvända till London och leta upp en lastbåt han kunde följa med hem. Att göra en utflykt till Paris var nog varken det billigaste eller det snabbaste sättet att ta sig till Sverige, och planerna ogillades av Fluss, men Roland skrev till Grünewald, enligt ett utkast: God dag Professor Grünewald Jag är fortfarande i London fast dagarna hastigt nalkas 1 okt. Jag får göra en dygd av nödvändigheten; arbetar, målar, känner mig alldeles hemma i Londonluften.

Akademien börjar och jag vet inte hur jag skall anmäla min frånvaro, jag hoppas få en lastbåt omkring den 20 okt – det måste vara okänt billigt, annars kommer jag aldrig hem. Just nu har jag en duk i Surry Docks. Jag har möjlighet att komma till Paris i början på okt. jag bor ju så nära – bara sex timmar.

Vågar jag be professor Grünewald om hjälp, ang. min försenade ankomst[?]”

setat och målat i Ruislip har hon gnott omkring mig som ett bi kring honung”, skrev han till Emil. ”Hon e söt – tror jag de! Jag vädrade genast en fin naketmodell efter en granskning av hennes lekamen […] (of course inte naket genast). Då sa hon att jag först måste presenteras inför hennes föräldrar.” Hemmet var gentilt, flickan skulle bli sångerska.

I ett senare brev lade han till: ”Hon stimulerar istf att hindra. Jag har gjort några av mina hyggligaste saker tack vare henne.”

Till Harald Lindberg skrev han: Jag stannar nog i två veckor. Första veckan är jag ensam, sedan kommer den flickan Uno skriver om. Det är nog bra. Hon är rar, gör allt för mig – jag får modell. Tänk att stiga upp i pyjamas och teckna istället för att borsta tänderna, sedan äta under tiden man bli tvättad. Det är inte värt att visa sån’t för Märta, då grälar hon på mig att vi är egoistiska – precis som vi kunde rå för att kvinnorna är så förtjusande. (PS hälsa Märta.)

I ett brev till Harald Lindberg från Paris berättar Roland om sina målardagar: ”När jag på morgonen går utför backarna ned till Seine och Notre Dame (jag har börjat ett par dukar där) tycker jag att allt är ganska gott – trots att min situation är awfully terrible. 2 franc (ungefär 30 öre) i fickan, en obetald hotellräkning, färgen börjar sina, inte metro eller buss.”

En strof i den dikt Harald Lindberg fick med brevet lyder: Nu lär hon tacksam bära Maitren’s grejor – en lycklig tjänarinna – till Paris Men målarögat ej av perspektivet Förändrats för oss på notabelt vis Snabbvisit i Paris Den 12 oktober 1936 tog Roland Svensson båten över kanalen mellan Newhaven och Dieppe och fortsatte med tåg. Det gjorde ett uppehåll i Pontoise strax utanför Paris.

Staden med sina gamla befästningar är byggd på en brant klippa ovanför floden Oise.

Han bad dessutom att få behålla sin ”skrubb” på akademien, eller ännu hellre få en ateljé.

Han berättar också att han lotsat akademikamraten Sture Brandtberg under tre dagar i London. ”Här i London trivs jag utmärkt. Härliga gallerier och East End samt the Docks.

I East End vill jag bo vid mitt nästa besök i London.”

Brevet avslutas med: ”Professor Gr[ünewalds] tacksamma elev.”

Roland Svensson närde en gammal dröm om att, likt många konstnärer, resa till Paris, vilket framgår av breven till mamma Selma. En fransk utställning i London underblåste intresset. Han skrev till Norrström: ”Jag kommer från en utställning av French Art. Marvellous! Jag har inte i mitt liv sett så många fina saker av dem tidigare. Jag kan of course inte räkna upp alla, men v. Gogh var representerad bl.a. med porträtt av två läkare o ’The Arlésienne’ mm. Cezanne hade sin Pierrot samt porträtt of M Choquet SAGOLIKT . Ja, det var en utställning. Men sådana är privata och mycket dyrbara, alla måste betala, tänk dig – entre 2 kr, catalog 1 kr = 3kr expensivt.”

Harald Lindberg fick ett liknande brev: ”Jag placerade hela 3 shillingar häromdan i en exhibition av Fransmän van Gogh, Cezanne, Gauguin, Manet, Delacroix m.fl. Daumier.

Sagolikt, sagolikt van Goghs porträtt av några läkare samt kvinnan med huv’et i handen.

Ja, ja, don’t talk about it.”

Roland räknade med ressällskap. Han hade en sällsynt förmåga att locka kvinnor till sig, utan att egentligen anstränga sig. En ung lady, Gitte, hade fått syn på honom. ”När jag

36

37

Personregister Kursiv siffra hänvisar till bild Acke, J.A.G. 82 Adler, Carin 295 Aguéli, Ivan 90 Ahlman, Hans W:son 224 Allansson, Ove 282, 284 Alving, Barbro 78 Amelin, Albin 115f, 119 Andersen, I.G. 277 Anderson, Aggi 151 Anderson, Johni Willie 151 Andersson, Arvid 60 Andersson, August 92, 92 Andersson, Elsa 204 Andersson, Erik 67, 104ff, 106, 132f, 205, 212, 258, 263, 280 Andersson, Gerd 219 Andersson, Jenny 60 Andersson, John 22, 26, 66, 100, 103ff, 105, 112, 117, 132f, 167, 193, 200, 204ff, 204, 212, 286 Andersson, Karl ”Kalle” 108, 146 Anouilh, Jean 160 Arosenius, Ivar 15 Aschberg, Olof 47f Asklund, Erik 60, 111, 162, 205, 217 Asmunder, Katarina 217 Asplund, Karl 77, 162 Astrup, Nikolai 224 Aurell, Gert 239 Baker, Josephine 48 Barlach, Ernst 160 Barthel, Christian 138 Barthel, Gunnar 122, 135, 306 Barthel, Sven 18ff, 69ff, 77, 80, 82f, 85, 88, 90ff, 95, 98, 103ff, 120ff, 120, 129ff, 161, 165, 170, 177f, 181, 208, 213, 263, 284ff, 298f, 306f

310

Bastin, Louis 100, 116 Bengtsson, Gunnar 299 Bengtsson, Maj-Lis 299 Berg, Björn 99 Berg, Curt 136 Berg, Yngve 76, 79f, 83, 88, 97, 143 Bergengren, Kurt 143f, 205, 239, 301 Bergh, Richard 50 Berglund, Helge 212 Bergman, Oskar 115, 125 Bergstad, Evert 103 Berling, Bo 308 Bjerner, Bo 100, 103 Bjurström, Per 116 Bjurström, Tor 115 Blomberg, Henrik 15, 23 Boberg, Ferdinand 206 Boëthius, Jacob 238 Bohman, Linnea ”Daddis” 103, 136, 159, 206, 248, 280 Bonnard, Pierre 119, 194 Bonnier, Gerard 199, 203, 208, 236, 287, 290, 299, 301 Bonnier, Kaj 92, 111, 138, 141, 144, 178, 181, 208, 256 Bonniér, Olle 116 Bonnier, Tor 60 Booy, Derrick M. 231 Borglund, Tore 216 Boye, Karin 52 Brâncus¸i, Constantin 34 Brandsten, Felix 146f Brandtberg, Sture 36 Branting, Hjalmar 11, 256 Bredberg, Greta 97 Brewster, Noel 232 Brisborg, Bertil 15, 26, 30, 34, 39f, 52, 59, 69, 74, 77, 103, 136, 167, 247 Brisborg, Vega 26, 30, 103 Brueghel, Pieter 57, 277

Fridegård, Jan 29, 102, 177f, 208 Fries, Carl 82 Furuhagen, Hans ”Hatte” 249

Brunius, Göran 143, 263 Burnell, Samuel 230 Bæckström, Tord 239 Callin, Maj 8, 10, 15, 38, 90 Callin, Rudolf 15 Campbell, John 157f, 164f Campbell, Margaret Fay Shaw 157f Carlsund, Otto G. 81, 83, 97ff Cederqvist, Hans 66 Cézanne, Paul 25, 33, 36, 50f, 226 de Champs, Arnold 149 de Champs, Thomas 149, 295 Claesson, Åke 136 Clemens, Curt 119 Constable, John 277 Corot, Camille 51, 226 Cox, David 160 Cronholm, Börje 136, 167 Cronholm, Ulla ”Pytt” 136, 167 da Cunha, Tristão 230 Dahlbeck, Nils 233 Dahlberg, Folke 66 ”Daddis”, se Bohman, Linnea Danielsson, Gunnar 211 Darwin, Charles 266 Daubigny, Charles François 51 Daumier, Honoré 36, 44, 54 Day, Peter 239, 267f, 283, 303 De Geer, Carl 185 De Geer, Gerhard 286 Degas, Edgar 33, 50, 57, 174 Delacroix, Eugène 36 Derain, André 48 Derkert, Siri 119 Donnér, Iwar 80 Ebe, Einar 116 Edemar, Carl 36 Ejve, Bror 116, 124 Ekelöf, Gunnar 52, 76

El Greco 48, 86 Ellegård, Alvar 238 Eng, Gallie 36 Eng, Uno 36ff, 41, 56, 59 Engström, Albert 25, 28, 33, 69, 79, 81f, 93, 99, 104, 144ff, 206, 210, 217, 239f, 302 Engström, Leander 99 Enström, Birger 303, 307 Epstein, Jacob 34, 54 Ericson, Stig H:son 219, 299 Eriksson, Alice 127 Eriksson, Maj-Britt 141 Eriksson, Olle 12ff Eriksson, Sven 65, 100, 127f, 133 Erixson, Bojan 120, 136f, 167 Erixson, Sven ”X-et” 84, 96, 115f, 119f, 125, 133, 136f, 167, 178, 194, 207 Fagerberg, Carl ”Skakis” 128, 146 Ferlin, Henny (f. Lönnqvist) 62 Ferlin, Nils 29, 52, 59ff, 61, 65, 67, 69, 90, 92, 104, 178, 208 Finne, Henrik 115 Fischerström, Iwan W. 110, 203f Flemming, Ian 268, 275, 278f Fluss, Feige 30, 33f, 51, 149, 247 Fluss, Victor ”Avigdor” 30, 33f, 36, 46, 51, 65, 149, 247 Fogelin, Anders 293 Fogelström, Bernhard 41, 60, 74, 85, 100, 128, 150, 199ff, 284f Fogelström, Lisa 41f, 74 Fogelström, Lovisa 204 Fogelström, Nisse 41, 183ff, 193 Forsberg, Gunnar 23 Forsberg, Vidar 203 Forssell, Lars 178 Fougstedt, Arvid 25, 99 Frænkel, Barbro 52, 54 France, Anatole 92

Gadd, Arne 284, 295 Gaggins, Hubert 267 Gainsborough, Thomas 160 Gauffin, Axel 66 Gauguin, Paul 36 Genberg, Anton 206 Gibbs, Philip 42 Glass, Ada 235, 250 Glass, Alice 252, 268, 303 Glass, ”Big Gordon” 233, 250 Glass, Sidney 252, 303 Glass, Steve 275 Glass, Susan 250 Glass, William 230 van Gogh, Vincent 33, 36, 38, 45f, 48, 51f, 82, 127, 152, 226 Gontjarov, Ivan 100 Goya, Francisco de 44, 66, 170 Gram, Lennart 57, 116, 120, 125, 130, 133, 136f, 173, 208, 293ff Gram, Sigrun 120, 136f Granath, Lars 108 Granath, Olle 288 Grandien, Bo 119f, 127, 211, 213, 296f, 301, 305, 307f Green, Dennis 235, 250 Green, Harold 268, 275 Greta, tidig flickvän 12, 15ff Grieg, Edvard 86 Grimsmo, Einar 223 Gripenhielm, Carl 286 Gris, Juan 226 Grosz, George 160 Grundell, Märta 56 Grünewald, Isaac 15f, 23, 25, 34, 36, 47f, 51, 56, 76, 78, 84, 99, 115 Gustafsson, Leif 267 Gustavsson, Gösta 120 Gyllenklou, Anders 129 Hæggström, Ivar 116 Hagerup, Inger 92 Hagman, Rune 66 Hagström, Emil 60 Hallén, Tore 205, 213 Hallström, Eric 96

Hammershøi, Vilhelm 277 Hansson, Per Albin 100, 256 Harteveld, Magdalena ”Magda” 67f Hattenbach, Kerstin 299 Hattenbach, Lennart 295ff, 307 Hedenstierna, Bertil 162, 205, 211f Hedlund, Bengt 299 Hedlund, Bertil Bull 76, 80, 90, 92, 100, 136 Hedlund, Karin 92, 136 Hedqvist, Tage 93 Hellman, Magnus 54 Hemingway, Ernest 216, 303 Henderson, Andrew 151 Henkelmann, Fredrik 99 Hermelin, Sven 220 Hitler, Adolf 48, 78 Hjorth, Bror 96 Hjortzberg, Olle 25, 30, 46, 99 Hjärne, Urban 286 Hoel, Sigurd 92 Hokusai 175, 238 Holgersson, Karin 207 Holgersson, Peter 131 Holgersson, Sigbjörn 130f, 133, 183ff, 188, 196, 207 Holmberg, Börje 299 Holmberg, Lillemor 297 Holmer, Fritz 57 Holmström, Ragnar 69, 91, 138 Hoppe, Ragnar 66, 74, 79, 83, 88, 97 Hullgren, Oscar 93 Hultman, Axel 146 Huss Walin, Mona 293, 300 Hvistendahl, Carsten 93 Hård af Segerstad, Ulf 161, 174 Hägg, Axel Herman 44 Hägg, Erik 102 Innes, Hammond 241 Isbister, Robbie 156 Jaenson, Knut 162 Jaensson, Gustaf 15 Janson, Knut 80 Jansson, Jan Petter 92 Jansson, Rolf 46, 116ff, 122ff,

128, 130, 162, 172, 203, 237, 250, 256, 263, 293ff, 299f Jansson, Sven B.F. ”Run-Janne” 120, 133, 136f, 143, 178ff, 194, 206ff, 298f, 307 Jansson, Tuss 120, 136f, 299 Jansson, Tove 71 Jensen, Ole Jacup 164 Jerome, Jerome K. 16 Jobs, Gocken 70 Johanson-Thor, Emil 44, 116 Johansson, Axel Aron 86 Johansson, Johan 115 Johansson, Kurt 60, 106, 113, 263 Johansson, Lasse 108, 211, 263, 286, 306f Johansson, Margareth 306f Johansson, Oskar 60, 104ff, 108, 211, 286 Johansson, Stig 288 Johnson, Cilla 161, 167 Johnson, Eyvind 29, 91f, 94, 133, 136f, 160f, 167, 177ff, 207 Johnson, Harry Ax:son 14 Jongkind, Johann 226 Jonson, Erik 69, 82, 92, 96, 104, 144, 263 Jonsson, Björn 99 Jonsson, Else 167, 178 Jonsson, Lars 206 Jonsson, Thorsten 88, 136, 178 Josephson, Ernst 31, 50 Julin, Bengt 167, 207 Julin, Richard 130, 207 Jungmarker, Gunnar 66, 89, 100 Jändel, Bengt 69, 74 Jändel, Ragnar 69 Karlberg, Enok 106 Karlfeldt, Erik Axel 76 Karling, Sten 181 Karlgren, Hans 295 Karl-Oskarsson, Otto 86 Karlsson, Inez 129, 133, 143, 210f, 280 Karlsson, Tage 120, 124, 129, 133, 143, 211, 231, 242, 245, 263, 280 Kazan, Elia 160

Kekkonen, Urho 189 Kellberg, Per 258 Kennedy, Robert 256 King, Martin Luther 256 Kipling, Rudyard 177 Kittelsen, Theodor 224 Kjellén, Per 69 Kjellgren, Josef 100 Klausen, Verner 219 Klee, Paul 160 Kokoschka, Oskar 119, 160, 305 Kolbe, Georg 160 Kollwitz, Käthe 160 Kreuger, Nils 50, 97 Krogh, Kristian 277 Kurosawa, Akira 164 Kusoffsky, Hartvig 219 Källström, Christina 219, 242 Källström, Ragnar 219, 224, 242f Lagerlöf, Selma 76, 96 Lambert, Jonathan 230 Lamm, Martin 138 Landén, Alf 206 Landström, Björn 185 Larsson, Carl 50 Lavarello, Basil 267f, 303 Lavarello, Pamela 303 Lawrence, D.H. 42, 289 Leander-Engström, Maria 59, 66, 83 Léger, Fernand 81, 226 Leith, Peter 150 Liedholm, Alf 74, 93, 97, 173ff, 177 Liljefors, Bruno 50, 82, 99, 104, 110, 142, 180 Liljeqvist, Gösta 222 Lindberg, Adolf 11, 18, 22, 29f, 90 Lindberg, Annalisa 197 Lindberg, Carl Petter 28 Lindberg, Edvard 26, 193 Lindberg, Eva 29 Lindberg, Harald 22, 25ff, 33ff, 47f, 51ff, 57, 63, 74, 77, 80, 83f, 90, 116, 119f, 130, 133, 141, 144, 167, 181, 206, 230, 280, 289, 297f Lindberg, Helmer 11, 18, 20, 22, 38, 42, 43, 46, 63, 64, 84, 183

311

Personregister Kursiv siffra hänvisar till bild Acke, J.A.G. 82 Adler, Carin 295 Aguéli, Ivan 90 Ahlman, Hans W:son 224 Allansson, Ove 282, 284 Alving, Barbro 78 Amelin, Albin 115f, 119 Andersen, I.G. 277 Anderson, Aggi 151 Anderson, Johni Willie 151 Andersson, Arvid 60 Andersson, August 92, 92 Andersson, Elsa 204 Andersson, Erik 67, 104ff, 106, 132f, 205, 212, 258, 263, 280 Andersson, Gerd 219 Andersson, Jenny 60 Andersson, John 22, 26, 66, 100, 103ff, 105, 112, 117, 132f, 167, 193, 200, 204ff, 204, 212, 286 Andersson, Karl ”Kalle” 108, 146 Anouilh, Jean 160 Arosenius, Ivar 15 Aschberg, Olof 47f Asklund, Erik 60, 111, 162, 205, 217 Asmunder, Katarina 217 Asplund, Karl 77, 162 Astrup, Nikolai 224 Aurell, Gert 239 Baker, Josephine 48 Barlach, Ernst 160 Barthel, Christian 138 Barthel, Gunnar 122, 135, 306 Barthel, Sven 18ff, 69ff, 77, 80, 82f, 85, 88, 90ff, 95, 98, 103ff, 120ff, 120, 129ff, 161, 165, 170, 177f, 181, 208, 213, 263, 284ff, 298f, 306f

310

Bastin, Louis 100, 116 Bengtsson, Gunnar 299 Bengtsson, Maj-Lis 299 Berg, Björn 99 Berg, Curt 136 Berg, Yngve 76, 79f, 83, 88, 97, 143 Bergengren, Kurt 143f, 205, 239, 301 Bergh, Richard 50 Berglund, Helge 212 Bergman, Oskar 115, 125 Bergstad, Evert 103 Berling, Bo 308 Bjerner, Bo 100, 103 Bjurström, Per 116 Bjurström, Tor 115 Blomberg, Henrik 15, 23 Boberg, Ferdinand 206 Boëthius, Jacob 238 Bohman, Linnea ”Daddis” 103, 136, 159, 206, 248, 280 Bonnard, Pierre 119, 194 Bonnier, Gerard 199, 203, 208, 236, 287, 290, 299, 301 Bonnier, Kaj 92, 111, 138, 141, 144, 178, 181, 208, 256 Bonniér, Olle 116 Bonnier, Tor 60 Booy, Derrick M. 231 Borglund, Tore 216 Boye, Karin 52 Brâncus¸i, Constantin 34 Brandsten, Felix 146f Brandtberg, Sture 36 Branting, Hjalmar 11, 256 Bredberg, Greta 97 Brewster, Noel 232 Brisborg, Bertil 15, 26, 30, 34, 39f, 52, 59, 69, 74, 77, 103, 136, 167, 247 Brisborg, Vega 26, 30, 103 Brueghel, Pieter 57, 277

Fridegård, Jan 29, 102, 177f, 208 Fries, Carl 82 Furuhagen, Hans ”Hatte” 249

Brunius, Göran 143, 263 Burnell, Samuel 230 Bæckström, Tord 239 Callin, Maj 8, 10, 15, 38, 90 Callin, Rudolf 15 Campbell, John 157f, 164f Campbell, Margaret Fay Shaw 157f Carlsund, Otto G. 81, 83, 97ff Cederqvist, Hans 66 Cézanne, Paul 25, 33, 36, 50f, 226 de Champs, Arnold 149 de Champs, Thomas 149, 295 Claesson, Åke 136 Clemens, Curt 119 Constable, John 277 Corot, Camille 51, 226 Cox, David 160 Cronholm, Börje 136, 167 Cronholm, Ulla ”Pytt” 136, 167 da Cunha, Tristão 230 Dahlbeck, Nils 233 Dahlberg, Folke 66 ”Daddis”, se Bohman, Linnea Danielsson, Gunnar 211 Darwin, Charles 266 Daubigny, Charles François 51 Daumier, Honoré 36, 44, 54 Day, Peter 239, 267f, 283, 303 De Geer, Carl 185 De Geer, Gerhard 286 Degas, Edgar 33, 50, 57, 174 Delacroix, Eugène 36 Derain, André 48 Derkert, Siri 119 Donnér, Iwar 80 Ebe, Einar 116 Edemar, Carl 36 Ejve, Bror 116, 124 Ekelöf, Gunnar 52, 76

El Greco 48, 86 Ellegård, Alvar 238 Eng, Gallie 36 Eng, Uno 36ff, 41, 56, 59 Engström, Albert 25, 28, 33, 69, 79, 81f, 93, 99, 104, 144ff, 206, 210, 217, 239f, 302 Engström, Leander 99 Enström, Birger 303, 307 Epstein, Jacob 34, 54 Ericson, Stig H:son 219, 299 Eriksson, Alice 127 Eriksson, Maj-Britt 141 Eriksson, Olle 12ff Eriksson, Sven 65, 100, 127f, 133 Erixson, Bojan 120, 136f, 167 Erixson, Sven ”X-et” 84, 96, 115f, 119f, 125, 133, 136f, 167, 178, 194, 207 Fagerberg, Carl ”Skakis” 128, 146 Ferlin, Henny (f. Lönnqvist) 62 Ferlin, Nils 29, 52, 59ff, 61, 65, 67, 69, 90, 92, 104, 178, 208 Finne, Henrik 115 Fischerström, Iwan W. 110, 203f Flemming, Ian 268, 275, 278f Fluss, Feige 30, 33f, 51, 149, 247 Fluss, Victor ”Avigdor” 30, 33f, 36, 46, 51, 65, 149, 247 Fogelin, Anders 293 Fogelström, Bernhard 41, 60, 74, 85, 100, 128, 150, 199ff, 284f Fogelström, Lisa 41f, 74 Fogelström, Lovisa 204 Fogelström, Nisse 41, 183ff, 193 Forsberg, Gunnar 23 Forsberg, Vidar 203 Forssell, Lars 178 Fougstedt, Arvid 25, 99 Frænkel, Barbro 52, 54 France, Anatole 92

Gadd, Arne 284, 295 Gaggins, Hubert 267 Gainsborough, Thomas 160 Gauffin, Axel 66 Gauguin, Paul 36 Genberg, Anton 206 Gibbs, Philip 42 Glass, Ada 235, 250 Glass, Alice 252, 268, 303 Glass, ”Big Gordon” 233, 250 Glass, Sidney 252, 303 Glass, Steve 275 Glass, Susan 250 Glass, William 230 van Gogh, Vincent 33, 36, 38, 45f, 48, 51f, 82, 127, 152, 226 Gontjarov, Ivan 100 Goya, Francisco de 44, 66, 170 Gram, Lennart 57, 116, 120, 125, 130, 133, 136f, 173, 208, 293ff Gram, Sigrun 120, 136f Granath, Lars 108 Granath, Olle 288 Grandien, Bo 119f, 127, 211, 213, 296f, 301, 305, 307f Green, Dennis 235, 250 Green, Harold 268, 275 Greta, tidig flickvän 12, 15ff Grieg, Edvard 86 Grimsmo, Einar 223 Gripenhielm, Carl 286 Gris, Juan 226 Grosz, George 160 Grundell, Märta 56 Grünewald, Isaac 15f, 23, 25, 34, 36, 47f, 51, 56, 76, 78, 84, 99, 115 Gustafsson, Leif 267 Gustavsson, Gösta 120 Gyllenklou, Anders 129 Hæggström, Ivar 116 Hagerup, Inger 92 Hagman, Rune 66 Hagström, Emil 60 Hallén, Tore 205, 213 Hallström, Eric 96

Hammershøi, Vilhelm 277 Hansson, Per Albin 100, 256 Harteveld, Magdalena ”Magda” 67f Hattenbach, Kerstin 299 Hattenbach, Lennart 295ff, 307 Hedenstierna, Bertil 162, 205, 211f Hedlund, Bengt 299 Hedlund, Bertil Bull 76, 80, 90, 92, 100, 136 Hedlund, Karin 92, 136 Hedqvist, Tage 93 Hellman, Magnus 54 Hemingway, Ernest 216, 303 Henderson, Andrew 151 Henkelmann, Fredrik 99 Hermelin, Sven 220 Hitler, Adolf 48, 78 Hjorth, Bror 96 Hjortzberg, Olle 25, 30, 46, 99 Hjärne, Urban 286 Hoel, Sigurd 92 Hokusai 175, 238 Holgersson, Karin 207 Holgersson, Peter 131 Holgersson, Sigbjörn 130f, 133, 183ff, 188, 196, 207 Holmberg, Börje 299 Holmberg, Lillemor 297 Holmer, Fritz 57 Holmström, Ragnar 69, 91, 138 Hoppe, Ragnar 66, 74, 79, 83, 88, 97 Hullgren, Oscar 93 Hultman, Axel 146 Huss Walin, Mona 293, 300 Hvistendahl, Carsten 93 Hård af Segerstad, Ulf 161, 174 Hägg, Axel Herman 44 Hägg, Erik 102 Innes, Hammond 241 Isbister, Robbie 156 Jaenson, Knut 162 Jaensson, Gustaf 15 Janson, Knut 80 Jansson, Jan Petter 92 Jansson, Rolf 46, 116ff, 122ff,

128, 130, 162, 172, 203, 237, 250, 256, 263, 293ff, 299f Jansson, Sven B.F. ”Run-Janne” 120, 133, 136f, 143, 178ff, 194, 206ff, 298f, 307 Jansson, Tuss 120, 136f, 299 Jansson, Tove 71 Jensen, Ole Jacup 164 Jerome, Jerome K. 16 Jobs, Gocken 70 Johanson-Thor, Emil 44, 116 Johansson, Axel Aron 86 Johansson, Johan 115 Johansson, Kurt 60, 106, 113, 263 Johansson, Lasse 108, 211, 263, 286, 306f Johansson, Margareth 306f Johansson, Oskar 60, 104ff, 108, 211, 286 Johansson, Stig 288 Johnson, Cilla 161, 167 Johnson, Eyvind 29, 91f, 94, 133, 136f, 160f, 167, 177ff, 207 Johnson, Harry Ax:son 14 Jongkind, Johann 226 Jonson, Erik 69, 82, 92, 96, 104, 144, 263 Jonsson, Björn 99 Jonsson, Else 167, 178 Jonsson, Lars 206 Jonsson, Thorsten 88, 136, 178 Josephson, Ernst 31, 50 Julin, Bengt 167, 207 Julin, Richard 130, 207 Jungmarker, Gunnar 66, 89, 100 Jändel, Bengt 69, 74 Jändel, Ragnar 69 Karlberg, Enok 106 Karlfeldt, Erik Axel 76 Karling, Sten 181 Karlgren, Hans 295 Karl-Oskarsson, Otto 86 Karlsson, Inez 129, 133, 143, 210f, 280 Karlsson, Tage 120, 124, 129, 133, 143, 211, 231, 242, 245, 263, 280 Kazan, Elia 160

Kekkonen, Urho 189 Kellberg, Per 258 Kennedy, Robert 256 King, Martin Luther 256 Kipling, Rudyard 177 Kittelsen, Theodor 224 Kjellén, Per 69 Kjellgren, Josef 100 Klausen, Verner 219 Klee, Paul 160 Kokoschka, Oskar 119, 160, 305 Kolbe, Georg 160 Kollwitz, Käthe 160 Kreuger, Nils 50, 97 Krogh, Kristian 277 Kurosawa, Akira 164 Kusoffsky, Hartvig 219 Källström, Christina 219, 242 Källström, Ragnar 219, 224, 242f Lagerlöf, Selma 76, 96 Lambert, Jonathan 230 Lamm, Martin 138 Landén, Alf 206 Landström, Björn 185 Larsson, Carl 50 Lavarello, Basil 267f, 303 Lavarello, Pamela 303 Lawrence, D.H. 42, 289 Leander-Engström, Maria 59, 66, 83 Léger, Fernand 81, 226 Leith, Peter 150 Liedholm, Alf 74, 93, 97, 173ff, 177 Liljefors, Bruno 50, 82, 99, 104, 110, 142, 180 Liljeqvist, Gösta 222 Lindberg, Adolf 11, 18, 22, 29f, 90 Lindberg, Annalisa 197 Lindberg, Carl Petter 28 Lindberg, Edvard 26, 193 Lindberg, Eva 29 Lindberg, Harald 22, 25ff, 33ff, 47f, 51ff, 57, 63, 74, 77, 80, 83f, 90, 116, 119f, 130, 133, 141, 144, 167, 181, 206, 230, 280, 289, 297f Lindberg, Helmer 11, 18, 20, 22, 38, 42, 43, 46, 63, 64, 84, 183

311

Lindberg, Calle 11, 18f, 22, 27, 183, 197 Lindberg, Kerstin (g. Djerf) 28, 41 Lindberg, Lovisa ”mor Lovisa” 20, 21, 29, 38, 57, 85, 204 Lindberg, Märit 29 Lindberg, Märta 27ff, 37, 41, 77, 297 Lindberg, Ville 20f, 85 Linde, Ulf 167f Lindgren, Gustav 124 Lindgren, Herbert 204, 287 Lindgren, Nils 239 Lindgren, P.G. 186ff Lindström, Rikard 46, 80, 82, 93 Lindwall, Bo 78, 168f Lindås, Sven 27, 100 Linnqvist, Hilding 25, 84, 293 Ljunggren, Reinhold 116, 295 Lo-Johansson, Ivar 65, 76 Lorrain, Claude 305 Loudon, Joe 233, 237 Lovén, Lillan 247ff, 256, 280, 298, 302 Lugeon, Jean 220 Lundberg, Birger 84f Lundberg, Gunnar W. 54, 57ff Lundin, Sven (senare Yrvind) 290ff Lundquist, Evert 25, 66, 169 Lundquist, Gösta 111 Lundvall, Bengt 221f Luthander, Carl 80 Luttropp, Thomas 299 Lybeck, Bertil 80 Mackenzie, Sir Compton 238 MacTaggart, William d.y. 150 Madsén, Lars 100 Magnergård, Omar 308 Mahler, Gustaf 218f Malm, Einar 92 Malmberg, Bertil 141, 143 Malmberg, Joel 132 Malmros, Eric 54ff Malmsten, Per 59 Manet, Édouard 36, 44, 51, 99, 174 Marc, Franz 160

312

Marquet, Albert 48 Marriott, Lif (f. Svensson) 95, 95, 100, 103, 127f, 130f, 135f, 144, 149, 159, 207, 226, 245, 256ff, 265, 279f, 302, 304, 307 Marriott, Oliver 244ff, 250, 258, 265, 280, 307 Marriott, Flora 256ff, 256, 265, 280 Martinson, Harry 11, 29, 52, 180 Martinson, Moa 52, 100 Matisse, Henri 15, 25, 48 Mattson, John 147 Maugham, W. Somerset 303 Melin, Emmy 97, 99 Mellström, Rolf 80, 104 Meyer, Rasmus 224 Mill, Hugh Robert 216 Miller, Arthur 160 Millet, Jean François 49, 82, 99, 181 Miró, Joan 286 Moberg, Vilhelm 52, 147, 177f, 183, 208 Moberg, Wilhelm ”Mowitz” 183ff, 194, 207 Modigliani, Amadeo 34, 48, 194 Molin, Carl 168 Mondrian, Piet 226 Monet, Claude 50f, 99, 174, 226 Moore, Henry 119, 305 Morgan, Angus 193 Morgan, Catherine 193 Morgan, Harry 193 Morry, Clement 59 Mouat, Betty 215ff Munch, Edvard 29, 173 Munch, Peter A. 230, 239, 280 Munthe, Gerhard 224 Murphy, Sir Dermod 265 Myrdal, Gunnar 100 Månsson, Filip 15 Nankivel, John 230 Napoleon I (Bonaparte) 11, 194, 194, 230, 252, 255, 265 Nathanson, familjen 83, 103, 129, 211 Nathanson, Walter 231 Nemes, Endre 218

Nerman, Einar 99 Nicolin, Curt 268 Nilsson, Axel 74, 97 Nilsson, Sune 34 Nolde, Emil 160 Nordlund, Bertil 106 Nordlund, Karl Erik 108 Nordlund, Petrus 59, 60, 67, 85, 100, 103ff, 104, 108, 128, 141, 203 Nordlund, Viktor 108 Nordström, Karl 50, 79ff, 97, 167, 277, 302 Norlin, Karl-Arvid 130 Norlin, Per ”Pelle” 130, 167, 207 Norrman, Lars 116 Norrström, Emil 15f, 26, 29, 31, 34, 36f, 41f, 51ff, 59, 63, 67ff, 74, 77, 85, 88ff, 92, 94f, 99ff, 111, 119, 122, 128f, 133, 136, 149f, 167, 180, 206, 225, 247, 256, 266f, 279, 295 Norrström, Svea 26, 31, 34, 69, 94, 103, 225, 279 Nylander, Gert 23 Näsström, Gustaf 80, 110 Olausson, Claes 284 Olovson, Thore 219, 244, 268 Olovson, Elisabeth 268 Olsén, Julius 116, 162 Olsson, Filip 80 Olsson, Olle ”Hagalund” 84, 88, 116, 125 Olsson, Signe 12 Olsson, Ulf 23 Osslund, Helmer 86, 88, 97, 173, 277 Osterman, Lennart 192, 230, 245 Page, Ruth 42 Palme, Olof 242, 256 Palmgren, Nils 66, 73, 79f, 83, 97, 120 Patursson, Páll 165 Pauli, Georg 50 Pehrson, Karl-Axel 116, 295, 300 Percival, John 219 Pettersson, Kristoffer 46, 46, 92 Peyron-Carlberg, Louise 78, 80, 167

Picasso, Pablo 33f, 48, 167, 170, 307 Pissarro, Camille 38, 50f, 99, 226 Poe, Edgar Allan 57 von Post, Lennart 78 Radloff, F.W. 205 Ramsay, Henrik 185, 196 Read, Albert 162, 238 Redston, Colin 303 Rehnberg, Mats 162, 205, 299 Rembrandt 31ff, 48, 56 Renoir, Auguste 50, 86 Repetto, Johnnie 277 Repetto, Lars 303 von Rettig, Hans 177, 186 Reuterswärd, Fritz 167 Richman, Sara 56, 65 Ricklund, Emma 86f Ricklund, Folke 86f Rinaldo, Sten 287 ”Robin Hood”, Bengt IdestamAlmquist 219 Rodhe, Lennart 115f, 293 Rogers, Martha 232 Rogus, Marta 268 Rolfsen, Alf 277 Rosenberg, Erik 106 Rousseau, Theodore 49 Rubens, Peter Paul 57, 262 Rubin, Birgitta 308 van Ruysdael 277 Rudström, Lennart 263 Sædén, Erik 219 Salén, Sven 67f, 92, 138, 147, 243 Sallberg, Harald 44, 93, 100, 115, 130 Sand, Lennart 300 Sandelin, Börje 116 Sandström, Arne Eld 220 Schein, Harry 256 von Schewen, Bernhard 128, 144ff von Schewen, Karl 144ff, 144 von Schewen, Signe 147 Schildt, Göran 280, 302 von Schmalensee, Arthur 208 Schultz, Karin 217

Segovia, Andrés 54 Selander, Sten 111 Selander, Tom 205, 284 Senefelder, Alois 44 Shackleton, Ernest 11, 216f, 220 Signac, Paul 307 af Sillén, Herman 93 Simonsson, Birger 25, 63 Sisley, Alfred 49ff, 277 Sjöberg, Alf 80, 136, 167 Sjöberg, Arne 170 Sjöberg, Axel 49, 79, 82, 93, 97, 99, 141, 170, 173f, 180f, 203, 297 Sjöberg, Elsa 167 Sjöberg, Göran 248, 297 Sjöberg, Lillo 248 Sjöblom, Daniel 204 Sjöblom, Evert 74, 77, 117, 256 Sjöblom, Kalle 279 Sjögren, Nils 25 Sjöstrand, Ingrid, se Svensson, Ingrid Sköld, Otte 25, 47, 76, 115 Slocum, Joshua 177 Smith, Carl 146 Snell, Conrad 86ff Sooveer, Heino 308 Speer, Albert 48 Starbäck, Göran 100 Starbäck, Rut 100 Starbäck, Ulla 100 Starfelt, Viveka 20, 88, 92, 120, 136 Stenhammar, Ernst 69 Stenhammar, Ulf 176, 206, 243 Stevenson, Robert Louis 16, 20, 153 Stolpe, Sven 217 Strindberg, August 82, 104, 111, 132f, 141, 180, 205 Strömberg, Martin 161, 167, 211, 302 Strömblad, Uno 146 Ståhle, Anna-Greta 219 Swain, Grannie Mary 232, 268 Svanholm, Set 218 Svedfelt, Else 92 Svedfelt, Torsten 82, 88, 92, 99, 115, 299 Swedlund, Brita 207

Swedlund, Nils 186ff, 193f, 207 Svensson, Evert 8, 10, 247, 267, 279 Svensson, Georg 80, 208, 236, 281f, 287, 289f, 297f, 301f, 304f Svensson, Ingrid (f. Sjöstrand) 74ff, 74, 75, 83ff, 85, 90, 95, 100, 103, 107, 120, 128ff, 133ff, 144ff, 149, 151, 153, 158ff, 167, 170ff, 178ff, 193, 200, 204ff, 210, 211, 218, 224ff, 226, 242ff, 255ff, 259ff, 267f, 279f, 282, 290, 295, 298f, 302ff, 306f, 309 Svensson, Iris 247 Svensson, Maj, se Callin, Maj Svensson, Selma Mathilda 10ff, 11, 12, 23, 25, 30, 34, 36, 38, 52, 74, 84, 85, 132f, 153, 206 Svensson, Svante Gustav 10ff, 11, 12 Svensson, Svea 10, 38 Svensson, Sven 10 Svensson, Torbjörn 6, 133, 135, 144, 144, 193, 207, 211, 225, 239, 244ff, 256, 267, 279f, 284, 295, 299, 302, 304, 309 Sylwan, Kari 219 Synge, John Millington 161f Söderberg, Ragnar 185, 188 Söderlundh, Lille Bror 29, 42, 67ff, 90 Söderman, Gunnar 80 Söderström, Anton 45, 51 Tallberg, Axel 44 Taube, Evert 29, 90, 144ff, 248, 297, 302 Thaning, Olof 239 Thiel, Ernest 69f Thiel, Tage 69f Thoreau, Henry David 77 Thornton, Mr 265, 267 Thornton, Mrs 267 Thorsson, Fredrik 256 Thunman, Olof 93 Tigerstedt, Örnulf 78 Timén, Frans 93 Tintoretto 31 Tirén, Johan 50 de Toulouse-Lautrec, Henri 44,

122, 125, 167, 174 Tudor, Antony 218f Tunberg, Sven 138 Turner, William 160 Twain, Mark 20 Törngren, Bertil 85, 112, 131f, 298 Törngren, Gunnel 85 Utrillo, Maurice 33, 48 Wahlund, tevefotograf 263 Waley, Arthur 175 Wallenberg, Amalia 23 Wallenberg, Jacob 18f, 23, 36, 54, 57, 175, 183f, 186, 195, 197, 236, 239 Wallenberg, Jacob d.y. 197 Wallenberg, K-A 14 Wallenberg, Marc 194, 196 Wallenberg, Marcus 42, 130f, 135f, 138, 167, 183ff, 192ff, 206f, 232, 236, 242, 279, 299 Wallenberg, Marianne 183, 188, 193ff, 207 Wallenberg, Peter 193ff Wallenberg, Victor 69 Wang Wei 175 Warburg, Erich 183 Watson, James 293 Weberg, Willie 167 Wehtje, Walter 185ff, 193 Werenskiold, Erik 86 Veslen, Börje 89 Westerberg, Gustaf 239 Westerberg, Elsa 133, 306 Westerberg, Erik-Petter 133, 279f Westin, John 204 Westman, Mats 293, 300 Westman, Per Ove 293, 300 Whitefield, Gordon 244f Widegren, Björn 308 Widgren, Lillemor 207, 248, 262, 302 Widgren, Mireille 120, 136 Widgren, Olof 120ff, 133, 136, 207f, 248, 299, 307, 309 Wigren, Jan 240 Wijkström, Olof 259f

Wiklund, Börje 263 Wildenvey, Herman 217 Wilhelm, prins 76, 80, 83, 217 William-Olsson, Barbro 206 William-Olsson, Halvor 167, 206 Williamson, Kenneth 153, 159 Wretholm, Eugen 168f Vuillard, Édouard 119, 194 Wägner, Elin 78 Wästberg, Per 258 Yrvind, Sven, se Lundin, Sven Zetterberg, Eva 55, 115 Zetterberg, Nisse 29, 55, 57, 63, 65, 115, 288, 293ff Zetterholm, Tore 295 Zorn, Anders 44, 76, 82, 104, 143, 146, 180, 263 Zuhr, Hugo 87, 116 Zuhr, Ingrid 87 Åberg, Alf 258 Åbom, Johan Fredrik 83 Ågren, Olof 206 Åkerhielm, Helge 80, 83 Åsberg, Stig 100 Ödner, Sture 243 Öhman, Frans 141 Öhman, Ivar 116 Österberg, Anders 129 Österman, Anders 108 Österman, Frithiof 211 Österman, Johan Erik 108 Österman, Sigurd 100 Österman, Uno 146

313

Lindberg, Calle 11, 18f, 22, 27, 183, 197 Lindberg, Kerstin (g. Djerf) 28, 41 Lindberg, Lovisa ”mor Lovisa” 20, 21, 29, 38, 57, 85, 204 Lindberg, Märit 29 Lindberg, Märta 27ff, 37, 41, 77, 297 Lindberg, Ville 20f, 85 Linde, Ulf 167f Lindgren, Gustav 124 Lindgren, Herbert 204, 287 Lindgren, Nils 239 Lindgren, P.G. 186ff Lindström, Rikard 46, 80, 82, 93 Lindwall, Bo 78, 168f Lindås, Sven 27, 100 Linnqvist, Hilding 25, 84, 293 Ljunggren, Reinhold 116, 295 Lo-Johansson, Ivar 65, 76 Lorrain, Claude 305 Loudon, Joe 233, 237 Lovén, Lillan 247ff, 256, 280, 298, 302 Lugeon, Jean 220 Lundberg, Birger 84f Lundberg, Gunnar W. 54, 57ff Lundin, Sven (senare Yrvind) 290ff Lundquist, Evert 25, 66, 169 Lundquist, Gösta 111 Lundvall, Bengt 221f Luthander, Carl 80 Luttropp, Thomas 299 Lybeck, Bertil 80 Mackenzie, Sir Compton 238 MacTaggart, William d.y. 150 Madsén, Lars 100 Magnergård, Omar 308 Mahler, Gustaf 218f Malm, Einar 92 Malmberg, Bertil 141, 143 Malmberg, Joel 132 Malmros, Eric 54ff Malmsten, Per 59 Manet, Édouard 36, 44, 51, 99, 174 Marc, Franz 160

312

Marquet, Albert 48 Marriott, Lif (f. Svensson) 95, 95, 100, 103, 127f, 130f, 135f, 144, 149, 159, 207, 226, 245, 256ff, 265, 279f, 302, 304, 307 Marriott, Oliver 244ff, 250, 258, 265, 280, 307 Marriott, Flora 256ff, 256, 265, 280 Martinson, Harry 11, 29, 52, 180 Martinson, Moa 52, 100 Matisse, Henri 15, 25, 48 Mattson, John 147 Maugham, W. Somerset 303 Melin, Emmy 97, 99 Mellström, Rolf 80, 104 Meyer, Rasmus 224 Mill, Hugh Robert 216 Miller, Arthur 160 Millet, Jean François 49, 82, 99, 181 Miró, Joan 286 Moberg, Vilhelm 52, 147, 177f, 183, 208 Moberg, Wilhelm ”Mowitz” 183ff, 194, 207 Modigliani, Amadeo 34, 48, 194 Molin, Carl 168 Mondrian, Piet 226 Monet, Claude 50f, 99, 174, 226 Moore, Henry 119, 305 Morgan, Angus 193 Morgan, Catherine 193 Morgan, Harry 193 Morry, Clement 59 Mouat, Betty 215ff Munch, Edvard 29, 173 Munch, Peter A. 230, 239, 280 Munthe, Gerhard 224 Murphy, Sir Dermod 265 Myrdal, Gunnar 100 Månsson, Filip 15 Nankivel, John 230 Napoleon I (Bonaparte) 11, 194, 194, 230, 252, 255, 265 Nathanson, familjen 83, 103, 129, 211 Nathanson, Walter 231 Nemes, Endre 218

Nerman, Einar 99 Nicolin, Curt 268 Nilsson, Axel 74, 97 Nilsson, Sune 34 Nolde, Emil 160 Nordlund, Bertil 106 Nordlund, Karl Erik 108 Nordlund, Petrus 59, 60, 67, 85, 100, 103ff, 104, 108, 128, 141, 203 Nordlund, Viktor 108 Nordström, Karl 50, 79ff, 97, 167, 277, 302 Norlin, Karl-Arvid 130 Norlin, Per ”Pelle” 130, 167, 207 Norrman, Lars 116 Norrström, Emil 15f, 26, 29, 31, 34, 36f, 41f, 51ff, 59, 63, 67ff, 74, 77, 85, 88ff, 92, 94f, 99ff, 111, 119, 122, 128f, 133, 136, 149f, 167, 180, 206, 225, 247, 256, 266f, 279, 295 Norrström, Svea 26, 31, 34, 69, 94, 103, 225, 279 Nylander, Gert 23 Näsström, Gustaf 80, 110 Olausson, Claes 284 Olovson, Thore 219, 244, 268 Olovson, Elisabeth 268 Olsén, Julius 116, 162 Olsson, Filip 80 Olsson, Olle ”Hagalund” 84, 88, 116, 125 Olsson, Signe 12 Olsson, Ulf 23 Osslund, Helmer 86, 88, 97, 173, 277 Osterman, Lennart 192, 230, 245 Page, Ruth 42 Palme, Olof 242, 256 Palmgren, Nils 66, 73, 79f, 83, 97, 120 Patursson, Páll 165 Pauli, Georg 50 Pehrson, Karl-Axel 116, 295, 300 Percival, John 219 Pettersson, Kristoffer 46, 46, 92 Peyron-Carlberg, Louise 78, 80, 167

Picasso, Pablo 33f, 48, 167, 170, 307 Pissarro, Camille 38, 50f, 99, 226 Poe, Edgar Allan 57 von Post, Lennart 78 Radloff, F.W. 205 Ramsay, Henrik 185, 196 Read, Albert 162, 238 Redston, Colin 303 Rehnberg, Mats 162, 205, 299 Rembrandt 31ff, 48, 56 Renoir, Auguste 50, 86 Repetto, Johnnie 277 Repetto, Lars 303 von Rettig, Hans 177, 186 Reuterswärd, Fritz 167 Richman, Sara 56, 65 Ricklund, Emma 86f Ricklund, Folke 86f Rinaldo, Sten 287 ”Robin Hood”, Bengt IdestamAlmquist 219 Rodhe, Lennart 115f, 293 Rogers, Martha 232 Rogus, Marta 268 Rolfsen, Alf 277 Rosenberg, Erik 106 Rousseau, Theodore 49 Rubens, Peter Paul 57, 262 Rubin, Birgitta 308 van Ruysdael 277 Rudström, Lennart 263 Sædén, Erik 219 Salén, Sven 67f, 92, 138, 147, 243 Sallberg, Harald 44, 93, 100, 115, 130 Sand, Lennart 300 Sandelin, Börje 116 Sandström, Arne Eld 220 Schein, Harry 256 von Schewen, Bernhard 128, 144ff von Schewen, Karl 144ff, 144 von Schewen, Signe 147 Schildt, Göran 280, 302 von Schmalensee, Arthur 208 Schultz, Karin 217

Segovia, Andrés 54 Selander, Sten 111 Selander, Tom 205, 284 Senefelder, Alois 44 Shackleton, Ernest 11, 216f, 220 Signac, Paul 307 af Sillén, Herman 93 Simonsson, Birger 25, 63 Sisley, Alfred 49ff, 277 Sjöberg, Alf 80, 136, 167 Sjöberg, Arne 170 Sjöberg, Axel 49, 79, 82, 93, 97, 99, 141, 170, 173f, 180f, 203, 297 Sjöberg, Elsa 167 Sjöberg, Göran 248, 297 Sjöberg, Lillo 248 Sjöblom, Daniel 204 Sjöblom, Evert 74, 77, 117, 256 Sjöblom, Kalle 279 Sjögren, Nils 25 Sjöstrand, Ingrid, se Svensson, Ingrid Sköld, Otte 25, 47, 76, 115 Slocum, Joshua 177 Smith, Carl 146 Snell, Conrad 86ff Sooveer, Heino 308 Speer, Albert 48 Starbäck, Göran 100 Starbäck, Rut 100 Starbäck, Ulla 100 Starfelt, Viveka 20, 88, 92, 120, 136 Stenhammar, Ernst 69 Stenhammar, Ulf 176, 206, 243 Stevenson, Robert Louis 16, 20, 153 Stolpe, Sven 217 Strindberg, August 82, 104, 111, 132f, 141, 180, 205 Strömberg, Martin 161, 167, 211, 302 Strömblad, Uno 146 Ståhle, Anna-Greta 219 Swain, Grannie Mary 232, 268 Svanholm, Set 218 Svedfelt, Else 92 Svedfelt, Torsten 82, 88, 92, 99, 115, 299 Swedlund, Brita 207

Swedlund, Nils 186ff, 193f, 207 Svensson, Evert 8, 10, 247, 267, 279 Svensson, Georg 80, 208, 236, 281f, 287, 289f, 297f, 301f, 304f Svensson, Ingrid (f. Sjöstrand) 74ff, 74, 75, 83ff, 85, 90, 95, 100, 103, 107, 120, 128ff, 133ff, 144ff, 149, 151, 153, 158ff, 167, 170ff, 178ff, 193, 200, 204ff, 210, 211, 218, 224ff, 226, 242ff, 255ff, 259ff, 267f, 279f, 282, 290, 295, 298f, 302ff, 306f, 309 Svensson, Iris 247 Svensson, Maj, se Callin, Maj Svensson, Selma Mathilda 10ff, 11, 12, 23, 25, 30, 34, 36, 38, 52, 74, 84, 85, 132f, 153, 206 Svensson, Svante Gustav 10ff, 11, 12 Svensson, Svea 10, 38 Svensson, Sven 10 Svensson, Torbjörn 6, 133, 135, 144, 144, 193, 207, 211, 225, 239, 244ff, 256, 267, 279f, 284, 295, 299, 302, 304, 309 Sylwan, Kari 219 Synge, John Millington 161f Söderberg, Ragnar 185, 188 Söderlundh, Lille Bror 29, 42, 67ff, 90 Söderman, Gunnar 80 Söderström, Anton 45, 51 Tallberg, Axel 44 Taube, Evert 29, 90, 144ff, 248, 297, 302 Thaning, Olof 239 Thiel, Ernest 69f Thiel, Tage 69f Thoreau, Henry David 77 Thornton, Mr 265, 267 Thornton, Mrs 267 Thorsson, Fredrik 256 Thunman, Olof 93 Tigerstedt, Örnulf 78 Timén, Frans 93 Tintoretto 31 Tirén, Johan 50 de Toulouse-Lautrec, Henri 44,

122, 125, 167, 174 Tudor, Antony 218f Tunberg, Sven 138 Turner, William 160 Twain, Mark 20 Törngren, Bertil 85, 112, 131f, 298 Törngren, Gunnel 85 Utrillo, Maurice 33, 48 Wahlund, tevefotograf 263 Waley, Arthur 175 Wallenberg, Amalia 23 Wallenberg, Jacob 18f, 23, 36, 54, 57, 175, 183f, 186, 195, 197, 236, 239 Wallenberg, Jacob d.y. 197 Wallenberg, K-A 14 Wallenberg, Marc 194, 196 Wallenberg, Marcus 42, 130f, 135f, 138, 167, 183ff, 192ff, 206f, 232, 236, 242, 279, 299 Wallenberg, Marianne 183, 188, 193ff, 207 Wallenberg, Peter 193ff Wallenberg, Victor 69 Wang Wei 175 Warburg, Erich 183 Watson, James 293 Weberg, Willie 167 Wehtje, Walter 185ff, 193 Werenskiold, Erik 86 Veslen, Börje 89 Westerberg, Gustaf 239 Westerberg, Elsa 133, 306 Westerberg, Erik-Petter 133, 279f Westin, John 204 Westman, Mats 293, 300 Westman, Per Ove 293, 300 Whitefield, Gordon 244f Widegren, Björn 308 Widgren, Lillemor 207, 248, 262, 302 Widgren, Mireille 120, 136 Widgren, Olof 120ff, 133, 136, 207f, 248, 299, 307, 309 Wigren, Jan 240 Wijkström, Olof 259f

Wiklund, Börje 263 Wildenvey, Herman 217 Wilhelm, prins 76, 80, 83, 217 William-Olsson, Barbro 206 William-Olsson, Halvor 167, 206 Williamson, Kenneth 153, 159 Wretholm, Eugen 168f Vuillard, Édouard 119, 194 Wägner, Elin 78 Wästberg, Per 258 Yrvind, Sven, se Lundin, Sven Zetterberg, Eva 55, 115 Zetterberg, Nisse 29, 55, 57, 63, 65, 115, 288, 293ff Zetterholm, Tore 295 Zorn, Anders 44, 76, 82, 104, 143, 146, 180, 263 Zuhr, Hugo 87, 116 Zuhr, Ingrid 87 Åberg, Alf 258 Åbom, Johan Fredrik 83 Ågren, Olof 206 Åkerhielm, Helge 80, 83 Åsberg, Stig 100 Ödner, Sture 243 Öhman, Frans 141 Öhman, Ivar 116 Österberg, Anders 129 Österman, Anders 108 Österman, Frithiof 211 Österman, Johan Erik 108 Österman, Sigurd 100 Österman, Uno 146

313

Förteckning över bokens Roland Svensson-verk

196 Nötö hamnflad, Åboland, akvarell, 1965, 45×60

266 Vulcanic Landscape, Ascension Island, akvarell,

200 Älvrosgården, Skansen, lito, 1956, 29×41

1969, 35×46

40×30 146 Pelarsommar, lito

201 Vinterdagen, lito, 1956

268 Calshot Harbour, akvarell, 1970, 30×45

208 Vinterbåten, lito, ur portföljen Den vita båten,

269 Bostadshus Tristan da Cunha, akvarell, 1970,

147 Pelarberget (Pelardag Norrpada), 1967, 21×31

148 A fair gale, lito, 35+35 ex, 1952, 40×28

210 Styrmanshytten, lito

1960

26×47 273 Huts at Nightingale Island 1970, akvarell, 1974,

150 Peter Leith’s home, lito, 150 ex, 1976, 37×54

210 Aktersalongen, lito, ur portföljen Den vita båten,

Med reservation för att verken ofta saknar ursprungliga

58 Fatigué, R.S., bläck, 1937, 8×9

105 John Andersson, lito, troligen 1939

151 Lerwick, Shetland, blandteknik, 38×29

titlar, och att alternativa titlar kan förekomma. Mått

59 Petrus Nordlund, kolteckning, ca 1940, 26×21

106 Erik Andersson, lito, 1940–45

151 Skerries, 1953, 37×27,5

212 Den första snön, lito, 310 ex, 1957, 39×26

275 The wandering albatross, blandteknik, 25×17

anges i centimeter.

60 Farbror August, Mjölarn i Ramsmora, bland-

106 Gillöga, kolteckning, 1942

152 Skotsk trålare, lito, 310 ex, 1952, 21×37

215 Fyrskepp till havs, akvarell, 1957, 21×14

276 Johnnie Repetto’s frontgarden, lito, 250 ex, 1976,

107 Sjöbod och gistgård Gillöga, färgkrita, 1934, 15×38

153 Kustvy med båt, blandteknik, 1955, 43×29

216 Titanic, lito, 1957

216 Rockall, blandteknik, 23×35

50×38 277 St Mary’s Church, akvarell, 29×47

217 Endurance, lito, 1957, 17,5×17

278 The Patches, akvarell, 1970, 25×45 281 Den tysta byn, lito, 360 ex, 1971, 25×40

teknik, 1938, 42×27

1960, 32×44

30×51 274 Longboat, blandteknik, 12×17,5

61 Nils Ferlin, pastell, 1938, 55×45 64 Helmer Lindberg bärgar skötarna (Skötarna

107 Gillöga, lito, 1945, 22×35,5

154 Tidvattenströmmar, Fair Isle, Shetland, 260 ex,

12 Porträtt av Rolands far Svante, olja, 1929, 83×65

108 Petrus och Oskar på jaktstigen, lito, 1945

12 Mamma, teckning, 1930

tas upp), lito, senast 1944, 28×20 66 Farbror Jansson bor nät (Nätbyggaren), lito,

109 Snevingen, pastell, 1944, 42×45 110 Fiskeboden, teckning, ca 1945

155 Skuggornas ö, Foula, lito, 1954, 12,5×48,5

220 Frostsprängd mark, lito, 250 ex, ur portföljen

156 Ålderdomlig interiör från Isle of Foula, lito,

111 Gillögabrödernas standar, lito, 17×11

160 ex, 1976, 56×34,5 156 Foula, lito, 150 ex, 1952

223 Glaciär från Kingsbay, lito

285 Svenska Lillö, teckning

223 Ny-Ålesund, lito, 250 ex, ur portföljen Arktiskt

285 Svenska Lillö, teckning med täckvitt

286 Svenska Lillö, blandteknik, 25×37

13 Waxholmsbåt, olja, tidig, 31,5×26 18 Sjöbod, olja, 1932, 37×45 19 Bergs by, Möja, pastell, ca 1935

1939, 28×19 66 Döden som trumslagare, lito, 1939

112 Gillöga, två män i båt, lito, 12×28

1958, 47×31

Arktiskt land, 1958, 26×40

283 Sea Saint, akvarell, 1975, 33×49

21 Mor Lovisa med katt, olja, 1939, 93×64 22 Självporträtt, akvarell, inför akademiansökan,

67 Ruinstad, blandteknik, 1939, 52×37

114 Lommens bod, Gillöga, lito, 200 ex, 1945, 40×67

157 Canna Coast of Rhum, akvarell, 1953, 39×57

67 Gillöga spegelvänd, lito, 1937

115 Stångmärket, litografi ur portföljen roland S

158 Isle of Tannar, akvarell, 25×24

land, 1958, 23×38 231 Fullriggare pejlar Tristan da Cunha i Syd-

1934, 48,5×31 22 Demonstrationståg, akvarell, baksida av

73 Hos Fogelströms, variant av Kväll från

117 Söndagsmorgon, litografi, 20 ex, 1946, ny

158 Butt of Lewis, Outer Hebrides, akvarell, 39×57

159 St Kilda, lito, ur boken Ensliga öar

232 Farewell Tristan, lito, 300 ex, ur portföljen

Tristan da Cunha, 1964, 26×44 234 Boplatsen, lito, 300 ex, ur portföljen Tristan da

288 Kall soldag, lito, 460 ex, 1973, 35×49

porträtt ovan

sänggavel, lito, 1939, 30×22

kompletterad med en tonsten 1968, 75 ex, 48×41

atlanten, lito, 450 ex, 1976

286 Svenska Stenarna, akvarell, 1972, 22,5×42 287 Svenska Högarnas fyrplats, lito, 200 ex, 1974, 27×45 288 Blankt sund, Ljusskär, lito, 360 ex, 1973, 32×46

74 Ingrid, pastell, 1940, 36,5×23

117 På isen, lito, 1944

161 London, City, akvarell, 1949–50

24 Självporträtt, lito, fåtal pt, 1939, 38×26

76 Ljusskär, pastell, 1940, 23×30

118 Björkar vid havet, lito, 250 ex, 1947, 41×54

163 A crofters house, Foula, lito, bibliofilupplaga av

25 Kvinnlig akt, olja på duk, 1934, 114×73

78 Hugos kök, lito, 1939, 30×18

119 Från Björkskär, lito, 30 ex, 1946, 29×35

78 Hugo lyssnar på radio, lito, 1939, 24×40

120 Sven Barthel, lito, 20 ex, 1947, 33×25

164 Kallsøy, Färöarna, blandteknik

Cunha, 1964, 27×42 237 Landningsplatsen, lito, 300 ex, ur portföljen

289 Säljägarna, lito, 400 ex, 1971, 24×40

26 Möja -35, olja, 1935, 24×30

Tristan da Cunha, 1964, 27×42 238 Tristan da Cunha, lito, 300 ex, ur portföljen

290 Inaccessible, Tristan group, Salt Beach, 310 ex,

Tristan da Cunha, 1964, 30×45 239 Den döda skogen, Gotska Sandön, akvarell,

291 Sista solbranden på höglandet, akvarell, 22×42

170 Upper Pool, River Thames, lito, 150 ex, 1956,

boken Ensliga öar

33 Självporträtt i panamahatt, olja, 1936, 91×60

79 Storö (Sillösund), pastell, 1940, 17×29

121 Hemknuven, Stora Nassa, lito, 1947, 44×26

166 Stora Nassa i kvällsljus med segelbåt, olja, 1949,

38 Notre-Dame, olja, 1936, 69×49

81 Bod med zodiaktecken i ramfält, odaterad,

122 Marsdag (Isbunden skärgård), lito, 250 ex, 1953,

43 Efter jakten, lito, 1937, 40×28

118×94 168 South Bank, Thames, lito, 310 ex, 1951, 28×41

289 Vårtecken, Kallskär, lito, 1972

1974, 31×41

17×29 83 Mälartorget, lito, 1953, 61×51

44 Obduktionsstudie, etsning, 1935–37, 15×17 44 Obduktionsstudie, etsning, 1935–37, 8×17

83 Spis, kolteckning, tidigt verk, 41×32

122 Högvinter, lito, 1947

123 Karlssons bro, Stora Nassa, 100 ex, 1947, 44×39

1965, 43×29 240 Trålarna går ut, oljetempera, 1962, 128×315

295 Kallt, lito, 350 ex, 1975, 29×41

85 Sprisegeleka, blandteknik, 1940-tal

40×23 170 Sailing barge, lito, 10 ex, 9×9

44 Från min ateljé på Akademien, lito, fåtal pt,

86 Nordingråbygden, pastell, troligen 1941, 34×53

124 Husaröleden, lito, 1959, 35×27

171 Utskärshamn (Högsommarnatt), 25 ex, 1956,

242 Självporträtt, olja, 1964, 40×32

45 Kalle Anderssons bod, Gillöga, lito, 1/10 ex, 1937,

87 Högbonden, pastell, troligen 1941, 31×44

126 Lönnlöv, pastell, 1940-tal, 19×14

243 Soldag i utskärgård eller Sommar Nasen

Den gamla ångbåten, 1978, 37×30 296 Möte på isen, lito, 360 ex, ur portföljen Den

42×60 46 Nätbyggare, lito, 1937, 28×18,5

88 Kvällsvarden, lito, 1942, 33,5×29

128 Mitt kök, blyerts och akvarell, 1943, 40×35

45×31 172 Tjockan kommer, Gillöga, lito, 350 ex, 1957, 27×42

89 Kväll, lito, 310 ex + 310 osign, Föreningen för

244 The end of winter – Kärringsundet, Åland,

297 Sandhamnshålet, lito, 360 ex, ur portföljen

129 Kumlet på Lilla Nassa, pastell, 25×48 130 Kvällsljus, Storskärgården, lito, 360 ex, 1948,

173 Från havsbandet, olja, 1953, 121×61

46 Kristoffer Pettersson, Möja, Berg, lito, 1937,

174 Tallen, Norrfjärden i april månad Möja,

24×12 48 Gare du Nord, R.S., kol, 1937, 10×16,5

92 August Andersson, blandteknik, 1942

serigrafi, 1987, 55×40 175 Gillöga Storskär, Enoks bod, olja, 1954, 30×90

244 Morgon – Gillöga Storskär, olja, 1967, 90×300

299 Sommarafton Tornö, lito, ur portföljen

248 Vinterskärgård, olja, 1965, 121×70

48 Två vilande män, R.S., kol, 1937, 23×20

95 Vinter Långvik, lito, 20 ex, 1943, 21×28

43,5×41 131 VKV, Vårdkasens vänner, akvarell, 13×14,5 138 Utskärsbod, lito, 310 ex, 1963, 26×40

176 Lilla Nassa, vinter (för ”Bore III”), olja, 1952,

249 Tistronskären, akvarell, 1955

299 Båtsnack, lito, ur portföljen Med stentryck under

49 Gata i Pontoise, Roland S., teckning, 1937,

96 Sillösundet, 1941

139 Vintermotiv, blandteknik, ingår i boken

250 Utskärshamn, lito, 1967, 34×46

28×33,5 50 Bogserbåt i Pontoise, akvarellskiss, daterad 1936,

98 Långviksnäs, vinter, pastell, 1943, 25×39

252 St Helena, lito, 310 ex, 1969, 29×43

300 Stillhet, lito, 1979, 27×38

99 Båt med sprisegel, R.S., pastell, tidigt verk,

Skärgård, senast 1952, 28×35 140 Natthamn, lito, 1949, 19,5×24

58×217 188 Utsikt mot ”Norrhavet” från Djupvik, Åland,

253 King and Queen Point, St Helena, akvarell, 1968,

304 The settlement, Tristan da Cunha, 1983, 46×61

11×16 51 Bro i Pontoise, akvarell, 1937, 23×26

22×22 101 Utsikt från Petrus bod (Bodfönster), lito, 1941,

141 Långviksskär, lito, 31×23

189 Bommarsund, Kejsarhamnen, akvarell, 1952

191 Dånö, Åland, akvarell, 24×30

46,5×29,5 254 Jamestown, lito, 1968

306 Vinter Sandhamnshålet, lito, 1983

141 Sommarkväll Svartlöga, lito, 1948, 34×29

52 Kyrka med invalid, olja, 1937, 34×25

39×48,5 102 Flaskskepp Roland s. Möja, pastell, odaterad,

142 Från Nasen, akvarell, senast 1951, 26×44

191 Kärringsundet, Åland, lito, 50 ex, 1960, 17×59

258 Höstdagjämning, olja, 1968, 79×115

143 Sjöviste sommar, lito, bibliofilupplaga av boken

192 Ödegård i Ekenäs skärgård, Finland, akvarell,

259 Providence Island Monrovia, ur portföljen

307 Månljus vinternatt, ur Ännu ett skärgårdsår,

55 Bordeaux, hamnen, lito, 1938, 23×32 57 Vid Seine, R.S., bläck, 1937, 10×13,5

11,5×17 102 Lilla Nassa, pastell, odaterad, 16,2×39

21×39 193 Halssundet, lito, 1956, 21,5×41

From Liberia and Lamco joint venture, 500 ex,

1969, 31,5×40

308 Utskärsfrid, serigrafi, 200 ex, 1997, 58×73

57 La maison morte (Det döda huset), Pontoise,

104 Petrus Nordlund, kolteckning, 1940–45

193 Sävsundsbygden, akvarell, 1955

260 Edina, Grand Bassa, akvarell, 1969

309 Sommarnatt och utskärshamn, olja, 1975, 120×82

104 Skötarna bärgas, lito

144 Sommarnatt i Nasen, lito, 275 ex, 1971, 29×49

195 Rorsman (Jacob Wallenberg), lito, påbörjad 1972

262 Villes öka. Gillöga, lito, 250 ex, 1967, 30×58

309 Vinternatt Möja, olja, 1986, 80×140

1939, 36×24

53 Invalid vid mur, Seine, teckning, 1937, 22×17,5

314

144 Karl von Schewen, blandteknik, 1951, 50×35 145 Pelarvinter vid Svansbryggan, lito, 350 ex, 1962,

kol, 1937, 11×11

Grafisk Konst, 1941, 30×39

94 Septemberkväll i Lilla Nassa, pastell, 1942, 32,5×40

30×52 122 Sjöbod, vinter, akvarell och svartkrita, 1947, 22×37

Skärgård, 250 ex, 1952

143 Sjöviste vinter, lito, bibliofilupplaga av boken Skärgård, 250 ex, 1952

roland S. 1969, akvarell, 29×43

(för ”Tor Anglia”), olja, 1966, 104,5×237 akvarell/täckvitt, 1967, 34×58,5

294 Vindgator, lito, 140 ex, 1978, 52×33 295 Den gamla ångbåten, lito, 360 ex, ur portföljen

gamla ångbåten, 1978, 23×49 Den gamla ångbåten, 1978, 45×32 Med stentryck under fyra decennier, 360 ex, 1980 fyra decennier, 360 ex, 1980

307 Molnstoder, lito, ur Ännu ett skärgårdsår, 350 ex, 1987 350 ex, 1987

315

Förteckning över bokens Roland Svensson-verk

196 Nötö hamnflad, Åboland, akvarell, 1965, 45×60

266 Vulcanic Landscape, Ascension Island, akvarell,

145 Pelarvinter vid Svansbryggan, lito, 350 ex, 1962,

200 Älvrosgården, Skansen, lito, 1956, 29×41

40×30 146 Pelarsommar, lito

201 Vinterdagen, lito, 1956

268 Calshot Harbour, akvarell, 1970, 30×45

208 Vinterbåten, lito, ur portföljen Den vita båten,

269 Bostadshus Tristan da Cunha, akvarell, 1970,

1960

1969, 35×46

147 Pelarberget (Pelardag Norrpada), 1967, 21×31

148 A fair gale, lito, 35+35 ex, 1952, 40×28

210 Styrmanshytten, lito

26×47 273 Huts at Nightingale Island 1970, akvarell, 1974,

150 Peter Leith’s home, lito, 150 ex, 1976, 37×54

210 Aktersalongen, lito, ur portföljen Den vita båten,

Med reservation för att verken ofta saknar ursprungliga

58 Fatigué, R.S., bläck, 1937, 8×9

105 John Andersson, lito, troligen 1939

151 Lerwick, Shetland, blandteknik, 38×29

titlar, och att alternativa titlar kan förekomma. Mått

59 Petrus Nordlund, kolteckning, ca 1940, 26×21

106 Erik Andersson, lito, 1940–45

151 Skerries, 1953, 37×27,5

212 Den första snön, lito, 310 ex, 1957, 39×26

275 The wandering albatross, blandteknik, 25×17

anges i centimeter.

60 Farbror August, Mjölarn i Ramsmora, bland-

106 Gillöga, kolteckning, 1942

152 Skotsk trålare, lito, 310 ex, 1952, 21×37

215 Fyrskepp till havs, akvarell, 1957, 21×14

276 Johnnie Repetto’s frontgarden, lito, 250 ex, 1976,

107 Sjöbod och gistgård Gillöga, färgkrita, 1934, 15×38

153 Kustvy med båt, blandteknik, 1955, 43×29

216 Titanic, lito, 1957

154 Tidvattenströmmar, Fair Isle, Shetland, 260 ex,

216 Rockall, blandteknik, 23×35

50×38 277 St Mary’s Church, akvarell, 29×47

217 Endurance, lito, 1957, 17,5×17

278 The Patches, akvarell, 1970, 25×45 281 Den tysta byn, lito, 360 ex, 1971, 25×40

teknik, 1938, 42×27

1960, 32×44

12 Porträtt av Rolands far Svante, olja, 1929, 83×65

61 Nils Ferlin, pastell, 1938, 55×45 64 Helmer Lindberg bärgar skötarna (Skötarna

107 Gillöga, lito, 1945, 22×35,5 108 Petrus och Oskar på jaktstigen, lito, 1945

12 Mamma, teckning, 1930

109 Snevingen, pastell, 1944, 42×45 110 Fiskeboden, teckning, ca 1945

155 Skuggornas ö, Foula, lito, 1954, 12,5×48,5

220 Frostsprängd mark, lito, 250 ex, ur portföljen

156 Ålderdomlig interiör från Isle of Foula, lito,

111 Gillögabrödernas standar, lito, 17×11

13 Waxholmsbåt, olja, tidig, 31,5×26

tas upp), lito, senast 1944, 28×20 66 Farbror Jansson bor nät (Nätbyggaren), lito,

18 Sjöbod, olja, 1932, 37×45

1958, 47×31

Arktiskt land, 1958, 26×40

30×51 274 Longboat, blandteknik, 12×17,5

283 Sea Saint, akvarell, 1975, 33×49

1939, 28×19 66 Döden som trumslagare, lito, 1939

285 Svenska Lillö, teckning

112 Gillöga, två män i båt, lito, 12×28

160 ex, 1976, 56×34,5 156 Foula, lito, 150 ex, 1952

223 Glaciär från Kingsbay, lito

19 Bergs by, Möja, pastell, ca 1935

223 Ny-Ålesund, lito, 250 ex, ur portföljen Arktiskt

285 Svenska Lillö, teckning med täckvitt

21 Mor Lovisa med katt, olja, 1939, 93×64 22 Självporträtt, akvarell, inför akademiansökan,

67 Ruinstad, blandteknik, 1939, 52×37

114 Lommens bod, Gillöga, lito, 200 ex, 1945, 40×67

157 Canna Coast of Rhum, akvarell, 1953, 39×57

115 Stångmärket, litografi ur portföljen roland S

158 Isle of Tannar, akvarell, 25×24

land, 1958, 23×38 231 Fullriggare pejlar Tristan da Cunha i Syd-

286 Svenska Lillö, blandteknik, 25×37

67 Gillöga spegelvänd, lito, 1937

1934, 48,5×31 22 Demonstrationståg, akvarell, baksida av

73 Hos Fogelströms, variant av Kväll från

117 Söndagsmorgon, litografi, 20 ex, 1946, ny

158 Butt of Lewis, Outer Hebrides, akvarell, 39×57

159 St Kilda, lito, ur boken Ensliga öar

232 Farewell Tristan, lito, 300 ex, ur portföljen

Tristan da Cunha, 1964, 26×44 234 Boplatsen, lito, 300 ex, ur portföljen Tristan da

288 Kall soldag, lito, 460 ex, 1973, 35×49

porträtt ovan

sänggavel, lito, 1939, 30×22

kompletterad med en tonsten 1968, 75 ex, 48×41

74 Ingrid, pastell, 1940, 36,5×23

117 På isen, lito, 1944

161 London, City, akvarell, 1949–50

24 Självporträtt, lito, fåtal pt, 1939, 38×26

76 Ljusskär, pastell, 1940, 23×30

118 Björkar vid havet, lito, 250 ex, 1947, 41×54

163 A crofters house, Foula, lito, bibliofilupplaga av

atlanten, lito, 450 ex, 1976

286 Svenska Stenarna, akvarell, 1972, 22,5×42 287 Svenska Högarnas fyrplats, lito, 200 ex, 1974, 27×45 288 Blankt sund, Ljusskär, lito, 360 ex, 1973, 32×46

25 Kvinnlig akt, olja på duk, 1934, 114×73

78 Hugos kök, lito, 1939, 30×18

119 Från Björkskär, lito, 30 ex, 1946, 29×35

78 Hugo lyssnar på radio, lito, 1939, 24×40

120 Sven Barthel, lito, 20 ex, 1947, 33×25

164 Kallsøy, Färöarna, blandteknik

Cunha, 1964, 27×42 237 Landningsplatsen, lito, 300 ex, ur portföljen

289 Säljägarna, lito, 400 ex, 1971, 24×40

26 Möja -35, olja, 1935, 24×30

166 Stora Nassa i kvällsljus med segelbåt, olja, 1949,

Tristan da Cunha, 1964, 27×42 238 Tristan da Cunha, lito, 300 ex, ur portföljen

290 Inaccessible, Tristan group, Salt Beach, 310 ex,

Tristan da Cunha, 1964, 30×45 239 Den döda skogen, Gotska Sandön, akvarell,

291 Sista solbranden på höglandet, akvarell, 22×42

170 Upper Pool, River Thames, lito, 150 ex, 1956,

33 Självporträtt i panamahatt, olja, 1936, 91×60

79 Storö (Sillösund), pastell, 1940, 17×29

38 Notre-Dame, olja, 1936, 69×49

81 Bod med zodiaktecken i ramfält, odaterad,

121 Hemknuven, Stora Nassa, lito, 1947, 44×26 122 Marsdag (Isbunden skärgård), lito, 250 ex, 1953,

43 Efter jakten, lito, 1937, 40×28

boken Ensliga öar

118×94 168 South Bank, Thames, lito, 310 ex, 1951, 28×41

289 Vårtecken, Kallskär, lito, 1972

1974, 31×41

17×29 83 Mälartorget, lito, 1953, 61×51

44 Obduktionsstudie, etsning, 1935–37, 15×17 44 Obduktionsstudie, etsning, 1935–37, 8×17

83 Spis, kolteckning, tidigt verk, 41×32

122 Högvinter, lito, 1947

123 Karlssons bro, Stora Nassa, 100 ex, 1947, 44×39

1965, 43×29 240 Trålarna går ut, oljetempera, 1962, 128×315

295 Kallt, lito, 350 ex, 1975, 29×41

85 Sprisegeleka, blandteknik, 1940-tal

40×23 170 Sailing barge, lito, 10 ex, 9×9

44 Från min ateljé på Akademien, lito, fåtal pt,

86 Nordingråbygden, pastell, troligen 1941, 34×53

124 Husaröleden, lito, 1959, 35×27

171 Utskärshamn (Högsommarnatt), 25 ex, 1956,

242 Självporträtt, olja, 1964, 40×32

45 Kalle Anderssons bod, Gillöga, lito, 1/10 ex, 1937,

87 Högbonden, pastell, troligen 1941, 31×44

126 Lönnlöv, pastell, 1940-tal, 19×14

243 Soldag i utskärgård eller Sommar Nasen

Den gamla ångbåten, 1978, 37×30 296 Möte på isen, lito, 360 ex, ur portföljen Den

42×60 46 Nätbyggare, lito, 1937, 28×18,5

88 Kvällsvarden, lito, 1942, 33,5×29

128 Mitt kök, blyerts och akvarell, 1943, 40×35

45×31 172 Tjockan kommer, Gillöga, lito, 350 ex, 1957, 27×42

89 Kväll, lito, 310 ex + 310 osign, Föreningen för

244 The end of winter – Kärringsundet, Åland,

297 Sandhamnshålet, lito, 360 ex, ur portföljen

129 Kumlet på Lilla Nassa, pastell, 25×48 130 Kvällsljus, Storskärgården, lito, 360 ex, 1948,

173 Från havsbandet, olja, 1953, 121×61

46 Kristoffer Pettersson, Möja, Berg, lito, 1937,

174 Tallen, Norrfjärden i april månad Möja,

24×12 48 Gare du Nord, R.S., kol, 1937, 10×16,5

92 August Andersson, blandteknik, 1942

serigrafi, 1987, 55×40 175 Gillöga Storskär, Enoks bod, olja, 1954, 30×90

244 Morgon – Gillöga Storskär, olja, 1967, 90×300

299 Sommarafton Tornö, lito, ur portföljen

248 Vinterskärgård, olja, 1965, 121×70

48 Två vilande män, R.S., kol, 1937, 23×20

95 Vinter Långvik, lito, 20 ex, 1943, 21×28

43,5×41 131 VKV, Vårdkasens vänner, akvarell, 13×14,5 138 Utskärsbod, lito, 310 ex, 1963, 26×40

176 Lilla Nassa, vinter (för ”Bore III”), olja, 1952,

249 Tistronskären, akvarell, 1955

299 Båtsnack, lito, ur portföljen Med stentryck under

49 Gata i Pontoise, Roland S., teckning, 1937,

96 Sillösundet, 1941

139 Vintermotiv, blandteknik, ingår i boken

250 Utskärshamn, lito, 1967, 34×46

28×33,5 50 Bogserbåt i Pontoise, akvarellskiss, daterad 1936,

98 Långviksnäs, vinter, pastell, 1943, 25×39

252 St Helena, lito, 310 ex, 1969, 29×43

99 Båt med sprisegel, R.S., pastell, tidigt verk,

Skärgård, senast 1952, 28×35 140 Natthamn, lito, 1949, 19,5×24

58×217 188 Utsikt mot ”Norrhavet” från Djupvik, Åland,

253 King and Queen Point, St Helena, akvarell, 1968,

300 Stillhet, lito, 1979, 27×38 304 The settlement, Tristan da Cunha, 1983, 46×61

11×16 51 Bro i Pontoise, akvarell, 1937, 23×26

22×22 101 Utsikt från Petrus bod (Bodfönster), lito, 1941,

141 Långviksskär, lito, 31×23

189 Bommarsund, Kejsarhamnen, akvarell, 1952

191 Dånö, Åland, akvarell, 24×30

46,5×29,5 254 Jamestown, lito, 1968

306 Vinter Sandhamnshålet, lito, 1983

141 Sommarkväll Svartlöga, lito, 1948, 34×29

52 Kyrka med invalid, olja, 1937, 34×25

39×48,5 102 Flaskskepp Roland s. Möja, pastell, odaterad,

142 Från Nasen, akvarell, senast 1951, 26×44

191 Kärringsundet, Åland, lito, 50 ex, 1960, 17×59

258 Höstdagjämning, olja, 1968, 79×115

143 Sjöviste sommar, lito, bibliofilupplaga av boken

192 Ödegård i Ekenäs skärgård, Finland, akvarell,

259 Providence Island Monrovia, ur portföljen

307 Månljus vinternatt, ur Ännu ett skärgårdsår,

55 Bordeaux, hamnen, lito, 1938, 23×32 57 Vid Seine, R.S., bläck, 1937, 10×13,5

11,5×17 102 Lilla Nassa, pastell, odaterad, 16,2×39

21×39 193 Halssundet, lito, 1956, 21,5×41

From Liberia and Lamco joint venture, 500 ex,

1969, 31,5×40

308 Utskärsfrid, serigrafi, 200 ex, 1997, 58×73

57 La maison morte (Det döda huset), Pontoise,

104 Petrus Nordlund, kolteckning, 1940–45

193 Sävsundsbygden, akvarell, 1955

260 Edina, Grand Bassa, akvarell, 1969

309 Sommarnatt och utskärshamn, olja, 1975, 120×82

104 Skötarna bärgas, lito

144 Sommarnatt i Nasen, lito, 275 ex, 1971, 29×49

195 Rorsman (Jacob Wallenberg), lito, påbörjad 1972

262 Villes öka. Gillöga, lito, 250 ex, 1967, 30×58

309 Vinternatt Möja, olja, 1986, 80×140

1939, 36×24

53 Invalid vid mur, Seine, teckning, 1937, 22×17,5

314

144 Karl von Schewen, blandteknik, 1951, 50×35

kol, 1937, 11×11

Grafisk Konst, 1941, 30×39

94 Septemberkväll i Lilla Nassa, pastell, 1942, 32,5×40

30×52 122 Sjöbod, vinter, akvarell och svartkrita, 1947, 22×37

Skärgård, 250 ex, 1952

143 Sjöviste vinter, lito, bibliofilupplaga av boken Skärgård, 250 ex, 1952

roland S. 1969, akvarell, 29×43

(för ”Tor Anglia”), olja, 1966, 104,5×237 akvarell/täckvitt, 1967, 34×58,5

294 Vindgator, lito, 140 ex, 1978, 52×33 295 Den gamla ångbåten, lito, 360 ex, ur portföljen

gamla ångbåten, 1978, 23×49 Den gamla ångbåten, 1978, 45×32 Med stentryck under fyra decennier, 360 ex, 1980 fyra decennier, 360 ex, 1980

307 Molnstoder, lito, ur Ännu ett skärgårdsår, 350 ex, 1987 350 ex, 1987

315

Litteratur

”Att så mycket obehag kan skänka så stor glädje”,

Vi nr 24, 1967

”Minnen kring en mästare, om Harald Lindberg”,

Skärgårdsstiftelsens årsbok, 1994

Skogen i havet – några dagboksblad från en färd till

Gotska Sandön, från STF:s årsbok 1966, med

nytt förord av Jan Wigren och delvis annat

Therese Östlund: ”En monografisk studie

bildurval, 1997

av skärgårdskonstnären Roland Svensson”,

proseminarieuppsats, konstvetenskapliga

institutionen, Stockholms universitet, 2005

31 mars 1968 Till Rors nr 25/26, 1968

”Men skall det aldrig sluta”, resa med Böcker med text och illustrationer av Roland

”På Orkneyöarna”, Vi nr 10, 1948

Svensson

”Hos en bonde på Orkney”, Vi nr 15, 1948

”Skärkarlens surmjölk, sirap och såd”,

”Havets grovarbetare”, Vi nr 48, 1948

Ensliga öar, 1954

”En okänd värld i London”, Vi nr 19, 1949

”En man utan båt är en man i bojor”, Vi nr 50/51, 1955

Lonely Isles, 1954

”En flod”, Vi nr 25/26, 1949

”The four seasons in the skärgård”, Till Rors nr 14, 1955

”Tristan da Cunha”, Till Rors 25/26, 1970

Otto G. Carlsund: ”Pastellens mästare”,

Hav och människor, 1957 (utökad 1960)

”Ur Roland Svenssons skärgårds­dagbok. Ett år

”Solsommaren 1955”, Till Rors nr 25/26, 1955

”Hur gick det sedan? Tristan da Cunha år 1970”,

Skärgårdsliv i gången tid, 1961

Min skärgård och din, 1964

”Skriet från vildmarken eller Bragder­nas män”,

Tristan da Cunha, South Atlantic, svenskspråkig

”Från skida till segel. Vårminiatyr”,

utgåva till litografimapp, 1964

Dagens Nyheter 23 april 1950

”Floden och hamnen”, i Mitt London, 1956 (bearb.

M/T Vendelsö, Longitude nr 3, 1968

”Sankt Helena. Paradis trots allt?”, Ymer, 1969

Konsten, 1973

Några viktigare texter om Roland Svensson

”Sankt Helena – utarmad ö som vaknat ur sina

minnen”, Vi nr 40, 1970

Vi nr 46, 1970

även i Konstvännen nr 4, 1956 och 2:a upplagan av

”Ett brev från Storhavet, Tristan da Cunha”,

Hav och människor, 1960)

”Vind för våg över Atlanten”, Vi nr 12, 13, 1956

Georg Svensson: ”Konst – öar – hav – människor”,

ABC-bok till Roland Svensson på 50-årsdagen, 1960 Aftontidningen 27 september 1943

Hans Cederquist: ”Roland Svensson.

Ett målarporträtt”, Ord & Bild nr 3, 1947

Otryckta källor Roland Svensson: dagböcker, korrespondens,

skisser, original och fotografier, arkiv och

bibliotek i Storängen (senare upplöst,

Bengt Ennerfors: ”Roland Svensson”, trebetygs-

samlingarna är spridda på Kungliga Biblioteket,

Kommentar till Sven Lundin i Till Rors nr 8 och 11,

­uppsats, konstvetenskapliga institutionen,

Sällskapet Roland Svenssons vänner och

barnen)

Ymer, 1970

Tristan da Cunha, South Atlantic,

”Atlantisk ö”, Vi nr 7, 1950

”De kom aldrig till Nya världen”, Vi 25/26, 1956

Ö och människa. En resa till Napoleons ö Sankt Helena,

”Atlantisk ö”, Svenska Kryssarklubbens årsskrift, 1950

”Utpost mot Atlanten”, Vi nr 11, 1950

”Vi segra genom uthållighet”, Vi nr 6–9, 1957

Ur skissböckerna, förord av Arne Häggqvist, 1969

”By i stenåldern”, Vi nr 21, 1950

Rolf Jansson – stentryckare, en utställning från

Iwan W. Fischerström: ”Roland Svensson”,

Från havet. Dagboksanteckningar från en resa med

”Out Skerries”, Vi nr 25/26, 1950

”Sten, is och hav”, Vi nr 46, 1957

Jacob Wallenberg: brevväxling med Roland

engelsk utgåva till litografimapp, 1964 1968

supertanker, 1972

Till Rors nr 12, 1950

(Ingår i Hav och människor) (Ingår i Hav och människor) (Ingår i Hav och människor)

1970

Stockholms universitet, 1972

”Sällsam seglats”, i Från skilda fält – uppsatser

Iwan W. Fischerström: ”Roland Svensson. Målare,

illustratör och skärkarl”, Nordisk boktryckarkonst

nr 9, 1946

Roland Svensson: brev till Olof Widgren,

tillägnade Marcus Wallenberg, 1974

”Skärgårdsliv i gången tid”, Skärgård nr 11, 1975 Konstfrämjandet, 1975

FiB:s konstklubb, 1960

”Vinterskärgård”, Vi nr 51/52, 1950

Förord och nytt bildurval till nyutgåvan av

Upplysning om Rolf Jansson i Lito 30 – trettio år

Bo Grandien: ”Ännu ett skärgårdsår”, till portföljen

Bilder och minnen, förord av Georg Svensson, 1981

”Upplandskust”, Till Rors nr 25/26, 1950

med stentryck och konstnärer, Eskilstuna

Dagar i skärgård och annorstädes, portfölj med

”Utskärgård. Några bilder från Stora Nassa”,

”Jul i havsbandet”, FiB nr 51, 1958

konstmuseum, 1975

faksimilutgåva av fyra dagböcker från 1949

”Förlisning i sommarsol”, Till Rors nr 25/26, 1959

”En värld för sig i havet”, Svenska Dagbladet

och 1950 samt fyra litografier, 1990

STF:s årsbok, 1951

Bland kobbar och skär av Axel Sjöberg, 1958

”Loch Nevis, en skotsk fjord”, Till Rors nr 6, 1951

I Roland Svenssons övärld. Ett urval av hundra

”Ännu en sommar”, Till Rors nr 25/26, 1951

Regina seglar ut, ett ex tryckt till Marcus Wallenberg

”Till minnet av en konstnär”, om Rolf Jansson,

dagböcker 1946–1960, inledning och bearbetning

”Höst på Hebriderna”, Vi nr 46, 1951

av Bo Grandien, 1995

”Himmel hav och sten”, Vi nr 1, 1952

”Problem i sommarskärgården”, Svenska

Böcker tillsammans med Sven Barthel

(Ingår i Min skärgård och din) + några ”korrekturexemplar”, 1959

”Ön som besegrade människan”, Vi nr 43, 1952

”Avfolkade öar förbli öde land”, Vi nr 44, 1952

”Islossningstid. Dagboksblad från skärgården”,

”Ett besök på Hebriderna”, Svenska Kryssarklubbens

”Vinterdag och den döende svanen”, Till Rors nr

årsskrift, 1952

naturskyddsföreningens årsbok, 1960 Till Rors nr 25/26, 1960

16 september 1979 Synpunkt 6/7, 1980

med samma namn, 1987

Bo Grandien: Efterord i Skärgårdsliv i gången tid,

Forskning inom Bank och Företagande

Ulf Olsson och Gert Nylander: intervju med Roland

2006

Ragnar Hoppe och Gunnar Jungmarker: Svart och

Svensson 11 juli 1995, Stiftelsen för Ekonomisk

vitt. Svenska grafiker under 1900-talet, 1947

Historisk Forskning inom Bank och Företagande

”Femte resan till Tristan da Cunha”, Dagens Nyheter

Alf Liedholm: ”Skärgårdskonsten på

”Från staden till ön”, Turist nr 1, 1985

FiB:s konstklubb, 1956 båtutställningen”, Till Rors nr 5, 1942

Skärgård förr och nu, med Rolandanförande om

Alf Liedholm: ”Roland Svensson”, inledning

Gillöga, 1945

”Is. Senvinter eller förvår”, Till Rors nr 4, 1952

”Dagbok under försommarvecka”, Till Rors nr 25/26,

Skärgård. En rapsodi i ord av Sven Barthel och bild av

”Från shetländska utskär”, Till Rors nr 25/26, 1952

”Dagbok under försommarvecka”,

Roland Svensson, 1952

FiB:s konstmapp, 10 planscher, 1957

Alf Liedholm: ”Roland Svensson – skärgården

som livsstil”, Svenska hem och trädgårdstidningen

nr 6, 1957

”Skärgårdsliv”, Vi 23/24, 26, 1952

”Ett öfolk vänder hem”, Röster i radio nr 42, 1963

Inselwelt. Der Stockholmer Schärengürtel, 1960

”Sommarglimtar från Möjaskärgården”,

”Ett öfolk återvänder”, Vi nr 3, 5, 7, 9, 11, 1964

Bragdernas män. En skidfärd med Sven X:et Erixson,

World of Islands. Stockholm’s Archipelago, 1960

”Lust och olust i skärgårdsvärlden”,

Lennart Gram, Roland Svensson. Tillägnad Sven

Mats Rehnberg m.fl.: En liten skrift om Roland

Svenska Lillö, 1973

Vindfält. En vänbok till Sven Barthel på 50-årsdagen

B.F. Jansson på hans 50-årsdag 1956, faksimil

Strandhugg, 2000

”Oväder. Anteckningar från långresa med

med efterord av R. Svensson, 1988

”Bilder från Möja – ur Roland S skissbok”,

På kryss nr 1, 1945

”Från Eggegrund till Bass Rock”, Vi nr 7, 1948

Till Rors nr 25/26, 1953 8 september 1953, 1953

På kryss nr 5/6, 1964

Skärgårdsstiftelsens årsbok, 1986

”Hit hittar inga sommargäster”, Året Runt nr 50, 1954

”Blad ur en skärgårdsdagbok”, Till Rors nr 25/26, 1954

”Skogen i havet – några dagboksblad från en färd till

”Sten, tusch och krita”, Vi nr 11, 1954

”Foula – skuggornas ö”, Vi nr 14, 1954

”Tristan da Cunha – en berättelse om ett öfolks isolering

”En utmark i världen”, Vi nr 18, 1954

”Oxveckorna”, Skärgårdsstiftelsens årsbok, 1991

”På isen över Ålands hav”, Stockholmstidningens

”Torskhuvud, sikskalle, surmjölk och såd”,

julnummer, 1954

M/T Vendelsö”, Till Rors 25/26, 1965 Gotska Sandön”, STF:s årsbok, 1966 och uthållighet”, Nordenskiöldsamfundet, 1966 Fiskefrämjandets tidskrift nr 12, 1967

”Möjaminnen”, Möja öar. Skärgårdsstiftelsens årsbok,

1989

”En seglare har ankrat, Sven Barthel till minne”, Svenska Dagbladet 9 oktober 1991

”Tristan da Cunha – en levande hägring”,

Julstämning, 1994

Forskning inom Bank och Företagande

Gunnar Jungmarker: Svenska grafiker av idag,

skärgårdsfrågor, 1986

Svensson, Stiftelsen för Ekonomisk Historisk

Svensson, Stiftelsen för Ekonomisk Historisk

1963

Marcus Wallenberg: brevväxling med Roland

”Skärgårdsliv”, Vi nr 23/24, 26, 1952

25/26, 1960

Kungliga Biblioteket

övärld, 1995

22 december 1985

Kungliga Biblioteket

Bo Grandien: Inledning till I Roland Svenssons

”Segel, vind och sol”, Vår bank nr 6, 1982, specialnummer Marcus Wallenberg till minne

Roland Svensson: brev till Eyvind Johnson,

Cykloncentrum, 1940

Artiklar av Roland Svensson

316

på Möja i ord och bild”, FiB nr 51, 1949

KSSS årsbok, 1955

tolkare”, Folket i Bild julen 1943

”Vilken dag på S:t Helena”, Svenska Dagbladet ”Julstämning. Ett kapitel ur boken Ö och människor”,

”Vinterskärgård”, STF:s årsbok, 1955

Torsten Svedfelt: ”Roland Svensson, skärgårdens

Svensson – med stentryck under fyra decennier, 1980

Göran Schildt: ”Roland Svensson i helfigur”,

Svenska Dagbladet 27 november 1981

Skärgård nr 63, 2003, minnesnummer om

Roland Svensson

Carl Olof Sommar: Sven Barthel och hans

illustratörer, Bokvännen nr 4, 1985

Martin Strömberg: ”Roland Svensson”,

Julstämning, 1984

317

Litteratur

”Att så mycket obehag kan skänka så stor glädje”,

Vi nr 24, 1967

”Minnen kring en mästare, om Harald Lindberg”,

Skärgårdsstiftelsens årsbok, 1994

Skogen i havet – några dagboksblad från en färd till

Gotska Sandön, från STF:s årsbok 1966, med

nytt förord av Jan Wigren och delvis annat

Therese Östlund: ”En monografisk studie

bildurval, 1997

av skärgårdskonstnären Roland Svensson”,

proseminarieuppsats, konstvetenskapliga

institutionen, Stockholms universitet, 2005

31 mars 1968 Till Rors nr 25/26, 1968

”Men skall det aldrig sluta”, resa med Böcker med text och illustrationer av Roland

”På Orkneyöarna”, Vi nr 10, 1948

Svensson

”Hos en bonde på Orkney”, Vi nr 15, 1948

”Skärkarlens surmjölk, sirap och såd”,

”Havets grovarbetare”, Vi nr 48, 1948

Ensliga öar, 1954

”En okänd värld i London”, Vi nr 19, 1949

”En man utan båt är en man i bojor”, Vi nr 50/51, 1955

Lonely Isles, 1954

”En flod”, Vi nr 25/26, 1949

”The four seasons in the skärgård”, Till Rors nr 14, 1955

”Tristan da Cunha”, Till Rors 25/26, 1970

Otto G. Carlsund: ”Pastellens mästare”,

Hav och människor, 1957 (utökad 1960)

”Ur Roland Svenssons skärgårds­dagbok. Ett år

”Solsommaren 1955”, Till Rors nr 25/26, 1955

”Hur gick det sedan? Tristan da Cunha år 1970”,

Skärgårdsliv i gången tid, 1961

”Floden och hamnen”, i Mitt London, 1956 (bearb.

Min skärgård och din, 1964

”Skriet från vildmarken eller Bragder­nas män”,

Tristan da Cunha, South Atlantic, svenskspråkig

”Från skida till segel. Vårminiatyr”,

utgåva till litografimapp, 1964

Dagens Nyheter 23 april 1950

M/T Vendelsö, Longitude nr 3, 1968

”Sankt Helena. Paradis trots allt?”, Ymer, 1969

Konsten, 1973

Några viktigare texter om Roland Svensson

”Sankt Helena – utarmad ö som vaknat ur sina minnen”, Vi nr 40, 1970

Vi nr 46, 1970

även i Konstvännen nr 4, 1956 och 2:a upplagan av

”Ett brev från Storhavet, Tristan da Cunha”,

Hav och människor, 1960)

”Vind för våg över Atlanten”, Vi nr 12, 13, 1956

Georg Svensson: ”Konst – öar – hav – människor”,

ABC-bok till Roland Svensson på 50-årsdagen, 1960 Aftontidningen 27 september 1943

Hans Cederquist: ”Roland Svensson.

Ett målarporträtt”, Ord & Bild nr 3, 1947

Otryckta källor Roland Svensson: dagböcker, korrespondens,

skisser, original och fotografier, arkiv och

bibliotek i Storängen (senare upplöst,

Bengt Ennerfors: ”Roland Svensson”, trebetygs-

samlingarna är spridda på Kungliga Biblioteket,

Kommentar till Sven Lundin i Till Rors nr 8 och 11,

­uppsats, konstvetenskapliga institutionen,

Sällskapet Roland Svenssons vänner och

barnen)

Ymer, 1970

Tristan da Cunha, South Atlantic,

”Atlantisk ö”, Vi nr 7, 1950

”De kom aldrig till Nya världen”, Vi 25/26, 1956

Ö och människa. En resa till Napoleons ö Sankt Helena,

”Atlantisk ö”, Svenska Kryssarklubbens årsskrift, 1950

”Utpost mot Atlanten”, Vi nr 11, 1950

”Vi segra genom uthållighet”, Vi nr 6–9, 1957

Ur skissböckerna, förord av Arne Häggqvist, 1969

”By i stenåldern”, Vi nr 21, 1950

Rolf Jansson – stentryckare, en utställning från

Iwan W. Fischerström: ”Roland Svensson”,

Från havet. Dagboksanteckningar från en resa med

”Out Skerries”, Vi nr 25/26, 1950

”Sten, is och hav”, Vi nr 46, 1957

Jacob Wallenberg: brevväxling med Roland

engelsk utgåva till litografimapp, 1964 1968

supertanker, 1972

Till Rors nr 12, 1950

(Ingår i Hav och människor) (Ingår i Hav och människor) (Ingår i Hav och människor)

1970

Stockholms universitet, 1972

”Sällsam seglats”, i Från skilda fält – uppsatser

Iwan W. Fischerström: ”Roland Svensson. Målare,

illustratör och skärkarl”, Nordisk boktryckarkonst

nr 9, 1946

Roland Svensson: brev till Olof Widgren,

tillägnade Marcus Wallenberg, 1974

”Skärgårdsliv i gången tid”, Skärgård nr 11, 1975 Konstfrämjandet, 1975

FiB:s konstklubb, 1960

”Vinterskärgård”, Vi nr 51/52, 1950

Förord och nytt bildurval till nyutgåvan av

Upplysning om Rolf Jansson i Lito 30 – trettio år

Bo Grandien: ”Ännu ett skärgårdsår”, till portföljen

Bilder och minnen, förord av Georg Svensson, 1981

”Upplandskust”, Till Rors nr 25/26, 1950

med stentryck och konstnärer, Eskilstuna

Dagar i skärgård och annorstädes, portfölj med

”Utskärgård. Några bilder från Stora Nassa”,

”Jul i havsbandet”, FiB nr 51, 1958

konstmuseum, 1975

faksimilutgåva av fyra dagböcker från 1949

”Förlisning i sommarsol”, Till Rors nr 25/26, 1959

”En värld för sig i havet”, Svenska Dagbladet

och 1950 samt fyra litografier, 1990

STF:s årsbok, 1951

Bland kobbar och skär av Axel Sjöberg, 1958

”Loch Nevis, en skotsk fjord”, Till Rors nr 6, 1951

I Roland Svenssons övärld. Ett urval av hundra

”Ännu en sommar”, Till Rors nr 25/26, 1951

Regina seglar ut, ett ex tryckt till Marcus Wallenberg

”Till minnet av en konstnär”, om Rolf Jansson,

dagböcker 1946–1960, inledning och bearbetning

”Höst på Hebriderna”, Vi nr 46, 1951

av Bo Grandien, 1995

”Himmel hav och sten”, Vi nr 1, 1952

”Problem i sommarskärgården”, Svenska

Böcker tillsammans med Sven Barthel

(Ingår i Min skärgård och din) + några ”korrekturexemplar”, 1959

”Ön som besegrade människan”, Vi nr 43, 1952

”Avfolkade öar förbli öde land”, Vi nr 44, 1952

”Islossningstid. Dagboksblad från skärgården”,

”Ett besök på Hebriderna”, Svenska Kryssarklubbens

”Vinterdag och den döende svanen”, Till Rors nr

årsskrift, 1952

naturskyddsföreningens årsbok, 1960 Till Rors nr 25/26, 1960

16 september 1979 Synpunkt 6/7, 1980

med samma namn, 1987

Bo Grandien: Efterord i Skärgårdsliv i gången tid,

Forskning inom Bank och Företagande

Ulf Olsson och Gert Nylander: intervju med Roland

2006

Ragnar Hoppe och Gunnar Jungmarker: Svart och

Svensson 11 juli 1995, Stiftelsen för Ekonomisk

vitt. Svenska grafiker under 1900-talet, 1947

Historisk Forskning inom Bank och Företagande

”Femte resan till Tristan da Cunha”, Dagens Nyheter

Alf Liedholm: ”Skärgårdskonsten på

”Från staden till ön”, Turist nr 1, 1985

FiB:s konstklubb, 1956 båtutställningen”, Till Rors nr 5, 1942

Skärgård förr och nu, med Rolandanförande om

Alf Liedholm: ”Roland Svensson”, inledning

Gillöga, 1945

”Is. Senvinter eller förvår”, Till Rors nr 4, 1952

”Dagbok under försommarvecka”, Till Rors nr 25/26,

Skärgård. En rapsodi i ord av Sven Barthel och bild av

”Från shetländska utskär”, Till Rors nr 25/26, 1952

”Dagbok under försommarvecka”,

Roland Svensson, 1952

FiB:s konstmapp, 10 planscher, 1957

Alf Liedholm: ”Roland Svensson – skärgården

som livsstil”, Svenska hem och trädgårdstidningen

nr 6, 1957

”Skärgårdsliv”, Vi 23/24, 26, 1952

”Ett öfolk vänder hem”, Röster i radio nr 42, 1963

Inselwelt. Der Stockholmer Schärengürtel, 1960

”Sommarglimtar från Möjaskärgården”,

”Ett öfolk återvänder”, Vi nr 3, 5, 7, 9, 11, 1964

Bragdernas män. En skidfärd med Sven X:et Erixson,

World of Islands. Stockholm’s Archipelago, 1960

”Lust och olust i skärgårdsvärlden”,

Lennart Gram, Roland Svensson. Tillägnad Sven

Mats Rehnberg m.fl.: En liten skrift om Roland

Svenska Lillö, 1973

Vindfält. En vänbok till Sven Barthel på 50-årsdagen

B.F. Jansson på hans 50-årsdag 1956, faksimil

Strandhugg, 2000

med efterord av R. Svensson, 1988

”Bilder från Möja – ur Roland S skissbok”,

På kryss nr 1, 1945

”Från Eggegrund till Bass Rock”, Vi nr 7, 1948

Till Rors nr 25/26, 1953 8 september 1953, 1953

På kryss nr 5/6, 1964

”Oväder. Anteckningar från långresa med

Skärgårdsstiftelsens årsbok, 1986

”Hit hittar inga sommargäster”, Året Runt nr 50, 1954

”Blad ur en skärgårdsdagbok”, Till Rors nr 25/26, 1954

”Skogen i havet – några dagboksblad från en färd till

”Sten, tusch och krita”, Vi nr 11, 1954

”Foula – skuggornas ö”, Vi nr 14, 1954

”Tristan da Cunha – en berättelse om ett öfolks isolering

”En utmark i världen”, Vi nr 18, 1954

”Oxveckorna”, Skärgårdsstiftelsens årsbok, 1991

M/T Vendelsö”, Till Rors 25/26, 1965 Gotska Sandön”, STF:s årsbok, 1966 och uthållighet”, Nordenskiöldsamfundet, 1966

”På isen över Ålands hav”, Stockholmstidningens

”Torskhuvud, sikskalle, surmjölk och såd”,

julnummer, 1954

Fiskefrämjandets tidskrift nr 12, 1967

”Möjaminnen”, Möja öar. Skärgårdsstiftelsens årsbok,

1989

”En seglare har ankrat, Sven Barthel till minne”, Svenska Dagbladet 9 oktober 1991

”Tristan da Cunha – en levande hägring”,

Julstämning, 1994

Forskning inom Bank och Företagande

Gunnar Jungmarker: Svenska grafiker av idag,

skärgårdsfrågor, 1986

Svensson, Stiftelsen för Ekonomisk Historisk

Svensson, Stiftelsen för Ekonomisk Historisk

1963

Marcus Wallenberg: brevväxling med Roland

”Skärgårdsliv”, Vi nr 23/24, 26, 1952

25/26, 1960

Kungliga Biblioteket

övärld, 1995

22 december 1985

Kungliga Biblioteket

Bo Grandien: Inledning till I Roland Svenssons

”Segel, vind och sol”, Vår bank nr 6, 1982, specialnummer Marcus Wallenberg till minne

Roland Svensson: brev till Eyvind Johnson,

Cykloncentrum, 1940

Artiklar av Roland Svensson

316

på Möja i ord och bild”, FiB nr 51, 1949

KSSS årsbok, 1955

tolkare”, Folket i Bild julen 1943

”Vilken dag på S:t Helena”, Svenska Dagbladet ”Julstämning. Ett kapitel ur boken Ö och människor”,

”Vinterskärgård”, STF:s årsbok, 1955

Torsten Svedfelt: ”Roland Svensson, skärgårdens

Svensson – med stentryck under fyra decennier, 1980

Göran Schildt: ”Roland Svensson i helfigur”,

Svenska Dagbladet 27 november 1981

Skärgård nr 63, 2003, minnesnummer om

Roland Svensson

Carl Olof Sommar: Sven Barthel och hans

illustratörer, Bokvännen nr 4, 1985

Martin Strömberg: ”Roland Svensson”,

Julstämning, 1984

317