Inledning Det här är en bok om hemligheter. Och om dem som säger sig veta sanningen om hemligheterna. Det är också en bok om de människor som ingår i hemliga sällskap och slutna sekter i Sverige och världen. Vi bär alla på hemligheter, stora eller små. Kanske några rader i en dagbok som göms i en byrålåda eller ett ord i förtroende från en nära vän. Det mest privata vill vi inte dela med vem som helst. Andra hemligheter handlar om säkerhet. Dokument som inte får visas, koder till säkerhetssystem eller kanske våra egna datorer som måste skyddas från snokande brottslingar. Ytterligare några är de personliga nätverk som politiker och andra makthavare bygger upp och genom vilka beslut påverkas och tas. Trots att vi lever i ett demokratiskt samhälle där informationen flödar och kunskap sätts i centrum är det långt ifrån alla som vill dela med sig av denna. I århundraden, några påstår årtusenden, har människor samlats i olika typer av organisationer för att bevara kunskap som inte får komma andra till del. Att ensam bära på en hemlighet ger sällan några fördelar utan skapar oftast problem. Delar man med sig så måste man vara säker på att de som får del av hemligheten känner samma motivation till att bevara den. Detta har de hemliga sällskapen tagit fasta på. Genom riter, skrifter och olika former av kontakter hålls hemligheterna inom gruppen. I bokens första del kommer vi att stifta bekantskap med de hemliga sällskapen. Kapitlen spänner över allt från frimurare till Ku Klux Klan. Likheterna begränsar sig till själva slutenheten, till gruppsammanhörigheten och oviljan till insyn. Ett hemligt sällskap är oftast en mindre eller större förening där vuxna män träffas för en bit mat och personlighetsutvecklande samtal. För dessa är det själva riterna, vägen upp genom sällskapets hierarki, som är det som måste hållas hemligt. Läcker de ut förloras meningen med hela föreningen. Andra hemliga sällskap har betydligt ondare avsikter. De döljer sig för myndigheterna och för en oförstående omvärld eftersom deras verksamhet har passerat lagens råmärken. KKK och maffian är brottssyndikat som verkar som
4 inledning
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i4 4
07-11-26 09.51.20
ett samhälle i samhället och där bevarandet av hemligheter tillhör det mest fundamentala för deras överlevnad. Men hemligheter handlar också om makt. När politiker möts utanför den demokratiska kontrollen, på Bilderbergmöten eller i Skull and Bones, har de medborgare som en gång valt dem ingen insyn i det som avhandlas. Att tillhöra ett hemligt sällskap är att vara utvald. Några skulle säkert säga att det också är att tillhöra en elit. När vi i bokens andra del lämnar de hemliga sällskapen för att fortsätta med sekterna så möter vi en annan typ av verksamhet. Här ges tydliga svar på de sökandes frågor. Genom starka ledare får osäkra människor äntligen hjälp med att se de svar som de tror sig söka. Manipulationen är tydlig. Valmöjligheter existerar inte, annat än i vi och dom. Antingen är man med eller också är man en motståndare. Exemplen är många och förskräckande. Massmord och självmord har förekommit. I Sverige, där många vägrat se hur de manipulerande sekternas ledare tagit makten över medlemmarnas liv och tankar, blev mordet i Knutby en väckarklocka. I boken kommer jag att använda ordet sekt med den underförstådda betydelsen manipulativ sekt. Dess ursprungliga betydelse är en religiös grupp som på ett markant sätt avviker från de stora religionerna, alltså en grupp som inte sällan brutit sig ut från den etablerade religionen och dess budskap. De omtolkningar av Bibeln som görs när en grupp väljer sin egen väg behöver i sig inte vara negativa. Många av de samfund som finns i Sverige i dag har börjat som sekter. Men i en del fall går denna process snett. Ledda av en karismatisk envåldshärskare, som ofta ses som den nye Messias eller Guds språkrör, ges svaren på de många frågor som de etablerade religionernas företrädare inte alltid kan ge. Svaren till trots handlar dessa sekter nästan alltid om att ta makten över andra människor, en makt som utövas av en självutnämnd ledare som inte kan avsättas eller ifrågasättas. Detta är en bok med fokus på dem som drabbats av sekterna, de problem de kan orsaka och hur man kan undvika att hamna i dem. Flera av dem jag har
inledning 5
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i5 5
07-11-26 09.51.20
talat med har ställt upp med namn, men andra har av personliga skäl velat vara anonyma. Några av dessa har barn kvar i sekten medan de själva har lyckats lämna den. Bokens röda tråd är människors sökande efter sanningen. En sanning som man ibland tror sig hitta hos destruktiva sekter där en stark ledare som genom en vision eller en egen tolkning av Bibeln kommit fram till att världens sista dagar är nära. Den yttersta tiden har alltid varit nära. Så också i dag där Harmagedon, den sista striden mellan gott och ont, är i högsta grad levande hos bland andra Jehovas vittnen. Problemen börjar när en person säger sig ha monopol på sanningen, att just han eller hon står i kontakt med Gud och därför inte kan ifrågasättas. Den som kritiserar ledaren sätter sig då också upp mot Gud. Raden av sektledare som sagt sig ha den enda sanningen är lång och avskräckande, särskilt med tanke på att endast en av dem faktiskt skulle kunna ha rätt. Tanken att ha fel är inget som diskuteras inom en sluten sekt. I detta ligger också en önskan att styra människor. Att inte bara erbjuda dem den tro som man själv har utan att också kräva den av medlemmarna. Hur mycket vi än vill tro att vi alltid tar rationella beslut och tänker självständigt så är de slutna och destruktiva sekterna ett tydligt tecken på att vi i grund och botten är flockdjur som gör som andra gör. Att bryta mönstret och själv gå sin egen väg är alltid svårare än att följa med resten av gruppen. Möjligheten att styra andra människor har lockat militär och forskare i flera länder. Under 1950-talet undersökte den amerikanska spionorganisationen CIA möjligheten att ”styra en individs beteende med dolda medel”. Projektet fick kodnamnet MK-ULTRA och kom att innehålla hypnos, droger och apparater under vilkas påverkan försökspersoner skulle fås att utföra olika uppdrag. Makten över andra människor handlar dock sällan om just hypnos, droger eller apparater. Istället räcker det med en karismatisk och auktoritär person för att få underlydande att gå i takt. I den här boken kommer vi att möta flera sådana män och kvinnor. Personer som lyckats samla medlemmar kring sin idé – hur underlig den än kan verka. Clas Svahn
6 inledning
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i6 6
07-11-26 09.51.21
HEMLIGA SÄLLSKAP FRÅN FORNTIDEN De hemliga sällskapen har ofta sina rötter några hundra år tillbaka i historien även om många av dem gärna vill utge sig för att ha funnits ända sedan biblisk tid. Det verkar ligga i sällskapens natur att ha en historia som inte låter sig kontrolleras. Målet med verksamheten är i flera fall att genom en rad riter och initieringar ta medlemmen till någon slags ”högre nivå”. Gemenskapen kring de hemligheter man då får lära sig är det som binder samman gruppen. När det gäller hemliga sällskap rör vi oss framförallt med tre typer av organisationer: – Sällskap för privatpersoner. – Sällskap för makthavare. – Kriminella sammanslutningar. De hemliga sällskap som är öppna för alla, om man väljs in förstås, är till exempel Frimurarorden och Rosenkorsorden medan de som vänder sig till samhällets elit är Bohemian Grove och Skull and Bones. Rent kriminella är Ku Klux Klan och maffian. De senare liknar på flera sätt de manipulerande sekter vi ska återkomma till i bokens andra del. Nu är det inte alltid som skillnaderna mellan dessa olika sällskap är helt klara, vilket vi också ska se i de följande kapitlen. Särskilt frimurarna har ofta pekats ut som en orden där illuminaternas gamla strävan efter världsherravälde än i dag odlas, och särskilt i Italien har olika frimurargrupper kopplats samman med brottslig verksamhet. Få hemliga sällskap är fullständigt hemliga. I många fall känner vi till såväl deras riter och skrifter som målet med verksamheten. Men alla har de viktiga element av hemlighet som inte vem som helst får tillgång till. Ett gemensamt drag för sällskap av typen 1 är att medlemmen genom riter, studier och flitigt mötesdeltagande långsamt klättrar uppåt i hierarkin och på så sätt får tillgång till allt hemligare information. När det gäller sällskap av typen 2 är situationen en annan. Här tillhör makthavarna snarare enskilda loger inom sällskapet med möjlighet att kommunicera över logegränserna; ett slags hemliga elitklubbar.
hemliga sällskap - från forntiden 7
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i7 7
07-11-26 09.51.21
När det gäller typ 3-sällskapen har man en tydlig yttre fiende: det normala samhället med sina lagar och som måste hindras från att få insyn i den egna verksamheten även om detta kräver våld. Att definiera vad som utmärker ett hemligt sällskap är svårt. Man skulle förenklat kunna säga att det är en sammanslutning där viktiga delar inte ens uppenbaras för medlemmarna – förrän efter en lång tid. Å andra sidan fungerade den tidigare kristendomen som ett slags hemligt sällskap där dess medlemmar hotades av döden men samtliga väl kände till ”hemligheterna”. För samhället har de hemliga sällskapen ofta varit ett problem. De har setts som en stat i staten där man inte kunnat hålla kontroll på verksamheten. Ett liknande, fast omvänt, demokratiskt problem kan man se när det gäller sällskap som Bilderberggruppen där politiker och makthavare träffas utan insyn från den allmänhet som en gång valt dem. Låt oss möta några av världens många hemliga sällskap.
FRIMURARNA – Bakom stängda dörrar Det verkar finnas två slags frimurare. De vi möter på gatan och de som vi kan läsa om i böcker. De goda och de onda. Utan tvekan är det de goda som ligger verkligheten närmast medan de onda får all publicitet. I dag räknar man med att det finns ungefär sex miljoner frimurare fördelade på 150 storloger över världen. Nästan fyra miljoner av dessa bor i USA. 15 000 finns i Sverige under namnet Svenska Frimurare Orden och man har Carl XVI Gustaf som sin beskyddare. Orden betecknar sig som en kristen barmhärtighetsorganisation och delar varje år ut 25 miljoner kronor till olika verksamheter. När jag vandrar runt i Svenska Frimurare Ordens vackra lokaler i Bååtska palatset på Blasieholmen i Stockholm möts jag av öppna dörrar – och en del stängda. ”Några hemligheter måste vi ju ha”, säger min guide Anders Thureson och ler. Frimurarnas gulrappade hus döljer alltså sina hemligheter. Som den enkla svarta toffel som står i en monter i museet en trappa under jord. Vad den har
8 frimurarna
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i8 8
07-11-26 09.51.21
Frimurarnas kända symbol med bland annat dödskallen och de korslagda benknotorna.
för ändamål får man inte veta förrän efter många steg upp i ordenshierarkin. På skylten intill den står det kort och gott ”Toffel. 1850-talet”. Vad som gör den så intressant att den hamnat i en glasmonter kan man bara gissa. – Frimurarna handlar mycket om personlighetsutveckling, konsten att vara människa, säger Anders Thureson. Vid i stort sett varje logesammankomst får några bröder en högre grad och därmed avslöjas nya hemligheter för dem. Ibland har vi så kallade instruktionsloger eller föredragningsloger och då träffas vi och samtalar kring en grad. Vi försöker göra lite reflektioner över hur detta kan överföras till vårt dagliga liv. Enligt Anders Thureson ska en orden spegla livet självt och hur man utvecklas som människa. När jag frågar vad man ägnar sig åt under sina möten blir han genast lite kryptisk trots att han inser att det är just hemlighetsmakeriet som leder till de rykten som alltid cirkulerar kring frimurarna. Bara det faktum att man ofta håller till i gamla hus och sitter runt bord med tända ljus räcker för att föda spekulationer. Att det hela omges av ett stort hemlighetsmakeri beror enligt Anders Thureson på att riterna ska vara symboler för livet och att man liksom i verkligheten inte ska veta vad som kommer att hända. – Det måste ju finnas ett överraskningsmoment. När man går till ett möte
frimurarna 9
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i9 9
07-11-26 09.51.21
Frimuraren Anders Thureson i Johannessalen, med schackrutigt golv. FOTO: CLAS SVAHN
ska man kunna ana vad som komma skall men inte veta riktigt säkert. Det är som att läsa en deckare: du vill ju inte veta på första sidan att det var butlern som sköt godsägaren. Medlemmen ska lägga ett pussel själv. Men mycket får man se. Vi passerar det knarrande parkettgolvet i Bankettsalen där kungaporträtten blickar ned på oss och där en gång hästar hade sina stall. Numera är det brödernas festsal. Efter att ha tagit hissen en trappa upp kommer vi in i den enkla men vackra Johannessalen där korintiska kolonner strävar upp mot en himmel av lysande stjärnor. Längst fram står tre stolar där logens Ordförandemästare presiderar, framför ligger Bibeln uppslagen på Johannesevangeliet. Ovanpå bladen vilar cirkeln och passaren, frimurarnas mest kända symboler. Trots allt det vackra är det ändå det schackmönstrade golvet som står i centrum. Här betecknar själva golvplattorna våra mänskliga liv och Anders Thureson påpekar att precis som plattorna är omväxlande svarta och vita så har livet sina bra och mindre bra stunder. Var man än står på det avlånga salsgolvet rör fötterna ömsom vid vita och ömsom svarta plattor. Precis som i våra vanliga liv. För en frimurare är symbolerna en hjälp till eftertanke. Istället för att bygga kyrkor bygger dagens frimurare på sitt eget tempel; inom sig själv i den egna kroppen och i anden. Själv blir jag stående och tittar upp mot det stjärnbestänkta taket. Konstellationerna stämmer, varje stjärna ligger där den ska. Ljuset från dem skickas ned mot oss genom lysrör och glasstavar som ger varje sol sin rätta ljusstyrka. Ett hundraårigt planetarium som ska ge intryck av att vi sitter i ett atrium under en stjärnklar himmel.
10 frimurarna
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i10 10
07-11-26 09.51.23
Nästa rum är det allra praktfullaste och det jag väntat på, Riddarsalen. Också här löper rader av pelare fram mot ett podium, Högkoret, där stormästaren omgiven av Högsta rådet – alla riddare av elfte graden – tronar framför ett rött malteserkors bakom en sjuarmad ljusstake. En blodröd matta skänker värme åt det annars ganska kala rummet. Också här bryter det svartvitrutiga golvet av med sitt skarpa budskap om liv och död. Men det är vapensköldarna längs väggarna som gör att man inte kan låta bli att stirra. Flera hundra sköldar med frimurarriddarnas egna vapen och ordspråk. – Den som uppnått åttonde graden får utforma sin egen vapensköld, säger Anders Thureson som arbetar med heraldik och är den som lägger sista handen vid sköldarnas utseende. Själv har han en mycket enkel sköld bestående av ett svart fält genombrutet av en vit V-formad stråle som tränger ned från ovan. Det goda i livet bryter igenom det mörka. De hundratals sköldarna för tanken bakåt till Tempelriddarna, nu mer än 700 år avlägsna. Det är här som dagens frimurarriddare söker några av sina rötter. Anders Thureson är medlem i Svea provinsialloge i Stockholm och gick med i Frimurarna 1983 lockad av, som han säger, ”tradition och ordensliv”. För det betalar han drygt en hundralapp i månaden. I dag skulle han inte kunna tänka sig ett liv utan orden. Här har han funnit en gemenskap och nya kamrater som han värderar mycket högt. Men kanske viktigast är att han har lärt känna sig själv och utvecklats som människa, vilket ju är ett av ändamålen med att vara med i frimurarna. För en frimurare bosatt i Stockholmsområdet finns det gott om tillfällen att träffa likasinnade. I Stockholm kan man under september till maj besöka ett logemöte nästan varje dag. Då möts från 15 till 150 ”bröder” allt beroende på vilka aktiviteter man har på programmet. De svenska frimurarna har tio grader, plus en extra, något som också används i Danmark, Norge, Island, stora delar av Finland, Holland och norra Tyskland. Detta till skillnad från det engelska 33-gradssystemet som också gäller i övriga världen även om USA bjuder på en rad frimurarordnar som inte alls har med de europeiska att göra. Det svenska systemet skiljer sig på flera sätt från det engelska och man skulle kunna sammanfatta det så här: Sverige = hemliga ritualer och öppet medlemskap. England = öppna ritualer och hemligt medlemskap. Den som har en viss grad får gå på alla möten för sin grad och graderna under. Anders Thureson innehar grad tio och uppskattar att det normalt tar en frimurare femton år att komma dit. Då ska man gå på ungefär ett möte i må-
frimurarna 11
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i11 11
07-11-26 09.51.24
naden. ”Men skulle jag vilja gå ur så är det inga problem. Det räcker med ett enkelt telefonsamtal”, säger han. Vid en del sammankomster, till exempel instruktionsloger, spelar man upp någon av ordens ritualer som visar på en situation vem som helst kan råka ut för. Genom denna gestaltning ställs olika frågor på sin moraliska och etiska spets. Sedan diskuteras detta av medlemmarna. Enligt Anders Thureson är initieringsprocesserna för de olika graderna olika som natt och dag. Ibland är det en person och ibland är det flera som invigs. Det är under initieringarna som man tar första stegen för att ”bygga” en bättre människa. De symboler som vållat mest reaktioner från folk utanför frimurarna är dödskallar och likkistor som återfinns i olika former vid flera av ordens initieringsriter. Men istället för att vara några ondskans symboler ska dessa få medlemmen att reflektera över sin egen dödlighet och, som det heter i den engelska initieringen till tredje graden, ”välkomna den grymme tyrannen Döden och ta emot honom som ett vänligt sändebud från vår Yttersta Stormästare”. – Det kan finnas symboler som har en koppling till döden och det är en fullt naturlig sak att prata om döden för oss, säger Anders Thureson. Döden går ju parallellt med livet. Det gäller för oss att förhålla oss till den och att våga diskutera det ämnet. Jag har själv blivit av med min dödsångest efter att vi har pratat om den inom orden. När vi vandrar ut från Riddarsalen synar jag sköldarna, men endast några få har dödskallar som symboler. Trots att frimurarrörelsen har tagit till sig många kristna attribut, vilar på kristen grund och att tron på ett högre väsen är fundamental rör det sig inte om en religion. Genom att tjäna andra, vara givmild och vänlig utvecklar man sig själv och kommer efter att ha klättrat uppåt i den långa hierarkin också till insikt om sig själv och hur det egna jaget är sammanlänkat med allt annat liv på jorden. Trots ganska enkla regler har frimurarna genom sina månghundraåriga riter och symboler kommit att förknippas med hemlighetsmakeri mer än någon annan grupp och har anklagats för det mesta som hänt i Europa de senaste 900 åren. Nazisterna hatade dem liksom den katolska kyrkan. Frimurarna har länge innehaft positionen som världens mest kända hemliga sällskap och därför också utpekats som ett av de mäktigaste. Konspirationsteoretiker menar att många av världens mäktigaste personer är frimurare och tillsammans strävar mot ett slags världsherravälde. ”Bevisen” för detta har de bland annat hittat på den amerikanska dollarsedeln där en av frimurarnas symboler,
12 frimurarna
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i12 12
07-11-26 09.51.25
Frimurarnas magnifika Riddarsal med högkoret och med vapensköldarna på väggarna. FOTO: CLAS SVAHN
det allseende ögat, återfinns liksom att örnen på baksidan har lika många fjädrar som antalet grader som en frimurare kan uppnå. Valspråket ”Novus Ordo Seclorum”, som står under pyramiden med det allseende ögat, sägs också betyda ”En ny världsordning”, illuminaternas hemliga mål (se nedan om illuminaterna). Om man dessutom drar linjer mellan bokstäverna A O S N M i orden runt pyramiden och det allseende ögat bildas ordet MASON, vilket är engelska för frimurare. Nu är dessa ”bevis” trots allt inte särskilt övertygande. Det allseende ögat var en vanlig symbol förr och förekom redan i det gamla Egypten (Horus öga) och går inte att knyta exklusivt till frimurarna. När det gäller ”Novus Ordo Seclorum” betyder frasen i rak översättning ”Seklernas nya ordning” men kan också läsas som ”En ny tidsordning” eller helt enkelt ”En ny tid”. Ursprunget till frasen tycks vara Vergilius fjärde eklog där man på rad 5 kan läsa: ”…magnus ab integro saeclorum nascitur ordo”, det vill säga ”…en stor tidsordning föds på nytt”. Enligt Erika Kihlman på Avdelningen för klassiska språk vid Stockholms universitet kan översättningen av ”Novus Ordo Seclorum” till ”En ny världsordning” förstås mot bakgrund av den kristna tolkningen och användandet av
frimurarna 13
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i13 13
07-11-26 09.51.25
saeculum, det vill säga tiden som en del i det skapade till skillnad från den gudomliga evigheten. Ett ord som har gett upphov till vårt sekulär, alltså världslig. Mycket beror alltså på vem som betraktar begreppet och vilket syfte man har med översättningen. Latin är ett språk med många valörer. Mycket kring Frimurarorden är trots allt ganska oklart. Ska man tro frimurarnas egen historieskrivning (vilket är tveksamt) så har organisationen sina rötter ända tillbaka till byggandet av Salomos tempel i Jerusalem, alltså kring år 1000 före vår tideräkning. Dokument som frimurarna själva anser som genuina spårar rörelsens rötter ända tillbaka till Noaks ark och syndafloden. Mera troligt är att frimurarna som organisation uppstod under medeltiden då de stora katedralerna började byggas runt om i Europa. ”De fria murarna” var en eftertraktad yrkesgrupp som kunde röra sig inom och mellan Europas länder i sitt arbete med att uppföra katedralerna. Dessa ofta enorma byggnader med valv som tycktes upphäva gravitationen och med en rymd inom sig som skulle framhäva människans litenhet och Guds oändliga storhet började uppföras i slutet av 1100-talet och arbetena pågick in i 1600-talet. Många av kyrkorna blev inte helt färdiga förrän långt efter det att de hade påbörjats och några är ofullbordade ännu i dag. Byggandet av de väldiga katedralerna engagerade tusentals människor och kostade enorma summor. Pengarna kom från skatter som medborgarna tvingades betala till kyrkan, allmosor och särskilda fonder som kyrkan skapade. Runt byggarbetsplatserna växte städerna. Städer som Köln, Avignon, Chartres, Rouen och Bourges är i dag berömda för sina katedraler. För den outbildade stadsbefolkningen måste byggandet av kyrkorna ha tett sig som gränsande till magi. Frimurarna, som fungerade lika mycket som arkitekter som mästare i sten, kom att framstå som närmast övernaturliga med kunskaper som gemene man aldrig kunde komma i besittning av. Den ockulta delen av ordens läror har alltid varit viktig och det är inte konstigt att frimurarna har fått en stämpel att vara särskilt hemlighetsfulla. Genom att skapa ett förflutet med rötter både till Bibeln och Egyptens mysterier och med riter som för tanken till hednisk kultur lika mycket som den kristna liksom till ren mysticism blir organisationens bakgrund allt annat än lätt att spåra. Ur traditionen av skickliga hantverkare har frimurarna hämtat två av sina mest kända symboler, vinkelhaken och passaren. Vinkelhaken, med sin orörliga form, representerar materian medan passaren med sina rörliga ben står för anden. Genom särskilda hemliga tecken och inlärda fraser kunde frimurarna då
14 frimurarna
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i14 14
07-11-26 09.51.26
som nu identifiera varandra. Hemliga handslag var ett annat sätt. I dag är det ordensband som visar var i frimurarhierarkin man råkar befinna sig. De ursprungliga frimurarnas bakgrund som byggare i sten avspeglar sig i flera av de ritualer som fortfarande finns kvar inom orden. I några loger får en nyinvigd medlem knacka bort en del av en obearbetad sten som en symbol för att hans lärande precis har börjat. Riterna och symbolerna som frimurarna använder sig av är många. Också här handlar mycket om Salomos tempel. En av de kraftfullaste legenderna rör kung Salomos arkitekt Hiram Abif som skulle ha mördats av sina arbetare när han vägrade avslöja frimurarnas innersta hemligheter. Hiram Abif återuppstod från de döda sedan kungen själv gripit om hans hand i ett hemligt handslag, och denna scen används under initieringen av en frimurare till den tredje graden. Den nye stiger upp från de döda samtidigt som han förstår att själens kraft kan resa sig över allt jordiskt käbbel. Ser vi till frimurarnas erkända historia så får vi gå till 1600-talets England. Vissa menar att det var så tidigt som på 1300-talet och att det var återvändande tempelriddare som samlades för att på detta sätt undkomma fortsatta förföljelser. Tempelriddarna hade tidigare fungerat som skydd för de många pilgrimer som lämnade England för Jerusalem för att besöka det Heliga landet efter det första korståget 1095–1099. Med tiden byggde man upp ett slags bankväsende där pilgrimer kunde lämna sina pengar i utbyte mot ett kvitto som de sedan kunde lösa in i något Tempelriddartempel längs vägen. Från att ha varit enkla soldater växte Tempelriddarnas makt i sådan grad att de utmanade alltför många höga potentater och krossades i början av 1300talet. Enligt legenden skulle några av de överlevande ha bildat eller deltagit i bildandet av den första frimurarlogen. Detta skulle ha ägt rum i Skottland och även om historiska fakta saknas så pekar många på en bild utskuren i sten i det legendomsusade Rosslyn Chapel söder om Edinburgh. På bilden syns, vad åtminstone vissa historiker tycker sig se, en Tempelriddare i färd med att initiera en ny frimurare. Kapellet innehåller också rader av frimurarsymboler. Rosslyn Chapel anses av flera historiker som minst lika intressant och med lika många oupptäckta hemligheter som Cheopspyramiden. Bland annat spekuleras det i att den heliga Graal kan ligga begravd tillsammans med någon av de många Tempelriddare som vilar under kapellets golv. En av de främsta Graaljägarna, Trevor Ravenscroft, menade å andra sidan att Graalen troligen finns inmurad i den mest berömda av kapellets pelare, Prentice-pelaren. Och kanske har han rätt. En undersökning med metalldetektor har visat att ett metalliskt
frimurarna 15
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i15 15
07-11-26 09.51.26
föremål döljs innanför stenen. Någon modern röntgenundersökning har inte kunnat göras eftersom Rosslyn Chapels nuvarande ägare, Lord Roslin, vägrar. Kopplingen mellan Tempelriddarna och frimurarna har fått många konspirationsinriktade författare att dra sina egna slutsatser. Och det inte bara i vår egen tid. Vissa har menat att frimurarna helt enkelt tagit över tempelriddarnas sökande efter Israels förbundsark, som om det inte räckte med Graalen. I sin bok Frimurarnas hemlighet från 1916 konstaterar Henning Melander att ”faktum är, att även de frimurare, som i våra dagar antagit namnet ’frimurare’, verkligen söka i hemlighet efter arken”. Melander själv ägnade en hel del tid och pengar åt att söka efter samma ark och reste till Det heliga landet, där han var säker på att han hittat platsen. Men pengabrist och övervakande myndigheter hindrade honom från att gräva. Om vi återvänder till frimurarnas historia så är det klart att den engelske kungen James VI blev den första kungligheten att genomgå initieringen till frimurare, vilket skedde år 1601, och den första dokumenterade initieringen överhuvudtaget genomfördes i juni året innan. Den första storlogen bildades i London så sent som 1717. Efter att ha varit en sammanslutning för stenarbetare kom frimurarna att ändra inriktning under 1700-talets upplysningstid. Personer också utanför skrået beviljades inträde. Bland de mest namnkunniga var George Washington, Johann Wolfgang von Goethe, Fredrik Den Store och Wolfgang Amadeus Mozart. Frimurarna lockade också många vetenskapsmän, bland andra den man som kallats ”den moderna vetenskapens fader”, engelsmannen Francis Bacon (1561–1626). Flera av de män som låg bakom det som skulle bli Amerikas förenta stater, USA, var också frimurare liksom två av de fem som skrev utkastet till USA:s oavhängighetsförklaring. Två av de mest kända tidiga amerikanska frimurarna var förutom George Washington, kongressens ordförande John Hancock och Benjamin Franklin. Det som främst gjort att frimurarna ofta nämns i samband med olika fantasifulla konspirationsteorier är påståendet att man djupt inne i sin organisation skulle dölja en annan och betydligt mera beräknande grupp – illuminaterna. Denna ljusskygga sammanslutning sägs med tiden ha förändrat frimurarnas kärna till makthungrig och elitistisk. Historien bjuder på flera grupper med namnet illuminaterna eller liknande, men den mest kända Illuminati-orden grundades i München av den bayerske juridikprofessorn Adam Weishaupt den 1 maj 1776. Och trots att sällskapet of-
16 frimurarna
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i16 16
07-11-26 09.51.26
Dollarsedeln pryds av en av frimurarsymbolerna, det allseende ögat. Valspråket som står under pyramiden sägs betyda ”En ny världsordning”, illuminaternas hemliga mål. FOTO: SCANPIX
ficiellt sett bara hann existera till 1785, då polisen slog till mot dem och illuminaterna förbjöds, har ingen annan hemlig sammanslutning satt så många spår i vår historia. Ryktet säger att sällskapet tidigt kom att beskyddas av huset Rothschild, en familj som vi senare ska se dyka upp i andra hemliga sällskap, bland annat den moderna Bilderberggruppen. Weishaupts mål var allt annat än blygsamma och syftet var att behärska världen. På så sätt skulle hans orden bereda vägen för Lucifer (”ljusbringaren”, alltså djävulen) som sedan skulle bli jordens verkliga härskare. Illuminati betyder också de upplysta. Själva uppbyggnaden av orden kopierade illuminaterna från frimurarna. Noviserna återfanns i den lägsta klassen och frimurare i den andra medan den tredje kallades mysterieklassen. Denna var i sin tur uppdelad i två grader med präster, regenter och magiker och en kung. Kungen var inte oväntat Adam Weishaupt själv. Likheten mellan illuminaterna och frimurarna syns inte minst i initieringsprocessen där den nyinvigde presenteras som en person som lever i mörkret men som får chansen att visa att han vill bli upplyst och kunnig. Den nye får sedan lära sig hemliga kodord. För de nyinvigda medlemmarna, som oftast värvades vid universiteten, berättade ledarna att de nu var med i ett ordenssällskap som verkade för att forma en mänsklig ras, utan skillnader i nationer, yrken eller levnadsstandard. Alla fick svära eden om evig tystnad, blind lydnad och lojalitet. Förräderi mot orden pliktades med döden. Weishaupts lärjungar fick gå igenom ett noga planerat studieprogram som blev allt mer komplicerat och svårgenomträngligt ju längre man kom. Väl medveten om att hans idéer inte skulle gillas av makthavarna byggde Weishaupt upp ett omfattande hemlighetsmakeri runt orden och sig själv. Bara de mest invigda visste att det var han som var ledaren. Alla brev kodades och
frimurarna 17
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i17 17
07-11-26 09.51.26
ordensbröderna uppmuntrades att spionera på varandra. Varje ny medlem gavs ett nytt namn under vilket han sedan blev känd av de övriga. Weishaupt själv kallades Spartacus. Man gick till och med så långt att man gav städer kodnamn. Själva initieringen av en ny medlem genomfördes först sedan den nye lärt sig stadgarna utantill och själv skrivit ett dokument med en lista över sina vänner och fiender plus en rad andra personliga uppgifter och gett den till sin överordnade. Därefter vidtog själva invigningen som ägde rum mitt i natten. Den nye fick svära en ed om evig lydnad och att inte yppa ett ord om illuminaternas verksamhet medan ett svärd riktades mot honom. När invigningen var över kunde den nye kalla sig Minerval, den lägsta nivån hos illuminaterna. Nästa steg var Illuminatus Minor, Illuminatus Major och Skotsk riddare innan han blev en fullvärdig illuminati. Också därefter vidtog flera nya steg, studier av illuminaternas skrifter och en fortsättning på det som för en utomstående mest liknar ren indoktrinering, hjärntvätt att tycka precis som övriga illuminater. Så långt kunde man ha avfärdat illuminaterna som vilken annan udda ockult sekt som helst. Men för den som till slut nådde den innersta kretsen avslöjades de verkliga målen. Och det är dessa som en del tror fortfarande döljs inom frimurarorden. 1. Avskaffande av alla existerande regeringar 2. Avskaffande av privat ägande 3. Avskaffande av arvsrätt 4. Avskaffande av patriotism 5. Avskaffande av alla religioner 6. Avskaffande av familjen 7. Skapande av en världsregering Weishaupt ville med andra ord fullständigt omkullkasta västvärldens kristna samhälle, omorganisera det under en elit för att sedan alltså sätta ”ljusbringaren” på världens tron. Att en elit ska styra världen genom en världsregering är alla konspirationsteoretikers mardröm men ännu i dag flera moderna sekters dröm. Efter hand kom illuminaterna och frimurarna att inleda ett samarbete som redan från början hade många gemensamma beröringspunkter. Bland annat anslöt sig flera protestantiska ledare till illuminaterna, lockade av Weishaupts löfte om att störta den katolska kyrkan. Många av dessa ledare var också frimurare. Ingen av dem anade att Weishaupt i hemlighet hade långtgående planer på att infiltrera frimurarna själva.
18 frimurarna
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i18 18
07-11-26 09.51.27
För att nå det planerade världsherraväldet krävdes kunniga medlemmar. Därför skulle de intellektuella inom orden rekrytera ovanligt begåvade studenter som sedan skulle tränas i internationellt tänkande. Med hjälp av stipendier skulle de lockas att förstå att en världsregering var lösningen på alla världens problem. Inflytelserika personer inom Illuminati skulle sedan placeras inom statsmakten så att de kunde utföra ordens planer, direkt eller indirekt. Media skulle kontrolleras och Illuminati-ordens medlemmar skulle gå med i frimurarna. Metoden var lika enkel som genial – man infiltrerade två ytterligheter för att sedan spela ut dessa mot varandra för att få fram den önskade samhällsförändringen. Även principen att först skapa eller belysa ett problem, vänta på en reaktion och sedan erbjuda en väntande lösning användes och används alltjämt av flera sekter. Den 16 juli 1782 inledde de två organisationerna officiellt ett samarbete. Plötsligt stod Weishaupt med omkring tre miljoner medlemmar till sitt förfogande. Men också för sina nya vänner inom frimurarna höll han illuminaternas yttersta mål hemliga och lyckades istället dupera dem till att tro att han i själva verket stod för samma ideal som frimurarna själva. Weishaupt själv var sedan 1777 medlem av en frimurarorden, Logen Theodore i München, vilket gjorde att han redan tidigt hade god inblick i frimurarnas arbete. En som kom att imponeras av Weishaupt var USA:s tredje president, frimuraren Thomas Jefferson, som betecknade illuminatiledaren som en ”entusiastisk välgörare” och en man som ville förändra människorna till det bättre. Själv såg ju Weishaupt helt andra mål och vägen mot dem gick genom korruption och kontroll över höga myndighetspersoner. Genom att placera sina egna medlemmar i maktens korridorer kom man sakta men säkert att sprida sina idéer. Weishaupt själv har i ett beslagtaget dokument beskrivit sitt sätt att utöva makten så här: ”Under mig har jag två personer som jag kan anförtro allt och var och en av dessa har i sin tur två andra och så vidare. På så sätt kan jag på enklast tänkbara sätt få tusentals personer att agera.” På samma sätt som ett pyramidspel växte Weishaupts imperium och trots att illuminaterna på papperet verkade ha försvunnit som organisation omkring 1790 var de starkare än någonsin med medlemmar spridda över hela världen. Men någon central ledning verkar knappast längre ha funnits. Sedan intresset för globala konspirationer ökat och illuminaterna åter hamnat i strålkastarljuset genom Dan Browns bok Änglar och demoner har gruppen återfått en del av sin mytiska status. I boken målar Brown upp hur illuminaterna med hjälp av frimurarna – ett hemligt sällskap inuti ett annat hemligt
frimurarna 19
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i19 19
07-11-26 09.51.28
sällskap – grundade banker, företag och universitet, allt i syfte att till slut genomföra sin grandiosa plan att härska över hela världen. I själva verket finns det inga säkra tecken som tyder på att illuminaterna överlevt som organisation sedan samgåendet med frimurarna. I dag påstås illuminaterna verka inom grupper som Skull and Bones och Bilderberggruppen. Två hemliga sällskap vi ska återkomma till. Samtidigt fyller illuminaterna det behov av en tydlig fiende som verkar finnas hos de flesta av oss. Istället för en obegriplig värld fylld av politiker, religiösa ledare och rena galningar låter de oss fokusera på en övergripande motståndare som står för allt det vi själva kämpar mot. Därmed blir ondskan begriplig. Nu är anklagelserna mot såväl frimurarna som illuminaterna om deras hemliga arbete för att krossa all religion och världsliga myndigheter långt ifrån nya. Redan i slutet av 1700-talet skrevs flera böcker som pekade ut grupperna som konspiratörer mot den rådande ordningen. I en av dessa böcker, Memoirs illustrating the history of Jacobinism från 1797, pekas illuminaterna också ut som orsaken till den franska revolutionen åtta år tidigare. Mycket av den dåliga PR som frimurarna skaffat sig genom åren beror på dess förflutna. En av de män som bidragit till bilden av frimurarna som en konspirerande och odemokratisk organisation är amerikanen Albert Pike. Albert Pike föddes i Boston den 29 december 1809 som det äldsta av sex barn. Efter studier vid Harvard kom han att kämpa som brigadgeneral för sydstaterna och dömdes efter konfederationens nederlag 1865 för landsförräderi men kom, som den frimurare han var, att benådas av sin frimurarkollega president Andrew Johnson. Senare skulle Pike komma att uppnå den högsta graden inom frimurarna, den 33:e, och skriva flera viktiga verk som fortfarande används inom orden. Med tiden blev han också en av topparna inom Ku Klux Klan och anklagades av flera för att vara satanist och att bära ett armband genom vilket han kunde åkalla Lucifer. Ett av Pikes mest citerade stycken är taget ur hans bok Morals and dogma of the ancient accepted scottish rite of freemasonry från 1871 som ofta kallas den mest lästa ockulta boken i världen. Där skriver Pike: ”Lucifer, morgonens son! Är det han som bär ljuset, och med dess fruktansvärda glans förblindar kraftlösa, sinnliga eller själviska själar? Tvivla inte!” Nu behöver Lucifer inte nödvändigtvis vara synonymt med djävulen utan kan också anspela på ”morgonstjärnan” Venus, men med tanke på Pikes kontakter med illuminaterna så måste frågan lämnas öppen. Hur det än låg till med Pikes eventuella satansdyrkan vet vi att hans rashat
20 frimurarna
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i20 20
07-11-26 09.51.28
var öppet. I ett brev från 1875 konstaterade Pike att den dagen han skulle tvingas acceptera ”negrer” som bröder inom frimurarna så skulle han lämna orden. Mycket av det som sagts om Albert Pike är med stor sannolikhet lögner och halvsanningar. Klart är att Pike var de nordamerikanska frimurarnas högste ledare under många år, från 1859 fram till sin död 1891. Hans ledarroll inom Ku Klux Klan är också historiskt belagd. Hans kropp vilar nu i en hemlig krypta under en trappa till atriet på huvudkontoret för 33:e gradens frimurare i Washington DC. Också under 1900-talet har frimurarna ofta kommit att sammankopplas med individer och organisationer som verkar i det fördolda. Och kanske var det framför allt ett mystiskt dödsfall som inträffade i England 1982 som fick många att börja fundera kring vilken verksamhet frimurarna egentligen ägnade sig åt. På morgonen den 18 juni detta år hittades Roberto Calvi – ordförande i den av Vatikanen kontrollerade Banco Ambrosiano – hängd under Blackfriars Bridge i London. Calvi hade flytt till England sedan Banco Ambrosiano, som då var Italiens största privatbank, hade kollapsat med skulder på 1,3 miljarder dollar efter sig. Calvi själv riskerade ett långt fängelsestraff. Då han hittades hade han fickorna fulla av sten och dollarsedlar och ett förfalskat pass. Roberto Calvi var inte bara ordförande för banken utan också medlem av frimurarorden P2, ”Propaganda Due”. En italiensk journalist pekade senare ut P2 som mottagare av stora summor pengar från CIA. Även journalisten hittades död, skjuten genom munnen. Konspirationsteoretikern och journalisten Jim Marrs, som kanske är den som grävt djupast i mysterierna kring P2, skriver att logen varit inblandad i flera terrordåd, bland annat bomberna i Bologna 1980, mordet på den italienske premiärministern Aldo Moro samt sprängningen av Pan Am-planet över Lockerbie i Skottland 1988. Enligt Marrs ägnar sig P2 åt ”en världsomspännande fascistisk konspiration” i samarbete med maffian, CIA och Vatikanen. Exakt vad som hände Roberto Calvi är ännu oklart. Engelska myndigheter misstänkte att han fungerat som maffians pengatvättare och att han tystats av maffian sedan banken kollapsat. Till en början avskrevs dödsfallet som självmord, men ett år senare ändrades detta och fallet ansågs öppet. I april 2005 togs Calvis död åter upp och fyra personer kom att anklagas för att ha mördat honom. En av dem, Franco Di Carlo, hade tydliga kopplingar till maffian. P2 verkar ha fötts som idé 1877 då stormästaren för Italiens mest prestigefyllda frimurarorden, Grande Oriente d’Italia, gav order om att rekonstruera en gammal nedlagd loge kallad Propaganda under det nya namnet P2.
frimurarna 21
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i21 21
07-11-26 09.51.28
Logen var tänkt att fungera som en plats där besökande frimurare kunde träffa likasinnade när de var på resa. I mitten av 1960-talet hade P2 också bara fjorton permanenta medlemmar. Sedan hände något i samband med att fascisten och frimuraren Licio Gelli tog över P2. På bara ett år steg medlemsantalet till över 1 000. Eftersom de flesta av de nya medlemmarna var högt uppsatta inom den statliga sektorn så spekulerades det efteråt i att det mesta skett illegalt. I Italien får statligt anställda nämligen inte gå med i hemliga sällskap. Utåt var P2 trots det stora antalet medlemmar ännu okänt. Det skulle dröja till i mars 1982 innan logen avslöjades, då den italienska finanspolisen gjorde en husrannsakan i en villa utanför Florens. Vid genomsökningen av villan hittades en medlemslista för den då helt okända P2-logen. Razzian utfördes i spåren efter den bankskandal som senare ledde fram till Roberto Calvis död. Listan över namn visade sig vara rena sprängstoffet. Här fanns alla cheferna för de olika hemliga säkerhetstjänsterna, tolv generaler från karabinjärerna, fem från finanspolisen självt, tjugotvå från armén, fyra från flygvapnet och åtta amiraler från flottan. Dessutom fanns namnen på fjorton domare, fyrtiofyra parlamentsledamöter och tio bankchefer. Ett av namnen var Silvio Berlusconi, som senare skulle bli Italiens premiärminister. Dokument visade tydligt vilka P2 ansåg som sina fiender: kommunistpartiet och fackföreningarna. Där fanns också spår som visade att P2 hade planer på att låta extremhögern ta över makten i Italien. För att nå detta mål tänkte man använda sig av en väl beprövad metod, inte minst inom maffian – mutor. Licio Gelli greps och dömdes för att ha varit inblandad i bombdådet mot passagerartåget i Bologna då 85 personer dog, men han lyckades fly liksom flera andra av de högt uppsatta P2-medlemmarna. Bekymren för de italienska frimurarna verkar dock aldrig ta slut. I mitten av september 2006 greps flera personer misstänkta för olaglig avlyssning och kartläggning av ett tusental framgångsrika personer: bankmän, fotbollsspelare och höga chefer. Avlyssningen betecknades som en del av en ”utpressningsindustri”. En av de gripna var privatdetektiven Emanuele Cipriani, frimurare och god vän till familjen Gelli. På ett bankkonto i London tillhörande Cipriani hittade polisen 185 miljoner kronor som betalats ut från telebolaget Telecom. Polisen misstänker att pengarna betalats för ett bra avlyssningsarbete. De goda och de onda. Riktiga frimurare och sådana som bara utnyttjar logens namn. Ibland flyter de samman och för allmänheten är de inte alltid så lätta att hålla isär.
22 frimurarna
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i22 22
07-11-26 09.51.28
TEMPELRIDDARNA – Graalens väktare När filmhjälten Indiana Jones i filmen Indiana Jones och det sista korståget kliver in i grottan djupt inne i klippstaden Petras berg möter han en gammal riddare. Riddaren har i århundraden vaktat den heliga Graal, det kanske mest legendomspunna av alla mytiska föremål. Tempelriddarna har i långa tider setts som den heliga Graals väktare, denna kalk som en gång Jesus ska ha druckit ur. Enligt legenden togs den från Jerusalem till Skottland där den ännu i dag ligger gömd under Rosslyn-kapellet. Men riddarna ska också ha funnit många andra reliker som fortfarande finns gömda på en hemlig plats som sedan länge glömts. Denna militär-religiösa orden bildades 1119 och kallades till en början ”Kristi fattiga riddare” eftersom den var helt beroende av allmosor för sin existens. Orden kom att locka män som ville tjäna Gud med svärd i hand och var beredda att offra sina liv för kristenheten. Tempelriddarna bildades efter det att de första korstågen mot Jerusalem hade inletts 1095, då staden togs tillbaka från muslimerna och snabbt blev föremål för en ström av pilgrimer. Riddarna kom att bli ett militärt skydd för pilgrimer på vägen mellan Jaffa och Jerusalem. Efter att kung Baldwin II av Jerusalem skänkt riddarna ett högkvarter på Tempelberget vid Jerusalems al-Aqsamoské kom de att bli kända som ”Kristi och Salomos tempels fattiga riddare” eftersom man ansåg att kung Salomos tempel en gång legat på platsen. Efter Jerusalems fall i slutet av 1100-talet flyttades högkvarteret till Akkos och när också Akkos föll 1291 till Cypern. Med tiden byggde Tempelriddarna upp ett slags bankväsende som kunde användas av framför allt pilgrimer. Den långa resan mot Jerusalem var riskfylld och kantades av faror. Nu erbjöd Tempelriddarna en möjlighet att mot kvitto förvara pilgrimernas pengar. Kvittot kunde sedan mot ränta lösas in i reda pengar i något Tempelriddartempel längs vägen. På så sätt grundlade riddarna ett tidigt bankväsende och även sina rikedomar. I takt med att Tempelriddarnas makt växte skaffade de sig också mäktiga motståndare. När orden anlände till Frankrike för att år 1307 träffa påven lät den franske kungen Filip IV gripa medlemmarna anklagade för kätteri. I själva verket var kungen ute efter Tempelriddarnas egendomar eftersom han var i stort behov av pengar för att kunna finansiera sitt krig mot England. Gripandet av Tempelriddarna ägde rum fredagen den 13 oktober, vilket av vissa anses som ett möjligt upphov till att fredagen den 13 har kommit att anses som en otursdag.
tempelriddarna 23
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i23 23
07-11-26 09.51.28
År 1312 lät kungen upplösa orden och dess siste stormästare Jacques de Molay brändes på bål tillsammans med två andra riddare den 18 mars 1314. Legenderna kring Tempelriddarna är många och orden har kopplats samman med i stort sett varje kristen relik som finns. Enligt en av legenderna skulle några av de överlevande ha bildat eller deltagit i bildandet av den första frimurarlogen. Kopplingen till frimurarna är inte så långsökt. Under de år då orden hade sitt högkvarter på Tempelberget i Jerusalem befann man sig i princip ovanpå kung Salomos tempel där frimurarna anser sig ha sina rötter. Vilka fynd kan riddarna inte då ha gjort? En del tror att frimurarnas allra tidigaste hemligheter återfanns och togs om hand av riddarna. Det har heller aldrig blivit klarlagt vad som hände med alla de hundratals riddare som fanns runt om i Europa liksom den flotta av fartyg som försvann från La Rochelle när riddarna greps den 13 oktober 1307. Inte heller Tempelriddarnas arkiv har återfunnits. Kanske, menar en del, lever Tempelriddarorden ännu kvar i sin ursprungliga form men fördold för omvärlden. I filmer och böcker har man spekulerat om vilka kristna reliker som Tempelriddarna kan ha hittat under de år som man hade sitt högkvarter på Tempelberget. Inte minst den heliga Graal har satts i händerna på en Tempelriddare vid flera tillfällen. Men också förbundsarken och delar av Kristi kors påstås ha hittats av riddarna och ska nu finnas gömda tillsammans med andra oskattbara rikedomar. Både Da Vinci-koden och filmen National Treasure mer än antyder att dessa skatters gömställe ännu återstår att upptäcka.
ORDO TEMPLI ORIENTIS – Visdom från en fjärran forntid Ordo Templi Orientis eller OTO som den ofta kallas är en av de största magiska ordnarna. På sin svenska hemsida beskriver den sig som en orden med ursprung ”bortomifrån historiens dunkla tidsåldrar”. Nu är dess ursprung betydligt modernare och oftast anges åren för dess tillblivelse till 1902 eller 1904. Det var då den österrikiske industrimagnaten Karl Kellner (1851–1905) bildade OTO tillsammans med Heinrich Klein och Franz Hartmann. Såväl Kellner som hans senare medarbetare Theodore Reuss (1855–1923) var djupt involverade i den tyska ockulta rörelsen. Reuss, som tog över efter Kellners död, hade en brokig bakgrund som tidig socialist men också som tysk spion vilket fick honom utkastad från British Socialist League. Den orden de
24 ordo templi orientis
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i24 24
07-11-26 09.51.29
bildade kom att bli en syntes av frimurarritualer och österländsk sexualmagi, där sex användes för att ge kraft åt de magiska ritualerna. Under en tid var orden också sammanlänkad med frimurarna men är i dag helt fristående. Sexualmagi sågs som nyckeln till bland annat frimurarnas hemligheter. När Reuss upptäckte att Aleister Crowley, ofta kallad världens ondaste man, nämnde sexualmagi i sina skrifter reste han till England och övertalade Crowley att ta hand om det brittiska ordförandeskapet för OTO. Efter att ha genomgått en initiering i Berlin återvände Crowley som ”Supreme and Holy King of Ireland, Iona and all the Britains there are in the Sanctuary of the Gnosis”. Under en tid var också Rudolf Steiner medlem i OTO innan han lämnade orden för att grunda antroposoferna. Med tiden kom orden att anta Aleister Crowleys sats ”’Gör vad du vill’ skall vara hela lagen” till sin egen. OTO säger också att dess främsta mål är att säkra varje individs personliga frihet och ”hennes framsteg i ljus, visdom, förståelse, kunskap och kraft genom skönhet, mod och klokhet på grundvalen av universellt broderskap”. Trots att orden alltså skapades i början av 1900-talet försöker man att knyta an till 1100-talets Tempelriddare för att antyda ett äldre och mera mystiskt ursprung. Namnet Ordo Templi Orientis skulle antyda en koppling till Tempelriddarna och de mysterier som dessa skulle ha burit på. Enligt OTO:s historieskrivning använde sig även Tempelriddarna av sexualmagi, vilket bland annat bidrog till att orden upplöstes i början av 1300-talet. Orden ska sedan dess ha verkat i hemlighet och en obruten linje av Stormästare har sett till att bevara den magiska kunskap som under århundraden undertryckts av olika härskare. Liksom i de flesta andra ordnar måste den nye medlemmen tas igenom en serie initieringar tills han eller hon är mogen för att ta emot ”sanningen”, vilken grundar sig på ”forntidens hemliga visdom”. Ordo Templi Orientis har sammanlagt tjugoen grader uppdelade på tre triader: ”Jordens människa”, ”Älskaren” och ”Eremiten”. Grad noll, den första, är ett slags försöksgrad där en ny person kan testa om OTO är något som han eller hon vill gå vidare i. Liksom många andra hemliga sällskap genomled också OTO en tid av strider och splittring när ledaren, Aleister Crowley, dog 1947. Efter det fick orden en kraftig tillbakagång men i dag påstår den amerikanska delen sig ha flera tusen medlemmar. Den i dag dominerande grenen har sitt högkvarter i Kalifornien. I Sverige har den kaliforniska varianten av OTO verksamhet i bland annat Stockholm, Göteborg och Malmö.
ordo templi orientis 25
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i25 25
07-11-26 09.51.29
ROSENKORSARNA – Elev! Hela dig själv! Rosenkorsorden har alltid förknippats med urgammal magisk kunskap, alkemi och sökandet efter ett evigt liv. Men dagens versioner av orden har knappast dessa mål som sina viktigaste även om den fördolda kunskapen om människan spelar en stor roll. Trots att namnet rosenkorsare nämns för första gången 1598, då ett Rosenkorssällskap bildades i Nürnberg, finns det i dag en rad Rosenkorsorganisationer som hävdar att de har sina rötter flera hundra, ibland tusen, år längre tillbaka i tiden. Den mest kända av dem, Antiquus Mysticusque Ordo Rosae Crucis eller A.M.O.R.C., grundades av H. Spencer Lewis i Florida 1915. Idén var redan från början att genom filosofiska och mystiska övningar utveckla människans dolda förmågor. Undervisningen var modern och all information skickades ut per postorder. A.M.O.R.C. hävdar att man har sina rötter i det forna Egyptens mysterieskolor och ser farao Amenhotep IV som dess traditionella grundare. I dag ligger storlogen i San José i Kalifornien. Den konkurrerande Rosicrucian Fellowship grundades 1907 av dansken Carl Louise von Grasshof (1865–1919). Också denna orden startades i USA men rötterna kommer från antroposofins grundare Rudolf Steiner (1861–1925) och den teosofiska rörelsen. Orden säger sig vilja arbeta för att ”höja jordens svängningstal till en höjd, som vi ännu inte kan fatta”. von Grasshof själv påstod att han under en resa till Europa 1907 hade mött en rosenkorsare som tagit med honom till ett avsides tempel på gränsen mellan Tyskland och Böhmen där han fick genomgå en initiering. I dag har man sitt högkvarter på Mission avenue i Oceanside i Kalifornien och tyngdpunkten ligger på astrologiska studier liksom antroposofi. Idén om ett hemligt Rosenkorssällskap där alla världens forskare och magiker kunde samarbeta för att skapa en bättre värld och en moralisk förnyelse bland människorna ska ha sitt ursprung på 1400-talet i en okänd stad någonstans i arabvärlden kallad Damcar. Dit fördes den mytiske Christian Rosenkreuze, som av vissa räknas som grundare av orden, för att undervisas i de ockulta vetenskaperna. Rosenkreuze fortsatte sedan sin resa till Egypten. När han slutligen återkom till Tyskland kunde han inte bara förvandla billiga metaller till guld utan också framställa ett livselixir som skulle ge människan evigt liv – något som dagens Rosenkorsare inom A.M.O.R.C. tar absolut avstånd
26 rosenkorsarna
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i26 26
07-11-26 09.51.29
ifrån. Väl hemma igen samlade han några handplockade män runt sig och tillsammans skapade de ett hemligt språk med tecken byggda på ockult visdom. Historien berättar också att när Christian Rosenkreuze dog 1484 kom han att begravas i all hemlighet i ett sjusidigt valv och det skulle dröja 120 år, till början av 1600-talet, innan platsen upptäcktes av tredje generationens rosenkorsare. De fann då sin grundares kropp lika perfekt bevarad som om han ännu hade varit i livet. Intill honom hittade man också flera märkliga föremål och hela graven var täckt med symboliska inskrifter. Allt detta fick nu rosenkorsarna att träda fram och berätta om sin orden även om man inte avslöjade namnen på dem som var med eller var man höll till. Det senare gjorde det minst sagt svårt för den som ville gå med i orden att ens komma i kontakt med den. Istället uppmanades den som var intresserad att söka medlemskap att trycka upp brevet med sin ansökan och sprida det. När åren gick och ingen av de sökande ännu hade fått något svar började många anklaga Rosenkorsarna för att vara en bluff liksom hela historien om Christian Rosenkreuze och hans resa till Damcar, en stad som många påstår inte finns på kartan men som placeras i Jemen av forskaren Monika Bargmann i hennes bok Die Rosenkreutzer. Allt pekar på att Rosenkorsorden uppstod som ett skämt och senare tiders forskare har menat att Rosenkorsarna hittats på av några högt utbildade personer som ville få kontakt med likasinnade. Grunden för många av tankarna inom orden kan spåras tillbaka till den schweiziske 1500-talsastrologen, ockultisten och alkemisten Paracelsus. Medlemmarna i orden skulle bland annat ha trott på Paracelsus idé om att varje människa inom sig bar på hela kosmos hemligheter. Under 1600- och 1700-talen publicerades flera skrifter som påstod sig behandla Rosenkorsordens hemligheter. Tre av skrifterna, de så kallade manifesten, Fama Fraternitatis (1614), Confessio Fraternitatis (1615) och Die Chymische Hochzeit Christiani Rosencreutz (1616) kom att utgöra grunden för det man i dag tror sig veta om Rosenkorsorden. Samtliga tre handlar om Christian Rosenkreuze. Några forskare menar att detta är ett bevis på att orden faktiskt existerade under hela den perioden medan andra lutar åt att skrifterna var resultatet av bluffmakares och mystikers arbeten. Obekräftade rykten om Rosenkorsorden spreds i olika skrifter och 1618 påstods att rosenkorsarna hade utvandrat till Tibet, vilket skulle ha inneburit att orden plötsligt bytt ut protestantismen mot buddhism. Detta kan dock starkt ifrågasättas. I dag tyder det mesta på att de tre böckerna Fama, Confessio och Die Chymische skrevs som en allegori i ett försök att förändra protestantismen. Vissa forskare har också pekat på likheten mellan ordens namn och det faktum att
rosenkorsarna 27
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i27 27
07-11-26 09.51.29
Martin Luther hade en ros och ett kors på sin vapensköld. Men både rosen och korset var vanliga symboler vid den här tiden och mest troligt är ändå att personen bakom alla tre böckerna var en tjugoårig man vid namn Johann Valentin Andreae från Tübingen i södra Tyskland där han studerade till protestantisk präst. Sist i den tredje boken ger författaren läsarna nyckeln till hemligheterna, en nyckel som sitter bäst kvar i knippan och inte bör vridas om i låset. Andreae skriver: ”Hemligheter som avslöjas förlorar sitt värde, och profanerade mister de sin grace.” Detta har åtskilliga hemliga sällskap tagit fasta på.
Detta digra material måste en rosenkorsare ta del av för att bli fullärd. FOTO: CLAS SVAHN
Publiciteten kring den hemliga Rosenkorsorden, verklig eller inte, fick ett sådant genomslag att flera sällskap bildades i detta namn, lockade av de tankar kring astrologi och alkemi som fanns. De tidiga rosenkorsarna påstods ha besuttit makt över de så kallade elementalerna, ett slags naturväsen eller krafter som bildats ur de fyra elementen: jord, luft, eld och vatten. Medlemmarna skulle också ha kunnat göra sig osynliga och klarat sig utan vatten och föda under långa tider. Men den röda tråd som löper genom läran är ett förenande av naturvetenskap och magi till ett samverkande system, ett alkemistiskt bröl-
28 rosenkorsarna
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i28 28
07-11-26 09.51.29
lop som ska göra oss alla och vår värld mera begriplig och påverkbar. Sedan 1600-talet har en rad Rosenkorssällskap och ordnar bildats som alla hävdar sig vara det enda rätta med rötter i månghundraåriga magiska läror. Av det ursprungliga sällskapet (om det fanns) finns i dag inget spår. Det mest kända av dagens sällskap är A.M.O.R.C., som grundar sin lära på visdom från Egypten och Tibet men även från det mytomspunna Atlantis. Enligt Robert A. Gilbert, expert på ockulta rörelser, kan ingen av de nutida sällskapen anses representera den ursprungliga rörelsens åskådning sådan den läggs fram i de tre manifesten. Några sentida kända rosenkorsare är konstnären Pablo Picasso, musikerna Claude Debussy och Erik Satie samt filmskaparen Jean Cocteau. Dagens Rosenkorsorden kallar sig för ”en länk mellan forntidens visdom och framtidens möjligheter” och när man läser det hemliga studiematerial som steg för steg ska leda till att man blir en ny och fullständigare människa slås man av hur mycket praktik som lärs ut. Mycket kan verka minst sagt märkligt för en utomstående, som när man lär sig att skapa ett moln framför sig där man själv ingår som en del. En av organisationens viktigaste verksamheter är att lära sina medlemmar att bota sig själva och sin egen familj från sjukdomar. De lektioner som leder till grad 6 av 10 handlar om människans sjukdomar vilka bland annat påstås orsakas genom brist på jämvikt mellan positiv och negativ energi. Kroppen själv sägs i häftena sköta sin egen läkeprocess genom vår andning. Ett djupt andetag som hålls kvar i lungorna laddar oss med ”kosmisk vitalitet”. Nu rekommenderar A.M.O.R.C. inte att man ska sluta med vanlig medicin för att helt förlita sig på den kosmiska energin, utan man påpekar att behandlingen inte hindrar ”annan nyttig och uppbyggande läkarbehandling”. Man trycker också på att rosenkorsmetoden är ett av många sätt att bota människor och att medlemmarna inte ska ifrågasätta en läkares råd och arbete. Medlemmen själv kan lära sig att ställa en diagnos genom att ta en sjuk person i handen och sluta ögonen. De färger man då ser går sedan att tolka. Den mänskliga kroppen består inte enbart av den fysiska utan också av en ”kosmisk” kropp eller astralkropp och rosenkorsarna studerar dem båda. Tanken är att en frisk kropp gör det lättare att släppa in det gudomliga. Många av övningarna går också ut på att med tankens kraft kunna påverka sin omgivning eller sig själv. I lektion 77–78 för att nå tempelgrad 10 sägs till och med att det är möjligt att under rätt omständigheter ”skapa ny väv, nytt ben och nytt blod i kroppen genom att använda medvetenheten”.
rosenkorsarna 29
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i29 29
07-11-26 09.51.30
Eeva från Finland var med i svenska A.M.O.R.C. i tolv år. Varje torsdagskväll läste hon de brev som skickades till henne per post. Innan hon gick med hade hon studerat Bibeln i ett och ett halvt år, också det på korrespondens. Hon lockades av orden sedan hon läst om den i en folder och skickat in en intresseanmälan. I retur fick hon ett formulär där hon skulle berätta om sig själv. Först därefter fick hon besked om hon hade antagits eller inte. En viktig del av korrespondensundervisningen är de så kallade heminvigningarna. Då sitter medlemmen på en stol och mediterar med tända ljus och rökelse på ett altare. Med jämna mellanrum ska man betrakta sig i en spegel som står framför en. – Under några övningar kunde jag se hur mitt ansikte försvann ibland och då såg jag bara min ögon, det skrämde mig i början, berättar Eeva som i verkligheten heter något annat. Ju djupare man kommer i studierna, desto fler ovanliga saker kommer medlemmen att uppleva. Vid en meditation upplevde Eeva hur hon lyfte från stolen (leviterade), men när hon öppnade ögonen för att titta i spegeln satt hon åter ned. Helt säker på vad som egentligen hände är hon inte. – Efter det vågade jag inte fortsätta. Jag blev så rädd. Det kändes som om jag svävade bort ifrån mig själv, från min egen kropp. Eeva slutade i A.M.O.R.C. när hon skulle ta tionde graden. Vid sjunde upplevde hon levitationen men sedan kom andra intressen in i hennes liv. Under den sista tiden i A.M.O.R.C. funderade hon allt mer över själen och döden. – För rosenkorsarna existerar ingen död utan man tror att vi kommer in i en annan dimension. Man tror också att vi har levt många liv tidigare och att dessa inkarnationer påverkar det liv man lever i dag. Hennes kanske starkaste upplevelse vid sidan av levitationen inträffade då hon en tidig morgon vaknade hemma i sovrummet. När hon öppnade ögonen fick hon se hur en mycket lång man stod vid fotändan av hennes säng: – Han hade en mörk dräkt på sig och räckte ända upp till taket, berättar Eeva. Ögonen var stora och klart blå och han höll händerna i kors över bröstet. Då han såg att jag vaknat tittade han på mig och log innan han bugade sig lätt mot mig. Han stod nog där i tio minuter medan jag låg och tittade på honom. Han såg ut som oss. Sedan upplöstes han och försvann. Jag trodde jag var knäpp. Trots sina upplevelser har Eeva bara positiva saker att säga om A.M.O.R.C. även om en del av upplevelserna alltså skrämde henne. Hon talar om harmoni och positiva möten med andra människor. När hon ville sluta var det ingen
30 rosenkorsarna
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i30 30
07-11-26 09.51.30
som hindrade henne och det framgår också på ordens hemsida att man kan avsluta sitt medlemskap när man vill. Det finns dock begränsningar precis som inom andra hemliga sällskap. En Rosenkorsare ska inte diskutera sina upplevelser med andra som inte är initierade. För sin medlemsavgift får man ett lektionshäfte i veckan. Vad det innehåller vet man inte förrän det dimper ner i brevlådan och man får inte delge innehållet i lektionen för någon utomstående. Studiematerialet måste förvaras säkert och ska omedelbart skickas tillbaka sedan man gått in i nästa tempelgrad. I mångt och mycket liknar A.M.O.R.C. Frimurarorden. I båda ordnarna strävar man efter att bli en bättre människa och att hjälpa andra människor och i båda går man mot allt högre grader under sina studier. När den engelska Rosenkorsorden bildades 1865 var ett av kraven för inträde att man också var frimurare. Hit lockades de frimurare som ville studera ”den urgamla vetenskapen”. I dag finns också en tredje orden som bildades 2002. Den bär namnet Sodalitas Rosae+Crucis & Solis Alati och har tempel i Stockholm, Oslo och London. I augusti 2006 utsattes några medlemmar av Rosenkorsorden i Stockholm för ett allvarligt attentat. En psykisk sjuk före detta medlem, som nu övergått till satanism, försökte då bränna ned det hus som några rosenkorsare bodde i. Efter flera hot mot de tidigare ordenskamraterna bröt sig den 42-årige mannen in i villan och satte eld på den. Lyckligtvis kom ingen till skada, Mannen dömdes senare av Stockholms tingsrätt för mordbrand till rättspsykiatrisk vård på obestämd tid.
rosenkorsarna 31
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i31 31
07-11-26 09.51.30
PRIEURÉ DE SION – Da Vinci-kodens väktare Världens mest omdiskuterade och kanske också hemligaste sällskap är utan tvekan Prieuré de Sion. Ett sällskap som få brydde sig om före den 18 mars 2003. Efter det har diskussionens vågor inte velat lägga sig. Det var då en dittills närmast okänd författare från New Hampshire plötsligt nådde kultstatus med boken Da Vinci-koden. Dan Browns tre tidigare böcker Gåtornas palats, Änglar och demoner och I cirkelns mitt hade visserligen sålt i sammanlagt 20 000 exemplar, men varken kritiker eller läsare hade gjort något större väsen av dem. Över en natt förändrades allt. För Dan Brown och för det sätt som vi läsare ser på Jesus. ”Ordet är Wow!” skrev tidningen The Times recensent i en hyllningsartikel dagen innan Da Vinci-koden släpptes i handeln. Sedan dess har boken sålt över 60 miljoner exemplar och översatts till 44 språk. Och den fortsätter att sälja i upplaga efter upplaga. Dan Browns bok har smort de franska rundturshjulen på samma sätt som Jan Guillous Arnböcker har gjort i Sverige. Suget efter kunskap om vårt förflutna visar sig gång på gång vara stort. Och på samma sätt som Guillou utmanade svenska historiker har Dan Brown utmanat både forskare och kyrka. För kan det verkligen vara så att Jesus i själva verket var gift? Och finns det ättlingar till Jesus som lever än i dag? Trots bokens 502 sidor är det några rader på sidan 9 under rubriken ”Fakta” som fått känslorna att svalla. Där slår Brown fast att det vi just ska till att läsa inte är någon vanlig roman utan ett stycke litteratur baserat också på fakta. Det är här som många för första gången möter det hemligaste av hemliga sällskap: Prieuré de Sion. Så här beskriver Dan Brown själv sällskapet: ”Prieuré de Sion – en hemlig europeisk organisation grundad år 1099 – finns på riktigt. År 1975 upptäckte man på Bibliotèque Nationale i Paris pergamentdokument som blivit kända som Les dossiers secrets i vilka flera medlemmar av Prieurén namnges, däribland Isaac Newton, Botticelli, Victor Hugo och Leonardo da Vinci.” Vad Brown alltså påstår är att några av historiens mest kända intellektuella har varit medlemmar i en hemlig orden som i mer än 900 år har verkat för att bevara den mest omskakande hemligheten av alla: Jesus levde inte ensam utan var gift med Maria Magdalena. Tillsammans fick de barn vars ättlingar lever ännu i dag. Men hela historien har tystats ned av kyrkan och hemligheten har
32 prieuré de sion
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i32 32
07-11-26 09.51.31
bevarats av Prieuré de Sion. Plötsligt blir Guds enfödde son en nästan vanlig människa. Nu var Dan Brown inte först med ett sådant påstående. Många av sina idéer hämtade han från den osannolikt bästsäljande The holy blood and the holy grail från 1982 där författarna inte bara hävdar att de två verkligen var ett par utan också påstår att den heliga graalen i själva verket var Maria Magdalenas livmoder, att de fick barn ihop och att Jesus på så sätt startade en kunglig blodslinje vars hemlighet har bevarats av den 900 år gamla sekten Prieuré de Sion. Trots de invecklade turerna köpte Hollywood en option på att göra film av The holy blood… men planerna skrinlades och skulle komma att få vänta på Dan Brown och hans megasuccé som gav dem nya vingar. Hade Brown inte påstått att Da Vinci-koden bygger på fakta så hade ingen brytt sig. Nu verkar alla göra det. Belackarna står i kö och gången är krattad för kritikerna. Ett tjugotal böcker som alla sliter Dan Brown i stycken har getts ut i USA och fyra i Sverige. I några väller ilskan i nästan fysisk form ut över sidorna, som hos Darrel L. Bock, professor i nytestamentliga studier vid Dallas teologiska seminarium. Han ser Browns bok som ett angrepp på hela kristendomen och kallar den för ”fördärvlig”. I andra böcker sågas Browns ”fakta” med klinisk effektivitet. Jesus var inte gift, Leonardo da Vinci grävde aldrig upp lik och glaspyramiden utanför Louvren innehåller inte 666 glasrutor. Och viktigast: Prieuré de Sion är bara en enda stor bluff. Men kanske är det inte riktigt så enkelt. För när det gäller Prieuré de Sion finns det inget som är helt svart eller vitt. Ingenting tyder visserligen på att det Prieuré de Sion som Dan Brown målar upp verkligen har funnits. Flera forskare har också kunnat visa att teorin om en obruten blodbana, och därmed släktskap, från Jesus fram till våra dagar inte fungerar. Men kanske hade detta hemlighetsfulla ordenssällskap andra uppgifter. Minst lika hemliga. Alla trådar löper tillbaka till en enda man, Pierre Plantard – stormästare i Prieuré de Sion, dess mest framstående figur och kanske också dess skapare. Plantard var den främsta källan när trion Michael Baigent, Richard Leigh och Henry Lincoln skrev sin bok The holy blood and the holy grail 1982, en bok som Brown alltså lutade sig starkt emot när han skrev Da Vinci-koden men som hans bokförlag friades från anklagelserna för att ha plagierat vid en uppmärksammad rättegång 2006.
prieuré de sion 33
Sekter-inlaga 12 jan 29 okt_tb.i33 33
07-11-26 09.51.31