PROLOG Kände mina egna andetag tydligt, hörde dem ovanligt högt. För sökte fokusera på att hålla nere adrenalinet och behålla lugnet. För bli fokuserad. Pulsen var hög men slog jämnt. Lyfte det massiva vapnet i ansiktshöjd. Över fyra kilo. Visste att den svarta AK4:an spred skräck runt mig och att den tunga ammon skulle kunna genomborra vilken plåt som helst och slita kött i bitar. Folket på andra sidan gatan flöt ihop till en chockad och förvirrad massa. Kolven smekte kinden rakt genom rånarluvan. Men luvan var varm och kvävde mina sinnen. Två gluggar för ögonen och en för munnen. Såg genom hålen hur någon höll upp en telefon. Det såg ut som om personen filmade, men jag brydde mig inte. Hör de polarna bakom ryggen, hur de arbetade med värdetransporten. Snabba steg hördes, en av dem skrek till väktarna. Min enda uppgift var att hålla koll på vägen, skjuta om det be hövdes. Höll fingret på avtryckaren. En liten fingerrörelse och jag kunde släcka liv, sprida död och skapa kaos i en redan overklig si tuation. Skulle inte tveka en sekund om snuten dök upp, var inställd på att bara reagera och agera. Fanns inget alternativ. Vände mig till höger och några personer duckade bakom en bil. Gatan var tyst och lugn, ingen snut. Svepte vänster, lugnt även där. Men när som helst kunde vad som helst hända och jag kramade vapnet hårt. Det var inte första värdetransporten jag varit med och rånat. Har tappat räkningen för längesedan. Det är ingen konst att vifta med ett tungt vapen och ta det man vill ha. Svårigheten ligger i att kom ma undan. Inte bara i flykten utan i att ligga lågt och att inget läck 5
Jag är wanted.indd
5
09-10-08
12.07.10