9789173710671

Ove Olin har ett stenhuggeri vid Skogskyrkogården. Han är livrädd efter att ha hittat en gravsten med sitt eget namn på – och hans dödsdatum är dessutom inhugget i stenen.

Vem är det som ligger bakom? Ove behöver Kalles hjälp!

Kalle Skavank och Dilsa är Stockholms södra förorters i särklass coolaste detektiver.

Kolla in www.kalleskavank.se

Gravstenen_omsl.indd 1

Gravstenen i Enskededalen

Kalle Skavank jobbar i sin pappas kiosk ibland. Dessutom är han väldigt bra på att lösa problem. Därför kallar han sig kioskdeckare. Tillsammans med sin kusin Dilsa löser han svåra och kluriga fall.

DAHLIN • FALKENHEM

»En eftermiddag kom en äldre man in i kiosken.

Han skakade av rädsla. Hans namn och dödsdatum stod på en gravsten. Och han hade bara en vecka på sig att leva.«

09-03-26 14.15.56

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem

Gravstenen i Enskededalen

Inlaga_Gravstenen i Enskededalen.indd 3

09-03-27 10.10.14

Läs också Ugglor i Bagarmossen Änglar på Skogskyrkogården Klotter i Kärrtorp Stöld på Tistelvägen Motorsågar i Björkhagen

www.kalleskavank.se

Tiden Box 2052 103 12 Stockholm © Text: Petrus Dahlin 2009 © Omslag och illustrationer: Sofia Falkenhem

Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2009 ISBN 978-91-7371-067-1 Tiden ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

Inlaga_Gravstenen i Enskededalen.indd 4

09-03-27 10.10.15

Jag vet inte hur jag ska börja den här historien. Jag vet bara att jag heter Kalle Skavank och har råkat ut för en konstig sak.

Det hela började en dag i pappas kiosk.

Jag satt som vanligt och läste en serietidning och hoppades på att det skulle komma förbi någon och köpa något.Vad som helst. En klubba, en kvällstidning eller en liten tablettask.

Pappas röda kiosk ligger lite avigt till. Därför är det inte så många som hittar till den.

Det är också därför jag hoppades på att någon skulle komma förbi och köpa något.

Pappa jobbar extra på ICA. För kiosken ger inte tillräckligt mycket pengar. Ändå vill han ha den kvar. Jag tror att han gillar den för mycket för att sälja den.

När pappa var liten fanns det deckarböcker som bara såldes i kiosker. De kallades kioskdeckare.

5

Inlaga_Gravstenen i Enskededalen.indd 5

09-03-27 10.10.15

Jag kallar mig kioskdeckare. För jag jobbar i en kiosk.

Och jag löser problem.

En eftermiddag kom en äldre man in i kiosken. Han skakade av rädsla. Hans namn och dödsdatum stod på en gravsten. Och han hade bara en vecka på sig att leva.

Inlaga_Gravstenen i Enskededalen.indd 6

09-03-27 10.10.15

Kapitel 1 Sommarlovet har precis börjat. Många av mina kompisar är redan bortresta. Men jag sitter i pappas röda kiosk. Dörren till kiosken är öppen.

Det är soligt och varmt ute.

En bil tvärbromsar utanför kiosken. Det skriker i däcken. Ut stiger en smal gubbe. Hans ögon stirrar rakt mot mig. Han ser sig om. Sedan går han in i kiosken.

– Är det du som är Kalle Skavank? frågar han.

Jag nickar. Då stänger han dörren och går fram till disken.

– Kalle, jag ska dö om en vecka. Du måste hjälpa mig.

Först blir jag alldeles stum. Sedan svarar jag: – Ska jag hjälpa dig att dö? Eller menar du tvärtom?

Han tittar konstigt på mig.

7

Inlaga_Gravstenen i Enskededalen.indd 7

09-03-27 10.10.15

– Ursäkta om jag verkar snurrig. Jag ska ta allt från början. Har du tid? frågar han.

– Javisst, svarar jag och låser dörren till kiosken.

Vi går in bakom disken. Där bjuder jag honom på en kopp kaffe.

– Förlåt, jag har inte presenterat mig, säger mannen. Jag heter Ove Olin. Jag har ett stenhuggeri på Pergolavägen.Vi gör gravstenar till Skogskyrkogården. När jag kom till jobbet för en vecka sen upptäckte jag en hemsk sak. Nån har huggit in mitt namn på en gravsten. Och inte bara mitt namn. Utan när jag ska dö också.

Oves kaffekopp är tom. Jag häller på mer och väntar på att få höra fortsättningen.

– Självklart gick jag direkt till polisen, säger Ove. De sa att det var allvarligt. Men nu har det gått flera dagar. Och de kommer ingenstans. Så hörde jag om dig. Du har ju löst flera svåra fall. Kan du hjälpa mig?

Att hitta en soptunna som försvunnit eller en cykel som någon stulit är en sak. Men det här är något helt annat. Hur ska någon som är tio år 8

Inlaga_Gravstenen i Enskededalen.indd 8

09-03-27 10.10.15

kunna hjälpa en vuxen som är dödshotad?

Jag tänker direkt på min kusin Dilsa.Vad skulle hon säga? Förmodligen skulle hon svara ja direkt.

Utan att tänka. Hon är smart och löser svåra problem. Och så är hon orädd.

– Men hur ska jag kunna hjälpa dig? Jag är bara tio år, säger jag.

9

Inlaga_Gravstenen i Enskededalen.indd 9

09-03-27 10.10.15

– Kalle, på torsdag i nästa vecka ska jag dö. I alla fall enligt gravstenen. Polisen är inkopplad. Men det händer inget. Hjälp mig, snälla du, säger Ove bedjande.

Hur ska jag kunna säga nej? tänker jag. Men om inte polisen kan hjälpa Ove, hur ska jag då kunna göra det? Jag måste veta mer innan jag kan bestämma mig.

– Kan det inte vara några som har gjort det som ett bus?

– Nej, det går ett högt stängsel runt hela huset och gravstenarna, svarar Ove. Högst uppe på stängslet är det taggtråd. Grindens lås var orört. Så det är omöjligt att komma in. Ändå har nån tagit sig in under natten och huggit in mitt namn och mitt dödsdatum i gravstenen.

– Hur lång tid tar det att skriva nåt sånt? frågar jag.

– Det är väldigt snyggt gjort, måste jag säga. Det tar minst tre timmar att göra ett så noggrant jobb.

– Vad säger polisen då? Vad har de för misstankar? frågar jag.

10

Inlaga_Gravstenen i Enskededalen.indd 10

09-03-27 10.10.15

– De misstänker att det är nån av mina anställda.

Men det kan det inte vara, svarar Ove. Telefonen ringer. Jag svarar.

Precis när jag ska be att få ringa upp hör jag att det är Dilsa. Jag berättar kort för henne om vad som hänt. Och att jag inte kan bestämma om jag ska ta uppdraget.

– Ta det, säger Dilsa i andra änden.

Jag lägger på luren och vänder mig till Ove. – Jag tar det, säger jag.

11

Inlaga_Gravstenen i Enskededalen.indd 11

09-03-27 10.10.15