Vardagsvackert & festfyrverkeri

Enligt den kristna traditionen tog det tretton dagar för de tre vise männen Kasper, Melker och Baltsar (ej att förväxlas med de tre rövarna från Kamomilla stad) att hitta till det nyfödda Jesusbarnet. De kom med gåvor som varje nyfödd bebis önskar sig – guld, rökelse och myrra. Denna givmildhet har gjort att det i vissa kristna länder är på trettondagen, den 6 januari, julklapparna ges och inte på julafton.

För mig är trettondagen förknippad med släktfest. Men med åren har dessa släktträffar flyttats till före jul. Trettondagen har blivit lite tom och inga tydliga traditioner, maträtter eller förväntningar ramar in denna högtid. När vi alla är lite matta efter jul och nyår så har trettondagen svårt att ta för sig. Kanske är det dags att återta denna högtid? Utan tydliga traditioner är den din att forma.

En vecka senare, den 13 januari, har julgranen enligt seden sitt bästföredatum och ska slängas ut. Det är då alltså tjugo dagar efter jul och stackars Knut får leva med att få sin namnsdag kidnappad av tjugondag Knut, dagen då granen ska plundras.

När jag var liten var julgransplundring en självklarhet. Både dans runt granen och lekar med kompisarna i området fyllde dagen. Och så var det ett rejält tabberas på allt som fanns kvar av julens godsaker – pepparkakshuset fick äntligen krossas.

Ordet plundring har jag alltid tyckt varit spännande. Förr var granen klädd med äpplen, karameller och fyllda strutar, så jag ser framför mig hur granen på riktigt plundrades av sötsugna julpirater. Kvar stod en naken gran redo att slängas ut. Även om granen ofta inte är pyntad på det här sättet längre går det ju att hänga upp lite godis, polkastänger och annat gott till tjugondag Knut för att kunna slå till med en rejäl julgransplundring.

Trettonhelg