Pascaline och mamma ska gå och handla.
Pappa stannar hemma och städar.
”Ha det så roligt!” ropar han efter dem med sopkvasten i handen.
De kommer till skogens matbutik.
Det är ett fantastisk ställe inuti en stor ek.
Där finns allt som djuren behöver.
När de går in vill Pascaline sitta i kundvagnen, som småbarnen gör.
Det är lite trångt, men hon älskar att åka högt upp:
Det är perfekt för att kunna se alla saker, tycker hon.
Medan mamma handlar mat, plockar Pascaline på sig allt möjligt.
”Titta mamma. Snigelklubbor!
Det är det bästa jag vet!”
”För mycket socker, älskling”, svarar mamma.
”Snälla lilla mamma, kan jag få gräshoppechips?
Det är det bästa jag vet!” ber Pascaline och börjar dregla ur munnen.
”För flottigt”, klipper mamma av. ”Å mammis, neonfärgat lack till vingarna, det är det bästa, snälla!” tigger Pascaline och dreglar ännu mer. ”För dyrt!”
”Ahhh, det bästa jag vet –trollsländetofflor!” bönfaller Pascaline.
Hon dreglar mer och mer efter allt hon vill ha.
” NEJ ! NEJ ! NEJ ! ”, säger mamma varje gång. ”Kanderad lönnbark, mamma! Små goseigelkottar!
Klöverhårspännen! Snääälla”, dreglar Pascaline och glider långsamt ner mot golvet.