9789185845132

Isporten

Del 2: Trolldr채paren

Jonna Berggren

1

Isporten Del 2: Trolldr채paren

Jonna Berggren

3

4

Skrivet om del 1 Isporten – Väktaren & Stenarna ”…//det fina samspelet mellan barn och djur är tilltalande.”

Ying Toijer-Nilsson, Svenska Dagbladet

”Stycken om skola och gemenskap kommer att skänka igenkänningsfaktorer åt många läsande barn. …// Jag välkomnar detta svenska bidrag till genren.”

Lektör Sofia Celenberg, Bibliotekstjänst

”Språket är vardagligt och välhållet; författarens ambition att teckna bilder med ord i stället för illustrationer är ett bra grepp. Som högläsningsbok kan texten ge upphov till flera diskussioner om livet i skolan, relationer inom familjer och med kamrater, utanförskap och vikten av att känna sig sedd.”

Lektör Eva E:son Fransson, Bibliotekstjänst

Olika förlag AB, 2009 www.olika.nu Isporten – Trolldräparen Del 1 i serien om Isporten utgavs 2008 på Vilda förlag som numer ingår i Olika förlag.

Författare: © Jonna Berggren Omslagsillustration: Nils Fomin Karta: Martin Hedvall Tryck: Lettland, 2009 Första upplagan, första tryckningen ISBN: 978-91-85845-13-2 Böcker ut & in – ut med stereotyper – in med möjligheter Olika förlag ger ut nytänkande böcker för vardagen i takt med samtiden.

Våra böcker ger olika barn lika möjligheter att skapa sin identitet utan förlegade normer och föreställningar. Vår vision är att verka för jämställdhet och mångfald.

Miljö: Vi vill arbeta för hållbar läsning. Tryckeriet är certifierat enligt den internationella miljömärkningen FSC (Forest Stewardship Council). Pappret är FSC-märkt. Läs mer på www.fsc.org

5

Innehåll För länge sedan i Islandet • 7 Kapitel 1: Grubblerier och beslut • 16 Kapitel 2: I en ny värld • 20 Kapitel 3: Stigar av sten • 28 Kapitel 4: Inte bara sten • 38 Kapitel 5: Prinsens sigill • 42 Kapitel 6: Klipptroll och Skrumfer • 54 Kapitel 7: Kvinnan med tatueringar• 68 Kapitel 8: Isingagap • 78 Kapitel 9: Farliga djur • 91 Kapitel 10: Hon som rider på mammutar • 101 Kapitel 11: Kitteldal och Hildstenen • 117 Kapitel 12: Vandraren • 123 Kapitel 13: Oväntad hjälp • 133 Platser, ord och personer • 136

Kapitel 1:

Grubblerier och beslut Väktaren Ingvar stirrade på ringarna som spreds ut över vatten­ytan på den lilla tjärnen. Efter en kort stund nådde de fram till den svajiga strandkanten där han stod, andfådd och halvt vansinnig av oro. Mads hade dykt i efter Johanna och båda barnen var borta. Hur hade allt kunnat gå så fel?

Med kläderna tunga av väta, stegade han oroligt fram och tillbaka längs med tjärnens kant. Han sjönk ned i snön och marken under, som bestod av mossa, gungade till för varje steg. Ingvar kände sig plötsligt gammal och trött.Vad skulle han göra nu? Han satte sig ned på en sten och suckade högt.Vad hade hänt egentligen? Kraften i tjärnen, Isaafik, hade totalt överraskat honom. Det kraftiga ljus­ skenet och isen som hade spruckit upp! Det kunde han inte förstå! Nu var båda barnen på andra sidan.Vad hade han tänkt på när han drog in dem i detta? De var ju bara barn och som vuxen bar han ansvaret! Väktaren Ingvar började tänka som klassmorfar Ingvar. Det var ju som klassmorfar på Johanna och Mads skola som han hade lärt känna dem, och upptäckt att de var de barn med speciella egenskaper som han sökte efter.

En kråka kom flygande och satte sig på en gren i en förkrympt tall. Den skränade hest åt honom. Han tittade upp.

7

– Vad vill du? frågade han kråkan med uppgiven röst.

Ingvar var på väg att svika sitt löfte. Han var på väg att avsäga sig uppdraget som väktare, för han skulle bli tvungen att dyka ner och hämta hem barnen. Han tvekade. Han var den siste väktaren och Isaaffik var den sista Isporten till Islandet. Samtidigt som han tvekade drabbades han av en enorm längtan. Han ville åter till Islandet.

Islandet där han som elvaåring hade funnit och hämtat hem de värdefulla magiska stenarna. Han hade inte utfört uppdraget ensam. Maya, f lickan med de sneda mörka ögonen och ett leende som, ja som fått honom att bli förälskad hade hittat honom och hjälpt honom.

Tillsammans och under stor fara hade de dykt genom porten. I och med det följde hon med honom till hans värld. Farmodern, som då var väktare, hade in i det sista hållit porten öppen. Han kom ihåg det som idag. Skräcken han hade känt när något mer kom med dem tillbaka, den som hade jagat dem hela vägen över sten och is fram till porten. Farmodern hade räddat dem med sitt mod och sina magiska ord. Hon hade hindrat varelsen, som de kallade för Ondskan. Oförklarigt hade eldslågor slagit ut från varelsens kropp. Elden och farmoderns ord gjorde att den vände om och försvann. När Ingvar sedan hade vänt sig om för att titta på Maya, var hon inte där. På hennes plats stod en hund, lurvig och stor som en varg. Han hade förskräckt ryggat undan, men varghunden klev bara fram och slickade honom. Farmodern berättade då att människor från andra sidan med stor svårighet kunde ta sig hit till vår värld och att många av dem som kunde det förvandlades till djur.

8

Villrådigt stirrade Ingvar nu på den svarta vattenytan och de små isflak som drev omkring. Som väktare var hans roll inte bara att förvalta stenarna som öppnade Isporten, utan också att vakta vid den när den var öppen. Om han släppte i de stenar som återstod, skulle han säkert hinna tillbaka med Johanna och Mads innan porten åter stängdes. Han var precis på väg att kliva i vattnet när kråkan kraxade igen, högt och länge, som om den skällde på honom.

Ingvar viftade irriterad med ena armen i ett försök att schasa iväg den, men den satt kvar och bligade envist på honom.

Varför förargar den mig? tänkte han ilsken på sig själv.

Jag som alltid har varit vän med djur.

Kråkans kraxande och intensiva blick fick honom att stanna upp. Innerbörden av vad som skulle ske om han gav sig av och hämtade hem barnen slog honom då.Valde han den lösningen skulle den sista hemliga förbindelsen mellan Isvärlden och hans egen värld, gå förlorad. Han visste inte säkert vad som skulle hända då, men han hade alltid varit övertygad om att det skulle bli slutet för båda världarna. I alla fall så som de var nu. Och i hans värld förvarades dessutom något som var av yttersta vikt för Isvärlden, det visste han.

Ingvar tvekade, satte sig ned igen och suckade högt.

Idag hade verkligen allt gått honom emot. Eller hade det inte det? Plötsligt såg han dagens händelser i ett helt annat ljus. Han förstod det med ens: allt var egentligen precis som det skulle! Det var tydligen meningen att barnen skulle bege sig till Islandet just nu. När alla bitar hade fallit på plats och de var framme vid målet, då var det bara han 9

som hade blivit feg. Det var klassmorfarn i honom som hade tvekat. Lyckligtvis hade försynen ordnat till det ändå.

Johanna hade varit ovanligt tillknäppt hela morgonen. Han såg hennes beslutsamma ögon framför sig. Han förstod nu att hon hela tiden hade vetat att hon skulle ge sig av.

Ingvar slängde en sista blick på tjärnens vattenyta. Det bubblade svagt. Han hade aldrig lämnat sin post tidigare när porten var öppen, men nu var det ett nödläge. Han behövde hämta proviant och utrustning. Dessutom ville han prata med Maya. Hon var den som skulle resa istället för honom. Hon hade väntat länge, mycket länge, på den här dagen.

10

Kapitel 2:

I en ny värld Mads kom upp till ytan, tog ett djupt andetag och simmade fram till den steniga stranden. Johanna syntes inte till. Det var underligt! Hon hade ju nyss dykt ner. Men så mindes han, Ingvar hade nämnt något om att tiden förflöt annorlunda i Islandet. Att ett par minuter i hans egen värld motsvarade flera timmar här i Islandet. Kanske hade hon redan hunnit vidare?

Han var blöt och visste att han måste hålla igång kroppen för att inte bli genomkyld. Han sprang uppför strandsluttningen och fick bättre utsikt.Vattnet som han hade kommit upp ur visade sig vara en smal vik av havet. Han hörde bruset från vågor som slog mot skären längre ut.

Som tur var hade Mads memorerat kartan över Islandet som Ingvar visat honom. Han visste att glaciären, och passagen genom den, låg åt nordost. Men visste Johanna det? Hon hade ju sovit, helt utmattad efter kampen med besvärjelsestaven, när Ingvar hade pekat ut vägen till klyftan. Klyftan som likt en enorm spricka ledde rakt igenom hela inlandsisen.Vart hade hon tagit vägen? Hon hade säkert varit lika blöt och kall som han.

Skymningen var redan här och solens sista strålar sände långa skuggor över det karga landskapet. Om Johanna var förnuftig, och det var hon ju, hade hon sökt skydd för den 11

Isporten

Del 2: Trolldräparen

Det var becksvart och svårt att orientera sig. Det som hade landat bredvid henne stönade svagt. Det var Mads! Johanna trevade med händerna och hittade honom strax intill sig. Hon tog tag i honom och viskade: – Mads! Hur är det?

Johanna och Mads befinner sig plötsligt i en främmade och kall värld.

Här finns faror som troll, vättar och sabeltandade tigrar, men också vänliga djur som de enorma och visa mammutarna.

Jakten på stenarna som ska hålla Isporten och passagen mellan världarna öppen blir en utmaning som barnen sent ska glömma.

Det här är den andra boken om Johanna och Mads i det lilla svenska samhället Frillesås. Två barn som har speciella för­mågor, som att tala med djur och klara extrem kyla.

De har fått ett viktigt uppdrag av Väktaren från Islandet och i den här boken utvecklar Johanna sin förmåga som magiker.

Vilket är tur eftersom Ondskan förrått Islandets alla magiker, nu blir barnen en del av en mångårig kamp. ”det fina samspelet mellan barn och djur är tilltalande.”

Ying Toijer-Nilsson i Svenska Dagbladet om Isporten del 1.

”Jag välkomnar detta svenska bidrag till genren.”

Sofia Celenberg för Bibliotekstjänst om Isporten del 1.

ISBN 978-91-85845-13-2

förlag AB

12 845132 9 789185