Verket är skyddat av upphovsrättslagen (404/61). Det är förbjudet att fotokopiera, skanna eller på annat sätt digitalt kopiera sidor i arbetsboken eller delar av dem. Det är förbjudet att fotokopiera, skanna eller på annat sätt digitalt kopiera textsidor eller delar av dem utan tillstånd. Kontrollera om läroanstalten har gällande licenser för fotokopiering och digitala licenser. Mer information om licenser lämnas av Kopiosto rf www.kopiosto.fi.
Det är förbjudet att ändra verket eller delar av det.
ISBN 978-951-52-6455-8
2025
Innehållsförteckning
2.Grundinformation
3.Böjning
vid hän, me och hehän katsokoon, katsokaamme, he katsokoot84
6.Satsmotsvarigheter
Temporalkonstruktion I
tullessani. Äiti laulaa minun tullessani.128 Temporalkonstruktion II Lauloin syötyäni. Äiti lauloi minun syötyäni.130
7. Pronomen
Personliga
Personliga pronomen som subjektminä, sinä, hän, me, te, he
Possessivsuffix efter personliga pronomen i genitiv minun koirani, sinun koirasi142
Personliga pronomen som objektminut/minua, sinut/sinua
Personliga pronomen i olika kasushänessa, hänestä, hänelle
viktiga obestämda pronomen eräs, jokainen, kaikki
8.
11. Pre- och postpositioner
Prepositioner 198
Prepositioner som kräver partitivennen joulua198
Prepositioner som kräver genitivalle tunnin199
Postprositioner 200
Postpositioner som kräver partitivmäkeä alas200
Postpositioner som kräver genitivkoulun jälkeen201
Svenskans preposition ”med”kanssa, mukana, mukaan, kera...203
Svenskans preposition ”hos”luona, luo, luokse205
12. Adjektiv
Adjektivets böjning 206
Adjektiv som böjspienessä talossa206
Oböjliga adjektivensi, eri, koko...207
Obestämda adjektivainoa, eräs, harva...207
Adjektivets komparativform nopeampi208
Adjektivets superlativformnopein210
Specialfall med superlativkauneimpia, kauneimmillaan...212
13. Adverb
Bildandet av adverbnopeasti214
Adverbets komparativformnopeammin216
Adverbets superlativformnopeimmin217
14. Tidsbegrepp
Kasusanvändning vid tidsbegrepp220
Kasusanvändning vid klockslag224
15. Räkneord, bråk och procent
Grundtalyksi, kaksi, kolme226
Ordningstalensimmäinen, toinen, kolmas234
Bråktalviidesosa, viidennes autoista239
Procentviisi prosenttia autoista242
16. Tilläggsändelser
-ko/-kö, -kin, -kaan/-kään, -han/-hän,
17. Subjekt
18. Objekt
Objekt
Objektet i singulariskoira, koiran, koiraa256
Objektsformer av personliga pronomen hänet, häntä259 och ”kuka”kenen, keitä
Objektet i pluraliskoirat, koirat, koiria264
Tankehjälp för att välja rätt266
19. Objektsliknande uttryck
21. Adverbial
Personadverbialhänestä, hänellä279
Predikativadverbialhän on sairaana280
22. Attribut
Adjektiv- och substantivattribut281
Adjektivattributpienelle tytölle, pikku tytölle281
Substantivattributekonomi Ville Luntille281
Attribut som inte böjs enligt huvudordet283
Genitivattributoppilaan kirja283
Elativattributpuolet lapsista283
Övriga attribut i lokalkasusjuna Helsinkiin284
Partitivattributlasi mehua, kaksi kissaa284
Bisatsattributauto, jonka ostin...284
23. Satsuppbyggnad
Relativa bisatser
Relativa bisatser som inleds med:289 joka eller jotkaPoika, joka... Pojat, jotka...290 jonka, jotka, jota eller joita Laukku, jonka ostin...291 Koira, jota rakastan... jolla on, jossa on, joilla on, joissa onKoira, jolla on mustat tassut...292 Konjunktionerettä, ja, kun, kuin...293
över verb i olika modus- och tidsformer304
Ville Luntin perhe ja ystävät
Ville Luntti
Viivi Luntti
Pörri, perheen koira
Vilma Luntti
Viljo Luntti
Siiri, naapurin tyttö
Villen isoäiti
Aino, Mikon äiti
Mikko, Villen ystävä
Irma ja Irmeli Kaksonen, naapurin kaksoset
Opettaja Alli, naapurin tyttö
Sven Svensson, Villen naapuri
Celina, herra Svenssonin kissa
Om boken
Lunttikirja – en handbok i finsk grammatik tar upp den grammatik som eleverna lär sig i grundskolan och gymnasiet. Boken kan användas som ett lättläst uppslagsverk och lämpar sig som komplement till kursböckerna.
Boken beskriver skillnader i finskt och svenskt tänkesätt och hjälper läsaren att undgå typiska fallgropar. Skillnaderna är illustrerade med roliga bilder, både för att betona dessa skillnader och för att göra boken rolig och inspirerande för läsaren. Innehållsförteckningen har försetts med exempel för att göra den lättare att slå upp i. Sidorna har färgade flikar som markerar svårighetsgraden. Boken innehåller många upprepningar, vilket gör att läsaren inte behöver bläddra tillbaka för att hitta den behövliga tilläggsinformationen.
I boken förklarar vi genomgående hur man bildar och böjer ord. Stadieväxlingar är markerade för att man lättare ska kunna uppfatta de konsonantväxlingar som skett.
Regler för hur man bildar ord är skrivna som en ”formel” i en grön ruta.
Formel för hur man bildar ord
Viktig information är skriven i olikfärgade rutor, Märk, Viktigt, Förväxla inte, Glöm inte, Jämför och tips.
För att visuellt påvisa de olika satsdelarna har vi märkt dem med olika färger: predikatet är blått, subjektet rött, objektet grönt, predikativet gult, adverbialet brunt och attributet svart. Genitiv, som inte är en satsdel utan en kasusform, har fått färgen lila och behandlas i ett eget kapitel p.g.a. sin rätt knepiga natur.
Svårighetsgraden, dvs. när man vanligtvis behandlar grammatikreglerna i skolan, syns som en färgad flik nere i hörnet på sidan.
gul = lågstadiet
orange = högstadiet
röd = gymnasiet grå = allmän information
Ibland har vi valt att medvetet följa en finsk språkmodell för att visa på skillnaderna mellan sättet hur man tänker på finska och svenska. Därför kan den svenska översättningen ibland kännas osmidig. För tydlighetens skull har vi också valt att sätta ut fler kommatecken än vad som vanligen rekommenderas.
två färger, behandlar lättare och svårare grammatik på samma sida
1. Översikt
Ordklasser
Verb
Verbet är ofta satsens predikat, dvs. uttrycker en handling (tyttö laulaa – flickan sjunger) eller ett tillstånd (äiti ilahtui – mamma blev glad). Verbet kan också fungera som andra satsdelar, vilket framgår i kapitlet ”Verb som beskriver”. Verben har olika tidsformer (tempus) som anger när något sker eller har skett (laulan, lauloin).
Verbet kan ha olika modusformer, och uttrycker då t.ex. en befallning, önskan eller tvekan. Katso! (imperativ) Titta!
haluaisin (konditionalis) jag skulle vilja ostanen (potentialis) jag torde köpa
Av de flesta verb kan man bilda ord som fungerar som substantiv, adjektiv eller adverb. Piirtäminen on hauskaa. Det är roligt att rita. Äiti näki juoksevan pojan. Mamma såg en springande pojke. Hän tuli juosten kotiin. Han kom springande hem.
Verben kan stå i aktiv (juoksen) eller passiv (juostaan).
Substantiv
Substantivet är ofta något konkret (en sak eller ett föremål), men kan också stå för något abstrakt (företeelser och känslor som man inte kan se eller röra).
Konkreta substantiv: kirja (en bok)
Abstrakta substantiv: rakkaus (kärlek)
Namn: Ville, Suomi (Finland)
Substantiv härledda från verb: lukeminen (läsning)
Adjektiv
Adjektivet hör oftast ihop med ett substantiv (en sak eller en person) som det beskriver, men kan i vissa fall förekomma ensamt. De flesta adjektiv böjs i samma kasusform som substantivet har. De oböjliga adjektiven följer inte denna regel, utan står oböjliga så som namnet anger (viime jouluna – förra julen), (ensi maanantaina – nästa måndag). Adjektiven har jämförelseformerna komparativ och superlativ (nuorempi – nuorin).
iso koira en stor hund adjektivet beskriver substantivet nuoret, vanhemmat unga, äldre (föräldrar)adjektivet fungerar som substantiv pienempi, pienin mindre, minst jämförelse
MÄRK: Adjektiv är en ordklass – adjektivattribut en satsdel.
Pronomen
Det finns olika pronomen. Pronomen kan böjas i olika kasus.
Personpronomen:syftar på en eller flera personer i nominativ: minä, sinä, hän, me, te, he i genitiv: minun, sinun, hänen, meidän, teidän, heidän i partitiv: minua, sinua, häntä, meitä, teitä, heitä i andra kasus: minulle, sinusta, häneen osv.
Utpekande pronomen: pekar ut något, någon eller några tämä, tuo, se, nämä, nuo, ne (den här, den där, den/det, dessa/de här, de där, de)
Obestämda pronomen: pekar ut något obestämt joku, eräs, kaikki… (någon, en viss, alla)
Relativa pronomen:syftar på ett annat ord eller en sats (auto, jonka isä osti – bilen som pappa köpte) (Ville luki kirjan, mikä oli hyvä asia – Ville läste boken, vilket var bra.)
Frågepronomen: Med hjälp av dem kan man bilda en fråga. kuka, mikä… (vem, vad)
Räkneord
Räkneorden beskriver mängd, antal och ordningsföljd, dvs. företeelser som har med siffror att göra.
Grundtal: viisi oppilasta (fem elever)
Ordningstal: viides oppilas (den femte eleven)
Adverb
Adverben uttrycker bl.a. tid, rum, sätt, orsak eller följd och anger när, var, hur eller på vilket sätt något sker.
Många adverb bildas från adjektiv och får ändelsen -sti (nopeasti, kauniisti), men det finns en mängd andra adverb utan denna ändelse (yksin – ensam, aikaisin – tidigt, kaukana – långt borta).
Vissa adverb har jämförelseformer, dvs. komparativ och superlativ (nopeammin – nopeimmin).
MÄRK: Adverb är en ordklass – adverbial en satsdel.
Översikt
Pre- och postpositioner
Pre- och postpositioner uttrycker plats, tid eller sätt. Till skillnad från adverben (som fungerar ensamma) hör pre- och postpositionerna ihop med ett substantiv, och står antingen framför substantivet (preposition) eller efter substantivet (postposition). Substantivet står antingen i genitiv (talon) eller partitiv (taloa).
Preposition: ennen koulua före skolan kesken tunnin mitt under timmen
Postpositioner:taloa kohti mot huset tietä pitkin längs med vägen
Tilläggsändelser
I finska språket finns en mängd tilläggsändelser. Ifall vi fogar ändelsen -ko/-kö till ett ord kan vi uttrycka en fråga eller tvivel (Tuletko? – Kommer du?). Små ord i svenskan som anger en förstärkning av ett ord som ”ju”, ”också” eller ”visst” kan översättas med tilläggsändelsen -kin (Hän tuleekin. – Han kommer ändå/ju.).
Svenskans ”ju” och ”nog” uttrycks med ändelsen -han/-hän (Minähän tulin. – Jag kom ju.). Då vi använder ändelsen -kaan/-kään motsvarar det ofta ”inte ens”,”ändå inte” eller ”inte heller” (Minä en tulekaan. – Jag kommer ändå inte.). Ändelsen -pa/-pä uttrycker en uppmaning eller ett önskemål som används i familjärt umgänge (Tulepa tänne. – Kom då.; Tulisipa sade. – Hoppas det börjar regna.).
Possessivsuffix
Possessivsuffix är en ägarändelse som läggs till substantiv som står efter personliga pronomen i genitiv:
minun kirjani min bok sinun kirjasi din bok hänen kirjansa hans/hennes bok meidän kirjamme vår bok teidän kirjanne er bok heidän kirjansa deras bok
Konjunktioner
Konjunktioner är ord som binder ihop satser och satsdelar. Några vanliga konjunktioner är ja, mutta, niin, että, jos, kun, kuin, tai, vai och koska.
Satsdelar
Predikat
Predikatet uttrycker ofta en handling (äiti siivoaa – mamma städar) eller anger ett tillstånd (palelen – jag fryser). För att känna igen satsdelarna i en mening börjar man med att söka predikatet.
Predikatet är alltid ett verb. Predikatet kan stå i olika tidsformer (tempus) och modusformer och uttrycker då t.ex. en befallning, önskan eller tvekan.
Minä laulan.Jag sjunger.
Ville lukee. Ville läser.
Äiti itki. Mamma grät.
Subjekt
Subjektet anger vem eller vad som utför handlingen (handlingen = predikatet).
Subjektets kasusformer: nominativ (singularis och pluralis)tyttö, tytöt genitiv (singularis och pluralis)tytön, tyttöjen partitiv (singularis och pluralis) tyttöä, tyttöjä
MÄRK: Subjektet bestämmer i vilken form predikatet ska vara.
Nominativ singularis (tyttö)
Nominativ pluralis (tytöt)
–> verbet i ”hän”-form (lukee)
–> verbet i ”he”-form (lukevat)
Partitiv singularis (mehua)–> verbet i ”hän”-form (on)
Partitiv pluralis (koiria)
Tyttö lukee.
Tytöt lukevat.
–> verbet i ”hän”-form (juoksee)
Flickan läser.
Flickorna läser.
Kannussa on mehua Det finns saft i kannan.
Pihalla juoksee koiria. Det springer hundar på gården.
Efter personliga pronomen får verbet personändelse.
minä luen jag läser me luemme vi läser
I unipersonella uttryck står subjektet i genitiv, det första verbet i 3 pers. sing. och det andra verbet i grundform (infinitiv I) oberoende av antal personer som utför handlingen.
Äidin täytyy siivota.Mamma måste städa.
Tyttöjen täytyy auttaa. Flickorna måste hjälpa.
MÄRK: Svenskans och finskans subjekt stämmer inte alltid överens.
Minulla on koira. Jag har en hund. pers.adverbial predikat subjekt subj.
Översikt
Objekt
Objektet står oftast efter predikatet och beskriver föremålet för handlingen.
Objektets kasusformer:ackusativ II (singularis, pluralis) pallo, pallot ackusativ I (singularis, pluralis) pallon, pallot partitiv (singularis, pluralis) palloa, palloja
MÄRK: Pluralformerna av ackusativ I och II ser likadana ut.
Ville ostaa pallon. Ville köper en boll.
Osta pallo! Köp en boll!
Minä rakastan sinua. Jag älskar dig.
Predikativ
Predikativet beskriver subjektet, dvs. den/det eller de som utför handlingen. Predikativ förekommer i satser med verbet ”olla”. Oftast finns predikativet genast efter ”olla”. Verbet ”olla” kan förekomma i olika tids- och personformer samt finnas i både jakande och nekande satser.
Översikt över subjektets, objektets och predikativets kasusformer:
De färgade ramarna anger i vilka kasusformer de olika satsdelarna kan stå.
Nom. / ack. II gen. / ack. I
Singularis
Pluralis kivi kivet kiven kivien kivet kiveä kiviä partitiv
SubjektObjekt Predikativ
Adverbial
Adverbialet uttrycker bland annat tid, plats, sätt, orsak eller följd.
Rumsadverbial: var, varifrån eller vart koulussa i skolan
Tidsadverbial: tiden när något sker aamulla på morgonen
Sättsadverbial: på vilket sätt något sker nopeasti snabbt
Orsaksadverbial: varför något sker Villen takia... för Villes skull/p.g.a. Ville ...
Personadverbial: vem?
Tytöllä on kissa.Flickan har katt. Äidille tulee postia. Mamma får post. Mikosta on tullut lääkäri.Mikko har blivit läkare.
Predikativadverbial: tillstånd eller en förändring i tillståndet Hän on sairaana.Han är sjuk. Hän tuli sairaaksi.Han blev sjuk.
MÄRK: Skillnaden mellan ett predikativ och ett predikativadverbial:
Ville on sairas.
Ville är sjuk. Ville on tänään sairaana. Ville är sjuk idag.
Då vi säger ”sairaana” betonar vi tillståndet och ger en förklaring till Villes tillstånd just då.
Exempel med adverbial:
Hän on työskentelee ompelijana Tampereella. predikativadverbial rumsadverbial
Hon arbetar som sömmerska i Tammerfors.
Kostaakseen Villelle vihainen poika heitti yöllä voimalla kiven Villen ikkunaan. orsaksadverbial pers.adverbial tidsadv. sättsadverbial rumsadverbial
För att hämnas på Ville kastade en arg pojke på natten en sten med kraft i Villes fönster.
Översikt
Attribut
Attributet hör ihop med och beskriver sitt huvudord. Huvudordet är ett substantiv. Attributet kan böjas i samma kasus som huvudordet, i någon annan kasus än huvudordet eller stå oböjt. I boken behandlar vi de vanligaste attributen.
Substantivattribut
Substantivattributet är ett substantiv som syftar på en person, en byggnad eller en institution. Det kan vara en titel eller något som anger familjeband, ställning eller utbildning. Substantivattributet står framför eller efter huvudordet. I de fall då substantivattributet själv har ett attribut (t.ex. genitivattribut) böjs substantivattributet.
Ekonomi Luntille on myönnetty…Ekonomi Luntti har beviljats … Luntin sisaruksilla Villellä ja Viivillä on hauskaa. Syskonen Ville och Viivi Luntti har roligt.
Adjektivattribut
Ett adjektivattribut är ett adjektiv som beskriver ett substantiv. Adjektivattributet böjs enligt substantivet.
Mustan koiran turkki on likainen. Den svarta hundens päls är smutsig.
Genitivattribut
Genitivattributet står alltid framför huvudordet i kasusformen genitiv och anger ägande eller tillhörighet.
tytön koira flickans hund koulun oppilaateleverna i skolan/skolans elever Suomen kaupungitstäderna i Finland/Finlands städer koiran turkki hundens päls
Runebergin runodikten/en dikt av Runeberg
Helsingin kaupunkiHelsingfors stad
Elativattribut
Elativattributet har elativs kasusändelse -sta/-stä och anger en helhet. Elativattributet är inte subjektet i satsen, utan en bestämning till subjektet. Detta är viktigt att veta eftersom det är subjektet som avgör i vilken form predikatet ska stå.
Osa lapsista luki.En del av barnen läste.
Nuorin oppilaista kuunteli. Den yngsta av eleverna lyssnade.
MÄRK:
”Osa” och ”nuorin” är subjekt. Man kan skriva ”osa luki” och ”nuorin kuunteli” och lämna bort elativattributet, utan att göra satsen grammatikaliskt inkorrekt.
Övriga attribut i lokalkasus
De övriga attributen i lokalkasus beskriver sina huvudord och förekommer i olika lokalkasusformer.
Juna Lohjalle on myöhässä.Tåget till Lojo är försenat.
Lento Ruotsiin on ajoissa.Flyget till Sverige är i tid.
MÄRK:
”Juna” och ”lento” är subjekt. Alldeles som hos elativattributet kan man lämna bort attributet, utan att göra satsen grammatikaliskt inkorrekt (juna on myöhässä, lento on ajoissa).
MÄRK:
Villellä on valokuva tytöstä. Ville har ett fotografi på flickan. Satu Tuhkimosta on monelle tuttu.
Sagan om Askungen är bekant för många.
Partitivattribut
Partitivattributet beskriver sitt huvudord och har partitivändelse (temaform III eller IV). Det som kan verka förvirrande är att huvudordet kan vara ett räkneord och att ordet som står efter det är ett partitivattribut.
Pöydällä on kannu mehua. På bordet finns en kanna saft.
Ville piirtää kaksi autoa.
Förväxla inte:
Ville ritar två bilar.
Här skiljer sig finskan från svenskan från varandra. I svenskan är huvudorden ”saft” och ”bilar”. I finskan är partitivattributet ”mehua” en beskrivning av ”kannu”, medan partitivattributet ”autoa” beskriver vad det finns två av, alltså ”kaksi”.
Jämför:
Kaksi poikaa juoksi kilpaa.
Huvudordet är ”kaksi”. ”Poikaa” är ett partitivattribut.
Ville antoi kahdelle tytölle kukan.
Huvudordet är ”tytölle”. ”Kahdelle” är ett adjektivattribut.
Bisatsattribut
Två pojkar sprang i kapp.
Ville gav en blomma åt två flickor.
Bisatsattributet är ofta en relativ bisats som beskriver sitt huvudord.
Tyttö, jolla on pitkät hiukset, on ulkona. Flickan som har långt hår är ute. subj. bisatsattribut predikat rumsadverbial
2. Grundinformation
Temaformer och trappstegsböjning
Temaformer
Substantiv, adjektiv, räkneord och pronomen böjs i fyra temaformer. I början lär sig eleverna endast de två första formerna. Senare blir temaform III aktuell och i högstadiet temaform IV.
Temaformkasus exempel
I nominativ/ackusativ II singularis tyttö
II genitiv/ackusativ I singularis tytön
III partitiv singularis tyttöä
IV partitiv pluralis tyttöjä
MÄRK:
Temaform I består egentligen av två olika kasusformer: nominativ och ackusativ II singularis som ser precis likadana ut. Nominativ används för subjekt och predikativ, medan ackusativ II är en objektsform.
Temaform II består av två kasusformer som ser likadana ut i singularis: genitiv som anger ägande och ackusativ I som är en objektsform.
Trappstegsböjning
Trappstegsböjningen används som utgångspunkt då vi böjer verb. I början lär sig eleverna de två första formerna. Imperfekt (förfluten tid) i jakande och nekande sats tas vanligen upp redan under det andra året man läser finska.
Grundform = infinitiv I lukea läsa
1 pers. sing. presens luen jag läser
3 pers. sing. imperfekt hän luki han/hon läste
1 pers. sing. nekande imperfekt en lukenut jag läste inte
Verbets stammar
I boken använder vi de följande stammarna som utgångspunkt när vi böjer verb. Här ser du hur de tre olika stammarna bildas.
Grundstam
För att få grundstammen delar man in verben i tre olika grupper beroende på hur verbet slutar i sin grundform (infinitiv I):
a) verbets grundform slutar på två vokaler: ta bort -a/-ä katso/a att se lähte/ä att fara
b) verbets grundform slutar på vokal + -ta/-tä: ta bort -a/-ä tavat/a att träffas/möta hypät/ä att hoppa
c) från de övriga verben i grundform avskiljer man -ta/-tä, -da/-dä, -la/-lä, -na/-nä, -ra/-rä nous/ta att stiga upp pääs/tä att slippa saa/da att få syö/dä att äta tul/la att bli/komma hymyil/lä att le pan/na att sätta men/nä att gå/fara sur/ra att sörja
”He”-stam
Från verbet som står i ”he”-form (3 person pluralis) avskiljs personändelsen -vat/-vät: (he) katso/vat de ser (he) mene/vät de går (he) lähte/vät de far (he) syö/vät de äter
”Minä”-stam
Från verbet som står i ”minä”-form (1 person singularis) avskiljs personändelsen -n: (minä) katso/n jag ser/tittar (minä) lähde/n jag far (minä) leiki/n jag leker
Grundinformation
Stammar av substantiv, adjektiv, pronomen och räkneord
Stammen är grunddelen av ett ord och den används som utgångspunkt när man bildar olika kasusformer av ordet. Stammen av ett substantiv, adjektiv, pronomen eller räkneord är den del till vilken man fogar olika ändelser.
Nedan går vi igenom hur man får de stammar som används mest i boken, dvs. singularstammen från genitiv och pluralstammen från partitiv pluralis samt stammen som används för ordningstal.
Genitivstam (från temaform II)
De flesta kasusformerna i singularis bildas utgående från ordet i temaform II (tyttö, tytön, tyttöä). Vi avskiljer genitivändelsen -n. Det som återstår är genitivstammen.
tytö/n –> tytö
Till den här stammen kan vi foga många kasusändelser som står i singularis (utom partitiv singularis). Nominativ singularis har ingen ändelse. Dessutom bildar vi två pluralformer från genitivstammen, nominativ och ackusativ II pluralis (som ser exakt likadana ut).
Exempel på hur man bildar kasusformer i singularis:
tytö/n + llä –> tytöllä (adessiv) poja/n + lle –> pojalle (allativ) talo/n + ssa –> talossa (inessiv) lauku/n + sta –> laukusta (elativ) auto/n + on –> autoon (illativ) ujo/n + na –> ujona (essiv) minu/n + lta –> minulta (ablativ) kahde/n + lla–>kahdella(adessiv)
MÄRK:
Illativ och essiv är kasusformer som kräver starkt stadium, dvs. har stark stam, vilket gör att vissa ord har en stadieväxling från svagt stadium (då genitiv har svagt stadium) till stark. Läs mera på sid. 30.
(tyttö) tytö/n + nä –> tyttönä (essiv, stadieväxling till starkt stadium) (poika) poja/n + na –> poikana (essiv, stadieväxling till starkt stadium) (laukku) lauku/n + un –> laukkuun (illativ, stadieväxling till starkt stadium)
MÄRK:
Vissa ord har starkt stadium i genitiv singularis (temaform II).
Detta är viktigt att observera: då man bildar andra kasusformer från denna form får de samma stam (stark eller svag) som genitiv singularis, förutom illativ och essiv som alltid har starkt stadium, dvs. stark stam.
Exempel:
tehdas, tehtaan, tehdasta, tehtaita (fabrik) - genitiv singularis har stark stam tehtaa/n + ssa –> tehtaassa (inessiv) tehtaa/n + seen –> tehtaaseen (illativ)
kauppa, kaupan, kauppaa, kauppoja (butik, affär) - genitiv singularis har svag stam kaupa/n + ssa –> kaupassa (inessiv) kaupa/n + an –> kauppaan (illativ; stadieväxling för illativ kräver starkt stadium)
MÄRK:
Lägg märke till hur man böjer de personliga pronomina i olika kasus. För att få pronomenets stam utgår man från genitiv (temaform II).
Singularformerna (minä, sinä och hän) bildas genom att man avskiljer -n från temaform II och lägger till kasusändelsen.
minäminu/n + lle –> minulle sinäsinu/n + lla –> sinulla hänhäne/n + stä –> hänestä
Pluralformerna (me, te och he) bildas genom att man avskiljer -dän från temaform II och lägger till kasusändelsen.
memei/dän + lle –> meille
tetei/dän + llä –> teillä
hehei/dän + stä –> heistä
Grundinformation
Partitivens pluralstam (från temaform IV)
För att bilda kasusformer i pluralis, med undantag av nominativ och ackusativ II (se sid. 23), utgår vi från partitiv pluralis (tyttö, tytön, tyttöä, tyttöjä).
Stammen får vi genom att avskilja ändelsen -a/-ä eller -ta/-tä från partitiv pluralis.
tyttöj/ä –> tyttöj
Kännetecknande för en pluralform är ett -i- som står framför kasusändelsen (gäller inte nominativ och ackusativ II). Partitiv pluralis har emellanåt ett -j- istället för ett -i-. Det beror på att -i:et omvandlas till ett -j- i de fall -i:et hamnar mellan två vokaler.
Partitiv pluralis har oftast starkt stadium. Det leder till att alla kasusformer som kräver svagt stadium får en växling från starkt till svagt stadium. Illativ och essiv som kräver starkt stadium har i de här fallen ingen stadieväxling.
Exempel på hur man bildar kasusformer i pluralis av substantiv och adjektiv:
tyttöj/ä + llä –> tytöillä (adessiv, stadieväxling från starkt till svagt) j –> i poiki/a + lle –> pojille (allativ, stadieväxling från starkt till svagt)i –> j autoj/a + ssa –> autoissa (inessiv, ord utan stadieväxling)j –> i isoj/a + sta –> isoista (elativ, ord utan stadieväxling)j –> i kokkej/a + na –> kokkeina (essiv, ordet har redan starkt stadium)j –> i laukkuj/a + hin –> laukkuihin (illativ, ordet har redan starkt stadium)j –> i tehtai/ta + ssa–> tehtaissa(inessiv, ord utan stadieväxling) venei/tä + stä–> veneistä(elativ, ord utan stadieväxling) lapsi/a + lla–> lapsilla(adessiv, ord utan stadieväxling) pieni/ä + lle–> pienille(allativ, ord utan stadieväxling)
MÄRK:
På grund av stadieväxling från starkt till svagt (poiki/a + lle –> pojille) försvinner -ki ”poikia”. I detta fall förblir plural i:et ett -i- medan i:et mellan -o- och plural i:et bli ett -j- (poiille).
Undantag: Partitiv pluralis har i regel starkt stadium. Det finns en liten grupp ord som har svagt stadium i partitiv pluralis.
Dessa ord har även en stark form, men den används sällan (mansikkoja, lusikkoja, laatikkoja, kännykköjä).
Grundinformation
Ordningstalens
(från temaform I)
stam –
för ordningstal från 3 uppåt
Den här stammen används bara när vi böjer ordningstal i olika kasusformer. Det här gäller dock inte för ”ensimmäinen” (första) och ”toinen” (andra), som bildas på sedvanligt sätt från genitivstammen (temaform II).
Vi utgår från nominativ och avskiljer -s från ordningstalet i nominativ. Till den här stammen fogar vi -nne eller -nte + kasus. Läs mera om ordningstal på sid. 234.
viide/s –> viide
Exempel på hur man böjer ordningstal från 3 uppåt:
kolma/s + nne + lla –> kolmannella(adessiv) viide/s + nte + nä –> viidentenä (essiv, ändelsen -nte = stark stam)
Viivi tuli kolmanneksi (kolma/s + nne + ksi) laulukilpailussa.
Viivi blev tredje i en sångtävling.
3. Böjning av ord
Substantiv böjda i de fyra temaformerna
I boken utgår vi från att du lär dig böja ord i temaformer. Det finns regler för hur man bildar temaform IV (part.plur.), men dem tar vi inte upp i boken.
Exempel på några vanliga substantiv böjda i alla fyra temaformer:
singularis
nominativ/genitiv/partitiv ackusativ II ackusativ I
temaform I temaform II temaform III
pluralis
ändelser: utmärkande för pluralis: -n-a/-ä -ta/-tä -tta/-ttä -a/-ä -ta/-tä
bild flicka pojke bord butik bröd backe dräkt/kostym åker skägg kam strand sko värk lärare fabrik barn man människa land nagel hand båt
kuva kuvankuvaa tyttö tytöntyttöä poika pojan poikaa pöytä pöydän pöytää kauppakaupankauppaa leipä leivänleipää mäki mäenmäkeä puku puvunpukua pelto pellonpeltoa parta parranpartaa kampakammankampaa ranta rannanrantaa kenkäkengänkenkää särkysärynsärkyä opettajaopettajanopettajaa tehdastehtaantehdasta lapsi lapsenlasta mies miehenmiestä ihminenihmisenihmistä maa maanmaata kynsi kynnenkynttä käsi kädenkättä vene veneenvenettä partitiv temaform IV
då -i- hamnar mellan två vokaler: -i- –> -j-
kuvia tyttöjä poikia pöytiä kauppoja leipiä mäkiä pukuja peltoja partoja kampoja rantoja kenkiä särkyjä opettajia tehtaita lapsia miehiä ihmisiä maita kynsiä käsiä veneitä
Adjektiv böjda i de fyra temaformerna
Exempel på några vanliga adjektiv böjda i alla fyra temaformer:
singularis
nominativ/genitiv/partitiv ackusativ II ackusativ I
temaform I temaform II temaform III
ändelser: utmärkande för pluralis:
gammal billig ung röd vacker ren tunn kort
pluralis
partitiv temaform IV
-ta/-tä -a/-ä -ta/-tä då -i- hamnar mellan två vokaler: -i- –> -j-
vanha vanhanvanhaa halpa halvanhalpaa nuori nuorennuorta punainenpunaisenpunaista kaunis kauniinkaunista puhdaspuhtaanpuhdasta ohut ohuenohutta lyhyt lyhyenlyhyttä
vanhoja halpoja nuoria punaisia kauniita puhtaita ohuita lyhyitä
Förväxla inte:
Temaform I:
Temaform I består av två olika kasusformer, nominativ singularis och ackusativ II singularis. Nominativ är en subjekts- och predikativform, medan ackusativ II är en objektsform.
Pallo on keltainen Bollen är gul.pallo = nominativ sing./subjekt
Tämä on pallo. Det här är en boll. pallo = nominativ sing./predikativ
Heitä pallo! Kasta bollen!pallo = ackusativ II sing./objekt
Temaform II:
Temaform II består också av två olika kasusformer, genitiv singularis och ackusativ I singularis. Genitiv anger ägande mm., medan ackusativ II är en objektsform.
Pallon väri on keltainen. Bollens färg är gul.pallon = genitiv sing./genitivattribut
Ostin pallon. Jag köpte en boll.pallon = ackusativ I sing./objekt
Böjning av ord
Böjning
i olika kasus
Ifall ett substantiv har ett eller flera adjektiv böjs adjektiven i samma kasusform som substantivet (undantag: oböjliga adjektiv).
Exempel på hur man böjer ett adjektiv (iso/stor) och ett substantiv (kauppa/butik) i olika kasusformer i singularis samt kasusformerna nominativ pluralis och ackusativ I och II pluralis. För att bilda dessa, med undantag för bildandet av temaformerna, utgår vi från genitiv singularis/temaform II (genitivstammen).
Kasus adjektivet ”iso” substantivet ”kauppa”
nominativ/ackusativ II sing. (temaform I)iso kauppa genitiv/ackusativ I sing. (temaform II) ison kaupan partitiv singularis (temaform III) isoa kauppaa
iso/n + t –> isotkaupa/n + t –> kaupat ackusativ I och II pluralisiso/n + t –> isotkaupa/n + t –> kaupat
Förväxla inte:
Nominativ och ackusativ pluralis är de enda pluralformer som bildas från temaform II. Båda dessa kasusformer ser likadana ut (isot/kaupat).
MÄRK:
Illativ och essiv har alltid starkt stadium, vilket innebär att många ord vid bildandet av dessa kasusformer har en stadieväxling från svagt till starkt stadium. Läs om stadieväxling på sid. 30.
Pienenä (piene/n + nä) tyttönä (tytö/n + nä) olin ujo.Som liten flicka var jag blyg. adj. subst.
Ville antaa pienelle (piene/n + lle) tytölle (tytö/n + lle) lahjan.Ville ger den lilla flickan en gåva. adj. subst.
Pienet (piene/n + t) tytöt (tytö/n + t) piirtävät. De små flickorna ritar. adj. subst.
Böjning av ord
Exempel på hur man böjer ett adjektiv (iso/stor) och ett substantiv (kauppa/butik) i olika kasusformer i pluralis. För att bilda pluralformerna utgår vi från partitiv pluralis (temaform IV).
isoj/a + na –> isoinakauppoj/a + na –> kauppoina i p i i i i i i i i i i i i i p p p p i p
Partitiv pluralis har oftast starkt stadium. I dessa fall krävs ingen stadieväxling när man bildar illativ pluralis och essiv pluralis. Sådana ord som har starkt stadium i genitiv singularis och partitiv pluralis behåller sitt starka stadium också i de övriga plurala kasusformerna.
Ifall partitivens pluralstam slutar på ett -j- omvandlas detta till ett -i- framför kasusändelsen.
Läs mera om stadieväxling på sid. 30.
Undantag: Det finns en liten grupp av ord som har svagt stadium i partitiv pluralis. Se sid. 24.
Pienillä (pieni/ä + llä) tytöillä (tyttöj/ä + llä) on leluja. De små flickorna har lekadj. subst. saker.
Viivi antaa pienille (pieni/ä + lle) tytöille (tyttöj/ä + lle) mehua.Viivi ger de små flickorna adj. subst. saft.
Äiti sai kukan pieniltä (pieni/ä + ltä) tytöiltä (tyttöj/ä + ltä).Mamma fick en blomma adj. subst av de små flickorna. i i i t t t
Böjning av ord
Stadieväxling – starkt och svagt stadium
I vissa, men inte alla, ord i finskan sker en stadieväxling, dvs. en konsonantförändring i ordstammens sista stavelse. Den vanligaste stadieväxlingen är när en dubbel konsonant blir enkel (pp-p, tt-t, kk-k), men det finns även andra (se tabellen). Ord som i den sista stavelsen av ordstammen har konsonanten k, p eller t eller en kombination av konsonanter där konsonanten k, p eller t ingår är starka ord, dvs. har starkt stadium. När ordet böjs i olika kasus kan konsonantkombinationen ändras så att ordet blir svagt. Då har det skett en stadieväxling från starkt till svagt stadium (kauppa – kaupan). En stadieväxling kan också ske från svagt till starkt stadium (tehdas – tehtaan). Även verb kan ha starka eller svaga former (tietää – tiedän)
Starkt och svagt stadium
Översikt över de vanligaste stadieväxlingarna hos substantiv, adjektiv och verb:
pp-p
subst.kauppa-kaupan adj. helppo-helpon verb hän oppii-opin
p-v
subst. leipä-leivän adj. halpa-halvan verb hän taipuu-taivun
rt-rr
subst. parta-parran verb hän piirtää-piirrän
mp-mm
subst. kampa-kamman adj. isompi-isomman verb hän ampuu-ammun
uku-uvu yky-yvy
subst. puku-puvun kyky-kyvyn
tt-t
subst. tyttö-tytön adj. veltto-velton verb hän heittää-heitän
t-d
subst. äiti-äidin adj. mieto-miedon verb hän tietää-tiedän
nt-nn
subst. ranta-rannan verb hän antaa-annan
nk-ng
subst. sänky-sängyn verb hän tunkee-tungen
rk-r/rj
subst. särky-säryn
arki-arjen
adj. arka-aran verb hän purkaa-puran kk-k
subst. kukka-kukan adj. hoikka-hoikan verb hän nukkuu-nukun
k- –
subst. leuka-leuan adj. liika-liian verb hän lukee-luen
lt-ll
subst. pelto-pellon verb hän jokeltaajokellan
lk-l/lj
subst.jalka-jalan verb alkaa-alan hän sylkee-syljen
Böjning av ord
Ordlista över orden i tabellen. Orden är här angivna i deras grundform: alkaabörja ampuaskjuta antaage arkakänslig, skygg arkivardag halpabillig heittääkasta helppolätt hoikkaslank isompistörre
jalkafot, ben jokeltaajollra kampakam kauppabutik, affär kukkablomma kykyförmåga leipäbröd leukahaka liikaför mycket lukealäsa
mato mask mietomild nukkuasova oppialära sig partaskägg peltoåker piirtäärita pukukostym purkaariva ner rantastrand
Konsonanten -t- respektive -k- finns i den sista stavelsen.
makkara, makkaran, makkaraa korv
Konsonantkombinationen -kk- finns inte i den sista stavelsen.
Böjning av ord
Starkt eller svagt stadium för substantiv, adjektiv och räkneord?
Då vi bildar kasusformer i singularis (samt nominativ och ackusativ pluralis) utgår vi från temaform II (genitiv singularis):
Om genitiv har svag stam sker en stadieväxling vid bildandet av kasusformer som kräver starkt stadium, dvs. illativ och essiv. De övriga kasusformerna i singularis behåller genitivens svaga stam, dvs. behåller svagt stadium.
Exempel då genitiv singularis har svagt stadium: matto, maton, mattoa, mattoja mato/n + lla –> matolla (ingen stadieväxling, adessiv behåller svagt stadium) mato/n + on –> mattoon (stadieväxling, essiv kräver starkt stadium)
Exempel då genitiv singularis har starkt stadium: kuningas, kuninkaan, kuningasta, kuninkaita kuninkaa/n + lla –> kuninkaalla (ingen stadieväxling, adessiv behåller starkt stadium) kuninkaa/n + na –> kuninkaana (ingen stadieväxling, essiv är redan stark)
Då vi bildar kasusformer i pluralis utgår vi från partitiv pluralis (temaform IV). För att veta om det ska ske en stadieväxling vid bildandet av de olika kasusformerna måste vi se hur stammen för genitiv singularis ser ut – svag (mato/n) eller stark (laittee/n). Kasusformerna i pluralis får samma stadium (starkt eller svagt) som genitiv singularis har, utom illativ och essiv som alltid har starkt stadium oberoende av genitiv singularis. Komitativ, som är en pluralform, behåller partitivens pluralstam som i regel är stark (se undantag på sid. 24).
Exempel då genitiv singularis har svagt stadium (part. plur. är stark): kokki, kokin, kokkia, kokkeja kokkej/a + lla –> kokeilla (stadieväxling, adessiv ska ha samma stadium som gen.sing.) kokkej/a + na –> kokkeina (ingen stadieväxling, essiv är redan stark)
Exempel då genitiv singularis har starkt stadium (part.plur. är stark): laite, laitteen, laitetta, laitteita laittei/ta + ssa –> laitteissa (ingen stadieväxling, inessiv ska ha samma stadium som gen. sing.) laittei/ta + siin –> laitteisiin (ingen stadieväxling, illativ har redan starkt stadium)
Tips: För att veta om ordet ska ha starkt eller svagt stadium, titta på hur det står i genitiv singularis (temaform II).
Verbet – starkt eller svagt?
Alla verb har inte stadieväxling (istua; istun, istut, hän istuu osv.). Vissa verb har starkt stadium i sin grundform (infinitiv I). Andra verb är svaga i sin grundform men starka i personböjningen. Böjningen beror på hurdan grundformen är.
Starkt stadium i infnitiv I samt 3 person sing. och plur., svagt i personböjningen för 1 och 2 person sing. och plur: (rita) piirtää: piirrän, piirrät, hän piirtää, piirrämme, piirrätte, he piirtävät (lära sig) oppia: opin, opit, hän oppii, opimme, opitte, he oppivat (sova) nukkua: nukun, nukut, hän nukkuu, nukumme, nukutte, he nukkuvat
Svagt stadium i infinitiv I, starkt i personböjningen: (försvinna) kadota: katoan, katoat, hän katoaa, katoamme, katoatte, he katoavat (packa) pakata: pakkaan, pakkaat, hän pakkaa, pakkaamme, pakkaatte, he pakkaavat (fly) paeta: pakenen, pakenet, hän pakenee, pakenemme, pakenette, he pakenevat
Böjning av ord
Tips om böjning
Det är viktigt att kunna böja orden för att sedan kunna bilda andra kasusformer. Ifall du har som vana att lära dig böja orden, märker du snart att böjningen ofta följer ett visst mönster. Här ger vi några mönster på de tre första temaformernas böjning.
Vi böjer verb enligt två mönster, enligt personformen eller enligt trappstegsmodellen. En hel del verb böjs regelbundet och vållar inga större bekymmer.
Verbet ”istua” (sitta) böjt i olika personer: istun, istut, hän istuu, istumme, istutte, he istuvat
Verbet ”istua” (sitta) böjt enligt trappstegsmodellen: istua, istun, hän istui, en istunut
Många verb böjs oregelbundet. Det gäller att lära sig böjningen utantill. Några stödregler finns det dock. Här tar vi upp några.
Verb vars grundform slutar på vokal + -ta/-tä
MÄRK: Detta gäller inte för verb vars grundform har en konsonant framför -ta/-tä, t.ex. juosta, pestä
Böjning enligt person (personböjning)
Verb vars grundform slutar på -ata/-ätä:
Grundform infinitiv I
tavata leikata pakata herätä minä 1 pers. sing.
tapaan leikkaan pakkaan herään sinä 2 pers. sing.
tapaat leikkaat pakkaat heräät
hän/se *) 3 pers. sing.
tapaa leikkaa pakkaa herää me 1 pers. plur. tapaamme leikkaamme pakkaamme heräämme te 2 pers. plur.
*) Pronomenen hän/se och he/ne ska skrivas ut framför verbet.
tapaatte leikkaatte pakkaatte heräätte
he/ne *) 3 pers. plur.
tapaavat leikkaavat pakkaavat heräävät
MÄRK: Grundformen (infinitiv I) har svagt stadium. I personböjningen förekommer starkt stadium. I personböjningen faller grundformens -t- bort och vokalen framför och efter hamnar bredvid varandra (herätä –> herään).
MÄRK: Verben ”maata” (ligga) och ”taata” (garantera) böjs på följande sätt: maata; makaan, makaat, hän makaa, makaamme, makaatte, he makaavat taata; takaan, takaat, hän takaa, takaamme, takaatte, he takaavat
Verb vars grundform har en vokal framför -ta/-tä och vokalen är en annan än -a/-ä:
Verbens ”hän”-form (3 pers. sing.) har en vokalförlängning som ändelse (hän katoaa).
kadota (försvinna) paeta (fly) katoan pakenen katoat pakenet hän katoaa hän pakenee katoamme pakenemme katoatte pakenette he katoavat he pakenevat
Böjning av ord
Böjning enligt trappstegsmodellen
Verb vars grundform slutar på -ata/-ätä:
Grundform (infinitiv I)
tavata (träffas)
leikata (klippa) pakata (packa)
MÄRK:
minä + verbet i presens (nu) tapaan leikkaan pakkaan
hän + verbet i imperfekt (dåtid)
hän tapasi
hän leikkasi
hän pakkasi
minä + verbet i nekande imperfekt (dåtid)
tavat/a + nut –> en tavannut
leikat/a + nut –> en leikannut
n n n
pakat/a + nut –> en pakannut
1. I ”minä”-formen har -t- fallit bort, så att vokalen framför och efter -t- hamnar efter varandra. MÄRK: Detta gäller inte för grundformer som slutar på -ita/-itä.
2. Grundformen (infinitiv I) har svagt stadium, medan personformerna har starkt.
3. Verb i ”hän”-form av imperfekt och vars grundform slutar på vokal + -ta/-tä har ändelsen -si. Eftersom ”hän”-formen slutar på -aa/-ää (tapaa/ + si –> tapasi), så faller en av vokalerna (-a/-ä) bort. MÄRK: Detta gäller inte för verb vars grundform slutar på -eta/-etä.
4. I nekande imperfekt blir grundstammens -t ett -n. Detta gör att ändelsen blir -nnut/-nnyt också i perfekt och pluskvamperfekt (olen kadonnut, olin kadonnut).
Verb vars grundform slutar på vokal + -ta/-tä:
kadota (försvinna) katoan
hän katosi
tarvita (behöva) häiritä (störa)
tarvitsen häiritsen
hän tarvitsi
hän häiritsi
n
kadot/a + nut –> en kadonnut
Verb vars grundform slutar på -ita/-itä: n
Två typer av verb vars grundform slutar på -eta/-etä:
paeta (fly) vanheta (åldras)
n
tarvit/a + nut –> en tarvinnut häirit/ä + nyt –> en häirinnyt
paet/a + nut –> en paennut vanhet/a + nut –> en vanhennut
poiket/a + nut –> en poikennut todet/a + nut –> en todennut n n n
n
4. Verb som predikat
Verbets personändelse
Verb kan fungera som olika satsdelar. Oftast är verbet predikat och uttrycker då en handling (poika juoksee – pojken springer) eller ett tillstånd (palelen – jag fryser).
Person
pronomen
personändelsen
1 person singularis minä (jag) -n
2 person singularis sinä (du) -t
3 person singularis hän (han/hon) vokalförlängning se (den/det) eller ingen ändelse
1 person pluralis me (vi) -mme
2 person pluralis te (ni) -tte
3 person pluralis he (de/människor) -vat/-vät ne (de/djur, saker)
MÄRK: Minä, sinä, me och te behöver inte skrivas ut, utom då man vill betona dem speciellt. Hän/se och he/ne skrivs ut.
jakande sats: personändelsen läggs efter verbets stam nekande sats: personändelsen finns i nekningsordet
I jakande sats:(minä) asun (sinä) asut hän/se asuu (me) asumme (te) asutte he/ne asuvat
I nekande sats: (minä) en asu (sinä) et asu hän/se ei asu (me) emme asu (te) ette asu he/ne eivät asu
MÄRK: I nekande sats ser verbet likadant ut i alla personformer. Detta är p.g.a. att man avskiljt -n från verbets ”minä”-form (1 pers.sing.) för alla personer.
Verb som predikat
Verbet ”äter”: grundform (infinitiv I): syödä (att äta)
I jakande sats:(minä) syön
(sinä) syöt
hän/se syö (me) syömme (te) syötte he/ne syövät
I nekande sats:(minä) en syö (sinä) et syö hän/se ei syö (me) emme syö (te) ette syö he/ne eivät syö
syftar på:exempel:
Hän en människaäitipoikaVille
Se ett djur eller föremål kukkaPörri
Me en annan person och jagäiti ja minäVille ja minä
Te en annan person och duäiti ja sinäVille ja sinä
He flera människoräiti ja isä Ville, Viivi ja äiti pojat
Ne flera djur eller föremål kissa ja koirakoiratkukat
TIPS: Lär dig böja verben.
MÄRK:
I talspråk kan ”se” och ”ne” syfta på personer.
Verben böjs inte alltid regelbundet. De verb som har stadieväxling har starkt stadium i 3 person singularis (hän, se) och pluralis (he, ne).
att läsalukea; (k –> - ) luen, luet, hän lukee, luemme, luette, he lukevat att lekaleikkiä; (kk –> k) leikin, leikit, hän leikkii, leikimme, leikitte, he leikkivät att skrivakirjoittaa; (tt –> t) kirjoitan, kirjoitat, hän kirjoittaa, kirjoitamme, kirjoitatte, he kirjoittavat
MÄRK: att varaolla, olen, olet, hän on, olemme, olette, he ovat
Verb som predikat
Med ändelsen -ko/-kö bildar vi en fråga:
Ändelsen-ko/-kö läggs alltid till det första ordet i meningen. I jakande sats fogas -ko/-kö till personändelsen. I nekande satser fogas ändelsen -ko/-kö till nekningsordet (efter personändelsen).
Asutko (sinä) tässä talossa?
Asuuko hän tässä talossa?
Etkö asu täällä?
Eikö hän asu täällä.
Bor du i det här huset?
Bor han i det här huset?
Bor du inte här?
Bor han inte här?
MÄRK: Frågan får en annan betydelsenyans ifall -ko/-kö fogas till pronomenet eller subjektet.
Sinäkö täällä asut?
Är det du, som bor här?
Läs mera om detta på sid. 243.
Verb som predikat
Vanliga verb i svenskan kan ibland vara knepiga att översätta till finska. I följande kapitel går vi igenom några vanliga verb såsom är (vara), har (ha), finns (finnas), blir (bli), börjar (börja) och måste.
Vanliga verb – är
”Olla” är grundformen (infinitiv I) av verbet ”att vara”.
Presens – verbet ”är”
Personböjning av verbet ”är – är inte”:
jakande (minä) olen (sinä) olet hän on (me) olemme (te) olette he ovat
nekande (minä) en ole (sinä) et ole hän ei ole (me) emme ole (te) ette ole he eivät ole
bildandet av ”ole”
ole/n –> ole
MÄRK:Personändelsen finns bara i ett ord.
I jakande sats läggs personändelsen till verbet. I nekande sats finns personändelsen i nekningsordet.
MÄRK: Minä, sinä, me och te behöver inte skrivas ut om de inte är speciellt betonade. Hän/se och he/ne skrivs ut.
Ändelsen -ko/-kö läggs till första ordet i satsen då vi bildar frågor:
Olenko (minä)...?Är jag ...? Enkö (minä) ole...?Är jag inte ...?
Oletko (sinä)...? Är du ...?Etkö (sinä) ole...? Är du inte ...?
Onko hän...? Är han/hon ...?Eikö hän ole...?Är han/hon inte ...?
Olemmeko (me)...?Är vi ...?Emmekö (me) ole...? Är vi inte ...?
Oletteko (te)...? Är ni ...?Ettekö (te) ole...? Är ni inte ...?
Ovatko he...? Är de ...?Eivätkö he ole...? Är de inte ...?
Verb som predikat
Imperfekt – verbet ”är”
Personböjning av verbet "var – var inte":
jakande
(minä) olin (sinä) olit hän oli
(me) olimme (te) olitte he olivat
nekande
(minä) en ollut (sinä) et ollut hän ei ollut
(me) emme olleet (te) ette olleet he eivät olleet
MÄRK:”ollut” efter minä, sinä, hän (en person) ”olleet” efter me, te, he (flera personer)
Perfekt – verbet ”är”
Personböjning av ”har varit – har inte varit”:
jakande
olen ollut olet ollut hän on ollut olemme olleet olette olleet he ovat olleet
nekande en ole ollut et ole ollut
hän ei ole ollut
emme ole olleet
ette ole olleet
he eivät ole olleet
Pluskvamperfekt – verbet ”är”
Personböjning av ”hade varit – hade inte varit”:
jakande
olin ollut olit ollut
hän oli ollut
olimme olleet olitte olleet he olivat olleet
nekande en ollut ollut et ollut ollut hän ei ollut ollut
emme olleet olleet ette olleet olleet
he eivät olleet olleet
bildandet av ”ollut” och ”olleet”
ol/la + -lut –> ollut
ol/la + -leet –> olleet
bildandet av ”ollut” och ”ole”
ol/la + -lut –> ollut ole/n –> ole
ol/la + -leet –> olleet ole/n –> ole
bildandet av ”ollut” och ”olleet”
ol/la + -lut –> ollut
ol/la + -leet –> olleet
minä sinä hän
Verb som predikat
Ändelsen -ko/-kö läggs till första ordet i satsen då vi bildar frågor:
Imperfekt:Olitko...?
Etkö ollut...?
Oliko hän...?
Eikö hän ollut...?
Perfekt: Onko hän ollut...?
Eikö hän ole ollut...?
Oletteko olleet...?
Ettekö ole olleet...?
Pluskvamperfekt:Olitko ollut...?
Etkö ollut ollut...?
Olimmeko olleet...?
Emmekö olleet olleet...?
Olivatko he olleet...?
Var du ...?
Var du inte ...?
Var han ...?
Var han inte ...?
Har han varit ...?
Har han inte varit ...?
Har ni varit ...?
Har ni inte varit ...?
Hade du varit ...?
Hade du inte varit ...?
Hade vi varit ...?
Hade vi inte varit ...?
Hade de varit ...?
Eivätkö he olleet olleet...?Hade de inte varit ...?
MÄRK: Efter verbet ”olla” kan det inte förekomma objekt, däremot predikativ. (Se sid. 270)
Tämä on sääntö. Tämä ei ole valhe.
Verb som predikat
Konditionalis – verbet ”är”
Konditionalis av verbet ”är” motsvarar svenskans ”skulle vara” eller ”skulle ha varit” och uttrycker önskan eller vilja. Läs mera om konditionalis på sid. 86.
Presens konditionalis
”Skulle vara”:
jakande: olisi + personändelse nekande: nekningsordet med personändelse olisi
Personböjning av ”skulle vara – skulle inte vara”: jakande
olisin olisit hän olisi
olisimme olisitte he olisivat
nekande en olisi et olisi hän ei olisi
emme olisi ette olisi he eivät olisi
bildandet av ”olisi” olisi/n –> olisi
Ändelsen -ko/-kö läggs till första ordet i satsen då vi bildar frågor:
Olisitko kotona, jos...?Skulle du vara hemma om ...?
Etkö olisi kotona, jos...?Skulle du inte vara hemma om ...?
Olisitteko kotona, jos...?Skulle ni vara hemma om ...?
Ettekö olisi kotona, jos...?Skulle ni inte vara hemma om ...?
Perfekt konditionalis
”Skulle ha varit”:
Verb som predikat
jakande: olisi + personändelse ollut/olleet
nekande: nekningsordet med personändelse olisi ollut/olleet
Personböjning av ”skulle ha varit – skulle inte ha varit”:
jakande
olisin ollut olisit ollut hän olisi ollut
olisimme olleet olisitte olleet he olisivat olleet
nekande
en olisi ollut et olisi ollut hän ei olisi ollut
emme olisi olleet ette olisi olleet he eivät olisi olleet
bildandet av ”olisi”,”ollut” och ”olleet”
olisi/n –> olisi ol/la + -lut –> ollut ol/la + -leet –> olleet
MÄRK:”ollut” efter minä, sinä, hän (en person) ”olleet” efter me, te, he (flera personer)
Ändelsen -ko/-kö läggs till första ordet i satsen då vi bildar frågor:
