Ordresan 4 Kråkslottet Läsebok by Schildts & Söderströms

Schildts & Söderströms www.sets.fi Redaktör: Ida-Lina Nyholm Omslagsillustration: Margareta Sandin Illustrationer: Margareta Sandin Omslag, grafisk formgivning, ombrytning: Pia Pettersson © 2019 Schildts & Söderströms, Malin Klingenberg Kopieringsförbud Det här verket är en lärobok. Verket är skyddat av upphovsrättslagen (404/61). Det är förbjudet att fotokopiera, skanna eller på annat sätt digitalt kopiera det här verket eller delar av det utan tillstånd. Mer information ger Kopiosto rf www.kopiosto.fi. ISBN 978-951-52-4779-7

DEL 1 Kapitel 1 Räddad av mamma Kapitel 2 Skulle hellre dö Kapitel 3 Barnsliga påsar Kapitel 4 Lotusblomman

6–9 10–12 13–16 17–21

DEL 5 Kapitel 19 Smällen Kapitel 20 Skyddsrummet Kapitel 21 Ylva fattar Kapitel 22 Fången i tornet

90–94 95–98 99–102 103–105

DEL 2 Kapitel 5 Gömma Bjarne Kapitel 6 En ny min Kapitel 7 Prata och prata Kapitel 8 Bjarne i boden Kapitel 9 Barnsligt, Ylva

24–28 29–33 34–37 38–40 41–45

DEL 6 Kapitel 23 Ylva är borta 108–111 Kapitel 24 Skvaller-Henkka 112–115 Kapitel 25 Varelsen 116–119 Kapitel 26 Petrus 120–123 Kapitel 27 Länsmans sonsonsson 124–127 Kapitel 28 Bekännelsen 128–131

DEL 3 Kapitel 10 Första gången Kapitel 11 Felix Kapitel 12 En massa regler Kapitel 13 Hemligheter Kapitel 14 Viktors bas

48–51 52–55 56–60 61–64 65–69

DEL 7 Kapitel 29 Ta lyra! Kapitel 30 En oväntad kusin Kapitel 31 Fixaren Felix Kapitel 32 Generalrepetition

134–137 138–141 142–145 146–149

72–75 76–79 80–83 84–87

DEL 8 Kapitel 33 En fiffig lösning Kapitel 34 Kråkslottet Kapitel 35 Skoldisco Karta över Södervik

152–155 156–160 161–163 164

DEL 4 Kapitel 15 Discofeber Kapitel 16 På ett villkor Kapitel 17 Handla med familjen Kapitel 18 Spökligt värre

DEL 1

K APITEL 1

Räddad av mamma I dag har Paula kalas. I lampan hänger ett knippe lila ballonger och på vardagsrumsbordet ligger en hög utslätade presentpapper. Alma, Sara, Mio och farfar tävlar om vem som kan få flest tuggor ur en gurkstav. Paula och Zakir visar Melvin ett hiphopnummer de håller på att öva in. Lyra, Ylva, Bo och Hanna sitter och pratar om klassens nya lärare, Petrus. Viktor sitter också med dem, men han har nästan inte sagt någonting på hela kalaset. – Alltså jag lovar, Petrus har favoriter, och jag är inte en av dem, säger Lyra. – Inte jag heller, säger Hanna. – Vadå, bara för att du inte fick mer än sju på musikprovet? frågar Bo. Hanna räcker ut tungan åt honom. – Fast ingen fick ju mer än åtta, inte ens Paula eller Mio, säger Ylva. Visst Viktor? Viktor nickar snabbt, men säger fortfarande inget utan sneglar mot klockan.

Hans mage känns som en hård knut. Redan när de kom in genom dörren hos Paula såg han lappen på väggen.

VÄLKOMMEN TILL PAULAS KALAS Schema 17.30 Gästerna anländer 17.40 Snurra flaskan och presentöppning 17.55 Frågesport 18.20 Saft, tårta, godis och grönsaksstavar. 18.45 Karaoke Karaoke! Att uppträda är det värsta Viktor vet! Men Paula säger att alla måste vara med, också de som är nervösa, för de måste öva sig. Det är inte det att Viktor inte kan sjunga. Det är inte heller det att han inte vill sjunga. Nej. Så fort han står framför fler än tre personer känns det som om han inte får luft, som om lungorna är för små, och som att han kanske behöver spy. Han är jätterädd för att kräkas i skolan. Det första han gör då han kommer in i ett nytt rum är att spana efter något han kan kasta upp i, om han skulle börja må illa. Hittills har det aldrig hänt, men han är säker på att det kommer hända någon dag. Kanske i dag. Särskilt om Paula tvingar honom att sjunga så alla hör. Paulas pappa Niklaz klappar i händerna.

– Nu är det dags för karaoke! Alla andra på kalaset jublar, ja till och med Paulas mamma Ilona stampar fötterna och busvisslar. Viktor har bara lust att hoppa i skorna och springa hem till sig. Han tar upp sin telefon ur fickan. – Inga telefoner på kalaset, påminner Paula. – Det är mamma. Jag måste svara, säger han och visar upp skärmen så snabbt att det inte syns att den egentligen inte ringer. Sedan går han ut i hallen och klickar på hennes namn. Hon svarar direkt. – Hej Viktor! Hur går det? frågar hon. – Jag mår illa, säger Viktor, och känner hur det kniper i magen igen. – Jag är nere på Matmarket, jag kan komma på en gång, säger mamma. Vi ses om en liten stund. Viktor går in i vardagsrummet, där Paula redan har börjat sjunga en låt i Niklaz proffsiga mikrofon. Paulas mamma står böjd över köksbordet med en trasa i handen och torkar upp lite saft. – Jag mår illa, så jag går hem. Hälsa Paula och tacka för kalaset, säger Viktor till Paulas mamma. Hon ser förskräckt ut. – Oj hjälp! Hoppas du inte har kräksjuka! – Nej, det är nog ingen fara. Jag åt för mycket bara, ljuger Viktor. – Får du skjuts hem?

– Jo, mamma kommer på en gång, säger Viktor. Paulas mamma ser lättad ut. Ylva sitter mellan Sara och Alma i soffan. Precis när Viktor tänker att han vill säga hej då åt henne, tittar hon mot hans håll, som om hon känner på sig att han har ett ärende. Viktor pekar på sin mage och rynkar på näsan. Ylva vänder mungiporna neråt för att visa att hon tycker synd om honom, och sen gör hon tummen upp och nickar mot Kevin för att visa att hon kan gå hem med honom istället, de bor åt samma håll. Samtidigt som Viktor gör tummen upp tillbaka ringer det på dörren. Mamma har kommit.

K APITEL 2

Skulle hellre dö Viktor och Ylva har varit bästa vänner sedan de var två år. Deras föräldrar har berättat att de började leka direkt första gången de träffades. Sedan dess har de varit oskiljaktiga. Ylva och Viktor är födda i samma stjärntecken, har samma storlek på skorna, och en natt då de var sju drömde de samma dröm. När Ylva tänker något kan Viktor nästan alltid gissa vad det är. Och när Viktor ska säga något brukar Ylva ibland mima till det han säger, eftersom hon vet precis hur han tänker och hur han brukar prata. Medan Viktor och mamma kör genom stan tänker Viktor på hur bra det är att han har en vän som Ylva. Men hans tankar avbryts av att mamma vill prata. – Hände något särskilt på kalaset? frågar hon. – Det var karaoke och alla måste vara med. Jag fick ont i magen. Viktor hoppas att mamma ska nöja sig med det, men det gör hon förstås inte.

– Oj nej! Var i magen gör det ont? Är du ledsen? Viktor suckar. Mamma vill alltid prata om saker. Också fast man redan har berättat allt, vill hon att man ska fortsätta säga samma saker, men på nya sätt. Han orkar inte riktigt, men vet att hon inte kommer ge sig. – Jag är inte så ledsen. Men jag mådde illa och ville inte prata med någon. – Jag förstår, säger mamma och nickar. Det är ju meningen att kalas ska vara roliga för alla, inte bara för dem som tycker om att uppträda. Det här får jag nog diskutera med Niklaz och Ilona. – Nej! säger Viktor. Han vill absolut inte att mamma pratar med Paulas föräldrar. Paula får väl själv välja program på sitt kalas! Det är ju honom, Viktor, det är fel på, inte på karaoken. Mamma ser förvånat på honom – Men man kan ju inte tvinga folk att uppträda!

Viktor håller med om den saken. Men det är pinsamt om mamma börjar lägga sig i andras kalasprogram. Och innerst inne känner han att det inte bara är skönt att slippa göra svåra saker. I somras åkte Viktor med Ylva och hennes pappa Henkka på musikfestival. De stannade inte så länge, men de hann lyssna på ett känt band som Viktor har hört på radio flera gånger. Gitarristen hade de snabbaste fingrar Viktor någonsin hade sett, och när trummisen spelade var det inte bara händerna och fötterna som slog takten, nej det såg ut som om musiken hade flyttat in i henne, hon spelade med hela kroppen. Efteråt kände Viktor sig både glad och ledsen på samma gång. Glad för att han hade fått se och höra något så fantastiskt, och ledsen för att han aldrig, aldrig i hela sitt liv kommer våga stå på scen och spela och sjunga på det där sättet. Viktor älskar musik. Ibland då han är ensam hemma går han in i sin storasysters rum och spelar på hennes gamla gitarr. Den är ostämd och skrällig, men om man inte spelar så vilt och bara plockar en sträng i taget låter det fint. Ibland sjunger han också, och bandar in på sin telefon. Det låter ganska bra. Men han skulle hellre dö än sjunga så någon annan hör.

K APITEL 3

Barnsliga påsar När Ylva frågar Kevin om de kan ha sällskap hem skakar han på huvudet. Han ska sova över hos Paula efter kalaset. Äsch då! – Vi kan följas åt, säger Lyra och knäpper fast sin röda cykelhjälm. Ylva blir glad. Men sedan minns hon: – Jag kom inte med cykel i dag! Viktors mamma körde oss. – Det gör inget, jag kan leda min cykel. Det är ändå ganska nära, säger Lyra. De tackar Paula för att de fick komma på kalaset, och hon ger dem varsin påse att ta med sig hem. När de kommer ut på gatan himlar Lyra med ögonen. – Är det inte lite barnsligt med godispåsar efter ett kalas? Går vi i ettan, eller? Ylva tycker inte det är så barnsligt, men eftersom Lyra är ganska bestämd vågar hon inte säga emot. – Mmm, säger hon bara och äter en skumbanan. – Vad tycker du egentligen om Petrus? frågar Lyra sedan.

Fyrornas nya klasslärare, Petrus, är helt annorlunda än Elli, som de hade förr. Elli är glad, lugn och lite virrig ibland. Hon tycker om katter och att ta det lugnt. Petrus är mycket allvarligare och strängare. Han har en smal mustasch och väldigt släta skjortor. – Jag gillar inte att vi måste sitta en och en, säger Ylva då hon har tänkt efter. Det var bättre förr, då vi satt i par. – Jag tycker han är orättvis. Och så tycker jag det verkar som om han har favoriter. Paula och Mio till exempel, de får hela tiden höga vitsord, säger Lyra. – Men det är ju klart att de får bra i proven. Paula pluggar massor och Mio fattar allt direkt, säger Ylva. – Kanske det … säger Lyra. Men ändå. Alla är kanske inte lika smarta eller bra på att koncentrera sig som dem. Det är orättvist. Ylva håller inte med. Men istället för att säga rakt ut att Lyra har fel, frågar hon försiktigt: – Det är väl rättvist att man får bra betyg om man kan svaren på frågorna? – På ett sätt. Men på ett annat sätt är det ju orättvis att folk som Mio får höga vitsord utan att öva, medan jag läser och läser och bara minns hälften. Är det man kan allt som räknas? Kan man inte få lite poäng för att man har kämpat också?

Det är förstås sant, tänker Ylva. Det här hade varit lätt att prata om med deras gamla lärare, Elli. Med Petrus känns det inte lika enkelt. – Vad hände med Viktor, förresten? frågar Lyra. – Han fick ont i magen, säger Ylva. Hon berättar inte att han var nervös för karaoken. Han har inte sagt det rakt ut, men han vill nog inte att folk ska veta att han har scenskräck. Lyra räknar ut det ändå. – Stackars Viktor. Det är nog inte roligt att vara så där nervös för att stå på scen, säger hon. Ylva svarar inte, det känns inte bra att prata om Viktor då han inte är med. Men Lyra fortsätter: – Fast det är lite barnsligt med scenskräck. Man kan ju skärpa sig om man riktigt vill, istället för att låta rädslan bestämma. Ylva får lust att säga till Lyra att Lyra kanske ska skärpa sig med läxorna, om hon verkligen vill ha bättre vitsord. Men hon gör det inte, för Lyra ska svänga av hemåt nu. – Vi ses på måndag, säger hon och hoppar på cykeln för att rulla de sista metrarna hem. – Vi ses, säger Ylva.

K APITEL 4

Lotusblomman Hemma hos Ylva sitter alla och tittar på teve. Ylva har ingen lust att vara med, så hon hänger upp jackan, tar sin kalaspåse och går in på sitt rum. När hon sticker handen i påsen för att ta en karamell får hon tag i ett lila block och en lila tuschpenna istället. Wow! Så snällt av Paula att ge både godis, papper och penna till sina gäster. Ylva undrar om alla fick samma saker, eller om Paula gav papper och penna till Ylva för att hon vet vad hon tycker om. Ylva älskar papper och pennor. Förra året startade hon en blogg där hon lägger upp både bilder och videor på pyssel hon har gjort. Hon har inte särskilt många följare, men hon vet att Paula brukar titta och lämna kommentarer. Hon bestämmer sig för att göra en video direkt. Hon vet redan vad hon vill göra och pappret hon fick av Paula passar perfekt. Hon tar fram sin telefon och fäster den i ett stativ hon fick i födelsedagspresent av Viktor. Sedan tänder hon sin skrivbordslampa

och riktar den så att det ljuset faller rätt. Hon hämtar en skål med vatten i köket och lägger fram allt material hon behöver på bordet framför sig. Hon kopplar i limpistolen. Sedan sätter hon igång. Hej allihopa! I dag ska jag lära er hur man viker en flytande lotusblomma. Ni behöver papper, färger, en pensel, en sax, en limpistol och en skål med vatten där ni kan låta era blommor flyta. Idén fick jag från en amerikansk blogg som heter Minnie’s Paper Secrets. Jag vill börja med att tacka min kompis Paula som gav mig det här snygga, lila pappret på sitt kalas. Det kommer passa perfekt som kronblad. Tack Paula! Ylva fortsätter prata medan hon visar hur man klipper ut bladen, målar dem, böjer dem och limmar ihop dem med en limpistol. Hon tycker det är lätt att veta vad hon ska säga. När hon gör sina videor känns det som om hon är en annan person, nästan som en vuxen, eller som en kändis. Då hon ska stå framför riktiga människor känner hon sig inte alls lika avslappnad. Eller åtminstone har hon inte gjort det förr. I dag hos Paula var hon faktiskt nästan inte alls nervös för karaoken. Alla videor har gjort henne säkrare i verkligheten också.

Precis när hon är klar med lotusblomman slås dörren upp och Ylvas bror Olle brakar in i hennes rum. – HEJ YLVA! vrålar han. Olle gillar att retas. Han har förstört flera videor för henne, men Ylva är van. Istället för att bli arg på honom har hon börjat låta hans saboteringsförsök vara kvar i videorna hon lägger upp. – Vad vill du? frågar hon med en suck, och böjer sig sedan mot kameran och viskar: Jag ber om ursäkt för Olle. Som vanligt försöker han bli känd via min blogg istället för att starta en egen. Om ni har bra tips på hur man får sin storebror att sluta retas så kan ni lämna dem i kommentarsfältet. Olle tar upp vattenskålen hon tänkte sätta lotusblomman i och rufsar henne i håret. Ylva blir blixtarg. Hon hatar då han förstör hennes frisyr. Hon vill inte att det ska synas på videon hur tunt hår hon har. Snabbt sveper hon till med handen så den träffar skålen. Den flyger rakt in i Olles bröstkorg, och han blir alldeles plaskvåt. Haha, där fick han sig. – Pappa! ropar Olle argt. Ylva ler mot kameran. Det var allt för i dag! Slutresultatet finns på bild här nere. Tack och hej!

Ylva trycker av videon och vänder sig ilsket mot Olle. – Varför måste du förstöra för mig? – Jag sa ju bara hej, säger Olle. Han försöker se oskyldig ut, men det märks ändå att han vet exakt hur irriterande han är. Pappa Henkka kommer in i rummet. Han ser inte glad ut. – Lugna ner er! Olivia har just somnat. Den av er som väcker henne får se till att hon somnar om. Både Ylva och Olle blir tvärtysta. Ingen av dem orkar lägga Olivia. Pappa ser nöjd ut och går ut ur rummet. Olle blänger på Ylva och går ut han med. Äntligen får hon vara ifred. Ylva redigerar videon. Det ser ganska roligt ut då Olle blir plaskvåt. Hans snopna min är perfekt. Hon gör klart blomman, hämtar nytt vatten och fotograferar slutresultatet. Men när hon tar fram datorn för att flytta över videon och bilderna knackar pappa på dörren. – Ylva, nu måste du gå och lägga dig, säger han. – Men klockan är bara … börjar Ylva, och ser sedan att klockan är mycket mer än hon trodde. Oj. – Exakt. Nu får du gå och borsta tänderna. Sen kan vi läsa lite om du vill.

Medan Ylva borstar tänderna tänker hon att Lyra antagligen skulle tycka att det var väldigt barnsligt att läsa saga med pappa då man är tio år. Men det struntar hon i. Hon älskar när pappa läser högt för henne.

DEL 2