Sjörapporten nr 5, 2020

EN TIDNING FRÅN SJÖFARTSVERKET NR 5 2020

rapporten

Kundresa ska göra anlöpen bättre Sjöfartsverkets första batterihybrid Skräddaren hjälper sjömätningsfartygen

Trollhättans undre värld

TEMA

Slussar

AVGÅNG

sjorapporten@ sjofartsverket.se

Stora satsningar för framtiden

FOTO: NINA VARUMO

24

Sjörapporten vänder sig till Sjöfartsverkets kunder och andra intressenter. Dessutom distribueras tidningen till Sjöfartsverkets medarbetare.

Sjöfartsverket är ett tjänste­ producerande affärsverk som erbjuder effektiva sjövägar, moderna produkter och tjänster samt maritimt partner­ skap för tillväxt, konkurrenskraft och hållbar utveckling.

Sjörapporten utkommer med fem nummer per år.

Adress Sjörapporten 601 78 Norrköping

TIPSA! Vad vill du läsa i nästa nummer av Sjörapporten?

För första gången på hundra år byggs nya slussar i Sverige, i Södertälje och Trollhättan. Det är en stor satsning på utveckling av inlandssjöfarten som ska avlasta trånga vägar och järnvägar, men summerar ändå inte till mer än en knapp procent av vad som investeras i landtransporter. På samma sätt kostar statlig landinfrastruktur 15 miljarder årligen i under­ håll medan 250 miljoner kronor räcker för underhåll av samtliga statliga farleder.

Vi vet samtidigt att det finns gott om plats både på sjön och i hamnarna, och när vi fyller fartygen blir transporterna både säkrare, billigare och mer hållbara. Därför måste den självklara ambitionen vara att få över mer gods på köl.

Det är så man ska se på investeringen i nya slus­ sar. Den gör att fartygen i Vänern och Mälaren kan bli något större och därmed lasta mer. Men fram­ för allt säkerställer investeringen att vattenvägar­ na på de stora sjöarna kan nyttjas även i framtiden. Även vi i sjöfartsbranschen behöver utvecklas med mer modern teknik och vi i Sjöfartsverket har föreslagit en rad satsningar. Som att ytterligare di­ gitalisera anlöpen, främst genom att förenkla ad­ ministrationen och dela information. Men på sikt vill vi även digitalisera själva farleden och erbjuda navi­ gationsstöd från land. Det betyder inte att lotsens viktiga uppgift blir överflödig. Tvärt om. Lotsen har sin givna plats, även om arbetsuppgifterna kan bli flera och annorlunda. För säkerheten på sjön är vårt viktigaste uppdrag. Nu och i framtiden.

Beatrice Engels på Sjökaptenslinjen ska hoppa i vattnet med en överlevnadsdräkt och ta sig upp i en livbåt. Bilden kommer från ett konstprojekt som vill bredda bilden av kvinnliga sjömän.

Telefon 0771-63 00 00 Webbplats www.sjofartsverket.se Prenumeration För provex, skicka ett mejl till info@sjofartsverket.se Adressändring sjorapporten@sjofartsverket.se

INNEHÅLL 04

KONKURRENSKRAFTIGARE LOTSUTSÄTTNING Sjöfartsverket har identifierat fyra områden som behöver ses över, för att lotsutsättningen ska vara konkurrensmässig ­jämfört med andra länder och entreprenörer.

Ansvarig utgivare Niclas Härenstam Redaktör Emma Brask, emma.brask@sjofartsverket.se Redaktion Niklas Broweus, Jimmy Eriksson, Agne Hörnestig, Elin Lindahl, Lina Toresson, Value Not Noise Formgivning vnn.se S

N VA

ENMÄRK

E

T

Tryck DanagårdLITHO ISSN-1402-2028

06

AIS-UTMÄRKNING I FRONTLINJEN Sverige ligger långt fram i utvecklingen av virtuell AISutmärkning. Det handlar om att möta framtida krav på säkra sjövägar, menar Mats Hörström som tillsammans med Kjell Johansson arbetar med den nya tekniken.

10

TEMA: SLUSSAR De hundraåriga slussarna i Trollhätte kanal ska livstids­ förlängas. ­Sjörapporten fick följa med ner under sluss tre, när vattnet ­­för ovanlighetens skull var uttömt och underhålls­arbete pågick. Vi fick också ett samtal om dammsäkerhet med ­slussarnas ”adoptivförälder” Sven Johansson.

26

GRUNDLIG SJÖMÄTNING Den autonoma sjömätningsfarkosten Skräddaren kommer att bli Sjöfartsverkets nya standardverktyg för sjömätning i ­grunda vatten. I somras testades den i Asperösund i ­Göteborgs södra skärgård.

Trycksak 1234 5678

Redaktionen ansvarar bara för beställt material.

Sjörapporten nr 5 2020 Omslagsbild: Agne Hörnestig EN TIDNING FRÅN SJÖFARTSVERKET NR 5 2020

rapporten

KATARINA NORÉN

Generaldirektör Sjöfartsverket

DESSUTOM

Trollhättans undre värld

TEMA

Slussar

2 SJÖRAPPORTEN 5/2020

8 AVGÅNG Anlöp från kundens perspektiv // 20 AKTUELLT Issäkerhet // 28 YRKET Flygchef // 29 OMBORD Boktips, filmtips och motion // 32 Isbrytahistoria

FOTO: NICLAS FAST

Kundresa ska göra anlöpen bättre Sjöfartsverkets första batterihybrid Skräddaren hjälper sjömätningsfartygen

FOTO: SJÖFARTSVERKET

Sjöfartsverkets första batterihybrid På varvet Kewatec i Karleby, Finland, har ett nytt fartyg växt fram under hösten. I mitten på november håller hon på att utrustas för fullt. När fartyget sjösätts för de första provkörningarna under vecka 51 är det Sjöfartsverkets första batterihybrid som sjösätts.

TEXT EMMA BRASK

– Det är ett stort och viktigt steg för oss att få in den första hybri­ den i vår flotta, säger Daniel Ols­ son som är projektledare för detta nybygge på Sjöfartsverket.

2011, innan Daniel Olsson bör­ jade sin tjänst som rederiinspek­ tör på Sjöfartsverkets rederi, fanns planer på ett eldrivet arbets­ fartyg för att möta behov i Troll­ hätte kanal. Men tekniken var inte

där än och kostnaderna blev för höga. Projektet lades på is. För cirka två år sedan uppmärksam­ made Daniel Olsson åter behovet av en nytt arbetsfartyg för Troll­ hätte kanal, då de befintliga farty­ gen faller för åldersstrecket, och projektet plockades upp i en ny tappning.

Med sig hade han då Patrik Frick

som deltog i framtagandet av den tekniska specifikationen för det framtida fartyget. Idag har Bengt Lyderson tagit över den platsen i projektet. Han är rederiinspektör och har en gedigen erfarenhet av Sjöfartsverkets nuvarande arbets­ fartyg och även av varvet där det nya fartyget byggs.

– Det är inte bara det första hy­ bridfartyget som vi införskaffar, det är även det första som det här varvet bygger. Vi har varit på plats ett flertal gånger nu under bygg­

nationen av fartyget och det löper på bra, berättar Bengt Lyderson.

Fartyget är en batterihybrid med

75 kilowattimmars kapacitet. För dess ändamål behövs inte mer, men skulle framtiden kräva an­ norlunda klarar systemet av den dubbla batterikapaciteten. Vid slussning längs Trollhätte kanal kommer fartyget kunna drivas på enbart batteri.

– Det innebär att det inte släpps ut några avgaser vid slussning, vilket är en stor fördel och en stor vinst sett ur ett miljöperspektiv.

Fartyget är också omålat förutom botten och arbetsdäcken vilket medför att vi inte heller behöver måla det, något som också är en vinst ur ett miljöperspektiv, säger Bengt Lyderson Sett till Sjöfartsverkets andra arbetsfartyg – Candella, Klippen och Sektor – blir den nya relativt

lik. Förutom batteridriften kom­ mer hon vara lite större än de and­ ra, men utrustnings- och arbets­ mässigt är hon likvärdig.

– Hon har en max fart på c­ irka 12 knop. De andra tre fartygen har ett max på cirka 25 knop. Den enkla anledningen till det är att vi nu bygger ett fartyg ämnat för Trollhätte kanal och då varken får eller behöver hon gå snabbare än så, säger Daniel Olsson, och fort­ sätter: – För att smidigare kunna gå i Trollhätte kanal under vinter­ säsong kommer hon också ­kunna gå i viss is, vilket de andra inte är byggda för, och det är en klar för­ del.

Med det nya arbetsfartyget tar de med sig tekniken, kunskapen och erfarenheten av batteridrift in i Sjöfartsverket, som på så sätt tar ännu ett steg in i framtidens sjöfart.

5/2020 SJÖRAPPORTEN 3

AVGÅNG

Nya rutiner för effektivare lotsutsättning Kostnaderna för lots­utsättningen behöver Transport- och minska med 15 procent för att verksamhe­ farledsservice Affärsområde Transport- och ten ska bedömas vara konkurrensmässig. farledservice sköter transporterna av lotsarna till och från fartygen.

Det visar en ny rapport som Sjöfartsverket Utöver lotstransporter har verksamheten idag även utrustbeställt och som ligger till grund för flera ning, utbildning och beredskap för sjöräddning. förändringar inom organisationen.

TEXT CHARLOTTE LUNDQVIST

U

nder 2019 initiera­ de Sjöfartsverket en stor utredning för att ta reda på hur affärs­ området Transport- och farleds­ service stod sig mot bland annat privata entreprenörer och mot­ svarande verksamheter i grann­ länderna. Utredningen ligger nu till grund för ett program som med start 2021 ska effektivisera verksamheten och minska kost­ naderna för lotstransporter med 15 procent.

I flera av grannländerna är lots­

utsättningen antingen bolagise­ rad eller drivs på entreprenad. Det gör att Sjöfartsverket vill förbere­ da sig på att frågan kan bli aktuell även här och se till att verksamhe­ ten håller måttet. Målet är att den ska stanna inom Sjöfartsverket.

– Hur vi transporterar lotsar har länge varit föremål för dis­ kussion. Om verksamheten ska ligga kvar under Sjöfartsverket måste den vara konkurrens­ mässig, både i jämförel­ se med andra länder och andra entre­ prenörer, säger Anders Nordin, ­affärsområdeschef.

– Vi tror på att ha kvar lotsutsättning­ 4 SJÖRAPPORTEN 5/2020

en hos Sjöfartsverket. Men våra kunder ska känna att vi gör det så kostnadseffektivt vi bara kan.

De största utgiftsposterna är i dag personal (64 procent) samt drift och underhåll av båtar (27 procent). För att minska dessa med bibehållen servicenivå har Sjöfartsverket identifierat fyra förbättringsområden:

1

Tydligare kravställning av uppdraget. Informella och historiska krav på lotstransport/ servicenivå behöver föras upp till diskussion och kravställningen specificeras.

2

Bättre dataunderlag för styr­ ning och strategisk planering av verksamheten, med möjlighet att följa upp beläggning, beman­ ning och körtid för varje station.

3

Effektivare bemanning.

Dagens arbetsscheman är föråldrade och det har gjort att avtalens andemening blivit före­ mål för tolkningar. Med an­ ledning av det och för att skapa förutsättning­ ar för en effektivare verksamhet förhand­ las nu nya villkor i kollektivavtalet med de fackliga parterna.

4

Översyn av båtflottan inklu­ sive underhåll och körsätt.

Utredningen pekar på att båtarna inte alltid körs kostnads-, miljöoch bränsle­effektivt.

Anders Nordin menar att det

finns stora möjligheter att sänka kostnaderna genom bättre plane­ ring och samordning. Till exem­ pel genom att låta lotsbåtstran­ sporten köra flera lotsar åt gången när det finns tillfälle för det.

– Affärsområde Transportoch farledsservice kan ibland sä­ gas bedriva en överservice då vi ibland transporterar enskil­ da lotsar när vi skulle kunnat ta med flera i samma transport – allt hänger på att ta hänsyn till alla rå­ dande planeringsförutsättningar, säger Anders Nordin.

Transport- och farledsservice

är en del av Sjöfartsverkets ar­ bete med att uppnå en effektivare organisation.

– Vi bygger förändring med en ny organisationsstruktur. Jag tycker att förändring är utveck­ lande och spännande. Men det är jätteviktigt att göra det på ett kor­ rekt och bra sätt. Vi ska inte för­ ändra för sakens skull utan för att det verkligen finns ett behov av att göra det, säger Anders Nordin.

Fartknapp gav 18 procent lägre bränsleförbrukning Som ett led i övergången till en fossilfri flotta installerade Sjöfartsverket under 2019 en moment­ begränsare på lotsbåten Pilot 212. Efter ett år i drift har bränsle­besparingarna överträffat förväntningarna och projektet sprids nu över landet.

TEXT CHARLOTTE LUNDQVIST FOTO KASPER DUDZIK

Praktiskt fungerar momentbe­

gränsaren så att motorn behåller sin kraft och acceleration upp till ett angivet varvtal, men de sista 1000 newton av motorns effekt

Fartknapparna.

används inte dagligdags.

Vid kritiska situationer, som till exempel en sjö­ räddning, kan man snabbt uppnå full effekt genom att trycka in två knappar.

– Hittills har vi sparat in 18 pro­ cent i bränsleförbrukning efter installationen. Vi trodde inte att det skulle vara så mycket med den lilla fartreduceringen vi har gjort, säger Rickard Karlsson, som är driftchef på Transport- och far­ ledservice och initiativtagare till projektet.

– Ur ett långt perspektiv kan vi tänka oss att momentbegrän­ saren gör så att motorerna håller längre och inte behöver bytas ut lika ofta.

Installationen på Sjöfartsverkets lotsbåt Pilot 212 kostade omkring 25 000 kronor och betalade sig på bara 30 dagar.

Efter det positiva utfallet kommer mo­ mentbegränsare att in­ stalleras på fler av Sjöfartsverkets lotsbåtar.

Målet att reducera koldioxid­

utsläpp har skapat engagemang bland de anställda och man ser att förändrade körvanor ger en viktig signaleffekt till resten av branschen.

– Miljöaspekten är viktig för alla men som statlig myndighet är vi också förebilder för andra i samhället. Folk lägger märke till hur vi framför våra båtar, säger Rickard Karlsson.

Försöket med momentbegränsare på Pilot 212 föll väl ut.

5/2020 SJÖRAPPORTEN 5

AVGÅNG AIS-utmärkning

Ett virtuellt utmärkt komplement Sverige och Kanada är världsledande inom virtuell AIS-utmärkning, och i den svenska frontlinjen står Mats Hörström och Kjell Johansson, sakkunniga på virtuell AIS-utmärkning.

TEXT EMMA BRASK

M

ats Hörström ­jobbar på Transport­ styrel­ sens sjöfartsavdelning som nautisk hand­ läggare. Han har varit verksam vid IALA inom ARMkommittén sedan 2010 tillsammans med kolle­ gan Johan Westerlund på Sjöfartsverket, som är kom­ mitténs vice ordförande.

IALA grundades 1957 och är en internationell icke vinst­ drivande maritim organisation som ansvarar för upprättandet av styrdokument, vilka är anpassa­ de efter sjöfarares behov av säk­ ra sjövägar rörande bland annat utmärkning till sjöss. Framtag­ na dokument utgör internationell norm, vilket innebär att till exem­ pel svenska berörda regel­verk är anpassade efter denna standard i enlighet med IMO:s anvisningar.

IALA jobbar i arbetsperioder om

fyra år, och 2018 var det dags att återigen lämna in förslag på ar­ betsuppgifter till den kom­ mande fyraårsperioden.

– Jag la då in ett förslag om arbetet med virtuell AIS gällan­ de sjösäkerhetsanordningar för utmärkning av restriktionsom­ råden till sjöss. Jag såg ett behov 6 SJÖRAPPORTEN 5/2020

från branschen att kunna möta framtida krav på att säkra sjövä­ gar ska möjliggöras för sjöfarare i svenska farvatten med ny tek­ nik, berättar Mats Hörström.

IALA hörsammade för­

slaget och projektet star­ tades igång hösten 2018.

– Då kände jag att jag be­ hövde stöttning i arbetet, och visste att Kjell var rätt person att plocka in med den gedigna spetskompetens som han besit­ ter. Vi kompletterar varandra bra, vill jag påstå och därigenom är vi tillsammans starka, vilket är en framgångsfaktor när vi träf­ far våra medarbetare från när och fjärran inom IALA. Kjell Johansson jobbar som systemingenjör på Bygg och Tek­ nik på Sjöfartsverket, som är na­ tionell medlem i IALA. – Vår kunskap här i Sverige är djupare än på många andra plat­ ser, vilket gjort oss världsledan­ de inom utvecklingen av virtu­ ell AIS-utmärkning. Du får inte en plats i IALA utan att ha gjort dig värd det. Det är kul, världen lyssnar när vi talar, säger Kjell Johansson.

Via det nationel­ la AIS-nätet som Sjö­ fartsverket ansvarar för,

IALA Syftet med IALA är att samla världens expertis inom det maritima klustret bestående av myndigheter, tillverkare, konsulter samt forsknings­institut och därigenom skapa ett forum för utbyte av kunskaper och erfarenheter gällande navigationshjälpmedel för sjöfarare.

kan virtu­ ell AISutmärkningar aktiveras genom några knapptryck, och kan lika snabbt ARMsläckas ned när de inte kommittén behövs. De går sedan Aids to Navigation enkelt att se ombord Requirements and i respektive fartygs Management. Syftet med AIS-mottagare. kommittén är att skapa utkast till dokument, till exempel Virtuell AISutkast till standarder, utmärkning ska betrak­ rekommendationer, tas som ett komplement riktlinjer och manualer. till fysisk utmärkning.

– Det här är ingenting som ska ta över fysisk utmärkning, utan de ska kunna användas kom­ skjutningar pletterande till varandra. Säg att från fartyg res­ ett fartyg förliser mitt i en farled. pektive skjutplat­ Då är vi fem minuter bort med en ser längs kusten. virtuell AIS-utmärkning av vart Genom detta kunde sjöfarare bli vraket ligger. När arbetsfartyg väl varnade när ett skjutområde var kommit till plats och placerat ut aktiverat och därigenom planera en så kallad vrakboj kan vi enkelt för en annan lämpligare väg, i släcka den virtuella AIS-utmärk­ god tid. ningen. Samma sak kan göras med drivande föremål, förklarar Testet resulterade i värdefulla Kjell Johansson. erfarenheter och som ledde till att Försvarsmakten fick utlovat drift­ För att öka kunskapen röran­ tillstånd av Transportstyrelsen de virtuell AIS-utmärkning efter samråd med Sjöfartsverket, ­genomfördes ett test i samver­ vilket innebär att Försvarsmak­ kan med Försvarsmakten under ten har möjlighet att få etablera 2019. Testet undersökte om vir­ virtuell AIS utmärkning för sina tuell AIS-utmärkning kunde fö­ ändamål. Det medförde även att rebygga intrång av sjöfarare i av­ Sverige kunde bidra med nya vär­ lysta övningsområden till sjöss, defulla lärdomar till arbetsgrup­ när Försvarsmakten genomför pen vid IALA.

Falkenberg

Veka

– Det som gjorde testet fram­ gångsrikt var Försvarsmaktens unika förmåga att kunna genom­ föra utfrågningar mot fartyg som befann sig i anslutning till avlysta skjutområden. Därigenom kun­ de vi få bekräftat om sjö­farare hade iakttagit den virtuella AIS-­ utmärkningen. Dessutom kunde vi också få uppgifter om modell och programversion av utrust­ ningen ombord, berättar Mats Hörström, och fortsätter: – En viktig erfarenhet från test­

perioden var att även om nödvän­ dig utrustning fanns installerad ombord, behövde det inte betyda att de hade möjlighet att obser­ vera virtuell AIS-utmärkning i displayen. Det berodde i sin tur då på felaktig programversion av mjukvaran.

De berättar om ett annat ex­ empel där tekniken har använts – vintertid i södra Kvarken. På både den finska och svenska sidan har bojar tagits bort i området vinter­ tid, för att inte tryckas ned under isen och sedan ha risken att fastna i propellrar på isbrytare. Under en period testades det istället att med virtuell AIS märka ut positionen för bojarna.

– Det fungerade bra från vårt

håll, men beroende på vilken ut­ rustning respektive fartyg har ombord ser utmärkningarna olika ut. I några fartygs fall blev ut­ märkningen på skärmen större än AIS-symbolen för andra fartyg, så vi fick släcka ner dem. Gam­ mal utrustning ombord skapar en eftersläpning i presentationen på radar samt i det elektroniska sjö­ kortet, säger Kjell Johansson.

Projektet vid IALA görs i nära samverkan mellan Transport­ styrelsen och Sjöfartsverket, som

b­ idrar med sina expertkompeten­ Enet ser och personer.

De olika rollerna Harplinge Transportstyrel­ Haverdal sen och Sjöfartsver­ ket har och det nära LIVE FIRE EXERCISE 1 samarbetet menar Mats Hörström och Kjell Johans­ son är en stor an­ ledning till att pro­ LIVE FIRE EXERCISE 3 jektet löper på så bra Halmstad och har all möjlighet Tylösand att få stort genom­ slag framöver.

– Just nu finns det LIVE FIRE EXERCISE 4 Tylögrund cirka 20 virtuella AIS-­ utmärkningar längs Sveriges kust och i de stora sjöarna, varav mer­ LIVE FIRE EXERCISE 2 parten ägs av Sjöfartsver­ LIVE FIRE EXERCISE 5 ket. Så det ligger bara i sin ­linda, säger Mats­­Hörström.

Virtuell AIS-­utmärkning har

framtiden för sig. Men det krävs ett i­ ntresse och de båda menar att en samsyn av utmärkning i bran­ schen är vinnande för att kunna etablera detta på riktigt när det finns behov.

Och vinsterna är många och be­ tydande i användandet av virtuell AIS-utmärkning som ett komple­ ment till de fysiska sjösäkerhets­ anordningarna.

– Det är oslagbart vad beträffar snabbhet i att få ut en utmärkning vid till exempel fara, som vid en förlisning eller drivande föremål, ­säger Kjell Johansson.

– Och så håller utmärkningen i ur och skur. Dessutom uppstår inga skador på varken fartyg eller utmärkning i händelse av kolli­ sion, avslutar Mats Hörström.

Romberna visar den virtuella AISutmärkningen inom ett område.

Laholmsbukten

Hallands Väderö

5/2020 SJÖRAPPORTEN 7

AVGÅNG Kundresan Så funkar anlöpsprocessen Diskuterar behov av lots och bogserbåtar med lotsplaneringscentral

Rederi utser agent för anlöpet

Rederi delar plan för ankomst och arbetstider i hamn med agent

Rederi planerar för kommande anlöp

Gör fartygsanmälan i MSW och till hamn några dagar före anlöp Rederidet har (senast 24 h innan) kontinuerlig kontakt med fartyget om beräknad ankomst och möjliga avvikelser

Söker aktuell information om farled och tillgänglighet i hamnen som är viktig för anlöpet

Kartläggning som ger Efter att ha genomfört en kundresa vid anlöps­ tjänster har Sjöfartsverket samlat på sig nya kundsynpunkter. Resultatet innehåller både positiva upplevelser och utvecklings­möjligheter.

TEXT ELIN LINDAHL ILLUSTRATION MAGNUS GILLBERG

8 SJÖRAPPORTEN 5/2020

U

tifrån anlöpsprocessen har kundresan b­ estått av intervjuer med mål­ grupperna fartygs­ agenter/mäklare, rederier och gods­ägare. Arbe­ tet har genomförts av en arbetsgrupp vid ­Sjöfartsverket, till­ sammans med upp­ handlade konsul­ ter ­specialiserade på tjänstedesign och kundresa. ­Syftet med kundresan har varit att få en ökad förståelse för kun­ ders behov och upplevelse av Sjö­ fartsverkets ­anlöpstjänster, samt

att hitta eventuella förbättrings­ möjligheter som finns utifrån ett kundperspektiv.

–Vi har haft stor glädje

av utbytet med kun­ derna och fått en ­större förståelse för deras utma­ ning i kundresan.

Tjänstedesign som metodik har varit väldigt värde­fullt i kart­ läggningen, där vi hela tiden har utgått utifrån kunders per­ spektiv. Det blev en djupdykning i våra kunders utmaningar vilket

Vi har haft stor ­glädje av utbytet med kunderna och fått en större förståelse för deras utmaning i kundresan.

Maria Filipsson, enhetschef för anlöpstjänster på Sjöfartsverket

Bra och dåligt i kundresan Agent uppdaterar information i prospect och skickar vidare till alla representanter i anlöpet

Agent har kontinuerlig kontakt med stuveri som sköter lossning och lastning och rapporterar till rederiet om hur det går

Den vågräta linjen motsvarar de tillfrågades förväntningar i anlöpsprocessen.

Ovanför linjen = funkar bättre än väntat.

Nedanför linjen = funkar sämre än väntat.

Gör farledsdeklaration i MSW Tar emot faktura från Sjöfartsverket för lotsavgift och farledsavgift

Fartyget ankommer in i hamnen Något händer och man ändrar tiden för lotsbeställningen

nya kundinsikter har varit otroligt lärorikt! Vi tar med oss flera idéer som b­ idrar till vår utveckling av anlöpet, säger Maria Filipsson, enhetschef för anlöpstjänster på Sjöfartsverket I slutrapporten kan ett mönster

utläsas i kundernas gemensam­ ma upplevelser och b­ ehov genom kundresan. Underlaget har kun­ nat kategoriseras som fem olika områden: ­generellt om processen, lotsning, MSW och systemstöd, avgifter och kostnader samt rela­ tion med Sjöfartsverket.

Nästa steg för Sjöfartsverket är att se över slutrapporten, priori­

tera vilka åtgärder och aktiviteter som kan genomföras, för att där­ efter påbörja implementeringsar­ betet. För att få med hamnarnas perspektiv på anlöpsprocessen kommer intervjuer att genomför­ as även med dem.

– Totalt genomfördes 18 inter­

vjuer med målgrupperna fartygs­ agenter/mäklare, rederier och godsägare. Samtliga med en geo­ grafisk spridning i landet. Utifrån dessa intervjuer har deltagarnas beteenden, behov och positiva och negativa upplevelser katego­ riserats utifrån de olika momen­

Vad är en kundresa?

Kundresan är en metod för att organisera kundinsikter, utmaningar och möjligheter. Den beskriver kundens behov, beteende, drivkrafter, förväntningar och problem under en tjänsts olika faser. Genom exempelvis djupintervjuer, observationer eller kundinteraktioner följs kunden innan, under och efter att den använder en tjänst.

ten i anlöpsprocessen. Därefter har Sjöfartsverkets arbetsgrupp analyserat eventuella mönster och sett vilka likheter som finns.

Allt detta genererade en lista över vad som fungerar bra och vad som kan behöva utvecklas inom området, säger Maria Filipsson.

Kundresan är en del i Sjöfarts­ verkets inriktning för att utveck­ la sitt kundarbete. Detta ska bidra till mer behovsanpassade, effek­ tivare tjänster och produkter, men även en ökad förståelse, transpa­ rens och samarbete inom bran­ schen.

5/2020 SJÖRAPPORTEN 9

TEMA Slussar

Slussarna under ytan I Trollhätte kanal passerar fartyg med gods både in och ut från Vänern. En sjöväg som varit viktig långt före vår tid.

En bärande faktor till att fartyg kan gå på kanalen är de sex slussarna. I Trollhättan finns fyra av dem och mellan dem är nivåskillnaden 32 meter. Sjörapporten har varit där samtidigt som de över 100 år gamla slussarna stod tömda.

10 SJÖRAPPORTEN 5/2020

Kenneth Fjeldseth och Anders Widell under slussbotten.

5/2020 SJĂ–RAPPORTEN 11

TEMA Slussar

Projektingenjör Anders Widell visar runt under slussen.

P

rojektet med nya slussar för Troll­ hättan ägs av Trafikverket. Sjöfarts­ verket deltar som kravställare med sin expertkompetens för de framtida slussar de ska förfoga över. I Gula villan, Sjö­ fartsverkets kontor just intill slussarna i Troll­ hättan, samlas dessa outnämnda experter.

Framförallt är det Anders Widell, projekt­ ingenjör, som är inblandad. Även kollegor­ na Kenneth Fjeldseth, affärsområdeschef för Trollhätte kanal, Patrik Johansson som är un­ derhållschef och Sven Johansson som är in­ genjör är delaktiga. Över tiokaffet en torsdag i oktober berättar de om sin plats i projektet och vad som kommer att bli extra viktigt för sluss­ bygget.

– De nya slussarna ska hålla i 100 år, så det är både förarbete och underhåll att räkna med för vår del. Snart ska vi börja ta fram kalkyler och planer för att kunna jämföra det här pro­ jektet med andra infrastrukturprojekt som lig­ ger framför oss, säger Anders Widell.

Byggstarten planeras till 2025 men det är full fart på arbetet redan nu. Bland annat ut­ reds nio olika alternativ för hur och var slus­ stråket bör byggas.

– Vi har tre alternativ om var det nya sluss­ stråket kan dras rent geografiskt. Under dessa tre alternativ finns olika vägar att gå. I mars

12 SJÖRAPPORTEN 5/2020

Förstärkning av pelare.

nästa år kommer vi landa i vilket av de tre strå­ ken vi ska gå vidare med. Där är det Trafikver­ ket som tar ställning utifrån de underlag och de utredningar som har gjorts, fortsätter Anders.

Slusshistoria

Parallellt med arbetet för nya slussar pågår

1910 inledde 1000-1500 personer byggnationen av dagens slussar.

andra projekt i Trollhättan. 2021 ska de nuva­ rande slussarna renoveras. Slussbottnarna är förankrade i marken genom kolonner, eller stålpelare, som börjar bli till åren och de be­ höver på något sätt bytas.

– Vi har tittat på flera alternativ här, berät­ tar Kenneth Fjeldseth när vi tillsammans med Anders är på väg ner mot slusstrappan som består av tre slussar. Ett alternativ är att byta ut alla pelare, men det kostar och tar tid. 2011 monterade vi nya pelare i ena änden av sluss tre, parallellt med de som stått sedan slus­ sen byggdes. Nu har vi istället fokuserat på de gamla pelarna. Hur kan vi stärka dem på ett enkelt, säkert och hållbart sätt?

Framme vid kanten till sluss tre, som till­ sammans med fyran och femman bildar Troll­ hättans slusstrappa, tittar vi ner på botten av slusskammaren. Den är tömd på vatten. Nere på träbotten står en byggnadsställning i ena änden. Framför den ligger rep, stegar och an­ nat som skvallrar om ett pågående arbete un­ der jord.

1607 invigdes Sveriges äldsta sluss i Lilla Edet.

14 augusti 1800 passerade det första fartyget Trollhätte kanal.

25 oktober 1916 invigdes slussarna.

Affärsområdeschef Kenneth Fjeldseth.

Kryptan under slussen.

Fartygsstorlek i slussarna

– Ett arbete med Hisingsbron har gjort att vi har ett stopp här, ingen trafik går, vilket gett oss möjligheten att tömma slussarna och utfö­ ra lite arbeten här nere, berättar Anders Widell på väg ner för byggnadsställningarna.

Vi står nere på träbotten i sluss tre som i sin

tur förankras på en stålstomme. Runt om oss tornar slussens väggar upp sig, och ovanför väggarna skiner höstsolen. Några nyfikna ute på promenad har stannat till för att titta ner i slussarna som vanligtvis är vattenfyllda. Det är en mäktig känsla, som blir påtagligare när vi kommer ner under botten, längst ner i sluss tre.

– Akta så ni inte snubblar, botten här är lite ojämn, säger Anders till oss när vi klättrat ner för stegen och satt gummistövlarna i det nu grunda vattnet.

Han tänder sin ficklampa och går vant iväg genom slussen tillsammans med Kenneth.

Längs sidorna står pelarna i rader, som både bär upp och håller ner botten som naturligt vill uppåt när vattnet trycker på vid en fyllning.

De nyare kolonnerna står jäms de gam­ la halvvägs in. De gamla fortsätter hela vä­ gen bort, och är runda rör fyllda med cement.

På alla pelare sitter små, platta utväxter. Det ser ut som stenar men är i själva verket bak­

Slusslängd: 90 meter Största fartygslängd:

89 Slussbredd: 13,7 meter Största fartygsbredd:

13,4

Lägsta djup i slussen: 5,7 meter vid slussportarnas tröskel Största djupgående fartyg:

5,4

Källa: Faktauppgifter från boken Trollhätte kanal 200 år utgiven år 2000 av Sjöfartsverket.

5/2020 SJÖRAPPORTEN 13

TEMA Slussar

Sluss tre har tömts för att springor ska tätas i övre tröskeln.

14 SJÖRAPPORTEN 5/2020

terien Gallionella som äter järn. De går att ta bort, och pulvriseras då sönder i något som lik­ nar damm av rost. Även om de skadar metal�­ len skapar de rätt vackra mönster i den pelarsal som botten av slussen kan liknas vid.

Vi kommer fram till slutet av raden med de nyare pelarna och Anders visar oss en av de gamla som de har jobbat med under veckan.

– Här är den lösning vi har testat nu, vad gäl­ ler att stärka upp stålpelarna, säger Anders och visar.

En prototyp har tillverkats som består av två rörhalvor. De har monterats och klämts runt en befintlig pelare. Prototypen har pressats upp mot stålstommen och bultats fast i botten.

Lösningen ska kunna ersätta pelarens funk­

tion, samtidigt som den står kvar inne i kon­ struktionen. Och utfallet är mycket väl god­ känt. Det har även varit ett väldigt tidseffektivt arbete, där monteringen tagit endast någon timme.

– Egentligen har det här inte varit huvudpro­ jektet, utan det var att täta springor i övre trös­ keln, som skapats här i sluss tre. Det här med kolonnerna har vi kunnat arbete med som en bonus och det är klart vi tar vara på den möjlig­ heten, berättar Kenneth.

Tömningen har också inneburit att de kun­ nat göra en översyn av slussens status, något som det i vanliga fall behövs dykare för. En av de sakerna har varit en översyn av vridluckor­ na – portarna som öppnar upp och stänger av vattenflödet i slussarna. Vi blir visade ner till en av vridluckorna, en massiv, liten vridbar dörr som nu står helt öppen. När vi passerat ge­ nom den står vi på kanten till kryptan – ett kyr­ koliknande rum som finns i ena änden av varje sluss, och blickar ner i sluss fyras botten. Mitt emot oss står Kenneth med pannlampan tänd.

Han har gått ner genom den östra vridluckan istället.

Slussarna i Trollhättan har använts i 104 år.

De utgör ett gediget hantverk och en viktig del för sjöfarten. Över oss slussas vanligtvis fartyg med destination till eller från ham­ narna i Vänern. Trollhätte kanal fungerar lite som halspulsådern – att kanalen och slussar­ na fungerar är en förutsättning för sjöfartens överlevnad i området..

– Kolonnerna börjar bli gamla, de håller ett tag till, men vi planerar för att genomföra den här monteringen på samtliga kolonner i slus­ sarna här nästa år, säger Kenneth när vi möts upp igen.

– Vi har ett stopp nästa höst där vi ska ge­ nomföra det här, och efter att provmontaget fallit ut så lyckat känns det bra, inflikar An­ ders.

Trollhättans slussar Trollhätte kanal är 82 kilometer mellan Vänern och Västerhavet. Av den sträckan är cirka 10 kilo­meter konstgjord kanalsträcka medan resten är naturlig farled i Göta älv.

Nivåskillnaden är 32 meter mellan sluss två och fem i slusstrappan.

Vid fyllning och tömning fördelas vattnet jämnt över hela slussbotten och det ger jämna vatten­rörelser.

För en slussning behövs cirka 12000 kubik­meter vatten.

Källa: Sjörapporten nummer 3 2016

Arbetet nere i sluss tre är klart för den här

gången, och nästa morgon har arbetet med nedmontering av ställningen påbörjats när vi kommer dit. Nu kvarstår lite rapporter att skriva, och sedan fortsätter planering både inför nästa sommar då samtliga 110 kolonner ska förstärkas, och med projektet för de nya slussarna.

TEXT: EMMA BRASK FOTO: AGNE HÖRNESTIG, EMMA BRASK 5/2020 SJÖRAPPORTEN 15

VINJETT TEMA Slussar vinjettrubrik

Sammansvetsad med slussarna På övervåningen i Gula Villan där Sjöfarts­ verket har sina kontor, bredvid slussarna i Trollhättan, sitter ett stort flygfoto uppe på väggen. Det föreställer hela Trollhättans sluss­område. Framför fotot sitter slussar­ nas ”adoptivförälder” – Sven Johansson.

TEXT EMMA BRASK FOTO AGNE HÖRNESTIG

J

ag började augusti 1999 som projektledare och kom då in lite vid s­ idan av den verksamhet som redan fanns. Jag skulle stötta upp och ta hand om en del externa ar­ beten var tanken. Bland annat arbetet med att livstidsförlänga slussarna till 2030, säger Sven Johansson.

Med över tjugo år i ryggen som entreprenör inom bland an­ nat väg, anläggningsarbeten och bostadsbyggen och över tjugo år på Sjöfartsverket med Trollhätte kanal är Sven en kunskapsbank på två ben. Vi får en förmid­ dag över hunda år gamla sluss­ ritningar med ­honom.

– När jag började här tänk­ te jag bli kvar i fem år ungefär, skrattar han.

I uppdraget med att livstids­ förlänga slussarna blev även dammsäkerhetshöjande åtgär­

16 SJÖRAPPORTEN 5/2020

der ett stort arbete. Mycket kom utav de höga flödena i området 2001, de efter­följande klimatdis­ kussionerna och utredningarna.

Kritiska situationer tenderar att skapa rutiner för framtiden. Och kunskap.

– Jag märkte snabbt att det skulle bli ett stort jobb. Slussarna står inte av sig själva precis.

Mycket påverkar och påverkas i

kanalen. Vattenflöden, dammar, slussar, broar, natur och männis­ korna måste samsas för att skapa en säker sjöfart och omgivning.

– På såna här arbetsplatser som är så beroende av miljön runt dig måste du ha kunskap och förståelse för det också. Att jobba med naturen, inte mot den, brukar underlätta, säger Sven.

I Trollhätte kanal har damm­ anläggningarna i Lilla Edet, Trollhättan och Brinkebergs­

kulle Konsekvensklass B, vil­ ket är den näst högsta risk- och konsekvensklassen i Sverige.

Det innebär att det finns en över­ hängande risk för dödsfall och stora samhällskonsekvenser vid dammbrott. Ett stort ansvar som kräver stor kompetens.

Ett överlämningsarbete av kunskap och uppgifter till kolle­ gan Anders Widell pågår just nu, då Sven snart ska påbörja sin del­ pension.

– Anders är anställd i god tid för att kunna tanka av det som behövs. Det har varit en stor lätt­ nad för mig. Det kändes inte bra att kanske hamna i en situation där jag skulle sluta, utan att få lämna över mitt till någon, på ett ordnat sätt.

– Ett tag var jag den enda som jobbade a­ ktivt med dammsä­ kerhet här på Sjöfartsverket, vil­ ket ju inte är optimalt. Jag hade då en känsla av att man centralt inte riktigt förstod vad det inne­ bar i form av ansvar och åtagan­ de. Kunskapen jag samlat på mig under de här åren är ju viktig, och med den är kunskapsöverfö­ ringen lika viktig nu.

Hur ser då dammsäkerheten ut

idag i Trollhätte kanal? Här lig­ ger Sven och Sjöfarts­verket långt före andra aktörer i området.

– Vi är väl säkrade. Vi har gjort ett bra arbete för att för­ hindra olyckor så långt vi kan.

Bland annat genom fysiska verk­ tyg som den ”nödbroms” vi har tagit fram. Blir vattennivåerna för höga kan vi sätta in ett stopp i Brinkebergskulle. Vi har också en god förberedelse att hantera sånt här rent administrativt. Hur vi ska läsa av väder och vind för att förstå vad som förväntas hän­ da här näst, och hur kontaktvä­ gar ska skötas med hamnarna i Vänern och i kanalen.

Som den dammsäkerhets­

– Vi är ett bra lag här. Det är viktigt att alla bidrar, då blir det som allra bäst.

Sven betonar sin bakgrund av

att ha jobbat på ”golvet”. Det är betydande för en bra kommu­ nikation med både kollegor och entreprenörer.

– Det skapar en ovärderlig kunskap men också en trygghet i den egna rollen. Det blir myck­ et enklare att prata och resonera kring arbetsmetoder och redskap med kollegorna. Men det är tjugo år sedan jag var där, och mycket har hänt sedan dess. Detta är ju färskvara och behöver underhål­ las. Därför är kollegornas kun­ skap väldigt viktig att ta in.

– En viktig del i att leda arbe­ ten är uppföljning och öppenhet.

Glöm inte att ge kollegorna be­ röm eller kritik!

Snart väntar delpension, efter­

som helpension inte är något alternativ.

Hur blir det att börja jobba del-

expert Sven blivit fyller hans kompetens bildligt talat Gula Villan, samtidigt som den ger plats åt alla k­ ollegor att ock­ så briljera och utvecklas. Det ena ute­sluter inte det andra här. Tvärtom, Sven lyfter fram hur viktigt det är att alla ska få komma till tals just för att de sitter på olika kunskaper och ser saker från olika håll.

– Jag är i princip uppvuxen i bodarna ute på byggen. Jag brukar säga att jag är väldigt allmänbildad på bygg utan att vara specialist.

tid?

– Det kommer gå jättebra, sva­ rar han säkert och lutar sig bak­ åt i stolen. Anders har ju ungefär samma bakgrund som mig, och det är ett riktigt bra och kompe­ tent gäng som jobbar här.

Klarar du av att släppa job-

bet då?

– Jajamän, inga problem.

Sven ska gå ner till 80 procent, en delpension som gäller tills han blir 65 år.

– Så efter det får jag ju gå upp på heltid igen, skrattar han.

Först hade Sven tänkt gå ner i arbetstid, tills hans chef

Sven Johansson är en kunskapsbank när det gäller slussar och damm­säkerhet.

Kenneth Fjeldseth presenterade deltidspension som ett alternativ.

Det ka­llas 80–90–100 och inne­ bär att Sven går ner till att jobba 80 procent, får 90 procent av lö­ nen men att pensionen blir oför­ ändrad på 100 procent.

– Det är en otrolig förmån.

Och jag hade nog haft svårare att gå ner mer i tid, till 60 procent.

Då hade jag nog inte känt att jag hänger med i arbetet.

Sven har lite över ett år kvar till 65.

Vad är planen efter det?

– Jag tänker ju fortsätta jobba.

Jag har minst lika roligt på job­ bet som hemma. Min sambo är nio år yngre, så varför ska jag gå hem när hon inte gör det? Det är ju inte så kul. Och så länge gäng­ et här orkar med att jag springer

runt och tjötar så är det min plan, skrattar han.

Som avslut frågar jag hur han tycker att arbetet förändras under årens lopp.

– Jag vet inte om något är bätt­ re nu än förr, eller tvärtom. Och det behöver det kanske inte all­ tid vara. Jag har alltid haft ro­ ligt på jobben och upplever att vi på mina arbetsplatser alltid har skött arbetsmiljön och ekonomi på ett bra sätt. Det handlar om att få in en bra laganda. Det går hand i hand med säkerhet, och för oss kommer säkerhet i första hand.

Har du säkerhet och roligt på job­ bet så levererar du. Svårare än så är det inte.

– Och om inte pengarna räck­ er, då är det felkalkylerat, skrat­ tar han.

5/2020 SJÖRAPPORTEN 17

TEMA

För att säkra Trollhätte kanals funktion planeras för nya slussar i Lilla Edet, Trollhättan och Vänersborg.

Samråd väntas till våren TEXT OCH FOTO AGNE HÖRNESTIG

En lokaliseringsutredning har inletts om var de nya slussarna ska byggas och flera alternativa dragningar är uppe på bordet.

I dag finns sammanlagt sex slussar i Lilla Edet, Trollhättan och Brinkebergskulle. Projek­ tering får visa hur många det blir i framtiden.

Våren 2021 planeras samråd där allmänhet, näringsliv, kom­ muner och myndigheter kan ge sina synpunkter i en lagstadgad process.

Planen för den nya sluss­ leden är byggstart 2025–2026 och färdigställande 2030–2032, då den gamla slussleden av­ vecklas.

– En attitydundersökning vi­ sar att 80 procent har stor kän­ nedom om projektet och vi upplever att många är positiva till det, säger Susanne Gebau­ er, kommunikationsansvarig på Trafikverket.

Pris för projektet Slussar i Trollhätte kanal: cirka 3,3 miljar­ der kronor i 2017 års prisnivå.

Trafikverket är byggherre med­ an Sjöfartsverket bidrar med sin nautiska kompetens.

18 SJÖRAPPORTEN 5/2020

Här styrs kanalen

Slussar

Caroline Karalsson förtöjer fartygen vid slussningen.

TEXT EMMA BRASK FOTO AGNE HÖRNESTIG

K

lockan visar 13:30. Fredags­ eftermiddag. Uppe i kanal­ centralen ser personalen ut över slusstrappan. Den är nästan helt tömd på vatten. Genom trä­ däcket syns lite av det kvarvarande vattnet, som reflekterar från botten.

Längs ned i trappan ligger sluss fem och sedan följer fyran och trean.

Slusstrappan har varit tömd på vatten i veckan, vilket beror på ett stopp för ar­ beten vid Hisingsbron i Göteborg. Un­ der den tiden har vissa underhållsarbe­ ten gjorts i sluss tre (läs mer på sidan 10 texten om under ytan). Nu är jobbet slutfört och personalen i kanalcentra­ len, några meter ovan mark, väntar på klartecken från kollegor uppströms att få fylla på med vatten.

– En vridlucka har fastnat, så vi kan av säkerhetsskäl inte fylla slussarna än, berättar Jimmy Krohn, slussmäs­ tare i kanalcentralen sedan 31 år.

Under tiden de väntar stämmer Olle Löfvenberg av läget med Jimmy. Olle är en av kanaloperatörerna som sitter vid de bildskärmstyngda skrivborden varifrån slussarna styrs längs Trollhät­ te kanal. I det jättestora rummet finns även arbetsplatser varifrån broarna längs kanalen öppnas.

De pratar igenom proceduren med att fylla upp slussarna igen, och till vilken nivå de ska fylla sluss fyra när klartecken kommer.

Klockan 13:50 ringer telefonen. Pro­

Troubadour på väg in i Trollhätte kanal.

blemet med vridluckan är löst och Olle får klartecken att börja fylla upp igen.

– Nu kommer vattnet ner genom tre­ an till fyran, berättar han för oss fram­ me vid fönstret.

I kanalcentralen trycker Olle Löfvenberg på knapparna för portarna och vridluckorna och kontrollerar vattennivåerna.

Trädäcket i fyran är snart dolt under vattnet som lugnt och jämnt letar sig in i slussen. Ljudet av vattenfyllningen hörs ända upp till kanalcentralen. När fyran är fylld till bestämd nivå stängs vridluckorna mellan fyran och trean, som då börjar fyllas istället.

Klockan 15:30 stänger Olle portar­

na till trean och slussarna i trappan är återigen fyllda med vatten.

Kanalcentralen i Trollhättan är en plats som lever dygnet runt, året om.

Härifrån sköts de sex slussarna och elva öppningsbara broarna längs ka­ nalen.

Det finns en påtaglig hemmakänsla här. Det pratas om arbetet som gjorts i slussarna under veckan, jobbet på ka­ nalcentralen och om barnen hemma­ vid som klippt håret i helt nya frisyrer.

Vad är det som lockar så med jobbet på kanalcentralen? Olle svarar: – Kollegorna, och variationen i ar­ betet. Dels att jobba i skift, att få tid till egna intressen eller familj dagtid som du inte får på samma sätt när du job­ bar kontorstider. Dels en tjusning med att kunna göra olika typer av arbeten här också.

För broar och slussar är inte det enda

som operatörerna på kanalcentralen i Trollhättan jobbar med. Snett bakom Olle och Jimmy, i ena hörnet av rum­ met, sitter Charlotte Fåll, kanalopera­ tör, på stolen för lotsplanering.

– Vi som jobbar här fördelar vår tid över de här båda uppgifterna. Ibland sitter du som lotsplanerare och lägger schema för lotsarna som går längs ka­ nalen, ibland sitter du och sköter slus­ sarna på ute stationerna och de flesta av broarna tillsammans med slussmäs­ taren som sköter slusstrappan där Olle

sitter idag. Men vi hjälps så klart åt när det behövs, berättar Charlotte.

Vi åker ifrån kanalcentralen när slussarna är fyllda. På kvällen återvän­ der vi i lagom tid innan det första far­ tyget ska slussa sedan en vecka tillba­ ka. Ett tag innan fartyget ska anlända kommer Caroline Karlsson. Hon job­ bar som dispositionspersonal och är den som förtöjer fartygen längs ka­ nalen i vid slussningarna. I rollen in­ går också utförande av broöppningar, utearbete som gräsklippning och snö­ skottning och enklare underhållsarbe­ ten. Som dispositionspersonal jobbar Caroline som mest 13 timmar i sträck, längs hela kanalen.

Klockan 19:45 skymtar några lanter­

nor i det kompakta mörkret nedanför slussområdet. De syns tydligt uppe från kanalcentralen, där Olle, Jimmy, Charlotte och Caroline även följer far­ tyget via dess AIS-sändare på en av alla skärmarna som finns. Efter någ­ ra minuter syns det blåröda fartyget Troubadour. Det hörs knappt när hon mjukt flyter in i sluss fem med skicklig precision, men desto mer när slussen börjar fyllas. Uppe i kanalcentralen trycker Olle på knapparna för portarna och vridluckorna, kontrollerar vatten­ nivåer och blickar ner över slussarna.

Längs slusskanten förtöjer Caroline Karlsson fartyget som sakta stiger och klättrar upp genom slusstrappan.

Klockan 20:45. Besättningen vinkar

till Caroline innan hon efter sluss tre hoppar in i sin bil och följer fartyget upp till nästa två slussar för att sköta samma procedur där.

Kanalcentralen ruskar på sig i mörk­ ret, slussmaskineriet fortsätter levere­ ra. Precis som det gjort i drygt 100 år.

5/2020 SJÖRAPPORTEN 19

AKTUELLT

Säker på isen?

N

u är det äntligen dags att ta fram skridskorna och ut och njuta på vintervack­ ra isar. Det som inte är lika vackert är om olyckan är framme. Vad gör du då? Här får du några enkla och värdefulla råd och tips inför dina kom­ mande skridskoturer.

Först av allt bör du skaffa dig kun­ skap om isar innan du ger dig ut. Visste du att över grund, sund och runt broar, bryggor och klippor kan isen vara sva­ gare? Likaså längs båtrännor samt vid till- och frånflöden. Saltvatten, som i skärgården och ute på havet, gör isen svagare än sötvattnet i insjöarna. Njut, men var medveten om isens begräns­ ningar!

Sjöfartsverkets Sjö- och flygrädd­ ningscentral (JRCC) ansvarar för sjö­ räddningstjänst året om. Det innebär

FOTO: SHUTTERSTOCK

20 SJÖRAPPORTEN 5/2020

att förutom handelssjöfart och färjetra­ fik så kan även andra båtar som deltar i en räddningsinsats bryta upp en ränna som tidigare varit fast is, med risk för sprickor över ett stort område. Är du rätt förberedd? Läs följande tips och råd så du är väl förberedd för att kunna hantera en olycka.

Inför skridskoturen: Rätt utrustning och rätt information Ta med dig isdubbar, flythjälpmedel, räddningslina och var noga med att du bär dem lättillgängliga och utanpå klä­ derna Ta med ombyte – och förvara dessa i en vattentät påse Lika viktigt som utrustning är att du meddelar någon om färdvägen och hur

länge du tänkt vara ute på isen. Då har JRCC bättre förutsättningar för att hit­ ta dig snabbare och det kan vara en tids­ avgörande faktor för att rädda ditt liv.

Viktigt är även att du kan larma när du råkat illa ut eller om någon annan du möter på isen har råkat ut för en olycka.

Med rätt utrustning och kunskap räd­ dar du liv!

Under skridskoturen: Lär dig larma rätt Larma direkt – och larma hellre en gång för mycket än en gång för lite!

Tänk på att du snabbt blir nedkyld och att det under vintertid kan ta längre tid för en resurs att nå fram till dig. Lar­ men vid isolyckor är alltid tidskritiska.

För att kunna larma även när du lig­ ger i en isvak behöver du skydda mobi­

Läs mer om iskunskap på Sjöfartsverkets och Issäkerhetsrådets hemsidor

len mot vatten. Håll din mobil torr genom att använd ett vatten­ tätt fodral och se till att du har telefonen lättillgänglig.

Larma genom att ringa 112, eller genom att ringa direkt via SOS-appen.

Du kan också larma genom att ak­ tivera en nödsändare. Tänk på att du behöver ange din position så att JRCC kan koordinera enheter till dig så snabb som möjligt. JRCC kan även po­ sitionera dig genom en sms-tjänst. Då behöver platstjänster vara aktiverat i din mobil så att du kan delge din posi­ tion vid en eventuell olycka.

Om du har en personlig nödsända­ re aktiverar du den, och larmet hamnar då hos JRCC som inleder en insats för att hitta dig. Är du i en situation som du är osäker

på om du kan hantera, ring 112. Och om du ser någon i nöd, larma först och agera sen!

Tillsammans räddar vi liv!

Vi avråder starkt från att åka ut ensam på isen. Är ni fler och olyckan är fram­ me så är chansen större att någon av er kan larma och även hjälpa till. Till­ sammans räddar vi liv.

Njut av isen och vara ­förberedd när olyckan är framme. Jag önskar er härliga och ­säkra turer på isarna.

Hälsningar, Lina Toresson, Sjöräddningsledare vid Sjöfarts­ verkets Sjö- och flygräddningscentral

5/2020 SJÖRAPPORTEN

21

AKTUELLT

Gryning för nya generationens isbrytare

D

et finska de­ signföreta­ get Aker Artic Technology får uppdraget från Sjö­ fartsverket och finska Trafikledsverket att de­ signa nästa generations isbrytare. De nya isbry­ tarna ska klara att bryta en bredare isränna, vara billiga i drift och under­ håll och klara en över­ gång till fossilfritt bräns­ le senast 2030.

– De nya fartygen kommer att represen­ tera en helt ny gene­ ration. Eftersom de operativa kraven och miljö­förhållandena för­ ändras i Bottenviken kommer vi att arbeta nära de finska och svens­ ka operatörerna för att gemensamt utveckla en lösning som ska hålla över ett halvt sekel. Det­

22 SJÖRAPPORTEN 5/2020

ta är den mest utmanande designuppgift vi som företag har mött, säger Reko-Antti Suojanen, VD för Aker Arctic.

– Det blir billigast i längden att ersätta alla tre isbrytare från 1970-talet i den så kallade Atleklas­ sen samtidigt. Vi har föreslagit att detta ska finansieras via den na­ tionella planen för infra­ struktur, och förutsätt­ ningarna för detta har vi en nära dialog med reger­ ingen om. En utmaning blir att hitta en fossilfri lösning, säger Katarina Norén, generaldirektör Sjöfartsverket.

Designprojektet är värt 3–4 miljoner euro och arbetet kommer att vara klart i slutet av 2021.

Arbetet inleds med ut­ värdering av alternativa isbrytarkoncept.

FOTO: SJÖFARTSVERKET

Jesper Nilsson och Emrik Gunnarsson.

Sveriges bästa unga mekaniker I höstas tävlade Emrik Gunnarsson och Jesper Nilsson i Yrkes-SM för flygmekaniker.

Båda två arbetar på SMA Main­ tenance med underhåll av Sjöfarts­ verkets sjö- och flygräddningsheli­ koptrar.

Förstaplatsen tog Emrik Gun­ narsson vilket innebär att han kom­ mer tävla internationellt med Yrkes­ landslaget i Shanghai nästa år.

– Tävlingen kändes bra, det var rik­ tigt roligt att få träffa alla andra del­ tagare och stämningen var mycket

lättsam under hela tävlingen, säger Emrik Gunnarsson efter vinsten. Även Jesper Nilsson som hamna­ de på en tredjeplats var glad.

– I det stora hela är jag väldigt nöjd med min insats och med min tredje­ plats. Det gick bättre än vad jag hade väntat mig.

Yrkes-SM är ett svenskt natio­ nellt mästerskap, där yrkesutbil­ dade ungdomar upp till 25 år tävlar i yrkesskicklighet, anordnat av Trans­ portfackens Yrkes- och Arbetsmiljö­ nämnd.

Muddermassor blir byggnadsmaterial TEXT EMMA BRASK FOTO AGNE HÖRNESTIG

Hamnarna i Västerås och Köping rustas och utvecklas för att kunna ta emot större fartyg och större gods­ volymer. I och med detta muddrar Sjöfartsverket en del av Mälarfarle­ den in till hamnarna.

Sammanlagt hanteras ungefär 100 000 kubikmeter muddermas­ sor. Av den mängden är cirka 38 000 kubikmeter förorenade massor som huvudsakligen omhändertas på land någon kilometer från hamn.

För att minimera miljöpåverkan används muddermassorna som byggmaterial vid verksamhetsytan på land, dit de fraktas.

De förorenade massorna blandas med slagg, cement och aktivt kol.

På så sätt kapslas föroreningarna in i muddermassorna som stabilise­ ras. Metoden och ”bindemedelsre­ ceptet” har tagits fram av Anna Kru­ ger, markmiljöspecialist vid Västerås stad i samråd med SGI, Statens Geo­ logiska Institut.

– Det är bra att de i grunden förore­ nade massorna kan användas som byggnadsmaterial och att man ge­ nom aktuell hantering faktiskt för­ bättrar miljön i Mälaren, säger Max Bjurström, projektledare, Sjöfarts­ verket.

De rena massorna återtippas inom angivna dispensområden.

Muddringsarbetet av farled och hamn beräknas klart våren 2022.

FOTO: DANIEL HOLMGREN

5/2020 SJÖRAPPORTEN 23

AKTUELLT Pinuppor, flickor i sjömanskostym och tatueringar på nakna damer.

Det var vad Petra Sviberg fick fram när hon sökte på kvinnliga sjömän på Google. Hennes irritation resulterade i ett fotoprojekt som ska bredda bildkonsten. Och kanske locka fler kvinnor till sjöfarten.

TEXT FRIDA ROIJER FOTO NINA VARUMO

De utmanar bilden av kvinnliga sjömän D

G

I

LL

BE

RG

K

24 SJÖRAPPORTEN 5/2020

ställa upp. Många har hört av sig och vill vara med. Däremot har coronapande­ min ändrat förutsättningarna för pro­ jektet en del.

– Vi fick plötsligt bråttom att hinna dokumentera en bransch som snabbt var på väg att för­ ändras. I våras kändes det som att vi stod i spillrorna när hela färjelinjer var på väg att läggas ner, säger Petra Sviberg.

Fotografen Nina Varumo kas­ tade sig in i arbetet med att följa kvin­ norna. Under ett dygn följde hon exem­ pelvis barchefen på Tallink Silja. Hon kommer nära inpå. Ända in i hytten vid morgonbestyren och vid samtalen hem till familjen.

– Det är en genuin och person­ lig skildring av att vara sjö­ man och kvinna idag. Berät­ tat av kvinnor om kvinnor, säger Nina Varumo.

DIC

branschsamarbetet Vågrätt, där båda är engagerade. En fotograf kopplades in, Nina Varumo, och de ansökte och fick 250 000 kronor i bidrag från Stiftelsen Sveriges Sjömanshus. Ett tiotal kvin­ nor som arbetar inom svensk sjöfart ska porträtteras. Ambitionen är att skildra kvinnor i olika åldrar, i olika delar av landet, med olika yrken på olika slags fartyg. Helst ska såväl kryssningsbåtar som ro-ro, tank­fartyg, isbrytare, väg­ färjor och linjetrafik täckas in.

– Vi tycker att Vågrätts arbetsgrupp gör ett jätteviktigt arbete och det här var ett bra sätt att stödja en del av deras ak­ tivitetsplan, säger Karl Karell på Stif­

Det har inte varit svårt att få folk att

FOTO :

De landade i ett projekt inom ramen för

telsen Sveriges Sjömanshus. Det finns idag en mängd olika bilder, men de är oftast ur ett manligt perspektiv. Nu får kvinnorna ge sin egen version och själva bestämma över hur de vill visas upp.

et hela började med att Petra Sviberg, sjöman och då om­ budsman på Seko Sjöfolk, satt i en övernattningslägen­ het med sorgliga tapeter och ville hänga upp något på väggarna. Hon sökte på in­ ternet efter konst föreställande kvinnli­ ga sjömän. Resultatet var nedslående.

– Det gjorde mig så irriterad. Jag skrev ett inlägg på #lättaankar, sjöfarts­ branschens metoo-upprop, och fick mycket respons, berättar Petra Sviberg.

En av dem som hör­ de av sig var Cecilia Österman, forskare och lektor på Sjöfarts­ högskolan vid Linné­ universitetet. Tillsam­ mans vände och vred de på frågan om hur kvinnor porträtteras i den mansdominerade sjöfartsbran­ schen, ofta av manliga fotografer med manliga perspektiv. Och hur man skulle kunna förändra det.

Att det skulle vara en kvinn­

lig fotograf i projektet var viktigt.

– Det finns så många stereotypa bil­ der redan, säger Petra Sviberg. Vi be­ höver inte fler bilder av söta kvinnor i hjälm framför Maerskcontainrar. Vi ville göra detta med en kvinnlig blick.

Nina Varumo funderar över vad den kvinnliga blicken betyder för histo­ rien och berättelsen. När den kvinnli­ ga blicken dokumenterar, skildrar och

speglar en annan kvinna kan den tillfö­ ra ett nytt lager.

– Visst handlar det om p­ ersonkemi och i vilken mån man kan förvalta ett förtroende, men kanske att jag som kvinna kan relatera till vissa frågor och komma till kärnan lite fortare.

I första hand är bilderna ett konstpro­

jekt med målet att bredda bildkonsten.

Bilderna – i gränslandet mellan doku­ mentärfotografi och konst – ska resul­ tera i en utställning och en bok. Ett mer långsiktigt mål är att inspirera fler att skapa konst som utmanar rådande nor­ mer, inte bara inom fotografi.

– Det är också en fråga om represen­ tation, säger Petra Sviberg. Vi vill syn­ liggöra de kvinnliga sjömännen och gärna locka fler till branschen. Det är inte ett primärt mål, men visst vore det fantastiskt om det blev en konsekvens.

Ett andra ben av projektet, eller kanske

mer en avknoppning av konstpro­ jektet, är att skapa en bildbank för pressbilder. För det finns ett behov att bredda perspektivet, menar Petra Sviberg. Att det är svårt att hitta bilder på kvinn­ liga sjömän, som inte är objektifierande, visar inte minst hennes bildgoogling i övernattningslägenheten.

Exakt hur bildbanken ska utformas och hanteras är fortfarande en öppen fråga. Själva bildmaterialet blir också annorlunda, mer neutralt, än det som visas i konstprojektet.

– Branschmedia har visat intresse och diskussioner pågår, berättar Petra Svi­ berg.

Succé för Vågrättvecka TEXT EMMA BRASK

Branschsam­arbetet Vågrätt har i vanliga fall, i tider utan pandemier, öppna möten där de delaktiga ak­ törerna samlas och delar kunskap.

Under hösten skulle Sjöfartsverket vara värd och för att kunna genom­ föra mötet flyttades det över till Sjö­ fartsverkets Instagram.

Under vecka 45 sände Sjöfarts­ verket i samarbete med projektet REDO och Vågrätt livesamtal på te­ mat Best Practice inom inkludering och en arbets­miljö för alla.

Cajsa Jersler Fransson, projekt­ ledare på Sjöfartsverket, är deltagan­ de i både Vågrätt och REDO, och var samtalsleda­ re under veckans sju live­samtal.

Cajsa, du har deltagit

i Vågrätts öppna möten tidigare.

Hur kändes denna digitala version?

– Bakom den lugna fasaden var det panik. Men när det värsta hade gett sig, alltså att gästen var uppkopplad i samtalet, blev jag helt förtrollad av vad de hade att säga.

Såhär i efterhand är det väldigt kul med all bra feedback också.

Vad har varit viktigast för dig med att få genomföra den här veckan?

– Att se allt som görs i och utan­ för branschen. Och att det finns olika orsaker att göra samma sak. Det må vara att du vill öka rekryteringen av kvinnor, att du vill att kompetensen, i detta fall den kvinnliga, ska stanna kvar eller att förbättra arbetsmiljön.

Jag vill bidra till att ge inspiration att jobba framåt och det tycker jag alla gäster bidrog till.

Som ett led i utbildningen på Sjökaptenslinjen ska Beatrice Engels köra en täckt livbåt. Bilden är från Vågrättprojektet.

Samtalen går att ta del av i efter­ hand på Sjöfartsverkets Insta­ gram och så småningom på deras Youtube-­kanal.

5/2020 SJÖRAPPORTEN 25

FORSKNING OCH INNOVATION

Skräddaren mäter okända vatten Den autonoma sjömätningsfarkosten Skräddaren används för att mäta där sjömätningsfartygen inte kommer åt.

Drygt en meter lång och 15 kilo tung tar sig Skräddaren fram över vattenytan och läser av sjöbottnen med ekolod. Den lilla farkos­ ten är på god väg att bli Sjöfartsverkets nya standardverktyg för sjömätning i grunda vatten.

visa var den största nyttan av nya sjömätningar finns, förklarar Linda Blied, kartingenjör och projektledare för OSKAR. Området är på vissa ställen inte sjömätt sedan slutet av 1800-talet.

Den data som framkommer i pro­ jektet kommer att kunna användas till nya och säkrare sjökort.

TEXT FRIDA ROIJER FOTO SJÖFARTSVERKET

S

verige ligger långt fram i utvecklingen av ny teknik för en digitalise­ rad sjöfart. Något av det senaste är autonoma sjömätnings­ farkoster som gör kustnära mät­ ningar där sjömätningsfartygen inte kommer åt. Sjöfartsverket håller just nu på att testa en sådan, som går under namnet Skrädda­ ren.

Sjömätningen ingår i projekt OSKAR (Optimering av Sjöbu­ ren Kollektivtrafik och Annan

26 SJÖRAPPORTEN 5/2020

Regelbunden trafik), ett samarbe­ te mellan Sjöfartsverket, Linkö­ pings universitet och VTI (Statens väg- och transportforskningsin­ stitut). OSKAR handlar om att sjömäta ett 32 kvadratkilometer stort område i Göteborgs södra skärgård och med hjälp av de in­ samlade datauppgifterna kon­ struera en modell som kan opti­ mera framtida sjöfartsrutter.

– Modellen föreslår nya effek­ tivare rutter för sjötrafiken. Den hjälper oss att prioritera genom att

Sjömätningsfartyget Anders

Bure kartlägger merparten av sjö­ bottnen. Men för att få fram data även över de grundare område­ na tar man det för Sjöfartsverket helt nya verktyget Skräddaren till hjälp. Marie Olsson och Johan Riismark är mätningsingenjörer på Sjöfartsverket och de som gjort mätningarna med den självgåen­ de farkosten.

– Vi hade en inkörningsperiod under våren och sommaren, och sedan körde vi skarpt i augusti, berättar Marie Olsson.

Skräddaren ska främst använ­ das för att mäta på 0–3 meters djup. Den arbetar på egen hand enligt en förprogrammerad rutt, men Marie Olsson och Johan Riismark har ändå behövt vara i närheten och hålla uppsikt för eventuella båtar.

Skräddarens uppgift var att mäta Asperösund, ett 1600 me­ ter långt sund mellan Asperö och Brännö. Förhoppningen var att hitta djupare områden, som skul­ le kunna motivera att muddra en ny led för den mindre djupgåen­ de trafiken.

– Det hade blivit en väldig tids­ vinst. Men tyvärr, det var extremt grunt nästan överallt, säger Marie Olsson.

Sjömätningsfartygen mäter med

multibeam, ekolod med flera strå­ lar, som scannar av en bred kor­ ridor och genererar en högupplöst

Marie Olsson övervakade arbetet i Asperösund i somras.

Sjöfartsverkets Anders Åkerberg, Johan Riismark, Marie Olsson, Peter Sjöstrand vid Skräddarens dop.

Utgivning av sjökort Projekt OSKAR ska vara klart i juni 2023, men det dröjer innan de nya mätuppgifterna från studieområdet finns med på sjökort.

Sjöfartsverket tillämpar en flexibel tryckplan för produktion av sjökort, där större förändringar driver behovet av nya utgåvor (new edition). Däremot kommer enskilda förändringar ut kontinuerligt via ENC (digitala sjökort) samt till Sjökort via Ufs (Underrättelse för sjöfarare).

För Båtsportkort sker utgivning däremot mer i intervaller och nästa för Göteborgsområdet planeras våren 2021.

Därmed kommer endast de enskilda identifierat kritiska uppdateringar som har publicerats i ENC med i denna utgåva.

Skräddaren kör efter en programmerad rutt.

bild av botten. Skräddaren är för­ sedd med ekolod med enkelstråle, så kallad singlebeam, som mäter djupet rakt ner från ekolodet och ger profiler av terrängen.

Någon heltäckande bild av sjö­ botten får man alltså inte av lo­ det på Skräddaren, däremot hål­ ler själva mätdatan hög kvalitet och ger ändå en god fingervisning i projekt OSKAR om var det kan vara läge att undersöka möjliga framtida farleder.

– Det går att utrusta Skräddaren

med multibeam, men det är dy­ rare och mer komplext. Kanske är det nästa steg, eventuellt på en farkost som är något större än den vi har. Skräddaren är smidig och går att lägga i bagageutrymmet på bilen och ta med sig i en liten båt, säger Marie Olsson.

Sjömätningarna med Skräd­ daren är klara inom projektet

”Skräddaren är smidig och går att lägga i bagage­ utrymmet på bilen och ta med sig i en liten båt.”

Marie Olsson, mätningsingenjör.

OSKAR, men på Sjöfartsver­ ket kommer man att fortsätta test­mäta och utveckla verkty­ get i samarbete med leverantö­ ren, ­Linköpingsföretaget Deep Vision.

– Skräddaren har haft några barnsjukdomar. Bland annat var det nästan 30 grader ute i augusti, då blev det väldigt varmt i motor­ styrningen till propellrarna. Det hade leverantören inte varit med om tidigare, men de löste det.

En annan svårighet har hand­ lat om den frodiga växtligheten som gjort det besvärligt för eko­ lodet att hitta botten. Man har fått laborera för att hitta den perfek­ ta frekvensen på strålen. Är frek­ vensen för hög fastnar strålen i vegetationen och når inte ner till botten. Är strålen å andra sidan för låg går den genom sjöbottnen och visar fel djup.

En annan parameter att labo­

rera med handlar om bredden på strålen. Den får inte vara för bred, för då når den inte botten mellan sjögräset. Marie Olsson berät­ tar att de, efter att ha diskuterat saken med marinbiologer, even­ tuellt kommer att göra nya mät­ ningar i februari när det är mindre växtlighet.

Jämfört med sjömätningsfar­ tygen tar Skräddaren betydligt längre tid på sig att mäta. Dels för

att farten bara är 2–4 knop och dels för att Skräddaren bara är utrustad med ett enda ekolod på skrovet.

Framöver ska man prova att förse den med ytterligare lod, som sätts fast på utfällbara armar.

Det skulle göra mätningarna ef­ fektivare – och billigare.

Men det är ändå inte tal om att

använda Skräddaren för några stora ytor. Den ska snarare vara ett komplement till de större bå­ tarna på de grundare områdena.

Marie Olsson ser framför sig att varje sjömätningsfartyg ska ha en Skräddare, som kan mäta vid bränningar eller på andra ställen där fartygen inte kommer åt. För om testprojektet med Skräddaren faller väl ut – och allt pekar på det – kommer autonoma farkoster att bli en reguljär del av Sjöfartsver­ kets framtida sjömätningar.

5/2020 SJÖRAPPORTEN 27

YRKET Flygchef TEXT NIKLAS BROWEUS FOTO EMELIE ASPLUND

”Sjösäkerhet ligger mig varmt om hjärtat”

S

jöfartsverkets sjö- och flygrädd­ ningsverksamhet (SAR) ansvarar bland annat för insatser när nå­ gon är eller tros vara i sjönöd, och för sjuktransporter från fartyg. Ansvaret gäl­ ler svensk sjö- och flygräddningsregion som innefattar svenskt sjöterritorium, visst inter­ nationellt vatten samt Vänern, Vättern och Mälaren. Sjöfartsverkets Helikopterenhet är en pusselbit i ett stort och övergripande sys­ tem av räddningsresurser.

CARL-JOHAN MALMBERG är flygchef på Sjöfartsverkets Helikopterenhet sedan drygt ett år tillbaka och är den som ansva­ rar för flygverksamheten med räddnings­ helikoptrarna.

– Mitt ansvar är flygoperationerna på Sjö­ fartsverket och att våra besättningar håller tillräcklig kvalitet, och har bra procedurer för att kunna genomföra räddningsuppdrag på ett effektivt och säkert sätt, säger CarlJohan som arbetade ett år som Safety Manager på Helikopterenheten innan han fick rollen som flygchef.

– Jag har tillbringat hela mitt liv vid och på sjön, både på min fritid och i mitt tidigare jobb som Sjöofficer. Jag har dessutom flugit räddningshelikoptrar i försvarsmaktens regi i nästan tjugo år, så sjösäkehet och sjörädd­ ning är något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

HAN ÄR ALLTSÅ själv utbildad pilot - ett måste för att vara flygchef på Sjöfartsverket.

– Transportstyrelsen är vår tillsynsmyn­ dighet och den kräver att du är pilot och har, eller har haft, ett flygcertifikat för den här rol­ len. Du måste vara insatt i flygoperationerna och ha relevant erfarenhet för jobbet som flygchef, säger Carl-Johan Malmberg på en blåsig telefonlinje.

Han jobbar, som många andra, hemifrån under coronapandemin. Under vårt samtal passar han på att ta en promenad.

Annars innebär rollen som flygchef myck­ et tid på kontoret.

– I mångt och mycket är det ett administra­ tivt arbete. Det handlar mycket om att hålla 28 SJÖRAPPORTEN 5/2020

våra procedurer och manualverk uppdate­ rade. Jag är inte ute och flyger på baserna, men är så klart och hälsar på och följer verk­ samheten.

– Det är en stor verksamhet. Vi är näs­ tan hundra personer på flygenheten, varav 80–90 är besättningsmän på flygbaserna.

Mycket av arbetet på enheten handlar om planering och schemaläggning för be­ sättningarna.

SAR-BASERNA ÄR placerade i Göte­borg, Kristianstad, Visby, Norr­ tälje och Umeå. Det finns normalt en helikopter i beredskap på varje bas dygnet runt, året om. För att lösa det har Sjöfartsverket totalt sju helikop­ trar, vilket är i underkant för att med säkerhet kunna lösa uppgiften över tid.

– Det är lite. Nu har vi till exem­ pel en helikopter på en längre repa­ ration och sex helikoptrar tillgängli­ ga för operationen vilket är för lite.

Det har lett till att vi periodvis tving­ ats stänga en bas under hösten, sä­ ger flygchefen som med anledning av det här ser en utmaning i att klara av sitt uppdrag.

– Vi är tydliga med att vi skulle behö­ va fler helikoptrar för att med säkerhet kunna säga att vi kan hålla bered­ skap dygnet runt, året om.

Carl-Johan menar att helikop­ trar är en ovärderlig resurs när det gäller snabba räddningsinsatser.

– De kan snabbt söka över ett stort område, snabbt vara på plats och har möjlighet att vinscha nödställda. Det är en avgörande förmåga när någon är nödställd då väderförhållanden och sjöhäv­ ning kan göra det svårt eller omöj­ ligt att borda från ett annat fartyg. Även över land är denna förmåga användbar när en olycksplats är svårtillgänglig. Det gör helikop­ trar unika och nödvändiga som räddningsresurs.

Carl-Johan Malmberg ansvarar för flygverksamheten med räddningshelikoptrarna.

SIDOR FÖR DIG SOM ARBETAR TILL SJÖSS, ALLTID SIST I SJÖRAPPORTEN Sjömansservice är en verksamhet där Sjöfartsverket erbjuder sjömän ett fritids- och kulturliv som ska kompensera för den service sjöfolket går miste om på grund av tjänstgöring till sjöss.

David Anthin: PÅ KRYSS MED TAUBE

(Breakwater Publishing) Evert Taube hade en målinriktad arbetsgång för sitt prosaskrivande, vilken han följde under hela sin långa karriär.

Först skrev han ett antal tidningsartiklar, därefter publicerade han dem i bokform.

I På kryss med Taube seglar littera­ turvetaren David Anthin och trubaduren Martin Bagge inte bara i Taubes kölvatten längs västkusten, de följer också hans ar­ betsgång genom att här återanvända tju­ go tidigare tryckta artiklar från sidan Värl­ dens gång i Göteborgs-Posten. Ombord på kosterbåten ”Flory” får läsaren följa med till en rad livsavgörande platser för nationalskalden: Göteborg, Vinga, Smö­ gen, Hållö, Marstrand, Ängön med flera.

OMBORD Niklas Kämpargård: SVEMESTER VINTER

(LB Förlag) Klimatförändringarnas ef­ fekter får allt fler svenskar att välja bort utlandsresan för att istället upptäcka sitt eget land, och årets Coronautbrott har bidragit till att många semestrar på hemmaplan. Trots att vi stormtrivs under sommaren och helst går i ide under vintern, erbjuder det svens­ ka vinterhalvårets kyla och mörker fan­ tastiska upplevelser som alldeles för få människor tagit del av. Och som dessut­ om bara går att uppleva i några få länder på jorden. Tillbringa en natt under stjär­ norna, spana efter norrsken, ta en tur på långfärdsskridskor eller i skidspåret, och åk hundspann genom Jämtlands djupa skogar. Det är dags att uppleva Sverige på vintern.

Boktips från sjömansbiblioteket BOKTIPS

Charlotte Röing: PIONJÄR PÅ DE SJU HAVEN

(Mezzo Media) Blott 24 år gammal ger sig sjökapten Nils Werngren av på sin första världsomseg­ ling. Ihop med åtta besättningsmän kor­ sar han de stora världshaven med Mary Ann, ett knappt 22 meter långt segel­ skepp, och når andra sidan jordklotet.

Resan blir den första världsomsegling­ en under svensk flagg. Under åren 1839 till 1854 får han på nära håll uppleva opi­ umkrig, guldrusch, farsoter och sam­ mandrabbningar med kannibaler. Han går i land på okända öar och knyter vän­ skapsband med den tahitiska drottning­ en Pomare och hövdingarna på Wea. Hans skildringar, presenter och inköpta textilier, naturalier och husgeråd förs till hemlandet och idag kan vi uppleva spå­ ren efter kapten Werngrens åtta långre­ sor på museer runtom i Sverige.

Björn Wahlberg: KAPTEN HADDOCKS ORDBOK

(Cobolt) En handbok i konsten att förolämpa med finess. Här förklaras 240 kraftuttryck ur kapten Haddocks kreativa vokabulär.

Från klassiska uttryck som anfäkta och anamma, bomber och granater, krabb­ saltade tångräkor och malliga mollusker till ovanliga ord och märkliga nybildningar som rullsvansapa, skabbhals och zink­ svarvare. En inspirerande ordbok för alla som vill utöka sitt ordförråd och variera sina utbrott när ilskan kokar över.

Ola Larsmo: ÖVERSTEN

(Kaunitz-Olsson) Det här är berättelsen om Knut Oscar Broady, en svensk emigrant vars livs­ öde placerade honom mitt i ett stort antal avgörande ögonblick i såväl svensk som amerikansk historia. När Ola Lars­ mo gjorde research kring romanen Swe­ de Hollow, snubblade han över ett otro­ ligt spännande emigrantöde, som också blev en nyckel till det moderna Sverige.

Knut Oscar Broady föddes som ut­ fattig pojke i Uppsala, hörde till den för­ sta vågen av utvandrare och han förlora­ de allt under resan till det nya landet. På väg mot sin undergång i New York mötte han gud och fick en kallelse: att slåss mot slaveriet. Detta ledde Knut Oscar Bro­ ady ut på inbördeskrigets slagfält, däri­ bland Gettysburg. Han tycks vara över­ allt under de dramatiska år som formar såväl Lincolns USA som folkrörelsernas Sverige.

Ann Rosman: MARVATTEN

(Albert Bonniers förlag) 1867 totalförstördes flera kvarter i Marstrand av en våldsam brand. Många fa­ miljer ställs på bar backe.

Johanna som för en tid se­ dan kommit som ung piga till Marstrand för att arbeta hos den ogifte guldsmeden, är en av de drabbade. Men var branden en olyckshändelse?

Till samma plats flyttar Lotta nästan hundrafemtio år senare för att driva ett hotell. Kriminalinspektör Karin Adler har nyligen fått sitt första barn och är föräld­ raledig. Hemma i Marstrand blir hon be­ kant med Lotta. Samtidigt kopplas Ka­ rins poliskollegor, Robert och Folke, in på en arbetsplatsolycka. En matros har om­ kommit på ett lastfartyg. Eller ligger det ett brott bakom dödsfallet? Och är alla de övningar som Sjöfartsverket gör med sin räddningshelikopter verkligen slump­ mässiga?

Ann Rosmans sjunde bok med Ka­ rin Adler i huvudrollen utspelar sig i Mar­ strand, på havet och i luften. Med känsla för stämning och dramatik vävs nu och då skickligt samman.

5/2020 SJÖRAPPORTEN 29

VINJETT vinjettrubrik OMBORD Anpassad service efter rådande omständigheter Försäljning av mobilsurf till besättningen på Litauen-flaggade fartyget Aldebaran, vid ett fartygsbesök i Norrköping. Transaktionen sker utomhus och med avstånd för att det ska vara så säkert som möjligt för alla parter.

FOTO JENNY SKANTZE MOSCARDA, SJÖMANSKYRKAN NORRKÖPING

Sjöpokals­ prestationer på kontinenten TEXT JIMMY ERIKSSON FOTO ADAM NORDSTRÖM

SPORT

I början av oktober tog Sjömansservice frii­ drotten till nederländska Terneuzen. Anled­ ningen var att cementfartyget Sunnanvik vil­ le få ett avbrott i tillvaron och samtidigt göra poäng i sjöfolkstävlingen Sjöpokalen. Elva personer från besättningen ställde upp sig, redo att delta i grenarna kulstötning, ståen­ de längd- och höjdhopp och 60 meters löp­ ning. Med stort engagemang genomförde de samtliga grenar – något som ledde till att Sun­ nanvik, i skrivande stund, ligger på plats 15 av 38 i tabellen för Sjöpokalen. Listan toppas för tillfället av ”damerna” Sofia, Svea och Ida H. Möjligheterna att lämna fartyget är kraf­ tigt begränsade och flera ur besättningen ut­ tryckte att det var roligt att få göra något till­ sammans, på land. Det var första gången på mycket länge och de såg redan fram emot nästa tillfälle att förbättra sina resultat.

Diplom-funktion i SeaSportal

Uppskjuten golftävling kunde arrangeras TEXT JOAKIM MALMBERG FOTO GLENN HJELLE

Den 14 oktober genomfördes golftävlingen Sjöslaget Väst på Sjögärde GK i orten Frillesås i Halland. Tävlingen skulle egentligen ha ägt rum under maj månad men fick på grund av pande­ min skjutas fram. De 45 spelarna var fantastiskt nöjda med arrangemanget och golfklubbens bana fick mycket beröm. Sjömansservice vill tacka alla deltagare och sponsorer som hjälp­ te till att göra tävlingen möjlig. Resultat och bil­ der finns på www.seatime.se.

30 SJÖRAPPORTEN 5/2020

I sjöfolkets ­motionsportal Sea­ Sportal finns nu möjlig­ het att ladda ned ­diplom för de medalj­ nivåer användaren uppnått.

Seafarers’ Sports

DIPLOMA Proudly presen

ted to

Joakim Lund Ran

gel

Swimming Maste

You have swum

r 2020

more than 40,6 km during the sports year.

This equals the distance of Dover-C alais.

Rättelse Sam Saetre, som studerar till sjöingenjör på Chalmers, tog tredjepriset i B-klassen.

Issued by The

Swedish Seamen’s

Service

När vi i förra numret hade en artikel om Johan Bernekorn tipsade vi också om hans Instagramkonto. Tyvärr blev det fel namn på profilen. Rätt ska vara @yggdraship.

FOTO: NIKO TAVERNISE/SONY PICTURES/CTMG

FILM Tom Hanks som Captain Krause i filmen Greyhound.

En gång kapten, alltid kapten TEXT JOAKIM MALMBERG

T

om Hanks. Tänk på ho­ nom en stund. Det är svårt att inte bli glad, el­ ler hur?

Sedan han 1984 långfilmsde­ buterade har han hunnit bli den femte mest inkomstbringande skådespelaren historiskt, vun­ nit en Oscar två år på raken, till­ delats det amerikanska filminsti­ tutets Life Achievement Award (vid 46 års ålder!) och fått en aste­ roid uppkallad efter sig. På senare år han ofta kallats för America´s dad. Anledningen går möjligen att finna i de roller han genom åren valt. Att han med jämna mel­ lanrum gestaltat kaptener av oli­ ka slag.

Om man bortser från debuten i

romantiska komedin Splash, där Hanks karaktär blir förälskad i en sjöjungfru, som ju har ett tydligt nautiskt tema, så sker Toms för­ sta kontakt med det böljande blå i dundersuccén Forrest Gump. Han hinner med mycket i den filmen och lovar bland annat sin bäste

vän Bubba Blue, när denne ligger för döden under brinnande Viet­ namkrig, att uppfylla hans hög­ sta dröm i livet – att införskaffa sig en räktrålare. Gump gör slag i saken, blir kapten och det hela slutar i vanlig ordning med stor framgång.

ligen containerfartyget MV Ma­ ersk Alabama. I verklighetsba­ serade Captain Phillips kapas båten av somaliska pirater, utan­ för Afrikas horn. Händelsen fick mycket mediautrymme och den amerikanska flottan ryckte in för att lösa situationen.

Året efter har verklighetsbase­

Hanks nästa kaptensroll kom

rade Apollo 13 premiär. Filmen kretsar kring den olycksdrabba­ de månexpeditionen där en syra­ tank exploderade i rymdmodu­ len. Hanks spelar där Jim Lovell, befälhavare ombord och fick då upprepa den numera legendaris­ ka frasen; ”Houston, we have a problem”.

Tre år senare axlar han återigen en kaptensroll, men den här gång­ en av militär natur. Saving Private Ryan blev Hanks första samarbe­ te med regissören Steven Spiel­ berg. Andravärldskrigsdramat fick elva Oscarsnomineringar och de båda har sedan dess fortsatt att arbeta tillsammans.

Först år 2013 blev det dags för

Hanks att styra nästa skuta, näm­

med Clint Eastwoods Sully. I ja­ nuari 2009 lyfter ett passagerar­ plan från flygplatsen LaGuardia i New York. 20 minuter senare landar planet i Hudsonfloden.

Kaptenen lyckades med vad Wall Street Journal beskrivit som en av de mest sällsynta och tekniskt ut­ manande bedrifterna i kommersi­ ell luftfart.

Nu är Hanks återigen aktuell som

sjökapten. I andravärldskrigs­ filmen Greyhound iklär han sig rollen som Captain Krause. Fil­ men, med manus av Hanks, är en historia kring en amerikansk fartygskonvoj som skulle leve­ rera soldater och förnödenheter mellan USA och Liverpool, men som under resan upptäcktes av

tyska ubåtar. Greyhound skulle haft biopremiär under våren men släpptes direkt på streaming, på grund av pandemin.

På senare år har Tom Hanks ut­

märkt sig som en skådepelare som allt oftare får gestalta riktiga per­ soner. Kanske är det så att när per­ soner som folk har en relation till ska förvandlas till filmfigurer så ger man inte förtroendet till vem som helst. Det kräver någon som kan leverera en full palett av allt en människa kan vara och som dessutom gör det med trovärdig­ het och värme, som oftast i Hanks fall. Det är kanske just därför han har blivit USA:s farsgubbe.

I den planerade amerikanska

versionen av En man som heter Ove behöver han dock spela sur­ gubbe. För Tom Hanks kan det bli en utmaning, och gissnings­ vis också succé. Redan efter jul är Tom tillbaka på biograferna i wes­ terndramat News of the world.

Där spelar han krigsveteranen Jefferson Kyle Kidd … som fak­ tiskt också ska tituleras kapten.

5/2020 SJÖRAPPORTEN 31

POSTTIDNING B RETUR: Sjöfartsverket 601 78 Norrköping

Isbrytarhistoria

1890 Den första havsisbrytaren för nordiska farvatten levereras. Finska staten är beställare av isbrytaren Murtaja, som byggs av Finnboda varv i Stockholm.

Sjöfartsverket tillhandahåller och utvecklar säkra, miljövänliga och effektiva sjövägar. Vintertid innebär det bland annat att de håller sjövägarna till hamnarna öppna även när isen lägger sig, genom att bryta is i farlederna och assisterar fartyg som har problem att komma fram. Isbrytarna ger handelsfartygen assistans genom att övervaka, dirigera, leda och bogsera dem.

TEXT EMMA BRASK

1926 Den första statsisbrytaren levereras, och kallas Statsisbrytaren. Efter tre år byter hon namn till Atle.

1915 Sverige får sin första havsisbrytare, Isbrytaren II, senare kallad Sankt Erik.

1897 Stockholm stad skaffar Isbrytaren I, som egentligen inte är gjord för isbrytning till havs.

1953 1932 Ymer levereras och är världens första isbrytare med dieselelektriskt maskineri.

Thule levereras från Karlskronavarvet.

1957–1969 Oden, Tor och Njord levereras från Wärtsilävarvet i Finland.

Med dem har Sverige bättre resurser att hålla hamnarna i Bottenhavet öppna under lindriga och normala isvintrar.

1973 Ale levereras av Wärtsilävarvet. Hon är i drift än i dag och är byggd för isbrytning på Vänern.

1974–1977 Atle, Frej och Ymer anländer från Wärtsilävarvet och Sverige har nu bättre möjligheter att hålla hamnarna i Bottenhavet öppna under stränga isvintrar. Isbrytarna är i drift än i dag.

1991

1988 Oden byggs och levereras av Götaverken.

Oden blir världskänd genom att vara det första västerländska ytfartyg att nå Nordpolen.

2020 Arbetet med att ta fram nya isbrytare i både Sverige och Finland pågår för fullt.

Läs mer på sidan 22