Sjörapporten nr 1, 2020

EN TIDNING FRÅN SJÖFARTSVERKET NR 1 2020

rapporten

TEMA

Kom med ombord

Isbrytning

Projekt Skandiaporten Fototävlingen för sjöfolk avgjord Framtidens isbrytare

AVGÅNG 26

sjorapporten@ sjofartsverket.se

Isbrytarna håller Sverige öppet

FOTO: THOR BALKHED, LINKÖPINGS UNIVERSITET

Sjörapporten vänder sig till Sjöfartsverkets kunder och andra intressenter. Dessutom distribueras tidningen till Sjöfartsverkets medarbetare.

Sjöfartsverket är ett tjänste­ producerande affärsverk som erbjuder effektiva sjövägar, moderna produkter och tjänster samt maritimt partnerskap för tillväxt, konkurrenskraft och hållbar utveckling.

Sjörapporten utkommer med fem nummer per år.

TIPSA! Vad vill du läsa i nästa nummer av Sjörapporten?

Atle, Frej, Ymer, Oden och Ale är inte bara gamla fornnordiska gudar. Idag är det förmodligen minst lika många som istället förknippar namnen med våra isbrytare. En numera känd stadssiluett i Luleå.

Troget har båtarna i decennier hållit Sverige öppet under vinterhalvåret. Faktum är att ett normalår skulle hamnarna i Norrland behöva hålla stängt i 130 dagar på grund av ogenomtränglig is. Om det inte vore för isbrytarna.

De fyra äldsta byggdes i mitten av 1970-talet medan den största, Oden, togs i drift i slutet av 1980-talet. Det är med andra ord en ålderstigen flotta som fortfarande gör god tjänst. Men nu börjar det bli svårt att få fram reservdelar till underhållet och vi behöver förnya flottan.

Vi vill byta ut Atle, Frej och Ymer mot nya isbrytare och i bästa fall kan den första nya is­ brytaren vara på plats 2023. Enklast och billigast blir att beställa alla tre fartyg på samma gång.

Eller billigt, det är en investering på mellan fyra och fem miljarder kronor. Men jämfört med många andra investeringar i infrastruktur är det ändå en låg kostnad i förhållande till nyttan.

Sjöfarten kommer att öka i betydelse framöver när mer gods måste transporteras klimat­vänligt.

Då blir det ännu viktigare att kunna säkra till­ gängligheten till hela Sverige och för att klara det behövs nya isbrytare. Så kan vi i Sjöfartsverket bidra till svensk konkurrenskraft. Oavsett årstid.

Adress Sjörapporten 601 78 Norrköping

Ett tätt forskningssamarbete pågår mellan Luftfartsverket ­ och Sjöfartsverket. Automatisering, AI-tjänster och eye tracking är några av de verktyg som används till framtidens trafikövervakning.

Telefon 0771-63 00 00 Webbplats www.sjofartsverket.se Prenumeration För provex, skicka ett mejl till info@sjofartsverket.se Adressändring sjorapporten@sjofartsverket.se Ansvarig utgivare Niclas Härenstam Redaktör Emma Brask, emma.brask@sjofartsverket.se Redaktion Niklas Broweus, Jimmy Eriksson, Agne Hörnestig, Maria Kjellgren, Sara Loftås, Value Not Noise

S

ENMÄRK

E

T

N VA

04 06

Formgivning vnn.se Tryck DanagårdLITHO ISSN-1402-2028

INNEHÅLL SKANDIAPORTEN ÄR IGÅNG Höjd kapacitet och bättre säkerhet behövs i farleden och ­Göteborgs hamn för att säkra den framtida containertrafiken med direkttrafik mellan Sverige och Fjärran Östern. Därför planeras för projekt Skandiaporten.

TEMA: ISBRYTNING I det här temat djupdyker vi i isbrytarnas betydelse för ett fungerande Sverige. Vi kliver ombord på isbrytaren Frej, framtidsspanar med projekt Nya Isbrytare och tar tempen på politiker. Vi pratar också med några av Luleå Hamns stora kunder.

KATARINA NORÉN

Generaldirektör Sjöfartsverket

Trycksak 1234 5678

Redaktionen ansvarar bara för beställt material.

Sjörapporten nr 1 2020 Omslagsbild: Agne Hörnestig EN TIDNING FRÅN SJÖFARTSVERKET NR 1 2020

24

VIKTEN AV ATT VARA OLIKA På västkusten samlas Sjöfartsverkets båtmän under workshops med jämna mellanrum. I januari bjöd de in LIST för att prata om arbetsmiljö, normer och inkludering under en dag.

rapporten

Isbrytning

Projekt Skandiaporten Vinnarna i fototävlingen för sjöfolk avgjord Framtidens isbrytare

2 SJÖRAPPORTEN 1/2020

DESSUTOM 03 AVGÅNG Hållbarhet // 18 FOTOTÄVLINGEN FÖR SJÖFOLK // 22 AKTUELLT // 28 YRKET Sjöräddningsledare // 29 OMBORD Bok-, filmtips och motion // 32 PROFILEN Marina Angsell

FOTO: NICLAS FAST

TEMA

Kom med ombord

68%

12% Nej

Ja

20% Vet ej

En av tre låter

varutransporten påverka eventuellt köp

Av det totala godsvärdet som går från Sverige till utlandet är det enbart

kan tänka sig längre transporttid för klimatets skull

5%

Ganska stor

26% som går via sjöfarten 21%

28%

Mycket stor

Motsvarande från utlandet till Sverige är det bara

4%

Mycket liten / Inte alls Ganska liten

15% som går via sjöfarten

Två av tre

41%

Under 2018 ankom

81 200

fartyg till de svenska hamnarna

Vet ej

En ökning med +3% från året innan

Sjöfarten och transporterna TEXT: NIKLAS BROWEUS GRAFIK: SJÖFARTSVERKET/FRAMELAB

S

nabba och billiga ­leveranser av varor är inte det viktigaste om du frågar svenska konsumenter. I själva verket kan många tänka sig att vänta längre – om transporten sker på ett mer miljövänligt sätt.

Sjöfartsverket presenterade ­nyligen ”Sjöfarten och transpor­ terna” – en sammanställning av rapporter för att lyfta fram sjö­ transporter som ett attraktivt och miljövänligt alternativ till väg, flyg och järnväg. För om vi ska nå regeringens mål om ­minskad ­miljöpåverkan för transport­ sektorn så behöver vi flytta över gods från väg till mer hållbara transport­slag som sjöfart.

Det är faktiskt så att ett vanligt fartyg kan ta gods som mot­svarar minst 300 lastbilar. F ­ ullastade moderna fartyg är energieffektiva

sätt att transportera gods på. Med tanke på hur mycket last f­ artygen kan ta och att det inte behövs ­någon större u­ tbyggnad av infra­ struktur blir ­utsläppen från sjö­ farten förhållandevis låga.

– Ska vi nå klimatmålen m ­ åste fler välja sjöfarten, men visst är det så att även sjöfarten behöver se sin del i miljö- och klimatarbe­ tet. Sjöfartsverkets uppgift är att skapa förutsättningar för sjöfar­ ten så att den på bästa sätt bidrar till de transportpolitiska målen, säger Sjöfartsverkets general­ direktör Katarina Norén.

Sammanställningen ­innehåller

en färsk undersökning där lite mer än tusen svenska konsu­ menter deltagit. Den visar på nya uppgifter om hur konsumenter ­resonerar kring transporter. Till exempel kan en majoritet av kon­

sumenterna, 68 procent, tänka sig en längre transporttid om va­ rorna levereras mer klimatsmart. ­Vidare menar 43 procent att de tar större hänsyn idag än för fem år sedan till hur varor transpor­ teras. Vi får också veta att många är medvetna om att sjötransport är mer klimatvänligt än flyg- och lastbilstransporter.

I sammanställningen presen­ teras även tre företag – Biltema Logistics, Lindbäcks Bygg och Wallenius Sol – som gått över till sjötransporter. Gemensamt för dem är att de vill minska miljö­ påverkan genom lägre utsläpp av koldioxid.

– Det är viktigt att vara med ­tidigt och ta fram k­ limatsmarta logistiklösningar. ­Utvecklingen går snabbt och det kommer att hända mycket inom detta områ­ de. Samtidigt löser inte ett trans­

portslag alla behov. Därför kom­ mer vår transportlösning även i framtiden att bli en kombination av containerfartyg, godståg och lastbilar, säger Bjarne Sandberg som är VD för Biltema Logistics.

Sjöfarten har goda

förut­sättningar att bli LÄS MER en viktig del av ett om hållbarhet på hållbart transport­ sjofartsverket.se/ system. Idag står hallbarsjofart sjöfart för en l­ iten del av S ­ veriges ­inrikes ­godstransporter, men på inre vat­ tenvägar har s­ jötransporter stor potential att avlasta vägar och järnvägar. Det ­minskar ­trängseln nära städer och i ­tätbefolkade regioner och kan bidra till att ­transportmixen i Sverige ändras.

På så vis kan transportsystemet effektiviseras ur ett samhällsper­ spektiv. Det kan vi alla tjäna på.

1/2020 SJÖRAPPORTEN 3

NYHETER Skandiaporten

Skandiaporten ett lyft för svensk industri Höjd kapacitet och bättre säkerhet behövs i farleden och i Göteborgs hamn för att säkra den framtida ­containertrafiken med direkttrafik mellan Sverige och Fjärran Östern. Därför planeras för projekt Skandiaporten.

TEXT OCH FOTO AGNE HÖRNESTIG

D

jupgåendet är den vikti­ gaste frågan eftersom con­ tainerfartygen sett till last­ kapacitet blivit nästan dubbelt så stora under en tioårsperi­ od. I dag är det maximala djupgåen­ det 13,5 meter, vilket gör att de störs­ ta fartygen bara kan vara lastade till omkring hälften när de anlöper, för

4 SJÖRAPPORTEN 1/2020

annars kommer de helt enkelt inte in.

Göteborg är en av de europeiska bas­ hamnarna som anlöps av världens största containerfartyg på linjerna mellan Europa och Fjärran Östern.

Konceptet bygger på anlöp till ett få­ tal hamnar, varav Göteborg i dagslä­ get är den enda i sitt slag i Sverige.

– Möjligheten med direktanlöp är

viktig för svensk utrikeshandel och de största containerrederierna efter­ som det ger lägre transportkostnad och dessutom undviks en omlastning på kontinenten, förklarar Patrik Ben­ rick, projektledare för Sjöfartsverket.

– Det mesta kommer från Fjärran Östern vad gäller konsumtionsvaror, elektronik och kläder. Går du in på ett välfyllt elektronikvaruhus är frå­ gan snarare vilka av deras produk­ ter som inte kommer därifrån, under­ stryker Jan Andersson, projektledare i Göteborgs hamn.

Förra gången liknande åtgärder

vidtogs var 2000–2004 med Sjöfarts­ verket och Göteborgs Hamn AB i projektet Säkrare farleder Göteborg.

Lotsarna Stefan Nilsson och Magnus L ­ indgren funderar på effektiva lösningar.

Skandia­porten Projekt Skandiaporten sker i samverkan mellan Sjöfartsverket, Trafikverket och Göteborgs Hamn AB. Simuleringar gör av ett typfartyg 430 x 65 meter med 16,5 respektive 17,5 meters djupgående.

Murcia Maersk ­anlöper Skandiahamnen. Fartygsstorleken blir mycket förståelig ­ i jämförelse med ­bogser­båten och ­ Stena Lines fartyg.

Statlig finansiering enligt nationell plan 2018-2029: 1 255 miljoner kronor Projektet visar hög samhällsnytta. En satsad krona ger fyra åter i återbäring med störst nyttor för näringslivet och miljön.

Muddringsbehovet av farled och hamn beräknas preliminärt till 12 miljoner kubikmeter, motsvarande cirka 20 Globen­ arenor.

Då dimensionerades farleden för far­ tyg 350 x 50 x 13,5 meters maximalt djupgående. Två år senare kom nästa generation containerfartyg, med Emma Maersk i spetsen, med maxi­ malt djupgående på 15,5 meter och en längd på närmare 400 meter. Åsa Kärnebro, hamnkapten och an­

svarig för den nautiska säkerheten i Göteborgs hamn, förklarar: – För bara något år sedan började containerfartyg byggas med en bredd av 61,6 meter. Det ledde till att vi tog upp frågan med Sjöfartsverket om att simulera en fartygsbredd över de 60 meter som var aktuell i åtgärds­ valsstudien, där framtida behov, bris­ ter och viktiga åtgärdsalternativ be­ skrivs.

Bertil Skoog, nautisk expert på Sjö­ fartsverket, ledde simuleringen där olika ”lotslag” med totalt tretton lot­ sar från Göteborgs lotsområde prov­

Mats Malmberg och Henrik Sjöberg i en av simulatorerna. Här ­passeras Skalkorgarna på vägen ut till havet.

APM-Terminals är entreprenör i Skandiahamnen. Företaget har 38 grensletruckar varav 24 är av nyare typ, 4H. De kan ­lyfta fyra containerhöjder högt och ­föraren sitter cirka tolv ­meter ovan mark.

Därutöver finns 15 äldre grensletrucksmodeller med beteckningen 3H som ­lyfter tre containerhöjder högt och där sitter föraren cirka 8,5 ­meter ovan mark. Varje truck klarar av lasta tio containrar per timme. Hastigheten är 24 ­kilometer i timmen.

körde farleden med ett typfartyg som mätte 430 x 65 x 17,5 meters maxi­ malt djupgående. Lotsarna, med cir­ ka 215 års sammanlagd erfarenhet, gjorde cirka 120 körningar under un­ gefär 90 timmar. En verifierande si­ mulering med ytterligare lots­lag ge­ nomfördes i januari. Varje körning gjordes med nya förutsättningar och bedömdes sedan individuellt utifrån gjorda erfarenheter och åtgärder, var­ efter lotsarna resonerade med varan­ dra om körningen och tillsammans med Bertil Skoog.

– Nyckeln till framgång i arbetet är lotsarnas mångåriga erfarenhet och gedigna kunskaper om farleden och fartygen som trafikerar Göteborgs hamn, summerar Bertil Skoog.

Sedan en längre tid pågår ett om­

fattande utredningsarbete. Många utredningar måste göras som leder fram till en miljökonsekvensbeskriv­

ning, MKB, och ansökan om mil­ jötillstånd. Ämnesområden är till exempel: buller, grumling, marin­ biologi, risk för spridningar av föro­ reningar vid muddring, förändrade bottenförhållanden, begränsad fram­ komlighet i farleden och så vidare.

Miljökonsekvensbeskrivning­ en ska granskas av Mark- och miljö­ domstolen, vars dom ofta faller med olika villkor. Så här ser tidsplanen ut: Planerad byggstart kajförstärk­ ning 2022.

Planerad byggstart farledsåtgär­ der 2024.

Gemensamt färdigställande med ett fördjupat kajläge 2026.

Med facit i hand visas inga bestå­ ende negativa effekter efter projek­ tet Säkrare farleder. Grumlingen gav inte någon betydande påverkan på ål­ gräs, musselbankar och grunda bott­ nar. Vattenkvalitén i Torsviken på­ verkades inte negativt.

1/2020 SJÖRAPPORTEN 5

TEMA Isbrytning

6 SJÖRAPPORTEN 1/2020

De håller Norrland öppet Allt eftersom sjöfarten ökar i betydelse, ökar isbrytarnas b ­ etydelse.

Utan dem skulle stora delar av norrlandskusten ­behöva stänga när isen lägger sig. Något som skulle påverka s­ åväl N ­ orrland som resten av landet, privatpersoner som industrin.

I det här temat går vi ombord på isbrytaren Frej och träffar ­besättningen, samtalar med industrin och politiker, och dyker ner i projekt Nya Isbrytare om framtidens isbrytare.

1/2020 SJÖRAPPORTEN 7

TEMA Isbrytning

Bakom kulisserna på en isbrytare

Richard Johansson kontrollerar motorerna och visar tummen upp för varje ventil som öppnas.

8 SJÖRAPPORTEN 1/2020

Göran Forss är befälhavare på Frej.

Maskinist Emma Horck rengör en tank.

Statsisbrytarna är stationerade i Luleå.

Vintertid är isbrytarna näringslivets pulsåder i norra Sverige.

För att de ska fungera behövs en besättning, där allas roller är lika bärande. Sjörapporten fick vara med ombord på Frej precis innan deras första isbrytarassistans blev av.

O

mbord på isbrytarna slås en av ljudet av alla dialekter. Skorrande skånska och mjuk norrländska blandar sig med go göteborgska och glad stock­ holmska. En guldgruva för en lingvist, men en ännu större guldgruva för Sverige. Besätt­ ningen liksom fartyget själv är oumbärliga för att svensk industri ska fungera.

Vintersäsongen 2019-2020 startade milt med dåligt om is. Men det betyder inte att ­besättningarna på isbrytarna går arbetslösa – tvärtom.

Den 29 januari får isbrytaren Frej besked om att de går in i 24 timmars beredskap. Det innebär att hon inom ett dygn ska kunna gå ut från kaj och påbörja isbrytning.

– Så snart isbrytarledningen ringer och ­säger att isläget är på en nivå där assistans ­föreligger oss, är vi igång. Då tänder vi vår blå lanterna som visar andra fartyg att vi nu är i i­ sbrytarverksamhet och klara att assistera vid behov, berättar Göran Forss, ­befälhavare på Frej.

Uppifrån bryggan, 20 meter över vatten­ ytan, vetter fönster åt alla håll och det är god sikt över Luleå och farleden ut mot Botten­ viken. När Frej är ute på expedition är det ­alltid minst en person som befinner sig på bryggan, men ofta fler. En av dem är Göran, men hans

roll som befälhavare innefattar mer än så.

– Som befälhavare finns jag tillgänglig ­dygnet runt och stöttar hela min besättning, understryker han.

För det finns en hel del andra uppgifter om­ bord på isbrytarna som sysselsätter 20–25 ­personer med uppgifter som är lika viktiga som att manövrera fartyget genom isen.

Säkerhetsövningar

När Sjörapporten går ombord Frej har ett ­besättningsbyte just genomförts. En av alla rutiner som hör till vid byte av besättning är olika säkerhetsövningar. Klockan 08:00 på onsdagsmorgonen ringer larmet i fartyget ­efter att Göran informerat besättningen om en kommande brandövning.

– Vi övar kontinuerligt på flera olika ­scenarier som kan inträffa ombord. I ­varje ­sådan ­situation har alla ombord en specifik uppgift. Det är viktigt att vi går igenom det kontinuerligt, speciellt efter besättnings­byte.

Nu gäller det en brand, och då får de som är rökdykare gå igenom sin utrustning medan vi andra positionerar ut oss där vi ska vara, berät­ tar Christer Strandell, som är första maskinist, när vi samlas utanför aktra brandstation.

På durken, alltså golvet, inne i brand­ stationen ligger byxor med stövlar redo att

­ liva i. Över dem hänger rökdykarnas masker k och tuber. Mikael Fällgren, teknisk chef, leder övningen och räknar in resten av besättningen utanför. När övningen är klar fortsätter dagens arbete.

Tidigare under dagens frukost fick de ­information om att Ale, den minsta i­ sbrytaren, har gått ut på sin första assistans eftersom en stampisvall utanför Luleå börjat bygga på sig. Det ligger både spänd förväntan och lite ­otålighet i luften på hela Frej – alla vill ut och bryta is.

– Jag gick ner i maskin klockan tre i natt för att fortsätta arbetet med att värma på smörj­ oljan till huvudmaskinerna. Så är det när vi ligger i 24 timmars beredskap, vi måste vara redo hela tiden. Oljan får inte vara kall när vi kör igång motorerna, då finns det risk att den kan skära, säger Christer Strandell.

Frejs två hjärtan

På Frej kan man ta sig upp och ner genom nio däck plus bryggan. Det ser likadant ut på s­ ysterfartygen Atle och Ymer. På de tre ­nedersta däcken pulserar ett av två hjärtan i Frej – maskinrummet med motorerna.

Här jobbar bland annat Emma Horck och August Johansson som båda är maskinis­ ter. Under beredskapen är det en hel del att 1/2020 SJÖRAPPORTEN 9

TEMA Isbrytning

göra här nere för att se till att fartyget kan gå så snart de får en assistans. Motoröver­ syn ­blandas med vardagliga uppgifter. Emma hänger över en stor tank hon just gjort ren.

– Vi kallar den Biologen, kort för biolog­ anläggning. Här renas allt vårt avlopps­ vatten. Det är också en del av jobbet, bajstanken. Vi gör det en gång om dagen, berättar Emma.

Efter sju år till sjöss är Emma rutinerad i miljön hon rör sig i. Hon pekar bland annat ut propelleraxlarna där de rengör oljan då det ­alltid läcker in lite vatten.

– Det är miljövänligare att vi har ett l­ itet läckage av vatten in i propellerhylsan än att olja läcker ut, även om oljan är biologisk ­nedbrytbar. Därför separerar vi oljan kontinu­ erligt för att få bort vattnet.

Innan isbrytarna startar igång på riktigt 10 SJÖRAPPORTEN 1/2020

så är det mycket som ska ses över och testas. ­August Johansson håller på med en kontroll av de fem motorerna och huvudmaskinerna till­ sammans med kollegan Richard Johansson.

– Vi blåser ur dem, så om det finns vatten i cylindrarna försvinner det nu. Annars kan de förstöras, berättar August medan han ser över värdena på kompressorn.

Det är varmt i motorrummet och hög ljud­ nivå av maskinerna som är igång. När August och Richard talar med varandra blir det mer ­gester än ord. Med hörselskydden på stämmer de av vad de ska göra. Kommunikationen blir en blandning av några ord som läcker igenom hörselskydden, gester och läppläsning.

August stannar kvar på bottendurken medan Richard klättrar upp till däck två.

– Nu när vi testar, kommer jag öppna ­ventilerna och blåsa maskinerna. Om ­Richard

”Det är viktigt att vara ­ödmjuk, isen är lynnig. ­Erfarenhet i yrket är väldigt betydande men inte allt.”

Göran Forss

ser ett litet dimmigt ångmoln ger han mig tummen upp – det är bra. Skulle det däremot börja spruta upp vatten som en fontän är det inte lika bra, säger August samtidigt som han går mellan motorerna.

Richard visar tummen upp för varje v­ entil som öppnas. När kontrollen är klar kommer han ner till oss igen.

– Klockan är tio nu, fikadags.

Vi går upp till däck fem och in i mässen och byssan – Frejs andra hjärta.

Ett annat gäng ur besättningen kommer in med röda kinder och lite snö i hår och skägg.

De har varit ute och skottat på däck under ­morgonen.

– Det är främst en säkerhetsaspekt att få bort snön, berättar Martin Furberg när vi ­sätter oss ner med kaffekopparna. Vi vill ju inte att någon ute på däck plötsligt får en hård hög snö eller istappar i huvudet, eller halkar omkull.

Matroserna som varit ute börjar prata ­skottningsteknik och kommer sedan in på snöslungan de har ombord. Det slutar med att Martin ska köra den, medan Benjamin ­Petersen och Magnus Petersson ska fortsätta med snöskyffel.

– När det är riktigt mycket snö kan hela ­besättningen behöva hjälpa till, och då tar det ungefär fyra timmar, säger Martin. Då är det 1/2020 SJÖRAPPORTEN 11

TEMA Isbrytning

På bryggan har nautikerna Johan Svensson, Anders Frodé, Håkan Mannbrink, Fredrik Peterson och Ulf Herlin avstämning med Göran Forss.

viktigt att tänka på hur en skottar, så man inte kör slut på kroppen direkt.

En av de tydligaste sakerna som skiljer sig från när isbrytaren ligger i beredskap och är ute på expedition är när, och hur, besättningen träffar varandra. Vid isbrytning jobbar besätt­ ningen skift och då är det vid mattillfällena vissa av dem träffas. Nu samlas alla vid mål­ tiderna och fikakvartarna.

Kanske är det främst kocken Emma Lind­ man och mässman Sabina Songmahadthai som märker av just den förändringen.

– När vi går ut på expedition så jobbar ju alla skift utom jag och Sabina. Vi jobbar våra tider, men förlänger frukost, lunch och middag för att de som byter av varandra uppe på bryggan och nere i maskin ska hinna äta. Det är mer folktomt då, i princip så jobbar eller så sover en då , berättar Emma när hon och Sabina står och ser över veckans matplanering.

Barndröm blev verklighet

Vi befinner oss uppe på bryggan igen. Här har nautikerna avstämning med befälhavaren. På datorskärmarna framför dem syns olika vyer över området de vistas i, eller ska vistas i. Här finns satellitbild över Bottenviken med isbry­ tare, fartyg och Finlands isbrytare att se. Isens utbredning syns, men nu är det mesta ­öppet, 12 SJÖRAPPORTEN 1/2020

”Jag låter mina styrmän köra Frej så mycket som möjligt, men finns där och hjälper till om det behövs.”

Göran Forss

mörkt hav. På andra skärmar finns ­sjökort – ett mer detaljerat och ett att själv k­ unna anteck­ na och rita upp i för att spåra både isen och var fartygen rör sig. På så sätt kan de planera hur och var de ska råda fartyg att fara.

Efter avstämningen berättar Göran för oss vad det är som gör jobbet på en isbrytare så lockande.

– Vi gör någonting som verkligen ­behövs, som är viktigt. Utan isbrytningen hade handels­sjöfarten inte kommit in och ut i norrlands­hamnarna när isen lägger sig. Här behövs vi alla, inte bara isbrytaren, utan alla i besättningen.

När en sjuårig Göran Forss åkte förbi Stads­ gården i Stockholm där de gamla isbrytarna låg, sa han till sin mamma att ”en dag ska jag bli kapten på den där båten”. Nu har han snart jobbat i trettio år på isbrytare men räknar sig ännu inte som fullärd.

– Det är viktigt att vara ödmjuk, isen är

l­ ynnig. Erfarenhet i yrket är väldigt betydande men inte allt. Ingen brytning är den andra lik; fartygen vi assisterar, besättningarna, väder och is påverkar oss och är något vi alltid måste ta hänsyn till.

– Jag låter mina styrmän manövrera Frej så mycket som möjligt, men jag finns där och hjälper till om det behövs. Det är en balans, att hjälpa till och att låta de manövrera själva. Det gäller att prova sig fram och försöka igen.

Då och då under säsongen får isbrytarna ta sig över till Finland. Det finns ett nära sam­ arbete mellan oss och grannlandet vad gäller isbrytning.

Bland annat delar isbrytarna samma ­informationssystem där de koordinerar ­assistanserna. Några gånger om vintern får en svensk isbrytare åka över för att assistera fartyg på finskt vatten, och detsamma gäller de finska isbrytarna.

– Fastnar ett fartyg i isen vill vi så klart hjälpa till, egentligen oberoende av vilket land som äger vattenområdet, säger Göran.

Det finns en ambition, inte bara på bryggan och inte bara på Frej utan i hela isbrytarsfären, om att hugga i där det behövs. Fokus ligger på att hjälpa sjöfarten och i det ha ett fungeran­ de fartyg. Nere i en av verkstäderna sker det på en kanske lite mindre uppmärksammad men

Överst: Maskinist August Johansson. Under: Ola Johansson kapar fyrkantsprofiler. Till vänster: Kocken Emma Lindman lagar lax.

”Några av mina vänner har sagt att det låter som att jag sitter i fängelse. Men jag tycker det här är frihet.”

Emma Lindman

nog så viktig nivå. Där står Ola Johnsson och ­kapar till rostfria fyrkantsprofiler.

– De ska säkra kemikaliedunkarna på ­hyllorna vid sjögång när vi kommer ut. Vi hade ingenting som höll dem på plats r­ iktigt, så då gör vi någonting själva. Det är ju en ­säkerhetsaspekt, berättar han mellan kapning­ arna.

Och så, till sist, knastrar det till i högtalar­ systemet på Frej. Klockan 14:00 ropar Göran ut att det är dags för avgång klockan 17:00, men ryktet om avfärd har hunnit före honom.

Den blå lanternan tänds

Det blir en annan typ av rörelse i fartyget nu, och en annan känsla. Den smygande otålig­ heten besättningen bar på tidigare byts ut till fokus och leenden. Nere under vattenlinjen förbereder Emma, August, Richard och ­deras kollegor det sista som behövs i maskin- och motorrummet. Uppe på bryggan pratar styr­

männen ihop sig om hur planen ser ut. ­Martin Furberg, Benjamin Petersen och Magnus ­Petersson ute på däck skottar av den sista snön.

I köket väntar Sabina och Emma på en stor varuleverans de ska hinna få innan avgång.

Strax innan klockan 16:00 öppnas dörren från köksgången ut till däck. Med hjälp av Frejs egen kran lyfts fem varuvagnar ombord.

Sabina, Emma och Martin, som har lämnat snöslungan för matburarna, hjälps åt att vant och snabbt lasta in varorna i kyl-, frys- och torrförråden. Allt under glada hejarop från Sabina.

När allt är inne återgår Emma till middagen hon har påbörjat. Fyra laxsidor, en liter gräd­ de, en liter mjölk, flera tomater och purjolök i två långpannor. Och så massvis med potatis.

– Några av mina vänner har sagt att det låter som att jag sitter i fängelse. Men jag tycker det här är frihet, säger Emma när hon häller över grädden på laxen.

En halvtimme senare får Sjörapporten k­ liva av Frej och gå över till Atle. När isbrytarna går ut på expedition är det svårt att säga hur länge de kan bli ute. Ibland blir det några timmar, i de flesta fall flera dagar. Det är mer värt att ligga kvar ute i isen och vänta in fler fartyg som behöver assisteras än att åka tillbaka till hamnen.

Men Frej får inte avgå klockan 17:00 som planerat. Det fartyg som behövde assistans klarade sig på egen hand, och Frej blir kvar jämte de andra isbrytarsystrarna. Men de är igång, den blå lanternan är tänd och skimrar i kvällsmörkret, och nya uppgifter är att de ska få gå ut klockan 22:00 istället.

Landgången hissas

När vi vaknar upp tidigt nästa morgon på Atle ligger Frej fortfarande kvar, men nya b­ esked har kommit: De ska ut och klockan 09:00 ­hissas landgången upp. Håkan Mannbrink, andre styrman, sammanfattar tjusningen med isbrytarna bra: – Det häftigaste är att isbrytarna används som verktyg för att hjälpa andra fartyg.

Isbrytarna. Sveriges viktigaste verktyg för att hålla hela landet öppet vintertid.

TEXT EMMA BRASK FOTO AGNE HÖRNESTIG 1/2020 SJÖRAPPORTEN 13

TEMA Isbrytning

Stora värden på spel för näringslivet i norr

Den norrländska industrin och Sverige som exportnation är enormt beroende av att isbrytningen fungerar. Sjötransporterna måste fram.

– Det finns inga alternativ, säger Magnus Svensson, inköps- och logistikdirektör för SCA. TEXT FRIDA ROIJER FOTO KASPER DUDZIK

N

ormalt – eller vad som hittills varit normalt – ligger isen i Bottenviken ­mellan januari och maj. Fungerande ­isbrytning är helt avgörande för hamnarnas verksamhet.

– Karlsborgs hamn utanför Kalix, Luleå och Piteå hamn kan hålla ö­ ppet året runt. Det hade inte ­varit ­möjligt utan stats­ isbrytarna, säger Birgitta Ahlqvist, styrelseordföran­ de i Luleå hamn.

I Kalix är skogsindustri­ företaget Billerud beroende av hamnen för sin export av pappersmassa. I Lu­ leå är SSAB och LKAB stora kunder, för im­ port av kol respektive export av järnmalm. 90 procent av den malm som skickas ut i E ­ uropa kommer från norra Sverige. 30 ­procent av den går via Luleå hamn.

– Det är exportvärden på flera miljarder som riskeras utan fungerande isbrytning. Även stora delar av SSAB:s stål­produktion i Luleå och Borlänge skulle få stänga under

14 SJÖRAPPORTEN 1/2020

vinter­månaderna om råvaru­försörjningen via ­hamnen inte kan hållas igång, berättar ­Birgitta Ahlqvist.

I Piteå hamn står kunder inom skogs­ industrin för ungefär 80 procent av verksam­ heten. Råvara importeras till pappersbruken medan trä och papper går på export.

Som Europas största privata skogsägare är SCA en stor aktör i det norrländska närings­ livet. SCA:s industrier ligger längs kusten, framför allt i Sundsvall, Umeå och Piteå. Sjö­ transporterna dominerar, i synnerhet på de längre distanserna.

Isbrytningen är så pass viktig att

fungerar året om. Varken transport på lands­ väg eller järnväg skulle kunna ersätta sjöfar­ ten fullt ut.

Detsamma gäller för kol­fartygen till SSAB med sina stora volymer och de tunga malm­ transporterna från Luleå, där hamnen i norska Narvik inte har kapacitet nog att ta över all ­export av järnmalm från de norrbottniska ­gruvorna.

– Det finns inte landkapacitet nog att lösa de volymerna. I Norrland bor bara en dryg ­miljon människor och importen hit är ­liten, både vad gäller konsumtion och ­råvaror. Därför är de inkommande import­ volymerna med lastbil och järnväg inte i närheten av den kapacitet som behövs för

skogsindustri­koncernena MoDo och Svenska Cellulosa AB på 1980-talet ­ingick i ett konsortium som finansierade en ny ­isbrytare. De båda företagen ville vara säkra på att få fram sina leveranser, samtidigt som staten inte hade utrymme för investeringen.

Resultatet blev m/s Oden.

Idag ingår Oden i Sjöfartsverkets flotta om fem isbrytare, som ansvarar för att hålla svenska farleder isfria.

– Vi var med och delägde Oden ända in på 2000-talet och hyr­ de ut den till Sjöfartsverket, berättar Magnus Svensson på SCA.

SCA är helt beroende av att sjötransporterna

Karlsborgs hamn, Kalix.

e­ xportvolymerna, förklarar Magnus Svens­ son.

Vintern 2010 fastnade flera fartyg i isen och SCA hade svårt att få in och ut last från ham­ narna. Isbrytarna bröt upp rännor och farty­ gen fick gå i konvojer. Leveranserna blev rejält försenade.

– Intäkterna till Sverige kan tvärnita om det blir is. För oss som exportnation en bit från marknaden i Europa är det otroligt viktigt att vi ses som en tillförlitlig leverantör, menar Magnus Svensson. Den allvarligas­ te konsekvensen av produktionsstörningar är inte främst de omedelbara. Om kunder på kontinenten inte kan lita på att vi kan leverera i alla väder och därför positionerar om, kanske ökar andelen kontinentala leverantörer vinter­ tid, kan de lång­siktiga förlusterna bli stora.

Sjöfarten växer i betydelse, vilket innebär att

även isbrytningen framöver kommer att ha en viktig roll. Politiska klimatmål styr transpor­ ter från väg till järnväg och sjöfart. Mycket är också på gång inom det norrländska

näringslivet. Northvolts etablering i Skellefteå exempelvis, med tillverkning av batterier till elbilar och energilagring i vad som ska bli Europas största batterifabrik, ger ringar på vattnet för kommunerna och hamnarna norröver.

FAKTA GODSOMSÄTTNING miljoner ton

Även om vintrarna blir allt mildare

b­ ehöver isbrytarna stå som garant för att svenska export­företag kan leverera sina varor.

– Det behövs inte mycket is för att det snabbt kan bildas packis, beroende på hur vindarna blåser, påpekar Magnus Svensson.

Men att näringslivet ska investera i egna isbrytare, så som SCA och MoDo gjorde på 1980-talet, ser han som en nödlösning. Isbrytning­ en är ett i grunden stat­ ligt ansvar, som närings­ livet finansierar genom farleds­avgifterna.

Kalix 0,25 Luleå: 8 Piteå 2

Skellefteå 1,4

Umeå 2,4

Sundsvall 1,6 1/2020 SJÖRAPPORTEN 15

TEMA Isbrytning

Politiskt beslut väntas i december Sverige behöver nya isbrytare.

De nuvarande kan snart fira sina 50-årsdagar och tiden börjar ta ut sin rätt. Men nya isbrytare snyts inte precis ur näsan. Därför pågår nu ett projekt med att få fram nya fartyg.

nu är att gå ut i en EU-upphandling om ­design av fartygen.

– Designarbetet kommer att svara på olika frågeställningar ­såsom vilket framdrivnings­maskineri och skrov­ form som bäst möter behoven och som i slutändan sätts samman till en kom­ plett design, säger Mikael Sandström.

TEXT SARA LOFTÅS

Det är svårt att uppskatta kostnaden

FOTO AGNE HÖRNESTIG

En förnyelse av Sveriges ­nuvarande

isbrytarflotta är en stor infrastruktur­ satsning som k­ räver omfattande analy­ ser och ett g­ ediget grundarbete.

För några år sedan b­ ildades därför projekt Nya isbrytare. M ­ ikael Sand­ ström har arbetat på is­brytare s­ edan 1989 och som befäl­havare sedan 2000 och är med i projektgruppen som ­expert.

– Vi vet behovet och därmed vad vi ­behöver. Den stora utmaningen just nu är att hålla tidsramen och att vi får ett politiskt beslut om att få börja byg­ ga nya isbrytare, vilket vi förväntas få i december 2020. Det som är a­ ktuellt

för nya isbrytare. Den senast i­ nköpta i närområdet är Finlands isbrytare Polaris.

– Den kostade 125 miljoner euro år 2013. Men det är näst­intill omöj­ ligt att säga vad ­fartygen kostar idag.

Hur varvsbeläggningen ser ut när ­beställningen görs och hur den svenska kronan står sig i förhållande till andra ­valutor har stor betydelse.

Mikael Sandström hoppas att Fin­ land, som också behöver fler nya is­ brytare, ska ansluta sig till projektet.

– Ett ritningspaket till en i­ sbrytare kostar upp till 200 m ­ iljoner kronor och om en sådan ritning kan användas till flera ­fartyg blir det mer ekonomiskt i alla led, avslutar han.

Mikael Sandström deltar som expert i projekt Nya isbrytare.

Sveriges isbrytare börjar bli till åren. Hur ska Sverige uppfylla sina åtaganden gentemot handelssjöfarten och internationella överenskommelser de kommande åren?

Så här svarade riksdagspartierna: Magnus ­Jacobsson,­ andre vice

ord­förande i trafik­utskottet.

– Sverige ­måste upprätthålla en ­fungerande ­isbrytarverksamhet. Principiellt tycker vi att det ­behövs nya isbrytare. Det är en stor ­investeringskostnad, men de ska också hålla väldigt länge. Det är ­positivt att vi samverkar med ­Finland kring isbrytningen.

16 SJÖRAPPORTEN 1/2020

Maria Stockhaus, trafikpolitisk

talesperson.

– Genom att ­prioritera arbetet att tillgängliggöra ­svenska vatten och svenska hamnar året runt. I detta ingår en fungerande­­isbrytning som är modern och tar hänsyn både till jobb och miljö.

Mikael ­Larsson, suppleant

i trafik­utskottet.

– Det är viktigt att Sverige säkerställer att det finns isfria hamnar för att handelssjöfarten – nationell likväl som internationell – ska fungera tillfredsställande. Hur man på ett kostnadseffektivt sätt säkerställer en effektiv isbrytar­kapacitet är något som Sjöfarts­verket har i uppdrag att analysera.

Emma ­Berginger, trafikpolitisk

talesperson.

– En fungerande isbrytning ­behövs även fortsatt. För att säkra isbrytningen långsiktigt har en förnyelseprocess av de tre isbrytarna i Atle-­ klassen ­påbörjats. Det är positivt att ­Sverige samverkar med Finland och Estland kring en fungerande ­isbrytning så att våra gemensamma resurser kan användas.

Därför behövs det nya fartyg TEXT: EMMA BRASK

P

rojekt Nya isbrytare ska förse Sjöfarts­verket med rätt verktyg för att uppfylla åtagandet att säkra handelssjöfartens framti­ da behov på framkomlighet till alla svenska hamnar, året om.

Som statlig myndighet behöver de även se till den totala samhälls­ nyttan, vilket har resulterat i att Sjöfartsverket efterfrågat intres­ se om deltagande av andra statli­ ga myndigheter. En som meddelat intresse och redan deltar är För­ svarsmakten.

Det planeras för tre nya is­

brytare som ska kunna ersätta Atle, Ymer och Frej, ­levererade mellan åren 1974 och 1977. I bästa fall är den första isbryta­ ren klar för leverans 2023, och med en seriell produktion är den tredje levererad 2025. De nya f­ artygen ska dels motsvara

Jimmy Ståhl, ­ledamot i

trafik­utskottet.

– Sverige måste säkerställa att isbrytningen fungerar så att sjöfarten fungerar även vintertid. I­sbrytarna är i behov av förnyelse och fram till dess att nya isbrytare är på plats måste de isbrytare som finns ­underhållas så farlederna kan hållas öppna hela året.

f­ ramtidens krav på isbrytning, dels framtidens krav ur miljö- och hållbarhetssynpunkt.

Men tidsramen för projektet kan

förlängas, liksom ­ambitionen om antalet nya isbrytare. På ­politisk nivå ska det tas beslut om ­finansiering och byggnation. Blir ­beskedet annat än vad som plane­ rats för förändras tidsramen och kan ge fördröjningar på ett eller flera år.

Vad händer om Sverige inte får

nya isbrytare?

Att sjöfarten fungerar året om är en förutsättning för att i­ ndustrin i Sverige kan ­producera och trans­ portera ut sina v­ aror via svenska hamnar. Flera av ­hamnarna längs Norrlandskusten skulle tvingas stänga om fungerande isbrytare inte finns. Det i sin tur skulle resul­ tera i att industrierna där inte kan få ut sitt gods, eller bygger upp nya transportmetoder.

Jessica Thunander, suppleant

­Helena Gellerman, talesperson

­Anna-­Caren Sätherberg, tredje

i trafik­utskottet.

– Sverige ska naturligtvis ­fortsätta att uppfylla sina ­åtaganden gentemot handels­sjöfarten och internationella överenskommelser. En del i detta är att förnya isbrytarflottan. Vänster­partiet anslagsfinansierar pengar för nya isbrytare i sin budget.

för omställning av transport­ system.

– Räddningsberedskapen till sjöss måste förbättras, till exempel genom avtal med svenska rederier om miljöräddnings- och läktringsberedskap. Svenska isbrytare borde kunna inbegripas i detta arbete.

En viss upprustning av isbrytar­ flottan kan ske, men på sikt måste den moderniseras och bytas ut.

vice ­ordförande i trafik­utskottet.

– Det är viktigt att möta behoven och att uppfylla våra åtaganden. Jag skulle även vilja betona vikten av ett totalförsvarsperspektiv avseende nästa generations isbrytare. ­Regeringen har därför gett Sjöfartsverket i ­uppdrag att ge ett underlag till ­regeringen för en förnyelse av isbrytare i Atleklassen.

1/2020 SJÖRAPPORTEN 17

FOTOTÄVLING FÖR SJÖFOLK Norden

1

4

Richard Jensen

5

Styrman, National Geographic Explorer ”FP inspection” En bra bild som får oss att fundera på om fotografen bara hade turen att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt eller om det var planerat. Bilden är enkel och fotografen lyckas göra mycket utav nästan ingenting. Vi gillar atmosfären och kompositionen.

FOTOUTRUSTNING FÖR € 450 SPONSRAD AV REDERIET VÍSIR HF. I GRINDAVÍK, ISLAND

Richard Jensen

Styrman, National Geographic Explorer, ”FP inspection” En blandning av arbete och fritid, som skapar en fin atmosfär.

Motivet är lediga människor som spelar spel på sin arbetsplats, eftersom sjöfolket sällan kan lämna fartyget.

FOTOUTRUSTNING FÖR € 450 SPONSRAD AV REDERIET VÍSIR HF. I GRINDAVÍK, ISLAND

18 SJÖRAPPORTEN 1/2020

2

Jörgen Språng

Kock, Bit Okland, ”Drydock” Här är en bild vi båda tyckte skulle göra sig fint på en vägg i våra hem. En vacker och äventyrlig bild som har något gammalt och nytt i sig på samma gång. Bildens alla delar – mönstret i leran, fartyget, ankarkättingen och människorna – möts på ett sätt som skapar både lugn och dramatik.

FOTOUTRUSTNING FÖR 5 000 NKR SPONSRAD AV SJØFARTSDIREKTORATET, NORGE

3

Edda Fjord

Kapten, Håvard Melvær, ”Transition Piece i soldnedgang” Bilden har fina färger och genomtänkt komposition. Ett fint sätt att se något vackert i n ­ ågot som e ­ gentligen är ganska fult.

FOTOUTRUSTNING FÖR 5 000 SKR SPONSRAD AV SJÖFARTSTIDNINGEN, SVERIGE

Andreas Wolden

Matros, Kronprins Haakon ”Isfjell utenfor Hopen” En mycket vacker bild som, trots att den varken visar sjöfolk eller fartyg, lyckas skapa ­d ramatik.

Att i­ sbergets form är perfekt och att ­fåglarna på den ­kortare klippan sitter kvar medan de på den högre flyger gör den till en vinnare. Vi såg den direkt och var eniga om att det var en topp-tre-bild, så fort vi såg den.

FOTOUTRUSTNING FÖR 5 000 DKR SPONSRAD AV ULYKKESFORSIKRINGSFORBUNDET FOR DANSK SØFART

Några hedersomnämnanden Hlynur ­Ágústsson

Matros, ­trålaren Þórunn ­Sveinsdóttir ”Nu er vi alle klar”

Guðmundur ­Guðmundsson Båtsman, ­ trålaren Frosti ”I stormvejr”

Norge och Sverige tog hela prisbordet TEXT JIMMY ERIKSSON 2020.02.07. REYKJAVÍK MARITIME MUSEUM

Utanför ven vinden och bara några ki­ lometer bort skakade marken av vulka­ nisk aktivitet. Inne i Reykjaviks sjöfarts­ museum var det däremot lugnt, även om spänningen var p­ åtaglig, när den Nord­ iska Fototävlingen för Sjöfolk skulle av­ göras för 32:a gången. ­Arrangemanget vandrar runt mellan de nordiska länder­ na och den här gången var det alltså Is­ land som stod för värdskapet.

Till årets tävling hade totalt 133 sjöan­ ställda skickat in 1116 bilder. Det är gan­ ska exakt 300 fler bilder än förra året.

Varje land hade med sig 15 bilder från de nationella d­ eltävlingarna, vilket innebar att 75 bilder skulle ögnas genom och sål­ las av en oberoende jury. Dessutom skul­ le fem vinnare koras.

Juryn, som bestod av Kjartan ”Golli” Thorbjörnsson, professionell fotograf, och Arngrimur Blöndal, ordförande för fotoklubben ­Fokus, hade inga problem att enas och arbetade sig metodiskt ned till tio bilder. Efter lite över en timme meddelade de att de hade ett r­ esultat att presentera. Arrangörerna välkomnades tillbaka in i rummet där tio bilder nu låg med bildsidan nedåt. ”Golli” förklarade att de valt att ge hedersomnämnande till fem bilder, som stack ut från mängden, men inte riktigt tog sig till vinnarplace­ ring. Därpå vändes bilderna upp och vi­ sade ett norskt, ett danskt och tre isländ­ ska bidrag.

Spänningen steg ytterligare när det blev dags att avslöja vinnarna. Juryn vände upp en bild i taget och gav sin mo­ tivering. När alla pristagande bilder låg rättvända stod det klart att Norge tagit hem första- och tredjepriset, medan Sve­ rige var tävlingens mesta vinnare, med hela tre prisplatser.

Fototävlingen har även detta år enga­ gerat många sjöanställda och inspirerat dem till att dokumentera sin vardag om­ bord. Vi arrangörer är övertygade om att engagemanget bidrar till en mer me­ ningsfull tillvaro och är glada att kun­ na visa de otroligt fina bilderna för om­ världen.

1/2020 SJÖRAPPORTEN 19

FOTOTÄVLING FÖR SJÖFOLK Sverige

Torrdocka blev juryns favorit

1

2

TEXT JIMMY ERIKSSON

Den 21 januari avhölls den svenska deltäv­ lingen för Nordiska fototävlingen för Sjö­ folk. Platsen var som vanligt på Sjöfarts­ verkets kontor i Norrköping. Den svenska tävlingsjuryn bestod i år av Sjörapportens redaktör Emma Brask och Fredrik Schlyter, fotograf i Norrköping.

Under 2019 skickade 16 fotograferande sjömän in totalt 90 bilder för tävlan. Dess­ värre levde 22 av dem inte upp till tävlingens krav och behövde diskvalificeras, med an­ ledning av att bildstorleken på dessa var min­ dre än 2 MB. Kvar att bedöma var således 68 bilder från 11 fotografer.

Efter cirka 1,5 timme började juryn kän­ na att de hittat de 15 bilderna att skicka vida­ re till den nordiska finalen. Under sållnings­ arbetet hade de redan hittat sina favoriter och kunde ganska snabbt enas om att Jörgen Språngs bild ”Drydock” var tävlingens bäs­ ta bild. De visste förstås inte vem fotogra­ fen var förrän efteråt. Jörgen Språng, som är kockstuert på Bit Okland, vann också tredje­ priset, med bilden ”Rednose”.

Den nationella tävlingens andraplats tog Dan Deshayes, 1:e fartygsingenjör på Tern­ holm, med sin bild ”Passing by”. Dan Des­ hayes debuterade i tävlingen 2018 och fick då också med ett bidrag till den nordiska fina­ len. Den här gången fick han pris i den svens­ ka tävlingen, svenskt hedersomnämnande och nordiskt pris för bilden ”Slaget om ge­ men” och dessutom ytterligare två bilder bland de svenska finalisterna. Richard Jen­ sen, styrman på National Geographic Ex­ plorer, fick också svenska juryns hedersom­ nämnande och ett nordiskt pris med bilden ”FP inspection”. Stort grattis till alla vin­ nare!

Staffan Ahlstrand, teknisk chef på isbry­ taren Atle var den fotograf som fick med flest bilder till final i årets tävling – hela 5 bidrag av de 15. Teknisk chef är också Mikael Sö­ derholm, på Atlantic Orchard, som fick med två av sina bilder till final. Även om de dess­ värre inte prisades den här gången är det så­ klart ändå en bedrift värd att uppmärksam­ ma.

20 SJÖRAPPORTEN 1/2020

Jörgen Språng

Kock, Bit Okland, ”Drydock” En estetisk bild med ett överraskningsmoment. Vid en första anblick ser det ut som om personerna befinner sig i vatten, men när man kikar närmre syns det att de är på land. Fina linjer från skrovet och kedjorna. Att arbetarna syns ger perspektiv och en känsla för storleken.

3

Jörgen Språng

Kock, Bit Okland ”Rednose” Ett ärligt och äkta porträtt som skapar en fin ­­ känsla. Linjerna skapar djup i bilden. Färgerna från ­målarens ­utstyrsel ­repeteras ­harmoniskt i ­bakgrunden.

Ett plus att ­fotografen vågat gå så nära sitt motiv.

FLER BILDER kan ses på Sjömansservice webbplats www.seatime.se

Dan Deshayes

Några fler svenska bidrag som gick till nordisk final

1:e fartygsingenjör, Ternholm ”Passing by” En annorlunda och kreativ bildvinkel och komposition. De ­återkommande ringarna gör den i­ ntressant. Hade kanske vuxit ännu mer om fotografen låtit oss se lite mer av ytan runt fartygsöppningen.

Hedersomnämnande Richard Jensen

Styrman, National Geographic Explorer ”FP inspection”

Dan Deshayes

1:e fartygsingenjör, Ternholm”Slaget om gemen” Kreativ bildvinkel och väldigt snygg ­komposition. Kul att se en bild från fritiden ombord och roligt att de använder ett sjökort som duk till kortspelet.

”Tranquility” Staffan Ahlstrand, teknisk chef, isbrytaren Atle

Djup och ljus spelar en fram­t rädande roll i bilden.

Kompositionen är ­genomtänkt men hade kanske vunnit på att f­ otografen tagit ett kliv åt ­höger, för att ­komma mer rakt på. ”Excelsior!” Mikael Söderholm, teknisk chef, Atlantic Orchard 1/2020 SJÖRAPPORTEN 21

AKTUELLT

Sällskap av nya svävare TEXT: EMMA BRASK FOTO: ERIK MOLANDER

När årets Svävarträff hölls i

Svävarna är mindre än flera av

de andra som Sjöräddningssäll­ skapet använder. Det gör dem enkla att transportera till olika platser för användandet. Manöv­ reringen av dem möter behoven i att vara enkel, och de är väl anpas­

FOTO: SJÖFARTSVERKET

Orsa under januari fick Sjörädd­ ningssällskapet möjlighet att testa två av sina nya svävare. Och bety­ get blev mer än godkänt.

Det är ett paket om fyra s­ vävare av modellen IH-3 som anländer till sina respektive stationer ­under vintern. Det är öppna ­svävare väl anpassade för de svenska ­förhållandena.

– I jämförelse med den tidiga­ re modellen Hovertrek, är kon­ struktionen mer robust hos IH-3.

De nya svävarna har bland an­ nat ett skrov av glasfiber som gör dem t­ åligare. Sedan har de en lyftmotor och en framdrivnings­ motor som gör den både säkrare och kraftfullare, berättar Helge Skärlén, ansvarig för svävarverk­ samheten hos Sjöräddningssäll­ skapet.

sade för att kunna bärga männ­ iskor. Skrovkonstruktionen skil­ jer sig från IH-6 och Hovertrek, vilket bidrar till att de går bättre på vatten.

– Det är en stor fördel att de är liknande konstruerade som den större modellen IH-6 svävare vi har. Det innebär att piloterna inte behöver övningsköra dem lika länge för att bli operativa – det finns redan en kunskap om hur dessa fungerar då körtekniken är densamma.

Två av svävarna togs i drift i ja­

nuari, och de andra två tas i bruk i

början av mars, lagom i tid till att den svåraste issäsongen börjar, sett ur ett sjöräddningsperspektiv.

De kommer att vara placerade hos Sjöräddningssällskapets lokala stationer i Uppsala, Dalarö, Visingsö och Växjö.

Svävarna är designade av

svenskägda Ivanoff Hovercraft AB med vilka Sjöräddnings­ sällskapet haft ett tätt och lyckat samarbete.

– De har haft ett fantastiskt ­engagemang, och vi har fått ­svävarna precis som vi ville ha dem, säger Helge Skärlén.

Samtliga S76-helikoptrar sålda TEXT: MARIA KJELLGREN

De sista räddningshelikoptrarna av modell S76 har sålts.

22 SJÖRAPPORTEN 1/2020

Under 2019 såldes de sista rädd­ nings­­­helikoptrarna av modell S76.

Totalt har fem helikoptrar sålts till amerikanska köpare för användning i USA och Israel. Försäljningen påbörjades redan 2014, men har inneburit många utmaningar.

– Det är komplext och kräver stor administration. Det är produkter som omfattas av exportrestriktioner och en noggrann granskning av köpare och slutanvändare krävs, berättar Mattias Hyllert, direktör för Sjö- och flygräddningen på Sjöfartsverket.

2015 såldes en S76-helikopter för cirka 10 miljoner dollar, vilket höj-

de förväntningarna på resterande helikoptrar. Försäljningen försvå­ rades dock av att efterfrågan på ­begagnade heli­koptrar sjönk, bland annat på grund av fallande oljepriser som drabbade off-shoreindustrin.

– Resultatet blev att vi satt med oattraktiva helikoptrar och anbud som inte levde upp till förväntningarna. Nu känns det skönt att kunna avsluta det här, det är många i organisationen som jobbat hårt med detta, fortsätter Mattias Hyllert.

Bakgrunden till försäljningen är en modernisering av helikopter­flottan, bland annat för att uppnå högre ­flygsäkerhet och ökad förmåga att utföra räddningsuppdrag.

13

premiärkryssare I förra numret av Sjörapporten berättade vi om rekordet av kryssningsfartygen under 2019 för Stockholms Hamnar. Varje år publicerar de en lista över de kryssningsfartyg som kommer att anlöpa Stockholms Hamnar under årets säsong. 2020 kan stoltsera med omkring 290 anlöp – varav 13 av fartygen gör Stockholmspremiär.

Här är nykomlingarna under 2020, hela listan hittar du på Stockholms Hamnars hemsida.

Sky Princess 4/5 Le Bellot 10/5 Marella Discovery 2 21/5 Norwegian Escape 27/5 Mein Schiff 6 30/5 Veendam 2/6 MSC Splendida 12/6 Azamara Pursuit 14/6 World Voyager 28/6 Island Princess 30/6 Norwegian Jade 6/7 Jacques Cartier 19/7 Ritz Carlton 8/8

Största virkeslasten i Sverige TEXT EMMA BRASK FOTO MIKAELA SVENSSON

Under slutet av januari lämnade fartyget Saga Faith hamnen i Karlshamn med vad som uppges vara den största virkeslasten av sitt slag som skeppats ut från Sverige. 65 417 kubikmeter virke hade lastats om­­bord varav 34 902, strax över hälften av v­ irket, kom från det småländska företaget Vida. Men stor last är egentligen ingenting främmande för företaget, liksom att frakta med sjö­fartens hjälp.

– Vi fortsätter att öka våra volymer mot USA och det är roligt att se deras s­ tarka ­efterfrågan av svenskt, kvalitativt konstruktionsvirke. Fartygslasten är inte den första stora virkes­lasten som Vida skickar till USA utan vi har tidigare fraktat ännu ­större ­volymer över Atlanten. Det är en ­historisk fartygslast som lämnar Sverige i dag och det är roligt att över hälften av virket o ­ mbord på skeppet kommer från Vida, säger Vida Woods VD Karl-Johan Löwenadler i ett pressmeddelande.

Undervattensrauk siktad TEXT EMMA BRASK GRAFIK SJÖFARTSVERKET

Sjömätningsfartyget Anders Bure kan

nu stoltsera med att ha funnit en under­ vattensrauk. Det var när Sjöfartsver­ ket sjömätte i utkanten av farleden i Fårösund som stenen upptäcktes, nå­ got som alltså skulle kunna vara en undervattensrauk.

Senast som området sjömät­ tes, 1991, upptäcktes inga spår av stenen. Därför har det i sjökortet stått att djupet le­ gat på 6,7, när det egentli­ gen är på 5,3 meter.

– Det är rena turen att ingen har gått på grund här. Vi har sett att far­ tyg med fem till sex meters djupgående har passerat nära stenen, något på bara tio meters av­ stånd, säger Magnus Wallhagen, pro­ duktionschef på Sjögeografi, på Sjöfarts­ verket.

Runt Gotland har man tidigare sett fle­

ra undervattensraukar genom sjömätning.

Det som gör denna rauk speciell är det far­ ledsnära läget, vilket kan utgöra en fara för sjöfarten då den tidigare inte synts på sjö­ korten.

Djupet har nu uppdaterats. Rauken själv

är 150 centimeter hög och två gånger två meter bred, och det är egentligen inte helt ovanligt att stöta på sådana under vattnet runt Gotland.

Den teknik som används idag med multi­ beamlod ger sjömätarna en fullständig ­bottentäckning, som säkerställer att detal­ jer av hela botten täcks in i datan. Multi­ beamlod började användas 1995 och inn­ an dess användes en teknik som lämnade ­glipor i mätningarna, vilket antagligen är orsaken till att stenen, eller rauken, missa­ des vid sjömätningen 1991.

– Genom vår sjömätning får vi in ny och säkerhetshöjande kunskap om botten som förhindrar olyckor. Därför är det viktigt att vi fortsätter sjömäta, framförallt där vi ti­ digare inte har sjömätt med multibeamlod, säger Magnus Wallhagen.

1/2020 SJÖRAPPORTEN 23

LIKABEHANDLING FOTO: SJÖFARTSVERKET

Svensk jämställdhets­ politik Övergripande mål Kvinnor och män ska ha samma makt att utforma samhället och sina egna liv.

Delmål 1 Jämn fördelning av makt och inflytande.

2 Ekonomisk jämställdhet.

3 En jämn fördelning av det obetalda hemoch omsorgsarbetet.

4 Mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

Sara Nilsson från HR medverkade i Nääs, tillsammans med båtmännen Claes Ekström (mitten) och Anton Stenros.

”Vi måste få vara olika” Det börjar bli tradition att samla västkustens ­båtmän på Nääs fabriker, fyra mil från landets största hamnstad. ­Sjöfartsverkets driftchef Peter Sundberg värnar om möjligheten att få träffas utanför jobbet och drar samman till workshops för sina båtmän.

TEXT: EMMA BRASK

Det är ett bra tillfälle att både ­prata om jobb och att ha trev­ ligt tillsammans. Under träffen i ­januari kom det att handla om ­arbetsmiljö och normer.

– Alla har rätt att vara sig ­själva.

Vi måste få vara olika, m ­ enar ­Peter Sundberg, som brinner för frågan om likabehandling på ­arbetsplatsen.

– Jag vill se fler kvinnor i Sjö­ fartsverkets nu mansdominerade värld. Vi måste granska oss s­ jälva och öppna upp för detta. Det 24 SJÖRAPPORTEN 1/2020

handlar inte bara om jämställdhet utan om att skapa en arbetsplats där alla känner sig välkomna.

Cajsa Jersler Fransson

och Eva Nordström från LIST (likabehandling och­ ­inkludering inom sjöfart och transport) var inbjudna för att prata om likabehandling kopplat till normer.

– Vi bad båtmännen lista vad de upplever finns för förvänt­ ningar och krav på män. Utifrån det fick de sedan prata om vilka krav och normer de skulle vilja ta bort, sådant som kan upplevas som begränsande eller destruk­ tivt, säger Eva Nordström.

Som ingång till ämnet sam­talade

b­ åtmännen om vad normer är, och hur det kan vara både positivt och negativt.

– Vi använde oss av ett material som heter Machofabriken, som är framtagen av organisationen Män för jämställdhet. Det är tunga äm­

”Våld är ­varje handling som ­skadar, ­smärtar, skrämmer ­eller ­kränker en annan p ­ erson och som får d ­ enna person att göra något mot sin vilja ­eller avstå från att göra något den vill.”

Ur ”Meningen med våld”, ­ Per Isdal, 2001

nen, och sånt som kan behöva få sjunka in. Därför har det varit till hjälp att ha Machofabriken att utgå från, berättar Cajsa Jersler Fransson.

– En del av det som togs upp känns självklart, men det här är stora frågor. Det är viktigt att få prata och att bli påmind om det här då och då, säger Claes ­Ekström som jobbat som båtman sedan 1975.

De pratade även om o­ lika

­ egrepps betydelse, som b ­”destruktiv maskulinitet” och ”mäns våld”, och att det inte en­ bart gäller fysiskt våld. Destruk­ tiv maskulinitet och mäns våld, som främst drabbar k­ vinnor och minoriteter utanför hetero­normen, handlar även om det psykiska våldet där mobbning, trakasserier, hot och olämplig jargong räknas.

Det finns anledningar att

­ iskutera attityder och beteenden d för att säkerställa att Sjöfarts­ verket är den arbetsplats de har skrivit under på att de ska vara, i avsiktsförklaringen för Vågrätt under förra året.

– Vi talade även om vikten av att ingripa;att vara en ”­ active ­bystander”. Att tyst se på när ­någon trakasseras möjliggör mer oönskat beteende. Men om vi, speciellt som arbetsgrupp, lär oss olika sätt att ingripa kan vi ­tillsammans forma en säkerhets­ kultur , säger Eva Nordström.

Hallå där Eva Nordström!

TEXT: EMMA BRASK FOTO: AGNE HÖRNESTIG

Du har fått ett nytt uppdrag på

­Sjöfartsverket – vad innebär det?

– Vid årsskiftet lämnade jag kommu­ nikationsavdelningen för att jobba med LIST – likabehandling och inkludering inom sjöfart och transport. Det är ett upp­ drag som handlar om arbetsmiljön på Sjöfartsverket och inom sjöfartsbran­ schen. Det innebär att vi är varandras ar­ betsmiljö, alltså den psykosociala aspek­ ten. När vi siktar på att sjöfart ska vara en bransch för alla, då blir likabehandling och ett inkluderande förhållningssätt av­ görande.

Vad är din roll i LIST?

– Min roll är att koordinera LIST. Jag stöttar även Vågrätt och det nya projek­ tet REDO med kommunikationen, som är ett nytt projekt initierat av Vågrätt. Vi hoppas på att nå utanför Sveriges gränser med både Vågrätt och REDO. Vad har du för förhoppningar om re-

sultat av LIST?

– Jag hoppas att alla på Sjöfartsverket vet vad likabehandling står för och att vi diskuterar det vi behöver förändra. För egen del kommer jag att ha massor med ny kunskap och tips på metoder att dela med mig av från all research och värde­ fulla kontakter jag samlar på mig.

Vad med dessa frågor driver dig?

– På slutet av 1970-talet läste jag ”Kvinnorummet” av Marilyn French och fick en ”aha”-upplevelse. Jag var tjugo år, hade precis fått barn och det kändes som att vi spelade någon sorts familjefö­ reställning där manuset skrevs för hund­ ra år sedan. Men nu fanns det kvinnor som vågade bryta mönstret och ifråga­ sätta. Det har hänt så mycket sedan dess.

Nu räknas Sverige som ett jämställt land, men gäller det alla? Vi har en bit kvar för att komma till rätta med diskriminering och beteenden som utesluter vissa männ­ iskor, både i samhället och på arbets­ platsen. Kampen går vidare och förs inte längre av bara kvinnor. Det finns en kraft i det som inspirerar mig mycket.

Vågrätt Sjöfartens egna MeToo-uppror gick under hashtagen Vågrätt

REDO Recruitment Equality and Diversity Opportunities.

Projektet ska titta på hur vi får in fler kvinnor i branschen och hur vi får dem att stanna.

1/2020 SJÖRAPPORTEN 25

FORSKNING & INNOVATION

”Vi har mycket att lära av flyget” Luftfartsverket och Sjöfarts­ verket delar många gemensamma utmaningar i utvecklingen av en modern trafikledning.

Genom samarbete över trafikslagen föds nya idéer och insikter.

TEXT CHARLOTTE LUNDQVIST FOTO THOR BALKHED, LINKÖPINGS UNIVERSITET

Sedan ungefär tio år samarbetar Luftfarts­ verket och Sjöfartsverket inom flera områ­ den för forskning och innovation. Projektet Sea Traffic Management (STM) var ett av de ­första där Sjöfartsverket kunde dra nytta av ­Luftfartsverkets kompetens.

Drönare, artificiell intelligens och b­ ättre ­beräkningskraft ger nya möjligheter inom bland annat trafikövervakning. I dag pågår en 26 SJÖRAPPORTEN 1/2020

aktiv kunskapsöverföring mellan verken, ­berättar Billy Josefsson, ­Manager Automation & ­Human ­Performance på Luftfartsverket.

– Sjöfartsverket har ­nytta av vad vi lärt oss av att använda fjärr­ styrda kontrolltorn. Vi kan övervaka och kontrollera fl ­ era ­flygplatser från ett operatörsrum, till e­ xempel så styrs Örnskölds­ vik, Sundsvall, Linköping och Sälen från Sundsvall , fortsät­ ter Billy Josefsson.

Magnus Sundström, ­enhetschef för forskning och innovation på Sjöfarts­ verket, instämmer.

– Vi har mycket att lära av flyget. De har kommit långt inom digitalisering och trafikledning och många för­ utsättningar är ­desamma. Vi är två myndigheter

under samma departement. Att lära av varandra över sektorer och trafikslag ger väldigt mycket mer än när var och en sitter i sitt stuprör.

Teknisk utveckling, digitalisering och ett

gemensamt lärande ger bättre förutsättningar till många nyckelroller att utföra sitt jobb, som flygledare, markpersonal och IVO-operatör.

Som partner i STM-projektet bidrog ­Luftfartsverket med sina erfarenheter ­under ­workshops och möten. Framtidens trafik­ ledning till sjöss bygger till stor del på den ­innovation som funnits inom flyget.

– Men vi lämnar inte bara över informa­ tion, vi jobbar tillsammans. När datamäng­ den ökar kan vi dra bättre slutsatser i samband med introduktionen av ny teknik. Områdena utbildning, riskanalys och säkerhetsbedöm­ ning är väldigt intressant att samarbeta om, ­poängterar Billy Josefsson.

Billy Josefsson, och Supathida ”Pim” Boonsong från Luftfartsverket i simulatorn.

Ett exempel är det fyraåriga forsknings­ projektet Reskill som ska bidra till b­ ättre och effektivare utbildningar för lotsar och ­flygledare. Automatisering och digitalise­ ring gör operatörsplatserna smartare och enklare men ställer också nya krav på män­ niskan som är sista linjens försvar om något går fel. Därför är det viktigt att design och implementering sker på ett bra sätt för män­ niskan.

– Hur används tekniken och hur ska ­personalen utbildas? De mjuka värdena är ­viktiga för att få tekniken att fungera, säger Magnus Sundström.

– Som arbetsgivare är jag ansvarig för att personalen inte arbetar för mycket och blir trött och ouppmärksam. Vi tror att för flera arbets­ uppgifter som har direkt koppling till risk och säkerhet så är bland annat eye tracking och sen­ sorer för vakenhet funktioner som hjälper oss

att vara effektiva och hålla jämn kvalitet på våra tjänster, säger Billy Josefsson.

Genom att följa ögonrörelser kan stress e­ ller förlorat fokus upptäckas. Systemet a­ npassar vad som visas i flygledningssystemet så att ­användaren uppmärksammar förändringar eller faror. Det kan både anpassa sig efter operatörens förmåga och återställa förmågan till normal nivå.

På LiU:s campus i Norrköping finns både en

simulator för flygledning och en bryggsimula­ tor för navigationssimulering.

– Linköpings universitet är drivande inom informationshantering och visualisering och att vi arbetar ihop gör att det blir god använd­ barhet på resultatet, säger Billy Josefsson.

– I ett nytt projekt med Luftfartsverket och Linköpings universitet undersöks hur man bäst kan övervaka sjötrafik i svenska farvatten i ­syfte att förebygga grundstötningar och

­ lyckor. Vi testar också nya farleder i simula­ o tor, säger Magnus Sundström, och fortsätter: – Det är väldigt mycket spännande på gång inom just trafikledning. Vi har goda indikatio­ ner på att det blir en bättre och bättre situations­ medvetenhet på trafikledningscentraler och fartyg när man delar information. Än så länge är det för tidigt att gå ut med ­några siffror när de gäller tillbud. Olyckor är sällsynta inom handelssjöfarten men konse­ kvenserna kan bli stora om det händer något.

– Ambitionen är att det inte ska ske några olyckor alls. Vi ska göra allt som står i vår makt för att det ska vara så säkert som möjligt, säger Magnus Sundström.

Om tio år tror Billy Josefsson att vi kommer att få se mer virtuell övervakning, bättre läges­ bilder och bättre väderövervakning.

– Operatörsjobben inom luftfart och sjöfart kommer att likna varandra mer och mer.

1/2020 SJÖRAPPORTEN 27

YRKET Räddningsledare TEXT EMMA BRASK FOTO EMELIE ASPLUND

Problemlösning på hög nivå

P

å Sjö- och flygräddnings­ centralen i Göteborg s­itter räddningsledare dygnet runt för att ta emot larm. Det handlar om sjöräddningsinsatser och sjuktransporter längs Sveriges kust och sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren samt flygräddningsinsatser i svensk region.

– Det är en väldigt lugn start på vintern i år. Det har ju inte varit några isar så det har knappt varit några isolyckor, säger Lina Buurstra, en av räddningsledarna.

Hon har jobbat fyra år på Sjöfarts­ verkets Sjö- och flygräddningscentral och är i grunden sjökaptensutbildad.

Nu är hon en av sjöräddningsledarna på centralen som tar emot och koordinerar sjö- och flygräddningsinsatser. Hon hoppar även in som assisterande flygräddningsledare vid behov då de båda räddningstjänsterna jobbar ihop.

– JAG HAR SEGLAT PÅ alla världshav och kan väl ibland bli lite nostalgisk, men jag skulle inte gå till sjöss igen som det ser ut idag. Det här jobbet är den perfekta blandningen av att få jobba med de sjöfrågor som är mest intressanta i mina ögon, rörande säkerhet, men sam28 SJÖRAPPORTEN 1/2020

tidigt inte vara ifrån familjen under längre perioder, säger hon.

Dagarna på Sjö- och flygräddningscentralen är sällan desamma. Vad som sker och vilka larm som kommer in beror helt på vad som sker runt om i Sverige.

– Det finns hektiska dagar och det finns lugna dagar, men man kan aldrig veta hur det kommer se ut i förväg.

DE HEKTISKA DAGARNA brukar följa semestrarna, när allmänheten ger sig ut på sjön under sommaren eller på isarna under vintern. Delvis kan en förvänta sig en lugn dag när det är lågsäsong som under en mild vinter, berättar Lina, men det kan ändras när som helst.

– Det är det som gör jobbet spännande och intressant – vi vet aldrig vad som väntar bakom nästa larm. Det är triggande och utmanande, att aldrig kunna luta sig tillbaka och tro att vi kan allting. Med nästa larm kommer alltid någonting nytt.

Det är problemlösning på hög nivå.

På centralen i Göteborg jobbar räddningsledarna ett dygn åt gången, för att sedan oftast vara lediga minst ett dygn.

De tillbringar intensiv tid ihop och jobbar tätt. Kollegorna är viktiga och allting

de gör, gör de tillsammans. Att teambuilda och umgås är därför viktigt och något som de ägnar sig åt när de inte tar emot larm. Det är bärande dels för att kunna jobba bra tillsammans, men också för att kunna förvalta kunskapen från ­varje insats.

– Mina kollegor är fantastiskt professionella och roliga att arbeta med. Om vi någon gång inte har haft marginalerna på vår sida i en räddningsinsats pratar vi alltid om det. Vi jobbar som ett team och jag vet att jag alltid har dem med mig. Det hjälper om det skulle kännas tungt efteråt, säger Lina.

DET ÄR ALLTID NÅGON vaken på Sjö- och flygräddningscentralen. Under ­nätterna jobbar alltid en sjöräddnings­ ledare. Förutom att ta emot larm från 112 eller andra uppdrag, lyssnar hen även av kanal 16 på VHF:en där mayday-­anrop kan inkomma när som helst. Händer det någonting är kollegorna, som sover i samma hus, bara ett knapptryck bort.

– Det bästa med jobbet är när jag gör skillnad för någons liv. Ibland går jag hem och känner mig som en hjälte – det är en väldigt häftig känsla.

SIDOR FÖR DIG SOM ARBETAR TILL SJÖSS, ALLTID SIST I SJÖRAPPORTEN Sjömansservice är en verksamhet där Sjöfartsverket erbjuder sjömän ett fritids- och kulturliv som ska kompensera för den service sjöfolket går miste om på grund av tjänstgöring till sjöss.

OMBORD Magnus Rietz: FYRAR RUNT ÖSTERSJÖN

(Lind & Co)

Anders Eriksson: ALLT VÄL OMBORD S/Y ­MALALA

I ”Fyrar runt Östersjön” får vi genom Magnus Rietz fantastiska bilder ta del av ett stort antal fyrar längs Östersjöns kuster. Rietz har under fyra år besökt över 200 fyrplatser i samtliga länder runt Östersjön. Resultatet är ett magnifikt och unikt bildmaterial över platser dit få människor tar sig. De nästan 300 fotografierna i boken är en storslagen hyllning till fyrars skönhet, både utvändigt och invändigt. Texterna som ackompanjerar bilderna består av egna betraktelser och kortfattad historik.

BÖCKER

(Båtdokgruppen) Med s/y MALALA lyckades Anders Eriksson som förste svensk, ensam segla jorden runt utan att stoppa. Ett första försök slutade efter 65 dygn. Det andra försöket lyckades och efter att ha varit till havs i 223 dagar kunde så resan avslutas. I boken får vi, dag för dag, följa författarens liv ombord på s/y MALALA. Om en seglats jorden runt vanligtvis brukar liknas vid att bestiga Himalaya, vad ska då en ensamsegling jorden runt liknas vid?

Boktips från sjömansbiblioteket TEXT ANN-CHRISTIN WESTMAN

Michel Bussi: TIDEN DÖDAR LÅNGSAMT Fredrik Lindström: 100 SVENSKA DIALEKTER

(Bonnier fakta) Hur låter skånska? Varför låter göteborgare goa och glada? Varför finns det överhuvudtaget dialekter? Och varför säger man i vissa delar av Sverige ett apelsin, när det borde heta en apelsin.

Fredrik Lindströms ”100 svenska dialekter” är boken som tar dig med på en fängslande dialektresa genom hela Sverige. Med boken kommer en ljudmodul som gör det möjligt att höra hur en dialekt låter samtidigt som man läser om den. Boken är den första i sitt slag. Aldrig har det tidigare funnits en dialektbok som man både kan läsa och lyssna på!

(Polaris) Sommaren 1989, Korsika. Luften dallrar av hetta i den lilla semesterbyn som 15-åriga Clotilde och hennes familj besöker varje år. Men denna gång slutar semestern i tragedi, när bilen de färdas i på en serpentinväg plötsligt sladdar och kraschar i en ravin. Clotilde är enda överlevande. 27 år senare återvänder hon till Korsika med sin man och tonårsdotter för att till slut försöka gå vidare efter tragedin. Men allt ställs på ända när hon får ett brev från sin mamma, som Clotilde själv sett dö i bilolyckan. Vem är det som ligger bakom breven?

Jussi Adler-Olsen: OFFER 2117

(Albert Bonniers förlag) Avdelning Q är tillbaka! I över 10 år har Assad arbetat tillsammans med Carl Mørck och Rose på Köpenhamnspolisens cold case-avdelning.

Men vet de egentligen vem han är? Under årens lopp har Assad överraskat med kunskaper i de mest oväntade ämnen, han talar en rad olika språk och kan oskadliggöra en fiende på ett ögonblick. Var kommer han ifrån? Vilka hemligheter bär han på? I ”Offer 2117” får vi svaren. Det här är Assads historia.

1/2020 SJÖRAPPORTEN 29 4/2019

OMBORD Sjöpokalen Snittpoäng

Motionsligan Poäng

Simcupen

Jacob Hägg................................. 2 478,1

Solsund........................................ 197,13

Stena Scandinavica......................... 303

Längd (km)

Gustaf af Klint.............................. 2294,0

Evinco......................................... 158,50

Aurora af Helsingborg...................... 218

Gute............................................. 2037,5

Solero...........................................129,15

Solero............................................... 129

MOTION

Topp 3 i fartygs­ tävlingarna 2019

FOTO: FINISHERPIX®

Robin ger järnet inför Ironman

30 SJÖRAPPORTEN 1/2020

Tekniske chefen på M/S Sigrid, ­Robin ­Albertsson, är en av de gamla Motions­ centralen-användarna som nu hittat till Sea­Sportal. I 2019-års ­cykeltävling var han ­överlägsen med sina loggade kilometrar på ­cykeln och bara under januari i år har han­­redan trampat fram 83 mil på tränings­cykeln. Målet är inställt på en halv Ironman-distans i Borås i maj och att genomföra Ironman i Kalmar i augusti.

Vi på Sjömansservice ­säger: Snyggt jobbat och lycka till med loppen!

Musik – inte bara för örat TEXT JIMMY ERIKSSON

Under kategorin biografier kan vi placera in filmerna ”Walk the line” och ”Ted – För kärlekens skull”, om Johnny Cash respek­ tive Ted Gärdestad. Här hamnar också ”Bohemian Rhapsody”, om Queens och frontmannen Freddie Mercurys liv, utmärkt spelat (och sjunget!) av Rami Malek. Faktiskt så bra att han vann en Oscar för insatsen. Filmen blev så populär att den hittills spelat in 903,2 miljoner dollar. Inte underligt om fler vill haka på trenden. ”Rocketman” om Elton John,

som gick upp på bio i maj 2019, har också vunnit priser och ­hyllats brett men inte alls haft samma ekonomiska framgång

som Queen-filmen.

Precis som ”Walk the line” har ”Rocket­ man” tjänat in 186 miljoner dollar. kan placeras där? Jo, här tänker jag på mu­ sikfilmer där folk kan brista ut i sång när som helst. Dans­ nummer är också vanliga inslag. Här ryms klassiker som ”Troll­karlen från Oz” och ”Sound of music” men också moderna pärlor som ”Mamma Mia”, Oscarsfavoriten ”La La Land” och ­svenska ”En del av mitt hjärta”, om Tomas Ledins låt­texter. Grundidén verkar vara tralla med och må bra.

året – ”Yesterday” och ”Blinded by the light”, som båda fått namn efter varsitt musik­ alster. Du gissade rätt, ­”Yesterday” ­handlar om The Beatles ­musik och förpackas på ett nytänkande sätt. Den handlar om den något misslyck­ ade singer/song­writern Jack Malik, som v­ äntar på ett genombrott.

Ett världsom­fattande strömavbrott sker e­ xakt samtidigt som han råkar ut för en trafikolycka. ­Några ­dagar efter att Jack v­ aknat upp inser han att han är den enda som kommer ihåg The Beatles, och framförallt deras låtskatt. Inte kan det väl vara fel att ”låna” några av låtarna för att få krut på karriären?

I kategorin spelfilmer, där

”Blinded by the light” bygger sin

Musikaler då, vilka

h­ andlingen kretsar kring en viss artists eller grupps musik, ­hittar vi två härliga filmer från förra

historia på Bruce Springsteens musik. Här får vi berättelsen om Javed, som växer upp i den

engelska industristaden Luton.

Sprungen ur en pakistansk familj med dominant pappa, har Javed svårt att hitta sin egen identitet som tonåring i England. Fram till den dag då en kompis ger honom några kassettband med Bossens musik. En ny värld öppnar sig när Javed kan identifiera sig med texterna från sin nya idol.

FILM

De senaste åren har musikfilmer fått ett uppsving. Eftersom begreppet ”musikfilmer” är brett, behöver vi nog försöka dela upp det i kategorierna biografier, musikaler och spelfilmer.

Visst kan vi väl komma överens

om att musikfilmer av olika slag är en trend? Och då har jag inte hunnit nämna kategorierna dokumentärer och konsertfilmer.

Gillar du Springsteen så bör du inte missa konstertupptagningen ”Western stars”. Intimt och fint på alla sätt.

Hyrfilmer på gång Här är ett urval av de titlar vi planerar till Sjömansservice hyrfilmstjänst under de kommande månaderna: Joker Ad Astra Downton Abbey – The movie Quick En komikers uppväxt

Medvind i sjömansidrottandet TEXT JIMMY ERIKSSON

S

jömansidrotten har fort­ löpt i ett långt stafett­ lopp som pågått i över sju decennier. Tävling­ arna har givetvis bytt både utse­ ende och namn under årens lopp men grundtanken, om att få fler att röra på sig, har hela tiden varit oförändrad.

Vår fartygstävling Motions­ ligan har funnits med oss i nio år.

Under 2019, som blev Motions­ ligans sista år, har besättningar från 84 fartyg rapporterat in drygt ­33 000 aktiviteter. Lika stor med­

vind hade deltagandet i friidrot­ tens traditionella lagtävling Sjö­ pokalen. Där har 72 fartygslag representerats av 643 tävlande, vilket är en markant ökning mot året innan.

Nytt år nya möjligheter brukar

en säga. För även om idrottsåret 2019 var ett år värt att sätta ut­ ropstecken efter, tror vi på Sjö­ mansservice att bra kan bli bättre.

Den 1 januari 2020 sjösatte vi vår nya plattform SeaSportal, som nu helt ersatt vår ”gamla Bettan”, Motions­centralen. I SeaSpor­ tal finns samma funktioner som i

f­ öregångaren, men också nyheter som automatisk synkronisering med kända träningsappar, funk­ tioner för att kommunicera mellan deltagarna och ett nyhets­ flöde med träningstips. Dessutom är portalen anpassad för surf­ plattor och smarta telefoner.

Om du inte redan gjort det,

r­ egistrera dig i SeaSportal r­ edan idag för att utmana dig själv och dina kollegor ombord. Det är ­såklart kostnadsfritt och bidrar sannolikt till en hälsosammare ­arbetsplats och ett säkrare fartyg. www.seatime.se/seasportal 1/2020 SJÖRAPPORTEN 31

POSTTIDNING B RETUR: Sjöfartsverket 601 78 Norrköping

PROFILEN Marina Angsell

TEXT CHARLOTTE LUNDQVIST FOTO FREDRIK SCHLYTER

”Jag är bra på att förstå vad människor behöver”

1

Leder ­FAL-­kommitténs arbete

Sedan 2019 är Marina Angsell ordförande för FAL-kommittén i FN:s sjöfartsorgan.

– Jag är bra på att förstå vad människor behöver i förhandlingarna och –att I FAL-kommittén hitta kompromisser arbetar som vi funkar bland annat för många. med förenklad Är man påläst kommunikaså lyssnar tion. människor.

Tidigare var allt uppbyggt kring blanketter, nu jobbar vi med krav IMO som Ompå digitalisering. arbetsplats ställningen går inte fort, men den gäller hela världen.

– DetNär är en den väldigt är gjord så är ­internationell den gjord överallt. känsla i byggnaden, särskilt ­under mötesveckorna.

Det häftiga är att det blir normaliserat att alla är olika och har olika intressen. Det är inget konstigt utan grundförutsättningen. Ingen sticker ut.

2

KORT OM // MARINA ANGSELL Gör: Chef för Transportstyrelsens internationella samordning av luftfart och sjöfart samt ordförande för FAL-kommittén (Facilitation Committee) inom FN:s sjöfartsorganisation IMO. FAL arbetar med att förenkla formaliteterna i internationell sjöfart. Bakgrund: Jurist inom sjö- och t­ ransporträtt. Har arbetat med internationell samordning sedan 2006. Bor: Nacka ­utanför ­Stockholm. Familj: Gift med Martin, döttrarna Vera, 12 år, och Ellen, 4 år.

Intressen: Segling och att vara i familjens hus på en ö i ­Stockholms skärgård.

3

Digital framtid

– I FAL-kommittén ­arbetar vi bland annat med förenklad kommunikation. Tidigare var allt uppbyggt kring ­blanketter, nu jobbar vi

med krav på digitalisering. Omställningen går inte fort, men den g ­ äller hela världen. När den är gjord så är den gjord överallt.

4

Arvet efter Estonia

5

Dörröppnare för de unga

– En tråkig anledning till att Sverige är bra på ­säkerhet är att det finns ett nationellt trauma kring fartygsolyckor. Det är en fråga som vi inte kan låta bli att prioritera efter Estonia och Scandinavian Star. Skrapar man på ytan för att förstå varför det är viktigt för oss så hamnar man alltid där. Vi har jättehög kompetens inom till exempel brandsäkerhet och RoRo.

– När jag började j­ obba inom IMO fanns det många tunga namn från Sverige som var bra på att lita på de unga. De öppnade dörrar för mig och lät mig ta ansvar. Jag försöker göra detsamma och hjälpa unga till ett kontaktnät.