2010_5

Sjömannen nummer 5 oktober - november 2010

Lyckad mix av äldre och yngre på Magnolia Sidorna 4-7

I vänsterkant Inget förslag om ett svenskt internationellt skeppsregister, ett SIS, just nu. Däremot att andelen TAP-anställda på svenskflaggade fartyg bör ökas. Det är några av punkterna i den statliga utredaren Bjelfvenstams förslag som presenteras precis när detta nummer av Sjömannen ska börja tryckas.

Vidare anser utredaren att nya överenskommelser omgående bör träffas mellan sjöarbetsmarknadens parter och att andelen TAP-anställda bör regleras i centrala avtal.

Bjelfvenstam menar att en ny överenskommelse mellan parterna ska vara tecknad senast den 1 mars 2011.

SEKO sjöfolks uppfattning i denna situation är att det är otroligt viktigt att fack, arbetsgivare och politiker sätter sig ned för att få till en hållbar konkurrenskraftig svensk sjöfart på svenska villkor.

I detta skarpa läge har SEKO sjöfolk tagit fram ett åtgärdsprogram i fem punkter som kan vara en utgångspunkt för dessa diskussioner. Programmet innehåller fem punkter som är följande: 1/ Tonnageskatt 2/ Flexibelt sjöfartsstöd 3/ Enklare regelverk 4/ Kostnadseffektivare svensk flagg 5/ Alla aktörer gör gemensam sak Görs inget snabbt är risken uppenbar att vi inte längre har kvar någon svenskflaggad utesjöfart om något år.

Sverige har även i fortsättningen en moderatledd regering. Än värre är att vi dessutom idag har ett öppet rasistiskt parti i riksdagen. Även om det rödgröna samarbetet nu tar en time out är det viktigt att till nästa riksdagsval 2014 vidareutveckla detta Annars är risken uppenbar att i vi i många val framöver får uppleva moderatledda regeringar.

Visst är det dystert att det inte blev en rödgrön regering men allra obehagligast är att rasistiska Sverigedemokraterna nu kan använda Sveriges parlament för att föra ut partiets nattståndna budskap. Skrapar man lite på ytan på Sverigedemokraternas företrädare så visar de sig i många fall ha åsikter snubblande nära gamla tiders fascister och nazister.

Sjömannen nummer 5 oktober - november 2010

Vilken framtid har svenskt sjöfolk efter valet i september och går det att få stopp på utflaggningarna? Det är några av de frågor som Kenny Reinhold, ordförande i SEKO sjöfolk och Tomas Abrahamsson, vice ordförande i SEKO, talar om i det här numret av Sjömannen. Intervjuerna hittar du på sidan 10-11 respektive 14-15.

Bilden visar Bro Priority, en av de 11 båtar som Broströms nu flaggar ut.

Ur innehållet i övrigt “Ett tungt och dystert besked!

sid 8

“Jag är orolig varje gång det ringer”

sid 9

“Vill veta mer om våra rättigheter”

sid 16

S och V accepterar aldrig ett SIS!

sid 22

Sjömanshustrun drar det tunga lasset iland

sid 26-27

Mycket kärlek till sjöss på årets bokmässa

sid 28

SEKO sjöfolk kritiserar Asienresa

sid 30

Plus Hamnronden, Mellis, krönikor av Anders Wällhed och Martin Johansson, bokrecensioner med mera

Sjömannen utges av SEKO sjöfolk och utkommer med sex nummer per år Postadress: Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg Telefon: 031 - 42 94 20 När växeln är stängd: 031 - 42 95 43

Lennart Johnsson E-mail: sjomannen@seko.se 2 Sjömannen 5/2010

Chefredaktör Lennart Johnsson Ansvarig utgivare: Kenny Reinhold E-mail: lennart.johnsson@seko.se Prenumerationsavgift: 150 kr/helår Postgiro 4260000 - 6 Årgång 80, 2010 Tryck: Litorapid Media AB 2010 Omslagsbild: Matros Mikael Eliasson Fot: Lennart Johnsson

Cyniskt agerande av Maersk Det var nog inte många som blev förvånade över att Maersk beslutade lämna den svenska fanan med sina ägda fartyg i Broströms. Vi säger nu adjö till ännu ett rederi i kölvattnet av en finanskris och en sviktande tankmarknad. Marknaden verkar ha svårt att återhämta sig efter sviterna av en störtdykande finansmarknad.

Vi tycker detta är fruktansvärt, främst mot våra trogna medlemmar i rederiet som på ett lojalt och förtjänstfullt vis tjänat Broströms och Ferm under många år. Men det är även ett hårt slag mot den svenska sjöfartsnäringen med de konsekvenser som det kommer att innebära, inte minst för alla de elever runt om i Sverige som just nu håller på att utbilda sig till sjömän och befäl.

Maersks tilltag är cyniskt. En person som beskriver denna affär på ett utmärkt sätt är Christer Themnér på Sjöbefälsförbundet i sin senaste ledare i tidningen Sjöbefäl. SEKO sjöfolk delar beskrivningen i hela den ledaren Vi tycker att det rent ut sagt är för djävligt att Maersk sparkar iland svenskt sjöfolk och skiftar flagg. Allt i den vilda jakten på ytterligare miljardvinster att lägga till bolagets redan väl tilltagna vinster. Girigheten visar inga gränser i jakten på övervinster!

Maersk har haft det svårt ekonomiskt ett tag, precis som andra rederier inom sjöfarten. På senare tid har dock den danska rederikoncernen redovisat vinster som speglar åren innan finanskrisen med mångmiljardvinster. Ändå väljer man att sparka iland nästan 100 av våra medlemmar. Många av de som berörs har seglat hela sitt yrkesverksamma liv.

Att gå ut i arbetslöshet som sjöman idag är och kan vara en katastrof, när vi ser hur många rederier som flaggat ut och vi vet att ytterligare en del står på tur.

På tal om utflaggningar, i skrivande stund är det fortfarande några dagar kvar tills enmansutredaren skall överlämna sin utredningsrapport till ansvarig minister. Vi ser med spänd förväntan på vad utredaren kan tänka sig föreslå för regeringen.

Oavsett vad som framkommer så kan vi i alla fall konstatera att vad regeringen och redarna har lyckats med i frågan, är att slå sönder sjöfarten. Svensk sjöfart befinner sig just nu i ett vakuumliknande tillstånd utan några klara förutsättningar.

Föreslår utredaren att regeringen skall inrätta ett SIS så innebär det ännu en tid i vakuum, troligtvis fram till våren 2012.

Frågan är då hur många fartyg det finns kvar att registrera i ett kommande SIS?

Ledarsidan Kenny Reinhold En annan fråga som är relevant i sammanhanget är om redarna och regeringen verkligen vill ha ett system och en sjöfartspolitik som troligtvis har högst fyra års långsiktighet åt gången. Det skulle med ett SIS bli en sjöfartspolitik som granskas i en valrörelse vart fjärde år och beroende på vinnaren i valet riskerar att rivas upp.

Det är just detta sjöfartsnäringen inte behöver. Jag tycker att det är riktigt korkat av redarna att förlita sig på ett politiskt instabilt SIS som en framtida sjöfartspolitik. Med ett SIS är alla argument som bevakar och bejakar långsiktighet bortblåsta. Anser verkligen redarna att detta kortsiktiga tänkande är bra för branschen?

Från 2009 och fram till dagens datum har det flaggats ut drygt 50 fartyg utöver Broströms 11 fartyg. Vi har ytterligare ett rederi som vi i stort sett har förhandlat färdigt för och ett rederi som meddelat att man vill inleda förhandlingar om utflaggning. I båda fallen är det den färöiska flaggan som är aktuell.

Idag är det fackliga värdet viktigare än någonsin. Med oro ser jag därför hur framförallt unga människor i allt högre grad väljer att stå utanför den fackliga gemenskapen. En gemenskap som bygger på att ju fler vi är desto starkare blir vi.

Förlorar fackföreningsrörelsen medlemmar försvagas vi som organisation och till sist närmar vi oss en gräns där vår legitimitet kan börja ifrågasättas. Den gränsen tror jag, utan att vara en raketforskare från NASA, ligger på runt 50 procent.

SEKO sjöfolk har nyligen tillsvidareanställt en medarbetare på avdelningen som i huvudsak skall arbeta med med-

lemsrekrytering. Man kan nog påstå att denna tjänst förhoppningsvis blir självfinansierad. Vi vet redan nu att vi gjort framsteg i medlemsvärvningen.

Denna satsning gör vi av olika skäl. Ett av de viktigaste argumenten är att behålla legitimiteten för den fackliga organisationen. För fackliga organisationer är det nödvändigt att framstå som en legitim motpart mot företagen. Hela den nordiska modellen bygger på att det inte är splittrade arbetstagare som lätt kan bli föremål för utpressningsliknande situationer.

Det är av största vikt att vi håller samman vår gemenskap och styrka, för det finns otroligt starka krafter som i frågor kring arbetsrätt och arbetsmarknad vill förändra jämvikten.

Tyvärr måste jag säga att de krafter som idag trycker på för förändringar är lika listiga som regeringens retoriskt kluvna tunga.

Jag tror vi tydligt kommer att få se under denna politiska mandatperiod hur regeringen Reinfeldt på olika sätt kommer att försöka förändra det svenska samhället och välfärden, kanske till och med att förändra människosynen att gå från ett tidigare medmänskligt synsätt till att gemene man mer skall titta i sin plånbok.

Jag hoppas att alla som jobbar inom sjöfarten skall vara så klarsynta att man genomskådar alla dolda agendor, både från politiskt håll men även från Svenskt Näringsliv. Viktigt i det sammanhanget är att se långsiktigt på det fackliga medlemskapet, både ur en solidarisk synpunkt men även i ett längre perspektiv. Vi måste alla gemensamt kämpa för ett starkt fack med aktiva medlemmar. Enbart så kommer vi att få starka kollektivavtal, både nu och i framtiden.

På tal om kollektivavtal, så startade i slutet av oktober 2011 års avtalsrörelse med en första sittning med redarnas förhandlingsorganisation, SARF. Vid den första träffen handlar det om att parterna ”känner” på varandra och i grova drag presenterar sina yrkanden för den kommande avtalsperioden.

Som ni kanske vet så har andra förbund satt en viss nivå som få kan eller kommer att kunna ändra på. I varje fall lär det inte bli några revolutionerande skillnader. Vi får se hur vi kommer fram.

Dessutom har vi ju den minst sagt beska frågan om försämringen av sjuklöneförmånerna som regeringen beslutade om innan sommaren. Förutsättningar finns med andra ord för en minst sagt intressant avtalsrörelse!

Sjömannen 5/2010 3

Lyckad mix av äldre och yngre på Magnolia

Det är typisk Göteborgshöst med starka vindar och lätt duggregn när Sjömannen i slutet av oktober går ombord i Tor Lines Magnolia tillsammans med ombudsman Peter Skoglund.

— Välkomna ombord, säger matros Mikael Eliasson som är ISPS-vakt denna dag.

Text o bild: Lennart Johnsson 4 Sjömannen 5/2010

På Magnolia har Mikael Eliasson varit i två år.

— Hon är min första båt så jag har inte erfarenhet av någon annan trafik, men jag trivs bra ombord. Vi har en bra blandning åldersmässigt och fungerar fint tillsammans. Gänget jag jobbar med är toppen.

Mikael kommer från Blekinge men bor idag i Göteborg.

— Jag bor på Hisingen så det är prak-

tiskt och nära vid mina av- och påmönstringar.

Vad tror du om framtiden?

— Självklart är jag orolig för hur det ska bli. Mycket känns idag ovisst med tanke på alla utflaggningar, men själv vill jag fortsätta segla så länge som jag trivs och känner att jobbet är utvecklande. Ibland har jag funderat på att läsa vidare men jag trivs bra med matrosjobbet.

Hur kommer det sig att du började segla?

— En orsak är säkert att vi har mycket sjöfolk i släkten och min far seglar kapten, svarar Mikael Eliason.

— Själv fick jag möjlighet att gå till sjöss efter att ha läst på KomVux. Ett kort tag jobbade jag som kock på ett skolfartyg.

Magnolia går en intensiv rutt fram och tillbaka mellan Göteborg och Gent med trailers och bilar.

— Det innebär korta sjöresor och korta tider i hamnarna för lastning och lossning, säger Mikael.

— Den längsta resan till sjöss som Magnolia gör är på 33 timmar och normalt ligger vi i hamn åtta timmar. Egentligen kan man likna vår rutt med spårvagnstrafik. Måndagar har vi en långliggare från tidig morgon till sen kväll. Då får vi göra sådana arbeten vi annars inte hinner med.

— På båten råder nolltolerans mot alkohol vilket är nödvändigt med tanke på det intensiva jobbet och minimbemanningen. För mig är det inga problem eftersom jag är nykterist.

Mikael Eliasson är ombord i fyra veckor och hemma i fyra veckor.

— För mig fungerar det bra. Den sammanhängande ledigheten tycker jag är guld värd. Ett stort fritidsintresse jag har är att klättra i berg. Det är något som jag hållit på med i ett par år. Tiden ombord är det inte mycket ledig tid. Då blir det kanske att man ser på en film eller tränar i vårt gym.

Bestigit Sydamerikas högsta berg De senaste åren har Mikael gjort flera klätterresor och har bland annat bestigit Sydamerikas högsta berg Aconcagua och klättrat i Ryssland och Iran.

— Men några planer på att bestiga K2 har jag inte, säger Mikael Eliasson leende.

— Toppen av Aconcagua är på 6962 meter så då kände man av den höga luften. Är du med i facket?

— Naturligtvis är jag det, svarar Mikael snabbt.

— För mig är det naturligt att vara organiserad, dels av solidariska skäl och dels om det skulle bli några problem ombord. Tyvärr har vi ingen fartygsklubb i Tor Line, vilket jag tror behövs. Idag får vi alltid stöd av Peter Skoglund om det behövs.

Mikael är huvudskyddsombud ombord och har gått SEKO sjöfolks fartygsmiljöutbildningar.

— Jag försöker få så mycket information som möjligt för att lära mig mer. Till sjöss finns mycket kvar att göra ur arbets-

Med kort varsel fick Madeleine Dahlgren hoppa in som kockstuert på Magnolia. — Men det går säkert bra, jag har hunnit med att jobba rätt många år till sjöss, säger hon.

miljösynpunkt även om det inte är några problem på Tor Line som är ett rederi som är lyhört för våra önskemål. Är det inget du upplevt som krångligt till sjöss?

— Eftersom jag är vegetarian kan det vara lite komplicerat ibland, mest kanske för kocken. Men det brukar i stort sett fungera bra.

På Magnolia är det under en resa tre matroser, båsen, motorman, reparatör, kockstuert och mässman.

Första resan som kockstuert gör Madeleine Dahlgren som fått göra ett inhopp med kort varsel.

— Men jag har lång erfarenhet av sjölivet, berättar hon.

— På Tor Line har jag vikarierat ett par år som mässman. Tidigare har jag bland annat varit i 11 år på Stena Line där jag började 1988. Sjöjobbet ligger i blodet.

Min pappa driver Magnus Gabriel, den lilla passagerarbåt som går i trafik vid Läckö slott i Vänern. På Magnus Gabriel har jag tidigare jobbat en del och jag bor i ett hus på vackra Kållandsö med min man. Han seglade chief i Stena Carrier fram till sin pension för en tid sedan. Så han tycker inte det är konstigt att jag är ute och seglar, utan tycker säkert istället att det är rätt Sjömannen 5/2010 5

skönt att jag är borta ibland. Han kör mig med glädje till Göteborg när jag ska mönstra på.

För tio år sedan utbildade sig Madeleine Dahlgren till kock.

— Jag tycker att det är mycket mindre stress på en Tor Linebåt än på Stenas färjor. Tor Line upplever jag som ett bra rederi.

Vill du fortsätta jobba till sjöss?

— Visst vill jag det, svarar Madeleine.

— För egen del är jag inte orolig eftersom jag kan få jobb iland. Men om det är möjligt vill jag jobba kvar i båtar tills jag blir pensionär. Fast visst känns det osäkert med tanke på att den nya borgerliga regeringen helst verkar vilja avskaffa svensk sjöfart.

För kockeleven Sebastian Friberg är Magnolia första båten någonsin

Första båten och första resan Betydligt mindre befaren än Madeleine Dahlgren är av naturliga skäl kockeleven Sebastian Friberg.

— Magnolia är min första båt som praktikant och jag har varit ombord i tre veckor, säger Sebastian.

— Jag trivs utmärkt, besättningen är bra och jag upplever dom som fina förebilder.

Tror du att du kommer att fortsätta segla?

— Ja, det räknar jag med. Jag gillar havet och känner att det passar mig att segla.

Själv har jag ingen i släkten som har varit till sjöss men jag bor nära havet i Höganäs. Fick jag välja valde jag nog att i framtiden jobba på utebåtar.

En verklig veteran inom nordisk sjöfart Peter Skoglund t.v. diskuterar avtalet med Mikael Eliasson.

6 Sjömannen 5/2010

är båsen Svein Loe. Svein gick till sjöss första gången 1976 och har hunnit med både norska, danska och svenska båtar.

— Hela tiden har jag haft jobb trots alla utflaggningar under åren, säger Svein.

— Oj vad mycket jag har hunnit uppleva. Jag var med redan på den klassiska tiden och seglade länge på värmen och world wide. Inte en dag har jag ångrat mitt yrkesval även om framtiden just nu ser dyster ut med alla utflaggningar.

På Tor Line har Svein Loe varit i 18 år.

— Det har blivit lite olika båtar i bolaget såsom Anglia och Hollandia förutom Magnolia.

— En som jag seglat med är gamle fackkämpen Torsten W Larsson. Jag jobbar fem veckor och är hemma i fem veckor.

Sedan 1988 bor jag i Köpenhamn. ”Hemma” i Norge har jag inte varit på 28 år.

Tidigare mönstrade jag på i 18 år från Far East och bodde bland annat i Manila och i

Kobe i Japan. En tid seglade jag också ut från New York.

— När jag är hemma i dejlige Köpenhamn på ledigheten tar jag det lugnt. Jag brukar umgås en del med gamla skeppskamrater som också är bosatta där.

Jag antar att du inte har några planer på att gå iland?

— Nej, självklart inte! Ett jobb iland skulle inte passa mig. Jag tänker köra vidare till pensionen om det går. På Magnolia är det ett bra gäng och som alltid till sjöss är det en fin kamratskap.

Alltid med i facket — Från första påmönstringen har jag varit med i facket i Norska Sjömansförbundet, Dansk Sjömansförbund och idag det svenska förbundet, fortsätter Svein Loe. — En del ungdomar inser inte hur viktigt facket är förrän de får problem. Är de då inte medlemmar kan det bli svårt för dem.

— För mig är det viktigt att veta att du som medlem kan få fackligt stöd om det behövs.

När det är dags att lämna Magnolia kör Glenn Hjelle, platsombud på Rosenhill, ombord. Han har sedan 19 år gett uppskattad service till båtar som kommer till Göteborgs hamnar.

Båsen Svein Loe gick till sjöss 1967 och har jobbat på både norska, danska och svenska båtar.

— Den här gången har jag med mig lite material från kyrkan inför Sjömanskyrkans julbasar i Antwerpen, säger Glenn.

— Att jobba på Rosenhill är toppen och att dagligen träffa och ha kontakt med sjöfolk från olika nationaliteter är en förmån.

Sjöfolk är ofta intressanta och spännande människor. Vi märker också att Rosenhill

är välkänt av nästan alla vi träffar, vilket är uppmuntrande.

— Fortfarande är naturligtvis också en viktig del för oss att ge service till svenskflaggade båtar som Magnolia, slutar Rosenhills Glenn Hjelle innan det är dags att lämna Magnolia för höstkylan på kajen i Göteborg.

Sjömannen 5/2010 7

“Ett tungt och dystert besked”

Mats Olsson, klubbordförande i Broströms, är besviken men inte förvånad över att Maersk beslutat att samtliga Broströms 11 båtar ska registreras i DIS.

— Att Broströms flaggar ut samtliga sina 11 båtar till DIS känns tungt och dystert. Det säger Mats Olsson, klubbordförande i Broström Ship Management AB.

Text: Lennart Johnsson — Egentligen har jag varit mentalt förberedd på det här beskedet, att båtarna skulle flaggas ut, ända sedan Maersk köpte Broströms för ett par år sedan, fortsätter Mats Olsson.

— Uppenbarligen blir bemanningskostnaderna lägre om Broströms båtar går under DIS-flagg.

Totalt är det samtliga 88 anställda i manskapet i Broströms som förlorar sina jobb i och med att det blir total arbetsbrist.

— Många i rederiet är verkliga trotjänare. De är 45 år och uppåt och kan få svårt att hitta nya jobb, befarar Mats Olsson.

— Tyvärr är ju omflaggningar av det här slaget något vi har fått leva med under många år i sjöfarten. I och med att Broströms ägs av danska Maersk var det inte heller något vi fackligt kunde göra för att 8 Sjömannen 5/2010

stoppa omflaggningen. Världens redare verkar hela tiden leta efter ständigt billigare besättningar.

— Det återstår att se vilken nationalitet det blir på besättningarna i Broströmsbåtarna. Vissa redare verkar ju idag till och med betrakta filippinska besättningar som för dyra.

Mats Olsson tillhör själv de som drabbas. Han började segla i svenska båtar 1966 efter att dessförinnan under kortare perioder ha varit ombord i tyska båtar.

— Ser jag bakåt så har jag mellan 40och 50 års tid i sjöfartsnäringen. Klubbordförande har jag varit sedan slutet av 1996.

Medan allt manskap som idag är rederianställda får gå iland blir tills vidare det svenska befälet kvar ombord.

— Men jag är övertygad om att också det svenska befälet på sikt kommer att få gå iland. Det är nog bara en tidsfråga innan det sker, säger Mats Olsson.

Har många medlemmar hört av sig sedan det blev klart att Broströmsbåtarna får dansk flagg?

— Ja, det har det varit många samtal och en hel del frågor. Självklart är medlemmarna oroliga när något sådant här inträffar.

I den information som Broströms och Maersk skickade ut när det blev offentligt att båtarna byter flagg skriver rederiföreträdarna att man ”efter en lång och noggrann utredning har kommit till den slutsatsen att det inte är långsiktigt hållbart att operera en flotta under svensk flagg och ägande. Helt enkelt så är kostnaden för att driva svenskflaggade fartyg för hög, speciellt i dagens svåra marknad. Vi uppskattar våra svenska rötter, men som många andra svenska rederier så ser vi ingen annan utväg än att flagga ut, för att förbli ett konkurrenskraftigt rederi.”

De 11 båtar som kommer att registreras i DIS-registret är Bro Developer, Bro Deliverer, Bro Designer, Bro Distributor, Bro Juno, Bro Anton, Bro Atland, Bro Provider, Bro Priority, Maersk Carla (Bro Promotion) och slutligen Bro Pemium.

“Jag är orolig varje gång det ringer” — Utflaggningen av Broströms 11 båtar är bara ett av många orosmoln för tillfället, säger SEKO sjöfolks ombudsman Peter Skoglund.

Text: Lennart Johnsson — Varje gång det ringer är jag orolig att det är ett nytt rederi som vill inleda utflaggningsdiskussioner, berättar Peter Skoglund.

Nyligen var Peter tillsammans med Mats Ekeklint från SEKOs förhandlingsavdelning på förhandling med rederiet MMT, Maritim Mätteknik.

— Politiska beslut gör att MMT flaggar ut tre båtar till Färöarna vilket berör ett 40tal personer på vårt avtalsområde, berättar Peter Skoglund, — SEKO sjöfolk kommer dock även i fortsättningen ha avtalsrätten eftersom det handlar om ett svensktägt rederi. Det är ytterst beklagligt att MMT flaggar ut på grund av regeringens ovilja att bevilja dom sjöfartsstöd.

Liten ljusglimt — En liten ljusglimt är ändå att Ljusterö Shipping som gick i konkurs för en tid sedan tas över av Wargö Shipping som köpt konkursboet.

— Det innebär att våra medlemmar får fortsatt anställning. Det handlar om ett 15tal medlemmar, fortsätter Peter.

De fyra fartyg som Wargö Shipping tar över är Via, Vinga, Vina och Vidi.

— Sker ingen drastisk och positiv förändring av sjöfartspolitiken är jag rädd att vi inom de närmaste månaderna får se fler

Peter Skoglund befarar att vi får se fler utflaggningar i den närmaste framtiden. (Foto:Lennart Johnsson)

utflaggningar, befarar Peter Skoglund.

— Tyvärr verkar den här regeringen och finansdepartementet närmast ointresserat av hur det går för den svenska sjöfar-

ten. En sak ska de i alla fall ha klart för sig och det är att ett svenskt internationellt skeppsregister, ett SIS, aldrig kan vara lösningen för sjöfartens nuvarande problem!

SEKO-stöd till turkiskt sjöfack Det hör inte till vanligheterna att nya sjöfack bildas idag. Men det turkiska sjöfacket DADIDER bildades så sent som 2004.

— Vi kom igång med vårt organiseringsarbete tack vare ett stöd från främst SEKO, säger Ulal Cagirci som är ordförande i förbundet.

— Visserligen fanns det redan en turkisk sjöfacklig organisation men det var en organisation som både vi och även ITF och SEKO ansåg hade stora brister.

DADIDER har idag 3200 medlemmar.

— Vi organiserar både manskap och befäl. Fortfarande finns det mycket kvar att göra sjöfackligt i vårt land, framhåller Ulal Cagirci.

— Totalt beräknas det finnas ungefär

46 000 turkiska sjömän som seglar på turkiskt flaggade fartyg eller på FoC-fartyg som har turkiskt ägande.

Själv seglade Ulal i sex år som andre styrman innan han började jobba fackligt på heltid.

— Allmänt sett är det lättare för vårt befäl än för manskapet att få jobb i internationell trafik.

— Livet ombord för många turkiska sjömän är hårt. För manskapet är tjänstgöringen ombord normalt sex månader varefter de är iland med betalning under en månad.

— Vi vill kämpa för ett bättre avlösningssystem. Samtidigt är det svårt att sluta för de som har börjat segla och har jobb

Ulal Cagirci

eftersom möjligheten att få ett jobb iland är närmast obefintlig, säger Cagirci.

LJ Sjömannen 5/2010 9

“Fel när plånboken är viktigare än din granne” — Valutgången var dyster men det är bara att acceptera resultatet, säger SEKO sjöfolks ordförande Kenny Reinhold.

— Uppenbarligen är det något som är fel i samhället när plånboken tycks ha blivit viktigare än den närmaste grannen. Den borgerliga alliansen har lyckats att få svenska folket att tänka på det viset. De har klätt om sin politik litet grand, paketerat den attraktivare för gemene man, och plötsligt är Moderaterna lika stora som Socialdemokraterna, funderar Kenny.

Kenny Reinhold är orolig över vad fyra nya år med Reinfeldts regering kan innebära för sjöfolket.

Text: Lennart Johnsson — Sverigedemokraterna har också varit skickliga och gjort om sin politik, fortsätter Kenny Reinhold.

— Hade Moderaterna eller Sverigedemokraterna 51 procents majoritet i riksdagen är jag övertygad om att de skulle visa sitt sanna jag, att partierna då skulle genomföra vad de egentligen helst vill göra. Den inre kärnan i exempelvis Sverigedemokraterna är likadan som alltid. Det är samma gamla nynazister idag som tidigare men de har varit sluga och utåt gjort om sig lite. Samma sak gäller för Moderaterna som i grunden är och alltid kommer att bli ett parti för överheten i samhället.

Delar du uppfattningen att begreppet solidaritet har hamnat i skymundan eftersom i det här valet plånboksfrågor och skattesänkningar har dominerat helt?

— Ja, det stämmer dessvärre, svarar Kenny Reinhold.

— Om man gör en särskrivning på ordet SOLIDARISK får man orden SOLID och ARISK och det är tydligen de orden som gäller i svensk politik idag.

— Under de fyra åren med Reinfeldts alliansregering har det varit tufft för fackföreningsrörelsen och speciellt LO som tappat flera hundratusen medlemmar. Är du orolig för ytterligare angrepp på arbetsrätten i och med att Moderaterna fick mandat att regera i fyra år till?

— Eftersom Moderaterna gick ut starkt med vikten av att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen tror jag inte partiet börjar denna mandatperiod med att angripa arbetsrätten. Men samtidigt regerar de med Centern som har blivit skogstokiga på det området. Och eftersom varje parti i borgaralliansen vill profilera sig något i sina frågor, exempelvis Folkpartiet med skolan och KD med familjefrågor och Centern alltså driver arbetsrättsfrågor vet man inte. Skulle Centern få gehör för sin syn på hur arbetsrätten ska förändras är jag livrädd för hur det skulle bli.

10 Sjömannen 5/2010

— Fackföreningsrörelsen hävdar att det varit fyra skitår men går du ut och frågar Svensson på gatan som har ett jobb och inte varit sjuk om den beskrivningen stämmer skakar han/hon på huvudet och frågar vilken värld facket lever i, fortsätter Kenny Reinhold.

— För de grupperna upplever inte att det varit några skitår.

— Tar du däremot helheten som Akassan och skattesänkningar där regeringen tagit från välfärden för att genomföra exempelvis skattesänkningarna handlar det bara om en omfördelning av pengar.

Regeringen upplevs av många som handlingskraftig tack vare skattesänkningar men man ser då inte helheten.

— Under de kommande fyra åren med Reinfeldts regering tror jag inte den direkt rör arbetsrätten men däremot att regeringen försöker sälja fler statliga bolag. Skulle de däremot få fyra år till efter nästa val 2014 tror jag den borgerliga alliansen på allvar kommer att slå till mot arbetsrätten och riktigt försöka sänka fackföreningsrörelsen.

— Samtidigt är det bara att konstatera att Moderaterna har varit lysande i sin marknadsföring.

Tror du att den Moderatledda regeringen kommer att lägga ett förslag om ett svenskt internationellt skeppsregister, ett SIS, efter det att utredningen presenteras i slutet av oktober?

— Fortsätter den här parlamentariska röran tror jag att oavsett vad utredaren presenterar i oktober hamnar hans förslag inte som nummer ett på prioriteringslistan

över det som regeringen vill genomföra, säger Kenny Reinhold.

— Men samtidigt är det alltid en risk när det ligger en utredning att någon nitisk tjänsteman på ett departement tycker vi ska sätta igång med det här. Samtidigt är det så många ingredienser och konsekvenser med ett SIS så att frågan är om regeringen verkligen vågar genomföra det hela. Man måste med berått mod våldföra sig mot lagar, införa lagstadgad diskriminering och bryta mot internationella konventioner. Visserligen är allt möjligt i dagens läge men ändå känns det inte som troligt med ett SIS-förslag just nu.

Om ett SIS-förslag läggs måste väl LO mobiliseras?

— Ja och det känns därför bra att vi från SEKO sjöfolks sida har haft en lång startsträcka på oss och är väl förberedda. Den dag regeringen eventuellt presenterar ett SIS-förlag har vi bra förutsättningar att mobilisera. Då kommer det att finnas något konkret att slåss mot.

Så om ett förslag om ett SIS presenteras blir det fullt ös från vår sida?

Ja, absolut! Då bränner vi av allt vi har. Även om regeringen då kanske säger att det till en början bara gäller fjärrfarten är det troligen bara en tidsfråga innan färjorna införs i ett SIS-register. Det ser vi på utvecklingen runt omkring oss. Det beror också på hur dramatiskt man i så fall försöker genomföra ett SIS. Jag har svårt att se att man sparkar iland en hel Stenabesättning för at ersätta den med icke EU-medborgare, inte minst av språkskäl och ur säkerhetssynpunkt. Men glöm inte att om

en redare registrerar sig i SIS är det saklig grund för uppsägning oavsett om redaren gör det hela i etapper.

Hur upplever du läget för svensk sjöfart i dagsläget?

— Läget är minst sagt skakigt med tanke på Broströms utflaggning nyligen och att MMT flaggar ut till Färöarna. Enligt uppgifter vi fått från redarhåll stoppar det inte heller med detta utan det kan bli ytterligare 20-30 utflaggade fartyg till i storsjöflottan till inom en kortare period.

— Vad jag hoppas på om och när en SIS-utredning släpps är att den inte är skriven så som redarna hoppas på, utan att redarna då tar sig samman och sätter sig ner med oss och försöker rädda det som finns att rädda.

Vad är de olika skälen till utflaggning från redarnas sida?

— Alla rederier har sina skäl till varför de flaggar ut. Huvudskälet är nog trots allt att den ekonomiska krisen kom, annars hade troligen de flesta stannat kvar under svensk flagg. När redarna inte längre tjänade några pengar och i några fall var på gränsen till konkurs fick vissa rederier panik.

— En bidragande orsak till utflaggning är utan tvekan det politiska ointresset och okunskapen, nonchalansen från politikernas sida. Hade vi haft politiker som kunnat sjöfart hade läget inte sett ut som det gör.

Ta exempelvis MMT. Bolaget står för en nisch och är världsledande inom sitt område. Om MMT flaggat ut till DIS hade företaget genast fått sjöfartsstöd. Men i Sverige får dom det inte trots att de efter en lång rättsprocess fick rätt. Men då ändrade regeringen bara förordningen så att MMT inte skulle kunna få sjöfartsstöd.

Du har lyft fram idén om en gemensam samling för näringen för att diskutera fram åtgärdsförslag. Vad har responsen blivit för de tankegångarna?

— Tyvärr har det inte blivit någon respons alls på detta. Vi hade ett par möten men sedan blev det inget mer. Det kändes som ett stort ointresse från redarhåll.

Slår inte Redareföreningen undan sina egna ben när de ständigt talar om att införa ett SIS? — Ja, det kan man tycka. Föreningen tog till och med beslut om när de hörde att SIS-utredningen var på gång att föreningen skulle hjälpa sina medlemmar att på smidigaste sätt kunna flagga ut sina fartyg.

Dessutom beslöt man att inte inleda några förhandlingar med facken om vad som kunde tänkas komma.

På ITF-kongressen i Mexico City blev du invald i ITFs FPC-kommitté. Vad innebär det uppdraget?

— Det fulla namnet på kommittén är Fair Practices Committee, svarar Kenny Reinhold.

— Det är en kommitté som består av hamnarbetare och sjömän. Totalt är det 108 stycken i kommittén. Av dessa kommer 54 från hamn- och 54 från sjösidan. I denna kommitté läggs riktlinjerna för kampanjen mot bekvämlighetssjöfarten, och FPC granskar även och tittar på vad som ska göras i kampanjen i framtiden. I styrgruppen till FPC-kommittén sitter SEKOs Tomas Abrahamsson. FPC möts varje år. Att ha blivit vald till FPC känns hedrande. Är det viktigt att sjöfolket fortsätter vars med på den här typen av kongresser?

Absolut, även om man samtidigt kan ställa frågan hur stort det kan bli. Vi var i väg på kongressen från den 3e till 12 augusti vilket innebär höga kostnader för alla förbund som deltar och för ITF. Hela tiden bildas dessutom nya grupper och kommittéer som ska ha utrymme på kongressen. Jag tror det behövs en bättre samordning från ITFs sida för att få smidigare och effektivare kongresser i framtiden.

Sitter du också med i Nordiska Transportarbetarefederationens, NTFs, sjöfolkssektions möten?

— Jag har inget uppdrag i sjöfolkssektionen men är med på de möten som hålls vilket är värdefullt ur informationssynpunkt. NTF utsåg för en tid sedan också som ny federationssekreterare Peter Lövkvist från svenska Transport vilket jag upplever som mycket positivt.

Jag vet att du normalt är en optimistisk person så frågan är vad du tror om framtiden för SEKO sjöfolk och svensk fackföreningsrörelse.

—- Ser man på SEKO sjöfolk så kommer förhoppningsvis år 2012 den nya ILOkonventionen som reglerar sjöfarten globalt. Konventionen kommer att göra det tryggare för sjöfolket och lite svårare för mindre seriösa redare att slå sig in på marknaden. På sikt kan den komma att bli något riktigt bra för sjöfarten.

— Samtidigt hart vi det komplicerade parlamentariska läget i Sverige som är oroande, säger Kenny Reinhold.

— Nästan dagligen hör man borgerliga politiker och företagare klaga på LAS så det skulle inte förvåna mig om regeringen gick in och började pilla på LAS under den här mandatperioden. Att försämra LAS för löntagarna har blivit Centerns käpphäst medan partiet däremot helt sviker sina gamla ideal i kärnkraftsfrågan. Centern är uppenbarligen berett att förändra och försämra vår arbetsrätt som är en viktig del av den svenska modellen.

Varför protesterar inte LO mer mot den borgerliga regeringens nedskärningar och angrepp mot fackföreningsrörelsen?

— Min uppfattning som jag tidigare sa är att regeringen, främst Moderaterna, har varit mycket skickliga.

— Så länge vi inte kan övertyga våra medlemmar som inte är sjuka eller arbetslösa om att det är problem med den här regeringen är det svårt. Många LO-medlemmar ser inte att skattesänkningarna har de fått betala i form av försämrad A-kasseavgift, försämrad bilprovning, bilförsäkring och mycket annat. Om vi inte lyckas få medel-Svensson att se vart samhället är på väg har förbunden svårt att få till några större manifestationer. Först i slutet av valrörelsen blev det exempelvis debatt om hur orättvist de nya sjuklönereglerna slår mot enskilda personer.

Tror du man behöver fortsätta det rödgröna samarbetet?

— Säger man nej till ett fortsatt rödgrönt samarbete är jag övertygad om att det kommer att dröja mycket länge innan vi kan se en vänsterregering, en rödgrön regering, framhåller Kenny Reinhold.

— För att ha en motvikt till den borgerliga alliansen måste det rödgröna samarbetet fortsätta och utvecklas. Jag tror tyvärr aldrig att Socialdemokratin någonsin mer blir ett 40- eller 50-procentsparti. Ska vi ha någon chans i framtida val så är det enbart genom ett fortsatt rödgrönt samarbete.

Någon annan väg går inte att ta, slutar SEKO sjöfolks ordförande Kenny Reinhold.

Sjömannen 5/2010 11

12 Sjรถmannen 5/2010

Fortsatta piratangrepp utanför Somalias kuster

Manilas olika hamnar är ett av många högriskområden i världen för piratangrepp.

Piratattacker fortsätter att vara ett stort problem utanför Somalias kuster. Enligt piratbekämpningscentret IMB i Kuala Lumpur genomfördes 44 procent av angreppen mot handelsfartyg under de första nio månaderna 2010 utanför somaliskt vatten.

Totalt genomfördes 289 piratangrepp på världshaven under perioden.

Av de 39 fartyg som kidnappats hittills i år har 35 blivit angripna utanför Somalia.

De somaliska piraterna genomför också angreppen längre och längre bort. I juli 2010 kidnappade de en kemtanker i södra Röda Havet. Piraterna använder också ofta automatvapen och granatbeskjutning.

Hittills i år har minst en besättningsman dödats av piraterna och 27 har skadats. Hela 773 besättningsmän har tagits som gisslan av pirater.

Totalt har det ändå i år varit en liten minskning av piraternas attacker eller 289 stycken mot 305 stycken under de första nio månaderna 2009.

Samtidigt patrullerar marinfartyg mer och mer i de mest utsatta områdena.

— Men det är ett stort område att patrullera och det är inte realistiskt att täcka det helt, säger kapten Pottengal Mukundan, chef för IMB. Ett område där situationen blivit lite bättre är i Adenbukten där det hittills i år rapporterats 44 angrepp jämfört med 100 stycken samma period 2010.

I Sydkinesiska Sjön ökar däremot attackerna och där har hittills gjorts 30 angrepp under 2010 jämfört med 21 framgångsrika bordningar förra året.

Andra platser där risken är stor att fartyg angrips är Chittagong, Bangladesh, och i indonesiska vatten där det åter varit en uppgång. Hittills i år har här rapporterats 26 angrepp jämfört med sju stycken under samma period 2009.

I Nigeria har 11 piratangrepp rapporterats men IMB misstänker att mörkertalet i detta område är betydligt högre.

Med tanke på den dystra statistiken över antalet piratangrepp är det kanske klokt att som tema för Världssjöfartens dag 2011 välja namnet ”Piracy: orchestrating the response”.

Ny utskottsordförande Anders Ygeman

Ny ordförande i Riksdagens Trafikutskott är den 40-årige socialdemokraten Anders Ygeman. Han har suttit i riksdagen sedan 1995.

Jan-Evert Rådhström, (M) är vice ordförande i Trafikutskottet under mandatperioden.

Några av de rödgröna ledamöterna i utskottet är Gunilla Carlsson och Désirée Liljevall (S), Siv Holma (V) och Stina Bergström (MP).

Sveriges nya infrastrukturminister som får ansvar för sjöfartsfrågor är Catharina Elmsäter-Svärd (M). Hon var senast finanslandstingsråd i Stockholm.

Kom med och påverka!

Idag är det viktigare än någonsin att sätta press på politikerna i sjöfartsfrågor!

Bli medlem i Sjöfolkets Socialdemokratiska Riksförbund! Ju fler medlemmar vi är, desto mer kan vi påverka politiken!

Tveka inte! Gå med i riksförbundet nu! Anmäl er till Eva Marianne Skånsberg, sekreterare i Riksförbundet på telefon 031 42 94 20 eller mailadressen

eva-marianne.skansberg@seko.se

Sjömannen 5/2010 13

“Vi måste lyfta fram de politiska skiljelinjerna” Riksdagsvalet 2010 blev en stor besvikelse för den rödgröna oppositionen.

Regeringen Reinfeldts borgerliga alliansregering sitter kvar och Sverige har dessutom genom Sverigedemokraternas valframgång nu ett rasistiskt parti i riksdagen.

Varför lyckades inte de rödgröna partierna bättre i valet? Den frågan ställde Sjömannen till Tomas Abrahamsson, vice ordförande i SEKO, som arbetar mycket med de politiska kontakterna i förbundet.

Text: Lennart Johnsson — Tyvärr lyckades den rödgröna sidan inte i tillräckligt hög grad lyfta fram sin politik och klargöra skiljelinjerna mellan blocken, svarar Tomas Abrahamsson.

— Enligt min mening måste Socialdemokraterna ta ett steg åt vänster, visa på skillnaderna mellan den borgerliga politiken som går ut på att gynna de välbeställda i samhället och den rödgröna politiken som står för ett rättvisare och jämlikare Sverige.

— Jag tror också det är viktigt att det rödgröna samarbetet på sikt fortsätter och utvecklas även om det just nu är en paus i detta samarbete. De rödgröna måste i valrörelsen 2014 gemensamt lyckas framstå som det enda alternativet till den borgerliga alliansregeringen.

Tror du att det är risk för ytterligare angrepp på arbetsrätten i och med att det blir ytterligare fyra år med Reinfeldts högerregering?

— Utan tvekan kan arbetsrätten komma att hotas ytterligare, svarar Tomas.

— Samtidigt är det inte någon borgerlig majoritetsregering.

— Det innebär att eventuella angrepp mot arbetsrätten och den svenska modellen från Reinfeldt och hams ministrar är beroende av Sverigedemokraterna som har en vågmästarställning i riksdagen. Vill Reinfeldt förändra och försämra arbetsrätten för löntagarna måste han ta hjälp av Sverigedemokraterna och det kanske regeringen trots allt anser är olustigt.

— Under den senaste mandatperioden har Moderaterna sagt en sak om arbetsrätten men gör i verkligheten något helt annat. Olika beslut av regeringen Reinfeldt under de senaste fyra åren har bidragit till att försvaga facket ställning.

— Alliansregeringens politik har slagit mot långtidssjuka och svaga grupper i samhället. I den praktiska politiken har alliansregeringen ensidigt gynnat samhällets högavlönade.

Tror du det kommer ett förslag om ett 14 Sjömannen 5/2010

Tomas Abrahamsson, i mitten,. debatterar framtiden för europeiskt sjöfolk vid en debatt arrangerad av Europeiska Transportarbetarefederationen (ETF) i London nyligen. (Foto: Lennart Johnsson)

svenskt internationellt register, ett SIS när utredaren lägger fram sin sjöfartpolitiska utredning i slutet av oktober?

— Det är svårt att uttala något definitivt om detta men ett SIS-förslag som skulle innebära att svensk arbetsrätt inte gäller för svenskt sjöfolk är nog rätt svårsmält för regeringen att lägga fram i och med att det idag är en minoritetsregering.

Skulle regeringen trots allt lägga fram ett förslag om SIS kan den räkna med mycket kraftfulla protester från hela den svenska fackföreningsrörelsen.

Hur ser du på läget för den svenska sjöfarten idag? Tror du det är möjligt att bromsa utflaggningsvågen?

Är bekymmersamt läge — Utan tvekan är det ett bekymmersamt läge för främst den svenska storsjöflottan, säger Tomas Abrahamsson.

— Att Broströms för en tid sedan flaggade ut samtliga 11 båtar till Danmark var inget vi kunde göra något åt. Det handlade i det fallet om ett danskt rederi helägt i Danmark. Den internationella ekonomiska krisen har dessutom slagit hårt mot delar av den svenskflaggade tanksjöfarten vilket har lett till utflaggningar.

— Trots allt känns det som om redarna har lugnat sig litet grand nu i och med att vissa ekonomiska indikatorer pekar uppåt, fortsätter Tomas.

— De rederier som har flaggat ut var ordentligt skuldsatta och när krisen kom blev dessa rederiers höga kapitalkostnader en bidragande faktor. Men det är tveksamt om en utflaggning hjälper för dem om den negativa utvecklingen fortsätter.

Det handlar till sist för rederier om att tjäna pengar.

Något som rederinäringen länge efterlyst är en svensk tonnageskatt. Tror du vi får se tonnageskatt i Sverige inom något år?

— Att vi ännu inte fått någon tonnageskatt beror på att det finns en propp på finansdepartementet i form av finansminister Anders Borg. Han sitter ju fortfarande kvar efter valet.

— Egentligen borde det inte finnas något hinder för att införa en tonnageskatt eftersom samtliga partier i riksdagen, inklusive Borgs moderater, har krävt detta länge.

— Ett parti som KD har exempelvis genom den västsvenska riksdagsledamoten Anneli Enochsson lovat både tonnageskatt och andra saker till rederinäringen.

Men hittills har KD som inte levererat ett enda av de löften de gav i valrörelsen 2006 till rederinäringen och sjöfolket.

På ITF-kongressen i Mexico City i augusti valdes du till vice ordförande för de över 600000 sjömän som är organiserade i ett ITF-förbund. Hur känns det att ha fått det förtroendet?

— Naturligtvis var det både smickrande och inspirerande, svarar Tomas.

— Utan tvekan är det viktigt att närma sig mitt nya uppdrag med ödmjukhet och respekt. ITFs sjöfolkssektion står inför många svåra utmaningar och problem.

Ständigt förekommer kränkningar av sjöfolk ombord i fartygen och den sociala dumpingen inom sjöfarten är omfattande.

En utmaning vi fackligt står inför är hoten mot europeiskt sjöfolk. På några årtionden har sjöfacken i Västeuropa förlorat över hundra tusen jobb.

— En av ITFs viktigaste medlemsgrupper är sjöfolket och eftersom sjöfarten regleras globalt är det viktigt att vi fackligt också arbetar globalt för att effektivt kunna försvara medlemmarnas intressen. Speciellt inom sjöfarten är globaliseringen tydlig med bekvämlighetsflaggregister som innebär att tyngdpunkten inom näringen alltmer flyttas till internationella regleringar.

— Betydelsefullt är att ITF i praktiken under många år har satt dagordningen för hur villkoren för världens sjöfolk ska se ut genom ITF-avtalen, och numera också genom de så kallade IBF-avtalen som förhandlas fram direkt med redarna.

Tror du med tanke på den negativa utvecklingen att det finns någon framtid för europeiskt manskap i storsjötrafiken och i färjesjöfarten?

— Ja, det tror jag utan tvekan, framhåller Tomas Abrahamsson.

— I färjetrafiken mellan länder i Europa ska självklart europeiska villkor gälla för sjöfolket. Något annat kan vi fackligt inte acceptera. På storsjösidan har vi i många år kunnat se utvecklingen att europeiskt manskap har bytts ut mot låglönebesättningar.

— Men även här tror jag det kommer att finnas behov av manskap och befäl från Euroländerna i framtiden. Europeiska besättningar är en viktig del i det så kallade maritima klustret och utan manskap från EU-länderna kommer på sikt det maritima klustret i vår del av världen att försvinna. Därför behöver vi ha kvar en andel av EU-sjöfolk även i framtiden.

Men samtidigt hävdar ju EU-redarnas organisation ECSA att det inte finns någon framtid för manskap från EU-länderna?

— Det stämmer att ECSA har den ståndpunkten. Egentligen är det minst sagt förvånande att ECSA hävdar detta men tydligen vill redare alltid söka billigare och billigare besättningar för att driva sina halvmiljardinvesteringar – detta trots att kapitalkostnaderna och bränslekostnaderna för att driva fartygen är mycket

högre än kostnaderna för besättningarna.

Redarnas argumentation för att ta ombord billigare besättningar är mot den bakgrunden högst märklig och präglad av kortsiktigt tänkande.

Tomas Abrahamsson anser att det behövs en politisk vilja inom EU om gemensamma stödåtgärder till ländernas sjöfart.

— Inför framtiden är det nödvändigt och helt avgörande med en samordnad sjöfartspolitik inom EU. Som det är nu, konkurrerar EU-länderna sinsemellan med olika stödåtgärder och med låglönebesättningar.

— Jag tror att vi på sikt också behöver ett gemensamt europeiskt fartygsregister.

Något måste göras och det snabbt för att EU ska kunna fortsätta vara en av de viktigaste aktörerna inom världshandelssjöfarten.

Situationen är väl komplicerad i EU idag med tanke på att det under senare år har kommit ett flertal domar i EG-domstolen som direkt slagit mot facklig verksamhet som Lavaldomen och Rüffertdomen?

— Ja, dessvärre präglas EU idag av politisk konservatism och en ofta negativ inställning till facklig verksamhet vilket domarna i EG-domstolen visade. I och med medlemsutvidgningen av EU 2004 skedde en politisk kantring åt höger.

— De nya medlemsländerna från främst Östeuropa hade som regel konservativa regeringar och fackföreningsrörelsen i de nya medlemsländerna var och är fortfarande svag. Denna politiskt negativa utveckling för Europas fackföreningsrörelse fortsatte i och med valet till EUparlamentet 2009 som innebar ytterligare ett steg åt höger. Både i Sverige och i övriga EU-länder har socialdemokratin försvagats och det är bara i ett fåtal länder i unionen som vi idag har socialdemokratiska regeringar.

Steg till vänster behövs — Min bestämda uppfattning är att Europas socialdemokrati måste ta ett steg åt vänster inför framtiden Förhoppningsvis såg vi en början till denna nödvändiga utveckling när brittiska Labour nyligen valde Ed Milliband till partiledare.

— Svensk socialdemokrati står idag inför ett avgörande skede i sin utveckling, anser Tomas Abrahamsson.

— Antingen tar S ett viktigt kliv åt vänster eller så försöker partiet ligga kvar i trängseln i den politiska mitten. Gör man det kommer partiet att fortsätta vara ett parti med 25-30 procent av väljarna bakom

sig. Om S främst försöker vara ett medelklassparti för att kämpa om storstadsväljarna är det ytterst olyckligt inför framtiden. Inte minst kan detta leda till konsekvenser för det framtida facklig-politiska samarbetet.

Något som många saknade i årets valrörelse var ett profilerat LO. Jag har hört många säga att LO knappast alls märktes under valrörelsen. Delar du den uppfattningen?

— Jag kan hålla med om att många för LO viktiga frågor hamnade i bakgrunden i valrörelsen, säger Tomas Abrahamsson.

— Det diskuterades exempelvis knappas alls frågor kring A-kassan eller arbetsrätten. Nästan all debatt var kring plånboksfrågor och RUT-avdraget. Detta trots att till exempel RUT-avdraget är ett avdrag som bara har utnyttjats av en mycket liten grupp högavlönade i storstäderna.

Säkert kunde LO och förbunden gjort mer för att lyfta fram de för medlemmarna viktiga rättvisefrågorna i valrörelsen. Men vi får samtidigt inte glömma att LO och förbunden under de senaste fyra åren tappat tiotusentals medlemmar och att den borgerliga regeringen målmedvetet gått in för att försvaga fackföreningsrörelsen och då främst LO. — En orsak till att arbetarrörelsen inte lyckades få ut sina frågor inför årets val är enligt min mening att vi idag inte längre har några rikstäckande tidningar som kan driva dessa frågor. Möjligen då med undantag för Aftonbladets ledarsida .— Arbetarrörelsens mediepolitik har under årtionden varit bedrövlig och kan närmast liknas med hur den blinde slåss.

Jag är övertygad om att valdebatten hade kunnat se mycket annorlunda ut om svensk arbetarrörelse hade haft en stor inflytelserik dagstidning bakom sig som hade kunnat synliggöra för LOs medlemmar viktiga frågor, slutar Tomas Abrahamsson.

Sjömannen 5/2010 15

“Vill veta mer om våra rättigheter” — Jag vill lära mig mer om vad som gäller och vilka rättigheter vi har. Därför kändes den här kursen perfekt att anmäla sig till.

Det säger Nina Runcrantz, motorman i Walleniusbåten Oberon om varför hon deltog i en av SEKO sjöfolks medlemsutbildningar i Göteborg nyligen.

Text: Lennart Johnsson

För Nina Runcrantz var det den första fackliga utbildningen hittills. Hon har varit i två år på Oberon och började segla 1998.

— Jag har hunnit med en del rederier under de åren som Veritas Tankers, Tärntank, Stena och Broströms, berättar Nina.

— Hela tiden har jag trivts utmärkt till sjöss. Med Oberon går vi World Wide, seglar i Europa, Fjärran Östern och till USA, Till sjöss har jag aldrig upplevt att det varit några problem med att vara kvinna bland

Nina Runcrantz

alla män ombord. På Oberon är jag för övrigt inte heller ensam utan det finns kvinnliga matroser.

Via gymnasiet i Kalmar blev det sjön för Nina Runcrantz del som ursprungligen kommer från Kalmar.

— Bara det går kommer jag att fortsätta segla. Men i dagsläget känns det förstås rätt osäkert med alla utflaggningar. På Oberon är vi ombord i tio veckor och hemma i tio veckor. Det passar mig bra.

Ombord på ledig tid umgås vi med varandra, tittar på filmer, har möjlighet att träna och så. Själv läser jag också en del.

Vad gör du den tid du är hemma?

— Jag brukar resa en del och har precis köpt hus så det är alltid något att göra.

Stenaanställd sedan 25 år är Edgar Lima.

— Jag jobbar i hotelldelen på Stena Saga, berättar han.

— Eftersom jag senast gick en facklig utbildning för tio år sedan kändes det viktigt att fräscha upp kunskaperna. Att veta vad som gäller är viktigt för alla oss som jobbar till sjöss.

16 Sjömannen 5/2010

Edgar Lima lämnade hemlandet Cap Verde 1983 för Sverige och började snart på Stena Line.

— Större delen av Stenaåren har jag varit på Stena Saga och har hunnit med att jobba på tre olika båtar med det namnet.

Jag hamnade i Sverige efter påverkan från min pappa som började jobba i svenska båtar redan 1964. Idag har jag också en bror som jobbar på Stena Saga.

Edgar Lima jobbar en vecka och är hemma en vecka.

— Det fungerar bra. Stena Saga är en trivsam båt och stämningen bland besättningen är fin.När jag är hemma är det alltid mycket aktiviteter med mina barn som är 13 och nio år gamla.

En av kursdeltagarna var Andreas Sörensson, tillförordnad klubbordförande i Finnlines sedan augusti.

— Innan dess jobbade jag på krogar iland. Skillnaden mellan att jobba iland och på en båt är egentligen inte så stor bortsett från att du i en båt är på din arbetsplats under en längre tid. Och ibland kan det förstås gunga rejält också vilket det inte gör på ett restaurangkök iland. Finnlines känns som ett bra rederi och jag upplever att dialogen med ledningen har varit bra under åren.

Andreas Sörensson som är bosatt i Landskrona framhåller vikten av att det blir nytt blod i facket.

— Min uppfattning är att det behövs både fler unga och fler kvinnor på fackliga uppdrag. Jag ser gärna också att fler sjöfolkare med invandrarbakgrund börjar jobba fackligt.

— Blandningen på den här medlemsutbildningen har varit bra med folk från flera rederier, inte bara från Stena, säger kursledaren Göran Dahlman.

— Medan några har seglat i 35 år har andra varit ombord i bara några år. Redan första dagen kom diskussionerna igång bra och frågorna var många.

— Ett viktigt syfte med utbildningen är att deltagarna ska ha bättre kunskaper om saker som sjömanslagen och avtalen till sjöss, framhåller Göran Dahlman.

Edgar Lima

— Tidigare var jag huvudskyddsombud ombord och har gått både FAM1an och FAM2an. I och med mitt nya uppdrag behöver jag få mer kunskap. En sådan här utbildning är också värdefull i och med att du träffar folk från andra rederier och kan utbyta erfarenheter om hur det fungerar hos dom, säger Andreas.

Han har jobbat till sjöss som kock i drygt fem år.

Andreas Sörensson

H NY Ö ST HE EN TE S R!

Svensk Sjöfartshistoria – I storm och stiltje Sammanställd av Anders Lindström och Gert Malmberg

PÅ KÖPET*

345 kr

SVERIGES MARITIMA INDEX 2010 Redaktör Klara Magnusson

145 kr 160 kr

KÄRLEK TILL SJÖSS – LUST OCH LÄNGTAN

SJÖMANSHUSTRU

* Handla för minst 500 kr och du får boken SMI 2010 GRATIS!

Välkommen med din beställning!

Sjömannen 5/2010 17

(Riv gärna ut och spar m

Bra att veta som medlem!

Ny medlem i SEKO sjöfolk Du som är ny som medlem i SEKO sjöfolk måste för att bli medlem i SEKOs arbetslöshetskassa, själv skriftligen göra ansökan om inträde. Ansökningsblankett för inträde finns på sidan här intill. ÄR DU MEDLEM I A-KASSAN??

Du som har tillfällig anställnig eller som i nuläget inte har någon anställning kan bli medlem i arbetslöshetskassan.

Gäller även för dig som tidigare fått avslag på din inträdesansökan.

Fyll i blanketen härintill och sänd till oss.

Betalar du rätt medlemsavgift?

Läs under rubriken ”Medlemsavgifter för år 2010”. Där framgår även hur du går till väga om du vill söka/är berättigad till ändrad medlemsavgift.

plar upp resterande dagar av veckan, får endast kompletteringsstämpla i 75 dagar.

Därefter ges ersättning enbart för hel arbetslös vecka.

Har du frågor omkring detta kontakta oss på medlemsservice.

Besöks- och telefontider på medlemsservice

Arbetslös Du skall gå till Arbetsförmedlingen och anmäla dig som arbetssökande 1:a arbetslösa dagen, även om du har utlagt vederlag Detta för att du inte skall missta din sjukpenningsgrundande inkomst på Försäkringskassan.

Du som betalar din medlemsavgift med inbetalningskort Inbetalningskorten sänds ut i mitten av månaden.

Arbetslös del av vecka Du som arbetar del av vecka samt stäm-

Måndag-torsdag klockan 09.00-11.00 samt 13.00-15.00, fredagar 13.00-15.00.

Besökstid 9-15. Det är lunchstängt 11.3012.15.

Boka alltid tid med ombudsmännen! Är det något medlemsärende du vill diskutera med en ombudsman, tänk på att boka tid med denne.

Detta gäller för samtliga ombudsmän på kontoren i Göteborg, Stockholm och Helsingborg.

Nytt medlemsnummer till medlemsservice är 0770 45 79 50.

Från utlandet är numret: + 46 770 45 79 50 Ungdomsmedlemskap för medlemmar under 25 år SEKO sjöfolk har beslutat att införa ett ungdomsmedlemskap.

Det innebär en medlemsavgift på 100 kronor i månaden för medlemmar under 25 år

i totalt sex månader. Kontakta medlemsservice på mailadressen: medlemsservicesjofolk.se eller ring 0770 457 950 för att bli ungdomsmedlem.

Medlemsavgift 2010 För aktiv medlem är avgiften till förbund och arbetslöshetskassa 556 kronor i månaden.

För pensionerad medlem är avgiften till förbundet 112 kronor per månad.

Reducerad avgift per månad beviljas efter ansökan under följande förutsättningar.

– Vid studier under terminstiden: Sänd in en kopia på beslutet Du fått från CSN eller skolan till SEKO sjöfolk.

-–Vid föräldraledigt (i mer än 6 mån).

– Vid arbetslöshet (i mer än 6 mån).

– Vid sjukdom (i mer än 6 mån) är.

Glöm ej ev. AFA-försäkring.

– Övergår sjukskrivning till sjukersättning Sänd in en kopia på beslutet från 18 Sjömannen 5/2010

Försäkringskassan.

– Vid avtalspension. Sänd in beslut från pensionsutbetalaren.

En ansökan enligt ovan kan hämtas på www.sjofolk.se eller kontakta din klubb/avdelning.

Betalning av medlemsavgift Genom avtal med redareföreningen dras Din medlemsavgift från lönen varje månad.

Medlem som har ersättning från a-kassan får automatiskt medlemsavgiften dragen på denna ersättning.

Om medlemsavgift inte blivit dragen från lönen viss månad, sänds inbetalningskort hem automatiskt.

Meddela oss om förhållandet ändrats

och ingen ersättning från a-kassan utgår vid exempelvis sjukdom eller studier. Då skall inbetalningskort sändas hem för egen betalning.

Utlandsadress/tillfällig adressändring Meddela medlemsservice om Du flyttar till adress utanför Sverige eller om Du vill ha din post från oss till annan adress än din folkbokföringsadress.

Information om kollektiv hemförsäkring Premien för Din kollektiva hemförsäkring, som Du får efter ett års medlemskap, ingår i medlemsavgiften.

Om Du inte bor på din folkbokföringsadress, och vill att försäkringen ska gälla för den bostad Du bebor, skall Du själv meddela Folksam detta.

medlemsinformationen

Fyll i ansökan om medlemskap i A-kassan för Service och Kommunikation Genom avtal blir du automatiskt medlem i SEKO sjöfolk när du får anställning inom svensk sjöfart. Arbetsgivaren drar din fack- och a-kasseavgift på din lön.

För att även få medlemskap i A-kassan för Service och Kommunikation måste du skriftligen ansöka om detta. Detta regleras i Lagen om arbetslöshetskassor 34§: ”Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har var och en som vid ansökningstillfället förvärvsarbetar och uppfyller villkoren i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde. Även den som vid ansökningstillfället inte arbetar har rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa, om han eller hon uppfyller villkoren när han eller hon senast arbetade. Rätt att bli medlem har dock inte den som är medlem i en annan arbetslöshetskassa, eller har fyllt 64 år.

När medlemskap i arbetslöshetskassan beviljas anses inträdet i kassan ha skett första dagen i den kalendemånad när ansökan gjordes.

Som föreskrift till 34 § regleras: ”Inträdesansökan skall vara skriftlig och ställas till kassan. Uppgifterna i ansökan skall kunna styrkas med erforderliga intyg.”

OBS! Viktigt!

Du ska omgående sända in denna ansökan till a-kassan.

SEKO Sjöfolk Fjärde Långgatan 48, våning 8 413 27 GÖTEBORG

Ansökan om medlemskap i A-kassan för Service och Kommunikation PERSONUPPGIFTER Personnummer:

För- och efternamn:

c/o:

Adress:

Postnummer:

Postort:

E-postadress:

Telefonnummer hem:

Mobilnummer:

Arbetsgivare:

ÖVERGÅNG - har arbete eller är arbetslös (gäller även utlandsarbete) Övergång från annat förbund eller a-kassa

Jag arbetar för tillfället

Nej

Ja

Om du är arbetslös - uppge din senaste arbetsgivare och telefonnumret dit

Jag är arbetslös

SÖKANDENS UNDERSKRIFT

För- och efternamn

Ort och datum

KASSANS NOTERINGAR Avdelning

Utsänd

Kassaföreståndarens underskrift

Inträde

Sjömannen 5/2010 19

Viktig information om ditt försäkringsskydd Medlemsförsäkringar: I Ditt medlemskap i SEKO sjöfolk ingår följande försäkringar hos FOLKSAM: Behöver Du hjälp eller har olika frågor om försäkringarna så tar Du kontakt med Din fackliga företrädare. Finns ingen klubb på arbetsplatsen kontaktar Du den ombudsman som har hand om det rederi/företag som Du arbetar på eller Medlemsservice.

Vill Du veta mer om de olika försäkringarna gå in på: www.folksam.se/sekosjofolk

Kollektiv hemförsäkring - GF 14 800 för bosatta i Norden Efter 12 månaders sammanhängande medlemskap alt. efter övergång till oss från annat LO-förbund där Du hade kollektiv hemförsäkring.

Medlemsolycksfall Fritid – TFF – GF 10 500 och GF 11 800 Gäller olycksfallsskada under fritiden.

Läs mer på Folksam hemsida.

GF 11 800 – upphör vid 65-års ålder. // GF 10 500 – gäller i medlemskapet

Medlemsbarn

Barngrupplivförsäkring – GF 10 500 – 18 år

Barnförsäkring – Sjuk- och olycksfallsförsäkring för barn och ungdom – Tecknas av gruppmedlem el. gruppmedlems make/registrerad partner/sambo för deras barn och barnbarn - bosatta inom Norden.

Begravningshjälp för avlidet barn som är stadigvarande bosatt i Norden på medlemmens adress.

Sjuk- och efterlevandeförsäkring – GF-15 001 – 65 år

Kompletteringsförsäkring – utförsäkrad TGL – GF 14 095 – 65 år Gäller vid dödsfall för de medlemmar som inte har någon TGL-försäkring genom anställningen.

Inkomstförsäkring för boende i Sverige – GF 14750 - medlemmar tillhörande både SEKO/SEKO A-kassa Vid ofrivillig arbetslöshet. Berättigad till ersättning är medlem med inkomstgrundande inkomst över 18.700 per månad.

Max 100 ersättningsdagar. Läs mer/Ansökningsblankett kan laddas ner på www.seko.se under fliken Medlemsnytta , välj Inkomstförsäkring i vänsterkanten.

Gruppförsäkringar – Folksam.

Nedan redovisade gruppförsäkringar ingår inte i medlemsavgiften men kan köpas förmånligt p g a medlemskapet.

Om Du har frågor om dessa försäkringar – kontakta Folksam direkt eller: www.folksam.se

Allriskförsäkring – för boende i Sverige Har två personer i hushållet kollektiv hemförsäkring ingår allriskförsäkringen.

20 Sjömannen 5/2010

360 dagen, när ev. sjuklönen från rederiet är slut och om FK betalar ersättning. Vid arbetslöshet kan man vara berättigad genom efterskydd i försäkringen. Vid sjukersättning kan månadsersättning utgå.

TFA – Trygghetsförsäkring Arbetsskada

Efter fullgjord karens ger försäkringen ökad trygghet vid sjukdom och dödsfall (utan nedtrappning av beloppet p g a ålder); Ersättning vid vissa diagnoser.

Ersättning vid långvarig arbetsoförmåga.

Du kan medförsäkra Din make/maka, sambo eller registrerad partner.

För olycksfall i arbetet, färdolycksfall - ej med trafikförsäkrat fordon, eller vid arbetssjukdom.

Om Du råkat ut för skada skall Du anmäla skadan till Din arbetsledare som skall göra en skadeanmälan till Försäkringskassan samt en skadeanmälan till TFA (AFA).

Fritidsolycksfallsförsäkring – GF-15001

AGB – Avgångsbidrag/Omställningsstöd

Gäller för medförsäkrad make/maka, sambo eller registrerad partner.

Gäller om Du blivit uppsagd p g a arbetsbrist.

Medlemspension - pensionssparande

Premiepensionsförsäkring

Eget sparande inför pensioneringen.

Gäller endast för de som är anställda. Vid sjukdom eller vid föräldraledighet betalar försäkringen premien till Avtalspensionen under en viss tid (annars betalar arbetsgivaren).

Våra avtalsförsäkringar - AFA: Behöver Du hjälp eller har olika frågor om försäkringarna så tar Du kontakt med Din fackliga företrädare. Finns ingen klubb på arbetsplatsen kontaktar Du den ombudsman som har hand om det rederi/företag som Du arbetar på eller Medlemsservice.

Vill Du veta mera: www.afaforsakring.se och gå in under försäkringarna.

AGS – Avtalsgruppsjukförsäkring Är ett komplement till sjukpenning dag 1-

Fler tips - titta på www.skyddsnet.se OBS. Du som fyller 65 år efter den 1a januari år 2010. Håll utkik i brevlådan.

Folksam skickar ut ett erbjudande om pensionärsförsäkring.

Försäkringen skall tecknas inom 90 dagar.

Hur ser det ut när Broströms flaggar ut?

Det ligger ett brev i mässen där det står att din båt flaggas ut. Din anställning är hotad och din blick börjar flacka med hallucinationer om A-kasseblanketter och framtida besök hos arbetsförmedlingen.

På morgonen berättar besättningen att dom vaknar mitt i natten helt svettiga av mardrömmar om att en busslast filippinare står på nästa kaj utrustade med diskokulor, kareokemaskin och en miljon paket nudlar.

Spekulationerna frodas fritt i mina kollegors munnar och det absoluta värsta scenariot låter som att redaren vill tortera ihjäl oss med rostiga gafflar. Att dom hatar oss mer än pesten och om det gick, så skulle dom provanställa djur för att visa hur värdelös vår lojalitet varit.

Någon plockar fram en dansk flagga och föreslår att vi provhissar den för att se om det kanske skulle kunna gå att arbeta under dessa färger ändå. Ute på däck står vi alla och dumglor mot den rödvita tygbiten. När en av matroserna börjar spontanhulka och kastar sig mot relingen bryter resten ut i något som endast kan kallas för skrikgråt.

Det såg exakt ut som på TV när någon blir kramad av Peter Jihde och livet är förstört för att personen inte gick vidare till finalen i idol.

Inne igen så bläddrar kocken febrilt i SEKOs avtalsbok och babblar på om MBL, LAS listor och uppsägningstider.

Snyftig och snorig börjar han inse att en filippinsk sjöman ska ta hans plats. ”Är det så att jag nu blir diskriminerad för att jag är svensk?!” Ryter han till och tycker att det är ju I-länderna som ska utnyttja U-länder. ”Nu är det ju tvärtom, VART FAN ÄR VÄRLDEN PÅ VÄG?!” Skriker han med illrött ansikte så att saliven sprutar ner hela avtalsboken.

Ett datum fastställs när MBL förhandlingar ska ske mellan fack och arbetsgivare. Dina befäl får fortsatt anställning men ingen känner sig säker längre. Juniorbefälen går lös på ”den därra dattan” och slår världsrekord i antal klick på mus kontra sekund. ”Det står ju ingenting om DIS-registret någonstans, tänk om dom lurar oss? Måste klicka mera på musen!

GAAAAAH!” Hemma frågade dom mig vad vi gjorde ombord när beskedet kom och svaret blev kort. Kafferast. Vi tog en kopp kaffe första veckan och doppade en kaka i koppen andra. Efter tre veckor blev vi kassa i magen av allt kaffe så vi började experimentera med att blanda med lite mjölk.

Krönika av Martin Johansson För min egen del då det gäller utflaggningen till Danmark var det knuffen mot att bryta mönstret och att satsa på mina egna drömmar i livet. En dröm som föddes och utvecklades på båten då jag utnyttjade alla mina fria timmar till att öva på någon färdighet som jag sedan visade upp iland. ”Det ska jag med.” Svarar en reparatör och säger att för vissa kan det vara nyttigt att byta bana i livet. ”Men det var ju inte

genom att få sparken man ville avsluta sin karriär till sjöss.” Avslutar han och samma ord hör jag nu eka inom rederiet.

Vi minns hur Broströms VD Lennart Simonsson och delägare Anders Dreijer sade på en manskapskonferens, att ingenting kommer hända med besättningarna när Maersk köpt rubbet.

Folk blir helt ursinniga när detta kommer på tal och motormannen kastar sin kaffekopp allt vad han har i skottet och skriker ”GIRIGA LÖGNARE, det är vad dom är”!

Någon mumlar och tycker att TAPavtalet som skulle ge fler jobb åt svenskar, endast resulterade i att bidrag som lågavlönade sjuksköterskor och förtidspensionärer gav i form av sin skattesedel, gick nu rätt ner i redarens ficka i form av en fet aktieutbetalning.

Det är sorgligt att Broströms nu försvinner för det var ett bra rederi där vem som helst kunde ha åsikter som blev hörda och gjorde skillnad. Det hade karaktär, känsla och den gemenskap svensk sjöfart representerade.

Nu sitter vi hos ett rederi som totalstyrs av kvartalsrapporter och i den senaste så skar man bort utgiften som 89 svenskar orsakade.

För det är den bittra sanningen. Vi är endast en siffra på gräsrotsnivå i detta kolossala tröskelverk som kallas världens största rederi.

Det fanns ingenting vi kunde ha gjort annorlunda.

Sjömannen 5/2010 21

S och V accepterar aldrig ett SIS! Inför valet genomförde SEKO sjöfolk flera olika aktiviteter och några politiker besökte också fartyg.

Ett exempel var när socialdemokraten Claes-Göran Brandin och Mats Pilhem från Vänsterpartiet besökte Stena Scandinavica.

Text: Lennart Johnsson Claes-Göran Brandin var fram till valet i september sjöfartspolitisk talesman för Socialdemokraterna i riksdagen och Mats Pilhem utsågs nyligen till kommunalråd för Vänsterpartiet i Göteborg.

— Det är viktigt och värdefullt att göra besök på arbetsplatserna, säger ClaesGöran Brandin.

— Som göteborgare inser jag hur viktiga sjöfartsfrågorna är för hela Sverige.

Brandin och Pilhem befarar att den nya borgerliga alliansregeringen kommer att lägga ett förslag om ett internationellt svenskt skeppsregister, ett SIS. — Ett SIS innebär allvarliga angrepp på den svenska arbetsrätten och är helt oacceptabelt för oss rödgröna, framhåller Mats Pilhem.

Under besöket på Stena Scandinavia fick Brandin och Pilhem många frågor från sjöfolkarna som mött upp. En oro inför framtiden märktes tydligt bland de som hade kommit.

Skrev debattinlägg Besöket på Steras tysklandsfärja ledde till att Claes-Göran Brandin och Mats Pilhem skrev en debattartikel om deras syn på svensk sjöfart. Så här skrev de: Mats Pilhem har efter valet utsetts till kommunalråd för Vänsterpartiet i Göteborg.

22 Sjömannen 5/2010

Claes-Göran Brandin (S) besökte Stena Scandinavica och diskuterade sjöfartspolitik. (Foto: Lennart Johnsson)

”Göteborg är och har alltid varit Sveriges sjöfartshuvudstad. Det så kallade maritima klustret i Göteborg sysselsätter tusentals anställda bosatta i staden eller i kranskommunerna.

I klustret ingår exempelvis förutom de ombordanställda i fartygen, alla de som arbetar i Sveriges i särklass största hamn, på rederikontor, med skeppsmäkleri och med olika sjöfartsutbildningar.

Hela detta sjöfartskluster som är av vital betydelse för Göteborgsregionens framtida utveckling är idag hotat, om förslag i en utredning om sjöfartens konkurrensvillkor blir verklighet.

Några av förslagen i utredningen, som har initierats av den tidigare näringsminister Åsa Torstensson (C), är att ett så kallat svenskt internationellt skeppsregister införs.

Införs denna typ av register är risken uppenbar att en stor del av Sveriges omkring 12 000 sjömän slängs iland och ersätts med lågkostnadsbesättningar från låglöneländer i Asien.

Enligt utredningsförslagen ska lagen om anställningsskydd inte gälla för den svenskflaggade sjöfarten och medbestämmandelagen sätts ur spel till sjöss. Dessutom kommer i ett sådant register utländskt sjöfolk att diskrimineras.

Vi kommer aldrig att acceptera denna typ av register som innebär mycket allvarliga inskränkningar av förenings-, förhandlings- och konflikträtten och rätten att teckna kollektivavtal.

Registret gör också att anställningsskyddet sätts ur spel.

Allvarligt är också att ett svenskt internationellt skeppsregister skulle betyda att

Sverige bryter mot FN-organet ILOs konventioner om grundläggande mänskliga rättigheter, konventioner som Sverige har undertecknat.

Dråpslag mot Sverige Även om det är det svenska sjöfolket som först skulle drabbas med denna typ av register och tvingas ut i arbetslöshet innebär det hela på sikt ett dråpslag mot hela sjöfartsklustret i Göteborg och Sverige.

Utan några svenska sjömän på svenskflaggade fartyg blir Sveriges röst ointressant i FNs sjöfartsmyndighet IMO. Historiskt har Sverige spelat en viktig roll i IMOs arbete på att få igenom hårdare regler för den internationella sjöfarten vad det gäller exempelvis miljö- och säkerhetsbestämmelser.

Och ingen lär väl kunna tro att Sverige och Göteborg kommer att ha kvar några sjöfartsutbildningar om det inte längre finns några svenska sjömän kvar.

Vår fråga till de borgerliga allianspartierna är därför om de delar vår uppfattning om att ett register av denna modell går på tvärs mot den svenska arbetsmarknadsmodellen och bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter.

För oss är svaret självklart.

Ett sådant register innebär en allvarlig kränkning av den svenska kollektivavtalsmodellen och sätter viktiga delar av arbetsrätten ur spel.

För Sverige och Göteborg är det av stor vikt att ett svenskt internationellt skeppsregister aldrig blir verklighet. Vi från de rödgröna partierna kommer aldrig att medverka till detta.”

Sjöfartsdebatt utan klara politiska besked Att frågan om ett eventuellt svenskt SIS är högaktuell märktes också på en paneldebatt som ägde rum i september i Kalmar. Initiativtagare till debatten var Linéuniversitetet.

Text: Malin Persson Ämnet för kvällen var svensk sjöfarts framtid men i själva verket kom det mest att handla om det eventuella införandet av ett Svenskt Internationellt Skeppsregister (SIS) och om varför inget av de styrande partierna har infört tonnageskatten. Det är något som faktiskt de politiska partierna varit unisont positiva till.

Deltagare i Kalmardebatten var representanter från sjöfarten och politiker från de sittande riksdagspartierna. De stora aktörerna inom svensk sjöfart, som Redareföreningen, Sjöfartsverket och de fackliga organisationerna från både befäl- och manskapssidan var också på plats. Seko sjöfolk var representerat av Peter Skoglund. Moderator för kvällen var Robert Aschberg.

Aschberg tog varje chans att göra sig lustig över politikernas ovilja att ge ett klart och tydligt svar på frågorna och av att de fackliga organisationerna desperat försökte få svar på frågan varför Alliansen ville försämra villkoren för svenska sjömän.

Överens om att sjöfarten är viktig Alla närvarande politiker var rörande överens om att svensk sjöfart är viktig. Ändå fick inte åhörarna något klart svar på frågan om varför inte tonnageskatten har införts trots att alla partier säger sig vara positiva till den sortens beskattning.

Flera politiker var också motvilliga till att svara på Hans-Dieter Grahl, ordförande i Sveriges Farygsbefälsförening, fråga om vilka politiker som var för respektive emot införandet av ett Svenskt Internationellt Skeppsregister (SIS). Samtliga utom vänsterpartisten Kaj Raving, svarade att de ville avvakta den utredning som presenteras i slutet av oktober.

— Nej till SIS och Ja till tonnageskatt, sa Raving.

Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Lena Hallengren sa först att hon ville avvakta utredningen men förtydligade sig en stund senare och var då mer negativt inställd till SIS. — Jag tycker inte att sänkta löner och usla villkor är rätt väg att gå för att möta konkurrensen, där går i alla fall min gräns, sa Hallengren.

I sjöfartsdebatten i Kalmar var Robert Aschberg moderator. SEKO sjöfolks ombudsman sitter längst till höger.

Moderaten Malin Löfsjögård var tydlig med att hon ville se effekterna av ett register innan hon tog ställning för eller emot.

Utredningen som presenteras i slutet av oktober skulle visa detta, menade hon.

Helhetsintrycket för debatten var att jag satt och funderade på om någon av politikerna egentligen visste vad ett internationellt register var för något och om varför de som var för ett sådant använde situationen i Danmark som ett lyckat exempel medan emotsidan använde Danmark som ett skräckexempel. Jag har svårt att tänka mig att någon i publiken var klokare när de gick därifrån.

Peter Skoglund, ombudsman i Seko sjöfolk, förklarade efter debatten i Kalmar att han är oroad för vad som kommer att hända med svenska sjömän och den svenska arbetsrätten om ett Svenskt Internationellt Skeppsregister (SIS) införs.

Skrämmande lite information Han menar att om LAS och arbetsrätten börjar urholkas inom sjöfarten, kommer det att öppna för liknande försämringar inom andra branscher. Han tycker också att det är skrämmande hur lite information sjöbefälseleverna i Kalmar verkar ha fått.

— Det verkar som att de tror att det

bara är deras praktikplatser som är i fara men deras jobb är lika mycket i fara som manskapets, säger Peter Skolgund.

Han är övertygad om att redarna kommer byta ut såväl manskap som juniorbefäl mot låglönebesättningar om de får möjligheten. Peter tror att det, i stor utsträckning, bara kommer att vara seniorbefälen som får vara kvar om ett register införs. På sikt skulle det utrota hela den svenska sjömanskåren.

— Det finns rederier som redan har sagt att det är det som är målet, att skeppare och chief ska vara svenska medan resten ska komma från låglöneländer.

Förslaget om ett Svenskt Internationellt Skeppsregister var på tapeten redan i början av 90-talet och det finns, enligt Peter Skoglund, redan ett utarbetat förslag färdigt. Därför tycker han att det är märkligt att utredningen har tagit så lång tid på sig att den presenteras först efter valet.

— Det tar inte så många månader att utreda ett gammalt lagförslag, så jag tycker det är mycket strategiskt att utredningen är klar först efter valet.

I förslaget står i nuläget att de nya reglerna bara kommer att gälla fjärrfarten men Peter menar att det är lätt att bara ta bort det ordet för att förslaget även ska innefatta resten av sjöfarten.

Sjömannen 5/2010 23

Berättelsen om Odysseus senaste irrfärd Natten gick hän och det grydde en dag och de seglade ständigt.

(Ur Homeros Odyssén) Det var den hetaste hösten i mannaminne.

Den grekiske krigaren Odysseus fartyg låg stilla i en skyddad vik i Böda på norra Öland. Vinden var på upphällningen. I brist på ingenting låg han och läste en bok skriven av en fysiker och professor i rehabiliteringsteknik.

Hon hette Bodil Jönsson.

Denna kloka kvinna hade skickligt avfärdat den gamla livslögnen att människan har ont om tid. Sanningen var tvärtom.

Människan har oerhört gott om tid.

Detta visste konung Odysseus ftersom han efter Trojas fall och belägring seglat omkring på havet i drygt tio år utan att påverkas av tidens rotlöshet. Nu levde han helt i det enda som existerade. Alltså nuet.

Något annat fanns inte eftersom ingenting av ingenting är ingenting.

Han hade på så sätt stoppat tiden och hittat grundbulten i hela tillvaron. Att göra ingenting men ändå segla. Odysseus hade redan på 800-talet avsvuret sig tron på att tid är pengar. Och myten att den tekniska utvecklingen med en rationell användning av tiden förde utvecklingen framåt. Ännu mer styrkt i sin uppfattning hade han blivit under förlupna sommaren när hans trogna farkost irrat sig in i Mexikanska golfen och skådat miljontals döda och oljedränkta sjöfåglar. Guppande på havsytan svarta som korpar. Detta var den värsta upplevelsen hittills på hans långa resa.

En språkkunnig sjöman Odysseus var en språkkunnig sjöman som behärskade hundra språk från världens alla hörn och för säkerhets skull några extra.

Han var alltid solbränd utan att vara utbränd och han var tungsint utan att vara deprimerad. Han var i stort sett som de flesta sjömän. Tids nog skulle han komma hem till sin egen ö Ithaka och återförenas med sin älskade Penelope tids nog. Det var inget som brådskade i stunden.

I synnerhet inte just nu när läget såg ut som det gjorde i det minst sagt eländigt fattiga Grekland. Tidigt på våren hade Odysseus stigit ned i underjorden och med stora farhågor rådfrågat siaren Teresias om framtiden.

Siaren hade klart avrått Odysseus från att segla hem till Grekland eftersom han inte kunde räkna med någon statlig pensionsersättning de närmaste fyrahundra 24 Sjömannen 5/2010

Kulturkrönika Anders Wällhed åren. Just nu låg Odysseus skepp i skyddad hamn med stekande sol över sin upplyfta och rundade akter. Själv satt skepparen i märskorgen och funderade. Blicken var sänkt över det slaka vit- och rödrandiga seglet och bara små krusiga vågor kliade fartyget i stävskägget.

Den senaste tidens upplevelse hade varit påfrestande både för Odysseus och hans roddare. Han borde aldrig ha seglat till Almedalens ö under den heta sommarmånaden juli. Det hela var ett stort misstag. Han kunde visserligen perfekt svenska men kunde ändå inte fläta ihop det som sades. Det blev hur han än vred och vände på språket bara obegripliga meningar.

Och den stora synonymboken hade han före sin avresa till Troja skänkt bort till den blinde skalden Homeros. Skalden som då några år f. Kr. gick och funderade på att skriva en stor sjölivsberättelse som skulle innehålla frågeställningar som diskuterades redan på forntiden. En sådan fråga var: hur ser framtiden ut för sjöfolket?

Almedalens ö På Almedalens ö pratades det om ett symbiotiskt förhållande mellan politiker och massmedia. Om hemligstämplade sexköp och om en gråtande före detta arbetsmarknadsminister. I ett tält stort som Apollons näsa stod en av underjordens budbärare och höll stånd.

Det skulle senare visa sig att han var storkapitalets och tjuvarnas gud, hette Carl Bildt och rörde sig ganska fritt på ön. Förklaringen var att han varit osynlig så länge att ingen kände igen honom. Överallt på Almedalens ö pratades det om röda och blåa block och en självutnämnd halvgud som kallade sig statsminister stod med rakat huvud mitt på ön. Han såg lika bedrövad ut som ståthållaren i det mäktiga Troja strax innan hela befästningen föll.

Odysseus hade sett många misslyckade halvgudar under ett liv på slagfältet. Och förlorarnas ansikte var alltid detsamma.

Vilket senare på hösten skulle visa sig. Då när halvguden som liknade en biljardboll i sin iver att försöka bibehålla makten var tvungen attt fjäska för ett främlingsfientligt rövargäng. Men detta visste inte den grekiske havsvegabonden när han låg ankrad vid Almedalens ö.

En obegriplig handling Odysseus hade i sitt seglande liv också mött många förklädda gudar och han hade drucket ur de antika källorna redan som mycket ung. Han var nu tillräckligt gammal för att minnas de forntida krigen mot turkarna, skotten i Sarajevo och två förödande världskrig.

Allt gick att förstå ur ett västerländskt, europeiskt perspektiv men det han upplevde på Almedalens ö trotsade all logik.

Och då bör man komma ihåg att Odysseus även mött de vilda, brutala och enögda jättarna i kyklopernas hemland.

Och han hade sett ljusskygga individer instängda i mörka grottor längs stränderna i Polyfemos rike. Men aldrig, aldrig tidigare hade han skådat så många obegripliga existenser som på Almedalens ö. Nu var sommaren för länge sedan passerad och hösten hade redan börjat servera några inte föraktfulla orkaner.

Men minnet från de obegripliga händelserna på Almedalens ö hade bitit sig fast i minner. Odysseus´ kunde fortfarande för sin inre blick se en samling shortsklädda galningar, samtliga drickande rosévin och ständigt bräkande som getter.

Vid själva upptäckten av ön hade han stoppat vax i öronen och låtit sig surras vid masten. Det var säkrast eftersom han var väl medveten om att skönt sjungande och förföriskt vackra sirener höll till på många avskilda öar med långa bergskuster. Och att få sjöfarare överlevt när de lockats i

land av den vackra sången. Odysseus var på sin vakt. Många märkliga kvinnor hade han mött. Som halvgudinnan och nymfen Kirki på ön Aiaia. Då hade han och hans besättning ombord blivit tvungna att äta kilovis med trolska örter för att skydda sig mot gudinnans trolldom.

Trollkvinnan En av kvinnorna på den märkliga Almedalens ö hade starkt påmint om Kirki. Hon hette Maud och var ständigt upptagen med att blanda ihop en femprocentig trollformel som skulle lyfta henne över alla spärrar. Drycken var egentligen bryggd på ett avkok där den starkaste örten hette en konsekvent och hållbar borgerlig näringspolitik.

En vissen ört som bara fanns i trollkäringens fantasi och som ingen skådat. Hela tiden såg hon ut som den missgynnade bondmora som sist fick lämna den trojanska hästen.

Ja, det fanns faktiskt en sådan bondmora i buken på den stora trähästen. Men hon var sannerligen inte älskad av bönderna.

Och inte var det direkt någon sirensång som spreds över hennes spända läppar.

Bara en obegripligt ballad om avgångsrykten och halverad tjänstemoms.

Som sagt visst hade Odysseus träffat många märkliga varelser under sin långa sjöväg. Inte minst kvinnor. Någonstans i sitt inre var han säkert feminist för han offrade gärna en och annan häst till gudinnan Athena.

Men en sak var säker. En sådan märklig individ som nymfen Gudrun hade han aldrig mött. En helt osannolik kvinna stående på stranden med svenska pengar i en plastpåse. Pengar som hon eldade upp över en öppen grill. Detta tog trots allt priset och Odysseus kunde inte för sitt liv begripa varför hon gjorde så.

Om det var tänkt som en offerhandling till guden Mammon så var det väl inte så lyckat att bränna upp pengar.

Själv påstod nymfen Gudrun att pengabålet var en protest mot att kvinnor hade sämre lön än männen. Därför var det viktigt att sätta eld på pengarna så att kvinnorna verkligen förstod hur fattigt de hade det.

Odysseus och hans fartyg låg inklämd mellan stora uthyrda plastbåtar i tre dygn vid Almedalens brygga. Berusade infödingar som aldrig lämnade hamnen tittade föraktfullt på Odysseus och hans besättning och undrade om de var på Visby för att kasta varpa och delta i vikingaspelen i Visby?

Odysseus svarade sanningsenligt att

På Almedalens ö händer det varje sommar märkliga ting som ibland trotsar all tänkbar logik.

han var på ön för att det ryktades att det pågick en valstrid där. Och Odysseus var som gammal krigare intresserad av alla strider. En liten näbbmusliknande slyngel som kallade sig Jimmie krävde att Odysseus och hans besättning snarast borde lämna ön. Om inte skulle de krasst bli utvisade. Om inte nu så i alla fall till hösten.

På andra dagen gav Odysseus en av sina bästa män Eurylokos ett viktigt uppdrag.

Han skulle leda en patrull som skulle utforska öns inre källor. Kanske skulle svaret på Homeros urgamla fråga finnas just på den här ön. Alltså frågan: hur ser framtiden ut för sjöfolket? Tusentals var de öar som Odysseus och hans besättning lämnat med den frågan obesvarad.

När Eurylokos knappt ett dygn senare återvände till Odysseus väntande fartyg, var det en sargad själ som steg ombord. På Almedalens ö hade han mött ett rövargäng, inte helt olikt de hänsynslösa gycklare som gömde sig i buskarna på den egna grekiska ön Ithaka.

Och där det enligt ryktet fanns flest registrerade båtar i världen och som alla gjort sig av med det egna landets flagga.

Rövargänget hade kallat sig för Alliansen och de lovade med roséglas i händerna stora förändringar. Några egna registrerade

fartyg skulle inte i framtiden inte få finnas i det land som ägde ön. Här skulle det sopas rent ordentligt. Alltså om de fick bestämma, men ännu var inte striden avgjord.

På ön fanns också ett rödgrönt gäng som visserligen inte begrep sig så mycket på sjöfart men som ändå av allt att döma inte ville göra sig av med det egna landets sjömän och fartyg.

Uppvaknandet Det var när Odysseus själv gick i land och när mörka krafter försökte lura ner honom i sjöfartens dödsrike, som jag vaknade.

Jag låg i min soffa med en bok över näsroten. Jag hade lånat den av min gode vän, författaren Ove Allansson.

Boken handlade om den eviga båten som varje morgon styrde ut på en ny färd i en obegriplig värld. Den var skriven av en blind grek som kallades för Homeros och boken hette ”Odyssén.”

Då var det redan november i min svenska trädgård. Valet var över.

Ett främlingsfientligt parti med nazistiska sympatier hade lurat sig i riksdagen och framtiden för svenskt sjöfolk såg dystrare ut än någonsin. Jag undrar vad Odysseus skulle ha tänkt.

Sjömannen 5/2010 25

Sjömanshustrun drar det tunga lasset iland Lennart Johnssons övergripande tanke med sina reportageböcker är uppenbart att öka förståelsen för alla de miljoner människor som under grovt förnedrande omständigheter tvingas att sälja sig på den internationella arbetsmarknaden.

Den nyligen utkomna reportageboken ”Sjömanshustru” är inget undantag.

Text: Anders Wällhed Men nu är det inte de drygt trehundratusen filippinska sjömän som seglar på världshaven som Lennart främst intresserar sig för.

Nej blicken är nu istället vänd mot deras familjer och de sjömanshustrur som drar det tunga lasset i land. Och även den här gången är skådeplatsen Filippinerna.

Lennart beskriver dessa kvinnors situation med en naken och klarsynt iakttagelseförmåga och med ett språk utan tröttande pedagogik och överlastade metaforer.

Så till vida är Lennart Johnsson en säregen författare. Egentligen helt på den aviga sidan av den opportuna narcissism som alla självupptagna reseskildrare numera i stor utsträckning ägnar sig åt.

Bokens premiss är entydig: nästan 25 procent av sjömännen på världens fartyg kommer från Filippinerna. Bakom så gott som var och en av dessa sjömän finns en sjömanshustru och en familj. Det betyder att flera hundra tusen kvinnor i Filippinerna är gifta med en sjöman.

Varför denna bok?

Det är dessa kvinnor som Lennart Johnsson beskriver i sin nya bok.

Redan tidigt i boken ställer sig själv författaren frågan varför han väljer att träffa dessa kvinnor. Och hur ser de på en västerlänning som plötsligt dyker upp och vill intervjua dem? Är hans projekt bara ett skuldfullt och personligt rättfärdigande inför de orättvisor som finns i ett korrupt land?

Så börjar resan. Snart märker Lennart att någon misstänksamhet möter han inte, bara värme och vänlighet. Kvinnor radas upp i boken, tittar med fast blick in i fotografen Leif Hanssons skarpa objektiv. Leif som är, och ofta har varit, en trogen medföljande fotograf i flera av Lennarts tidigare reportageböcker.

I boken möter vi sjömanshustrun Nori.

Hennes make Bobby jobbar på ett bekvämlighetsflaggat fartyg som styrman.

26 Sjömannen 5/2010

Sjömanshustrun Sheryl Ann och sonen Mathew bor i Filippinernas näst största stad Cebu. Hon har en utbildning i marknadsföring, bokföring och ekonomi. (Foto: Leif Hansson)

Lönen skall räcka till att försörja hustrun, tre barn och även broderns två barn.

Många andra filippinska kvinnor framträder. Alla delar i stort sett samma tuffa och ensamma tillvaro. Kvinnor tvingade att med små medel klara livet och familjens ekonomi. I så gott som samtliga familjer skall även den seglande makens lön räcka till försörjning av många övriga släktingar i land. Ett exempel: Josef som seglar motorman i en Walleniusbåt försörjer utöver sina föräldrar ytterligare tjugo släktingar.

Bilden klarnar När bilden av en totalt utsatt tillvaro som sjömanshustruns börjar klarna så gör Lennart Johnsson en överraskande metamorfos i sin skildring. I kursiva avsnitt framträder författaren och radiojournalisten Maud Reuterswärd.

Även hon en gång gift med en sjöman och med erfarenhet som sjömanshustru i Sverige under mitten av 1950-talet.

Påtvingad en evig längtan efter frigörelse under ensamma timmar i svensk, trist november. Breven som aldrig kommer, dessa som är spanten som bron av kärlek skall vila på. Detta måste sägas.

Maud Reuterswärd var en fantastisk radiopersonlighet med en helt egen röst i vardagen – och som jag fick möjlighet att träffa några gånger på Sveriges Radios dokumentärredaktion.

Hon gick ur tiden 1980. Att Lennart i sin bok drar tydliga paralleller mellan Maud Reuterswärd och dagens sjömanshustru på Filippinerna är egentligen inte så konstigt. Maud Reuterswärd skrev tidigt belysande artiklar om en sjömanshustrus vardag. Flera publicerades i Tidningen Sjömannen 1955. Vår tidning där som de flesta vet Lennart är redaktör.

Kanske finns det en avgörande skillnad i det faktum att på Filippinerna har sjömansyrket hög social status vilket det sannerligen inte hade i Sverige på 1950talet. Nu i modern tid är det inte heller brevskrivande som gäller i första hand utan främst textmeddelande. I det avseendet är filippinska sjömän och deras kvinnor i land världsmästare. Det är också det billigaste sättet att hålla kontakt.

I sin reportagebok gör Lennart långa resor i det filippinska öriket. Och han gör sakliga intervjuer som han tolkar utifrån både sin journalistiska och fackliga erfarenhet av migrantarbetare och deras familjers sociala tillvaro. Och det är uppenbart minerad mark som Lennart stundtals besöker.

På Filippinernas största ö Mindanao finns i den södra delen både muslimska separatister och filippinsk militär. De har fört ett krig mot varandra i tiotals år.

Resultatet är tiotusentals döda. Många av de mördade är undersökande journalister.

När Lennart besöker ön i slutet av 2009 har 31 journalister nyligen dödats.

En massaker utförd av en familjeklan som med järnhand styr en hel provins.

Några av de kvinnor som Lennart besöker lever inklämda i bostadsområden där ena sidan av vägen kontrolleras av den muslimska gerillan och den andra sidan av kommunistgerillan. Som sagt, det finns många betydligt mindre farliga områden att utöva sin rapporterande uppgift på.

Familjen Gång på gång återkommer Lennart till hur stor ja nästan avgörande vikt, som filippinare lägger på familjeliv och särskilt barnens välbefinnande.

Många av dessa barn har aldrig firat en jul tillsammans med sin far. Törnarna är långa och inkomsten från rederierna livsviktig i ett land där ekonomin bara blir sämre och sämre. Dessutom i ett land där en korrupt regering ständigt försvårar all positiv ekonomisk utveckling.

Cecile är sjömanshustru och bor i Bacolod. Maken Salvador är sällan avmönstrad.

Av hans lön går en betydande del av inkomsten till höga sjukvårdskostnader och vård av fadern. Så ser det ut.

Flera av de familjer som Lennart besöker har en familjeförsörjare som seglar på det så kallade TAP-avtalet. Ett begrepp som står för tillfälligt anställt sjöfolk ombord. En eftergift för att svenska rederier, som de påstod, inte klarade den internationella konkurrensen och därför hotade med utflaggning.

Närmare tusen filippinska sjömän går

Sjömanshustrur i Bacolod. (Foto: Leif Hansson)

på dessa avtal med sämre villkor än vad svenska sjömän har. Ett avtal där ledighet i land inte ersätts. Ett annat dystert faktum är att lönen utbetalas i en allt mer försvagad dollar.

Alla de kvinnor som Lennart intervjuar har sina egna drömmar, så även Beth som är gift med fiskaren Billy. Han lever på tillfälligt arbete i piratrika fiskevatten utanför General Santos. Drömmen är att skaffa ett barn till, men lönen räcker inte till mjölk åt ytterligare en unge.

Absurd situation När Lennart i sitt möte med en sjömanshustru, bosatt tiotusen kilometer från det svenska pensionssystemet, försöker förklara hur pensionsersättning beräknas blir situationen närmast absurd. Och inte blir det mera begripligt när pensionsbeskedet väl dyker upp. I det röda kuvertet är allt skrivit på svenska.

Lennart Johnsson bok är lärorik och när han är på det humöret kryddar han gärna sitt skrivna reportage med en och annan ytterligare absurditet. När Sheryls

make Aleen, som har seglat i tolv år på nordliga breddgrader, efter avmönstringen kommer hem skjuter elkostnaden i höjden. Aleen har vant sig vid att ha det svalt och vill ha familjens aircondition påslagen hela dagen.

I slutet av sin reportagebok angör berättelsen Skärhamn. Det samhälle på Tjörn som bättre än andra kustsamhällen symboliserar den svenska sjöfarten. Här finns Gunbritt Patriksson, gift med den inte helt okände sjömannen och senare redaren Folke Patriksson.

Hon berättar om ett liv i ett samhälle där det var mera ovanligt att inte vara sjömanshustru.

En livskrönika som slutar i en, skall vi säga, existentiell devis: det är viktigt att bygga upp ett eget liv om man är gift med en sjöman. Om detta är en sanning som också omfattar en sjömanshustru på Filippinerna vet bara den som varit på ort och ställe.

Och det har Lennart Johnsson.

Fotnot: Boken ”Sjömanshustu” utkom på Breakwater Publishing Förlag i september 2010.

Sjömannen 5/2010 27

Mycket kärlek till sjöss på årets bokmässa — Bokmässan 2010 i Göteborg var som vanligt mycket lyckad och vi hade hela tiden mycket folk i Sjöfartsmontern.

Det säger Berit Blomqvist, sekreterare i Sjöfartens Kultursällskap.

Text: Lennart Johnsson Berit Blomqvist hade lyckats få till ett mycket varierat och spännande utbud i Sjöfartsmontern. En höjdpunkt var lanseringen av Sjömansboken 3 ”Kärlek till sjöss”.

Flera av bokens författare var på plats och läste ur sina noveller.

— Det är något speciellt att komma till bokmässan och extra roligt var det förstås i år när jag själv hade med novellen ”Förbannade havskärlek” i Kärlek till sjöss, anser journalisten och sjömannenmedarbetaren Börje Graf som numera håller till på Sveriges baksida.

En annan bok som presenterades och väckte stort intresse var Svensk sjöfartshistoria – I storm och stiltje.

Det handlar om ett praktverk om den svenska sjöfartens historia från segelfartygsepoken till dagens sjöfart. Initiativtagare till den imponerande boken är Anders Lindström, tidigare mångårig ordförande i Sjöfolksförbundet och senare generaldirektör i Sjöfartsverket.

Naturligtvis måste Sjöfartsmontern också uppmärksamma att det år 2010 är 100 år sedan vissångaren Lasse Dahlqvist föddes.

Anders Wällhed presenterade sin nya bok om Dahlqvist och la betoningen på sångarens sjömanstid.

— Men många fler nya böcker presenterades i montern och visar att litteratur om sjöfart fortfarande i högsta grad är högaktuell, säger Berit Blomqvist.

— Några exempel på detta är boken Sjömanshustru och en bok om stockholmsrederierna.

En av höjdpunkterna i sjöfaretsmontern är alltid när Stiftelsen Sveriges Sjömanshus delar ut sitt litteraturpris. År 2010 fick författaren Björn Larsson

Kenny Reinhold, ordförande i SEKO sjöfolk delade ut Stiftelsen Sveriges Sjömanshus litteraturpris till författaren Björn Larsson t.v.

28 Sjömannen 5/2010

priset på 20 000 kronor med följande motivering: “Författaren och seglaren Björn Larsson har i såväl rmaner som essäer skildrat havet och människan och på ett lysande sätt vävt samman de stora existentiella frågorna och spännande äventyr med vardagsliv ombord.”

Några av Björn Larssons böcker är Drömmar vid havet, Den keltiska ringen och Long John Silver.

Kommer sjöfarten även att vara representerad vid nästa års bokmässa i Göteborg?

— Ja, Sjöfartens kultursällskap har redan beslutat om att boka samma plats för montern på bokmässan 2011, avslöjar Berit Blomqvist.

— Nästa års bokmässa äger rum mellan den 22 och den 25 september 2011.

— Men själv kommer jag inte att vara lika aktiv i planeringen av bokmässan eftersom jag avgår som sekreterare för kultursällskapet.

Ny sekreterare i Sjöfartens kultursällskap blir Klara Magnusson.

Temat för årets bokmässa var Afrika och afrikansk litteratur. Många spännande afrikanska författare presenterades runt om på mässan i samband med olika seminarier.

Temat för nästa års mässa är tyskspråkig litteratur.

Överlevarna storverk med vittnesmål från spanska inbördeskriget och Francodiktaturen Med sin bok ”Överlevarna – Vittnesmål från spanska inbördeskriget och Francodiktaturen” (Carlssons) har fotografen och författaren Kerstin Ekström åstadkommit inget mindre än ett storverk, ett vittnesbörd om krig, exil, fångenskap men också om värdighet, resning och okuvlighet.

De svartvita porträttbilderna av överlevarna som beledsagar deras historier fördjupar berättelserna, och vad man känner vid läsningen är djup vördnad och respekt: att dessa människor ändå har lyckats behålla sin mänsklighet, sin enkla självklara hållning till det som skett och sker, endast sällan anar man bitterhet.

Kerstin Ekström har under tjugo års tid rest runt i Spanien och i Sydeuropa och även i Sverige och träffat överlevande från spanska inbördeskriget. Hon är en lyhörd lyssnare, varje historia bär karaktären av överlevarens egen muntliga berättelse, en konst om någon för en lyssnare/författare.

Ta exempelvis Julia Manzanal Pérez livsöde. Hon föddes 1915 i en arbetarefamilj i Madrid, började arbeta vid 11 års ålder, som 14-åring deltog hon i en strejk för högre löner och fick sparken. Efter Francos militärrevolt 1936 engagerade hon sig aktivt på regeringssidan, och när Franco segrat kastades hon med sin nyfödda dotter Julia i ett kvinnofängelse som var byggt för 500 kvinnor men nu rymde 12000, förhållandena var olidliga, löss, råttor och tyfus.

Julia och hennes dotter lyckades överleva, men när de flyttats till ett annat fängelse blev dottern sjuk och dog av en infekterad vaccinationsnål. Julia skickades runt mellan olika fängelser, vid ett tillfälle väg-

de hon bara trettiofem kilo, men efter närmare tio år i fängelse blev hon fri och engagerade sig åter i motståndsrörelsen mot Franco.

1975 blev hennes andre man sjuk samtidigt som Franco låg döende på sjukhuset La Paz i Madrid.

Hennes man ville inte dö före Franco och en dag kom en sjuksköterska springande ”Por fin se murió el cabrón!” Äntligen har skitstöveln dött! Det var den 20 november 1975, några dagar senare dog hennes man.

Slutorden i hennes berättelse tål att begrundas: ”när Franco dog enades de politiska krafterna om en fredspakt, nu var det slut med ett tudelat Spanien, nu skulle det bara finnas ett land. Vårt mål under Republiken var att förena de goda krafterna, skapa ett land för alla, inte ett söndrat och hatfullt Spanien utan ett folk som fritt valde sin regering, ett demokratiskt land, det var vår dröm”.

Det finns många berättelser lik Julias i boken, men författaren intresserar sig också för ”revolutionens barn”, de barn som följde sina föräldrar i exil – en halv miljon regeringstrogna spanjorer flydde till Frankrike efter Francos seger 1939 – eller skickades iväg på egen hand till andra länder, länder som Sovjet men också Sverige.

Läs till exempel Ramón Serrates eller Vicente Ramos Martinez berättelser: en, åtminstone för mig, okänd sida av spanska inbördeskrigets historia öppnar sig där.

Tre svenskar finns porträtterade i Kerstin Ekströms bok: Per ”Frisco-Per” Eriksson, Stig Berggren och Karl Staf, samtliga välkända Spanienfrivilliga, alla

borta nu, frid över deras minne, heder åt deras insatser.

Jag lärde för övrigt känna Frisco-Per när han som 89-åring (!) medverkade på ITF:s jubileumskongress i London 1996, kroppsligt skröplig men klar i anden och politiken, benhård antifascist och socialist.

En sista bild som etsar i minnet: barnet som dött under bombningarna av Madrid, ena ögat tittar mot himlen, munnen vidöppen, ett vackert barn, men även på det svartvita kortet från trettiotalet framgår det att det är ett dött barn man ser, en fasansfull och skakande bild.

Jag skulle önska att alla de som sitter i trygghet och säkerhet och förespråkar bombmattor mot misshagliga regimer och stater, tvingas att titta på denna bild. Har då dessa bombliberaler en ynka molekyl av mänsklig anständighet kvar, så skulle de därefter för alltid hålla käften stängd.

Tomas Abrahamsson

Starkt om erfarenheter från restaurangbranschen När 26-åriga Jenny Wrangborg gav ut sin första diktsamling Kallskänken (Kata förlag) vann den ett starkt genomslag som är närmast unikt för svensk poesi. Nyligen tilldelas hon dessutom Stig Sjödin-priset.

En orsak till denna uppmärksamhet är att det inte är vanligt att unga poeter ges chansen att ge ut dikter om sina arbetsplatserfarenheter. Den huvudsakliga förklaringen till populariteten ligger i det sätt Wrangborg skildrar sina erfarenheter på.

Genom träffsäkra och varma porträttskildringar av arbetskamraterna tränger hon igenom schablonerna av café- och restaurangarbetare samtidigt som hon genom sina ocensurerade beskrivningar av arbetsmiljön och stämningarna på arbetsplatserna skapar en kännbar närhet.

Hon skildrar känslor av maktlöshet och oro men också av gemensam styrka på arbetsplatsen och segervisshet. Wrangborg håller liv i arbetarlitteraturens traditionella

ambition om att skildra individer men även ge uttryck för kollektiva erfarenheter som omfattar många fler som har arbetat i branscher med otrygga anställningsvillkor, särskilt för unga. Wrangborg har ett starkt, spänstigt och på många sätt unikt språk.

Tonen är allvarlig och dikterna är stundtals självutlämnande på ett sätt som skulle ha känts svårsmält om inte pondusen men också ödmjukheten hade funnits där.

Patrik Helgeson Sjömannen 5/2010 29

SEKO sjöfolk kritiserar Asienresa Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotell driver Sjöfartshotell i Stockholm genom Scandic och Katarina Sjöfartsklubb.

Stiftelsens uppgift är att verka för billigt boende för sjömän på hotellet, samt att i klubbens regi tillhandahålla lämplig förströelse och underhållning för ledigt sjöfolk i Stockholm.

Text: Lennart Johnsson I styrelsen ingår en representant för vardera sjöfacklig organisation och representanter för Stiftelsen Stockholms Sjömanshem samt två politiker från Stockholms Stad.

Styrelsen har för en tid sedan beslutat att återigen genomföra en studieresa till Asien, denna gång till Filippinerna.

SEKO sjöfolks representanter i styrelsen, Chang Strömberg och Dennis Sirviö, har även denna gång reserverat sig mot beslutet och kommer inte att medfölja på studieresan.

Chang Strömberg anser att styrelsen, som till övervägande del har lång erfarenhet av sjöbranschen, inte kan tillföra stiftelsens verksamhet för sjömän på hotellet eller klubben något konkret som motsvarar kostnaden för denna eller tidigare studieresor.

Besökte nyligen Manila — Särskilt inte då klubbens personal besökte Manila så sent som för några år sedan.

— Att studera filippinska sjömäns hemförhållande när man i styrelsen tagit beslut att utländska sjömän i princip inte äger rätt att bo till subventionerat pris på hotellet visar på det oskäliga i resans syfte, framhåller Strömberg.

— Under kryssningssäsongen besöker visserligen flera tusen utländska sjömän klubben under de korta hamnuppehållen, men denna service ges även av andra sjömansinrättningar i Stockholm i dubbelt så stor omfattning utan att styrelsen i dessa stiftelser/organisationer behöver utföra långväga studiebesök i bortre Asien, fortsätter Chang Strömberg.

Vem ligger bakom besluten om långresorna och vilka är det som ska åka?

— Förslagen läggs av stiftelsens arbetsutskott med Barry Andersson (S) som ordförande. Övriga i arbetsutskottet är Christer Themnér SBF och Hans Laidwa fd rederirepresentant i EstLine. Enligt förslaget erbjöds förutom anställda hela styrelsen, inklusive ersättare med respektive att medfölja. Dock att respektive ska beta30 Sjömannen 5/2010

la sin del av resan, svarar Chang Strömberg.

— SEKO sjöfolk är den enda organisation som motsatt sig denna företeelse, som med tiden utvecklats till något stadigt återkommande.

Strömberg menar dock att SEKO sjöfolk nog inte skulle ifrågasatt om styrelsen utfört en långväga studieresa någon enstaka gång men att då detta sker i princip vart och vartannat år sedan slutet på 90-talet är det uppenbart vad det handlar om.

Borde gjorts av de anställda Om det ändå skulle funnits skäl att studera förhållanden i Filippinerna så skulle detta enligt Chang Strömberg ha gjorts av de anställda.

— Klubbens anställda är de som verkligen utför arbetet med att serva sjöfolket och som gör detta på ett mycket föredömligt och uppskattat sätt av alla sjömän som bor på hotellet och besöker Katarina Sjöfartsklubb på Glasbruksgatan 2, säger Strömberg.

— Jag har full förståelse för Chang Strömbergs och SEKO sjöfolks uppfattning om resan till Filippinerna. Samtidigt delar varken jag eller de övriga sex ordinarie ledamöterna i styrelsen den inställningen. Det säger Barry Andersson, S, ordförande i Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotell sedan många år.

— Styrelsen består av ett par nya ledamöter och bland annat därför har vi gjort bedömningen att det är värdefullt att besöka Filippinerna, framhåller Barry.

— Årligen besöks sjöfartsklubben Katarina, som är en viktig del av vår verksamhet, av tusentals filippinska sjömän och därför är det viktigt att på plats i deras hemland lära mer om deras situation på hemmaplan.

Vill utveckla och förbättra — Vi gör studiebesök och studieresor för att utveckla och förbättra verksamheten.

Försöker man inte öka sitt kunnande är risken stor att man inte utvecklas som styrelseledamot. Jag är övertygad om att en studieresa till Filippinerna har mycket av värde att ge, genom att vi på så sätt får se verkligheten för filippinska sjömän på plats.

Barry Andersson understryker att det är ett mycket digert program deltagarna på studieresan har.

— Vi kommer att göra många studiebe-

sök till filippinska sjöfack, bemanningsbolag, myndigheter och sjömansskolor. Det handlar definitivt inte om några nöjesresor när vi är ute utan om mycket tuffa program vilket framgår av rapporterna efter resorna.

— Ansvarsområdet för vår stiftelse innebär att vi har två huvuduppgifter och det är verksamheten på Sjöfartshotellet i Stockholm och på Sjöfartsklubben Katarina, fortsätter Barry Andersson.

— Eftersom 25 procent av världens sjömän kommer från Filippinerna är det viktigt att lära mer om hur det fungerar för dem på hemmaplan.

— Vi behöver med egna ögon se mer av deras verklighet. Inte minst gäller det oss i styrelsen som inte har det breda sjöfartskunnandet som exempelvis SEKO sjöfolks företrädare har. Jag anser att man bör visa respekt för de ledamöter som anser det utvecklande med studieresor, inte mint vi som inte dagligen är aktiva i sjöfartsnäringen.

Befälsförbunden deltar aktivt — Samtidigt vill jag poängtera att de två sjöfackliga befälsförbunden deltar i resan och även har hjälpt till med att lägga upp programmet. Av totalt åtta ordinarie och åtta suppleanter i styrelsen var 14 för att resan genomförs.

Så du anser att studieresor av den här typen är värdefulla?

— De är det definitivt, svarar Barry Andersson.

— Genom studieresor får man viktiga intryck och visioner som jag är övertygade om är värdefulla för att utveckla Katarina Sjöfartsklubb ytterligare.

— I grunden har vår stiftelse en mycket god ekonomi och jag vill också understryka att all vår verksamhet, inklusive studieresor, alltid har godkänts av Stockholms stads revisorer utan några som helst anmärkningar.

Barry Andersson blev ledamot i styrelsen för Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotell 1998. Han har tidigare bland annat under många år varit ordförande i Stockholms Stadsfullmäktige.

Fotnot:Vid kontakt med länsstyrelsen i Stockholm har framkommit att styrelsens beslut inte kan granskas av tillsynsmyndigheten då Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotell inte står under länsstyrelsens tillsyn. Skälet lär vara att det vid stiftelsens bildande inte ansågs nödvändigt då insynen garanteras av folkvalda från Stockholms Stad.

New book about Filipino seamen’s wives Seamen’s wives is a new book by Lennart Johnsson with photos taken by the photographer Leif Hansson.

In the book seamen’s wives from the Philippines talk about their lives today.

These women describe a life that is filled with responsibility for the family’s economy, home and children, but also a life of loneliness, worry and longing for their men who sail on ships that are often thousands of kilometres from the Philippines. There are also flashbacks to the daily life of Swedish seamen’s wives 40-50 years ago.

— The book is based on interviews with more than 40 seamen’s wives from the Philippines.

— I have met and talked with them in places like Cebu, Bacolod, Davao, General

Santos and Manila, says the author Lennart Johnsson.

— Normally you hear most about the situation for Filipino migrant workers’ but in this book you for once learn more about how the family members of OFWs feel about their lives.

Seamen’s wives is published both in English and Swedish by the publisher Breakwater Publishing.

If you are interested to have your own copy you can get in touch with Breakwater on the e-mailaddress: info@beakwater.se or with Lennart Johnsson on the e-mailaddress: sjomannen@seko.se Filipino seamen working on the TAPagreement will get a lower price on the book from Breakwater.

Ship breaking an extremely dangerous work At least three workers have been crushed to death and many others injured in an accident on a shipbreaking yard on the coast of Bangladesh on 9 October 2010.

The deadly incident which caused the three deaths occurred at the Sheema Steels Shipbreaking yard.

The workers of the shipbreaking yard were pulling a piece of scrap metal from a ship onto shore when a large and heavy iron plate from another part of the ship fell and crushed the workers.

According to workers who witnessed the event, more bodies might be stuck under the metal plate.

The workers claim that after the accident there was a two hour period where the yard authorities did not allow access to the yard to try to conceal the extent of the damage.

This accident adds to the long and tragic list of deaths and injuries attributed to the shipbreaking industry in South Asia.

In the past year alone, over 35 shipbreaking yard workers have died in Bangladesh, India and Pakistan.

The NGO Shipbreaking Platform calls on the national governments of Bangladesh, India and Pakistan to put a definite stop to this dirty and dangerous shipbreaking industry on the beaches of South Asia. The Platform also calls on the International Maritime Organisation (IMO) to take a firm stand against the beaching method in their current drafting of ship recycling guidelines.

Ship breaking in Alang, India. (Photo: Leif Hansson)

In addition, as more than 40% of the world’s ships are owned by Member States of the European Union (EU), an important part of European end-of-life vessels are broken on South Asian beaches every year.

“We therefore call on the European Commission to take the lead in their drafting of long-awaited legislative proposals to stop European-owned and European-flagged obsolete and toxic ships to be dumped on the beaches of Bangladesh, India and Pakistan.” says Grazia Cioci, acting director and Senior Policy Advisor of the NGO Shipbreaking Platform.

“Every year the number of deaths is increasing, but nobody takes any responsibility for these deaths! How can the Euro-

peans who send their toxic waste to Bangladesht not take anyh responsibility for this that kills these innocent workers?”

The NGO Platform on Shipbreaking is a global coalition of environmental, human and labour rights organisations created in September 2005 after it was realised by some of the few NGOs working on the issue that a broader base of support both geographically and in orientation was needed to challenge the political clout of the global shipping industry.

The Platform is now recognised by the United Nations and the European Commission as the pre-eminent international NGO advocacy organisation on this critical subject.

Sjömannen 5/2010 31

Svensk sjöfart i storm och stiltje

Svensk sjöfartshistoria genom åren presenteras i den nyutkomna boken Storm och Stiltje (Breakwater Publishing) Det är en imponerande volym på 400 sidor som har sammanställts av Anders Lindström, tidigare bland annat ordförande i Sjöfolksförbundet och Gert Malmberg, tidigare journalist på GP. Lindström framhåller i förordet att det länge har saknats en heltäckande sjöfartshistorik som beskriver den svenska sjöfartsnäringens utveckling fram till idag.

Utan tvekan kommer boken också att fylla ett stort behov. Trots att den svenska handelsflottan bara är en liten del av världens omkring 45 000 handelsfartyg är den en förutsättning för vår export och import.

Utöver Anders Lindström och Gert Malmberg är några av skribenterna Rolf P Nilsson, chefredaktör på Svensk Sjöfartstidning, författaren Robert Hermansson och Johan Fransson tidigare under många år chef för Sjöfartsinspektionen. Tillsammans har de åstadkommit en bok som borde vara självklar i varje sjöfartsintresserads bokhylla.

LJ

32 Sjömannen 5/2010

Fackkämpe i pension En svensk sjöfacklig profil gick nyligen i pension. Det var Christer Lindvall som lämnade jobbet som verkställande direktör för Fartygsbefälsföreningen, en förening han kom till redan 1978.

Under åren har Christer arbetat både som ombudsman och förhandlingschef innan han blev vd.

Internationellt har han också varit mycket respekterad, inte minst för sitt hängivna arbete för att förbättra den internationella sjösäkerheten. Christer Lindvall har deltag i FN-organet IMOs arbete sedan 1983, både i den svenska delegationen och i ITFs delegationer.

Sedan många år är Christer Lindvall också president i organisationen IFSMA, International Federation of Shipsmasters’ Association, ett uppdrag han kommer att ha i ytterligare fyra år.

Lindvall kommer också att fungera som senior advisor åt Fartygabefälsföreningen Han efterträds som vd i SFBF av Hans-Dieter Grahl.

Sjömannen hoppas återkomma i nästa nummer med en längre intervju med Christer Lindvall om hans sjöfackliga arbete under åren.

Världssjöfartens dag Världsjöfartens dag i Göteborg samlade i år många deltagare.

Säkert var en av anledningarna att SISutredaren Jonas Bjelfvenstam var på plats även om han inte kom med några direkta nyheter.

Debatten på temat om den svenska sjömannen är utrotningshotad väckte också stort intresse. En av de som företrädde den fackliga sidan i den intressanta debatten var SEKO sjöfolks ordförande Kenny Reinhold.

Lyckad kryssningssäsong i Stockholm i sommar 415 000 internationella kryssningspassagerare har i år besökt Stockholm. Cirka en halv miljard kronor har dessa turister spenderat i Stockholm under säsongen som nu lider mot sitt slut när sista kryssningsfartyget Marco Polo kommer till Stockholm.

Internationella kryssningsresenärer är en allt viktigare inkomstkälla för Stockholm och näringslivet i staden.

I år har ungefär 415 000 passagerare i snitt spenderat vardera 1200 kronor.

Sammanlagt bringar de alltså in cirka en halv miljard till Stockholm och turistnäringen under 2010.

— Östersjön är populär och en av de starkast växande kryssningsmarknaderna i världen säger Nicole Torbiörnsson, projektledare för Stockholm Cruise Network på Stockholm Visitors Board.

Särskilt viktiga för besöksnäringen är så kallade turnaround-passagerare, de som antingen inleder eller avslutar sin kryssning i Stockholm och då även genererar övernattningar i staden.

261 internationella kryssningsfartyg har gästat Stockholm under 2010 och bokningarna för nästa år ser lovande ut. Det var en viss minskning av antalet anlöp jämfört med 2009. För 2011 har redan 267 bokningar gjorts.

I takt med att kraven på fartygsstandarden höjs fasas många äldre fartyg ut och det blir fler nya, större, säkrare och mer miljövänliga kryssningsfartyg. Årets kryssningssäsong kännetecknas bland annat av att 12 för Stockholm helt nya fartyg gästade huvudstaden.

Däribland märktes Disney Cruises Magic och Celebrity Eclipse, längsta fartyg (317 m) någonsin i Stockholm.

Sista kryssningsfartyget för säsongen, Marco Polo kom till Stadsgårdskajen i mitten av september.

SEKO sjöfolks utbildningar 2010

SEKO sjöfolks utbildning Kursanmälan

FAM2 15-19 november i Göteborg OBS! Ändrat datum Sista ansökningsdag: 3 oktober 2010

Kurs:...................................................................................

Målgrupp: Deltagarna skall ha genomgått Fartygsmiljökurs steg 1. Deltagarna skall även vara förtroendevalda skyddsombud eller huvudskyddsombud, alternativt ha annat uppdrag i skyddskommitté eller klubbstyrelse som rör arbetsmiljöfrågor.

Innehåll: Fartygssäkerhetslagen, ritningslära, farligt gods, ergonomi, handlingsprogram m m. Övrigt: Deltagare erhåller ett (1) kursstipendie per kursdag vid fullgjord utbildning.

Medlemsutbildning externat 3 dagar: Målgrupp: Alla medlemmar som vill lära sig grundläggande fackliga rättigheter.

Innehåll: Kollektivavtalet, AT-journaler, försäkringar, en liten inblick i aktuella lagar, arbetarrörelsens historia, opinionsbildningsarbete. Övrigt: Medlemsutbildningen är en externatkurs. Medlem skall söka den utbildning som är nära bostadsorten, då en förutsättning för kursen är att man bor hemma och går kursen under dagtid. De som inte bor nära någon av dessa orter skall kontakta studieenheten.

Deltagare erhåller ett (1) kursstipendie per kursdag vid fullgjord utbildning.

Vi återkommer med tid och plats för kommande medlemsutbildningar.

Plats och tid:............................................. ..........................

Namn:............................................................. ...................

Personnummer: .................................................................

Adress: ...............................................................................

Postnummer: ...............Postadress: ...................................

Telefonnummer: .................................................................

Rederi och fartyg: ...............................................................

Befattning: ..........................................................................

Fackligt uppdrag: ..................................................................

Har deltagit i förbundskurser/LO-kurser: ............................

Underskrift..........................................................................

Datum.................................................................................

Insändes till:

SEKO sjöfolk Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Mycket händer på Sjöfartsmuseet i Göteborg På Sjöfartsmuseet i Göteborg händer det hela tiden spännande saker för unga och gamla. Söndagen den 14 november klockan 13 är exempelvis temat på museet ”Kvinnliga sjömän, finns dom”.

Den 27 november klockan 13 är det

stadsvandring från mytomspunna Gathenhielmska huset vid Stigbergstorget.

Dagen efter, den 28 november, är det så dags för piratvandring på museet klockan 12 och 14.

Söndagen den 12 december klockan 13

är temat torsk på torsk. Programmet handlar om hur det kommer sig att torsken idag håller på att bli helt utfiskad.

För mer information om Sjöfartsmuseets program, gå in på hemsidan:

www.sjofartsmuseum,goteborg.se Sjömannen 5/2010 33

Klubbordförande i SEKO sjöfolk Allandia Klubbordförande Tedde Scott Rederi Allandia AB M/S Birger Jarl Box 1151, 111 81 Stockholm Mobiltel: 070 541 47 46 E-mail:tedde.scott@hotmail.com Vice klubbordförande FredrikThorn adress se ovan Destination Gotland AB Klubbordförande Christer Engström Besöksadress: Skeppsbron 14 Postadress: Box 1234, 621 23 Visby Telefon: 0498 20 18 00, direkttel o fax: 0498 20 18 93 Mobiltel: Christer 070 564 0604 Vice klubbordförande Åke Lindström E-mail:sjofolk@gotlandica.se Broström Ship Management AB Klubbordförande Mats Olsson Stiftelsev. 10 A, 818 31 Valbo Telefon och fax: 026 13 34 60 Mobiltel: 070 67 67 372 E-mail:mats.olsson@brostrom.com Göteborg - Styrsö Skärgårdstrafik AB Klubbordförande Ralf Lindgren Postadress: Gödebergsvägen 18, 437 34 Lindome, Tel. 031 99 35 94 Mobiltel 0705 69 64 71 E-mail:goderb@hotmail.com Finnlines Ship Management AB E-mail:finnlines@sjofolk.se T.f. klubbordförande Andreas Sörensson Moblitel +46736 873181 Klubb Stockholms skärgård Klubbordförande Kenneth Österlund Lådna, 130 33 Gällnöby Telefon och fax: 08 542 47 455, Mobiltel 070 239 84 75 E-mail: kenneth.osterlund@sjofolk.se Vice klubbordförande Jesper Löngren Mobiltel 070 628 0971 jesperlonngren@hotmail.com Rederi Eckerö Sverige AB Klubbordförande Ulf Öhman Stampvägen 8 G2 FI-20540 Åbo Telefon: +358 400 53 85 67 E-mail:fortroendeman@birkaparadise.com

Svitzer Sverige AB Klubbordförande Tor Leif Davidsson Gamla Medbovägen 21 454 93 Brastad Telefon: 0523 477 40 Mobiltel: 0761 263347 E-mail:torleif.davidsson@telia.com TT-Line Klubbordförande John Thörnlund.

Besöksadress: Hamngatan 9 ”Ångkvarnen” Postadress: Box 94, 231 22 Trelleborg Telefon: 0410 560 00 eller direktnummer 0410 562 46, fax 0410 562 66 Mobiltel: 070 548 24 08 E-mail:sjofolk@ttline.se Vice klubbordförande Robert Douhan Transatlantic Klubbordförande Christer Lindgren Allévägen 81 192 76 Sollentuna Mobiltel. Christer 070 377 47 06 E-mail: christer.lindgren@rabt.se Fax: 08 754 63 76 1:e vice klubbordförande Hans Lindqvist Postadress: Silvåkragatan 37, 254 58 Helsingborg Telefon:042 12 49 91 Mobiltel: 0705 30 30 40 E-mail: hans.lindqvist@rabt.se 2:e vice klubbordförande Ulf Jörgensen Terntank Klubbordförande Sonny Ryberg Mobiltel: 0709 57 85 66 E-mail:sonny.ryberg@telia.com

Scandlines Helsingborg och Trelleborg Klubbordförande Åke Sönerud Besöksadress:Terminalgatan 1 Postadress: Knutpunkten 43, 252 78 Helsingborg Telefon: 042 18 62 14 Mobiltel 0705 18 62 14 Fax 042 18 62 15 Vice klubbordförande Tiziana Cavalli De Lonti Mobiltel: 0730 55 69 24 E-mail:seko.hbg_trg@scandlines.se Tallink/Silja Line AB Klubbordförande Folke Matrosow Besöksadress Södra Hamnvägen 50 A Postadress: Box 27295 102 53 Stockholm Telefon: 08 666 34 11 Fax: 08 666 34 18 Mobiltel:070 623 34 41 E-mail: seko@tallinksilja.com Vice klubbordförande Karin Barth

Sjöfartsverkets Sjömansservice Sjöfartsverket, 601 78 Norrköping Telefon 011 19 10 00

Stena Line Klubbordförande Jens Ole Hansen E-mail: jensole.hansen@stenaline.com Direkt nr: 031 85 51 67 Fax 031 85 53 80 Vice klubbordförande Göran Dahlman E-mail:goran.dahlman@stenaline.com Direktnr: 031 85 51 69 Thomas Stenberg E-mail:thomas.stenberg@stenaline.com Direktnr: 031 85 53 56 Adress: Stenaterminalen, Masthuggskajen, 405 19 Göteborg

Wallenius Marine AB Klubbordförande Björn Jonasson Box 17086, 104 62 Stockholm, Telefon: 08 772 05 00 Mobiltel: 070 772 06 99 E-mail: bjorn.jonasson@walleniusmarine.com Viking Line Klubbordförande Ilkka Pekkinen Viking Line, Norra Gatan 4 AX-22100 Mariehamn Telefon: +358 405 87 3852 E-mail:huvudfortroendeman.vr@vikingline.se Tf Vice klubbordförande Lasse Grenman Telefon +358 40 54 65 448 E-mail: fortroendeman.xprs@vikingline.fi

Rosenhill- Göteborg Köpenhamnsgatan 25, 418 77 Göteborg Telefon 031 647 960

Kaknäs - Stockholm Kaknäsvägen 30 Box 272 77, 102 53 Stockholm Telefon: 08 663 24 21

Adresslista SEKO sjöfolk www.sjofolk.se MEDLEMSSERVICE

Tel 0770 45 79 50

(medlems- och a-kasseärenden) Besökstider: Fjärde Långgatan 48, Göteborg mån-fre 9-15. Lunch 11.30-12.15

Telefontider: mån-tors kl 9.00-11.00 och 13-15, fre13-15 Från utlandet ring +46 770 45 79 50

TALSVAR A-KASSAN

Tel 020-678 00 00

Övriga fackliga ärenden Kontakta i första hand klubbordförande i ditt rederi (se listan på motstående sida)

SEKO sjöfolk i Göteborg Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg Telefon vx: 031-42 94 20 Telefontid: 8-16 (övrig tid hänvisas till direktnummer) Fax: 031-42 95 01 e-mail: sjofolk@seko.se

Ordförande Kenny Reinhold kenny.reinhold@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 30

Ombudsman Karl-Arne Johansson karl-arne.johansson@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 37

Sekreterare Jonas Forslind jonas.forslind@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 34

Ombudsman Peter Skoglund peter.skoglund@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 24

Kassör Chang Strömberg Chang.stromberg@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 32

Lennart Johnsson chefredaktör Sjömannen sjomannen@seko.se Direktnr och mobil

031-42 95 43

SEKO sjöfolk i Stockholm Barnhusgatan 10, 1 tr ö.g.

111 23 Stockholm Fax: 08-411 69 40

Ombudsman Dennis Sirviö dennis.sirvio@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 23

Ombudsman Chang Strömberg chang.stromberg@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 32

Ombudsman Eva Bertlett eva.bertlett@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 22

Boka alltid tid med ombudsmännen!

SEKO sjöfolk i Helsingborg Karl Johans Gata 12 252 67 Helsingborg Fax: 042-18 75 85

Är det något medlemsärende du vill diskutera med en ombudsman, tänk på att boka tid med denne.

Detta gäller för samtliga ombudsmän på kontoren i Göteborg, Stockholm och Helsingborg.

OBS! Besök förbokas per telefon alternativt mail.

ITF-sektionen (International Transport Workers’ Federation) Annica Barning, ITF-inspektör SEKO Mobil 070-574 97 14 Carl Tauson, ITF-samordnare SEKO Mobil 070-592 68 96 Direktnr 08-791 41 17

Sven Save, ITF-inspektör SEKO Mobil 070-574 97 13 Kontor 042-37 43 35 Fax 042-37 43 45 Göran Larsson, Biträdande ITF-samordnare Transport Mobil 070-626 77 88

Göran Nilsson, ITF-inspektör Transport Mobil 076-100 65 12 Fredrik Brådd, ITF-inspektör Transport Mobil 076-100 64 45

POSTTIDNING B Sjömannen, Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Inbjudan till konferens mot människohandel UNIFEM nationell kommitté i Sverige i samarbete med fackförbund inom LO - projektet Fackförbund och arbetsgivare mot Människohandel, FAMM, bjuder in till kostnadsfri endagskonferens om människohandel för sexuella ändamål med syftet att motverka efterfrågan. Tidigare samarbetsparter har varit IF Metall, Byggnads, Livs, Transport, Skogs- och Trä samt Pappers. Denna gång är projektet ett samarbete med fackförbunden SEKO, HRF och arbetsgivare. Vi startar i Göteborg 4 november i Folkets Hus Göteborg, Olof Palmes Plats, sedan Malmö 11 november på Malmö Folkhögskola, Trindyxegatan, i Luleå 18 november på Sunderby Folkhögskola, Kråkbergsvägen 7 och slutligen Stockholm 24 november på Etnografiska Museet, Djurgårdsbrunnsvägen 34.

Människohandel är vår tids slaveri och hänger nära samman med fattigdom och ekonomiska ojämlikheter i världen. Fortfarande köps och säljs människor. På heldagskonferensen kommer du att få kunskap om vad som kännetecknar människohandel och hur vi tillsammans kan motverka en av grundorsakerna till problemet: efterfrågan. Polis, socialarbetare och nationella forskare kommer att berätta om sitt arbete mot människohandel. Det blir även filmvisning samt tid för diskussion.

Vi kommer att dela ut boken Såld av Natasja T och Vera Efron till deltagarna samt en handbok om människohandel speciellt framtagen för utbildningen. För mer information samt anmälan kontakta Anna Maria Krzymowska på e-post anna.krzymowska@unifem.se eller telefon 073-70 400 78. Vid anmälan skriv ditt namn, arbetsplats samt i vilken stad du vill delta.

UNIFEM är FN:s utvecklingsfond för kvinnor och bildades 1976 av FN:s generalförsamling. UNIFEM:s syfte är att verka för kvinnors mänskliga rättigheter. Representanter från UNIFEM nationell kommitté i Sverige som har erfarenhet av politiskt arbete mot människohandel i Sveriges Riksdag, Europaparlamentet och Europarådet kommer att berätta om sina erfarenheter under utbildningens introduktion.

Visste du att?

FN uppskattar att upp till 4 miljoner, främst kvinnor och barn faller offer för människohandel årligen. Cirka 79 procent utsätts för människohandel för sexuella ändamål och bland dem är 98 procent flickor och kvinnor. Sverige är inget undantag när det gäller människohandel. Rikskriminalpolisen har uppskattat att årligen förs mellan 400 och 600 kvinnor till Sverige för att utnyttjas i prostitution.