2010_6

Sjรถmannen

nummer 6 december 2010 januari 2011

Vinterblues pรฅ Silja Symphony Sidorna 4-8

I vänsterkant Efter att ha varit ansvarig redaktör för 180 nummer av Sjömannen från 1988 och framåt kommer från och med 2011 nya krafter att ta över tidningen. På tiden tycker kanske en del av tidningens läsare.

När jag summerar åren med ett Sveriges säkert bästa journalistjobb ser jag att det har blivit ungefär 7200 Sjömannensidor.

Hur många artiklar och reportage jag har skrivit under åren orkar jag inte räkna, men en bra bit över 1000 längre texter har det utan tvekan blivit.

Utöver det började jag faktiskt medverka i Sjömannen på frilansbasis redan 1972 under dåvarande chefredaktören Leif Risö.

Kontakterna med läsarna, det svenska sjöfolket, har varit inspirerande och givande.

Få yrkesgrupper är så uppfriskande att möta, intervjua och lära känna som sjöfolk. Många enastående sjöfolkspersonligheter har jag fått förmån en att träffa under åren både i Sverige och ibland på andra kontinenter.

Stimulerande har också kontakterna med Sjömannens medarbetare varit. Här finns naturligtvis redaktörskollegan under många år Anita Fors, men även sjöfolkets egen författare Ove Allansson, kulturskribenten, teatermannen och satirikern Anders Wällhed, tecknaren Mellis, grabbarna i musikgruppen KAL och många andra. Stort tack för er era insatser i tidningen Men nu är det hög tid att gå vidare.

Själv har jag av SEKO sjöfolk fått det fina uppdraget att skriva del 4 av det svenska manskapets historia med arbetsnamnet Förbund på sju hav – förbund i förbundet.

Det kommer jag att göra under 2011 och första halvan av 2012. Även om det nu blir andra redaktörer som tar vid, och som presenteras i första numret av nya Sjömannen, kommer jag också i fortsättningen att då och då dyka upp i spalterna med reportage, bokrecensioner och en och annan vänsterkant.

Tack för alla fina år med Sjömannen och inte minst för att jag har fått förmånen att lära känna det svenska sjöfolket.

På återseende i nya Sjömannen!

Sjömannen nummer 6 december 2010 januari 2011

Ett svenskt internationellt register, ett SIS, är otänkbart för socialdemokraterna.

Det säger Anders Ygeman, socialdemokratisk riksdagsledamot och ny ordförande i Trafikutskottet. Ett SIS kan stoppa utflaggningen anser däremot Annelie Enochson riksdagsledamot från KD och ledamot i Trafikutskottet. Läs intervjuerna med de två riksdagsledamöterna på sidorna 16-18.

Ur innehållet i övrigt En krönika över Sjömannen genom åren

sid 10-11

“Viktig facklig utmaning att nå ungdomar”

sid 14-15

Bäst i världen på att ta hand om sjömän

sid 19

Myteri M/T Joxson Chemfun novell av Ove Allansson

sid 24-27

Pengar luktar inte novell av Tomas Abrahamsson

sid 28-30

Vardagsmotion uppväger bollseriernas bortfall

sid 38-39

plus Mellis, Hamnronden, krönikor av Anders Wällhed och Malin Persson debattsidor, bokrecensioner med mera.

Sjömannen utges av SEKO sjöfolk och utkommer med sex nummer per år Postadress: Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Årgång 80, 2010 Telefon: 031 - 42 94 20 När växeln är stängd: 031 - 42 95 43

Lennart Johnsson E-mail: sjomannen@seko.se 2 Sjömannen 6/2010

Chefredaktör Lennart Johnsson Ansvarig utgivare: Kenny Reinhold E-mail: lennart.johnsson@seko.se Prenumerationsavgift: 150 kr/helår Postgiro 4 32 96 -3

Tryck: Litorapid Media AB 2010 Omslagsbild: Silja Symphony i vinterskrud Foto: Stefan F Lindberg

Sveriges sjöfack i gemensam ledare: Det gäller inte bara våra jobb!

Idag arbetar cirka 10 000 sjömän med tillsvidareanställning och kollektivavtal på svenskflaggade och svenskkontrollerade fartyg. Men det är ett antal som sjunker i takt med att allt fler rederier väljer att flagga ut. Att den svenska sjöfarten är i kris är de flesta överens om och just nu pågår diskussioner om hur den kan räddas. Vi vill så klart ha kvar våra jobb, men frågan är större än så, det handlar ytterst om vilket ansvar Sverige vill ta för att motverka laglösheten på världens hav oavsett om det gäller miljö, sjösäkerhet eller arbetsförhållanden.

När finanskrisen drabbade den svenska sjöfartsnäringen hårt, tillsatte regeringen under förra mandatperioden en utredning om hur Sverige kan förbättra sina konkurrensförutsättningar inom sjöfarten. Och nu har utredare Jonas Bjelfvenstam presenterat sina slutsatser.

Utredningen har i korthet kommit fram till följande: Sverige ska inte införa ett så kallat internationellt skeppsregister eftersom det skulle bryta mot internationella konventioner och de lagar som idag reglerar den svenska arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadens parter ska ta ett ansvar för ett genomgripande omställningsarbete med målet att sänka rederiernas bemanningskostnader. Detta ska vara klart senast 1 mars.

Statens ansvar för sjöfarten ligger främst i att dagens sjöfartsstöd ska behållas. Syftet är att upprätthålla sjöfartskompetens i Sverige och att underlätta Sveriges möjligheter att vara pådrivande i miljö- och sjösäkerhetsarbete inom det internationella arbetet.

Som fackliga representanter tycker vi att dessa slutsatser är bra. Men inte tillräckliga. Vi har tidigare gått med på att sänka rederiernas bemanningskostnader, bland annat genom kraftiga bemanningsrationaliseringar och att teckna särskilda TAP-avtal som gäller utomeuropeiskt anställd personal på svenskflaggade fartyg.

Detta är ju uppenbarligen inte en tillräcklig lösning. Antalet svenskflaggade fartyg sjunker fortfarande och Sverige fortsätter tappa viktig kompetens.

Om infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd och regeringen vill att Sverige också i framtiden ska ta ansvar för det internationella arbetet för miljö och

ner och mål med att ha en svenskflaggad sjöfart överhuvudtaget.

Vi hoppas på en bred samhällsdiskussion om detta, där också arbetsgivaresidan, liksom vi, är beredd att ta sitt ansvar för en framtida välmående och framgångsrik svensk handelsflotta.

Kenny Reinhold, ordförande SEKO sjöfolk Hans-Dieter Grahl, VD Sveriges Fartygsbefälsförening Leif Palm, Vice VD Sjöbefälsförbundet

Ledarsidan Kenny Reinhold säkerhet på haven och samtidigt vara en trovärdig aktör för att förbättra de oacceptabla förhållanden som många sjömän i världen arbetar under, så krävs det både kompetens och riktade insatser. Miljö och säkerhet är bevisligen starkt kopplad till vilka arbetsförhållanden som råder på ett fartyg.

För att göra den svenska sjöfarten konkurrenskraftig och hållbar behöver Sverige ta ett helhetsgrepp och reformera sin sjöfartspolitik.

Det är hög tid att införa tonnageskatt, något som rikdagen redan röstat igenom.

Sjöfartsstödet är bra men behöver göras mer flexibelt. Regelverket för t.ex. besiktning och certifikat måste förenklas på det sätt som skett i våra närmaste grannländer och det måste också bli billigare att registrera ett fartyg under svensk flagg.

Sverige är ett av världens mest exportberoende länder. Sjöfarten står för ungefär 90 procent av transporterna i den svenska utrikeshandeln, mätt i volym. Den svenska sjöfartssektorn och alla dess omgivningsföretag omfattar totalt omkring 220 000 anställda.

Genom att satsa på hållbara reformer så kan vi öka kompetensen och bli en ledande sjöfartsnation som också tar ansvar för att göra haven säkra både när det gäller den marina miljön och tryggheten för de människor som verkar där.

Frågan om sjöfartens framtid är större än rederiernas bemanningskostnader.

Den handlar om vad Sverige har för visio-

SEKO sjöfolk har sedan valet haft mycket goda erfarenheter av politiska möten, både med företrädare från Allianspartierna och de röd-gröna.

Vi har träffat enskilda ledamöter, både kommunal- och riksdagsledamöter och vi har även fått träffa partiblocken i riksdagens trafikutskott-+.

Vi kan konstatera att intresset för sjöfarten är stort och att man lyssnar och lär.

En del av ledamöterna har uttryckt att vi presenterar samma lägesbeskrivning som redarna, dock har vi en klar skillnad i hur vi båda parter vill lösa frågan för framtidens svenska sjöfartspolitik.

Vi vill ha det klassiskt långsiktiga svenska modellsättet att lösa frågan genom samtal, förhandlingar och bred konsensus mellan parterna.

Redarna däremot vill införa ett svenskt internationellt skeppsregister i det svenska systemet som borgar för en spricka i branschen. Det skulle innebära att man tvingar in våld på arbetsmarknadslagarna och att den seriösa och respektabla svenska fanan dras ner i skiten. Sverige skulle lägga sig på samma nivå som diktaturer som Kina och Nordkorea i synen på internationella kärnkonventioner. Jag säger Nej Tack!!

Vi tre sjöfackliga förbund fick även träffa Sveriges nya infrastrukturminister en timme härförleden och jag måste säga att jag blev imponerad av henne både som person och som en karismatisk minister.

Hon ansvarar för bland annat sjöfarten inom hela den viktiga infrastrukturen.

Cattis, som hon lyssnar till, hörde oss beskriva läget och vårt sätt att se på saken och vår relativt positiva syn på resultatet i den Bjelfvenstamska utredningen.

Framförallt fick vi tillfälle att berätta

Fortsättning sidan 20 Sjömannen 6/2010 3

Vinterblues pรฅ Silja Symphony

4 Sjรถmannen 6/2010

Båsen Benny Johansson kom till Silja 2002 men har seglat sedan 1989.

Hela Stockholm känns djupfryst den decenberförmiddag som Sjömannen går ombord i Siljas Helsingforsfärja Silja Symphony.

—Väkommna in i båtens värme säger SEKO sjöfolks klubbordförande Folke Matrosow som möter upp vid terminalen för att lotsa oss ombord.

Text: Lennart Johnsson Foto: Stefan F Lindberg Folke Matrosow gjorde sin första törn i Silja 1993.

— Jag skulle bara jobba 18 timmar över en helg men blev kvar, berättar han.

— Närmast kom jag från ett jobb på landstinget och är utbildad snickare.

På Silja hamnade Folke Matrosow först i disken och har därefter bland annat jobbat i servisen.

— Jobbet till sjöss är bra och jag har hela tiden trivts. Arbetsuppgifterna har varit flexibla och nettolönen är rätt hygglig.

Idag är Folke Matrosow, som bor i sörmländska Sparreholm, facklig förtroendeman på heltid.

—I stort sett hela tiden har jag varit fackligt aktiv och det var jag också i landstinget. Det beror nog på att jag aldrig har varit rädd att säga ifrån. Hela tiden är det en del fackliga problem som behöver lösas

även om det för det mesta handlar om mindre saker. På det stora hela är det ändå ett hyggligt klimat med arbetsgivaren även om vi så klart inte alltid är överens.

Säkerheten under Sjömannens besök på Silja Symphony är skärpt efter självmordsbombarens sprängning i Stockholm några dagar tidigare.

— Det är viktigt att folk som reser med oss ska känna sig trygga, framhåller Matrosow.

På en vakt består besättningen av ungefär 200 personer. Utöver Symphony är Silja Lines svenskflaggade båtar Galaxy och Seawind.

Att Folke Matrosow hamnade till sjöss var egentligen inte så konstigt. Hans föräldrar har båda seglat.

— Pappa var Jonsonseglare i 30 år, berättar Folke.

— Tidigt fick jag hemma höra hur det var till sjöss även om det förstås var andra tider då för sjöfolket. Mitt stora intresse på fritiden är motorsport, fortsätter Folke Matrosow.

— Jag älskar att vara på rallytävlingar och har sett Svenska rallyt 22 år i rad.

Båsen Benny Johansson började segla i Silja 2002 men sjömansbanan inledde han 1989.

— För mig har det alltid handlat om sjömansjobb och jag har svårt att tänka

mig ett jobb iland. Jag är bortskämd med de långa ledigheterna efter varje törn ombord. Dessutom skulle det säkert vara svårt att hitta ett jobb iland idag., säger Benny som idag bor i Finland, sex mil från Helsingfors.

Innan Silja handlade det om utebåtar i bland annat Thunbolaget för Benny Johanssons del.

— Till Thun kom jag 1990. Min sista båt i Thun var Lidan. Vi gick på Persiska Viken. En resa seglade jag med SEKO sjöfolks ombudsman Karl-Arne Johansson.

Hur är det att som svensk bosätta sig i Finland?

— Det är inga större problem. Jag har familjen där och vi bor i en svenskspråkig trakt. Alla där vi bor talar svenska. På ledigheterna har jag fullt upp med att bygga vårt hus. Någon finska har jag inte hunnit lära mig ännu. Säkert blir jag kvar i Finland. Vi har flera svenska TV-kanaler, säger Benny som tidigare har bott i bland annat Göteborg.

Hur är det att få lön i svenska kronor med tanke på att valutan i Finland är Euro?

— För tillfället är det inga problem eftersom Euron är svag i förhållande till kronan. Det var värre när du fick betala 11 i stället för nio kronor för en Euro. Skatt betalar jag i Finland.

Sjömannen 6/2010 5

Paulina Norman seglar bås och matros och Bo Sandebring matros på Silja Symphony. Bo är den verkliga veteranen i driften med sina 44 år till sjöss.

På däck är det denna resa båsen Benny plus fem matroser.

— Det är en hel del att göra för oss driften så här inför julruschen. Vi har för övrigt i princip alltid fullt upp.

Benny Johansson är skyddsombud och sitter också i SEKO sjöfolks klubbstyrelse på Silja.

— Att engagera mig fackligt har varit rätt naturligt för min del. Gänget ombord är toppen vilket är viktigt. För att det ska fungera krävs det att alla vet vad dom ska göra.

Den verkliga oldtimern i driften är matros Bo Sandebring.

Han har seglat i 44 år.

— Jag gick ut som 14-åring och egentligen har det mest hela tiden varit utebåtar, berättar Bo. —Transatlantic, Saléns, Gränges, Laurin Maritim och Tor Line är några av de rederier jag har varit på. Något jobb iland har jag aldrig haft. I Silja har jag varit i åtta år. Förr kunde vi vara 30-40 man i en utebåt.

— Att ha gått på värmen, i sydameri6 Sjömannen 6/2010

kansk kustfartpå brasilianska och argentinska hamnar var något speciellt. Gårdagens sjöfart går inte att jämföra med dagens. Då kunde vi ibland ha hyfsat långa uppehåll i hamnarna, bland annat i Sydafrika. Den längsta törn jag gorde var i en Salénsbåt.

Den varade i 18 månader.

Har du ångrat ditt yrkesval?

— Nej, det har jag aldrig gjort, svarar Bo Sandebring.

— Däremot är jag tveksam till om jag skulle rekommendera ungdomar idag att börja segla. Numera är det mindre folk och inga liggetider alls i uteflottan. Egentligen har det inte blivit så mycket bättre till sjöss. Jobbet numera är stressigare även om säkerhetstänkandet förstås är betydligt bättre idag.

Hemmahamn för Bo är Valdemarsvik där han växte upp och fortfarande bor.

Vad gör du den lediga tiden?

— Jag är med i en motorcykelklubb och har också en segelbåt så inte minst sommartid är det fullt upp.

Vad tycker du om villkoren till sjöss?

—Lönen kunde så klart vara bättre

men är ändå rätt hygglig om man ser på vad du får ut i slutändan. Jag fyller 60 i april men får nog räkna med att jobba tills jag är 65 för att få en hygglig pension. Den sjömanspension vi som jobbade till sjöss skulle få la ju politikerna beslag på för ett antal år sedan.

Med i facket har Bo Sandebring varit från första början.

—För några år sedan fick jag SEKO sjöfolks hedersnål för 40-årigt medlemskap.

Egentligen hade jag gärna sett att vi fortsatt som eget förbund. Jag tror det är risk att sjöfolkets fackliga frågor drunknar i stora SEKO. Inredningsreparatör i Silja sedan 1994 är Magnus Werner.

— Jag gick ut skolan 1991 och började segla direkt.

— Jag trivs bra med jobbet även om arbetspassen är långa. Den lediga tiden reser jag en hel del, säger Magnus som är fackligt aktiv och bland annat revisor i SEKO sjöfolk.

— Fackligt fungerar det rätt bra här.

När problem dyker upp brukar vi försöka

lösa dom på ett smidigt sätt.

— På långresor har jag bland annat varit i USA och Asien. I januari åker jag till Vietnam och Thailand. Jag bor i Årsta söder om Stockholm så det är kort väg när jag mönstrar på och av.

Vad tycker du om lönen?

— Tveklöst borde vi i driften komma upp en bit till lönemässigt. Jag upplever att vi har hamnat lite på efterkälken jämfört med andra grupper ombord.

—För mig har yrkesvalet alltid känts rätt. Jag trivs med långa perioder av jobb följda av den långa ledigheten. Men visst tar det på krafterna att jobba 11 timmar om dagen 14 dagar i sträck. Jobbet är riktigt intensivt under de resor vi har många passagerare.

På besök ombord är Paulina Norman som arbetar som matros och bås. Hon har varit sjukskriven i flera månader efter att ha råkat ut för en klämskada ombord.

— Jag trivs utmärkt med jobbet och började började i Silja efter att ha gått sjömansskola i två år, säger Paulina.

— Att gå iland och börja jobba kan jag inte tänka mig utan jag räknar med att fortsätta jobba till sjöss. Men jobbet för oss i driften på en färja är intensivt. Gubbarna jag jobbar med på Symphony är toppen.

Det är glada och goa gubbar allihop, framhåller Paulina och skrattar.

— När jag är ledig tar jag igen det sociala livet iland, allt det som jag kanske har missat. Då umgås jag så klart mycket med min lilla dotter.

— Min styvfar seglade och han påverkade säkert mitt yrkesval. Något som är värdefullt är gemenskapen med de andra i besättningen. Vi arbetar så nära varandra att allt bara måste klaffa och det gäller att anpassa sig för att kunna fungera som ett bra team.

Lea Boga gör första arbetspasset ombord efter att ha varit iland i 1,5 år. — Jag har saknat gemenskapen till sjöss, säger hon.

Folke Matrosow, SEKO sjöfolks klubbordförande i Silja.

Ibland har Paulina Norman funderat på att läsa till befäl.

— Men jag inser att det är svårt med tanke på min dotter. Vi får väl se hur det blir framöver.

Periodvis har vi en hård arbetsbelastrning och du känner dig rejält trött efter ett par veckors jobb ombord. Lönen och villkoren upplever jag utan tvekan som OK, slutar Paulina.

Första arbetsdagen efter att ha varit borta i ett år gör Lea Boga i parfymbutiken.

— Jag är inne för tillfället som vikarie men har tidigare jobbat i Silja i 7,5 år, berättar hon.

— Det känns skönt att vara tillbaka. Jag har saknat sjölivet och att jobba tio dagar Sjömannen 6/2010 7

Magnus Werner är inredningsreparatör ombord sedan 1994.

och vara ledig i tio dagar passar mig. Kamratskapet, sammanhållningen till sjöss är unik.

— Att vara ombord på Silja Symphony på nytt känns som att ha kommit hem till sin andra familj igen Men visst känner jag mig lite ringrostig så här första dagen.

För ett antal år sedan jobbade Lea för det amerikanska flygblaget Delta Airways på Arlanda.

— Trots att det i ena fallet handlar om fartyg och i det andra om flygplan är det i mycket samma sak, att ge service åt våra passagerare, anser hon.

Lea som bor i Esklistuna tycker att lönen till sjöss är rätt skaplig.

— Ser du på nettolönen tjänar du inte sämre i en färja än du gör för ett motsva-

rande jobb iland. Visst kunde vi ha ännu bättre lön men i stort är den rätt OK. Lea Boga har sitt urpsrung i Finland men var bara 1,5 år när hon kom till Sverige.

— Mitt första språk är svenska även om jag också kan finska vilket är en fördel här.

Under ett arbetspass blir det inte mycket fritid. Det handlar då mest om att äta, sova och att kanske sitta och surra en stund i mässen.

Susanne Sussi Oborin arbetar i personalmässen. Hon jobbbade första gången på en Siljabåt 1983 och blev fastanställd 1988.

— Även om det ibland kan vara i mesta laget att göra trivs jag med jobbet, säger Susanne samtidigt som hon håller på att förbereda grönsalladen. I mitt jobb ingår Befälseleven Sara i in action.

8 Sjömannen 6/2010

Susanne Oborin har seglat i både färjor och utebåtar. Hennes längsta törn i en utebåt var på sju månader.

att fixa och se till att allt fungerar i mässen.

Innan sjöjobbet jobbade jag på Roslagsbanan som tågvärdinna. Ett tag tänkte jag bli lokförare men jag insåg att det inte riktigt var min grej.

— Besättningen på Silja Symphony är bra och det är fin sammanhållning.

Också Susanne har finskt ursprung och kom nio år gammal till Sverige.

— Jag har finlandssvenskt påbrå. Min familj kommer från Helsingfors. Idag känner jag mig som svensk.

Susanne har sjöfolk i släkten. Hennes pappa seglade i ungdomen.

— Själv har jag också varit på en del utebåtar. Jag var på kem- och oljetankers som gick på Persiska Viken. Det var på Johnsonbåtar mellan 1984 och 1987. Då handlade det om en helt annan sjöfart än färjeseglandet.

— Som längst gjorde jag en törn på sju månader. Men att jobba tio dagar och vara ledig i tio fungerar det också.

Samtidigt är jag tacksam att få ha upplevt livet på utebåtar. Det gjorde att jag fick ett annat perspektiv på livet. Är du med i facket?

— Naturligtvis är jag det. Det är viktigt och jag brukar tala om för alla som kommer ombord och är nya att de måste organisera sig fackligt.

— För egen del tror jag att det idag skulle vara svårt att anpassa mig till ett jobb iland men blev jag tvungen så fick det kanske ändå gå, funderar Susanne Oborin samtidigt som hon fortsätter att förbereda grönsalladen.

Svenska piratbekämpare hedrades Amiralitetskyrkan i Karlskrona var fylld till sista bänkplats då sjöfolksbasen och ex-sjömannen Kenny Reinhold höll ett känslosamt tal i sin egenskap av ordförande i Stiftelsen Sveriges Sjömanshus.

Text o bild: Torbjörn Dalnäs Det skedde sedan HMS Carlskronas just hemkomna besättning medaljerats för insatsen i EU-operationen Atalanta i pirathärjade farvatten utanför Somalia.

I ceremonierna deltog bl.a. överbefälhavaren, general Sverker Göransson, marininspektören, konteramiral Anders Grenstad, och statssekreteraren i försvarsdepartementet, Håkan Jevrell.

— Vi vill hedra alla er som varit del av uppdraget i Adenviken med omnejd och framföra ett varmt tack från svenskt sjöfolk och den dryga miljon seglande sjömän runt om i världen som löper risk att drabbas av piraternas terror, sa SEKO sjöfolks Kenny Reinhold.

— Det gör vi i form av en symbolisk gåva, som kommer att påminna er om sjömanskårens djupa tacksamhet för er insats till skydd mot piratangrepp och terror.

Gåvan är en målning på canvas av Stockholmskonstnären Stig Fyring. Den överlämnades till fartygschefen, kommendörkapten Håkan Nilsson, och flottiljamiral Jan Thörnqvist, som under Carlskronas tid som stabsfartyg var force commander för hela operationen.

Motivet visar HMS Carlskrona i Adenviken. En metallplatta bär texten ”Handelsflottan tackar Marinen för god vakt i farofyllda vatten under Sjömannens år 2010. Stiftelsen Sveriges Sjömanshus”.

Tavlan får en framträdande placering på Sjöofficersmässen i Karlskrona.

Tidigare samma dag hade HMS Carlskrona värdigt glidit in i Örlogshamnen med en enorm ”hemlängtan” – den hemkomstvimpel som traditionen påbjuder – vilt fladdrande i snöbyarna.

Enligt uppgift är den 86 meter lång, den längsta någonsin. Prick 10 00 förtöjde fartyget.

Kenny Reinhold framförde svenskt sjöfolks tack till besättningen på HMS Carlskrona som deltagit i i EUoperatonen Atalanta i Adenviken med syfte att förhindra piratattacker.

Jag frågar Håkan Nilsson om en annan tradition, exotisk växtlighet till ”Återvändandets trädgård” på Kungsholmen i inloppet till Karlskrona.

Jodå, fartyget har fört hem tre exemplar

I vår kommer Landgång tillbaka Den populära sjökocken German Zamudio kommer våren 2011 tillbaka med en ny omgång av den populära TV-serien Landgång. Som vanligt har German med sig programledaren Anne Lundberg på sina resor.

Denna gång är paret ombord på Walle-

niusbåten Aniara på en resa till Australien.

Inspelningarna gjordes i december 2010.

Landgång har nått många tittare och har även uppskattats av sjöfolk då serien ger en bra bild av dagens liv till sjöss. German och Anne Lundberg fick SEKO sjöfolks kulturpris för några år sedan.

av apbrödsträdet baobab, en art som växer på båda sidor Adenviken.

HMS Carlskrona lämnade hemmahamnen den 13 mars och återvände hem den 5 december.

Julbord i Antwerpen Olika sponsorer gjorde att Föreningen Antwerpenseglare i år för första gången kunde bjuda medlemmarna på det traditionella julbordet.

— Nästan 30 personer dök upp på det lyckade julbordet, berätttar föreningens ordförande Alf Hovenäs för Sjömannen.

Sjömannen 6/2010 9

En krönika över Sjömannen genom åren När förändringens vindar snart kommer att blåsa in över Sjömannen kan det vara på sin plats att historiskt titta litet på tidningen genom genom åren.

Fast Sjömannen var faktiskt ine den första tidningen för svenskt manskap.

Text: Lennart Johnsson Redan år 1902 kom en skrift med namnet Sjöfolkets tidning ut. Priset var 10 öre och redaktör var Aug. B Lantz. Första numret som kom ut i augusti inleds med dikten Proletärsång som avslutas så här: Till frihet eller död!

Förenade vi frihet få Men söndrade vi falla.

Strejkbrytare stod inte högt i kurs på den tiden vilket framgår av följande uppmaning:Kom ihåg att strejkbrytare är en förrädare, en ärelös person, en Judas i våra dagar.

När unionerna Sjömans- och Eldarunionerna bildades 1914 föddes tidningarna Eldaren respektive Sjömannen. Ekonomiska skäl gjorde att tidningarna kom ut oregelbundet och någon fast redaktör fanns inte. Ändå var de två tidningarna viktiga för medlemmarna eftersom många uteseglare inte kom till svenska hamnar på åratal. Här fanns det både fackliga nyheter, förströelseläsning och möjlighet för medlemmarna att medverka.

I Sjömansunionens Sjömannen får medlemmarna i januari 1920 en summering av året som gått, ett år som enligt tidningen både har varit ett stridens och segerns år. Redan då fanns det med kulturmaterial i Sjömannen bland annat Dan Anderssons dikt Jungman Jansson.

Det fanns också annonser i tidningen.

En annonsör var Axel Nicklassons cigarraffär och en annan var Nathan Rakowskys herr- och sjömansekiperingsaffär. År1932 bildades Svensk Sjöfolksförbundet genom en sammanslagning av flera fackförbund där Sjömans- och Eldareunionerna var de största. Förbundet blev det största för ombordanställda i handelsflottan.

Medlemstidning för det nya förbundet blev Sjömannen som alltså är den egentliga föregångaren till dagens tidning.

Första numret av Sjömannen utgiven av Sjöfolksförbundet kom i november 1932. Tidningens första numer var på 48 sidor och formatet var A4. I det allra första numret finns artiklar om arbetsavtalen, om att det engelska sjöfacket blivit medlem i ITF, att det öppnats ett nytt sjömanshem i Göteborg och mycket annat.

10 Sjömannen 6/2010

En dikt av den tidigare sjömannen och sedermera novellpristagaren Harry Martinson med titeln Nordsjöhöst publiceras också.

Redaktör av tidningens första årgångar var Wallentin Eliasson.

1930-talets första år präglades i mycket av interna strider i förbundet mellan socialdemokrater och kommunister vilket avspeglar sig i tidningen.

Det allt allvarligare politiska läget i världen uppmärksammas också och Sjömannen tar tidigt ställning mot den framväxande nazismen och fascismen.

Tidningen kan 1936 berätta att de två svenska sjömännen Erik Jansson och Knut Mineur sitter fängslade i HitlerTyskland anklagade för att ha spridit kommunistisk propaganda. När Jansson dömdes till fem års fängelse tog Sjöfolksförbundet initiativ till en solidaritetskommitté för att få de två sjömännen frigivna.

En flitigt återkommande tecknare som häcklar Hitler och Mussolini är signaturen Frölund.

I augustinumret 1936 rapporterar Sjömannen att en fascistrevolt utbrutit i Spanien ledd av general Franco.

Inom kort ska frivilliga från hela världen strömma till Spanien för att kämpa för den spanska demokratin. En klar majoritet av de svenska spanienfrivilliga var sjömän. Många stpade i striderna.

Tuberkulos var under många år ett gissel för sjöfolket och Sjömannen kom i flera år ut med ett extra julnummer till förmån för sjöfolkets TBC-fond. Priset för denna tidning, som ofta innehöll noveller och

illustrationer av hög klass, var en krona.

En konstnär och före detta sjöman som gjorde många omslag till TBC-numren var Torsten Billman.

Under andra världskriget 1939-45 kom Sjömannen ut som vanligt i Sverige och med en specialversion i USA åren 1941-45 för det svenska sjöfolket utanför spärren.

Sjöfolk var den yrkesgrupp i Sverige som drabbades hårdast av kriget och hundratals sjömän miste sina liv efter det att deras båtar torpederats eller gått på en mina. Sjömannen rapporterar i så gott som varje nummer om medlemmar som dött på grund av krigeshandlingar Efter krigsåren återgick Sjöfolksförbundets fackliga verksamhet till en mer normal situation.

Januarinumret 1951 innehåller en text inför avtalsrörelsen och mängder med brev från fartygen. Fartygsombudet W. Ström i s/s Riger kan rapportera att det vid bokmönstring visat sig att två nybörjare sakna medlemskap Detta skall klaras i nästa hamn.

”Kapten Erdtman har skänkt en fotboll för vilken vi tackar. I övrigt är allt gott ombord och maten bra.”

Annat material dessa år tar upp studieverksamheten, pensionsfrågor och innehåller regelbundet både kulturartiklar och internationellt material.

I mitten av 1950-talet heter redaktören Gösta Karlsson. Tidningen har då fått en något modernare layout. Hamnronden är nu ett regelbundet återkommande inslag och Maud Reutersvärd skriver om tillvaron som sjömanshustru.

Författaren och ombudsmannen Georg

Uhlin berättar i nummer 6 1956 hur det gick till när Sjöfolksförbundets röda fackliga opposition skulle göra revolution. Yngve Gyllin, signaturen Yge,senare legendarisk redaktör för tidningen, berättar samma år om sjömansstrejken i Danmark.

1959 rapporterar förbundsordföranden Johan S Thore att redaktör Gösta Karlsson avlidit nyss fyllda 50 år. Samma år tillträde Yge som redaktör och i redaktionen finns även Vanja Ahlström.

Några av de som börjar medarbeta under Yges redaktörstid är Frank Bengtsson, Jösse Skåning och förstås Ove Allansson.

Ove Allansson är den i särklass flitigaste medarbetaren under åren. I nummer 6 1964 återfinns Oves novell Kajstölden.

Därefter har Ove Allanssons medverkan fortsatt under åren med mängder av noveller, dikter, artikelserier som Människan ombord, debattinlägg och annat.

Vid Sjöfolksförbundets kongress 1992 utsågs Ove till hedersmedlem i förbundet och fick också ett kulturpris på 60000 kronor. Ett pris han skänkte till förbundets internationella solidaritetsfond.

I samband med att Ove fyllde 70 år 2002 gjordes ett specialnummer om honom. Ove Allanssons mångåriga medverkan i Sjömannen är unik i svensk fackförbundspress och ett enastående exempel på vilken viktig roll kulturarbetare kan spela i det fackliga arbetet.

Yngve Gyllin, Yge, var redaktör för Sjömannen till 1970 då Leif Risö törnade till som redaktör. Risö var som redaktör stridbar och tvekade inte heller att gissla socialdemokratin när han ansåg att partiet saknade en långsiktig sjöfartspolitik.

Under Leif Risös redaktörskap fortsatte kulturmaterial att regelbundet publiceras i tidningen.

Yge fortsatte att medverka i många år och på 1970-talet dök nya namn upp som konstnären Lars Mellis Melander och båtologen och sjöfartsexperten Walter Nilsson. Walter Nilssons sidor Från hav och hamn spelade en viktig roll i kampen mot bekvämlighetssjöfarten.

Av det fackliga materiale blev inte minst Börje Perssons informationsruta uppskattad.

Debatten var på 1970-talet livlig i Sjömannen och i flera nummer var det två-tre debattsidor. År 1977 var det 90 debattinlägg i tidningen. Brev från fartygen var också ett stående inslag.

Några frilansare som regelbundet medverkade var Torbjörn Dalnäs, Terje Fredh,

Anderz Harning, Torsten Söderling och Berit Blomqvist.

En populär gäst i Sjömannen från 1970talet och framåt är Skeppsquatten med sina samhällssatiriska kommentarer.

När Yge avled 1983 skrev Leif Risö i sin nekrolog om den legendariska redaktören: ”Vi hedrar hans minne bäst genom att fortsätta kampen i hans anda, utan att förtröttas eller svikta. Så var förvisso din önskan Yge. Några månader senare fick Ove Allansson skriva nekrologen över Leif Risö som avled 55 år gammal. Som Allanssons skrev så slogs Risö mot dumheter inom arbetarrörelsen och mörkmän inom LO som vill att fackförbundstidningarna, till exempel Sjömannen: ”skall ersättas av en enda tidning, ett likriktarblad, där sjöfolkets angelägenheter givetvis skulle drunkna.”

Efter Risö kom under 15 månader som vikarierande redaktör Caisa Rosengren som layoutmässigt förnyade Sjömannen.

Ett regelbundet inslag i varje Sjöman-

nen sedan Risös tid har varit Lars Mellis Melanders satirteckningar.

Caisa Rosengren efterträddes som redaktör av Mikael Hermansson innan det var dags för Lennart Johnsson att törna till våren 1988. I samband med det blev det två heltidsanställda redaktörer. Förutom Lennart anställdes Anita Fors.

En ny medarbetare som började under 1980-talet och som fortfarande medarbetar regelbundet är författaren och regissören Ander Wällhed. Hans filmartiklar utvecklades med åren till kulturkrönikor som i satirens form gisslar makthavare av alla de politiska kulörer.

Under 1990-talet speglade Sjömannen den fackliga kampen och de strider som då rasade som kampen mot regeringen Bildts förslag att införa ett svenskt internationellt register, kampen mot slavskeppet Black Prince, konsekvenserna av Lex Britannia och mycket annat.

Tidningen innehåller under dessa år och även idag mycket internationellt material. Kampen mot rasismen har också varit ett vanligt inslag i modern tid. År 1990 belönades Sjömannen av Arbetets Museum för kvalificerade reportage i fackförbundspressen.

Efter några år av diskussioner tog Svenska Sjöfolksförbundet 1995 beslutet att gå samman med SEKO. I samband med det beslutades att Sjömannen i fortsättningen skulle ges ut sex gånger per år som medlemstidning för SEKO sjöfolk.

När nya Sjömannen nu är på gång skadar det inte att påminna om vad Ove Allansson skrev i antologin Dikt Babord: “En tidning har en själ, en mer eller mindre stark utstrålning, som är en spegling av redaktörens själ och intressen. Smaka på olika årgångar av Sjömannen är att förnimma redaktörernas andliga testamenten. Antimilitarism, kamp för människovärde, kunskap och kultur är något läsaren möter.”

Sjömannen 6/2010 11

Sjรถmannen 6/2010 12

Tyck till om Sjömannen!

Inför de stora förändringar av Sjömannen som är på gång genomförs för närvarande en läsvärdesundersökning på SEKO sjöfolks hemsida på webben.

Allt med syfte att förbättra och förnya tidningen.

Alla medlemmar och läsare av Sjömannen har nu möjlighet att ge sina synpunkter på Sjömannen genom att gå in på

http://www.sjofolk.se/enkät.html och svara på frågorna.

Ju fler svar som kommer in till redaktionen desto tillförlitligare blir läsvärdesundersökningen.

Skeppsquatten har via NASA, USA, hört rykten om att Redareföreningen undersöker möjligheten att flagga ut till främmande planeter eller åtminstone kunna mönstra utomjordingar billigare än jordmänniskor, eller rent av utomjordingar som betalar för att få arbeta i svenska fartyg.

Då kanske redarna anser sig kunna ha båtar under svensk flagg.

Förändrad medlemsavgift.

Fr o m 1 januari 2011 höjs SEKOs avgift med 15:- per månad och A-kassans avgift sänks med 53:- per månad Detta innebär för dig som arbetar och är medlem i Förbundet samt Akassan att du får lägre medlemsavgift.

Den nya avgiften blir 518:- per månad.

Rospiggen 2011 har kommit Varje år ger Roslagens Sjöfartsminnesförening ut årsskriften Rospiggen. Och varje år lyckas föreningen få ett imponerande innehåll i årsboken. Årgång 2011, som är den 71a i ordningen, är inget undantag.

Här finns en lång rad intressanta artiklar. Journalisten och författaren Torbjörn Dalnäs skriver om pirater som stöter på patrull efter att ha följt med piratbekämparen HMS Carlskrona under en tid.

Hasse Fredriksson skriver engagerat om det oförglömliga fartygsödet Nedjan och Lars Nylén om mästerlotsen Per Modin på Singö. Raden på medverkande skribenter i årets årgång av Rospiggen är imponerande lång.

Roslagens Sjöfartsminnesförening driver för övrigt Roslagens Sjöfartsmuseum som ligger på Väddö.

Läs mer om föreningen och om museet på hemsidan www.sjofartsmuseet.se

Omslaget till Rospiggen 2011 pryds av en målning av Björn Senneby.

Stipendium Stiftelsen har till ändamål att främja vetenskaplig forskning och utveckling, innefattande bl.a. medicinsk och teknisk forskning, samt att lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning, allt företrädesvis inom sjöfartsnäringens område.

För enskilda studier krävs bl.a. intyg om påbörjade studier, kurslitteraturförteckning m.m. Vad gäller enskilda studier avseende sjöbefälsutbildning lämnas bidrag till studier för de två sista läsåren av kursen.

Utförlig ansökan skall vara Stiftelsen tillhanda senast den 15 mars 2011. För ytterligare information samt ansökningsblanketter se även vår hemsida www.sowstiftelse.se.

Kontakta gärna Fredrik Upman, telefon 08-772 05 77, e-mail: fredrik.upman@soyagroup.com

Signe och Olof Wallenius Stiftelse Box 17086, 104 62 Stockholm

Sjömannen 6/2010 13

“Viktig facklig utmaning att nå ungdomar ” Ungdomar som är fackligt aktiva är en bristvara i dagens fackföreningsrörelse.

Men en som inte tvekat att engagera sig fackligt är 29-årige helsingborgaren Mikael Lindmark. Han sitter sedan representantskapet 2010 i SEKO sjöfolks styrelse och ingår också i avdelningens avtalsdelegation.

Text: Lennart Johnsson Idag seglar Mikael i Scandlines som matros. Han gick ut sjömansgymnasiet i hemstaden Helsingborg år 2000.

Trots sin ungdom har Mikael hunnit med en hel del rederier, både utebåtar och färjor.

— Min första båt efter skolan var Super SeaCat som gick mellan Helsingfors och Tallinn. Det berättar Mikael när vi träffas ombord på ”hans” båt Aurora i Helsingborg.

— Det var en blandad besättning med finskt befäl, svensk besättning i driften och ester i intendenturen. Därefter blev det ett halvår i Wallenius Rigoletto. Just då kändes det riktigt för mig att prova på en riktig utebåt.

Härnäst seglade Mikael som vikarie i TT-Line ett tag innan han gjorde lumpen.

— Ett tag hade jag faktiskt funderingar på att bli yrkesmilitär men framtiden i försvaret kändes osäker, säger han. Så istället blev det sjöfarten och efter några månader var jag fast på TT-Line. Jag jobbade på Peter Pan som då var helt ny. Att få uppleva en helt ny båt med ny teknik var spännande.

Från år 2005 har det sedan varit Scandlines och Aurora för Mikael Lindmarks del.

— Jobbet är rätt självständigt och vi på däck sköter oss mer eller mindre själva. Vi har ett hyfsat stort ansvar vid lastning och lossning.

Upplever du att det är någon skillnad i arbetsgivarens inställning på TT-Line jämfört med på Scandlines?

— Nej, jag kan inte påstå att det är någon större skillnad. När jag började segla som matros hade jag nog inte tänkt mig att vara kvar om tio år. Men med facit i hand ångrar jag inte mitt yrkesval och framför allt ångrar jag inte att jag inte läst vidare.

— Egentligen vet jag inte riktigt hur det kommer sig att jag gick till sjöss, men det bara blev så. Jag har exempelvis ingen i släkten som är sjöman. Kamratskapet ombord upplever jag är rätt bra och jobbet är intressant även om det på Aurora kan vara rätt slitigt ibland.

14 Sjömannen 6/2010

Mikael Lindmark är med sina 29 år yngst i SEKO sjöfolks avdelningsstyrelse. — För fackföreningsrörelsen är det en stor utmaning hur man ska lyckas nå de unga på arbetsplatserna, säger Mikael.

Är du bland de yngsta i besättningen?

— Helt klart är jag det om man ser på driftsbesättningen. Tyvärr har dessutom uppsägningar den senaste tiden inneburit att genomsnittsåldern ombord blir äldre, svarar Mikael Lindmark.

Fackligt engagerad blev han första gången på Peter Pan där Mikael blev skyddsombud ombord år 2004.

— Därför kändes det naturligt för mig att engagera mig på Aurora.

— Här ombord är det egentligen inga jätteproblem men flera mindre problem i och med att båten är så speciell. Vi i driften drabbades negativt när schemaläggningen ändrades i och med att lätthelgdagarna löstes in

Hur upplever du att det fackliga intresset är ombord?

— Tyvärr är min erfarenhet att intresset för den fackliga verksamheten är rätt begränsat oavsett vilka ålderskategorier det handlar om i besättningen. Hela inställningen i samhället idag är att kollektiv gemenskap beskrivs som något negativt vilket självklart påverkar den fackliga verksamheten. Men trots allt är det hög facklig anslutningsgrad på Aurora.

Själv hoppas Mikael Lindmark få möjlighet att fortsätta med sitt fackliga engagemang vilket våren 2010 innebar att han valdes in i SEKO sjöfolks avdelningsstyrelse. Han var också under sex månader på heltid projektanställd av avdelningen för

att informera politiker, allmänhet och medlemmar om vilka negativa konsekvenser det skulle bli för svenskt sjöfolk om ett svenskt internationellt register, ett SIS, infördes.

— Att arbeta fackligt på heltid en tid gav en inblick i hur mycket fackligt jobb som görs bakom kulisserna, framhåller Mikael Lindmark.

— I framtiden är jag beredd att ta på mig fler fackliga uppdrag på både lokal och central nivå om medlemmarna har förtroende för mig.

— När jag jobbade med SEKO sjöfolks kampanj mot SIS var det många träffar med politiker både på lokal nivå och med riksdagsmän vilket var lärorikt för min del.

Tror du att det finns en framtid för svenskt sjöfolk?

— Ja, det är jag övertygad om att det finns. Men våra svenska redare måste då inse att de måste konkurrera genom att erbjuda hög kvalitet på sina produkter, och att svenskt manskap i båtarna har mycket att tillföra ur kvalitetssynpunkt.

För mig är det viktigt att Sverige inte öppnar för ett SIS eftersom det skulle slå negativt mot hela den svenska sjöfartsnäringen.

— SEKO sjöfolk arbetar därför idag på olika sätt för att istället för SIS få en förhandlingslösning som alla parter i näringen kan ställa sig bakom.

Varför tror du att många unga verkar vara negativa till facklig verksamhet?

— Dessvärre tror jag inte de inser vitsen med att vara fackligt organiserad, säger Mikael.

— De har uppfattningen att facket ofta står för något gubbigt och ålderstiget, att det är mest äldre som sitter i de fackliga ledningarna. För fackföreningsrörelsen är det en stor utmaning hur man ska lyckas nå de unga på arbetsplatserna Mikael Lindmark tycker ändå att SEKO sjöfolk gör ett bra jobb fackligt.

— Ja, helt klart gör jag det. Avdelningen driver på ett bra sätt viktiga frågor vilket gynnar medlemmarna. Vad jag också insett är att facklig-politisk samverkan är oundviklig för att nå framgång, även om vi kanske på sikt måste hitta andra former för detta samarbete.

— Historiskt är det genom fackligpolitisk samverkan som vi har lyckats driva igenom viktiga reformer på arbetsmarknaden.

Samtidigt betonar han att det är viktigt att ha en dialog med samtliga partier i riksdagen, med undantag av Sverigedemokraterna.

— Min bestämda uppfattning är att politiker som SEKO sjöfolk träffar lyssnar

på oss när vi informerar om hur vi ser på sjöfartspolitiska frågor. Men lokalt tycker jag att kommunpolitikerna i Helsingborg borde vara mer på hugget i sjöfartsfrågor med tanke på sjöfartens stora betydelse för staden.

— På Scandlines är det viktigt att vi samarbetar ombord för att lösa de problem som finns i båtarna. Närmast på agendan här är det klubbordförandeval som hålls i februari 2011.

— Under en tur med Aurora är det på däck två matroser plus båsen, fortsätter Mikael.

— Rorgängaren är i princip aldrig nere på däck. Vi jobbar 12 timmar natt eller dag måndag-tisdag och fredag-söndag under en vecka och nästa vecka onsdag-torsdag.

Var åttonde vecka är det en frivecka.

— Den ständiga skiftgången är slitig och de långa passen känns i kroppen.

Efter den tuffa arbetsveckan är du trött i hela kroppen. Under högsäsong är det tänkt att vi ska vara några till i driften men det är inte alltid det fungerar. Samarbetet mellan oss som är i driften fungerar bra mellan manskap och befäl.

Hur ser du på lön och andra villkor till sjöss?

— Själva bruttolönen är inte speciellt hög men nettolönen är trots allt jämförbar med anda likvärdiga jobb iland. Men självklart är det viktigt att verka för högre löner och jag upplever det som mycket spännande och lärorikt att ingå i SEKO sjöfolks avtalsdelegation under avtalsrörelsen.

Du ångrar alltså inte att du började segla?

— Nej, det gör jag inte även om jag idag också upplever att det fackliga vardagsarbetet ger mig mycket. På sikt kan jag mycket väl tänka mig ombudsmannabanan.

— Fackföreningsrörelsen behöver kombinera erfarenhet med ungdomlig entusiasm.

— Tyvärr är det bara att konstatera att facket idag är en krisbransch. Facket måste kunna följa med i utvecklingen men har inte lyckats marknadsföra sig. När vi exempelvis lyckas bra i förhandlingar måste vi bli mycket bättre på att föra ut detta till medlemmarna. Ser man på LO i valrörelsen så gjorde organisationen knappast någon glad och märktes knappast alls vilket var olyckligt.

Mikael Lindmark ingår i SEKO sjöfolks ungdomsgrupp.

— Gruppen har en jämn könsfördelning och några uteseglare är också med vilket är positivt. I ungdomsverksamheten gäller det att ha tålamod, kunna erbjuda utbildningar och annat som känns relevant.

Mikael Lindmark har sedan han gick ut sjömansgymnasiet i Helsingborg för tio år sedan seglat i både färjor och utebåtar.

— En oroande utveckling i samhället är främlingsfientligheten, fortsätter Mikael Lindmark.

—Här upplever jag att fackföreningsrörelsen måste ta ett större ansvar för att bekämpa främlingsfientlighet. I en facklig organisation måste alla vara välkomna oavsett ras, kön, religion, sexuell läggning och därför är det i fackliga sammanhang viktigt att markera mot främlingsfientlighet och diskriminering av alla former.

—Som facklig organisation måste vi representera alla medlemmar. På Aurora är vi många nationaliteter som jobbar och fungerar bra tillsammans. Däremot är det sällan politiska diskussioner ombord.

Vad brukar du göra när du är ledig?

— Då går mycket tid åt tillsammans med min flickvän och lilla dotter på fyra månader, svarar Mikael Lindmark.

— Att få barn var en stor och fantastisk omställning i livet. I centrum för allt hemma numera är vår lilla dotter.

— Jag försöker också hålla mig i fysisk trim, spelar innebandy tre gånger i veckan och cyklar en del.

— Under åren har jag deltagit i en del motionslopp på cykel. Som helsingborgare är jag självklart också intresserad av fotboll och går gärna på Olympia när HIF seglar, slutar Mikael Lindmark.

Sjömannen 6/2010 15

“SIS otänkbart för oss socialdemokrater” — För oss socialdemokrater är det självklart att säga nej tillett svenskt internationellt skeppsregister, ett så kallat SIS. Det säger S-riksdagsmannen Ander Ygeman, ny ordförande i Riksdagens Trafikutskott, när Sjömannen träffar honom i riksdagshuset en iskall decembereftermiddag.

Anders Ygeman

Text: Lennart Johnsson — SIS innebär en allvarlig förändring av svensk arbetsrätt och går helt emot den svenska modellen på arbetsmarknaden, framhåller Anders Ygeman.

Anders har vuxit upp i Stockholm där han fortfarande bor. Tidigt blev han aktiv i ungdomsförbundet SSU och var bland annat under en tid vice ordförande i förbundet.

— I Riksdagen började jag redan 1995 då jag var rätt ung. Jag efterträdde MajBritt Theorin när hon blev EU-parlamentariker, berättar Anders Ygeman.

Han har under riksdagsåren hunnit med utskott som Utrikesutskottet och Miljö- och jordbruksutskottet.

— Alla utskott är intressanta och viktiga på sina sätt men visst känns det som en spännande utmaning att bli ordförande i Trafikutskottet. Det innebär bland annat att jag är gruppledare för S i utskottet.

Anders Ygeman framhåller att Trafikutskottet arbetar med en lång rad viktiga trafikfrågor som måste lösas under mandatperioden.

— Det handlar till exempel om hur vi ska verka för att överföra gods från vägarna till järnväg och sjöfart, att få människor att åka mer kollektivtrafik och annat.

— En viktig fråga som behandlades i Riskdagen precis innan julen 2010 handlade om ett regeringsförslag om att kraftigt höja biljettpriserna på Öresundsbron för tågpendlare. Om det förslaget hade gått igenom skulle det innebära en allvarlig risk att kollektivtrafikåkandet över bron minskade.

En sak som Anders Ygeman funderar på är varför det är så trögt att få höghastighetståg i Sverige.

— För mig är det obegripligt att den borgerliga regeringen halverar nyinvesteringar för järnvägen och för över pengar till vägarna.

— När man talar om att det är komplicerat att få höghastighetståg måste vi komma ihåg att det inte handlar om någon ny teknik. Japan har haft höghastighetståg på egna spår i 46 år och idag är länder som Ryssland, Tunisien och Marocko i full färd att planera för höghastighetståg. Det är 16 Sjömannen 6/2010

länder som knappast tekniskt är mer avancerade än vad vi är. I Sverige däremot har vi ännu så länge inte en enda meter vilket är olyckligt för kollektivtrafikresandet.

Tror du att det är risk att det trots allt kommer ett svenskt internationellt skeppsregister?

— Jag hoppas och tror inte det, svarar Anders Ygeman.

— Utredaren Bjelvenstam var i sina slutsatser tydlig med att han inte tror på ett SIS, bland annat på grund av de negativa konsekvenser ett sådant register skulle få för den svenska arbetsmarknadsmodellen.

— Däremot är min bestämda uppfattning att vi redan idag borde ha infört tonnageskatt, något som borde ha kommit redan i början av den förra mandatperioden.

— Det är obegripligt att alla andra sjöfartsnationer i Europa utom Sverige har infört tonnageskatt, inte minst mot bakgrund av att samtliga riksdagspartier påstår att de står bakom en sådan skatt. Vad jag förstår har frågan redan utretts tillräckligt och det i princip bara är en teknisk fråga hur lösningen ska se ut. Regeringen måste

självklart agera så att vi under 2011 har en tonnageskatt för den svenska sjöfarten.

Enligt Anders Ygeman borde det finnas stora möjligheter att flytta gods från landsväg till sjöfart och järnväg.

— Inte minst med tanke på Sveriges geografiska läge bör vi satsa mycket mer på sjöfarten som i grunden är en transporteffektiv och miljövänlig transportsektor.

På europeisk nivå efterlyser Anders Ygeman bland annat att utländska åkerier som kör på Sverige börjar betala kilometerskatt.

— Det är märkligt att svenska åkare måste betala kilometerskatt i Tyskland medan däremot inte utländska åkare måste göra det här.

— Hur ser du på regeringens agerande för att motverka trafikens påverkan på miljön?

— Min uppfattning är att regeringen tyvärr inte har något intresse av att ta tag i trafikens miljöproblem. Regeringen tar inga som helst egna initiativ utan verkar bara vilja haka på förslag från Bryssel.

Fortsättning nästa sida

“Ett SIS kan stoppa utflaggningen” — Jag är uppvuxen vid havet i Göteborg och min far och farfar seglade så sjöfarten har alltid legat nära mitt hjärta.

— För svensk sjöfarts överlevnad tror jag att det är nödvändigt med ett svenskt internationellt register även om det på kort sikt kan innebära färre manskapsjobb för svenskt sjöfolk. Det säger Annelie Enochson riksdagsledamot från KD som sitter i trafikutskottet.

Text: Lennart Johnsson Utöver att Annelie Enochson vill ha ett internationellt register har hon länge drivit frågan om att tonnageskatt införs.

— I tonnageskattefrågan har vi tyvärr ännu inte fått med oss finansdepartementet men jag utgår från att en sådan skatt införs inom något år.

Annelie Enochson berättar att det har betytt mycket för henne att hennes farfar och far seglade.

— Havet har alltid känts nära för mig.

Farfar var på sin tid Sveriges yngsta kapten på segelskutan Ruby. När min far gick iland blev han rektor på Sjöbefälsskolan.

Själv funderade jag faktiskt en tid på att läsa till sjökapten men så blev det inte.

Livet ville annorlunda. Jag är gift med en underbar smålänning som inte alls är båtintresserad, säger Annelie Enochson leende.

— Men han tycker i alla fall att det är

Fortsättning nästa sida

— Sjöfarten har alltid legat nära mitt hjärta, säger Annelie Enochson, riksdagsledamot för KD.

Forts: SIS otänkbart för S

som RUT-avdraget, anser Ygeman.

— För svensk socialdemokrati är det ett svaghetstecken att vi inte klarade av att driva våra frågor. Nu är det nödvändigt att fackföreningsrörelsen är med och sätter agendan i samhällsdebatten. Ta bara att i valrörelsen våra motståndare framgångsrikt drev budskapet att A-kassan är ett bidrag när det i verkligheten handlar om något helt annat, om en form av trygghetsförsäkring.

Enligt Anders Ygeman är det viktigt med facklig-politisk samverkan men att det då även handlar om att facken lyckas sätta sin dagordning i denna samverkan.

— Svensk arbetarrörelse måste börja tala om vilken politik vi har som svarar mot vanliga människors vardagsproblem.

— Utan tvekan är mycket av det som vi i S gjort bra, men samtidigt är det åtskilligt i vår politik vi måste ompröva. Vi får inte glömma att vi har förlorat två val i rad.

Tror du att det är möjlighet att svensk socialdemokrati kan komma tillbaka i regeringsställning?

Hur är det att arbeta i opposition i Riksdagen?

— Att vara i opposition är tveklöst mycket mer komplicerat än när S är i regeringsställning, svarar Anders Ygeman.

— För oss gick det riktigt dåligt i valet.

Men även om det är en tuff utmaning att jobba på i Riksdagen gäller det att gå vidare och vara ett aktivt oppositionsparti.

— Vi socialdemokrater måste bli bättre på att driva vår politik och inte minst att lyssna in vad väljarna sa i valet.

— När vi nu går vidare är det nödvändigt att löntagarna, fackföreningsrörelsen. är med och sätter dagordningen i samhällsdebatten. Ett misstag av S i den senaste valrörelsen är, som jag ser det, att vi ägnade månader åt att diskutera frågor som kanske bara berör en procent av det svenska folket.

— Samtidigt som klyftorna i samhället blir allt större diskuterades i valrörelsen främst frågor som berör ett fåtal i samhället

— Ja, det gör jag definitivt, svarar Anders Ygeman.

— Men för att lyckas med detta måste vi kunna föra ut och driva frågor som berör Sveriges löntagare och inte tillåta de borgerliga partierna att sätta dagordningen i samhällsdebatten.

Du lägger ned din själ och ditt hjärta i politiken. Hinner du med någon fritid också?

— Ja det gör jag. När jag är ledig är det för mig viktigt att vara med mina barn. Jag tycker också om att vara ute i naturen och att åka skidor vilket det ju är goda möjligheter till den här vintern, slutar Anders Ygeman.

Nästa möte för Trafikutskottets nya ordförande denna dag var med de tre sjöfacken som kom till Riksdagen för att presentera sin syn på svensk sjöfart.

Fotnot: Den borgerliga regeringen förlorade någon dag senare omröstningen om Öresundsbroavgifterna vilket innebär att det inte blir någon chockhöjkning av biljettpriserna för tågpendlare över bron.

Sjömannen 6/2010 17

Forts. “Ett SIS kan stoppa...

OK att jag har en liten båt som ligger i Fiskebäck. Och en kanot i vårt sommarparadis på Tjärnö, Sveriges pärla. Jag köpte båten efter det att vi hade varit gifta i 15 år.

Då kunde jag äntligen kalla mig kapten.

Utöver havet är internationellt arbete och Afrika ett par stora intressen för Annelie Enochson.

— På 1980-talet jobbade jag och min man i flera år i Afrika för kooperationens Utan gränser i bland annat Tanzania och Zambia. Vår dotter är född i Afrika. Kärleken till Afrika kommer jag att ha med mig hela livet även om tillvaron för många människor där är tuff.

När dottern var sju år och skulle börja skolan bestämde sig Annelie och hennes man för att flytta hem till Sverige.

— Vi flyttade hem 1990. En tid senare började jag, från början mer av en tillfällighet, engagera mig politiskt för Kristdemokraterna. I valet 1998 hamnade jag på riksdagslistan men trodde aldrig riktigt på en riksdagsvalet. Men KD gjorde ett kanonval och jag hamnade som ersättare i riksdagen och fick efter en tid en ordinarie plats.

På den vägen är det. Arbetet i riksdagen upplever jag som mycket spännande och intressant. Efter valet 2006 hamnade jag i Trafikutskottet.

Vid valet 2006 kryssades Annelie Enochson in med en stor majoritet men i provvalet till riksdagsvalet 2010 placerades hon på andra plats på riksdagslistan trots att hon vann det lokala provvalet.

— Att jag blev inkryssad 2010 med hela 16,5 procent av KD-rösterna visar att demokratin fungerar, att väljarna röstar på den person man vill ha. Jag hade tredje mest kryss av alla KDs riksdagskandidater. Bara partiordföranden Göran Hägglund och hälsoministern Maria Larsson hade fler.

— Min devis i det politiska arbetet är att jag vill vara en röst för den som ingen röst har, fortsätter Annelie Enochson.

— Att vara politiker innebär också att du måste vara visionär. Arbetet i Trafikutskottet trivs jag med. Politiskt är jag en doer och trafkfrågorna är intressanta och viktiga för samhällets utveckling.

— Ett annat stort intresse jag har är förstås internationella frågor.

Vad tror du behövs för en livskraftig svensk sjöfartsnäring?

— Även om sjöfarten hör till transportsektorn är det också väldigt mycket av en näring. Utan sjöfart stannar Sverige, svarar Annelie Enochson.

— Trafikutskottet har jobbat mycket för att transportgrenarna ska fungera men sjöfarten var inte riktigt i fokus under den 18 Sjömannen 6/2010

Tärnvåg är en av de båtar som inte längre har svensk flagg.

föregående mandatperioden.

— Därför har jag bestämt mig för att bidra till att de sjöfartspolitiska frågorna prioriteras i utskottet under den här mandatperioden. Personligen skulle jag kunna tänka mig att bli sjöfartsminister. Statusen för sjöfarten måste höjas.

Annelie Enochson framhåller att hon är djupt oroad över den pågående utflaggningen.

— Näringen upplever idag att den inte riktigt har politiskt stöd och saknar en politisk långsiktighet. En fråga som jag alltså drivit i många år att Sverige ska införa tonnageskatt och kravet stöds egentligen av alla riksdagspartier men finansdepartementet håller emot.

Målat in sig i ett hörn — Personligen upplever jag att finansminister Anders Borg i denna fråga har målat in sig i ett hörn. Kanske är ändå möjligheterna att relativt snabbt få tonnageskatt större nu i och med det nya parlamentariska läget i riksdagen, även om det självklart är olyckligt att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.

Vad anser du om Bjelvenstams nyligen presenterade utredning om sjöfarten?

— Innan det är dags att agera behöver vi noga läsa igenom utredningen, säger Annelie Enochson.

— Tonnageskatt är ju alla partier i princip är överens om. Men jag tror också att för att få en långsiktig sjöfartspolitik måste något radikalt göras. Det är viktigt både att behålla den svenskflaggade sjöfarten men även att få en återinflaggning.

— Därför anser jag att ett internationellt register är nödvändigt. Bara under 2010 har ett 50-tal fartyg flaggat ut vilket är olyckligt.

— Handelsflottan måste bli större och

vi måste även värna om det svenska sjöfartsklustret, fortsätter Enochson.

— Visst kan ett SIS upplevas som smärtsamt i och med att en del jobb inledningsvis försvinner men jag tror det ändå är nödvändigt. Färjorna lär heller aldrig komma in i ett SIS så många sjöfartsjobb kommer att bli kvar.

— Utan svensk export ingen välfärd i Sverige så enkelt är det och här spelar den svenska sjöfartsnäringen en viktig roll.

Den svenska sjöfartsäringen har utan tvekan en framtid om vi politiker förmår att ge näringen en framtidstro. I dagens krisläge är det viktigt att sjöfacken och redarna förutsättningslöst sätter sig ned och diskuterar.

Annelie Enochson är övertygad om att SIS måste vara en del av lösningen för svensk sjöfarts framtid.

— Gör vi inte något snabbt förvärras problemen och de återstående storsjörederierna kommer att flytta ut sin verksamhet från Sverige. Utan ett SIS tror jag dessvärre på en fortsatt utflaggning vilket innebär att fler sjöfolk blir uppsagda.

Dessutom lär också sjöfartsklustret försvinna om det inte blir ett internationellt register.

— Men visst inser jag problematiken.

Svenskt sjöfolk har under åren varit och är fortfarande otroligt duktiga och deras kunnande måste självklart tas tillvara på. Även med ett SIS tror jag därför att det kommer att finnas kvar svenskt sjöfolk ombord.

— Visst kan SIS inledningsvis innebära uppsägningar men långsiktigt tror jag ett sådant register till och med innebär fler svenskt sjöfolk i båtarna.

— Den inflaggning som SIS kan komma att innebära kan leda både till nya jobb ombord i båtarna och till att nya jobb skapas i sjöfartsklustret iland, slutar Annelie Enochson.

Bäst i världen på att ta hand om sjömän Världens bästa sjömansklubb. Tidigare har de skämtat om det med kollegorna i Stockholm, men nu har gänget på Rosenhill fått bevis. I början av december tog de emot utmärkelsen i London.

Text: Klara Magnusson – Det är fantastiskt roligt, vi är stolta och hedrade, säger Göran Kristenson, f d föreståndare för sjömanscentret Rosenhill i Göteborg.

Det är dagen efter prisutdelningen och i klubbens entré står en skylt med texten ”Välkommen på världsmästarfika”. Hittills har 60–70 sjömän varit här och ätit tårta tillsammans med Rosenhills personal.

Och fler lär det bli innan dagen är slut.

Utmärkelsen ”Årets sjömanscenter” delas ut av ICSW (International Committee on Seafarers’ Welfare), som arbetar med frågor som rör sjömäns välfärd ombord och i hamn.

Eftersom 2010 utsetts till sjömannens år utlystes en tävling för att uppmuntra de som aktivt arbetar med dessa frågor. I tävlingen fanns även kategorierna ”Årets hamn”, ”Årets rederi” och ”Årets välfärdspersonlighet”.

Sjömännen har själva utsett vinnarna.

Ungefär 2 000 sjömän världen över deltog i omröstningen som pågick under några månader i somras. För någon vecka sedan kom det magiska beskedet.

Till prisutdelningen i London åkte förutom Göran Kristenson även Katarina Dahlqvist och Glenn Hjelle, båda platsombud på Rosenhill. De skrattar och säger

Stolta rosenhillare: fr.v.Annika Carlsson,Agneta Swenson, Göran Kristenson, Glenn Hjelle, Ruben Cresostomo och Gith Jansson. (Foto: Klara Magnusson)

att det var som en Oscarsgala; 150 inbjudna gäster, orden ”and the winner is…”, nervositet och pampigt värre. Prisutdelare var IMO:s generalsekreterare Efthimios Mitropoulos.

Nu står priset, en pokal i glas, på klubbens receptionsdisk.

Personalen på Rosenhill vet sedan länge att klubben är uppskattad.

– När vi kör tillbaka sjömän till fartyg säger de ofta att de just varit på världens bästa sjömansklubb, säger Katarina Dahlqvist.

Glenn Hjelle berättar om sjömän som

Göran Kristenson tar emot priset av IMO:s generalsekreterare Efthimios Mitropoulos.

klagat hos rederiet när traden ändras och deras fartyg inte kommer till Göteborg som det brukar.

Vad är så bra med just Rosenhill?

— Bra personal! säger föreståndare Agneta Swenson.

— Friendly staff är jätteviktigt. Sen gillar de vår mångfald, att vi har bassäng, bordtennis, datorer och mycket annat… att erbjuda.

Rosenhills personal servar sina gäster med allt möjligt; fixa busskort, hitta in till stan eller skicka hem pengar till familjen.

Vad det än är så försöker personalen hjälpa till. Nu ska de t ex skaffa en Clas Ohlsonkatalog på engelska till klubben, eftersom många utländska sjömän gillar butiken.

— Vi har säkert gjort en stor pr-insats både för Göteborg och för Sverige, säger Göran Kristensson. Vi vet sjömän som besökt oss och sedan tagit med sig familjen och åkt till Sverige på semester.

Hur ska ni försvara titeln framöver?

— Det här är en sporre, klart man får blodad tand. Nu är det en utmaning att bli ännu bättre, följa trender och utvecklas, säger Agneta Swenson.

För Göran Kristenson kom priset vältajmat. Den här decemberdagen är nämligen hans sista på Rosenhill. Det kommande året ska han tillbringa på Sjöfartsverkets sjömanscenter i Antwerpen.

Fakta: Nominerade till ”Årets sjömanscenter var”Freemantle, Australien – Mission to Seafarers, Göteborg – Rosenhill Seaman’s Centre, Hamburg, Tyskland – Duckdalben, Port Everglades, USA – Seafarers’ House, Venedig, Italien – Friends of Stella Maris.

Sjömannen 6/2010 19

En socialt avgränsad grupp Sociolekt är, enligt Svenska akademins ordbok, ”Språkbruk hos en socialt avgränsad grupp”.

Och finns det någon annan grupp som använder sig av sociolekt lika mycket som sjömän? Det pratas om skott, durkar och ventiler överallt och för någon som inte är född sjöman kan det vara förvirrande i början, för hur ska man veta att durk är golv och att back faktiskt ligger längst fram i båten?

Det ganska överdrivna användandet av knepiga gamla ord blir många gånger till en tävling där den som säger flest slitna sjömanstermer vinner. Den är den mesta sjömannen av dem alla, kungen av skutan.

Jag har aldrig vunnit den tävlingen.

Tvärtom är jag ganska trött på de märkliga orden och jag gör mig gärna lustig över den som alltid envisas med att säga dem.

Den som använder sig av styrbord och babord även när de är iland till exempel.

Jag har dock större förståelse för att en gammal sjöman, en sådan som har varit till sjöss mer än han har varit iland, använder sig av maritima uttryck. Då är det en vana svår att göra sig av med.

Men det fånigaste jag vet är den som gör sin första vakt på en båt och ändå envisas med att slänga sig med sjömanstermer som senast var på modet någon gång på fyrtiotalet, uttryck som är så gamla och tjatiga att de hade mått bäst av att aldrig mer sägas.

Till sådana personer och till dem som blir uppriktigt förnärmade när jag använder mig av fel ord, säger jag fel med flit.

Till en sådan person har jag inga problem att prata om stora snören istället för trossar och puttifrånkuddar istället för fendrar, att

Forts från sidan 3 ledaren vad de tre sjöfacken tycker om det sjöfartspolitiska läget och hur vi vill vara med och ta vårt ansvar för en fortsatt svensk framtid inom sjöfartsnäringen.

Vi från den sjöfackliga sidan var mycket tydliga och hade ett koncist budskap, och det var att vi vill vara med och forma en långsiktig och hållbar sjöfartspolitik för Sverige.

Det gör vi genom att ta ansvar för att Sverige ska bygga upp en konkurrenskraftig och hållbar sjöfart och vara ett föregångsland i det internationella arbetet för säkerhet, miljö och arbetsrätt.

För att Sverige ska kunna ha en konkurrenskraftig och hållbar sjöfart måste det bli enklare och billigare för rederierna att ha fartyg under svensk flagg. Det är framför allt tre åtgärder som måste införas 20 Sjömannen 6/2010

Krönika av Malin Pesson stöta på en sådan person kan ofta bli riktigt roligt.

Men varför är det så viktigt att använda sig av dessa ord? Varför kan vi inte bara kalla saker för vad de egentligen är? Men visst, vissa ord tycker jag är berättigade, som skott, tross, hytt och sådana ord som faktiskt heter så på riktigt. Men vad fasiken betyder ”under däck” egentligen och vem skulle använda det uttrycket på riktigt? som redan finns i de flesta andra sjöfartsnationer i EU: tonnageskatt, flexibelt sjöfartsstöd och enklare regelverk.

Arbetsmarknadens parter har ett ansvar för att bidra till att svensk sjöfart både är konkurrenskraftig och hållbar. SEKO sjöfolk är berett på att bidra till ett genomgripande omställningsarbete som kan sänka rederiernas kostnader.

Samtidigt är det av största vikt att riksdag och regering har ett mål med den svenska sjöfarten och tar ansvar för att detta uppnås.

Världens hav är på många sätt ett laglöst land där det dagligen begås brott mot internationella konventioner om miljö, säkerhet och arbetsrätt.

Om Sverige ska fortsätta att förhindra detta och utveckla sjöfarten, så måste vi ha en egen sjöfart och leva som vi lär. Att infö-

Vad är det för fel på att kalla det för tak?

Det hade säkert underlättat för ganska många om vi bara hade bestämt oss för att tak är tak och golv är golv.

För att inte tala om ventiler, många använder ordet ventil istället för fönster.

Men mina vänner, för att reda ut det en gång för alla kan jag berätta att ventiler är runda. Är det inte runt så är det faktiskt bara ett helt vanligt fönster.

Ledsen att jag måste komma här och läxa upp er och paja hela sjömansromantiken för er, men det är så det är. I alla fall enligt ovan nämnda bok, som för övrigt är min bibel.

Höstterminen är i skrivande stund inne på slutfasen, det är dags att packa kappsäcken och mönstra på igen över jul.

Tillbaka till chaufförerna och matjuvarna, tillbaka till dåren som har slarvat bort bilen och till supersjömännen. Men det känns alltid skönt att komma tillbaka för det finns ju ingenstans där man mer kan vara sig själv som på jobbet bland mina gamla kollegor.

För visst är vi en socialt avgränsad grupp och vi kanske behöver alla dessa slitna termer för att göra oss ännu tightare.

För vi i besättningen är ju inte bara kollegor utan vi är även familj, vänner och grannar med varandra. Och om sjömanssociolekten gör att vi känner oss mer som en grupp och om den underlättar för att göra de olika relationerna bättre då ska jag sluta klaga på det.

Jag backar och låter alla sjömansromantiker få fritt spelrum när det gäller ordval, men kom ihåg att om ventilen är fyrkantig så är det ingen ventil – då är det ett fönster.

ra ett svenskt internationellt fartygsregister strider helt emot detta.

Till sist vill jag tillönska alla en mycket god fortsättning på det nya året.

Framförallt vill jag passa på att tacka Lennart Johnsson, vår redaktör på Sjömannen, som skall ägna sig åt en del nya arbetsuppgifter under detta år och även en bit in i 2012 i vår regi, samt så hälsar vi Klara Magnusson välkommen som ny redaktör för denna tidning.

Till Lennart vill jag säga att det är Du som är denna tidning, utan dig framöver så blir det inte riktigt samma Sjömannen. Du är Sjömannen och jag vill tacka Dig för det och jag vet att vi tillsammans med Klara kan och skall försöka ta fram en ”ny” Sjömannen.

Tack Lennart!

Kenny Reinhold

Viktig information om ditt försäkringsskydd Medlemsförsäkringar: I Ditt medlemskap i SEKO sjöfolk ingår följande försäkringar hos FOLKSAM: Behöver Du hjälp eller har olika frågor om försäkringarna så tar Du kontakt med Din fackliga företrädare. Finns ingen klubb på arbetsplatsen kontaktar Du den ombudsman som har hand om det rederi/företag som Du arbetar på eller Medlemsservice.

Vill Du veta mer om de olika försäkringarna gå in på: www.folksam.se/sekosjofolk

Kollektiv hemförsäkring - GF 14 800 för bosatta i Norden Efter 12 månaders sammanhängande medlemskap alt. efter övergång till oss från annat LO-förbund där Du hade kollektiv hemförsäkring.

Medlemsolycksfall Fritid – TFF – GF 10 500 och GF 11 800 Gäller olycksfallsskada under fritiden.

Läs mer på Folksam hemsida.

GF 11 800 – upphör vid 65-års ålder. // GF 10 500 – gäller i medlemskapet

Medlemsbarn

Barngrupplivförsäkring – GF 10 500 – 18 år

Barnförsäkring – Sjuk- och olycksfallsförsäkring för barn och ungdom – Tecknas av gruppmedlem el. gruppmedlems make/registrerad partner/sambo för deras barn och barnbarn - bosatta inom Norden.

Begravningshjälp för avlidet barn som är stadigvarande bosatt i Norden på medlemmens adress.

Sjuk- och efterlevandeförsäkring – GF-15 001 – 65 år

Kompletteringsförsäkring – utförsäkrad TGL – GF 14 095 – 65 år Gäller vid dödsfall för de medlemmar som inte har någon TGL-försäkring genom anställningen.

Inkomstförsäkring för boende i Sverige – GF 14750 - medlemmar tillhörande både SEKO/SEKO A-kassa Vid ofrivillig arbetslöshet. Berättigad till ersättning är medlem med inkomstgrundande inkomst över 18.700 per månad.

Max 100 ersättningsdagar. Läs mer/Ansökningsblankett kan laddas ner på www.seko.se under fliken Medlemsnytta , välj Inkomstförsäkring i vänsterkanten.

Gruppförsäkringar – Folksam.

Nedan redovisade gruppförsäkringar ingår inte i medlemsavgiften men kan köpas förmånligt p g a medlemskapet.

Om Du har frågor om dessa försäkringar – kontakta Folksam direkt eller: www.folksam.se

Allriskförsäkring – för boende i Sverige Har två personer i hushållet kollektiv hemförsäkring ingår allriskförsäkringen.

360 dagen, när ev. sjuklönen från rederiet är slut och om FK betalar ersättning. Vid arbetslöshet kan man vara berättigad genom efterskydd i försäkringen. Vid sjukersättning kan månadsersättning utgå.

TFA – Trygghetsförsäkring Arbetsskada

Efter fullgjord karens ger försäkringen ökad trygghet vid sjukdom och dödsfall (utan nedtrappning av beloppet p g a ålder); Ersättning vid vissa diagnoser.

Ersättning vid långvarig arbetsoförmåga.

Du kan medförsäkra Din make/maka, sambo eller registrerad partner.

För olycksfall i arbetet, färdolycksfall - ej med trafikförsäkrat fordon, eller vid arbetssjukdom.

Om Du råkat ut för skada skall Du anmäla skadan till Din arbetsledare som skall göra en skadeanmälan till Försäkringskassan samt en skadeanmälan till TFA (AFA).

Fritidsolycksfallsförsäkring – GF-15001

AGB – Avgångsbidrag/Omställningsstöd

Gäller för medförsäkrad make/maka, sambo eller registrerad partner.

Gäller om Du blivit uppsagd p g a arbetsbrist.

Medlemspension - pensionssparande

Premiepensionsförsäkring

Eget sparande inför pensioneringen.

Gäller endast för de som är anställda. Vid sjukdom eller vid föräldraledighet betalar försäkringen premien till Avtalspensionen under en viss tid (annars betalar arbetsgivaren).

Våra avtalsförsäkringar - AFA: Behöver Du hjälp eller har olika frågor om försäkringarna så tar Du kontakt med Din fackliga företrädare. Finns ingen klubb på arbetsplatsen kontaktar Du den ombudsman som har hand om det rederi/företag som Du arbetar på eller Medlemsservice.

Vill Du veta mera: www.afaforsakring.se och gå in under försäkringarna.

AGS – Avtalsgruppsjukförsäkring Är ett komplement till sjukpenning dag 1-

Fler tips - titta på www.skyddsnet.se OBS. Du som fyller 65 år efter den 1a januari år 2010. Håll utkik i brevlådan.

Folksam skickar ut ett erbjudande om pensionärsförsäkring.

Försäkringen skall tecknas inom 90 dagar.

Sjömannen 6/2010 21

(Riv gärna ut och spar m

Bra att veta som medlem!

Ny medlem i SEKO sjöfolk Du som är ny som medlem i SEKO sjöfolk måste för att bli medlem i SEKOs arbetslöshetskassa, själv skriftligen göra ansökan om inträde.

Ansökningsblankett för inträde finns på sidan här intill.

ÄR DU MEDLEM I A-KASSAN??

Du som har tillfällig anställnig eller som i nuläget inte har någon anställning kan bli medlem i arbetslöshetskassan.

Gäller även för dig som tidigare fått avslag på din inträdesansökan.

Fyll i blanketen härintill och sänd till oss.

Betalar du rätt medlemsavgift?

Läs under rubriken ”Medlemsavgifter för år 2010”. Där framgår även hur du går till väga om du vill söka/är berättigad till ändrad medlemsavgift.

Du som betalar din medlemsavgift med inbetalningskort Inbetalningskorten sänds ut i mitten av månaden.

Arbetslös del av vecka Du som arbetar del av vecka samt stämplar upp resterande dagar av veckan, får endast kompletteringsstämpla i 75 dagar.

Därefter ges ersättning enbart för hel arbetslös vecka.

13.00-15.00, fredagar 13.00-15.00.

Besökstid 9-15. Det är lunchstängt 11.3012.15.

Nytt medlemsnummer till medlemsservice är 0770 45 79 50.

Från utlandet är numret: + 46 770 45 79 50

Boka alltid tid med ombudsmännen! Är det något medlemsärende du vill diskutera med en ombudsman, tänk på att boka tid med denne.

Detta gäller för samtliga ombudsmän på kontoren i Göteborg, Stockholm och Helsingborg.

Har du frågor omkring detta kontakta oss på medlemsservice.

Besöks- och telefontider på medlemsservice

Arbetslös Du skall gå till Arbetsförmedlingen och anmäla dig som arbetssökande 1:a arbetslösa dagen, även om du har utlagt vederlag Detta för att du inte skall missta din sjukpenningsgrundande inkomst på Försäkringskassan.

Måndag-torsdag klockan 09.00-11.00 samt

Ungdomsmedlemskap för medlemmar under 25 år SEKO sjöfolk har beslutat att införa ett ungdomsmedlemskap.

Det innebär en medlemsavgift på 100 kronor i månaden för medlemmar under 25 år

i totalt sex månader. Kontakta medlemsservice på mailadressen: medlemsservicesjofolk.se eller ring 0770 457 950 för att bli ungdomsmedlem.

Medlemsavgift 2011 För aktiv medlem är avgiften till förbund och arbetslöshetskassa 518 kronor i månaden.

För pensionerad medlem är avgiften till förbundet 112 kronor per månad.

Reducerad avgift per månad beviljas efter ansökan under följande förutsättningar.

– Vid studier under terminstiden: Sänd in en kopia på beslutet Du fått från CSN eller skolan till SEKO sjöfolk.

-–Vid föräldraledigt (i mer än 6 mån).

– Vid arbetslöshet (i mer än 6 mån).

– Vid sjukdom (i mer än 6 mån) är.

Glöm ej ev. AFA-försäkring.

– Övergår sjukskrivning till sjukersättning Sänd in en kopia på beslutet från

22 Sjömannen 6/2010

Försäkringskassan.

– Vid avtalspension. Sänd in beslut från pensionsutbetalaren.

En ansökan enligt ovan kan hämtas på www.sjofolk.se eller kontakta din klubb/avdelning.

Betalning av medlemsavgift Genom avtal med redareföreningen dras Din medlemsavgift från lönen varje månad.

Medlem som har ersättning från a-kassan får automatiskt medlemsavgiften dragen på denna ersättning.

Om medlemsavgift inte blivit dragen från lönen viss månad, sänds inbetalningskort hem automatiskt.

Meddela oss om förhållandet ändrats

och ingen ersättning från a-kassan utgår vid exempelvis sjukdom eller studier. Då skall inbetalningskort sändas hem för egen betalning.

Utlandsadress/tillfällig adressändring Meddela medlemsservice om Du flyttar till adress utanför Sverige eller om Du vill ha din post från oss till annan adress än din folkbokföringsadress.

Information om kollektiv hemförsäkring Premien för Din kollektiva hemförsäkring, som Du får efter ett års medlemskap, ingår i medlemsavgiften.

Om Du inte bor på din folkbokföringsadress, och vill att försäkringen ska gälla för den bostad Du bebor, skall Du själv meddela Folksam detta.

medlemsinformationen

Fyll i ansökan om medlemskap i A-kassan för Service och Kommunikation Genom avtal blir du automatiskt medlem i SEKO sjöfolk när du får anställning inom svensk sjöfart. Arbetsgivaren drar din fack- och a-kasseavgift på din lön.

För att även få medlemskap i A-kassan för Service och Kommunikation måste du skriftligen ansöka om detta. Detta regleras i Lagen om arbetslöshetskassor 34§: ”Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har var och en som vid ansökningstillfället förvärvsarbetar och uppfyller villkoren i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde. Även den som vid ansökningstillfället inte arbetar har rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa, om han eller hon uppfyller villkoren när han eller hon senast arbetade. Rätt att bli medlem har dock inte den som är medlem i en annan arbetslöshetskassa, eller har fyllt 64 år.

När medlemskap i arbetslöshetskassan beviljas anses inträdet i kassan ha skett första dagen i den kalendemånad när ansökan gjordes.

Som föreskrift till 34 § regleras: ”Inträdesansökan skall vara skriftlig och ställas till kassan. Uppgifterna i ansökan skall kunna styrkas med erforderliga intyg.”

OBS! Viktigt!

Du ska omgående sända in denna ansökan till a-kassan.

SEKO Sjöfolk Fjärde Långgatan 48, våning 8 413 27 GÖTEBORG

Ansökan om medlemskap i A-kassan för Service och Kommunikation PERSONUPPGIFTER Personnummer:

För- och efternamn:

c/o:

Adress:

Postnummer:

Postort:

E-postadress:

Telefonnummer hem:

Mobilnummer:

Arbetsgivare:

ÖVERGÅNG - har arbete eller är arbetslös (gäller även utlandsarbete) Övergång från annat förbund eller a-kassa

Jag arbetar för tillfället

Nej

Ja

Om du är arbetslös - uppge din senaste arbetsgivare och telefonnumret dit

Jag är arbetslös

SÖKANDENS UNDERSKRIFT

För- och efternamn

Ort och datum

KASSANS NOTERINGAR Avdelning

Utsänd

Kassaföreståndarens underskrift

Inträde

.

Sjömannen 6/2010 23

Myteri i M/T Joxson Chemfun?

Novell av Ove Allansson Illustrationer Lars Mellis Melander

De tre sjömännen hade nyss, på flygplatsen O´’Hare i Chicago, bordat planet till New Orleans. Där skulle en av Joxsons agenter möta och färden gå vidare uppför Mississippi till den kemikalie- och produkttanker som av vissa sjömän kallades Joxson Chemfun. Denna dam var på nära 34 000 dödviktston och bar i sitt giftiga inre trettioen tankar, varav sjutton i rostfritt stål och fjorton specialmålade.

Utan att behöva tala om det just nu hade matros Hans Larsson, båsen och förstestyret klart för sig varför hon kallades Chemfun. Det byggde på en gammal grej från andra tankers – när gubbsen börjar skratta trots skitjobb och skyddsdräkter vid arbete nere i tankarna är de gaspåverkade, dags att gå upp.

Den storvuxne båsen, båtsmannen, kallades Bulben därför att han sköt fram en betydande bulb, magen. Han hade farit i Chemfun tidigare, berättade nu om henne och att han dessutom en gång sett hen24 Sjömannen 6/2010

ne som nybyggd från luften: – Hon flöt därnere som en mönjeröd men förstås förbaskat komplicerad pråm.

Senare skulle Hans Larsson, Hasse, ombord lära känna Bulben som god yrkesman och en skojfrisk person. Vad gällde magre, men senigt starke Hasse hade denne rakat av sig det skägg han tidigare dolde ansiktet i. Varför? Skyddsmasker för jobb nere i tankarna slöt inte tätt om man bar skägg.

Förstestyrman satt tyst, men var givetvis lite galen liksom den han skulle avlösa.

Många styrmän med ansvar för olje- och kemikalielaster, styrmän som andades in lasternas gaser, ansågs mer eller mindre tossiga. Skyddsmasker och kontrollrum hjälpte inte helt, tankdäck är också en arbetsplats – även för pumpmän, båtsmän, matroser och reparatörer.

Matros Hasse bar på en icke uttalad fråga: hur många tankbåtssjömän bär på sjukan tankerfnatt utan att det yppar sig på

ett alltför tydligt och avvikande sätt? I vilken grad är jag själv skadad?

Planet dånade sydvart, mot New Orleans, tiden var i börrjan av åttiotalet och flera decennier innan orkanen Katrina skulle ödelägga stora delar av jazzstaden New Orleans. *** Agenten, tjockmagad och med en bulb värdig Bulbens, mötte upp med en skåpbil och förklarade att han måste ha med en vän på resan. Visst, de hämtade upp vännen som bar på en avsågad hagelbössa, en säkerhetsåtgärd meddelade agenten. Både denne och vännen var vita män.

De körde längs invallade Mississippi, i träskmarker norrut mot Baton Rouge.

Utefter floden fanns en rad lastageplatser, ofta med enkla träbryggor och några framkrypande slangar likt förvuxna träskormar.

Hasse visste, han hade varit i trakterna

tidigare med en annan tanker. Han kallade de här delarna av Mississippi för Kemdiket.

Utanför en by fanns en skylt: Café Mark Twain. Skylten fick igång beläste Hasse som påpekade att Mark Twains rätta namn var Samuel Clemens. Denne hade som före detta flodlots på Mississippi tagit namnet Mark Twain efter den av lotsarnas knutar på lodlinan som markerade två famnars djup, mark twain.

Hasse hade alltid beundrat den transportled Mississippi utgjorde med sina imponerande ”pråmtåg”. Han hade sett väldiga anhopningar av ”vagnar”, pråmar, i ett enda bogsersläp eller framför en skjutbogserare.

Agenten hade svårt att hitta rätt lastbrygga. För att orientera sig körde han in i en liten by. Där på torget satt en rad svarta män. När agenten frågde om vägen öppnade han endast den lilla ventilationsrutan. Hasse såg hur agentens vän nervöst fingrade på det avsågade hagelgeväret.

Tack vare byborna fann agenten rätt lastbrygga. Chemfuns skeppare mötte på bryggan, hälsade dem välkomna. Bulben hade berättat han var ogin med övertidsersättning och annat och kallades kapten Vrång. *** Chemfun förhalade mellan flera bryggor, sög i sig olika oljor och giftigheter däruppe i Mississippi och lastade sedan vidare i Houston-distriktet för Far East. Största tanken på runt 3 000 kubikmeter hölls tom och rengjord för en så kallad värmelast som skulle tas in på andra sidan Panamakanalen, i Vancouver, Kanada. Den lasten skulle till Syd-Korea.

I en liten tank och innan kanalen lastade Chemfun rom, i Kingston, Jamaica.

Romen skulle pumpas iland i Japan.

Under resan från Panamakanalen upp till Vancouver hade båsen Bulben, pumpman Lars, Hasse och de andra matroserna mycket arbete ute på däck för att isolera huvudstimröret och smårören, smålinorna.

Detta för att kunna hålla uppåt nittio heta ”celsiusar” i den stora tanken för den kommande värmelasten. Isoleringsmaterialet visade sig senare inte lämpligt utan det mer eller mindre smalt sönder av värmen från rören.

Alla ombord i panamaflaggade Chemfun var märkligt nog svenskar. Manskapet arbetade på villkor i det av Sjöfolksförbundet godkända INT-avtalet, Internationaliseringsavtalet.

Hasse, sjöfackligt utbildad via Sjöfolksförbundets kurser, tog i Chemfun på sig

det tunga jobbet att i duster med kapten Vrång få rättsida på övertidsersättningen.

INT-avtalet innehöll en rad konstigheter och var egentligen avsett för ro-ro-fartyg. I det avtal Hasse kände till var avsatt tjugo timmar för förtöjningar, skyddsarbeten, brandövningar och livbåtsmanövrar — arbeten som inte gav någon övertidsersättning.

Kapten Vrång, som uppenbarligen kommit snett när det gällde avtalet, försökte hävda att även övertidsarbete, till exempel tankrengöring, skulle ingå i undantaget och övertidsersättning inte utgå. Hur som helst lyckades Hasse rätta till felaktigheterna. Kapten Vrång gav med sig, men skällde Hasse för den kommunist han var. Visst, Hasse kände sig hedrad.

Men Chemfuns befälhavare fick ett ont öga till Hasse, som däremot berömdes av besättningen. *** Utrymmena ombord var rymliga, stora hytter med duschar och gemensam mäss för alla, plus en dirtymäss om man åt eller fikade i smutsiga arbetskläder. Dessutom fanns två teverum med videosystem.

Liksom de övriga ombord hade Hasse en syrgastub med munstycke hängande i hytten. Tuben gick att hänga på axeln eller ryggen i en sele, detta för att i ett kritiskt

läge med gasutsläpp kunna ta sig till livbåtarna. Även under visst arbete ute på tankdäck hade man nytta av syrgastuberna, till exempel när man tog vissa prover vid manifoldrarna.

Eftersom den största och tomma lasttanken var rengjord och de övriga tankarna fulla slapp man än så länge att gå ned i tankarna för rengöring.

Inte bara Hasse var en skicklig yrkesman. Kocken var en hyvens matlagare, hade dessutom en bakgrund som konditor.

Kaffebrödet var av av högsta klass, emellanåt bakelser.

Repen, reparatören, hade tidigare även arbetat inom plastindustrin. Detta kom till nytta efter en tidigare resa då ett svårt oväder drabbade masten för akterlanternan – masten vek sig över den ena livbåten och skadade denna. Efter ett misslyckat försök att i land få den i armeringsplast byggda livbåten reparerad tog sig Repen an saken och lyckades med diverse trix hela livbåten.

Efter framkomsten till Vancouver, helt nära jul, uppstod frågan om inte dessa yrkesmän och alla andra ombord vore värda att njuta julskinkornas fröjder. Till sin förskräckelse hade den i övrigt hyllade kocken och den mindre populäre hökaren, stewarden, ansvarig för ekonomiavdelningen, upptäckt att det inte fanns några julskinkor i någon av frysarna.

Sjömannen 6/2010 25

Skeppshandlarna i Vancouver? Nej inga julskinkor. *** Första kvällen i Vancouver hade Hasse lyckats hitta en gammal vän bosatt i staden, en utvandrad timmerman, Ville. De for hem till Villes vän, en värmlänning och slaktare som kursade julskinkor till svenskarna i Vancouver.

Dagen efter berättade Hasse för den djupt bekymrade kocken om den gemytliga kvällen tillsammans med Ville och dennes vän slaktaren.

— Du kanske kan rädda julen Hasse, sa kocken, jag ber dej på mina bara knän att hjälpa till med att få tag i nåra julskinkor.

— Jag ringer Ville och hör om han vill be sin vän slaktarn att greja skinkor. Jag hoppas att det ska funka.

— Jag vet inte hur det ska gå annars, utan skinka på julbordet.

Hasse ringde och Ville lovade att höra med sin värmländske vän.

Fyra timmar senare steg enligt kocken en ängel ombord – denne hade vingarna infällda och var i skepnad av en utvandrad värmländsk slaktare som hade med sig tre julskinkor.

För att slaktaren skulle få snabbt betalt lade Hasse ut 100 dollar vilket denne ängel var nöjd med, liksom med några flaskor som på julafton, i slaktarens hem, kunde hjälpa till med svenska julsånger, kanske rent av: Räven raskar över isen, får vi lov, får vi lov att sjunga slaktarens visa.

På kvällen, samma dag som julskinkornas ängel hade landat ombord, avgick Chemfun mot Japan. Den ömtåliga flytande lasten, som behövde runt nittio ”celsiusars” hetta för att inte stelna, gjorde det nödvändigt att gå motsatt storcirkelkurs, alltså söderut för slippa den kyla, med låg havsvattentemperatur, som annars skulle göra det svårt att hålla rätt temperatur på lasten från Vancouver.

Nu funkade det så ombord att Hasse måste gå upp till befälhavaren för att få tillbaka sina hundra dollar. Han gjorde det dagen efter avgången. Kapten Vrång vägrade.

— Är du så dum att du har betalt dom får du väl stå för skinkorna!

— Då ska du inte ha nån skinka snåljåp, det är ju inte du utan rederiet som ska betala, du måste lätta på skeppskassan.

De grälade vidare och senare på dagen sa kapten Vrång till förstestyret att inte betalar jag något till den där kommunistdjäveln.

Detta att befälhavaren, alltså rederiet, vägrade att betala väckte ilska; julskin26 Sjömannen 6/2010

korna skulle ju finnas på julbordet tack vare Hasse. Nog tusan skulle kapten Vrång tvingas betala. Nevermind med stålarna, sa Hasse, men det är ju principen det gäller. *** Julafton inföll mitt i veckan och när Chemfun passerade datumgränsen brassades en dag bort, vilket gjorde att det inte blev många ordinarie arbetsdagar den veckan, innan julen. Vakterna togs förstås som vanligt och andra nödvändiga arbeten utfördes. Självfallet hade kocken, hökarn och andra inblandade i byssan mycket arbete med julmaten. Visst steg havsvattnets temperatur, men illa nog så bjöd den omvända storcirkelkursen söderut på allt sämre väder, läget försämrades också av att isoleringen på ångrören smalt sönder, tålde varken rörens hetta eller blåsten.

Det dåliga vädret medförde ideliga överspolningar av det lågt liggande tankdäcket – båsen Bulben menade att hon var som en ubåt i övervattensläge. Stormen tillsammans med ett påfund av kapten Vrång och förstestyret – att försöka isolera ångrören med säckväv fick givetvis avbrytas på grund av risken att spolas överbord.

De avbrutna isoleringsförsöken bidrog till ett ökat spring till kontrollrummet, även av de som inte hade där att göra, men som var intresserade av att temperaturen kunde hållas för värmelasten.

Till slut gick det inte att vistas ute på däck, livet ombord blev instängt i akterbygget, vakter och frivakter togs i en rullande eller stampande plåtlåda. Alltsammans bidrog till att stämningen ombord försämrades och – fick till följd att ilskan kanaliserades i starkt ökande strömmar mot kapten Vrång som vägrade att betala rederiets skuld till Hasse, betala julskinkan.

Dagarna före jul vågade Vrång inte gå ned till den gemensamma mässen, andremaskinisten hade hotat honom med stryk och talat om myteri. Fartygets befälhavare intog sina mål i hytten eller uppe på bryggan.

Ju närmare julafton man färdades på Tidens ocean desto mer piskades stämningen upp. Skeppskamraterna dunkade Hasse i ryggen. Stå på dej! *** Telegrafisten, denne eterns riddare, var nu, någon dag innan julafton, upprörd över kapten Vrångs vägran att låta rederiet betala skinkan. Chemfuns gnist tog därför kontakt med marinens långresefartyg Älvsnabben – efter en viss smugglingsaffär kallad Älvsnapsen. Hennes position var några dygn söderut.

Det råkade vara så att gnisten hade en bekant i Älvsnabben som var telegrafist, radioofficer. Kanske på skoj, men ändå med ett visst allvar, meddelade Chemfuns

gnist att det var en trygghet att ha ett fartyg ur örlogsflottan så nära utifall den av oväder hårt plågade Chemfun även skulle drabbas av myteri.

Orsak? Gamle trådlöse vän i Chemfun, detaljer please!

Du förstår att inför julen fanns inte en enda julskinka ombord, men julen räddades genom att en av matroserna gjorde en hjältemodig insats, högt värderad av alla ombord, utom vår kapten. Matros Hasse lyckades greja julskinkor via en väns bekant, en till Vancouver utvandrad värmländsk slaktare, närmare bestämt från Torsby. Visst, så långt var allt gott och väl.

Gode broder i Chemfun, vad hände sedan? Vilka dunkla krafter lät sig inte lugnas av julskinkornas ankomst?

Lika gode broder i Älvsnabben, jag ryser inför den mörka stämning som finns här ombord i Chemfun, den som kan komma att orsaka vad vi kan kalla julskinkemyteri. Alltsammans beror på att vår förstockade kapten och därmed rederiet vägrar att betala de julskinkor som matrosen Hasse, en djupt kännande social människa, betalade den gode slaktaren för, alltså förskotterade.

Efter dessa i etern utflygande ord greps Chemfuns gnist av eftertankens kranka blekhet, skyndade sig att meddela att myterihotet var ett skämt, men att stämningen ombord som sagt var irriterad, ja hotfull vad gällde befälhavaren. *** Efter telegrafistens kontakt med Älvsnabben stegade Hasse upp till bryggan och informerade kapten Vrång: — Nu behöver du inte vara orolig längre, gnisten har kontaktat flottans Älvsnabben, som du vet finns söderut. Skulle det braka till med ett myteri därför att du vägrar betala mej för julskinkorna så anropar gnisten Älvsnabben om hjälp. Mayday, mayday!

— Försvinn från bryggan!

— Du det är ju julafton i morgon, jag fasar vad som kommer att hända när gubbsen får några julsupar innanför västen om du inte pröjsar skinkorna. Du är väl beväpnad?

— Försvinn sa jag!

— Du ska veta att flera av styrmännen och maskinisterna och vi manskap inte vill se dej i närheten av julbordet i vår gemensamma mäss. Julskinkorna kommer att specialbevakas så att du inte kommer åt dom!

— Lämnar du inte bryggan på momangen, så …

Trots dessa ord till julskinkornas räddare ”dan före dopparedan” pallade befälhavaren inte för trycket. På julafton, efter den obligatoriska glöggen vid trekaffet, kallades Hasse upp på bryggan och fick betalt. Men uppenbarligen såg sig Vrång inte som välkommen till julbordet, han beordrade mässman upp till hytten med en bricka julmat. Hasse var inte småsint efter segern utan lade frivilligt på rikligt med julskinka.

Däst efter den goda julmaten tog telegrafisten åter kontakt med gnisten i Älvsnabben, förklarade myterihotet avvärjt och att nästan alla firade en trevlig julafton, sjöng gladeliga sånger. Assistans från örlogsflottan skulle inte behövas.

Efter dramat kring julskinkorna blev vädret bättre. Japan nästa – av någon anledning vägrade japanerna att godkänna romen. Men annat flytande gods, olika oljesorter och kemikalier, lossades planenligt i japanska hamnar.

Värmelasten från Vancouver hade lyckligtvis inte stelnat, kunde pumpas iland i Sydkorea. Rommen läktrades över till ett mindre flytetyg utanför Taiwan.

Under den fortsatta resan mot varvet i Singapore blev arbetet hårt och tungt med rengöring av de tomma tankarna. Hasse och de andra var helt inneslutna i kemdräkter, heltäckande gummidräkter, syrgastuber på ryggen och syrgasmasker. Även vid tankrengöringen användes vissa farliga ämnen, men mest kokhett vatten.

Vid ankomsten till varvet i Singapore mönstrade befälhavaren av, sörjd och saknad av ingen. Hasse uttalade den misstanken att kapten Vrång i fortsättningen skulle vara beredd att låta rederiet betala julskinkorna.

Efter varvsbesöket fortsatte rengöringen, det var noga inför nästa last: metanol.

Joxson Chemfun var på lätten destinerad till Nya Plymouth, Nordön, Nya Zeeland.

Dit hade man cirka två veckors gångtid.

Hasse hade som härdad tankbåtssjöman inga förhoppningar om längre liggetid, men det tog ändå tre dygn att låta Chemfun dricka sig full på metanol.

Tandvärk gjorde att han lyckades få ut en hel fridag. Med tanden lagad hade han tid att se sig om i Nya Plymouth. Han hade alltid önskat att komma till Nya Zeeland och nu var han här. Både kiwis, de vita, och maorierna tycktes vetgiriga, både på mathak och pubar kom han i samspråk med folk. Urbefolkningen, maorierna, och deras tatueringar, hade han läst en del om.

På ett hak fick Hasse syn på en affisch om dans på The Mill. Det klack till under boetten: Jag ska banne mej dansa med en maorierkvinna!

Han gick ombord, klädde upp sig och lyckades få med Repen till The Mill. Visst dansade han flera gånger med en brunhyad skönhet – som berättade att fadern var holländare och modern maorier. Nej, du får inte följa mej hem!

Trots de få dygnen kom Hasse att tycka om landet down under, tycka om grönskan och geografin med de vulkaner han skymtade. Inte minst uppskattade han Nordöns utdragna gryningar och skymningar, så olikt tropikernas korta ridåfall. Nya Zeeland påminde om Sverige och intog en säker plats bland de minnen från andra länder han skulle komma att bära med sig efter fyrtio år till sjöss.

Berättelsen ingår i OA:s novellsamling “Myteristen” som kommer ut förhösten 2011 på Tre Böcker förlag Sjömannen 6/2010 27

Pengar luktar inte Novell av Tomas Abrahamsson illustrationer Lars Mellis Melander

I ett bevarat kurirbrev skriver Napoleon till sin kejsarinna Josephine: Min älskade kommer till Paris i övermorgon. Längtar efter dig! TVÄTTA DIG INTE! Napoleon hörde tydligen till den sorts människor som inte ryggar för kroppsodörer, en like var salongsuppassaren SvartePetter på gamla transaren Margarella, en ädelfikus som jämt gick omkring och snusade sig i armhålorna, det gav honom en grundtrygghet under irrfärderna på de sju haven, menade han.

Petter hade en gång gått i land i Durban för att se sig om efter manligt sällskap, han skröt jämt att han kunde lukta sig till likasinnade, och var borta i tre dagar. En timme innan Margarella skulle segla och stuert för länge sedan gett upp hoppet, kom Petter tillbaka ombord, svårt uttröttad och stinkande, buren i gullstol av fyra glada mörkhyade pojkvänner, som visade sig vara garvarlärlingar. När Petter kvicknade till, fann han att den enda ägodel han hade kvar i behåll, förutom kolonialshortsen och en urblekt skjorta, var ett märkt 28 Sjömannen 6/2010

spaderess. Det var så han fick namnet Svarte-Petter.

En som däremot var extremt känslig mot kroppsliga utdunstningar, både egna och andras, var kapten Frantzén på Skeldervik, han gick jämt omkring i fartyget och snokade, insvept i ett moln av förnäm eau-de-cologne, och jagade med hugg och slag den svettige förstekocken in i duschrummet närhelst han råkade på honom. Frantzén gick kökstjuren på nerverna, och för att hämnas blandade kocken laxermedel i skepparens vickning.

När vickningen serverades, var Frantzén plötsligt inte hungrig längre, som alla goda befälhavare var han utrustad med ett sjätte sinne, han lät den matfriske maskinchefen sätta i sig hela anrättningen. Chiefen blev svårt drabbad, och eftersom han storleks- och temperamentsmässigt liknade en bergsgorilla, skyndade sig förstekocken att mönstra av i nästa hamn, innan chiefen hunnit hämta sig.

Dessa exempel visar hur lukter har påverkan på mänskligt beteende, det är till

och med några vetenskapsmän som hävdar att kvinnor väljer ut sin tillkommande med luktsinnet; det kan mycket väl vara sant, jag erinrar mig om att förstekocken på Skeldervik var ungkarl. Forskarna har också konstaterat att hundar har en miljon gånger känsligare luktsinne än människor, och det kan också stämma, jag kommer ihåg att förstekocken berättade att han skaffat hund, men att den sprungit bort.

När den för sin snålhet beryktade kejsaren Vespasianus en gång i fiskalt nit lade skatt på Roms offentliga urinoarer, tyckte hans son Titus att det hade gått för långt, och med tanke på anläggningarna, sa han åt fadern att den här skatten sannerligen stank. Kejsaren tog då ett mynt han hade till hands, förde det till sonens näsa, och sa: ”Pecunia non olet”, vilket betyder ”Pengar luktar inte”. Dessa bevingade ord får stå som motto till följande lilla historia.

**** Servitör Hasselgren på gamla Stena Germanica var förtjust i växlingsbiträdet

Dolly, men han kunde inte för sitt liv tända motsvarande ömma låga i växlingsbiträdets anspråkslösa bröst, det var snarare så att Dolly avskydde anblicken av Hasselgren, och sällan försummade att säga ett ont ord om den stackars servitören.

Kanske storleksskillnaden spelade roll, åtminstone för Dolly: Hasselgren var två meter lång, medan det späda växlingsbiträdet inte nådde över en och sextio, då skall man tänka på att hon gick omkring i högklackat. Hasselgren kunde alltså med lätthet konstatera att Dolly inte hade mjäll, och Dolly kunde spegla sig i servitörens namnbricka i rostfritt stål, som han enligt reglementet bar på serveringsrocken.

Första gången de träffades var när Dolly som nypåmönstrad skulle gå ombord och Hasselgren skulle hasta i land med smuggelgods i form av billigt tyskt kornbrännvin i två bruna smärtingbagar. Hasselgren skyndade sig på, för kumpanen Dallerman stod på kajen och signalerade att kusten var klar, den loje och korrupte tullmästaren Stora Braket hade ensam vakt, och under hans pass kunde man få iland det ena och det andra.

För övrigt kallades Stora Braket en gång upp till den fruktade övertullinspektör Sabel, man hade jämfört beslagsstatistik; det visade sig att under fem års tid hade Stora Braket inte lyckats haffa någon besättningsmedlem, och Sabel undrade vad som stod på. Stora Braket blev inte svaret skyldig.

— Det skall jag säga övertullinspektören, att mina kollegor gömmer sig bakom skjul och containrar och då och då hoppar di fram och gör beslag hos nå’n besättningsman. Det tycker jag är ett uselt, lömskt och bakslugt beteende! Under mitt pass går jag omkring fullt synlig nere på kajen, och då skall herr övertullinspektör veta, att då vågar sig ingen fan på att smuggla!

Sabel kunde inte anföra något mot detta, även om han hade sina misstankar, och Stora Braket fick träda i tjänst igen.

Men för att återgå till det första mötet mellan Dolly och Hasselgren, så hade den extraknäckande servitören bråttom den där förmiddagen, och hade siktet högst inställt, så han märkte inte Dolly förrän han med fart brakade in i henne, båda stupade mitt på landgången.

Efter att Dolly känt efter att hon troligtvis inte hade brutit några ben, och samlat ihop sina trunkar, gav hon Hasselgren en alla tiders överhalning. Hasselgren lyssnade trollbunden, han var svag för bestämda kvinnor, han betraktade den pikanta uppnäsan och den något breda

munnen (ja, under omständigheterna var den ännu bredare än vanligt), det förtjusande hårburret och de blåa ögonen bakom glasögon på sned, och föll – ännu en gång – för det blivande växlingsbiträdet.

Men tyvärr var känslorna som sagt inte besvarade.

Dolly rynkade kritiskt på näsan åt hur Hasselgren svettades, han hade tyvärr egenheten att transpirera omåttligt i kinkiga situationer, och hans fotsvett kunde gröpa ur korksulor på ett par dagar. Dolly avrundade utskällningen med att fräsa: — Och dessutom stinker du, din idiot!

Varefter hon gick, Hasselgren kunde notera två saker: han var kär och bara två av tio flaskor Kornbrand hade klarat sig.

Under de månader som följde gjorde Hasselgren ideliga försök att stämma Dolly vänskapligt sinnad, men alla trevare stöttes bort med hårda ord, hånfulla blickar och gliringar om kroppsodörer. Hasselgren led kärlekskval, bara torftiga substitut fanns att tillgå, men situationen var omöjlig att lösa. Den olycklige servitören resignerade, livet gick med en gäspning vidare på sin väg mot universums slut.

**** Nu var det på det viset, att på den tiden bodde servisen i dubbelhytter, Hasselgren delade hytt med servitör Micha från Jugoslavien, en verklig humorist, som jämt skämtade om sin kamrats spelvanor: i hopp om att bli rik spelade Hasselgren Lotto varje vecka, under tio års tid hade han vunnit brutto åttio kronor, men Hasselgren var en uthållig karaktär som inte gav saken förlorad, varje lördag var han förmögen till resultaten kom.

Grön vakt var alltid i Kiel på lördagar, och Hasselgren, nyfiken på om miljonerna trillat in, brukade på kvällen ringa på radiotelefonen ombord till sin bekant Andersson med läppen i Göteborg, och fråga om rätt rad. Märk väl att detta var före mobiltelefoner och internet, nära i tid, men ändå så långt borta.

En helg fick Micha för sig att spela Hasselgren ett elakt spratt: han kände också Andersson med läppen, och eftersom Hasselgren hade låtit Lottokupongen ligga framme på bordet, skrev Trajko av en rad, ringde till Andersson och tubbade honom att uppge de numren när Hasselgren i sin tur ringde upp.

Prick klockan åtta tysk och svensk tid på lördagskvällen, mitt under middagsrusningen, ringde Hasselgren traditionsenligt upp Andersson, som höll masken, och servitören höll på att svimma av glädje när det stod klart för honom att han var miljonär. Det första han gjorde var att bege sig

till intendentkontoret.

Tjänstgörande intendent var Erich Schartzwalder, en grov och brutal typ av tysk härkomst, som om han fötts tjugo år tidigare skulle varit till ovärderlig hjälp åt Adolf Hitler och hans anhang. Schartzwalder och Hasselgren hade haft sina kontroverser, och när Hasselgren utan att knacka stövlade in på Schartzwalders kontor, blev denne inte glad där han satt och bläddrade i diverse papper och funderade på sattyg.

— Vad står på? skällde intendenten.

Skall inte du vara i matsalen och servera så här dags, va?

— Här är det förbanne mig slutserverat, din snåle surkålsfantast, röt Hasselgren, slet av sig servitörsjackan och slängde den över huvudet på intendenten. Jag har nämligen nyss blivit miljonär på Lotto, ska du veta, och ämnar inte jobba en sekund längre på din sketna skorv. Jag säger upp mig med omedelbar verkan!

Hasselgren lämnade intendenten glad i hågen och utan att bekymra sig över hövan för morgondagen. När han gick satt fortfarande Schartzwalder där med serveringsjackan över skallen, det såg ut som han mediterade eller tog någon mystisk plattysk kur mot förkylning. Växlingskontoret låg emellertid vägg i vägg med intendentens krypin, så Dolly hade hört hela uppträdet, herrarna hade inte snålat med röststyrkan.

Dolly tänkte i sitt stilla sinne: växla pengar är noga räknat en trist och dåligt betald syssla, och alls inte något att bygga en framtid på. Hon började göra vissa överväganden.

Klockan elva knackade det på Hasselgrens hytt när han låg och ömt smekte Lottokupongen. Där stod Dolly, med blygt sänkt blick. – Jag kunde inte undgå att höra om din tur, sa hon. Det här måste firas. Kom med till mig, jag har en flaska champagne på lut!

Sjömannen 6/2010 29

Hasselgren kunde inte greppa vidden av sin lycka, det liksom svindlade för honom: bli miljonär och umgås med Dolly på samma dag! Han såg i detta ögonblick inget som helst samband mellan de två händelserna, utan svävade på moln av hänförelse.

Väl i Dollys hytt gjorde de snabbt slut på champagnen, varpå Dolly började känna sig varm och knäppte upp några knappar i blusen. Den hastigt påkomna temperaturstegringen hindrade henne inte från att sätta sig i Hasselgrens knä, och förstulet dela ut en kyss på kinden. Hasselgren var farligt nära en blodstörtning, men klarade sig som väl var, och började återgälda ömhetsbevisen. Det ena gav det andra, och så småningom var de på väg till kojen tillsammans.

Hasselgren kunde nästan inte tänka en klar tanke längre, men en svag strimma av förnuft lyckades i alla fall tränga igenom hormondimmorna, och han kved fram: — Du sa ju att jag luktar illa?

— Pengar luktar inte, kvittrade Dolly och gled ner i kojen. För säkerhets skull satte hon emellertid en klädnypa om näsan, och log urskuldande mot Hasselgren, som inte brydde sig stort.

Det var en ljuvlig natt, åtminstone för servitör Hasselgren, och åtminstone när inte klädnypan var i vägen. På morgonen sov han djupt när Dolly skulle törna till, hon lät sin miljonär ligga kvar och snusa.

På vägen in till växlingskontoret mötte hon intendent Schartzwalder, som inte riktigt hade återfått sin mentala balans efter gårdagens konfrontation. Det blev inte bättre med det, när Dolly skarpt tillrättavisade honom för hans behandling av Hasselgren, kallade honom elak knöl och sparkade honom på smalbenet med sin spetsiga sko.

I söndagsmorgonens bleka sken tog tragiskt nog allt en ända med förskräckelse: när Hasselgren vid fartygets ankomst till Göteborg dubbelkollade Lottoraden i tidningarna mådde han illa, när han fått telefonerat till Andersson med läppen, och denne skrattat högt åt sitt och Michas practical joke, mådde Hasselgren tjuvtjockt.

Sanningen kunde inte undanhållas Dolly, som lurad och besviken på världen och männen omedelbart ansökte om förflyttning till Norgelinjen, vilket på stående fot beviljades av intendenten.

Det samtal som Schartzwalder hade med Hasselgren, när servitören stukad tog tillbaka sin förhastade uppsägning från kvällen innan, hörde ingen, men det lär ha varit ett innehållsrikt meningsutbyte. Hasselgren jobbade kvar många år på Germa30 Sjömannen 6/2010

nica, såg aldrig mer till Dolly, spelade aldrig mer på Lotto och delade aldrig mer hytt med Micha.

Så blir vi alla luttrade av våra erfarenheter, så blir vi alla med tidens gång varse om livets narrspel, att allt inte är vad det tycks vara. Men servitör Hasselgren fick i alla fall uppleva en natt av fullständig himmelsk lycka: hur många av oss får någonsin det?

Det kan ju invändas, att Hasselgrens lycka vilade på falska premisser: må så vara, men det är nog inte speciellt ovanligt. Är det då förkastligt? Olika svar torde ges av en idealist och en nyttofilosof. **** Jag satt uppe hos Svenne Whisky en gråmulen eftermiddag, då det ringde på dörren.

När Svenne gick och öppnade, stod två vattenkammade och vänliga unga män utanför, klädda i mörk kostym, vit skjorta och slips.

När Svenne dessutom kunde konstatera att deras svarta skor var välputsade, blev han misstänksam, hans onda aningar visade sig vara välgrundade.

De prydliga ynglingarna avslöjade sig nämligen som Jehovas Vittnen, hade allvarliga bekymmer om Svennes själ och ville intressera honom för tidskriften Vakttornets budskap. Svenne, en ärrad barmästare, visste hur den sortens folk skulle tas, och han tog i så det ekade i svalgången: — Mina herrar! Skäms ni inte för att försöka pracka på mig era eländiga irrläror, jag som bekänner mig till Evangeliet i dess renaste och ädlaste form, den lutheranska

trosbekännelsen, och är medlem i Fädernas Kyrka i Sveriges land! I Jesu Kristi namn, vik hädan, era Gudsförnekare och kättare, vederdöpare och fariséer! Ni Djävulens utsände och huggormars avföda, vet att det kommer att gå er illa på den Yttersta Dagen, om ni inte klär er i säck och aska, krälar i stoftet, gör bot och bättring och inträder i salig doktor Martin Luthers och kyrkoherde Henrik Schartaus heliga samfund, den Svenska Statskyrkan, och därtill betalar kyrkoskatt, helst retroaktivt!

De stackars Vittnena stod inte pall för en sådan salva, utan dröp av. Svenne belönade sig med en skvätt whisky.

— Gick du inte ur Svenska Kyrkan redan på fyrtiotalet, frågade jag, som kände Svenne som en gammal hednahund.

Svenne svarade: — Allt är inte alltid vad det ser ut att vara.

Han var tyst en stund, sedan ryckte han på axlarna som för att skaka av sig någonting obehagligt, och fortsatte: — Men oavsett, sa han, sån’t läder skall så’n smörja ha. Det är alltid effektivast att bemöta kolportörer av alla de slag med deras egen medicin, då anar de en konkurrent i branschen, och flyr fältet. Det, unge man, är en sanning som gäller livet i allmänhet, politiken i synnerhet, och framför allt i sängen!

Det sista förstod jag inte riktigt då, och förstår inte riktigt än i dag, men sorgligt nog har Svenne för länge sedan seglat iväg till The Farthest Shore, och är därmed utom räckhåll för en förklaring. Men det är väl inte allt som skall förstås eller förklaras, antar jag.

Pinsamt om tonnageskatten KD! Vi tycker faktiskt att det är rätt pinsamt när borgerliga riksdagsledamöter och ledande borgerliga företrädare skriver debattartiklar om tonnageskatten.

Senast är det kristdemokraterna Anneli Enochson och Alf Svensson som debatterar frågan. Vi frågar oss varför de istället för att skriva debattartiklar i tidningarna inte tar ett ordentligt samtal med sin egen regering?

Sanningen är ju den att det under en hel mandatperiod inte har lyfts ett finger från regeringshåll för att det ska införas tonnageskatt i Sverige.

Riksdagen beslöt redan i början av 2007 att regeringen måste skynda på arbetet med en lagstiftning om tonnageskatt.

Efter riksdagsbeslutet blev det dock stiltje trots flera påtryckningar. Istället avvisades alla förslag på området med hänvisning till ”pågående utredningar”.

I januari 2009 presenterade EU-kommissionen några strategiska mål för Europas sjötransporter. Kommissionen efterfrågade en rad åtgärder för en konkurrenskraftig europeisk sjöfart – däribland tonnageskatt. Inte heller detta dokument bet på regeringen. I mars 2009 avslogs åter alla motionskrav på tonnageskatt. En likalydande motion avslogs även så sent som på våren 2010. Det hindrade dock inte borgerliga riksdagsledamöter från Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna från att i valrörelsen återkomma med kravet på tonnageskatt.

Tonnageskattefrågan är ett tydligt exempel på att det är Moderaterna som bestämmer i regeringen och att företrädarna för de mindre borgerliga partierna är maktlösa.

Istället för att driva den politik de egentligen tror på så tvingas de agera

Avtal klart för befälsfacken De båda befälsorganisationernas respektive styrelse, som tillsammans utgör Sjöbefälskartellens gemensamma förhandlingsdelegation, har godkänt en avtalsuppgörelse för åren 2011 och 2012.

Innevarande avtalsperiod utlöper den 31 januari 2011. Årets avtalsrörelse, som var mycket kort, präglades enligt befälsflrbunden i allt väsentligt av de svårigheter som idag gäller för svensk sjöfart.

Det handlade bland annat om bristande betalningsförmåga i branschen som

lett till omfattande utflaggningar.

Sjöarbetsgivarna Sarf:s utgångsbud i förhandlingarna var 0 procent och ett i övrigt oförändrat avtal.

Uppgörelsen för befälen innebär lönerevisioner på 1,7 procent den 1 april 2011 och 2,0 procent den 1 februari 2012.

Dessutom blir det bibehållna sjuklöneförmåner under hela avtalsperioden.

Uppgörelsen är historisk genom att det är första gången på sjösidan som ett avtal ingåtts innan det löpande avtalet har gått ut.

Göran Wessman “Yokohama-kocken” är död Göran Wessman även kallad Yokohamakocken har somnat in på det sjukhem i Göteborg han bodde på under sin sista tid.

Göran började tidigt till sjöss och seglade ett antal år ut från Yokohama. Därav hans smeknamn. Göran tillhörde också under många antal år den celebra skaran som seglade ut från Antwerpen.

Där han var bofast fram till för några år sedan då han flyttade tillbaka till Sverige och Göteborg.

Vi önskar Göran en stilla seglats till den sista vilan och tackar för god vakt Karl-Arne Johansson SEKO sjöfolk Föreningen Antwerpenseglarna genom ordföranden Alf Hovenäs

transportkompani åt regeringen och ge utlopp för sin frustration på insändarplats.

Det ska nu bli spännande att se hur den borgerliga majoriteten i skatteutskottet agerar när frågan åter kommer på bordet.

Om Enochson är så ivrig att införa tonnageskatt som hon påstår sig vara så sträcker vi härmed ut en hand. För oss socialdemokrater är sjöfarten en viktig del i transportpolitiken.

Då alla partier utom Moderaterna är överens om behovet av tonnageskatt så skulle vi i utskottet på eget initiativ kunna upprätta ett förslag till en ny lag. Då kan vi äntligen komma i land i en fråga som de senaste åren mest kännetecknats av mycket snack och lite verkstad.

Christina Oskarsson Riksdagsledamot i Skatteutskottet (S) Gunilla C Carlsson Riksdagsledamot i Trafikutskottet (S)

Anna årets sjöfartsprofil Anna Risfelt Hammargren, vd för Sjöfartsforum, har utsetts till Årets Sjöfartsprofil 2010.

Enligt motiveringen har hon ”lyckats samla hela det svenska maritima klustret och hitta dess minsta gemensamma nämnare, för att tillsammans kunna skriva en nationell maritim strategi för Sverige.” Årets Sjöfartsprofil utses av Göta Älvklubben.

Några av de tidigare sjöfartsprofilerna är till exempel Anders Lindström, Berit Blomqvist och Anna Rosengren, chef för Sjöfartsmuseet i Göteborg.

Avliden Vår kamrat Roger Lyren har efter en tids sjukdom hastigt gått bort.

Vi lyser frid över hans minne Tack för god vakt och vila i frid.

Kamraterna på MT Astoria Sjömannen 6/2010 31

Keith Richards Livet fascinerande och öppenhjärtlig berättelse om ett musikerliv Jag såg någonstans att det har blivit populärt med långa boktitlar. Varför har jag svårt att förstå om det nu inte handlar om att försöka göra sig märkvärdig. I de flesta fall borde det räcka med ett par tre ord för en boktitel.

Ta exempelvis Keith Richards nyutkomna memoarer som heter ”Livet” (Norstedts) Det är självklart en fullt tillräcklig titel för att sammanfatta den legendariska Rolling Stonesgitarristens liv.

Det är en fascinerade bok om Keith Richards minst sagt händelserika liv. Man brukar säga att en katt har nio liv och i så fall har nog den gode Keith hittills levt minst ett par kattliv.

Men även om mycket i boken handlar om Richards förhållande till droger och kvinnor, ”sex, drugs and rock and roll” så är det kärleken till musiken, till bluesen och rocken som överskuggar allt. På ett ställe i boken skriver Keith Richards att den drog som för honom överskuggar allt annat är musiken.

Den dag som Keith Richards inte längre spelar i Stones finns det inte längre något Stones, världens i mina ögon på många sätt bästa och viktigaste rockbandet

genom tiderna. Samtidigt tycker jag Keith har helt rätt när han säger att det inte är något konstigt med att han kommer att spela så länge han lever. Varför skulle det vara konstigare om du spelar rock som 70åring än att jazzgiganter som Duke Ellington och Count Basie spelade sin musik långt upp i åren.

Keith Richards berättar fängslande och öppenhjärtigt om sitt liv från barndomen,

åren då Stones slog igenom och fram till idag.

Förhållande till Stoneskollegan Mick Jagger beskrivs öppenhjärtigt. Det är lätt att förstå den hatkärlek som finns mellan låtskrivarparet. Keith Richards har ingen förståelse för Mick Jaggers fjäsk för överheten och upplever det som ett svek att Jagger accepterade att bli adlad.

Något av det bästa som Stones gjorde var i slutet av 1960- och början av 1970talet med låtar som Sympathy with the devil och Street Fighting Man. Själv kommer jag alltid att minnas den gratiskonsert Stones gjorde i Hyde Park inför 50 000 personer, jag tror det var 1967, efter att ha blivit friade från anklagelser om narkotikainnehav. Då trodde jag knappast att världens bästa rockband fortfarande skulle spela år 2010. Men blir det en ny turné med supergruppen 2011 kommer jag garanterat att vara på plats vid någon av konserterna.

Men tills vidare får jag nöja mig med Keith Richards bitvis lysande memoarer ”Livet”, en bok som är ett måste för alla med minsta lilla intresse av rockmusik.

Lennart Johnsson

Någon ser dig när du petar i näsan satirer som träffar mitt i prick Med lågmäld satir beskriver paret Jan och Maria Berglin i sina teckningar tillståndet i dagens Sverige.

Läsare av Svenska Dagbladet kan regelbundet följa deras samtidskommentarer medan vi andra får nöja oss med de årligen utkommande albumen.

Det senaste albumet ”Någon ser dig när du petar näsan” (Galago) innehåller en lång rad underfundiga kommentarer till hur det är att leva i Sverige år 2010.

Paret Berglin är samhällskritiska på ett lågmält men samtidigt ofta genialt sätt.

Många gånger kommer du som betraktare att nicka instämmande och för dig själv tänka att ”javisst så här är det faktiskt.”

Deras humor är träffsäker och otroligt dagsaktuell och många av deras teckningar som lågmält häcklar överheten stämmer 32 Sjömannen 6/2010

till eftertanke. För var det verkligen det här Sverige vi hade tänkt oss.

Helt klart var det ingen slump att Jan och Maria Berglin vid ett tillfälle nominerades till Stora Journalistpriset i kategorin Årets berättare.

Alla läsare av ”Någon ser dig när du petar i näsan” har många högtidsstunder framför sig. Det är bara att sätta sig i favoritfåtöljen, svepa in sig i filten och börja njuta av albumet.

Jan och Maria Berglin visar med sina teckningar att bilder med några korta kommentarer ofta kan säga mer än tusentals ord.

Följande lilla mästerliga

kommentar säger egentligen allt om vad den så kallade arbetslinjen går ut på.

Lennart Johnsson

Burma Boy skildrar krigets vansinne ur en barnsoldats ögon Krigets vansinne har skildrats många gånger i bokform. Inte minst har det skrivits mängder med böcker om andra världskriget.

En gripande och intressant krigsskildring som nyligen kom ut är ”Burma Boy” (Leopard förlag) av den nigerianska författaren Biyi Bandele.

Boken skildrar kriget i Burmas djungler i mars 1944 ur den nigerianska barnsoldaten Ali Bananas ögon. Ali är bara 14 år men har ljugit om sin ålder för att bli soldat och kriga för britterna i kampen mot de japanska ockupationsstyrkorna i Burma.

Burma Boy beskriver både rörande och skrämmande krigets verklighet sett ur Ali Banas ögon.

Länge verkar han mest tro att det hela är en spännande lek men när han och några andra soldater skickas ut på ett extremt farligt specialuppdrag tvingas han lära sig vad krig handlar om. När en av hans bästa

vänner dödas brister allt för barnsoldaten Ali. ”Han hade överlevt på en diet bestående av iglar.

Vaktposten kastade en enda blick på den nakne afrikanen. Som sjöng för full hals när han närmade sig taggtråden, och skyndade fram för att hjälpa honom in. Ansiktet var förskräckligt svullet och täckt av igelbett. De förstod inte vem han var men de visste att alla svarta män i Burma måste höra till den egna styrkan.”

Författaren Biyi Bandele tillhör den nya generation av intressanta afrikanska författare som förhoppningsvis den svenska publiken får läsa mer av. Burma Boy är en enastående roman som också har uppmärksammats över hela världen. Biiy Bandeles far är för övrigt krigsveteran från striderna i Burma under andra världskrigets slutskede.

Lennart Johnsson

Vips så blev det liv Poeten Bob Hansson har börjat synas överallt.

Han dyker upp som underfundig och mysig kommentator i SVTs kulturprogram, han medverkar på utsålda poesiföreläsningar över hela landet och mycket annat.

Nyligen kom Bob Hansson också ut med romanen ”Vips så blev det liv” (Ordfront), med undertiteln eller en hyllning till blågrönalgen.

Boken är lika annorlunda och speciell som personen Bob Hansson verkar vara.

På ett plan är det en berättelse om poetens yttre resa genom livet som tar sitt avstamp just i en resa till Indien.

Men det är också en berättelse om en inre resa i livet med många tankar och funderingar.

För som Bo Hansson skriver så är livet egentligen en parentes mellan två rejäla osannolikheter. ”Jag vet inte om ni någonsin har försökt hitta er själva. Jag vet inte om ni liksom jag har funderat på att göra detta i Indien, om ni också trott att det nog är lättare att hitta sitt sanna jag två hundra mil bort i ett jättekonstigt land

där alla pratar hieroglyfer, än på den plats man redan är…

Första gången jag kom till Indien så kom jag inte till Indien. Jag hamnade istället i ett inrökt limbo.

Där fick jag sitta utan mat och känna mig som världens mest misslyckade världsresenär.

Och det enda man egentligen kunde göra i den här lådan var att börja röka. Så då gjorde jag det.”

Bob Hansson funderar mycket i boken på livet och varför det blev som det blev.

Han är också en fängslande berättare som säger mycket klokt om sakernas tillstånd i en allt obegripligare värld.

“Vips så blev det liv” är en bok som inte liknar någon annan och som förtjänar att få många läsare.

Poeten och entertainern Bob Hansson är en person som i sin nya roman har mycket klokt att säga om vår allt mer galna värld.

Han gör det med ett poetiskt och blomstrande språk som är fullt med kloka funderingar.

Själv kommer jag och säkert många fler med mig att i framtiden med stort intresse

följa Bob Hansson varhelst han dyker upp.

Lennart Johnsson

Sjömannen 6/2010 33

VÄGSKÄL Det är längesedan nu. Åren har sprungit iväg sedan jag första gången steg in på Tidningen Sjömannens redaktion.

Presenterad av min nestor i skrået. Författaren och tidningens medarbetare Ove Allansson.

Under de flesta åren i krönikörens farled fanns Lennart Johnsson på tidningens redaktörsstol. Nu väntar nya uppgifter för den forne redaktören.

Under en kort tid satt jag själv som redaktör på Sjömannen innan Lennart efter ett fullbordat bokprojekt kom tillbaka och styrde upp det hela igen.

Mina första krönikor var egentligen filmartiklar där jag synade det utbud av videofilmer (VHF) som distribuerades via HKF (Handelsflottans Kultur- och Fritidsråd) till våra svenskflaggade fartyg. I uppgiften ingick också att sitta med i den repertoarkommitté som valde ut filmerna.

Det blev för min del en kort sejour eftersom jag då ansåg att utbudet i mycket bestod av amerikansk skitfilm. Sådana som inte blygdes för sitt propagandistiska budskap. Det var inte alla i kommittén som delade den uppfattningen. Amerikansk film var i stort sett bra, fick jag veta, Trots att det till och med fanns rullar som klart uttryckte att det var USA som segrade i Vietnamkriget. Hej och hå.

Första fartygsreportaget Snart fick jag förtroendet att även skriva fartygsreportage. Jag tror att jag gjorde mitt första fartygsbesök ombord på en Donsötanker, mt Ekfors. Det var på den tiden då det var självklart för alla Donsörederier att segla svenskt även om den nya tidens påtvingade rationaliseringar redan stövlat in i manskapsmässen.

Så mycket minns jag men egentligen inte så mycket mera. Hallå, det var ju 18 år sedan. Jo jag minns att en maskingubbe spelade cajunmusik i en skraltig kassettbandspelare i hytten och att kockstuerten var en söt flicka med mörkt hår och runda glasögon. Och att en matros som hette Ragnar fått guldnålen av Sjöfolksförbundet. Ett bevis på att han varit medlem i förbundet i 25 år. Guldnålen hängde på en krok under hyttventilen.

Nu skall Tidningen Sjömannen snart byta skepnad. En ny mediaprodukt skall levereras som det så vackert heter. Redan år 2011 skall den nya medlemstidningen sjösättas.

Den kommer säkert snart att hitta sin 34 Sjömannen 4/2009

Kulturkrön ika Anders Wällhed nya form och samtidigt, förhoppningsvis, bära med sig lite av det gamla. Att bara blicka framåt är aldrig bra eftersom framtiden inte går att lita på. Den har liksom ännu inte gjort sig förtjänt av det.

Nåväl, medan vi inväntar framtiden får det väl duga med en aktuell dagsnotering, Daterad just nu, alltså i den gamla ”Sjömannens” sista skälvande minut. Nu när vi befinner oss mitt i vägskälet av den långa väntan och i utkanten av det förgångna. Förresten när dagsnoteringen görs är jag nyss hemkommen från klockornas stad, Prag.

Jag går över ett blåsigt ”Heden” i Göteborg. Går mot Avenyn och stannar till vid en tom Seven Eleven butik. Läser några löpsedlar. Inget gör mig förvånad. Världen håller på att abdikera. Besvärjelser, uppgivenhet och tystnad tecknar dagsbilden.

Mona Sahlin är tydligen först ut genom att hoppa av som partiledare. Hon gör det heroiskt efter sossarnas största valförlust någonsin. I lagom tid innan nästa partikongress klipper till med schavott, skampålar och gud vet allt.

Med halvslutna ögon offentliggör Mona sin glidflykt med förklaringen att hon vill lämna utrymme för förnyelse och en politik som inte bara gick ut på att hata Reinfeldt. Ja ni vet han som alltmer spelar mysfarbror i massmedia samtidigt som han vilseleder sin egen osjälvständiga regering att hålla kvar vid sin arbetslinje.

Den politik som tydligare än någonsin går ut på att de fattigaste skall snörpas ännu mer i socialförsäkringssystemet. Och på så sätt tvingas ut på en arbetsmarknad

där det inte finns några jobb. Hej och hå.

Det där med förnyelse måste vi nog ta med en nypa salt. I alla fall så länge Ylva Johansson med blodröda läppar och hårdsminkad runt ögonen som en övermogen punkare inte inser att även hon är en verklig orsak till den negativa spiralen.

Och så länge Thomas Östros ser ut som han är helt oskyldig till valförlusten.

Nåväl! Kriskommissionärer i alla socialdemokratiska falanger förenen eder. Varför inte göra gemensam sak med ”Hovet” Inte popgruppen utan federalismens starkaste fäste som aldrig lärt sig att så fort kungen öppnar munnen så blir allt så jävla fel.

Nu senast skedde det när statschefens dygd ifrågasattes i en biografi skriven av några författare som klåfingrigt också så gärna ville berätta om monarkens liv som kung i baren. Att han vid några tillfällen besökt några maffiaägda krogar och pokulerat med små söta kaffeflickor.

Egentligen har detta ingen som helst betydelse. Oavsett hur många gånger kungen byter blad så är ändå förtroendet för monarkin ständigt sjunkande. Och med sådan fart att vi förmodligen om tio år inte har något kungahus.

I det perspektivet spelar det ingen roll om Silvia mörkar sin farsas nazistiska bakgrund, att kungen hyllar diktaturen i Brunei eller tar avstånd från säljakten i Norge.

Så är det bara. Kungahuset ställning avgörs i oerhört liten utsträckning av kungaparets enskilda klavertramp.

Förtroendet för kungahuset sjunker oavsett skandaler. Inte ens ett prinsessbröllop som kostade skattebetalarna några hundratals miljoner kan ändra på det. ”Vi säger väl så”, som vi säger i Göteborg.

Den senaste veckan i Prag har inte ens stadens hundratals spiror lyckats sticka hål på den regntunga mantel som vilar över staden.

Fukten gör sig ständigt påmind, kryper innanför vinterrocken och invaderar hela kroppen. Oftast genom näsborrarnas slussar.

Prag. den ständigt våldtagna staden lever vidare genom sina legender men äger inte sin egen tid. Det är tiden som äger Prag. Det är inte nödvändigt att förstå varför det är så. Ofta kan det räcka med att inse att tiderna förändras. Samtidigt som det är lättare att befinna sig i tidens väntrum om skallen är full av tolvprocentigt tjeckiskt öl.

Den utmärkte reseberättaren och författaren Claes Thor skriver i sin bok om Prag att det allseende ögat – tornklockan i Sankt Veitskatedralen uppe i Hradcany följer varje steg du tar. Och försöker du med rulltrappornas hjälp sänka dig ner i underjorden möter du på varje station nya vakande klockor. Därför mina vänner är Prag det absolut rätta stället om man vill summera sin egen tid.

Vägskälet Hur var det då med vägskälet? Jodå Prag har många sådana. Flanerar du i Prag går de inte att undvika. Varje vägskäl leder fram till en nu grym mellanstation löpande mellan två stadsdelar kluvna av den bedövande floden Moldau. Än lever några få pragbor som bär med sig hela denna historia. Skulle det i det historiska perspektivet finnas en förskjutning på ett och annat decennium så har det inte så stor betydelse. Inte i Prag.

Du kan mycket väl vara född som tjeckoslovakisk medborgare i den österrikisk–ungerska unionen.

Strax innan sammanbrottet för att senare i medelåldern få uppleva de avskyvärda åren under nazismen. De som började 1939 när den tyska krigsmaskinen stövlade in i staden.

Präglad av socialismens idéer är det troligt att du som äldre, efter tyskarnas nederlag och avslutade ockupation, drevs in i den klassiska kommunismens ljusa förhoppningar.

Bara för att inse att drömmen om ett fritt och demokratiskt samhälle återigen var en myt hukande under ett kallt enpartivälde. Vägskäl är bra om de leder rätt.

Men de är inte mycket att hänga i julgranen om de bara pekar ut stagnation och dålig anpassning till verkligheten.

På Václavplatsen i rikting mot Nationalmuseet i Prag stod den 9 april 1987 Michail Gorbatjov. Det var hans första möte som partichef med människorna i staden.

Det var ganska djärvt gjort av Gorbatjov med tanke på Sovjetunionens brutala intåg i Prag 1968. Den gången då den blomstrande Pragvåren totalt skövlades.

Folk minns och ännu läggs det färska blommor vid minnesplattan över den tjugoårige Jan Palach. Den tjugoårige filosofistudenten som hällde bensin över sig, tände på och brände sig till döds i protest mot Sovjetunionens intåg i Prag. Minnesplattan står fortfarande kvar där det hände.

Under statyn av Sankt Václav.

Förhoppningarna var stora när Gorbatjovs promenerade mot det Gyllene Korset

Soldaten Svejk på ölstugan Bägaren i Prag.

på Prags stora paradgata. Det var inte så konstigt. Ställer man sig på ett mänskligt torg i den stora lunchrusningen så skapar detta förhoppningar. En vilja att lyssna på rörelsen i tiden. Något som skall skynda på nya reformer och leda till en politik som skall hålla ihop och inte söndra.

Jag vet inte vad socialdemokratin i Sverige kan lära sig av detta. Förhoppningsvis något. Tiden är nu. Obalansens tid. Det stora hållfasthetsprovets tid. När allt läcker som ett såll.

När Wikileaks avslöjar hur världen ser ut och relationerna i den illegala smutskastningens tid lätt kan få relationerna mellan staterna att explodera. När glasskålen krossas och Hillary Clinton kämpar som en guldfisk efter syre.

Den tappre soldaten Svejk Under tiden sitter den evige, tappre solda-

ten Svéjk i sin slitna uniform på ölstugan Bägaren på Husova 17 i Prag. Möter gästerna i entrén och sprider sina äventyr.

Uppdiktad av Jaroslav Hasék.

Soldaten Svéjk. En ickeperson men ändå verklig i sin obrottsliga lojalitet till skälmen och samtidigt i alla tider en förebild för den lille mannen som kommit i kläm.

Som alltid hunsats av maktberusade överordnare, politiker, parlamentariker, byråkrater, diplomater och egocentriska bonusrövare.

På något sätt också en evig sjöman med framtiden stulen av de redare som uppmuntrade av borgerliga partier spanar från sina bryggvingar mot låglöneländer på jakt efter socialt skyddslösa besättningar.

Mer finns inte att tillägga just nu.

När dagen går mot sitt slut på ölstugan Bägaren i Prag, sätter även jag punkt. Och tar en bägare till.

Sjömannen 4/2009 35

Osaklig kritik mot studieresa!

Chang Strömberg, ombudsman i SEKO sjöfolk, har riktat kritik mot att Stiftelsens Stockholms Sjöfartshotell styrelse åker på en studieresa till Manila. Det framgår av en artikel i Sjömannen nr 5/2010.

Sjöfartshotellets styrelse består av 8 ledamöter. Förutom en representant från resp facklig organisation finns två representanter från Stockholms stad (politiskt tillsatta) samt tre representanter från Stockholms Sjömanshem. Härutöver finns 8 personliga suppleanter. Med undantag för de fackliga representanterna har övriga ledamöter begränsad erfarenhet av välfärdsarbete för utländska sjömän. Det gäller särskilt de politiskt tillsatta representanterna från Stockholms stad.

Sjöfartshotellets verksamhet är tvådelad. Dels tillhandahålls ett boende för sjömän till reducerat pris, dels bedrivs en välfärdsverksamhet under namnet Katarina sjöfartsklubb.

Enligt Strömberg har utländska sjömän i princip inte rätt att bo till subventionerat pris på hotellet, vilket skulle visa det oskäliga i resans syfte. Det här påståendet är felaktigt. Alla sjömän som tjänstgör på svenska fartyg har i princip rätt att bo på hotellet till subventionerat pris. I den svenska handelsflottan finns ca 800 filippiner, som har denna principiella rättighet.

Strömberg medger att tusentals utländska sjömän besöker sjöfartsklubben under kryssningssäsongen men menar samtidigt att motsvarande service ges av andra sjö-

mansinrättningar i Stockholm i dubbelt så stor omfattning utan att styrelsen i dessa stiftelser/organisationer behöver utföra långväga studiebesök i bortre Asien.

De inrättningar som avses är sjömanskyrkan och den statliga sjömansservicen.

Det finns ingen anledning för oss att lägga oss i på vilket sätt man i dessa organisationer skaffar sig kunskap om välfärdsarbete för sjömän. Föregångaren till Sjömansservice, Handelsflottans Kultur- och Fritidsråd, lät dock sin styrelse genomföra ett flertal studieresor utomlands, med deltagande även av representanter från SEKO. Det Strömberg inte nämner är att den övervägande majoriteten av de tusentals utländska sjömän som besöker Katarina Sjöfartsklubb kommer från Filippinerna.

Vi anser det viktigt att styrelsen har en bred kännedom om villkoren och den kulturella bakgrunden för de filippinska sjömännen, som är den absolut största målgruppen för sjöfartsklubben.

Styrelsen har besökt Manila två gånger tidigare, 1995 ( SEKOs representant deltog!) och 2001. Nu är flertalet styrelseledamöter utbytta och styrelsens arbetsutskott ansåg att det var lämpligt med en ny studieresa till Manila för att även de nytillkomna ledamöterna skulle få en gedigen kännedom om de filippinska sjömännens villkor. Vi, som fackliga representanter, har märkt att övriga ledamöter, med den kunskap de får genom studiebesök av det här slaget, får ökad förståelse för den service

som klubben tillhandahåller. Vi vill ha en styrelse som känner ett stort engagemang för sjömännens välfärd och som inte ifrågasätter utan vill fortsätta att satsa på välfärdsarbetet för sjömän.

Strömberg insinuerar också att studiebesöken är så frekventa att de måste anses vara något annat än just studiebesök. Styrelsen åker relativt frekvent på en studieresor, oftast för att studera andra sjöfartshotell, företrädesvis i Europa. Ibland deltar SEKOs representant, ibland inte. Vår uppfattning är att styrelsens studieresor starkt bidragit till att Stockholms sjöfartsservice har en välfärdsservice av världsklass.

Strömberg påstår också att anhöriga är erbjudna att följa med på resan. Det är helt fel; anhöriga är inte medbjudna på studieresan.

Det vore nog bra om Strömberg någon gång kunde lyfta blicken över stadgeböcker och annan formalia och istället inrikta sig mer på att hjälpa oss övriga fackliga representanter i Sjöfartshotellets styrelse att arbeta för förbättringar av vår service till sjömän, oavsett nationalitet.

Ordinarie ledamöter i Stiftelsens Stockolms Sjöfarthotells styrelse:4 Christer Themnér, Sjöbefälsförbundet Marie Halvdanson, Sveriges Fartygsbefälsförening (SFBF) Suppleanter: Leif Palm, Sjöbefälsförbundet Christer Lindvall, SFBF

Svar: Vi kräver att “studieresorna” upphör Två av styrelseledamöterna i Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotell, Christer Themnér, VD i Sjöbefälsförbundet, och Marie Halvdanson, redaktör för Nautisk Tidskrift, har bemött vår kritik av de årligen återkommande “studieresorna” i stiftelsens namn. Frågan har även internt diskuterats inom SEKO sjöfolk med samma ifrågasättande av dessa långväga “studieresor”.

AU- och styrelseledamoten i stiftelsens styrelse Christer Themnér har i alla år medverkat till förslag av dessa studieresor och har precis som i sitt genmäle även kraftfullt försvarat det nödvändiga av 36 Sjömannen 6/2010

regelbindna “studieresor”. Det som vi i alla år har ifrågasatt är om det är nödvändigt för styrelseuppdragets fullföljande att hela styrelsen vart eller vartannat år måste utföra alla dessa “studieresor”. Detta är både en formell och moralisk fråga.

Tidpunkt resmål och resenärer sedan 1999: 2008, våren Manila i Filippinerna. Studieresa för anställda på klubben.

2007, 4-8 sept Paris och franska Atlantkusten. Studieresa för hela styrelsen.

2005, 26-28 april Odessa i Ukraina. Studieresa för hela styrelsen.

2004, 5-10 okt Shanghai i Kina (besök i Pusan i Sydkorea ställdes in pga logistiska

problem med flyg mellan städerna). Studieresa för hela styrelsen.

2003, våren, Antwerpen i Belgien och Aten i Grekland. Studieresa för hela styrelsen.

2002, 14-15 maj Göteborg. Studieresa för hela styrelsen.

2001, hösten Gdynia och Gdansk i Polen tillsammans med hotellstiftelsen i Göteborg.

Studieresa för 2 ledamöter och verkställande sekreterare.

2001, 6-16 nov Tokyo och Yokohama i Japan. Studieresa för hela styrelsen.

2001, våren, Riga och Ventspils i Lettland.

Studieresa för hela styrelsen.

2000, våren, London i England. Studiere-

sa för hela styrelsen.

1999, 11-20 mars Florida i USA. Studieresa för hela styrelsen.

Till detta tillkommer studieresa 1995 till Manila som framgår av genmälet.

I genmälet från bl.a. Christer Themnér framgår att stiftelsens verksamhet är tvådelad, men enligt ändamålsparagrafen i stadgarna framgår att…

Stiftelsen har till ändamål att driva hotellrörelse för sjöfolk och därmed sammanhängande verksamhet såsom tillhandahållande av skrivoch läsrum, bibliotek samt lämplig förströelse och underhållning (slut på utdrag ur § 2 i stadgarna) Christer Themner m.fl. påstår att utländska sjömän har rätt att i princip bo på hotellet till subventionerat pris. Vad han glömmer informera om är att styrelsen tagit beslut om att utländska sjömän endast har rätt att bo på hotellet till subventionerat pris i direkt anslutning till Stockholm (på och avmönstring) och där arbetsgivaren inte betalar omkostnaderna för resan.

Detta ska jämföras med svenska sjömän som även har rätt att på sin fritid bo till subventionerat pris, och även för medföljande familjemedlemmar (utom vid resa som rederiet eller den fackliga organisationen bekostar). Detta gör att utländska sjömän, exempelvis finska, inte alls har denna möjlighet. Då en överväldigande majoritet av sjöfolksboendet på hotellet utgör övernattning på fritid så är i princip utländska sjömän förhindrade att bo till

subventionerat pris.

Att motivera resa för styrelsen till ovan redovisade “sjöfartsnationer” i studiesyfte för att utländska sjömän, bl.a. filippinska, gör korta besök på Katarina Sjöfartsklubb då deras kryssningsfartyg gör korta anlöp i Stockholm är att argumentera i grumligt vatten. Themnér m.fl. antyder även att före detta statliga myndigheten HKF och Sjömanskyrkan i Stockholm företagit liknande “studieresor”. Då vi båda suttit i dessa styrelser under många år vet vi att detta är lögn, och möjligen ett försök av Themnér att rättfärdiga sina egna “studieresor”.

Themnér framför vidare att man behöver studera andra sjöfartshotell, företrädesvis i Europa. Men några besök hos stiftelser som bedriver sjöfartshotell i Sverige verkar inte som nödvändiga “studieresor”. Han avslutar med att dessa “studieresor” starkt bidragit till att Stockholm har en välfärdsservice till sjömän av världsklass. Vi vill uttrycka det att trots “studieresorna” har Stockholm en service för sjöfolk i världsklass. Men det beror inte på att Themnér förordar och försvarar långväga “studieresor” för styrelsen, utan i huvudsak på att det finns en oerhört duktig och engagerad personal på Sjömanskyrkan i Värtan, Sjömansservice på Kaknäs och inte minst Katarina Sjöfartsklubb på Sjöfartshotellet.

Avslutningsvis vill vi påpeka vikten av att beslut i en stiftelse inte på något sätt får förfördela ändamålsparagrafens målgrupp i

stadgarna, då det inte finns någon överordnad instans som bolagsstämma eller årsmöte som ges möjlighet att besluta om styrelsens ansvarsfrihet.

I just denna stiftelse kan heller inte länsstyrelsen utföra tillsyn, enligt uppgift, med hänvisning bl.a. till att det förekommer politiskt mandat i styrelsen som ska borga för insyn m.m.

Att som Themnér föreslår “ lyfta blicken över stadgarna och annan formalia” får stå för honom och hans organisation. Som styrelseledamot i bolag, stiftelser och föreningar måste man följa bolagsordning eller stadgar.

Themnér har möjligen missförstått stadgarnas lydelse att “tillhandahållande av förströelse och underhållning” skulle avse styrelsen. Men denna lydelse avser målgruppen, som enligt stadgarna är SJÖMÄNNEN. SEKO sjöfolk kräver att dessa återkommande “studieresor” för styrelsen i Stockholms Sjöfartshotell upphör.

Chang Strömberg, ledamot Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotell Dennis Sirviö, ersättare Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotell

Svar 2: HKF gjorde mycket sällan studieresor Jag vill uttrycka mina synpunkter på ett genmäle från styrelseledamöter i Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotell. Detta med anledning av en artikel i Sjömannen 5/2010, rubricerad ”SEKO sjöfolk kritiserar Asienresa”.

Bakgrunden är att jag var chef för dåvarande Handelsflottans Kultur- och Fritidsråd (HKF), åren 1988-2006.

I styrelseledamöternas genmäle påstås att ”… Föregångaren till Sjömansservice, Handelsflottans Kultur- och Fritidsråd, lät dock sin styrelse genomföra ett flertal studieresor utomlands, med deltagande även av representanter från SEKO…”.

Avseende detta påstående i genmälet vill jag framhålla att under mina 18 år i HKF har HKF-styrelsen i sin helhet endast genomfört två kortare resor (två dagar långa). Dessa resor gjordes båda med

färja på Östersjön, till Riga respektive Tallinn.

Resorna genomfördes i början av nittiotalet i förening med styrelsens årliga planeringskonferens, och besöken i de två baltiska staterna avsåg korta studiebesök vid dåvarande sjömansklubbar i de två städerna.

Dessa besök blev inledningen till det omfattande engagemang som HKF under många års tid kom att ha i flera av de tidigare Sovjetstaterna, allt i syfte att stödja och förnya klubbverksamheten där.

Parantetiskt kan jag nämna att styrelsen också förlade ytterligare några planeringskonferenser ombord i färjor, under dygnslånga resor utan landgång.

Vad jag nu kan minnas har utöver detta, under min tid i HKF, endast ytterligare en utlandsresa företagits med en mindre och

partssammansatt arbetsgrupp styrelseledamöter.

Denna några dagar långa resa gick till Antwerpen, Rotterdam och Hamburg (där HKF hade egna stationer), med anledning av en omfattande översyn av verksamheten vid dessa stationer.

Tillsammans med min styrelseordförande har jag personligen gjort ett antal arbetsrelaterade resor inom Europa.

I övrigt har HKF alltid haft ett stort engagemang i den internationella verksamheten för sjöfolk, något som inte minst kanaliserats genom ICSW – International Committee on Seafarers’ Welfare, där HKF var Sveriges representant. Under ett par mandatperioder var jag också medlem av organisationens presidium, bl.a. som vice ordförande.

Torbjörn Cruth

I och med genmälet från styrelseledamöterna i Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotell och svaren på detta genmäle avslutas debatten i Sjömannen i denna fråga. Lennart Johnsson Redaktör Sjömannen Sjömannen 6/2010 37

Vardagsmotion uppväger bollseriernas bortfall Den negativa tendensen när det gäller fartygslagens möjligheter att seriespela inom bollsporterna har fortsatt även under 2010. Därför var det ingen anledning att ompröva det tidigare beslutet att detta är seriernas finalår.

Text: Hasse Fredriksson Givetvis kommer sjöfolket att trots detta fortsätta spela fotboll, basket och pingis men i andra former än seriespelande. För svensk del kommer bollseriernas bortfall att mer än väl kompenseras av motionerandet inom Sjöpokalen, Simcupen och inte minst Träningsverket, som kommer att kompletteras med en lagtävling.

Den internationella sjömansidrottens verksamhetsutbud präglades länge av både utveckling och förnyelse och under många årtionden fanns bara positiva förtecken. Så var det exempelvis när de från början helnordiska serierna i fotboll och bordtennis öppnades för all världens sjöfarare 1968 respektive 1981. Fartygslagens aktiva deltagande inom dessa två bollsporter sköt i höjden år efter år. Den positiva utvecklingen bidrog till seriespelande i volleyboll från 1985 medan den årliga serien i basket infördes 1993.

Deltagarsiffrorna inom alla de fyra bollsporterna höll sig länge på en hygglig nivå men har under det senaste årtiondet börjat gå ned kraftigt. Volleybollserien var den som först råkade illa ut och lades ned 2007.

På grund av den mångåriga nedåtgående tendensen beslöt The International Sports Committee for Seafarers i fjol att säsongen 2010 skulle vara finalår för seriespelande i internationell tappning också inom de tre övriga bollsporterna.

Nedläggningen av The Seven Seas Series markerar att en glansfull epok inom sjömansidrotten är till ända. Svenska fartygslag har skördat stora framgångar under den internationella fotbollsseriens 43-åriga historia.

Den allra sista årgången fick också en blågul profil genom att laget från Stena Scandinavica erövrade segerpokalen för andra året i följd. Viking Cinderella kom på andra plats och tidigare sjufaldiga VMvinnarna, finska Silja Serenade, tog hand om bronsmedaljerna. I den slutliga serietabellen var det i år en så markant nordisk dominans att 13 nordiska lag placerade sig på de 15 främsta platserna.

Trots att den internationella serien nu är nedlagd skall inte den svenska handelsflottans fotbollsentusiaster misströsta. Det var den 1951 etablerade nordiska serien som 1968 öppnades för all världens sjöfa38 Sjömannen 6/2010

En från hamnarna annorlunda miljö mötte detta gäng konditionsstarka sjöfarare som vöckte stor uppmärksamhet när de deltog i landsvägsstafetten St. Olavsloppet. (Foto: Hasse Fredriksson)

rare. När den internationella serien nu avvecklats kommer den nordiska serien åter få nytt liv, nu under namnet Nordic Open Football Series. Givetvis kommer också de enskilda arrangemangen såsom Rosenhills ”24-timmars” och Nordsjöcupen att fortsätta i oförändrad form. Även om sjöfolksfotbollen i stort, framför allt i internationella sammanhang, befunnit sig i utförsbacken de senaste åren har det funnits några arrangemang som behållit sin attraktionskraft från år till år.

Ett av dem är Nordsjöcupen i Hirtshals, där 14 lag spelade 26 matcher under den turneringens 14:e årgång. Ännu äldre är Rosenhills ”24-timmars”, som under den sista augustihelgen avgjordes för 28:e gången. Facit av fotbollsfesten på Hisingens sjöfolksoas är att det sköts 204 mål under de 54 matcherna, vilket visar på en härlig målfrossa under det intensiva dygnet. Vid turneringen på Rosenhill lade Stena Scandinavica och Viking Cinderella grunden till sina framskjutna placeringar i serien.

Sjöpokalen håller stilen Ända sedan 1954 har besättningarna på den svenska handelsflottans fartyg mätt sina krafter med varandra i friidrott. Under 2010 var det den 57:e upplagan av det attraktiva lagpris som burit namnen Prinspokalen, HKF-pokalen och Sjöpokalen.

Denna segertrofé har under alla år på ett inspirerande sätt funnits i fokus för sjöfol-

kets agerande på löparbanor, i kulringar och kring hoppgropar. Även om det blåst motvind i form av skärpt tillämpning av bland annat ISPS i många hamnar har det idrottsliga engagemanget, med undantag för bollsporterna, ändå varit så stort att deltagandet varit på samma nivå som under många tidigare säsonger. Trots att det blivit allt tuffare att arrangera tävlingar både på anläggningar och på kajen har ändå hela 57 fartyg funnits representerade av drygt 500 maritima friidrottare i kampen om Sjöpokalen.

När besättningarna inte haft tid eller möjlighet att tävla i land har det ändå skapats möjligheter för aktiviteter genom att Sjömansservice kunna erbjuda utlåning av en ambulerande friidrottsarena i form av en innehållsrik släpvagn. Flera fartygsgäng har fått tillgång till den utrustningen.

Genom sin överraskande triumf i Sjöpokalen 2009 fick gänget på tankern Margita ”blodad tand” för att satsa på att fortsätta på den inslagna vägen. Den målsättningen lyckades laget förverkliga genom att man var i tätposition under så gott som hela den nu avslutade säsongen, vilken för deras del därmed slutade med en upprepning av fjolårets seger. Närmaste utmanare var kvartetten TransPulp, Jacob Hägg, Obbola och Ortviken.

Friidrottens motsvarighet i det våta elementet, Simcupen, avverkade under den gångna säsongen sitt 26:e årsvarv.

Medan deltagandet i friidrottens lagtävling höll ställningarna gick simningens

motsvarighet bakåt genom att enbart 16 fartygsgäng deltog i denna aktivitet. Simcupen utvecklades tidigt till en duell mellan lagen på Walleniusrederiernas biltransportbjässar Turandot och Don Carlos.

De två OW-gängen, som har fördelen att ha tillgång till simbassänger ombord, akterseglade sina konkurrenter med mycket bred marginal och av dem lyckades Turandot erövra sin sjunde simcupseger. Även om det ganska länge varit vikande tendenser för de gamla, tidigare väletablerade bollsporterna så finns det en ny sådan, innebandy, vilken både bland sjöfolk och på landbacken har lockat allt fler utövare. Ingen annan bollsport har haft en så brant stigande utvecklingskurva som innebandyn under de senaste decennierna. I sjöfolksidrottens program har den unga bollsporten funnits med sedan 1995 och lika länge har det spelats ett årligt mästerskap, vilket avgjorts i turneringsform och varit öppet för lag från både fartyg och sjöfartsbranschen. Det har dock aldrig etablerats något organiserat seriespelande.

På göteborgska Rosenhill har innebandy länge funnits med som en populär motionsaktivitet på veckoprogrammet och i Stockholm har sjöfolkets varit trogna gäster på Riksidrottsförbundets utvecklingscenter på Bosön. På Bosön arrangerades i mars en turnering, som lockade åtta gäng med sjöfartsanknytning.

Trots att burväktarna gjorde allt för att försvara sina nätmaskor från påhälsning gjordes sammanlagt 88 mål under turne-

Under hösten har allt fler sjöfarare lockats till Rosenhill för att vara med om nyheten Zumba Fitness.

ringens 19 matcher. Efter ett inledande gruppspel och därpå följande finalspel kvalificerade sig lagen från Dickson och Jehander Göteborg till finalen, i vilken de förstnämnda hade bästa orken kvar då de besegrade sina motståndare med klara 3-0.

Kampen om den SM-titeln i innebandy har alltid avgjorts i Rosenhills sporthall.

När 2010 års turnering skulle spelas i november hade åtta lag anmält sig. Även nu blev det en heldag med många spänningsmättade matcher. Finalen mellan Stena Scandinavica och Sjöfartsgymnasiet i Skärhamn blev dagens kulmen. När slutsignalen ljöd visade resultattavlans siffror 7-3 i Stena Scandinavicas favör.

Sjöfarare i fjällvärlden

Genom att spurta i mål på på 2 timmar och 48 minuter placerade sig kocken Toni Österdahl, Silja Symphony, på elitmässiga 79e plats i Stockholm Marathon av de 15 000 löpare som fullföljde.

För svensk del är det positivt att konstatera att bortfallet av det hittillsvarande seriespelandet inom bollsporterna kompenseras av den sjudande utvecklingen inom de rena motionsaktiviteterna. Vid sidan av de sedan några decennier väletablerade Sjömilen, Sundsimningen och Trampfarten är det framför allt Träningsverket som lockat till flitigt deltagande. Det enkla kvalifikationskravet för deltagande är att bokföra minst en halvtimmes valfri form av fysisk aktivitet. I år har de nära 800 deltagarna genomfört drygt 28 000 motionstillfällen av skilda slag alltifrån promenader i form av ”power walking” till deltagande i konditionskrävande utmaningar som Göteborgsvarvet och liknande långlopp.

Som en extra stimulans och komplettering till friidrottens Sjöpokalen och Simcupen kommer det från 2011 att inom Trä-

ningsverket även etableras en lagtävling, döpt till Motionsligan/Ship Challenge, där de individuella insatserna räknas deltagarnas fartyg tillgodo.

Ett udda inslag i Träningsverket var det manstarka gäng sjöfarare som ingick i Team Seafarers vid deltagande i St.Olavsloppet. Ett lopp som gör skäl för benämningen världens vackraste landsvägsstafett genom sin bana längs fjällvärlden mellan Trondheim och Östersund. Flera av delsträckorna var extrema utmaningar eftersom det var stora höjdskillnader och ibland förekom passage över kalfjället.

Förutom att tävla om slutsegern i det fyra dagar långa stafettloppet prisbelönades också varje dags laginsats. När den tredje tävlingsdagens prislista fastställdes visade det sig att Team Seafarers genom sin gedigna laginsats överraskande hade triumferat i klassen Motion Mix. I en efterföljande intervju i Östersunds-Posten undrades hur det kunde komma sig att sjöfolk hade tagit sig ända ut i fjällvärlden.

Sjömansgänget trivdes så bra i den miljön att Team Seafarers kommer att stå bakom startlinjen även i St.Olavsloppet 2011.

Du, som i ord och bild vill ta del av detaljerna om det mesta som hände under den gångna sportsäsongen, kan finna dessa i årsskriften ”Sjöfolksidrott 2010”. Under fliken Motion på Sjömansservice hemsida www.seatime.se kan du dessutom finna de fullständiga resultatlistorna från de tre senaste årens tävlingar. Uppdaterade aktuella ställningar i det aktuella årets aktiviteter finns också där tillsammans med en aktivitetskalender som bl. a. innehåller inbjudningar till aktuella arrangemang.

Sjömannen 6/2010 39

Year of the seafarer in much only lip service — We had a very successful book launch for the new book Seamen’s wives in Manila recently, says Milton Unso. He is President of the Filipino trade union for seafarers’ MARINO, SEKOs working partner in the Philippines.

By: Lennart Johnsson — Around 30 people attended the launch.

It was people from Newspapers, from NGOs and local trade unions, continues Unso.

In the new book seafarers’ wives from the Philippines tell how they experience their lives.

— We from MARINO work together with organisations for seafarers’ wives around the Philippines, informs Unso.

Together with other organisations MARINO also lobby the Filipino government to ratify IMO’s proposal for a new super convention for international shipping.

— If the convention will be ratified by enough countries it could play a positive role in improving the conditions for the world’s seafarers, hopes Milton Unso.

Even if the year 2010 was declared as the year of the seafarer it in many ways just was simply lip service, he continues.

— Still there a too many cases where problems for seafarers include unpaid wages, appalling shower and toilet facilities, no heating, no fresh fruit, vegetables and bread onboard, insufficient lifecrafts and much more.

— People who think there has been action should get out of their offices and have a look what is really going on onboard many ships, means Milton Unso.

Domestic shipping

Many people visited the launch in Manila of the book Seamen’s wives.

MARINO is at the moment close to sign some agreements, CBAs, with Filipino shipping companies in the country’s domestic shipping.

— We work very intensive with the matter at present but everything must be right with these agreements. When they

The Year of the Seafarer 2010 was in much simply lip service, menas Milton Unso, Preident of the Filipino Seamen’s union MARINO.?

40 Sjömannen 6/2010

are completed and agreed by both parties it will be a kind of Magna Charta for domestic shipping in our country.

— At present seamen on board domestic ships in the Filipino shipping industry often have very bad protection. Some cadets on board the ships are not even paid. They work in the hope of later being employed by a foreign shipping company.

Besides organising and educational work for Filipino seamen and their wives MARINO has started to organise Filipino fishermen.

— In the future we also hope to work closer with Filipino seamen working on the TAP-agreement. Together with SEKO and the education organisation LEARN (Labor Education and Research

Network) we at present are preparing for a TAP-seminar in Manila in the beginning of 2011, ends Milton Unso.

Filipino seamen can get in touch with MARINO on the following e-mailaddress

milton.unso40@gmail.com

Teckna Medlem Barn Som medlem i SEKO sjöfolk har du möjlighet att teckna värdefulla tilläggsförsäkringar via Folksam.

— En bra och prisvärd försäkring att teckna som ger stöd och ersättning vid olycksfall och sjukdom är Medlem Barn, säger SEKO sjöfolks Karl-Arne Johansson.

För mer info om denna och andra försäkringar gå till hemsidan www.folksam.se

SEKO sjöfolks utbildningar år 2011

SEKO sjöfolks utbildning

Fartygsmiljökurs steg 1, 5 dagar Plats och tid: 16-20 maj Göteborg 14-18 november Göteborg Sista ansökningsdag 1 april 2010 respektive 28 september

Kursanmälan Kurs:...................................................................................

Plats och tid:............................................. ..........................

Målgrupp: Deltagarna skall vara förtroendevalda skyddsombud eller huvud- Namn:............................................................. ................... skyddsombud alternativt ha annat uppdrag i skyddskommitté eller Personnummer: ................................................................. klubbstyrelse som rör arbetsmiljöfrågor.

Innehåll: Fartygssäkerhetslagen, arbetsmiljölagen, arbetsmiljöavtal, kemiska Adress: ............................................................................... hälsorisker, försäkringar m m.

Övrigt: Deltagare erhåller ett (1) kursstipendie per kursdag vid fullgjord Postnummer: ...............Postadress: ................................... utbildning.

Telefonnummer: .................................................................

Medlemsutbildning externat 3 dagar: Kursdatum:

Plats:

21-23 mars 11-13 april 10-12 maj 5-7 september 26-28 september 18-20 oktober

Helsingborg Stockholm Göteborg Malmö Stockholm Göteborg

Sista ansökningsdag: 22 februari 15 mars 12 april 3 augusti 30 augusti 14 september

Rederi och fartyg: ...............................................................

Befattning: ..........................................................................

Fackligt uppdrag: ..................................................................

Har deltagit i förbundskurser/LO-kurser: ............................

Målgrupp: Alla medlemmar som vill lära sig grundläggande fackliga rättigheter.

Innehåll: Kollektivavtalet, AT-journaler, försäkringar, en liten inblick i aktuella Underskrift.......................................................................... lagar, arbetarrörelsens historia, opinionsbildningsarbete med mera.

Övrigt: Medlemsutbildningen är en externatkurs. Medlem skall söka den Datum................................................................................. utbildning som är nära bostadsorten, då en förutsättning för kursen är att man bor hemma och går kursen under dagtid. De som inte bor nära Insändes till: SEKO sjöfolk någon av dessa orter skall kontakta studieenheten.

Fjärde Långgatan 48 Deltagare erhåller ett (1) kursstipendie per kursdag vid fullgjord 413 27 Göteborg utbildning.

Hassan 70 år Förre mässmannen Hassan Salah El Din Salem fyller 70 år den 20 februari 2011.

Hassan, som är född i Suez, Egypten, har sedan den 10 januari 1966 seglat i svenska fartyg.

Han hade under en del år Genua som hemmahamn.

Hassan är sedan 1999 bosatt i Malmö där han trivs alldeles utmärkt.

Sin födelesedag tillbringar han i Suez, men vi hans gamla arbetskamrater kommer självklart att tänka på honom denna dag.

Hassans gamla skeppskamrater genom Erik A-son

Avled i drunkningsolycka i Slite Natten till den 23 oktober omkom Björn Gabrielson i en drunkningsolycka i Slite hamn på Gotland.

Nästan 23 år tidigare mönstrade han ombord M/V Västanvik i Slite på sin första törn som jungman. En i sanning grym ironi! Han blev 38 år gammal.

Björn var en mycket uppskattad yrkesman på däck, efterfrågad och omtyckt.

Grundlig och noggrann, med en säker blick för arbetet, vare sig han seglade i bulk, tankers eller Ro-Robåtar. Därtill händig, han satte en ära att lära sig och använda ett “gammaldags” sjömanskunnande som knopar och sömnad.

Mången gång hördes han sucka och

muttra över yngre skeppskamrater som inte lärt sig splitsa eller splejsa tågvirke ordentligt.

Under åren hann han med åtskilliga rederier, Broström och Donsö, Wallenius och Stena är bara några exempel. De senaste åren var han Bosun på däck,fortfarande med samma blick för såväl arbete som skeppskamrater. Som arbetsledare vägrade han sätta sig vid befälsbordet i mässen; Björn visste var han hörde hemma. Jag har inte bara förlorat min ende son, sjöfolkskollektivet har förlorat en ovanligt helgjuten yrkesman.

Tack för god vakt, min käre son!

Hans M, Gabrielson Visby Sjömannen 6/2010 41

Klubbordförande i SEKO sjöfolk Allandia Klubbordförande Tedde Scott Rederi Allandia AB M/S Birger Jarl Box 1151, 111 81 Stockholm Mobiltel: 070 541 47 46 E-mail:tedde.scott@hotmail.com Vice klubbordförande FredrikThorn adress se ovan Destination Gotland AB Klubbordförande Christer Engström Besöksadress: Skeppsbron 14 Postadress: Box 1234, 621 23 Visby Telefon: 0498 20 18 00, direkttel o fax: 0498 20 18 93 Mobiltel: Christer 070 564 0604 Vice klubbordförande Åke Lindström E-mail:sjofolk@gotlandica.se Broström Ship Management AB Klubbordförande Mats Olsson Stiftelsev. 10 A, 818 31 Valbo Telefon och fax: 026 13 34 60 Mobiltel: 070 67 67 372 E-mail:mats.olsson@brostrom.com Göteborg - Styrsö Skärgårdstrafik AB Klubbordförande Ralf Lindgren Postadress: Gödebergsvägen 18, 437 34 Lindome, Tel. 031 99 35 94 Mobiltel 0705 69 64 71 E-mail:goderb@hotmail.com Finnlines Ship Management AB E-mail:finnlines@sjofolk.se T.f. klubbordförande Andreas Sörensson Moblitel +46736 873181 Klubb Stockholms skärgård Klubbordförande Kenneth Österlund Lådna, 130 33 Gällnöby Telefon och fax: 08 542 47 455, Mobiltel 070 239 84 75 E-mail: kenneth.osterlund@sjofolk.se Vice klubbordförande Jesper Löngren Mobiltel 070 628 0971 jesperlonngren@hotmail.com Rederi Eckerö Sverige AB Klubbordförande Ulf Öhman Stampvägen 8 G2 FI-20540 Åbo Telefon: +358 400 53 85 67 E-mail:fortroendeman@birkaparadise.com

Stena Line Klubbordförande Jens Ole Hansen E-mail: jensole.hansen@stenaline.com Direkt nr: 031 85 51 67 Fax 031 85 53 80 Vice klubbordförande Göran Dahlman E-mail:goran.dahlman@stenaline.com Direktnr: 031 85 51 69 Thomas Stenberg E-mail:thomas.stenberg@stenaline.com Direktnr: 031 85 53 56 Adress: Stenaterminalen, Masthuggskajen, 405 19 Göteborg Svitzer Sverige AB Klubbordförande Tor Leif Davidsson Gamla Medbovägen 21 454 93 Brastad Telefon: 0523 477 40 Mobiltel: 0761 263347 E-mail:torleif.davidsson@telia.com TT-Line Klubbordförande John Thörnlund.

Besöksadress: Hamngatan 9 ”Ångkvarnen” Postadress: Box 94, 231 22 Trelleborg Telefon: 0410 560 00 eller direktnummer 0410 562 46, fax 0410 562 66 Mobiltel: 070 548 24 08 E-mail:sjofolk@ttline.se Vice klubbordförande Robert Douhan Transatlantic Klubbordförande Christer Lindgren Allévägen 81 192 76 Sollentuna Mobiltel. Christer 070 377 47 06 E-mail: christer.lindgren@rabt.se Fax: 08 754 63 76 1:e vice klubbordförande Hans Lindqvist Postadress: Silvåkragatan 37, 254 58 Helsingborg Telefon:042 12 49 91 Mobiltel: 0705 30 30 40 E-mail: hans.lindqvist@rabt.se 2:e vice klubbordförande Ulf Jörgensen Terntank Klubbordförande Sonny Ryberg Mobiltel: 0709 57 85 66 E-mail:sonny.ryberg@telia.com

Scandlines Helsingborg och Trelleborg Klubbordförande Åke Sönerud Besöksadress:Terminalgatan 1 Postadress: Knutpunkten 43, 252 78 Helsingborg Telefon: 042 18 62 14 Mobiltel 0705 18 62 14 Fax 042 18 62 15 Vice klubbordförande Tiziana Cavalli De Lonti Mobiltel: 0730 55 69 24 E-mail:seko.hbg_trg@scandlines.se Tallink/Silja Line AB Klubbordförande Folke Matrosow Besöksadress Södra Hamnvägen 50 A Postadress: Box 27295 102 53 Stockholm Telefon: 08 666 34 11 Fax: 08 666 34 18 Mobiltel:070 623 34 41 E-mail: seko@tallinksilja.com Vice klubbordförande Karin Barth

Wallenius Marine AB Klubbordförande Björn Jonasson Box 17086, 104 62 Stockholm, Telefon: 08 772 05 00 Mobiltel: 070 772 06 99 E-mail: bjorn.jonasson@walleniusmarine.com Viking Line Klubbordförande Ilkka Pekkinen Viking Line, Norra Gatan 4 AX-22100 Mariehamn Telefon: +358 405 87 3852 E-mail:huvudfortroendeman.vr@vikingline.se Tf Vice klubbordförande Lasse Grenman Telefon +358 40 54 65 448 E-mail: fortroendeman.xprs@vikingline.fi

Sjöfartsverkets Sjömansservice

Rosenhill- Göteborg

Kaknäs - Stockholm

Sjöfartsverket, 601 78 Norrköping Telefon 011 19 10 00

Köpenhamnsgatan 25, 418 77 Göteborg

Kaknäsvägen 30 Box 272 77, 102 53 Stockholm Telefon: 08 663 24 21

Telefon 031 647 960

Adresslista SEKO sjöfolk www.sjofolk.se MEDLEMSSERVICE

Tel 0770 45 79 50

(medlems- och a-kasseärenden) Besökstider: Fjärde Långgatan 48, Göteborg mån-fre 9-15. Lunch 11.30-12.15

Telefontider: mån-tors kl 9.00-11.00 och 13-15, fre13-15 Från utlandet ring +46 770 45 79 50

TALSVAR A-KASSAN

Tel 020-678 00 00

Övriga fackliga ärenden Kontakta i första hand klubbordförande i ditt rederi (se listan på motstående sida)

SEKO sjöfolk i Göteborg Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg Telefon vx: 031-42 94 20 Telefontid: 8-16 (övrig tid hänvisas till direktnummer) Fax: 031-42 95 01 e-mail: sjofolk@seko.se

Ordförande Kenny Reinhold kenny.reinhold@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 30

Ombudsman Karl-Arne Johansson karl-arne.johansson@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 37

Sekreterare Jonas Forslind jonas.forslind@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 34

Ombudsman Peter Skoglund peter.skoglund@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 24

Kassör Chang Strömberg Chang.stromberg@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 32

Lennart Johnsson chefredaktör Sjömannen sjomannen@seko.se Direktnr och mobil

031-42 95 43

SEKO sjöfolk i Stockholm Barnhusgatan 10, 1 tr ö.g.

111 23 Stockholm Fax: 08-411 69 40

Ombudsman Dennis Sirviö dennis.sirvio@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 23

Ombudsman Chang Strömberg chang.stromberg@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 32

Ombudsman Eva Bertlett eva.bertlett@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 22

Boka alltid tid med ombudsmännen!

SEKO sjöfolk i Helsingborg Karl Johans Gata 12 252 67 Helsingborg Fax: 042-18 75 85

Är det något medlemsärende du vill diskutera med en ombudsman, tänk på att boka tid med denne.

Detta gäller för samtliga ombudsmän på kontoren i Göteborg, Stockholm och Helsingborg.

OBS! Besök förbokas per telefon alternativt mail.

ITF-sektionen (International Transport Workers’ Federation) Annica Barning, ITF-inspektör SEKO Mobil 070-574 97 14 Carl Tauson, ITF-samordnare SEKO Mobil 070-592 68 96 Direktnr 08-791 41 17

Sven Save, ITF-inspektör SEKO Mobil 070-574 97 13 Kontor 042-37 43 35 Fax 042-37 43 45 Göran Larsson, Biträdande ITF-samordnare Transport Mobil 070-626 77 88

Göran Nilsson, ITF-inspektör Transport Mobil 076-100 65 12 Fredrik Brådd, ITF-inspektör Transport Mobil 076-100 64 45

POSTTIDNING B Sjömannen, Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Vilka afrikanska floder är längre än Zambesi?

Tävla och vinn fina bokpriser!

Zambesifloden Foto: Lennart Johnsson

Zambesifloden är Afrikas fjärde största flod. Men vilka tre floder är det som är längre än Zambesi i Afrika. Tävla och vinn fina bokpriser.

De två först öppnade rätta lösningarna vinner det nya praktverket om svensk sjöfarts historia Storm och Stiltje. Övriga tio vinnare får den uppmärksammade nya boken Sjömanshustru

Är Afrikas tre längsta floder?

1/ Nilen, Chobe och Niger X/ Niger, Kasai och, Kongofloden 2/ Niger, Kongofloden och Nilen Maila in era svar till lennart.johnsson@seko.se, eller skicka ett vykort eller brev till adressen Sjömannen, Fjärde Långgatan 48, 413 27 Göteborg.

Det går också att skicka ert svar via sms på telefon 070 5927081.

Välkomna med era svar! Vi behöver ha era svar senast den 31 januari 2011.