2009_5

SjĂśmannen nummer 5 november 2009

TT-Line gĂĽnger tre i Trelleborg Sidorna 4-8

I vänsterkant Egentligen är jag inte speciellt förtjust i svenska ordspråk. Ofta känns ordspråken tråkiga och förnumstiga.

Fast talesättet ”Den som gapar över mycket riskerar att mista hela stycket” är något somstämmer skrämmande mycket in på Redareföreningens senaste utspel.

I spåren av finanskrisen gick föreningen nyligen ut med ett antal oblyga krav.

Förutom att redarna vill behålla det nuvarande stödsystemet till sjöfarten, krävde man tonnageskatt och utökad kvot av antalet anställda på TAP-avtalet. Dessutom hade Redareföreningen dammat av det nygamla kravet om ett svenskt internationellt register. Tanken med ett sådant register är att gå förbi kollektivavtalen och slänga iland det svenska sjöfolket, alltså i princip att skrota den svenska modellen på arbetsmarknaden.

Reaktionerna på redarutspelet lät inte vänta på sig. SEKOs ordförande Janne Rudén framhöll exempelvis att utspelet var ett angrepp på hela den svenska fackföreningsrörelsen.

När förnuftet återvänt hos Redareföreningen bör man nog ligga lågt med de nya kraven, inse att “det är dumt att väcka den björn som sover.”

Det här med att påverka och få gehör för sina krav gentemot politiker verkar inte riktigt vara Redareföreningens bästa gren. I sju år har föreningens nästan enda budskap varit att man kräver svensk tonnageskatt. Ändå har Sverige fortfarande ingen tonnageskatt.

Den för tidigt bortgångne författaren och Sjömannenmedarbetaren Walter Nilsson sa en gång: En sak ska du lära dig och det är att en redare aldrig är nöjd. Får han en sak vill han ändå alltid ha mer.

Redareföreningen har i sitt arbete med att försöka påverka politiker mycket att lära av moderaterna i regeringen.

I fråga efter fråga lyckas arbetsmarknadsminister Littorin driva igenom antifackliga förslag i riksdagen. Samtidigt säger Littorin, och ser oändligt sorgsen ut, att regeringen måste lägga förslagen eftersom det beror på krav från EU. Det är hög tid att Redareföreningen inser att “det är bättre att ha en fågel i handen än tio i skogen.”

Sjömannen nummer 5 november 2009

Idag är det helt nödvändigt att fackligt arbeta internationellt. Det framhåller SEKOs vice ordförande Tomas Abrahamsson i en intervju. Tomas berättar också om sina många internationella fackliga uppdrag. Alfons Guinier, generalsekreterare i redareorganisationen ECSA är förvånad över den svenska regeringens agerande i tonnageskattefrågan. Philippe Alfonso från den europeiska transportarbetarefederationen ETF förklarar att federationen kommer att fortsätta kämpa för att behålla EU-sjöfolk på fartyg från EU-länder. Sjömannens internatonella block hittar ni på sidorna 22-27.

Ur innehållet i övrigt “Vissa redare är som bönder till sjöss”

sid 9

SEKO-kongress vill byta politik och regering

sid 10-11

“Vi behöver lära oss mer om våra rättigheter”

sid 14-15

S kräver lag om tonnageskatt

sid 15

Alla sägs upp - ACE Link nära konkurs

sid 16

Sjöfartsmontern slog publikrekord

sid 17

Bent jobbar med arbetsmiljöfrågor på heltid

sid 21

Informaton in English

page 31

Plus Mellis, Wällheds kulturkrönika, hamnronden, recensioner med mera

Sjömannen utges av SEKO sjöfolk och utkommer med sex nummer per år Postadress: Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Årgång 79, 2009 Telefon: 031 - 42 94 20 När växeln är stängd: 031 - 42 95 43

Lennart Johnsson E-mail: sjomannen@seko.se 2 Sjömannen 5/2009

Chefredaktör Lennart Johnsson Ansvarig utgivare: Kenny Reinhold E-mail: lennart.johnsson@seko.se Prenumerationsavgift: 130 kr/helår Postgiro 4 32 96 -3

Tryck: Litorapid Media AB 2009 Omslagsbild: Göran Persson Kock på Nils Dacke Foto: Lennart Johnsson

Flagga ut kortsiktig och dålig lösning Om man summerar de senaste åren så har sjöfolket attackerats så många gånger att jag börjar tappa räkningen på allt och alla som har oss som objekt att racka ner på. Ändå vet de flesta att vi, sjöfolket, kan slå tillbaka och förändra samt stoppa tokigheter som vi ideligen utsätts för.

Tittar vi på historien och går tillbaka till slutet av 1980-talet så har vi under ganska exakt 20 år indirekt och direkt varit föremål för ett antal hot mot existensen av svenskt sjöfolk på svenskflaggade fartyg.

Det har varit en bred front av tokiga och aggressiva förslag, både från regeringar och arbetsgivare.

Det var ganska exakt 20 år sedan hoten om att införa ett andra skeppsregister i Sverige först kom.

Samtidigt pågick striden mot det s k slavskeppet Black Prince i Göteborg.

Registrerstriden löste sig 1993 när regeringen Bildt släppte sitt förslag på register.

Efter det löste Svenska Sjöfolksförbundet temporärt uteflottans problem genom att man tecknade Europaavtal med det då största enskilda rederiet på storsjösidan, Bylock & Nordsjöfrakt.

Avtalet var ett rent bemanningsavtal i syfte att minska personalkostnaderna med 15-30 procent. År 1997 kom de fackliga organisationerna för de ombordanställda överens med redarna om TAP-avtalet. Efter flera år ytterligare av politiskt arbete nåddes den nettomodell som vi har idag och som beslutades i slutet av 2001.

Under åren fram till 2008 var situationen för sjöfartsbranschen riktigt god.

Redarna tjänade grova pengar och reallönerna för sjöfolket blev ganska bra i jämförelse med motsvarande löner iland.

Idag upplever vi, i sviterna av en på många håll näst intill stillastående sjöfartsnäring, p g a finanskrisen, att många redare närmast har gått ner i brygga. Därför börjar förstås från redarhåll den ena mer desperata kortsiktiga lösningen efter den andra att komma upp till ytan.

Vi tycker det är beklagligt att redarna springer iväg åt alla håll för att kortsiktigt försöka lösa sina problem.

Jag tror knappast att redarna får last, vilket är det de tjänar pengar på, genom att flagga ut.

Kortsiktiga förhastade beslut om utflaggning äventyrar näringen på flera olika sätt. Kanske är det mest markanta att många skolelever som är inne och utbildar sig på gymnasiet inte kommer att erhålla någon behörighet efter avslutad skolgång

Ledarsidan Kenny Reinhold och detta är riktigt dåligt för svensk sjöfart.

Idag har vi en bra utbildning. Elever är ute ett par år och seglar från grunden. De bygger upp sin praktiska erfarenhet, är de bästa eleverna av alla och det bästa sjöfolket för svensk sjöfart.

Vi vet att det idag finns en del redare som inte stöder eller delar den allmänna synen på utflaggning och behandlingen av gymnasieeleverna, men det är beklagligt att dessa negativa tankar och budskap har spridit sig i breda kretsar inom sjöfartsnäringen.

SEKO sjöfolk har som organisation hjälpt till och dessutom varit drivande med att försöka skapa en positiv bild av sjömansyrket, oavsett vilken position man har ombord. Ett sådant arbete tar många år att bygga upp. Tyvärr får det förtroendet och den bild man målat upp om sjöfarten ett abrupt slut så fort diverse negativa budskap sprids i media.

Just nu pågår dessutom en utredning om SIS, Svenskt Internationellt Skeppsregister. Det tror jag i alla fall även om jag i och för sig inte har sett uppdraget eller utredare på skrift ännu, Men bara att det talas om en SIS-uredning är allvarligt.

Själv är jag övertygad om att vi inte hade haft den svenska sjöfart kvar idag som vi ändå har, utan fackligt politiskt arbete på alla nivåer. Detta arbete är avgörande för att kunna hindra alla tokiga förslag som brukar dyka upp då och då.

För att hindra eller ändra diverse vansinniga politiska förslag, är det för att lyckas inte tillräckligt att bara vi som fått förtroendet arbetar aktivt.

De gånger vi lyckats hindra eller ändra

diverse tokigheter handlar det om att vi har haft en långt bredare uppslutning.

Viktigt är att en mängd röster protesterar och gör sig hörda. När facket hör av sig så anser många beslutsfattare att det är ju bara deras skyldighet att protestera. Möts de däremot av breda protester är möjligheten att både politiker och tjänstemän börjar lyssna mångdubbelt större.

Därför vänner, är det av största vikt att ni fortsätter med att protestera genom att prata, ringa och debattera i politiska frågor.

Som vi ofta har nämnt har sjöfolket sedan många år haft några socialdemokratiska föreningar, både klubbar och ett riksförbund. Är ni intresserade av att bli medlemmar i Sjöfolkets Socialdemokratiska Riksförbund, kontakta oss så snart som möjlig. Alla krafter behöv inför valet 2010.

Varför just socialdemokraterna? Det är egentligen inte så konstigt. Det var faktiskt en gång arbetarna och fackföreningsrörelsen som startade partiet.

Facit från de senaste 20 åren visar dessutom vilka partier som varit sjöfolkets och arbetarens vänner i riksdagen. Det har definitivt inte varit de blå partierna. Gång på gång har de borgerliga partierna gått emot sjöfolket och röstat för försämringar eller reserverat sig mot många av de beslut som varit positiva för sjöfolket.

Tittar vi längre tillbaka i tiden, när välfärdssamhället byggdes upp, när idag självklara sociala- och arbetsmarknadsförmåner arbetades fram, så har konsekvent de borgerliga partierna röstat emot. Det finns mängder med exempel på detta som till exempel den idag självklara Semesterlagen. Alla ni som kanske anser att det inte mycket som skiljer den röda och blå sidan åt, borde granska de olika ståndpunkterna och verkligen tänka efter.

En skillnad som verkligen belyser detta är ordet Välfärd. Moderaterna i regeringen avänder gärna detta ord men det är en otroligt stor skillnad på en blå välfärdspolitik och en röd-grön välfärdspolitik.

Ni är som sagt, alla välkomna att engagera er i vår förening som först och främst agerar och sätter sjöfolkets frågor på den prioriterade dagordningen.

Det är dessutom extra viktigt nu när SIS-frågan åter är uppe för diskussion. Jag är övertygad om att de röd-gröna inte stödjer denna modell för framtida svensk sjöfart. Men jag skulle inte bli förvånad om det är den linjen som regeringen Reinfeldt tänker driva om de sitter kvar vid makten efter riksdagsvalet den 19 september 2010.

Sjömannen 5/2009 3

TT-Line gånger tre i Trelleborg

Någon mil innan Trelleborg börjar morgondimmorna lätta över de skånska slätterna och en svag oktobersol börjar skymta. Vid TT-Lines terminal väntar John Thörnlund, SEKO.sjöfolks nya klubbordförande. Tillsammans ska vi denna dag hinna med besök ombord på TT-Lines tre svenskflaggade båtar Nils Dacke, Huckleberry Finn och Peter Pan.

Text o bild: Lennart Johnsson — Tyvärr har TT-Line, som en följd av lågkonjunkturen, dragit ned på servicen ombord för passagerarna, berättar John.

— Efter en omorganisation har bemanningen minskat på Peter Pan, vilket innebär en markant försämrad servicegrad både för vanliga passagerare och för lastbilschaufförerna som åker med våra båtar.

Huckleberry Finn, som går på Rostock, gör vardagar nu två turer per dygn istället för tre.

Första båt som har kommit in denna morgon är Nils Dacke.

— Jag kommer från Peter Pan och har bara gjort några pass på Nils Dacke, berättar Sandra Pettersson i intendenturen.

Hon har en kombitjänst.

— På Peter Pan trivdes jag mycket bra.

Stämningen mellan personalen var toppen. Men det blir säkert bra här också.

Nils Dacke är en betydligt mindre båt, en mer renodlad lastfärja medan Peter Pan är 4 Sjömannen 5/2009

klassad som passagerar- och lastfärja. Vi är några stycken som har flyttat över till Nils Dacke efter omorganisationen och som jobbar ihop, vilket är positivt.

Sandra har seglat i 4,5 år.

— För min del började det med ett sommarjobb 2004 och jag har blivit kvar.

Visserligen hoppade jag under en termin på en utbildning till sjuksköterska i Australien men jag kände att sjuksköterskejobbet inte riktigt var min grej.

— Att jobba till sjöss fungerar bra för mig, inte minst är den sammanhängande ledigheten värdefull. På Nils Dacke jobbar vi i två veckor och är hemma i två veckor. Så jag räknar med att fortsätta jobba till sjöss ett tag till. Något jobb i land har jag för tillfället inte lust att pröva på.

Aldrig har jag ångrat att jag blev kvar till sjöss efter sommarjobbet.

Sandra bor i Malmö.

Vad brukar du göra under din lediga tid?

— Då umgås jag med familj och vänner och tränar en del.

Kocken Ronny Persson har varit ombord i knappt fyra år.

—Under många år drev jag restauranger iland som golfkorgen i Eslöv. Men det är skönt att slippa alla krav man har på sig som egenföretagare. Redan 1975 gjorde jag min första påmönstring och seglade i utebåtar till 1985. Jag gjorde också ett

mellanspel på gamla Nils Holgersson 1987-88.

— Den första sjöperioden var jag i Wallenius och seglade runt jorden med bland annat Figaro och Madame Butterfly. En resa tog normalt tre månader och vi gick exempelvis till Japan, Korea och Staterna.

Wallenius var redan då ett föredöme vad gäller arbetsmiljön i båtarna. På bilbåtarna var vi på den tiden ungefär 30 man i besättningen.

Hur kändes det att börja segla igen efter så många år iland?

— Det var inga problem. Sjölivet sitter i ryggmärgen, svarar Ronny.

— Arbetsmiljön är bra i Nils Dacke med en rätt rymlig byssa. Att jobba två veckor och vara hemma i två veckor passar mig perfekt. Det gör att du kan ha ett normalt socialt liv. Jag bor i Höör, vilket är Skånes absoluta mittpunkt. Tiden hemma går snabbt. Jag spelar golf, kör motorcykel och har också ett hus så det är alltid att göra.

Har mathållningen till sjöss förändrats mycket från dina första båtar?

— Ja, det måste man säga. Idag serveras betydligt mer sallader och grönsaker vilket är positivt. Här ombord lagar vi mat både åt besättningen och åt lastbilschaufförerna som åker med oss. För mig är det viktigt att göra all mat från grunden och inte använda en massa halvfabrikat.

— Kanske är det därför som mina köttbullar har blivit så populära, säger Ronny Persson leende.

Ronnys kockkollega i byssan är Göran Persson som har varit i TT-Line i 24 år. På Nils Dacke har han varit sedan båten var ny 1995.

— Du har redan intervjuat mig en gång för flera år sedan för Sjömannen, påpekar Göran.

— Min första törn var i en utebåt 1970.

Jag räknar med att fortsätta till sjöss och har alltid trivts med sjölivet. Två veckor ombord och två veckor hemma passar mig utmärkt. Men det är klart att om jag får högsta vinsten på lotto kanske jag slutar segla.

Göran Persson har också en lång facklig bana bakom sig. Han satt bland annat i TT-Lines klubbstyrelse i 12 år.

— Idag har jag inga fackliga uppdrag, men det fackliga intresset har jag självfallet fortfarande kvar.

Har det varit stora förändringar under dina sjöår?

— Ja, det har det definitivt, Maskinellt är utrustningen i byssan otroligt mycket bättre än förr. Samtidigt var vi många fler i båtarna under mina första år till sjöss.

Tidigare hade vi a´´ la carte-restauranger i TT-Lines färjor medan det idag mest handlar om buffé och cafeteria. Idag är det faktiskt roligast att laga personalmaten

Sandra Pettersson har seglat i 4,5 år. Hon arbetar idag i Nils Dacke efter att tidigare ha varit på Peter Pan. — Jag började sommarjobba på TT-Line och blev kvar vilket jag inte har ångrat, berättar Sandra.

Dagens lunch för Nils Dackes besättning var fläskpannkaka, kärlektsfullt tillagad av kocken Ronny Persson

medan vi till lastbilschaufförerna brukar servera en buffé.

Vad tycker du om lönen till sjöss?

— Ser man till vad du får ut i slutändan har vi nog en rätt hyfsad lön idag. När jag började segla var min månadslön 1100 kronor och jag fick ut 900 efter skatt. De pengarna tog snabbt slut och då fick man handla på krita av hökaren.

Medan jag samtalat med Göran Persson har Ronny Persson gjort klart dagens personallunch, hemlagad fläskpannkaka.

Det doftar ljuvligt när han tar ut plåtarna med pannkaka från ungen.

En stund senare kan jag och John Thörnlund konstatera att fläskpannkakan smakade lika gott som den luktade.

Seglat i 30 år har matros Robert Douhan gjort.

— Ja, det är lite av ett jubileum i år eftersom jag mönstrade på första gången 1979. Jag hann med att segla i både gamla Transatlantic och Saléns. Med Saléns båtar gick jag på värmen, mest till Brasilien och Centralamerika. Hela tiden har jag trivts bra till sjöss.

— Nils Dacke är på många sätt en bra båt med ett fint gäng ombord. Vi är åtta matroser på däck, båsen inräknad. I Sjömannen 5/2009 5

maskin är det två reparatörer och två motormän.

Robert Douhan är fackligt aktiv och har varit vice klubbordförande i drygt sju år.

— I snabbfärjan Delphine var jag sektionsordförande. Jag började engagera mig fackligt i samband med en organisationsförändring ombord. På den vägen är det.

Dialogen med rederiet under åren tycker jag har varit hyfsad.

— Samtidigt är det självkart naturliga motsatsförhållanden mellan rederiet och de anställda i vissa lägen. På papperet har vi en fungerande skyddsverksamhet ombord. Men ibland känns det som om rederiet ställer upp på skyddsarbetet främst så länge det inte kostar något.

Du har ju rejäl facklig erfarenhet. Vad anser du därför om löner och övriga villkor till sjöss?

— Lönen är något som alltid går att diskutera, menar Robert Douhan.

— Trots allt tror jag nog den är hyfsat konkurrenskraftig jämfört med ett motsvarande jobb iland.

— Vårt avlösningssystem på Nils Dacke med två veckor ombord och två veckor iland fungerar bra och gör att du har ett socialt liv också på hemmaplan. Gänget på Nils Dacke är mycket bra. Oavsett befattning umgås vi med varandra. Hierarkin var otroligt mycket större när jag började segla. Ändå kan jag sakna yrkeskunskapen som fanns förr, den självkänslan som fanns.

Huckleberry Finn har kommit in När jag och John Thörnlund går av Nils Dacke är vårt nästa mål Hucklebery Finn som har kommit in från Rostock. Båten ligger inne under eftermiddagen för att på kvällen åter segla till Rostock.

— Jag har jobbat fem år i TT-Line, berättar Emma Berglund som jobbar i hotelldelen ombord.

— Efter sommarjobb blev jag kvar i TT-Line och har tidigare varit på Peter Pan. Två veckor ombord och två veckor hemma fungerar fint för min del, säger Emma som bor i Malmö sedan flera år.

Från början kommer hon från Linköping.

— Gänget ombord här är bra, men det var en riktigt bra stämning också på Peter Pan. Utöver att segla har jag pluggat på högskolan en del och har läst statskunskap och religionskunskap.

Har ni normalt mycket att göra?

— Ja, det har vi som regel. Jobbet är rätt stressigt men ångrat att jag började segla har jag aldrig gjort. Vi får se vad som händer i framtiden. Lönen är naturligtvis bra 6 Sjömannen 5/2009

Robert Douhan, matros i Nils Dacke, kan i år fira 30 år till sjöss. — Jag började i utebåtar och gick i flera år på värmen, berättar han. — På Nils Dacke trivs jag bra och det är ett fint gäng ombord.

jämfört med att leva på studiemedel, men borde ändå vara bättre med tanke på hur vi sliter. Samtidigt var det på sätt och vis ännu intensivare på Peter Pan där vi jobbade vecka- vecka. Är du intresserad av fackliga frågor?

— Ja, det är jag absolut, säger Emma Berglund.

— Jag var skyddsombud på Peter Pan och har gått SEKO sjöfolks FAM1-utbildning. För närvarande går jag en kvällskurs på Malmö högskola och läser arbetsrätt.

Vad brukar du göra den lediga perioden?

— Ofta är jag då i Hultsfred där min pojkvän bor.

Huckleberry Finns bås Per Yngve Svensson, allmänt kallad PYS, upplever att man i driften hela tiden blir pålagd fler och fler arbetsuppgifter.

— Det gör jobbet mer stressigt. Inte minst har vi mycket surrningar. På en och en halv timme ska vi surra ett 50-tal enhe-

ter. Inför flera avtalskonferenser har därför jag och mina arbetskamrater skickat in motioner om att surrningstillägg ska införas. Vi har som regel full last. Jag tillhör den generation som alltid har varit med i facket.

Sammanlagt har Per Yngve, som seglat sedan 1973, 15 år i TT-Line.

— Jag har hunnit med ett antal utebåtsrederier som Brodins och Tove Shipping men även Scandlines. För mig är sjölivet en livsstil som passar mig. Även om lönen är för dålig och borde vara bättre är den sammanhängande ledigheten perfekt, det är ju för den man jobbar.

Per Yngve Svensson har hus i Helsingborg.

— Med andra ord finns det alltid att göra de perioder man är ledig. Dessutom har jag ett stort motorintresse och kör motorcykel.

Samtidigt som jag går runt i Huckleberry Finn blir John Thörnlund fast med flera

medlemmar som har många frågor till sin nya klubbordförande.

— Det är värdefullt att möta medlemmarna ombord, säger John.

— Eftersom jag är så ny har jag långt ifrån svar på alla frågor, men min princip är att alltid ta reda på hur det ligger till och återkomma till medlemmarna om jag inte har svaret direkt i huvudet.

Peter Pan dagens sista stopp Sista stopp för dagen blir på Peter Pan, TT-Lines nyaste svenskflaggade färja som levererades 2001.

— Jag stortrivs här och kan inte tänka mig något annat, säger Angelika Wolf som är i full gång med att städa hytter ombord.

— Jobbet är perfekt och kompisarna är perfekta så inte kan jag klaga, konstaterar Angelika som är bosatt i tyska Densburg.

— Arbetskompisarna är min andra familj. Vi är fem stycken på hotellavdelningen, vilket innebär att det kan vara stressigt att hinna med jobbet på exempelvis helger om båten varit fullbokad.

Det låter på dig som om du tänker fortsätta jobba till sjöss?

— Absolut, något annat finns inte för mig idag, svarar Angelika snabbt.

Hon är född och uppvuxen i Sverige även om hennes föräldrar kommer från Tyskland.

— När jag tagit studenten flyttade mina föräldrar tillbaka till Tyskland och jag följde med. I Tyskland var jag butikschef i Fredrik Thornström, reparatör på Peter Pan, är ledamot i SEKO sjöfolks klubbstyrelse.

Emma Berglund jobbar i hotellavdelningen på Huckleberry Finn.

sju år innan jag flyttade till Sverige på nytt.

Här gick jag till arbetsförmedlingen och fick jobb på TT-Line som barnvärd.

— Det har jag inte ångrat en sekund!

Kollegerna ombord är som sagt underbara.

Det enda som kunde vara lite bättre är lönen. Jobbet på hotellavdelningen är rätt tungt. Samtidigt har jag ibland andra arbetsuppgifter som att stå i receptionen vilket gör att det blir mer omväxling.

— Oavsett vad som händer i framtiden är sjölivet det enda som gäller för mig numera. Jag kan aldrig tänka mig att gå tillbaka till ett jobb iland, säger Angelika Wolf.

— Idag känner jag mig både som tyska och svenska men håller på Sverige om mina två länder möts i en landskamp av något slag.

Vad gör du när du är ledig?

— Då kör jag motorcykel, jag har en Suzuki LS och tar hand om mina katter.

En av reparatörerna på Peter Pan är Fredrik Thornström. Han har varit i rederiet i ett år och har dessförinnan seglat i bland annat Stena Lines linje mellan Karlskrona och Polen och i Concordias Stena Primorsk och i B & N, Seapartner.

— I mitten av 1990-talet gick jag ut DU-linjen. Jag trivs med att segla och att jobba i två veckor för att vara hemma lika länge.

Fredrik är ledamot i klubbstyrelsen.

— Jag gick med i facket tidigt och är intresserad av fackliga frågor. Det fackliga intresset väcktes på allvar när TAP-avtalet kom. Jag blev ursinnig på det avtalet eftersom jag som då seglade vikarie på Vinga Helena fick gå iland. Men istället för att bli bitter valde jag att engagera mig fackligt.

— Att jobba i TT-Line känns bra och jag räknar med att fortsätta till sjöss, fortsätter Fredrik.

— Jobbet som reparatör på en färja är omväxlande till skillnad mot i utebåtar där du mest håller till i maskin. Här är jag runt Sjömannen 5/2009 7

på alla avdelningar. Peter Pan är i gott skick eftersom hon är förhållandevis ny, men en del småkrämpor börjar synas nu.

Lönen som reparatör till sjöss borde vara bättre även om jag kanske inte har så mycket sämre än gamla kolleger som jobbar iland.

Fredrik bor i Vallje i Skåne bara 100 meter från gränsen till Blekinge.

— Självklart räknar jag mig därför som skåning, säger han.

Vad gör du när du är ledig?

— En stor del av tiden går då till mitt engagemang i Sjöräddningssällskapet där jag är mycket aktiv. Min station är Sölvesborg men jag är ofta också runt på andra stationer och gör diverse reparationsjobb.

Efter 30 år iland har reparatör Torsten Vindell mönstrat på igen.

— När jag fick sluta på mitt tidigare jobb iland sökte jag mig hit. Måste erkänna att det känns annorlunda att inte längre komma hem varje kväll och samma sak upplever min fru. Men det fanns inget annat val.

För 33 år sedan gick Torsten ombord i sin första båt.

— Naturligtvis är det stor skillnad mot hur det var då och hur det är på Peter Pan. — På den tiden handlade det om utebåtar för min del och det mesta är annorlunda med att jobba i en färja, säger Torsten som bor ett par mil utanför Trelleborg.

I kallskänken finns Pia Hagenkötter som varit på Peter Pan i 1,5 år.

— Jag var iland i 15 år men hade innan dess seglat i sex år. Första gången jag mönstrade på en båt var jag bara 18 år gammal.

Första jobbet var som mässjänta.I början blev det flera utebåtar i bland annat Gorh-

Pia Hagenkötter var iland i många år innan hon för 1,5 år sedan mönstrade på Peter Pan. — På många sätt kändes det som om jag kommit hem igen när jag åter började segla, säger hon.

8 Sjömannen 5/2009

— För mig är sjölivet idag det enda tänkbara.Aldrig mer ett jobb iland, säger Angelika Wolf på Peter Pan.

tons. Jag var även en tid på Sessanlinjens Prinsessan Birgitta. Jag var hemma när barnen var små men nu är det kul att segla igen. Barnen är så pass stora att de klarar sig numera och min man klarar sig så klart också fint.

Vad brukar du göra under de två lediga veckorna?

— Ibland hjälper jag min son som driver en restaurang och jag är också farmor och passar gärna mina två barnbarn. Eftersom jag bor i Ystad har jag drygt fyra mil hit. Ofta tar jag bussen hit och blir hämtad när jag ska mönstra av.

Hur känns det att vara tillbaka till sjöss?

— Det känns utmärkt och jag trivs jättebra, framhåller Pia. — Arbetskamraterna är underbara och vi har en rymlig och bra byssa att jobba i.

Att segla är ett sätt att leva på som jag saknade under alla år jag var iland. Därför gick det otroligt lätt att anpassa sig när jag kom ombord igen. På många sätt känns det som om jag har kommit hem igen när jag började på Peter Pan. Min yrkesbana inledde jag som mässjänta och jag slutar säkert mitt yrkesliv som mässjänta, säger Pia Hagenkötter leende.

Timmarna har rullat på och höstmörkret brer ut sig när Sjömannen och klubbordförande John Thörnlund lämnar Peter Pan. Nils Dacke har sedan länge satt kurs mot Travemünde. Inom kort kommer även Huckleberry Finn och Peter Pan att vara på väg mot Tyskland.

“Vissa redare är som bönder till sjöss” — Ibland gör jag reflektionen att vissa svenska redare beter sig som bönder till sjöss. De är lika bidragsberoende som bönder, i händerna på banker och finansinstitut, upplever att de inte kan göra något åt sina energikostnader och fokuserar envetet på vad de betraktar som sin enda rörliga kostnad, det vill säga besättningskostnaden. Låglönebesättningar och polska bärplockare som betalas med en tia i timmen- det är egentligen ett uttryck för samma sak.

Så kommenterar Tomas Abrahamsson, vice ordförande i SEKO det utspel som Redareföreningen nyligen gjorde.

Text: Lennart Johnsson Redarna krävde i sitt utspel både att det införs ett svenskt internationellt register, ett SIS, att nettomodellen för sjöfarten skulle vara kvar, och att TAP-kvoten ökar.

— Redarna vill uppenbarligen ha allt på en gång, säger Tomas Abrahamsson.

— Krisen tycks ha gjort att de helt tappat koncepterna. Deras nygamla utspel är närmast att betrakta som en krigsförklaring mot hela den svenska fackföreningsrörelsen.

Tomas Abrahamsson framhåller att utspelet om ett öppet register verkar vara ungefär samma förslag som det redarna körde fram 1991-92.

— De kräver uppenbarligen nu, liksom förra gången, ett svenskt öppet register, ett SIS, där man ska kunna förhandla direkt med besättningarna och managementbolaget. I praktiken innebär det att det inte ska vara några kollektivavtal med oss som facklig organisation, och inga svenskar ombord, åtminstone inte manskap.

— Förra gången kryddade Redareföreningen sitt förslag med att det skulle vara saklig grund för avsked av den svenska besättningen när ett fartyg fördes in i SISregistret. Svensk arbetsrätt skulle inte heller gälla i det öppna registret. Nu kör man alltså fram samma sak igen.

— Vad redarna tycks ha glömt är att det inte den gången gick att driva igenom ett SIS och de kommer inte att lyckas denna gång heller.

— I praktiken vill Redareföreningen ha en fredad zon för svensk arbetsrätt med möjlighet att anställa icke-EU besättningar på låglönevillkor under svensk flagg.

Min bestämda uppfattning är att redarna ska tänka om, framhåller Tomas Abrahamsson.

— Vi har i Sverige en tradition av kollektivavtal, vår arbetsmarknad är uppbyggd på kollektivavtal. Jag kan inte tänka mig att ens den här underliga regeringen

vill lagstifta om förbud mot kollektivavtal bara för att ett par redare på Donsö idag skriker högt om att de gör förluster.

— Redarnas utspel blir ju i praktiken ett angrepp på hela den svenska fackföreningsrörelsen eftersom de säger att de vill anställa utomeuropeer på undermåliga villkor, och inte ska behöva teckna kollektivavtal med svenska fack.

— Dessutom vill alltså Redareföreningen ha kvar nettomodellen, kräver tonnageskatt och vill förändra TAP-kvoten, kunna ta ombord fler i besättningarna som arbetar på TAP-avtalet. Åtminstone en del av de svenska redarna upplevs inte bara av oss i facket som gnälliga kravmaskiner när deras affärer inte går ihop: dom tycks ha tagits helt på sängen av konjunktursvängningen, trodde dom kanske att högkonjunkturen skulle vara för evigt?.

Samtidigt anser Tomas Abrahamsson att Reinfeldtregeringens behandling av tonnageskattefrågan är ytterst märklig.

— Reinfeldt själv satte sitt namn på en motion om att införa tonnageskatt innan han kom i regeringsställning, och ett enigt skatteutskott har beställt ett tonnageskatteförslag från regeringen. Ändå har ingenting hänt i tonnageskattefrågan under Reinfeldtregeringens tre år.

— Istället har det varit ett intensivt motstånd från Finansdepartementet och finansminister Borg. Samtidigt kan man konstatera att Redareföreningen har lobbat intensivt i frågan i sju år.Man kan undra vad det misslyckandet har kostat i tid, pengar, förlorat fokus och tappad prestige gentemot det politiska systemet.

Europaredarnas organisation ECSA säger idag öppet att de inte anser att det finns behov av EU-manskap på EU-flaggade lastfartyg. Hur ser du på detta?

— Det stämmer att ECSA numera går ut med att de menar att det inte behövs något manskap från EU-länder ombord i lastfartyg som går under EU-flagg, svarar Tomas Abrahamsson.

— Fast ECSA kan förstås ändå tänka sig riktigt billigt EU-manskap som bulgarer och rumäner. Vad Europaredarna påstår är att manskapskostnaderna måste bli billigare eftersom de i dagsläget behöver subventionera befälslönerna. Detta på grund av att det är en global befälsbrist. I grunden är detta en felaktig inställning, som på sikt kommer att utarma det europeiska maritima klustret. ECSA sätter glatt sågen till den gren dom själva sitter på.

Tomas berättar att SEKO nyligen har diskuterat med ett större rederi vad de

betalar ut i lön till sina besättningar. Totalt visade sig lönekostnaden för besättningar på rederiets fartyg under svensk flagg ligga på 250 miljoner kronor. Att kostnaden inte är högre beror på sjöfartsstödet.

— Av de här 250 miljonerna var lönekostnaden till manskapet bara 60 miljoner medan hela 190 miljoner kronor betalades ut i befälslöner. Med andra skulle det inte bli några avsevärda vinstbesparingar om redarna gör sig av med svenskt manskap helt och hållet. I större rederier handlar det närmast bara om felräkningskostnader. Är verkligen svenska besättningar så dyra?

— Det är symptomatiskt att när det gick bra för rederierna i fem, sex år klagade de inte på att svenska besättningar var dyra, tvärtom söktes det med ljus och lykta efter svenskt sjöfolk.

— Faktum är att även om allt svenskt sjöfolk går iland och redarna tar ombord besättningar som jobbar för vatten och bröd, räddar det dom inte, om dom inte börjar göra affärer igen.. Krisen är inte vårt fel och beror inte på besättningslönerna!

Det handlar inte om en lönekris, utan om en efterfrågekris, om att transporterna i världen har gått ner.

Enligt Tomas Abrahamsson är generellt sett bilden den på alla fartyg, både i Sverige och utomlands, att besättningskostnaderna sällan uppgår till ens tio procent av de totala dagliga kostnaderna för ett fartyg.

— De stora kostnaderna är finansiella kostnader och bunker, plus reparationer, underhåll med mera. Besättningskostnaderna är totalt sett små, på dagens fartyg finns det inte kvar några jättebesättningar.

— Trots det fokuserar redarna på de procent som är besättningskostnader, och säger att de kan inte göra något åt exempelvis kapital- och bränslekostnaderna. .

— Det finns en hel del frågetecken kring svenska redares affärsmässiga och politiska agerande, som blir uppenbara nu när krisen har slagit till, slutar Tomas.

Sjömannen 5/2009 9

SEKO-kongress vill byta politik och regering Sjöfolkare på SEKO-kongressen. (Foto: Jonass Forslind)

Bluessångaren Rolf Wikström och vissångaren Sofia Karlsson var populära invigningsartister när SEKO öppnade sin kongress i mitten av september. På kongressen deltog omkring 200 ombud som företrädde förbundets 135 000 medlemmar. SEKO sjöfolk var representerat med 13 ombud.

Text: Lennart Johnsson Temat för SEKO-kongressen var ”Den svenska modellen 2.0”. Det är också namnet på en kampanj som SEKO har drivit under ett drygt år. Avsikten med kampanjen har varit att arbeta för en uppgradering av den svenska modellen, att utveckla den framgång som den svenska modellen har stått för, inte att avveckla den, framhöll SEKOs ordförande Janne Rudén i sitt inledningsanförande på kongressen.

Rudén betonade att den borgerliga Reinfeldtregeringen står för en klasspolitik och ett systemskifte på område efter område.

Rudén upplever även klyftan mellan parterna på den svenska arbetsmarknaden som avgrundsdjup inför den kommande avtalsrörelsen och bedömer risken för konflikter som stor. ”Det krävs både en stark facklig-politisk samverkan och att vi arbetar fackligt utanför nationsgränserna, ansåg Janne Rudén vidare.

Han var orolig över konsekvenserna av 10 Sjömannen 5/2009

EG-domstolens domar i de så kallade Viking- och Lavalmålen. ”Det så kallade utstationeringsdirektivet måste ändras, men det krävs också att det sociala protokollet till fördraget, som utvecklats av Europafacket, antas…

Vi stöder Europafackets krav på en omarbetning av utstationeringsdirektivet, så att det är möjligt att uppnå rättvisa löner och villkor för utstationerade arbetstagare och inte bara minimivillkor.”

Janne och Tomas enhälligt valda När kongressen kom fram till valen blev Janne Rudén enhälligt omvald till förbundsordförande och Tomas Abrahamsson till vice ordförande i SEKO. Ingela Edlund valdes till förbundssekreterare, Jan-Olov Sundkvist till förbundskassör och Sven-Olov Hellman till avtalssekreterare.

För både Rudén och Abrahamsson var det fjärde gången de valdes till sina poster.

Däremot krävdes det rösträkning för att klara av valen till ordinarie ledamöter och till ersättare i förbundsstyrelsen.

SEKO sjöfolks Hans Lindqvist blev omvald till förbundsstyrelsen med ett av de högsta rösttalen eller totalt 207 röster.

Jens Ole Hansen, klubbordförande i Stena, blev nyvald ersättare i förbundsstyrelsen. Han blev sjätte ersättare. Jens Ole

efterträder Jonas Forslind som sedan i våras är avdelningssekreterare i SEKO sjöfolk.

— Det var glädjande och positivt att bli omvald till förbundsstyrelsen, säger Hans Lindqvist.

— Att jag fick så pass många röster känns också bra.

— För mig känns det hedrande och intressant att bli ersättare i förbundsstyrelsen, berättar Jens Ole Hansen.

— Jag ska göra mitt bästa för att motsvara det förtroendet.

Medan kongressen relativt smärtfritt godkände verksamhetsberättelsen var debatten livligare kring förslaget till nya stadgar. Många hade synpunkter på stadgeförslaget innan det var dags för beslut.

Unikt var att kongressen gästades av samtliga partiledare från den rödgröna oppositionen, både av Socialdemokraternas Mona Sahlin, Vänsterpartiets Lars Ohly och Miljöpartiets Maria Wetterstrand.

En annan gästtalare var LOs ordförande Wanja Lundby Wedin.

I sitt tal till kongressen framhöll Mona Sahlin att det inför nästa års riksdagsval inte bara handlar om att byta regering utan också om att byta politik. ”Vi i oppositionen är helt överens om att aldrig ha något samarbete med främlingsfientliga Sverigedemokraterna, sa

Sahlin dessutom och fick för det beskedet starka applåder.

Lars Ohly, själv SEKO-medlem, framhöll i sitt kongresstal att det är viktigt att vinstintresset inte ska få styra välfärden.

Han menade även att en rödgrön regering måste arbeta för saker som en övergripande översyn av arbetsrätten, att införa rätten till kvinnolön och att höja kvinnolönerna.

Något som fick mycket uppmärksamhet på kongressen var att sex LO-förbund, Byggnads, Elektrikerna, Fastighets,

Hans Lindqvist

Målarna, SEKO och Transport undertecknade ett avtal om fördjupat samarbete mellan förbunden.

Samarbetsavtalet för den nya fackliga konstellationen, som kallas 6F, ska bland

annat syfta till att få starkare och slagkraftigare fackförbund och till att förbunden gemensamt blir en stark kraft i samhällsdebatten.

I ett uttalande säger ordförandena i de sex förbunden att de genom samarbetet aktivt vill vårda den svenska modellen. ”Kollektivavtalens roll och funktion ska stärkas, inte försvagas. Det tjänar alla på,” anser de sex förbundsordförandena.

Efter debatt beslöt kongressen att höja medlemsavgifterna i tre steg. För SEKO sjöfolks medlemmar innebär troligen beslutet att medlemsavgifterna kommer at höjas med 15 kronor i månaden i slutet av 2010 eller i januari 2011.

Jens Ole Hansen

Tredje fackliga kongressen för Christer En riktig kongressveteran är sjöfolkaren Christer Sjökvist.

— Fast då handlar det inte om en SEKO-kongress utom om att jag varit ombud på ett par HTF-kongresser för ett antal år sedan, berättar Christer. Är det stor skillnad på en SEKO-kongress och en HTF-kongress?

— I mycket fungerar det på samma sätt. Skillnaden märks mest i att det är en mer tydlig politisk inriktning på SEKOkongressen, säger Christer Sjökvist.

— En annan skillnad är att antalet kvinnliga ombud på HTF-kongresserna var betydligt fler.

Den första fackliga organisation Christer blev medlem i var Hotell- och Restaurang i början av 1970-talet.

— Under åren har jag haft ett antal olika jobb. Bland de mer spännande var att jobba på den klassiska amerikabåten Gripsholm ett par år från 1973 fram till att trafiken upphörde 1975. Därefter blev det Tor Line och Lloyds innan jag gick iland och började jobba.

När After Darkensemblen öppnade nattklubb fick Christer Sjökvist en förfrågan om han ville börja jobba där.

— Det var intressant att vara med under den tiden. After Dark blev ett otroligt populärt ställe. Återvände till sjöfarten gjorde Christer Sjökvist i mitten av 1980-talet när han började segla i Finlandstrafiken. Idag är hans arbetsplats Silja Galaxy.

— Jag är catering steward men jobbar till 100 procent i baren. Numera är jag mycket bra på att blanda drinkar även om jag i botten är utbildad kock.

Hur kommer det sig att du genom åren varit fackligt engagerad?

— Kanske beror det på att jag är intresserad av människor. När jag tänker tillbaka har jag alltid haft ett fackligt intresse vilket beror på att jag tycker illa om att människor särbehandlas, och om de som försöker trampa på samhällets svaga grupper.

Några av Christers fackliga uppdrag idag är som ledamot i klubbstyrelsen och som huvudskyddsombud.

— Jag är dessutom ledamot av SEKO sjöfolks representantskap. Det som ligger mig närmast om hjärtat är arbetsmiljöfrågor. Inte minst är jag intresserad av att medverka till att den psykosociala arbetsmiljön ombord förbättras.

— I stort upplever jag att SEKO-kongressen har fungerat bra och många av besluten som vi har tagit känns viktiga.

Samtidigt har det varit mycket att sätta sig in i, slutar Christer Sjökvist.

LJ Sjömannen 5/2009 11

12 Sjรถmannen 5/2009

Berättelser från de sju haven Den aktiva sjöförfattarföreningen Bokanjärerna gav nyligen ut antologin ”Trampa Däck. Boken innehåller noveller av namn som Ove Allansson, Reidar Jönsson, Stig Centervall, John E Persson, Elin Dahllöv och Torbjörn Dalnäs. Även om kvaliteten på bidragen varierar en del finns här många pärlor som Ove Allanssons Känsligt uppdrag och Reidar Jönssons Resan till vår far.

Antologin har sammanställts av författaren Gunder Andersson och kulturjournalisten Lena S. Karlsson. De två konstaterar i förordet att sjöfolk kanske är en ovanligt skrivglad yrkeskategori. ”Åtminstone kännetecknas dessa berättelser av stor stilistisk förmåga och en ibland rent frustande berättarglädje.”

För mer information om föreningen

Vägen över havet Viking Line kan i år fira sitt 50-årsjubileum. Det var i maj 1959 som Vikinglinjens fartyg Viking gick i trafik.

Hon var den första bil- och passagerarfärjan i trafik mellan södra Finland, Åland och Sverige.

Samma år började även rederi AB Slite med en passagerarfärja i finlandstrafiken.

I jubileumsboken Vägen över havet (Breakwater Publishing) skildrar journalisten och författaren Pär-Henrik Sjöström Viking Lines första 50 år.

Det är en fascinerande berättelse om

Bokanjärerna gå in på hemsidan www.bokanjarerna.se

Piratangrepp slår all time high År 2009 ser ut att bli all time high vad gäller piratangrepp mot handelsfartyg. Redan i september var antalet angrepp fler än under hela år 2008.

Under de första nio månaderna 2009 registrerade piratbekämpningscentret IMB i Kuala Lumpur 306 attacker av pirater jämfört med totalt 293 stycken under 2008. Ökningen beror främst på alla angrepp utanför Somalias kuster och i Adenbukten. Utanför Somalia var det 47 stycken

angrepp registrerade i år jämfört med 12 under samma period förra året. I Adenbukten inträffade 100 angrepp under årets första nio månader jämfört med 51 stycken under samma period 2008.

Sammanlagt under de tre första kvartalen bordades 114 fartyg, 34 fartyg kidnappades och 88 fartyg blev beskjutna. 661 besättningsmedlemmar togs som gisslan, 12 kidnappades, sex stycken besättningsmän dödades av pirater och åtta besättningsmän saknas och är troligen döda.

en av de ledande aktörerna inom färjesjöfarten på Östersjön.

Boken är rikt illustrerad och innehåller också en presentation av Viking Lines Fleet list under åren som är sammanställd av Krzysztof Brzoza.

Sjömannen 5/2009 13

“Vi behöver lära oss mer om våra rättigheter”

— Kursen har varit både bra och stimulerande. Jag kan mycket väl tänka mig att ta på mig fackliga uppdrag framöver. Det säger Jaana Siitunen.

Hon var en av de drygt 20 deltagarna på en facklig grundutbildning som SEKO sjöfolk ordnade ombord på Viking Lines Gabriella nyligen.

Text: Lennart Johnsson Foto: Jonas Forslind — Intresset för utbildningen har varit stort och diskussionerna under kursen har varit livliga, säger Dennis Sirviö, ombudsman på SEKO sjöfolks stockholmskontor.

Dennis var kursledare tillsammans med ombudsmannakollegan Peter Skoglund.

Jaana Siitunen jobbar till vardags i buffén på Viking Cinderella.

— Jag trivs bra i Viking men har tidigare jobbat på Silja. Idag är jag inne på mitt nionde år till sjöss.

— Mitt arbetsschema innebär att jag är ombord i tio dagar och hemma i tio dagar.

Jag hoppas kunna fortsätta jobba till sjöss eftersom sjölivet passar mig.

14 Sjömannen 5/2009

Hur kommer det sig att du har blivit fackligt intresserad?

— En bidragande orsak var att jag blev sjuk och då kom i kontakt med SEKO. Erfarenheterna jag fick under den period jag var sjukskriven gör att jag upplever att jag kan göra ett bra fackligt jobb, säger Jaana som har bott i Sverige i 27 år.

En annan kursdeltagare var 22-åriga Viktor Nederberg. Hans sjötid hittills är ett år.

Idag jobbar Viktor på hotelldelen på Silja Galaxy.

— Jag trivs bra med att jobba till sjöss även om jobbet kanske inte är världens bästa. Men arbetskamraterna ombord är toppen.

Varför anmälde du dig till kursen?

Viktigt veta sina rättigheter — I samband med att jag gick på ett fackmöte blev jag förtroendevald och nu är det på gång att jag ska bli invald i den lokala styrelsen. Därför är det viktigt att lära sig mer om fackliga frågor.

— Ju mer man känner till om sina rättigheter desto mer kan man också agera fackligt. Det är nyttigt att få veta mer om vad som gäller och inte gäller.

Viktor framhåller att han gärna går fler fackliga utbildningar.

Han bor i Härnösand vilket innebär en 40-milsresa för av- och påmönstring.

— Det fungerar utan större problem.

Jag brukar ta tåget till och från Stockholm.

Vad är bra med sjömansyrket?

— Inte minst passar arbetstiderna mig, att jag jobbar i tio dagar och sedan är hemma i tio dagar. Under ledigheten kan du göra litet vad du vill. På den lediga tiden tränar jag ofta, träffar vänner och musicerar en del. Jag spelar gitarr och sjunger.

I Finnlines Finn Clipper arbetar Malin Petersson, 25. Hon arbetar på ekonomisidan.

— Jag trivs med att jobba till sjöss. Hittills har det blivit fem år ombord, hela tiden i Finnlines. Gänget ombord är bra, berättar Malin.

— Vi är normalt mellan 25 och 30 personer på varje vakt.

Att hon anmälde sig till den fackliga grundutbildningen beror på att Malin är intresserad av fackliga frågor.

Beredd ta fackliga uppdrag — Idag sitter jag i den lokala skyddskommittén ombord men är så klart beredd att

Jaana Siitunen

Viktor Nederberg

ta på mig fler fackliga uppdrag. Annars hade jag inte anmält mig till den här kursen.

— Krusen har för övrigt varit utmärkt och vi som har deltagit har fått massor med matnyttig information.

Malin Petersson kommer från Malmö

men hon bor sedan en tid i Stockholm.

— Eftersom jag är ombord i 14 dagar och ledig i 14 dagar åker jag ibland under de lediga perioderna till Malmö.

Många ungdomar har idag av olika skäl valt bort det fackliga medlemskapet. Tvekade du någon gång om att bli medlem?

Malin Petersson

— Nej, det gjorde jag inte, säger Malin Petersson.

— För mig var det självklart att gå med i facket direkt när jag började segla. Det är viktigt att så många som möjligt organiserar sig fackligt så att vi som är anställda får ökad styrka bakom våra krav.

-

S kräver lag om tonnageskatt!

Med en rödgrön regering efter riksdagsvalet 2010 införs snarast en tonnageskatt för den svenska sjöfarten. Det framgår av den i oktober presenterade Socialdemokratiska budgetmotionen.

Text: Lennart Johnsson — Vi socialdemokrater kommer att verka för att ett förslag om tonnageskatt snarast kommer att tas fram efter ett regimskifte.

Samtidigt måste frågan om den latenta skatteskulden för rederinäringen lösas, framhöll den socialdemokratiska riksdagsmannen Lars Johansson när socialdemokraternas budgetmotion presenterades i Göteborg. Lars Johansson är vice ordförande i riksdagens finansutskott.

Enligt Johansson står de två samarbetspartierna Vänsterpartiet och Miljöpartiet bakom kravet på tonnageskatt.

— Det är ytterst beklagligt att Sverige, genom den nuvarande borgerliga regeringen, har avstått från att införa tonnageskatt.

Detta trots att en enig riksdag står bakom kravet. Regeringens passivitet riskerar att leda till att svenska rederier tvingas till utflaggningar av befintliga och nybeställda fartyg, menar Lars Johansson.

I en debattartikel i GP en tid senare betonade Lars Johansson och två andra Sriksdagsledamöter, Lena Hallengren och Claes-Göran Brandin att S vill lagstifta om tonnageskatten. Hallengren är ordförande i riksdagens trafikutskott och Brandin är ledamot i samma utskott. De tre riksdagsledamöterna skriver bland annat: ”Den svenska rederinäringen är i kris. I två års tid har finansminister Anders Borg

Lars Johansson presenterade S budgetmotion i Göteborg tillsammans med riksdagsledamöterna t.v. Gunilla Carlsson och t.h. Siv Wittgren Ahl (Foto: Lennart Johnsson).

inte lyft ett finger för att ta fram en lag om så kallad tonnageskatt. Eftersom Sverige har avstått från denna möjlighet flaggas nu befintliga och nybeställda fartyg till andra länder i Europa.

Den borgerliga regeringens passivitet sätter tusentals jobb på spel och minskar Sveriges möjligheter att gå i bräschen för en säker och miljövänlig sjöfart.”

De tre S-ledamöterna poängterar att transporter till sjöss är betydligt miljövänligare än transporter på väg och framhåller att de har hört att det idag pågår förhandlingar kring ytterligare utflaggning av svenskt tonnage.

I debattartikeln står vidare: ”Utflaggningen drivs på genom finansministerns märkliga motstånd till att ta fram ett förslag till tonnageskatt. Ett motstånd i strid mot riksdagens och skatteutskottet klart uttalade vilja.

… Resultatet blir att tusentals jobb går förlorade och att Sverige riskerar att förlora sin tätposition när det gäller utvecklingen av en modern och miljövänlig handelsflotta.

Det finns också en risk för att haven allt mer kommer att befraktas av fartyg under mindre nogräknade flaggor. Flaggor under vilka fartygen inte bara är mindre miljövänliga utan ibland också tveksamt sjödugliga.

Tillsammans med övriga EU-länder måste vi göra allt för att hindra en sådan utveckling.

Under Sveriges ordförandeår i EU borde detta vara en självklarhet,” skriver Sriksdagsmännen avslutningsvis i debattartikeln.

Idag har alla EUs sjöfartsländer, utom Sverige och Portugal, infört tonnageskatt för sina handelsflottor.

Sjömannen 5/2009 15

Alla sägs upp- ACE Link nära konkurs

Alla anställda på ACE Link i Helsingborg blev för en tid sedan uppsagda.

Rederiets danska bolag ACE Link A/S har dessutom ställt in betalningarna.

— Inom SEKOs avtalsområde handlar det om ett 50-tal medlemmar som har sagts upp, säger Peter Skoglund, ombudsman i SEKO sjöfolk.

— På landsidan är det ett 20-tal anställda som har sagts upp.

Text: Lennart Johnsson — Historien om ACE Links dåliga finanser är en riktig soppa och bekräftar vad vi sa från första början när de nya båtarna sattes in mellan Helsingborg och Helsingör, menar Peter Skoglund.

— Tyvärr är det ju de anställda som drabbas av att företagsledningen uppenbarligen inte haft tillräcklig kunskap för att bedriva färjetrafik. Idén att med de nya båtarna bedriva någon slags konferensoch lyxkryssningsverksamhet över sundet var fel från första början.

I och med att danska ACE Link har ställt in betalningarna får det svenska bolaget inga pengar och det är i det svenska bolaget som de anställda finns.

— Rekonstruktion av rederiet pågår för närvarande enligt företagsledningen, säger Peter Skoglund.

— Men när vi vid ett möte med företagsledningen krävde att få veta vad rekonstruktionen gick ut på vägrade de att svara. Jag befarar därför att det i dagsläget 16 Sjömannen 5/2009

inte finns så mycket att säga om rekonstruktionen. Anmärkningsvärt nog valde ACE Links vd att inte närvara vid mötet vi hade med företagsledningen.

Som läget är för närvarande upphör trafiken med de två fartyg som ACE Link idag kör över Sundet den sista december.

Hur ser de anställda på situationen?

— Många bland de yngre som jobbar ombord är besvikna. De äldre i besättningarna däremot verkar ha varit mer medvetna om konkursrisken, de har blivit luttrade av allt som har hänt de senaste åren. Uppsägningstiden för våra medlemmar varierar från fyra till sex månader.

Peter Skoglund anser att ACE Link har skötts amatörmässigt ända sedan de nya fartygen togs i trafik 2007.

— Tyvärr har det nu visat sig att vi från den fackliga sidan visste bättre hur färjetrafik ska bedrivas mellan Helsingborg och Helsingör än den högavlönade företagsledningen. Kryssningskonceptet man försökte införa var enligt min mening ett stort misstag. Rederiet skaffade sig på tok för stor kostym i förhållande till verksamheten.

— Idag känns det dessvärre som om allt håller på att falla ihop som ett korthus.

ACE Link uppges ha skulder på åttatio miljoner till leverantörer och omkring 85 miljoner kronor till fartygsägaren, den norska redaren Eitzen.

— Från fackligt håll har vi vid ett flertal tillfällen begärt att få träffa Eitzen själv men företagsledningen i Helsingör har

stoppat oss från detta, berättar Skoglund.

— Jag upplever att rederiet har skötts anmärkningsvärt dåligt under de senaste åren. Vi var mycket kritiska till hur den tidigare ägarfamiljen Moltzau drev de gamla Sundsbussarna, men med facit i hand har rederiet skötts ännu sämre av de nya ägarna.

Historien om de klassiska Sundsbussarna, som de två senaste åren kallats ACE Link, tog sin början 1958. Då kom de första sundsbussarna, de tre småfärjorna Henrik, Jeppe och Pernille.

I och med att Sundsbussarna går i graven 2007 inleds en ny epok och ACE Link tar över. De nya färjorna Simara och Siluna som sätts in är betydligt större och kan ta 400 passagerare mot Sundsbussarnas 250 passagerare. Sundsbussen Pernille behålls som reservbåt och döps om till Siletta.

Enligt de kalkyler som då gjordes krävdes ett passagerarantal på 1,6 miljoner per år för att verksamheten ska gå runt. Sundsbussarna hade de sista åren omkring 1,2 miljoner passagerare per år.

ACE Links optimistiska kalkyl håller inte och under 2008 når man bara 1 miljon passagerare. I olika omgångar sägs personal upp.

Under 2009 blir krisen för ACE Link allt djupare och rederiet byter både vd och styrelse. I maj i år blev ytterligare 25 personer uppsagda och i juli var antalet passagerare omkring 60 000 färre jämfört med samma månad 2008.

-

Sjöfartsmontern slog publikrekord — Sjöfartsmontern lockade kanske fler besökare än någonsin under bokmässan i Göteborg i slutet av september.

Våra programpunkter var mycket uppskattade och det var under hela mässan mycket folk i vår monter, säger Berit Blomqvist, sekreterare i Sjöfartens kultursällskap.

Text o bild: Lennart Johnsson En av höjdpunkterna i Sjöfartsmontern var det seminarium där Ove Allansson tillsammans med några andra profiler inom sjöfartskulturen presenterade det nya praktverket Sjölivets berättare.

Bokmässan i Göteborg kunde i år fira 25-årsjubileum. Temat för år 2009 var Spanien och spansk litteratur. För de som ville ägna sig åt kändisspaning fanns nästan hela den svenska författareliten på plats.

— Att sjöfartskulturen lyfts fram i samband med bokmässan är värdefullt och viktigt, anser Berit Blomqvist.

Varje år lockar bokmässan närmare 100 000 besökare och i år slog mässan alla tidigare rekord beträffande antalet aktiviteter.

Totalt anordnades på mässan över 2700 programpunkter med mer än 2100 medverkande.

En av höjdpunkterna i Sjöfartsmontern är den årliga prisutdelningen till en sjöförfattare. Priset, som delas ut av Stiftelsen Sveriges Sjömanshus, gick i år till författaren och etnologen Claes-Göran Wetterholm.

I motiveringen till priset står bland annat att: ”I flera betydande verk, som fått såväl nationell som internationell uppmärksamhet, skildrar Claes-Göran Wetterholm framförallt några av de största katastroferna till sjöss. Samtidigt som Wetterholm generöst delar med sig av sin stora kun-

Sjöfartsmontern lockade många besökare under hela bokmässan.

skap, förmedlar han enastående medryckande och med en förnämlig formuleringsförmåga såväl stora händelser som på ett avgörande sätt påverkat vår syn på den maritima historien som den lilla, och ofta bortglömda, människans insatser under omänskliga förhållanden.”

Litteraturpriset till Wetterholm delades ut av Sjömanhusstiftelsens ordförande och sjöfolksordföranden Kenny Reinhold tillsammans med Roland Olsson, överintendent vid Statens Maritima Museer. Prissumman var på 20 000 kronor.

Några andra välbesöka programpunkter i Sjöfartmsontern var när boken om Viking Lines 50-åriga historia presenterades.

Boken som heter ”Vägen över havet Från pionjärer till marknadsledare” har

Sjömanshusstiftelsens litteraturpristagare Claes-Göran t.v. i samspråk med sjöfolksordföranden, tillika stiftelsens ordförande Kenny Reinhold och författaren Robert Hermansson.

skrivits av Pär-Henrik Sjöström och är utgiven av Breakwater Publishing.

Stort intresse väckte också författaren Reidar Jönsson när han presenterade föreningen Bokanjärernas nya antologi Trampa Däck.

Sjöfartens kultursällskap har redan beslutat att delta också i nästa års bokmässa då huvudtemat för mässan är Afrika och afrikansk litteratur.

— Alla som är intresserade av sjöfartskultur borde bli medlemmar i kultursällskapet, framhåller Berit Blomqvist.

— I medlemskapet ingår bland annat en biljett till bokmässan samt fri entré till Sjöfartsmuseet i Göteborg och Statens Maritima museer.

Bokmässan i Göteborg äger år 2010 rum mellan den 23 och 26 september.

Sjömannen 5/2009 17

(Riv gärna ut och spar m

Bra att veta som medlem!

Ny medlem i SEKO sjöfolk Du som är ny som medlem i SEKO sjöfolk måste för att bli medlem i SEKOs arbetslöshetskassa, själv skriftligen göra ansökan om inträde.

Ansökningsblankett för inträde finns på sidan här intill.

HAR DU ANSÖKT OM MEDLEMSSKAP I AKASSAN ÄNNU? OM INTE GÖR DET NU! Betalar du rätt medlemsavgift?

Läs under rubriken ”Medlemsavgifter för år 2009”. Där framgår även hur du går till väga om du vill söka/är berättigad till ändrad medlemsavgift.

Arbetslös Du skall gå till Arbetsförmedlingen och anmäla dig som arbetssökande 1:a arbetslösa dagen, även om du har utlagt vederlag Detta för att du inte skall missta din sjukpenningsgrundande inkomst på Försäkringskassan.

Du som betalar din medlemsavgift med inbetalningskort Inbetalningskorten sänds ut i mitten av månaden.

Arbetslös del av vecka Du som arbetar del av vecka samt stämplar upp resterande dagar av veckan, får endast kompletteringsstämpla i 75 dagar.

Därefter ges ersättning enbart för hel arbetslös vecka.

Har du frågor omkring detta kontakta oss på medlemsservice.

Besöks- och telefontider på medlemsservice Måndag-torsdag klockan 09.00-11.00 samt 13.00-15.00, fredagar 13.00-15.00.

Besökstid 9-15. Det är lunchstängt 11.3012.15.

Nytt medlemsnummer till medlemsservice är 0770 45 79 50.

Från utlandet är numret: + 46 770 45 79 50

Boka alltid tid med ombudsmännen! Är det något medlemsärende du vill diskutera med en ombudsman, tänk på att boka tid med denne.

Detta gäller för samtliga ombudsmän på kontoren i Göteborg, Stockholm och Helsingborg.

Medlemsavgifter för år 2009 För aktiv medlem är avgiften till förbund och arbetslöshetskassa 556 kronor i månaden.

För pensionerad medlem är avgiften 112 kronor per månad.

Reducerad avgift per månad beviljas efter ansökan under följande förutsättningar.

– Vid studier (ej rekryteringsbidrag).

Sänd in en kopia på beslutet Du fått från CSN till SEKO sjöfolk.

-–Vid föräldraledigt (i mer än 6 mån).

– Vid arbetslöshet (i mer än 6 mån).

– Vid sjukdom (i mer än 6 mån) är.

OBS glöm ej ev. AFA-försäkring.

– Övergår sjukskrivning till sjukersättning Sänd in en kopia på beslutet från 18 Sjömannen 5/2009

Försäkringskassan.

– Vid avtalspension. Sänd in beslut från pensionsutbetalaren.

En ansökan enligt ovan kan hämtas på www.sjofolk.se eller kontakta din klubb/avdelning.

Betalning av medlemsavgift Genom avtal med redareföreningen dras din medlemsavgift från lönen varje månad.

Medlem som har ersättning från a-kassan får automatiskt medlemsavgiften dragen på denna ersättning.

Om medlemsavgift inte blivit dragen från lönen viss månad, sänds inbetalningskort hem automatiskt.

Meddela oss om förhållandet ändrats

och ingen ersättning från a-kassan utgår vid exempelvis sjukdom eller studier. Då skall inbetalningskort sändas hem för egen betalning.

Utlandsadress/tillfällig adressändring Meddela medlemsservice om du flyttar till adress utanför Sverige eller om du vill ha din post från oss till annan adress än din folkbokföringsadress.

Information om kollektiv hemförsäkring Premien för din kollektiva hemförsäkring, som du får efter ett års medlemskap, ingår i medlemsavgiften.

Om du inte bor på din folkbokföringsadress, och vill att försäkringen ska gälla för den bostad du bebor, ska du själv meddela Folksam detta.

medlemsinformationen)

Fyll i ansökan om medlemskap i A-kassan för Service och Kommunikation Genom avtal blir du automatiskt medlem i SEKO sjöfolk när du får anställning inom svensk sjöfart. Arbetsgivaren drar din fack- och a-kasseavgift på din lön.

För att även få medlemskap i A-kassan för Service och Kommunikation måste du skriftligen ansöka om detta. Detta regleras i Lagen om arbetslöshetskassor 34§: ”Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har var och en som vid ansökningstillfället förvärvsarbetar och uppfyller villkoren i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde. Även den som vid ansökningstillfället inte arbetar har rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa, om han eller hon uppfyller villkoren när han eller hon senast arbetade. Rätt att bli medlem har dock inte den som är medlem i en annan arbetslöshetskassa, eller har fyllt 64 år.

När medlemskap i arbetslöshetskassan beviljas anses inträdet i kassan ha skett första dagen i den kalendemånad när ansökan gjordes.

Som föreskrift till 34 § regleras: ”Inträdesansökan skall vara skriftlig och ställas till kassan. Uppgifterna i ansökan skall kunna styrkas med erforderliga intyg.”

OBS! Viktigt!

Du ska omgående sända in denna ansökan till a-kassan.

SEKO Sjöfolk Fjärde Långgatan 48 vån 8 413 27 GÖTEBORG.

Ansökan om medlemskap i A-kassan för Service och Kommunikation PERSONUPPGIFTER Personnummer:

För- och efternamn:

c/o:

Adress:

Postnummer:

Postort:

E-postadress:

Telefonnummer hem:

Mobilnummer:

Arbetsgivare:

ÖVERGÅNGSUPPGIFTER Övergång från annat förbund eller a-kassa

Nej

Ja, övergångsbeviset insändes snarast.

SÖKANDENS UNDERSKRIFT För- och efternamn

Ort och datum

KASSANS NOTERINGAR Avdelning

Utsänd

Kassaföreståndarens underskrift

Inträde

Sjömannen 5/2009 19

Viktig information om ditt försäkringsskydd Medlemsförsäkringar: I Ditt medlemskap i SEKO sjöfolk ingår följande försäkringar hos FOLKSAM: Behöver Du hjälp eller har olika frågor om försäkringarna så tar Du kontakt med Din fackliga företrädare. Finns ingen klubb på arbetsplatsen kontaktar Du den ombudsman som har hand om det rederi/företag som Du arbetar på eller Medlemsservice.

Vill Du veta mer om de olika försäkringarna gå in på: www.folksam.se/sekosjofolk

Kollektiv hemförsäkring - GF 14 800 för bosatta i Norden Efter 12 månaders sammanhängande medlemskap alt. efter övergång till oss från annat LO-förbund där Du hade kollektiv hemförsäkring.

Olycksfallsförsäkring Fritid – TFF – GF 10 500 och GF 11 800 Gäller olycksfallsskada under fritiden. Läs mer på Folksam hemsida.

GF 11 800 – upphör vid 65-års ålder. // GF 10 500 – gäller i medlemskapet

Medlemsbarn

Barngrupplivförsäkring – GF 10 500 – 18 år

Barnförsäkring – Sjuk- och olycksfallsförsäkring för barn och ungdom – Tecknas av gruppmedlem el. gruppmedlems make/registrerad partner/sambo för deras barn och barnbarn - bosatta inom Norden.

Begravningshjälp för avlidet barn som är stadigvarande bosatt i Norden på medlemmens adress.

Sjuk- och efterlevandeförsäkring – GF-15 000 – 65 år

Kompletteringsförsäkring – utförsäkrad TGL – GF 14 095 – 65 år Gäller vid dödsfall för de medlemmar som inte har någon TGL-försäkring genom anställningen.

Inkomstförsäkring – GF 14750 - medlemmar tillhörande både SEKO/SEKO A-kassa Vid ofrivillig arbetslöshet. Berättigad till ersättning är medlem med inkomstgrundande inkomst över 18.700 per månad.

Max 100 ersättningsdagar.

Läs mer/Ansökningsblankett kan laddas ner på www.seko.se under fliken Medlemsnytta , välj Inkomstförsäkring i vänsterkanten.

Efter fullgjord karens ger försäkringen ökad trygghet vid sjukdom och dödsfall (utan nedtrappning av beloppet p g a ålder); Ersättning vid vissa diagnoser.

Ersättning vid långvarig arbetsoförmåga.

Du kan medförsäkra Din make/maka, sambo eller registrerad partner.

AGB – Avgångsbidrag/Omställningsstöd

Gäller för medförsäkrad make/maka, sambo eller registrerad partner.

Premiepensionsförsäkring

Medlemspension - pensionssparande Eget sparande inför pensioneringen.

Våra avtalsförsäkringar - AFA:

Allriskförsäkring – för boende i Sverige

AGS – Avtalsgruppsjukförsäkring

Har två personer i hushållet kollektiv hemförsäkring ingår allriskförsäkringen.

Är ett komplement till sjukpenning dag 1-360 dagen, när ev. sjuklönen från rederi-

20 Sjömannen 5/2009

För olycksfall i arbetet, färdolycksfall - ej med trafikförsäkrat fordon, eller vid arbetssjukdom.

Om Du råkat ut för skada skall Du anmäla skadan till Din arbetsledare som skall göra en skadeanmälan till Försäkringskassan samt en skadeanmälan till TFA (AFA).

Gäller om Du blivit uppsagd p g a arbetsbrist.

köpas förmånligt p g a medlemskapet.

Om Du har frågor om dessa försäkringar – kontakta Folksam direkt eller: www.folksam.se

Nedan redovisade gruppförsäkringar ingår inte i medlemsavgiften men kan

TFA – Trygghetsförsäkring Arbetsskada

Fritidsolycksfallsförsäkring – GF-15004

Behöver Du hjälp eller har olika frågor om försäkringarna så tar Du kontakt med Din fackliga företrädare. Finns ingen klubb på arbetsplatsen kontaktar Du den ombudsman som har hand om det rederi/företag som Du arbetar på eller Medlemsservice.

Vill Du veta mera: www.afaforsakring.se och gå in under försäkringarna.

Gruppförsäkringar – Folksam.

et är slut och om FK betalar ersättning.

Vid arbetslöshet kan man vara berättigad genom efterskydd i försäkringen. Vid sjukersättning kan månadsersättning utgå.

Gäller endast för de som är anställda. Vid sjukdom eller vid föräldraledighet betalar försäkringen premien till Avtalspensionen under en viss tid (annars betalar arbetsgivaren).

Avtalspension SAF-LO OBS! NYVAL SKALL GÖRAS INNAN 091231: SKICKA IN NY ANMÄLAN OM VAL AV PENSIONSFÖRVALTARE. Tillägg till den lagstadgade pensionen arbetsgivaren betalar in premien, Du kan placera själv – kontakta FORA

www.fora.se Fler tips - titta på www.skyddsnet.se

Bent jobbar med arbetsmiljöfrågor på heltid i Viking Line Bent Björn-Nielsen, anställd i Viking Lines svenska del, har utsetts till huvudskyddsombud på heltid i rederiet.

Text: Lennart Johnsson — I juni började jag mitt nya och spännande uppdrag, säger Bent.

— Jag representerar samtliga tre sjöfack ombord och arbetet gäller arbetsmiljön ombord på Rosella, Cinderella och Viking XPRS. Självklart finns det dessutom kvar skyddsombud och huvudskyddsombud i de olika båtarna även om jag får en samordnande roll.

Till Viking Line kom Bent BjörnNielsen, som seglar som kock, för två år sedan.

— Innan dess har jag bland annat varit i Stena Line i sex år och varit kock och köksmästare på restauranger i land.

Hur ser du på arbetsmiljön till sjöss?

— Allmänt sett tycker jag det tar längre tid att få saker åtgärdade i ett fartyg jämfört med på en arbetsplats iland.

Utöver det nya uppdraget sitter Bent i SEKO sjöfolks klubbstyrelse på Viking Line och är också försäkringsrådgivare.

— Jag upplever det som mycket positivt att Viking Line som första rederi får ett huvudskyddsombud på heltid, säger Karl-

Arne Johansson, som är arbetsmiljöansvarig på SEKO sjöfolk.

— Viking Line är en positiv föregång-

are och jag hoppas att fler rederier nu kommer att följa efter och satsa ännu mer på arbetsmiljöverksamheten ombord.

Christer fick hedrande SAN-pris — Att få det här priset är otroligt hedrande. Det var Christer Sjökvists kommentar till att få Sjöfartens Arbetsmiljönämnds (SANs) årliga utmärkelse för berömvärda insatser på arbetsmiljöområdet.

Christer, som till vardags är bartender och huvudskyddsombud på Silja Galaxy, fick priset i samband med den årliga SANdagen i Göteborg nyligen.

Bakgrunden till att arbetsmiljökämpen Christer Sjökvist fick det fina priset var bland annat att han under det senaste året har arbetat hårt för att anpassa det tidigare estniskt flaggade fartyget Galaxy till det svenska regelverket.

Här motiveringen till att Christer belönades: ”För att i över 20 års tid arbetat för att skapa säkrare, hälsosammare och mer trivsamma ombordförhållanden för sig och sina kollegor. I sina insatser för arbetsmiljön har han visat både respekt och ansvar

för sina medmänniskor och ingen fråga tycks vara för liten eller för stor för att han ska vilja engagera sig i den.

Det senaste året har krävt extra stora insatser då han tillsammans med fartygsledning och övriga skyddsombud på Silja Galaxy – som gick från estnisk till svensk

flagg förra sommaren – lagt ner åtskilliga timmar för att anpassa fartyget till det svenska regelverket och skapa en trygg arbetsplats. Den sortens engagemang som Christer visat så många prov på under årens lopp är något som både ombordanställda och arbetsgivare så väl behöver, och därför vill vi i SAN visa vår uppskattning genom att tilldela honom årets arbetsmiljöpris.”

Christer Sjökvist är sedan länge fackligt aktiv och var en av de från SEKO sjöfolk som var ombud på SEKOs kongress i Stockholm för en tid sedan.

I tidskriften SAN-Nytt framhåller Christer att bra arbetsmiljö är viktigt därför att: “den påverkar allt vi gör. Inte minst slutresultatet, alltså hur våra passagerare upplever oss och fartyget. Men det är också viktigt därför att den som är frisk, glad och nöjd utför ett bättre arbete och har färre sjukskrivningsdagar än den som misstrivs.”

Sjömannen 5/2009 21

“Idag nödvändigt arbeta internationellt” Företrädare för svenskt sjöfolk har i den internationella fackliga världen länge spelat en framträdande roll. Idag är det främst SEKOs vice ordförande Tomas Abrahamsson som i sin roll som företrädare för sjöfolket har utsetts till en lång rad tunga sjöfackliga internationella uppdrag.

Text: Lennart Johnsson — Ett av mina uppdrag är att sitta som ordförande för den sociala dialogen inom sjöfartsområdet i Europa. Här har jag suttit sedan 1996, berättar Tomas Abrahamsson.

— Jag ingår även i ITFs förhandlingsdelegation. Vi förhandlar med olika redare för att få fram internationella kollektivavtal, det så kallade IBF-avtalet (IBF = International Bargaining Forum). På flera sätt deltar jag i ITFs verksamhet, inte minst på europeisk nivå.

— Några andra av mina uppdrag är som ledamot i den fackliga styrkommittén för sjöfarten på europeisk nivå, att vara vice ordförande i EU-kommittén och dessutom som arbetstagarrepresentant i EMSA, den europeiska sjösäkerhetsbyrån.

Allt det du räknar upp låter som tunga uppdrag? Går det exempelvis att få något uträttat inom ramen för den sociala dialogen?

— Ja, det går det faktiskt, svarar Tomas.

— Något som folk i allmänhet troligen inte känner till är att vi både på övergripande nivå och på sektorsnivå kan göra upp om avtal på europeisk nivå.

— Detta under förutsättning att vi kommer överens om en sak som sedan kan lämnas vidare till EU-kommissionen. Då behöver frågan inte ta vägen via EU-parlamentet utan kan gå direkt till ministerrådet. Rådet kan antingen säga ja eller nej men inte ändra i vår uppgörelse.

— På sjöfartens område har vi nått uppgörelser på detta sätt två gånger. Dels gällde det frågan om arbetstider till sjöss. Det ledde så småningom till att Sverige implementerade direktivet via svenska lagen om vilotid.

— Vi har även nått en uppgörelse om MLC (MLC = Maritime Labour Convention). Ofta handlar det här om tungrodda förhandlingar. I exempelvis MLC-frågan förhandlade vi i nästan 1,5 år. Slutresultatet blev att det nu är ett EU-direktiv om än fortfarande vilande. Det träder inte i kraft förrän MLC-direktivet ratificeras av tillräckligt många medlemsstater.

Tomas Abrahamsson framhåller att om det handlar om ett direktiv från EU har det 22 Sjömannen 5/2009

Tomas Abrahamsson, vice ordförande i SEKO, företräder svenskt sjöfolk i många sammanhang internationellt. (Foto: Urban Orzolek)

större sanktionsmöjligheter än vad FNs arbetsmarknadsorgan ILO har mot stater som bryter mot direktiv.

— ILO har nästan varje år dömt Danmark för att landet genom sitt öppna fartygsregister DIS bryter mot föreningslivskonventionen. Men Danmark har bortsett från ILOs uppfattning. Skulle Danmark däremot bryta mot ett EU-direktiv kan landet inte behandla EUs klagomål med samma nonchalans.

Har du varit ordförande i arbetet med den sociala dialogen hela tiden från 1996?

— Ja, med undantag av två år. Tanken är egentligen att man vartannat år byter ordförande, och att uppdraget alternerar mellan arbetstagar- och arbetsgivarsidan.

Kommissionen sitter med som rådgivare.

Men jag har alltså suttit som ordförande i ett antal mandatperioder. Även redarna har föreslagit mig så min känsla är att redarsidan kanske inte sinsemellan riktigt kommer överens om vem av dom som ska sitta ordförande.

Jag förmodar att dina olika internationella uppdrag kräver mycket tid?

— Ja, de tar förhållandevis mycket tid, säger Tomas Abrahamsson.

— Inte minst under de år när det är IBF-förhandlingar. I den sociala dialogen har vi två-tre arbetsgruppsmöten per år plus ett plenarmöte. Härtill tillkommer inläsning och förberedelser inför mötena.

Som tur är finns det kvällar också.

Detta år har alltså IBF-förhandlingar genomförts?

— Ja, de slutfördes på sätt och vis. Tekniskt sett ajournerades de i Manila för en tid sedan. Årets förhandlingar har varit verkligt besvärliga. IBF-avtalet omfattar omkring 4500 fartyg under bekvämlighetsflagg.

— Härtill kommer ytterligare ungefär 4000 ITF-godkända avtal, TCC-avtal och standardavtal. Totalt blir det alltså 8500 avtal och det innebär att 30-40 procent av den bekvämlighetsflaggade världshandelsflottan seglar under godkända avtal.

Det är en mycket stor framgång. ITFs kampanj mot bekvämlighetssjöfarten är en internationell kampanj som saknar motstycke.

— Med tanke på antalet IBF-avtal kan man säga att de styr utvecklingen, fortsätter Tomas.

— I år var tanken att vi skulle förhandla fram ett nytt tvåårigt avtal. Inledningsvis gick redarsidan ut med ultimativa krav på uppskattningsvis drygt 10 procents kostnadsnedskärningar. Våra krav var mer modesta eller lönehöjningar på sex-sju procent på två år.

— Dessutom ifrågasatte vi från den fackliga sidan den metodik som används för att räkna fram IBF-avtalen. Totalt blev det tre möten där vi bland annat beslutade att tillsätta en arbetsgrupp som skall jobba med frågan kring metodiken.

— I metodikgruppen, som ska vara klar vid halvårsskiftet 2010, ingår bland annat jag. Under den tiden skall vi inte röra kollektivavtalen. I praktiken betyder det att vi har fryst kollektivavtalen under 2010 på nuvarande nivå.

Enligt Tomas Abrahamsson är fortfarande IBF-avtalen på en sådan nivå att få svenskar i manskapet skulle kunna jobba under avtalet. Ändå sätter de en tydligt gräns för vad som är acceptabelt inom den internationella sjöfarten och utgör på så sätt ett hinder för en fullskalig social dumping.

Med vilka frågor arbetar EMSA? — Det är EUs sjösäkerhetsbyrå som sysslar med miljö, säkerhet, övervakning, klassningssällskap och så vidare. EU-kommissionen vill gärna utrustra EMSA med vidgade befogenheter, medlemsstaterna är mer återhållsamma.

— I EMSAs styrelse har jag suttit från början på ett europeiskt fackligt mandat.

Det är nu min sista period eftersom man inte får sitta mer än två perioder. Utan tvekan har det varit intressant att få vara med om att få uppleva en EU-myndighet i uppbyggnad.

EMSA ligger idag i Lissabon. Tomas berättar att Sverige hade ett stort intresse av att få byrån förlagd till Göteborg och Sverige också stod på tur att få en EUmyndighet.

— Hade den dåvarande regeringen mer aktivt drivit frågan hade säkert EMSA också placerats i Sverige. Men det känns som om Göran Persson ville ge Göran Johansson i Göteborg en knäpp på näsan. Istället fick Sverige EUs Smittsskydsmyndighet som ligger i Solna.

Det låter litet märkligt att EMSA placerades i Lissabon som ligger i en utkant av EU? — Ja, det är nästan så långt man kan flyga från Sverige inom EU. Även om Portugal har stolta traditioner som sjöfartsnation är det idag ingen stor aktör inom sjöfarten.

Grand Place i EU-huvudstaden Bryssel, en stad Tomas Abrahamsson ofta måste resa till för att delta i olika internationella fackliga möten. (Foto: Lennart Johnsson)

EU har talat en hel del om att få en gemensam sjöfartspolitik inom unionen? Hur går det arbetet för närvarande?

— Det går trögt. Hittills har det mest varit ord och ingen handling. Vad EU har åstadkommit är olika ramverk som exempelvis riktlinjer för sjöfarten och ramverk för cabotageförordningen men däremot ingen gemensam sjöfartspolitik.

— Blev det en gemensam sjöfartspolitik inom EU skulle vi också tvingas tänka i termer av ett gemensamt EU-register. Jag tror det hade varit möjligt före utvidgningen från 15 till 27 medlemsländer.

— Dagens EU har så stora sociala, näringslivsmässiga, skattemässiga och andra skillnader mellan medlemsländerna.

Det gäller speciellt de nya medlemsländerna. Att därför skapa gemensamma strukturer i form av en gemensam sjöfartspolitik är i dagsläget förenat med oerhörda problem. Unionen får nog istället fortsätta att verka för att skapa gemensamma ramverk.

Fantastisk utveckling Du har varit aktiv i ITF-sammanhang sedan tidigt 1990-tal. Hur upplever du att ITF har utvecklats under de här åren?

— ITF har genomgått en rätt fantastisk utveckling, främst på avtalssidan. När jag började jobba med ITF-frågor fanns det kanske 1500 godkända avtal och idag är det alltså 8500 avtal. Det har ställt stora krav på ITFs organisation och administrativa rutiner.

— Den viktigaste förändringen inom

ITF på sjösidan som jag ser det är att federationen tidigare ensidigt tvingade på arbetsgivarna, redarna, avtal. Detta resulterade i en serie av konflikter, bland annat i Sverige. Nu har ITF, åtminstone på IBFsidan, en förhandlande roll gentemot redarna. ITF har genomgått en veritabel kursändring i och med att organisationen har förvandlats från en dikterande till en förhandlande organisation.

Du sitter redan idag i ITFs sjöfolkssektion.

Jag har förstått att du kommer att bli vice ordförande i sektionen på ITF-kongressen nästa år?

— Ännu är inget klart i denna fråga, framhåller Tomas Abrahamsson.

— Däremot blev jag på ETF-kongressen i somras nominerad från Europas sida att ingå i trojkan som leder ITFs sjöfolksektion. Det är en ordförande och två vice ordförande som ska utses på ITF-kongressen i Mexico 2010.

Kommer det att innebära ännu mera möten på internationell nivå för din del om du väljs till vice ordförande i sektionen?

— Nej, det kommer knappast att innebära mer möten i sig. Jag deltar redan i dag på de flesta möten som arrangeras av sjöfolkssektionen. Konkret innebär det däremot ett större ansvar för min del.

Hur viktigt är det att SEKO, i dagens globaliserade värld, är aktivt i internationella fackliga sammanhang?

— Det är otroligt viktigt. Vi kan inte längre sitta och säga att det räcker om vi enbart agerar nationellt. Jag har sett siffror

Forts nästa sida Sjömannen 5/2009 23

“Obegripligt motstånd mot tonnageskatt” — Att Sveriges regering vägrar införa en tonnageskatt är obegripligt och skadar svensk sjöfart. Det anser Alfons Guinier, generalsekretare i EU-redarnas organisation ECSA (ECSA = European Community Shipowners’ Association) i en intervju med Sjömannen.

Samtidigt hävdar Guinier att det i framtiden troligen inte kommer att finnas manskap från EU-länder ombord i EU-flaggade fartyg.

Text: Lennart Johnsson I större delen av sitt yrkesverksamma liv har Guinier sysslat med sjöfart.

— Jag arbetade i ett belgiskt rederi i drygt 20 år i olika positioner. År 1992 blev jag tillfrågad om jag ville börja på ECSA som generalsekreterare.

Forts: “Idag nödvändigt... på att kanske 70 procent av svensk lagstiftning är initierat av EU. Sitter vi stilla på hemmaplan och föreläggs direktiv som arbetats fram i Bryssel spelar det ingen roll hur mycket vi än ylar här uppe i Norden.

Vi måste vara med där det fattas beslut, och visa att vi finns och lever. Det är också en annan aspekt som handlar om att vi måste visa vår internationella solidaritet med broder- och systerorganisationer i världen.

— Arbetsgivarna blev tidigt internationella men tyvärr har fackföreningsrörelsen i modern tid släpat efter. Fackföreningsrörelsen var oerhört internationellt inriktad när den bildades och kanske fram till 192030-talet.

— Därefter började vi åtminstone från nordiskt håll idka navelskåderi. Det gick bra ända tills globaliseringen satte in. Om vi idag ska fullfölja vårt uppdrag att ta vara på våra medlemmars intresse kan vi inte längre enbart agera nationellt. Det är en omöjlighet.

Dina uppdrag måste vara krävande. Hur orkar du med allt flygande över hela världen?

— Jag hör egentligen inte till de som älskar att flyga, men det är ett nödvändigt ont. Personligen tycker jag man borde göra mer för att inom ITF och EU utveckla videokonferenser. Det borde inte alltid vara nödvändigt att flyga till Bryssel.

Du har förstås fått se en hel del under dina resor?

— Nej, tyvärr har det inte blivit så mycket med det, säger Tomas.

— Det kan låta exotiskt att resa till en IBF-förhandling i Hongkong. Men det brukar fungera så att du flygs in till Hong24 Sjömannen 5/2009

ECSA, som bildades 1965, har gradvis blivit mer och aktiv med att försöka påverka beslut som rör sjöfartsfrågor. Idag har ECSA sina lokaler i centrala Bryssel. Är alla EUs redareföreningar medlemmar i ECSA? — Ja, samtliga redareföreningar i EUländerna plus Norge, är fullvärdiga medlemmar, svarar Alfons Guinier. Är ni att betrakta som en lobbyorganisation?

— Jag tycker inte om ordet lobby.

ECSA kan erbjuda olika EU-institutioner våra medlemmars kunskap kring aktuella sjöfartsfrågor för exempelvis kommissionen eller parlamentet. Vi fungerar inte som en amerikansk lobbyorganisation utan erbjuder mer vårt breda sjöfartskunnande. kong, skyfflas in i en förhandlingslokal där du sitter i tre dagar och tre nätter. Därefter är det dags att jäkta ut till flygplatsen och ta planet hem igen.

— Jag har till exempel inte sett speciellt mycket ens av London även om jag de senaste 20 åren varit i London säkert 100 gånger. Det har mest handlat om att sitta i olika möteslokaler och är inte så romantiskt som det kanske utifrån kan verka.

Intresse för internationella frågor Vad driver dig i ditt internationella engagemang?

— Internationella frågor har alltid intresserat mig. Min första anställning i Sjöfolksförbundet var också som internationell sekreterare.

— Ordentligt fackligt aktiv hade jag blivit något år tidigare i samband med Black Princestriden i Göteborg 1990. Det som i någon bemärkelse driver mig i mitt arbete idag är att vi alltså inte längre kan agera enbart nationellt.

— Samtidigt kan det internationella arbetet vara tungrott, bland annat på grund av kulturskillnader och partsrelationer.

Det gör att det kan vara svårt att jämka ihop i en förhandling.

— Två steg framåt, ett steg tillbaka är den gängse rytmen. Ändå har vi alltså lyckats förhandla fram tre på varandra omfattande internationella kollektivavtal på IBF i en så förhållandevis kaotisk bransch som sjöfarten. Det kan vi faktiskt vara lite stolta över.

— Historiskt har den globala sjöfarten varit undermåligt reglerad från Vasco da Gamas dagar. Det är därför som ITF, ILO och IMO har tvingats försöka reglera den internationella sjöfarten.

Vilka frågor driver ECSA? — Vi har varit mycket aktiva i frågan kring EU-kommissionens sjöfartsstrategi för de kommande tio åren. Strategin är ett — Denna reglering hade inte nått samma omfattning om redarna hade stannat kvar under nationell flagg, inte hade valt att flagga ut för att komma undan regleringar, skatter och besvärliga fackföreningar.

— Redarna gnäller ofta på ILO, IMO och ITF men i grund och botten är det deras eget fel. Hade redarna stannat kvar under nationell flagg hade de enbart behövt bekymra sig över diverse nationella krav.

— En annan viktig del av SEKOs internationella verksamhet vi inte får glömma är den fackliga biståndsverksamheten i utvecklingsländer, fortsätter Tomas Abrahamsson.

— Vi har bland annat fyra projekt på Filippinerna tillsammans med Palmecentret. Fackligt är Filippinerna ett outvecklat land och bara någon procent av arbetarna arbetar på kollektivavtal.

— Att vi arbetar med biståndsprojekt är ett konkret uttryck för vår solidaritet med organisationer som inte är riktigt lika lyckligt lottade som vi. Det handlar om internationell solidaritet som alltid har varit en grundpelare i det internationella fackliga arbetet.

— Projekten innebär hjälp till organisering, organisationsutbyggnad och att skapa en facklig medvetenhet. Vi har i våra fackliga biståndsprojekt nått hyfsade framgångar.

Tills sist, det låter inte direkt som om du ångrat att du började jobba med internationella fackliga frågor?

— Jag ångrar ingenting och hade jag kunnat leva om mitt liv hade jag säkert gjort samma saker, svarar Tomas Abrahamsson som nästa dag sitter i ett flygplan på väg till ännu ett möte i Bryssel.

slags testamente för vad den avgående kommissionen anser bör hända i EU-sjöfarten de kommande tio åren för att unionen ska kunna behålla sin ledande position inom sjöfartsvärlden.

— Idag kontrollerar redare från EUländerna omkring 40 procent av den globala handelsflottan, och är världsledande.

— Därför uppskattar vi att EU-kommissionen tog fram strategidokumentet.

Det är viktigt för Europa att behålla en stark sjöfartsnäring och ett livskraftigt maritimt kluster minst på dagens nivå.

Tror du det är realistiskt att det inom några blir en gemensam europeisk sjöfartspolitik?

— Ja, kanske kan det vara möjligt. Men det måste då handla om en mycket avancerad gemensam sjöfartspolitik. I strategipappret understyrker kommissionen risken av att EU-sjöfarten riskerar att förlora i konkurrenskraft gentemot länder som Kina, Singapore och Korea. Därför måste ramverket inom vilket EU-sjöfarten opererar bibehållas som idag.

— Beträffande den mänskliga faktorn i strategidokumentet framhålls att det är risk att det blir ännu större brist på högkvalificerat sjöfolk. Tillgång till välutbildat sjöfolk är viktigt för EU-redarna för att kunna anställda EU-sjöfolk.

— Därför behöver vi organisera kampanjer för att ungdomar ska uppleva sjöfartsyrket som attraktivt, gärna tillsammans med fackliga organisationer.

— Viktigt är också att EU-sjöfarten utvecklas positivt genom att vi får möjlighet att fullt ut kunna tillämpa de stödmöjligheter ett land kan ge sin sjöfart genom riktlinjerna från kommissionen.

— Utvecklingen för den belgiska sjöfarten är ett praktiskt exempel på detta, framhåller Alfons Guinier.

— Vi hade för några år sedan i praktiken inga handelsfartyg registrerade i det belgiska registret. Men i och med att den belgiska regeringen övertygades om att införa tonnageskatt återvände ett stort antal fartyg till belgisk flagg. Idag har vi ett 90-tal större fartyg under belgisk flagg.

Hur viktig var tonnageskatten för att redarna skulle återflagga till belgisk flagg?

— Det var nyckelfrågan. Utan tonnageskatten hade vi inte fått se någon återflaggning. En konsekvens har blivit att antalet studerande på sjöbefälsutbildningarna i Belgien har fördubblats på bara något år. Ungdomar ser att det åter kan finnas en framtid inom sjöfarten.

— Den belgiska tonnageskatten är ett typexempel på vikten av att medlemsländerna i EU tillämpar möjligheterna till statligt stöd. Denna fråga driver vi både

Alfons Guinier, generalsekreterare i ECSA. (Foto: Lennart Jonsson)

ensamma och ibland även tillsammans med ITF. Vi är överens med ITF om att vi måste bevara en stark sjöfartssektor i EU. — En viktig och svår fråga som måste ställas är om det finns en marknad för EUmanskap ombord på EU-flaggade fartyg i framtiden, fortsätter Guinier.

— Min och ECSAs uppfattning är att det knappast kommer att finnas kvar något EU-manskap inom några få år. Fartyg opererar globalt och därför måste det vara möjligt att anställa manskap från hela världen.

Manskap från exempelvis Filippinerna lever i ett land där levnadskostnaderna är mycket lägre än i Europa. Levnadskostnaderna för exempelvis brittiskt eller svenskt manskap är mångdubbelt högre än de är för en filippinsk sjöman.

— Det är en anledning till att det i framtiden troligen blir svårt att kunna räkna med manskap från EU-länderna. Ser vi på de nyinflaggade fartygen i det belgiska fartygsregistret kommer i princip allt manskap från andra nationaliteter än från Belgien. Seniorbefälet är oftast från Belgien.

Vad anser du om att regeringen i Sverige, som idag är ordförandeland i EU, vägrar införa tonnageskatt?

— Sverige, Luxemburg och Portugal är de enda länderna som inte infört tonnageskatt i EU idag.

— Portugals redare har nyligen hotat med att flagga om sina fartyg till belgisk flagg. Landets regering arbetar därför nu på att snabbt införa tonnageskatt.

— Situationen i Sverige är minst sagt märklig, anser Guinier.

— Jag vet att sjöfartsnäringen i Sverige, arbetar aktivt i tonnageskattfrågan. Alla partier i ert parlament står också bakom att det införs tonnageskatt.

— Några gånger har jag talat inför svenska riksdagsmän om varför tonnageskatt

behövs. När jag frågat varför inget händer skyller alla på er finansminister.

— För mig är den svenska regeringens uppenbart negativa inställning i frågan obegriplig.Tonnageskatt är en win-winsituation för alla parter vilket exemplet Belgien tydligt visar.

Tror du att samtliga EU-länder inom några år har undertecknat ILOs nya superkonvention, MLC, för sjöfarten?

— Jag hoppas att det ska bli verklighet.

När konventionen väl är ratificerad kan den få stor påverkan på sjöfarten och bli en viktig spelplan internationellt. Samtidigt är det viktigt när den väl träder i kraft att kontrollen blir effektiv, att alla länder i världen följer konventionen.

Hur har Europas sjöfart påverkats av den pågående finanskrisen?

— I mycket stor omfattning. Även utan krisen hade det varit problem eftersom alldeles för många fartyg har beställts av rederier de senaste åren.

— När ekonomin väl återhämtar sig är det ändå för många fartyg på marknaden.

Viktigt i denna situation är att EU-institutionerna globalt verkar för att undvika protektionism. Protektionism gör att världshandeln går ned.

— På sikt är jag ändå optimistisk om framtiden. Sjöfart är det i särklass miljövänligaste transportsättet, även om vi självklart måste verka för att få ned utsläpp från fartyg.

— Min förhoppning är att EU även i framtiden ska vara ledande inom världshandelssjöfarten. Samtidigt kommer konkurrensen att fortsätta vara hård. Ett område där EU-sjöfarten kan konkurrera globalt är genom att fortsätta erbjuda hög kvalitet och säkra transporter, säger ECSAs generalsekreterare Alfons Guinier.

-

Sjömannen 5/2009 25

ETF kämpar för europeiskt sjöfolk På facklig europanivå är ETF (European Transport Workers’ Federation) ITFs förlängda arm. De två på ETF som arbetar med sjöfartsfrågor är den politiska sekreteraren Philippe Alfonso och assistenten Laila Castaldo.

De, liksom den övriga ETF-personalen, sitter sedan en tid i nya lokaler bara ett stenkast från Bryssels stora turistattraktion Grand Place.

Text: Lennart Johnsson Philippe Alfonso har en bakgrund som politiskt sakkunnig för en parlamentariker i EU-parlamentet.

— Efter min akademiska examen började jag arbeta för en fransk socialistledamot.

— För mig var denna tid mycket nyttig och lärorik. Inte minst hur institutionerna, byråkratin, fungerar i Bryssel. Frågorna vi arbetade med var mycket spännande. År 2004 lämnade Philippe arbetet i parlamentet. Han arbetade i ett år för en myndighet i Dublin med arbetsmarknadsfrågor.

Philippe Alfonso började på på ETF 2005 och utsågs först till politisk sekreterare för hamnarbetare- och fiskerisektionen.

— Bara några månader senare blev jag också ansvarig för sjöfartsfrågor.

Laila Castaldo började på ETF 2006 efter att bland annat ha arbetat i Bryssel för en annan internationell facklig federation och för Europafacket.

— Vi har alltså båda erfarenhet av arbete i Bryssel, säger Laila Castaldo.

Hur upplever ni det är att praktiskt arbeta för ETF? — Det är ett otroligt intressant arbete, säger Philippe. När jag lämnade arbetet i EU-parlamentet ville jag absolut bibehålla mina kunskaper och helst arbeta med fackliga frågor på europanivå. Detta eftersom de fackliga värderingarna ligger nära mig.

Hur bör ETF som facklig organisation arbeta för att kunna påverka exempelvis kommissionen och parlamentet?

— I mycket är vårt arbete säkert annorlunda mot att arbeta i en nationell facklig organisation. Vi arbetar med facklig påverkan mot de politiska beslutsfattarna på EU-nivå vilket är ett långvarigt och tålmodigt arbete. Det handlar om att bygga upp en tilltro, ett förtroende mot de vi behöver påverka, både tjänstemän och politiker inom EU. — Det handlar också om att bygga allianser med parlamentsledamöter, och då inte bara med ledamöter från socialist26 Sjömannen 5/2009

Laila Castaldo och Philippe Alfonso arbetar i Bryssel med sjöfartsfrågor för den europeiska transportarbetarefederationen ETF. (Foto: Lennart Johnsson)

gruppen och vänstergruppen. Eftersom socialistgruppen i EU-parlamentet är vår närmaste samarbetspartner har vi arbetat mycket med den.

— Men ska vi nå framgång måste vi ha kontakter också utanför den politiska vänstern. Ser vi på det senaste parlamentsvalet sommaren 2009 innebar det ett allvarligt nederlag för vänstern i parlamentet vilket utan tvekan kommer att göra ETFs arbete ännu mer komplicerat och besvärligt i framtiden.

Måste bygga allianser — Ska socialistgruppen ha framgång i exempelvis transportfrågor måste de bygga allianser med andra grupperingar. Så var det tidigare men idag är det ännu nödvändigare.

— I EU handlar mycket i beslutsfattandet om att nå kompromisser, säger Philippe Alfonso.

— Vi måste också försöka hålla rätt balans mellan fackliga aktioner och dialog.

— Men ibland är det ingen idé att fortsätta ha en dialog om läget är helt låst.

— För att då uppmärksamma och medvetandegöra parlamentarikerna i en specifik fråga kan det då vara nödvändigt att arrangera demonstrationer och andra aktioner.

— Med stöd från hamnarbetarförbunden i ETF lyckades vi exempelvis stoppa

försöken att med ett hamndirektiv liberalisera hamnverksamheten i Europa. Det var ett positivt och uppmuntrande resultat att ETF och de berörda medlemsförbunden två gånger lyckades stoppa ett dåligt förslag från kommissionen.

Hur ser ETF på EU-kommissionen sstrategiska dokument för sjöfarten?

— Jag upplever att kommissionen har en förhållandevis bra bild av situationen.

Samtidigt finns det tydliga frågor där de inte vill se verkligheten. De undviker vissa frågor och lämnar över dem till medlemsländerna.

— I det strategiska dokumentet förefaller det som om kommissionen bryr sig om anställningen för sjöfolk, anser Alfonso.

— Fast konkret gör man egentligen ingenting för manskapet, det är brist på konkreta förslag. EU-kommissionen talar om utbildning och kvalifikationer men säger samtidigt att ansvaret i de frågorna ligger på medlemsländerna. Strategidokumentet förordar visserligen kampanjer riktade mot ungdomar med syfte att förbättra rekryteringen till sjöfarten. Men i stor utsträckning är det bara vackert tal utan något verkligt innehåll.

— Strategidokumentet innehåller dessutom mycket få positiva förslag som berör manskapet i EU-länderna, framhåller Philippe Alfonso.

— Samtidigt talar man om vikten av att

behålla viss personal kvar i EU-sjöfarten.

— ETFs uppfattning är att intresset för att behålla manskap från EU-länder är mycket litet från EU-kommissionens sida.

Visserligen vågar de inte säga det direkt öga mot öga mot oss men det finns utan tvekan uppfattningar i kommissionen om att det inte går att göra något för manskapet, att det inte är möjligt at bryta den nedåtgående trenden. Istället menar kommissionen att det är bättre att fokusera på att behålla kvalificerad personal och befäl.

Tror du det tar lång tid innan det blir en gemensam sjöfartspolitik för EU-länderna?

— Ja, det tror jag. Vi har sett också sett oroande tendenser som innebär att kommissionen försöker att samordna åsikterna från olika medlemsstater i stora internationella forum som IMO i London.

— Detta kan innebära ett problem för oss eftersom kommissionens samordning ofta görs utan att hänsyn tas till sjöfolkets intressen. Idag är det exempelvis diskussioner i IMO om att förändra STCW-konventionen. Kommissionen verkar i detta arbete inte vara intresserad av att ta hänsyn till viktiga frågor för sjöfolket som arbetstidens längd, och trötthetsfaktorn.

Sverige är idag ordförandeland i EU. Har ETF träffat den svenska regeringen för att diskutera sjöfartsfrågor?

— Vi har träffat företrädare för den svenska regeringen men jag förstår att personen vi träffade den gången hade ont om tid. ETFs generalsekreterare fick i alla fall veta att sjöfartsfrågor inte prioriterades under det svenska ordförandeskapet, att andra frågor bedömdes som viktigare.

Två av de nyare medlemsländerna i EU är Malta och Cypern som länge haft stora bekvämlighetsflaggregister. Har du någon uppfattning om kvaliteten på fartygen i de registren har förbättrats efter deras EU-medlemskap?

— Vad jag har fått höra är att registren ska ha blivit bättre men jag kan inte säga något mer konkret i frågan. Samtidigt klassar ju ITF fortfarande både Maltas och Cyperns register som bekvämlighetsregister.

Den internationella finanskrisen har pågått i över ett år nu. Hur har krisen påverkat Europas sjöfart och sjöfolk?

— Kris eller ej så fortsätter nedgången av antalet europeiskt sjöfolk vilket är en mycket oroande trend, svarar Philippe Alfonso.

— Min uppfattning är att EU-redarnas organisation ECSA använder krisen som en ursäkt för att hävda att kostnaderna måste sänkas ännu mer. ECSAs uppfattning om att sänka kostnaderna är genom

Sjöfolk demonstrerar i Bryssel hösten 2008.

att ytterligare minska de sociala kostnaderna. De säger att deras enda möjlighet är att anställa sjöfolk från tredje världen som är billigare för att kunna klara den globala konkurrensen.

— ECSA ligger nära EU-kommissionen i sin nyliberala inställning. Medlemmar i ECSA har också varit aktiva med att starta sjömansutbildningar i länder som Indien och Filippinerna. Uppenbarligen är ECSA inte längre intresserat av att behålla europeiskt manskap idag.

Hur arbetar ETF för att försöka bevara arbetstillfällen för europeiskt sjöfolk?

— Under det senaste året har vi försökt behålla balansen mellan demonstrationer, flygbladsutdelning, hearings och samtidigt ha en dialog med parlamentariker och med kommissionen.

EU-sjöfolk utrotningshotad art — ETF organiserade för ett år sedan en stor demonstration med deltagare från hela Europa. Temat från vår sida var att sjöfolk från EU-länderna är en utrotningshotad art. I samband med detta anordnade vi en hearing om sjöfarten i samarbete med EU-parlamentets socialistgrupp.

— Det handlar om att alltid försöka agera på lämpligt sätt och vid rätt tillfälle, framhåller Philippe Alfonso.

— Att genomföra aktioner riktade mot parlamentariker är svårt om inte en sjöfartsfråga står högt på dagordningen vid ett specifikt tillfälle. Vi måste alltid ha rätt strategi när vi driver frågan om att behålla sjöfolk från EU på EU-flaggade fartyg.

Agerar vi vid fel tillfälle får vi mycket liten uppmärksamhet.

— Kampanjen för att bevara jobben för EU-sjöfolk är ändå alltid aktuell, något som vi kommer att fortsätta driva på olika sätt.

— ETF tänker bland annat synas mer mot parlamentet för att försöka höja medvetenheten om frågan gentemot parlamentarikerna.

— Samtidigt är den nuvarande situationen ännu mer komplicerad genom att de konservativa grupperingarna i parlamentet har blivit mycket starkare. Det är också ett nyvalt parlament med många nya ledamöter och det har ännu inte utsetts nya EU-kommissionärer.

Tror du det kommer att finnas kvar något sjöfolk från EU-länderna om 15 år?

— Utan tvekan kommer det att finnas befäl kvar från EU-länder ombord i fartygen. Helt klart är däremot att manskapet från EU-länder är en utrotningshotad art, framför allt i den traditionella sjöfarten.

Kommer ETF att fortsätta kampen för att behålla europeiskt sjöfolk på EU-flaggade fartyg?

— Självklart kommer vi att göra det både vad det gäller manskap och befäl, svarar Philippe Alfonso och Laila Castaldo.

— I den kampen kommer vi att söka samarbetspartners på olika håll, även utanför den traditionella fackföreningsrörelsen.

— Vi är inte så naiva att vi tror att fackförbunden ensamma kan förändra världen utan hoppas på engagemang och stöd också från seriösa redare, parlamentsledamöter och andra. Sjöfolk från medlemsländer i EU som Sverige behövs på EU-flaggade fartyg även i framtiden!

Sjömannen 5/2009 27

Bland toffeldjur släckta fyrar och pionjärer När skymningen smyger sig över oss på vintern mitt på dagen blir det svårare att skilja på folk och folk. Poeten Joseph Brodsky vars dikter alltid lyser som fyrar i natten, var den som en gång skaldade denna sanning.

Han skrev om en värld där det spridda ljuset är veckodagarnas generator. Vilken i värsta fall betyder att den värld vi trodde var verklig förvandlar ljudet av hederlighet till total tystnad. Detta i en tid som ger fritt spelrum åt alla mollusker att med bleka ansikten fritt tolka tillvaron utifrån egna behov.

De tänder sina egna tändstickor och struntar i att följa de fyrar som tänds för att visa oss vanliga människor vilken väg som är den rätta. Dessa mollusker följer bara sitt eget hastigt flämtande ljus.

Och i detta ljus bleknar även demokratins heliga rum. Templet för stora beslut. skapad för att de förtroendevalda som verkade där inne utan särintresse skall se till att även de fattiga kan få vara med och dela på en och annan ynka skärva. Alltså vi lättmanipulerade dumskallar som fortfarande tror att våra skattepengar används på rätt sätt. Att de fördelas rättvist och gynnar vår trygghet och grundläggande behov av rättvisa. I helvete heller!

Orättvist beskylld?

Nyss läste jag om Tomas Bodström, den klarast lysande fyren i den farled som skall visa oss vägen in i det nya grönröda regeringssamarbetet. Nu har det olyckligtvis slumpat sig så att lille Tomas har råkat i blåsväder. Vilket naturligtvis inte är hans fel utan beror på riksdagens regelverk.

Och de kvittningsregler som sossarna själva hittat på.

Alltså dumheten att frånvara i riksdagsarbete inte får ske för egen vinnings skull.

Dessutom en meningslös regel eftersom mollusker alltid förökar sig genom delning.

När det kvittras som mest händer det att de delar sig i tre nya mollusker. Detta betyder att det säkert finns många ryggradslösa och primitiva djur i vår lagstiftande församling som Tomas kan dela bördan med. Och som utan att blinka också snor åt sig en miljon om året av skattebetalarnas stålar som ersättning för att inte vara på sitt arbete.

Nu är det djupt orättvist att påstå att Tomas aldrig besöker Riksdagen även om han råkar ha störst frånvaro. Det gör han visst! Rätt skall vara rätt som han själv säger utifrån sin djupt kända advokatetik.

28 Sjömannen 5/2009

Anders Wällhed Kulturkrönika Även om han sällan deltar i röstförfarandet så finns det ändå tillfällen då han visar sig. Bevis finns på hans egen hemsida. Svällande som en åldrande hingst låter han sig beskådas där han står i talmannens stol och kränker regelverkets gränser samtidigt som han gör reklamfilm för sin senaste mediokra kriminalroman.

Men det är inte ofta han besöker sin arbetsplats. Det är detta som gör honom så spännande. Ingen, inte ens i den egna partigruppen, vet när han dyker upp. Som en rövare från det förflutna dyker han upp med den blonda luggen i pannan. Manipulativt leende åt sina gelikar innan han snabbt försvinner i sin nya färgglada kavaj.

Men vi skall inte glömma bort att självaste partiordförande Mona Sahlin har sanktionerat hans frånvaro. Med en sådan uppbackning behöver han inte skämmas för att han blir försörjd av skattebetalarna.

Vilket förresten är en självklarhet för alla som tillhör makteliten. En ren demokratisk rättighet i den biologiska mångfaldens namn. Utan jämförelse i övrigt måste väl även ett toffeldjur ha rätten att kämpa för sin egenart. Och faktum är att Tomas Bodström aldrig har svikit i sin uppfattning. Alltså den att skatten måste höjas för medborgare i det proletariat som han inte själv tillhör. Till saken hör också att det finns väl roligare saker att göra än att sitta av sin tid vid urtrista voteringar.

Senast jag såg Bodström stod han med stel överläpp i Kanal 5. Ett teveprogram som kanske inte är världens bästa forum när man, som han själv säger, skall verka ute i samhället som opinionsbildare.

Här deltog Tomas i ett program från Berns Salonger där landets avfall bland stå-

uppare ”rostade” varandra genom att krysta ur sig barnsliga könsord i parti och minut. Nu har detta teveprogram inte så många tittare men det är bara att spotta i nävarna käre Tomas och ta nya tag och advokatuppdrag.

Det är väl bara en tidsfråga innan vi får se vår före detta justitieminister i ”Kändisdjungeln”. Denna storsatsning i det imbecilla TV-4 där kändisar tävlar med varandra i Malaysias djungel.

En dokusåpa tillagad av de bästa testikelkokare tevevärlden någonsin anlitat.

Nu drabbar inte denna soppa skattebetalarna eftersom TV-4 är reklamfinansierad.

Såvida inte äventyraren Tomas Svikaren kvittar ut sig från Riksdagen för att tävla i kändisdjungeln och umgås med andra termiter.

En och annan svikare Utifrån de ofta orättvisa beskyllningar som Bodström ofta utsätts för från massmedia är det begripligt att det finns en och annan socialdemokrat som inte vill se honom som en blivande statsminister. Detta är synd eftersom han borde vara en given kronprins i en tid då hyckleri och girighet är en så klart lysande sektorfyr.

Nu råkar de flesta av dessa misstänksamma socialdemokrater bo i Göteborg.

En stad som enligt partiets humanister i Stockholm anses vara alldeles för röd. Och där dessa göteborgska sossar borde hållas utanför alla diskussioner om en blivande regeringsbildning.

Med sitt bleka ansikte står nu Tomas Bodström som en gisslan för sin egen självgodhet. Numera bara svagt applåderad i den varieté som heter svensk politik.

Försvarad av Mona Sahlin som en gång i världen var en käck tös som mitt i vintern stod i lågskor på Medborgarplatsen och slogs för den svenska handelsflottan.

Varför behöver hon nu ett år före valet så envist och vältaligt försvara fyrar som för länge sedan slocknat? Det kan hon fullständigt skita i. Varför kan hon inte istället leta upp några mera hederliga partivänner som kan ingå i ett regeringsalternativ?

Läget kan ju inte vara bättre. Hon måste väl ha märkt att Reinfeldt och de andra i alliansen fortfarande argumenterar som om de satt i oppositionsställning.

Skådespelaren Kent Andersson som jag i många år skrev och regisserade revyer tillsammans med på Teater Aftonstjärnan i Göteborg diktade en gång: ”Det fanns en gång ett toffeldjur som

delades i två, ryggradslösa djur beter sig ofta så.”

Hade Kent levat idag hade han säkert tillagt: ”Men en dag så hände det som inte borde ske, en kvittning i vår riksdag och de delades i tre.”

Nu börjar tiden i min krönika att bli mogen för en kursändring. En stund framöver tänker jag styra in i folkbildningens farled och mera konkret berätta om fyrar.

Dessa mörka vinterdagar befinner jag mig i Falköping. Är man som jag van vid att bo vid kusten kan man kanske uppleva att staden saknar syre. Det behöver inte nödvändigtvis vara så. I Stenstorp (Falköpings kommun) föddes 1869 en man som tände ljuset över all världens hav, uppfinnaren av AGA-fyren, Gustaf Dalén.

Därför befinner jag mig denna höga och klara novembermorgon på ort och stäl-

Gustaf Dalén

le. Går omkring i storögd förkovran som en rekreation efter besöket i rikspolitikens ljusskygga boning. Gör mig gärna sällskap. Det är ett ödets ironi att Gustaf Dalén som mer eller mindre satte ljus på hela Sverige själv blev blind.

Den store uppfinnaren och industrimannen Gustaf Dalén har fått ett eget museum som ligger inrymt i det vackra Tingshuset mitt i Stenstorp. Det är ett fantastiskt museum i många avseenden.

Där blir jag introducerad av två mycket sympatiska damer som låter mig stiga rakt in i Gustaf Daléns värld. Och där innanför portarna får jag lära mig mycket om de revolutionerande uppfinningar inom fyrtekniken som med största sannolikhet har räddat livet på hundratusentals sjömän.

Optimistnålen I entrén till museet kan man köpa en liten rund guldnål med inskriptionen ”Var positiv”. När man sätter nålen på rockupplaget blir man positiv. Man så att säga leds in i rätt upplyst farled. Man ser bortom stor-

Interiör från Gustaf Daléns rum på Dalénmuseet.

bankernas brakförluster och Sveriges pågående knackiga ekonomi.

Jag tittar på guldnålen samtidig som ett inlandståg sveper förbi Stenstorps tågstation. Där står förresten en AGA-fyr från de stora haven placerad mitt på perrongen.

Var annars?

Den positiva magin som nålen utstrålar gör att jag ser bortom de giriga tjuvar i bankernas styrelser som aldrig kommer att ge upp sina bonusstölder.

Och jag känner mig mindre maktlös inför insikten att landet består av en ökande mängd arbetslösa människor, sysselsatta i meningslösa åtgärder.

Jag står i ett museum i hjärtat av Västergötland och beundrar ett livsverk. Jag står där med en liten guldnål på kavajen och känner mig hoppfull trots att jag befinner mig i en värld där 30 procent av mänskligheten lever med olika typer av depressioner.

Låter det patetiskt? Okej, uppfatta det som ni vill! Den första optimistnålen lät Gustaf Dalén tillverka mitt i Kreugerkraschen. Och han bar den fram till sin död 1937. Han bar den mitt i världsdepressionen – och han gav aldrig upp.

Redan 1912 drabbades Gustav Dalén av en svår personlig tragedi. Han blev helt blind när han gjorde tryckexperiment med upphettade gasbehållare. Samma år fick han Nobelpriset i fysik. Brodern fick hämta priset. Gustaf Dalén återvände sakta till livet med förbluffande styrka. Satte på sig optimistnålen och fortsatte att leda sin AGA-koncern i ytterligare 25 år.

Från början var det tänkt att Gustav Dalén skulle bli bonde och överta familjens bondgård. När han var 23 år förändrades han liv. Det stora tekniska intresset fick honom att börja studera. Han utbildade sig till ingenjör på Chalmers i Göte-

borg. Lite avstyckad åkerjord frigjorde kapital.

Snart skulle hans uppfinningar göra honom till en förmögen man med flera hundra egna patent. Hans uppfinningsrikedom förändrade inte bara sjöfarten utan hela värden. Han fanns med överallt, inom flygtekniken, sjukvården, bilindustrin, teve -och radiotekniken.

Att Gustaf Dalén hade ett speciellt stort intresse för radions utveckling var kanske inte så underligt med tanke på att han levde i totalt mörker. Genom radion öppnades en ny möjlighet att bli informerad om vad som hände i världen. Men den stora utmaningen fanns ute till havs. Den snabbt expanderande sjöfarten behövde fyrar. Den nygrävda Panamakanalen visade vägen genom en stor order.

Under åren 1905 -1918 sker det mesta.

Gustaf Dalén uppfinner klippventilen med sitt pulserande membran och gasbubblor. Snart finns den i alla bojar och fyrar. I nästa steg kommer acetylengasen innesluten i en silvergnistrande kiselmassa och därefter solventilens svarta metallstav. Ventilen som gör att fyrarna släcks på dagen och öppnar sig i skymningen.

Slutligen dalénblandaren där gas och ljus ökar fyrens ljusstyrka. Allt finns att skåda på Dalénmuseet i Stenstorp. Och i bakgrunden finns två viktiga initiativtagare till museet, Lars Svensson och Ebbe Almquist. Deras namn måste nämnas.

Det är dags att lämna detta upplevelserum i en tid mellan närhet och långsynthet. Och nu, strax innan det här krönikan skall gå i tryck, nås jag av ett rykte. Rykten sprids även i Falbygden. Det sägs att LO med Vanja i spetsen tänker köpa upp hela lagret med optimistnålar från Dalénmuseet. Det är ingen dum idé. De lär sannerligen behövas.

Sjömannen 5/2009 29

Stryka flagg ger inblick i det smutsiga spelet bakom Salénskonkursen I samband med föreningen Bokanjärernas författarlunch på Katarina Sjöfartsklubb nyligen släppte Stig Elenius nyligen sin senaste bok ”Stryka Flagg” (Recito Förlag AB).

Boken handlar om Saléns sjuttioåriga epok, mellan 1915 fram till konkursen 1984. Boken är på drygt 200 sidor och innehåller ett tjugofemtal bilder på Salénfartyg.

Stig Elenius ställer frågan om vad som egentligen förorsakade konkursen. Var det investeringen i sju supertankers mitt under oljekrisen? Var det ”gamblern” Sture Ödner som var för stark i sitt ledarskap?

I boken riktas kritik mot företagsledningen som inte i tid insåg att rederiet hamnade i ekonomiska svårigheter.

Svenska staten sa nej till en rekonstruktion och kallade rederiet för en ekonomisk rishög. Pengar rann ut ur företaget som saknade kontrollstationer på vägen. I december 1984 var Saléns framgångsrika saga över. Tusentals anställda stod utan arbete.

Flera hade varit länge i rederiet, det blev en hård julklapp för många. Utredningen om konkursen, som anses vara den

Stig Elenius presenterar sin nya bok Stryka Flagg på Katarina Sjöfartsklubb.

mest komplicerade i svensk företagshistoria, pågick under många år.

Elenius tar oss med på en långresa där historier från land och ombord blandas. En röd tråd som går genom hela boken är utflaggning.

Rederiet ville bort från den svenska medbestämmandelagen och från insyn i sina utlandsaffärer.

Samtidigt ger författaren också visst beröm för företagets personalpolitik där

länge den så kallade Salénandan rådde.

Stryka Flagg är utan tvekan intressant för betydligt fler än bara gamla Salénanställda och kan fungera som en utmärkt julklapp.

Boken kan beställas av författaren på e mailadress: annika.lindeborg@swipnet.se eller genom Katarina Sjöfartsklubb.

Priset per exemplar är 270 kronor inkl porto.

Torbjörn Carlsson

Spännande och insiktsfullt om Hoolabandoola band Örjan Svedbergs senaste bok “Hoola bandool Om ett band, en tid en stad” (Ordfront) är berättelsen om proggrörelsens kanske främsta band Hoola bandoola.

Medlemmarna hade alla hjärtat till vänster och ville med sin musik förändra både samhället och den allt mer kommersialiserade musikbranschen.

Från en replokal på en vind i Malmö spelade sig bandet fram till nationell berömmelse och nådde långt utanför de egna leden.

Musiken var inte bara djärv och nydanande, texterna talade om orättvisor, kamp och drömmen om ett framtida socialistiskt samhälle. Trots att bandet lades ned 1976 fortsätter deras sånger att hitta nya lyssnare i ett samhälle där klassklyftorna och segregeringen blivit allt tydligare. Örjan Svedberg har valt ett ovanligt men intressant grepp när han berättar. Historien om Hoola bandoola sätts in i ett historiskt och socialt sammanhang där staden Malmö spelar en viktig roll.

Fram träder en stad som präglats mer 30 Sjömannen 5/2009

av socialdemokratin än kanske något annat samhälle i Sverige.

1960-talet och början av1970-talet var framgångens årtionden på många sätt när de breda lagren ur arbetarklassen fick värdiga bostäder och en tjockare plånbok.

Samtidigt började de första sprickorna i folkhemmet bli tydliga.

De som var unga då upptäckte världen utanför Sverige och mötte, genom inte minst medias försorg, en värld präglad av förtryck och enorma skillnader mellan fattig och rik.

I den tidsandan fyllde Hoola bandoola ett tomrum och gav röst åt en hel generation av unga som längtade efter förändring både inom politiken och musiken.

Svedberg låter historien om bandet löpa parallellt med sina egna upplevelser av staden och personliga uppväxt och utveckling. Det blir ibland nästan smärtsamt personligt. I de stunderna är boken kanske som bäst.

Bokens enda svaghet, som jag ser det, är att den kunde kommit närmare de

enskilda personerna i bandet. Det hade krävt en mer omfångsrik bok, men som det är nu hade jag gärna velat få veta mer om deras syn på världen av i dag, och om eventuella strategier inom musiken för att beskriva dagens verklighet.

Richard Jändel

Unprecedented increase in Somali pirate activity Global piracy figures have already surpassed the total number of attacks recorded in 2008, according to the latest quarterly piracy report released by the International Chamber of Commerce’s International Maritime Bureau (IMB).

The report also revealed that the total number of incidents in which guns were used had risen by more than 200%, compared to the corresponding period in 2008.

A total of 306 incidents were reported to the IMB Piracy Reporting Centre (PRC) in the first nine months of 2009, while in 2008, the total number of attacks for the year was 293.

The increase in attacks is directly attributed to heightened piracy activity off the Somali Coast, where 47 incidents were reported compared to just 12 for the same period of the previous year, and in the Gulf of Aden, which had 100 incidents compared to 51 for the same period of the previous year.

Monsooneffects

Nigeria remains an area of high concern. More than 20 attacks by pirates against vessels have been reported in 2009 to IMB. Probably many attacks are unreported too.The picture is from the port of Lagos.

Despite the overall rise in figures, there has been a decrease in the number of incidents recorded in the third quarter of 2009 (63 incidents) compared to the first and second quarters of 2009, which recorded 103 and 140 incidents respectively.

The decrease in piracy activity in that period in the Gulf of Aden and off the East Coast of Somalia can be credited primarily to monsoons.

Global piracy statistics reveal that in the first nine months of 2009, 114 vessels were boarded, 34 vessels hijacked and 88 vessels fired upon. A total of 661 crewmembers were taken hostage, 12 kidnapped, six killed and eight reported missing.

There has been a marked decrease globally, however, in the number of vessels hijacked in the first nine months of 2009, compared to the same period in 2008 – from an average of one in 6.4 vessels in 2008 to one in nine vessels in 2009.

The third quarter report showed that Somali pirates have extended their reach, threatening not only the Gulf of Aden and East Coast of Somalia but also the southern region of the Red Sea, the Bab el Mandab Straits and the East Coast of Oman.

This area still ranks as the number one piracy hotspot, with a total of 168 incidents reported in the first three quarters of 2009, accounting for more than half of the overall number of reported attacks.

“The naval vessels operating off the Coast of Somalia continue to play a critical role in containing the piracy threat,” said IMB Director Captain Pottengal Mukundan. “Enhanced security measures by vessels have also made it difficult for pirates to succeed in their attacks.”

Captain Mukundan added: “It is vital that regions in Somalia such as Puntland continue to take firm action in investigating and prosecuting the pirates. This will be a far better deterrent against Somali pirates than prosecution and punishment in a foreign country.”

32 vessels hijacked A total of 32 vessels were hijacked by Somali pirates in the first nine months of 2009, with 533 crew members taken hostage. A further 85 vessels were fired upon and as of 30 September 2009, four vessels, with over 80 crew held hostage, were still under negotiation.

Nigeria remains another area of high concern. While only 20 attacks were officially reported to IMB in 2009, information received from external sources indicates that at least 50% of attacks on vessels, mostly related to the oil industry, have gone unreported.

The IMB report noted that of the 20 incidents reported, eight were in the waters around Lagos.

Chittagong port in Bangladesh has also seen an increase in the number of incidents as compared to the same period in 2008. There have been 12 reported attacks so far in 2009 –10 successfully carried out – compared to nine for the same period in 2008, when all the vessels were successfully boarded and looted.

The South China Sea has once again proven to be an area of concern and enhanced risk, with 10 incidents reported so far in 2009.

This is the highest recorded number of incidents in the corresponding period over the last five years. Additionally, all of the attacks were successful and in some of the incidents the bridge of the vessel was left unmanned for some time.

IMB urges all ship masters, owners and managers, and others involved in the shipping industry, to report piracy or armed robbery incidents to its PRC. The PRC is located in Kuala Lumpur, Malaysia and is the only 24-hour manned centre able to receive and process reports of attacks from around the world. This timely, first hand information from ship masters enables IMB to identify high-risk areas to the governments concerned and is the first essential step in the attack response chain.

To learn more about IMB’s reports, visit:http://www.icc-ccs.org.uk/prc/piracy_rep_app.php Sjömannen 5/2009 31

Mellisutställning i Uddevalla

“Unterwegs” var namnet på en konstutställning i Uddevalla nyligen.

Konstnären som ställde ut var Sjömannens mångåriga medarbetare konstnären Lars Mellis Melander.

— Utställningen gick bra och jag fick faktiskt en hel del tavlor sålda, berättar Lars Melander.

— Åtskilliga, både fortfarande aktivt sjöfolk och tidigare sjömän, har passat på att besöka utställningen.

— Kanske blev en och annan besviken över att jag denna gång ställde ut abstrakta tavlor, och inte några sjöbilder. Men jag har haft en period då jag målat mycket abstrakt.

—På själva vernissagen var det så mycket folk att de nästan inte fick plats i lokalen.

— För nästa utställning funderar jag därför på att plocka ihop ett antal illustrationer och annat från sjön och göra en särskild utställning. Jag har ju en del att välja på, säger Lars Melander.

I tidningen Bohuslänningens recension av utställningen står bland annat följande: ”Med sina erfarenheter från både sjömanslivet och litteraturen har Lars Melander naturligtvis haft sagohjälten Odysseus irrfärder i tankarna. Det är ingen dålig förebild.”

LJ

Sjöservice utreds

Avliden

Ännu en gång har en översyn gjorts av Sjömansservice, tidigare HKF. Direktiven för utredaren Lars Vieweg var bland annat att titta på vilka delar av verksamheten som är konventionsbunden och vad detta innebär. Hans uppdrag var även att undersöka om det behövs tillämpas förändrade arbetssätt jämfört med idag, exempelvis när det gäller organisation och tillhandahållandet av vissa tjänster som filmuthyrning och boklådor.

Sjömannen återkommer till slutsatserna i översynen av Sjömansservice.

Min vän och skeppskamrat Anders Widegren från Mönsterås är borta.

Jag lärde känna Anders ombord på Stena King 1993.

Det har blivit många fikaunder åren sedan dess.

Anders kämpade in i det sista. Jag tänker på Anders mycket fina familj. Anders var en sjöman av den gamla sorten. Han blev 65 år.

32 Sjömannen 5/2009

Vila i frid!

Tack för God Vakt!

Jonas Persson, Mönsterås

Fler kryssningsanlöp

Intresset för Göteborg som kryssningsdestination fortsätter att öka. I år anlöpte 33 kryssningsfartyg och kryssningsturismen genererade nära 30 miljoner till staden. Nästa år är hela 43 anlöp anmälda.

Kryssning är det kanske snabbast växande resesegmentet i världen. Inte minst i Göteborg märks en stor ökning av kryssningsgäster.

Antalet kryssningsanlöp i Göteborg har ökat från nio stycken år 2000 till över 40 planerade besök nästa år.

— Göteborg växer sig allt starkare som kryssningsdestination och vi ser ett fortsatt ökat intresse då vi inför nästa säsong har 43 anmälda anlöp. Och redan nu har vi många anmälda anlöp för både 2011 och 2012, säger Jill Söderwall, ansvarig för kryssning i Göteborgs Hamn.

Den ökade kryssningsturismen är gynnsam för Göteborg. En genomsnittlig kryssningsturist spenderar cirka 900 kronor under stoppet i Göteborg vilket innebär att årets kryssningsturism har genererat omkring 30 miljoner kronor.

— Årets kryssningssäsong förde närmare 35 000 turister till Göteborg och det är tiotusen fler än vi hade räknat med. Det är givetvis jätteroligt och vi vet att Göteborg är en mycket uppskattad destination, säger Sara Erikson, projektledare för kryssning på Göteborg & Co. Nästa år väntas runt 50 000 passagerare och en intäkt på runt 40 miljoner till Göteborg.

Nära hälften av kryssningsgästerna kommer från Tyskland och ungefär en tredjedel från England. Sydeuropéer och amerikaner står tillsammans för ytterligare 17 procent.

Fortfarande är Stockholm i särklass störst vad gäller antalet anlöp av kryssningsfartyg. Visby kommer på andra plats.

SEKO sjöfolks utbildning

Kursprogram SEKO sjöfolk år 2010 Far tygsmiljökurs steg 2 Plats och tid: 15-19 februari 2010 på Hotell Kusten, Göteborg Sista ansökningsdag: 4 januari 2010 Målgrupp: Deltagarna ska ha genomgått fartygsmiljökurs steg 1.

Innehåll: Fartygssäkerhetslagen, ritningslära, farligt gods. hjärtoch lungräddning, handlingsprogram med mera.

Kursanmälan Kurs:...................................................................................

Plats och tid:............................................. ..........................

Namn:............................................................. ...................

Personnummer: .................................................................

Medlemsutbildning e xter n Tre dagars externatutbildning i regionerna Ost, Väst och Syd. Målgrupp: Medlemmar som ännu inte har något fackligt uppdrag och som vill skaffa sig kunskap om kollektivavtalet, AT-journaler, försäkringar, eventuella lokala avtal med mera.

Göteborg den 1-5 mars 2010

Adress: ...............................................................................

Postnummer: ...............Postadress: ...................................

Telefonnummer: .................................................................

Plats Hotell Kusten Sista ansökningsdag till avdelningen är den 11 januari 2010.

Rederi och fartyg: ...............................................................

Befattning: ..........................................................................

Fackligt uppdrag: ..................................................................

Har deltagit i förbundskurser/LO-kurser: ............................

Underskrift..........................................................................

Datum.................................................................................

Insändes till:

Har du varit medlem i minst 25 år?

Ansök om en hedersnål!l Alla som oavbrutet har varit medlemmar i Sjöfolksförbundet och därefter i SEKO sjöfolk, i 25 eller 40 år, har rätt att få en hedersnål av avdelningen.

— Viktigt är att du själv kommer in med en ansökan om du vet med dig att du är berättigad till att få en hedersnål, säger Jonas Forslind, avdelningssekreterare i SEKO sjöfolk.

Skicka din ansökan till SEKO sjöfolk, Fjärde Långgatan 48, 413 27 Göteborg.

SEKO sjöfolk har återupptagit en tradition från Sjöfolksförbundstiden genom att åter dela ut hedersnålar till medlemmar med långt oavbrutet medlemskap.

SEKO sjöfolk Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Brev till en broder Brev till en broder heter en nyutkommen liten skrift, utgiven av föreningen Svenska Spanienfrivilligas Vänner. Skriften är spanienkämpen Bengt Segersons personliga skildring från det spanska inbördeskriget i form av brev som han skrev från Spanien till brodern Sven i Helsingborg.

Bengt Segerson var en av de omkring 550 svenska spanienfrivilliga som på 1930-taletslogs för den spanska demokratin mot Francos fascister.

Bengt Segersons brev känns högaktuella även idag.Så här skrev han den 25 januari 1938: ”Hatet mot fascismen inom mej, blir bittrare och bittrare för var dag som går. När man lärt känna detta vänliga gladlynta folk, så kan man inte annat än hata den förbrytare som våldfört sig mot det.”

Sjömannen 5/2009 33

ACE Link Klubbordförande Johan Dahlström Hamntorget 2, 252 21 Helsingborg Mobiltel: 070 306 79 64 E-mail: johandahlstrom@live.se Allandia Klubbordförande Tedde Scott Rederi Allandia AB M/S Birger Jarl Box 1151, 111 81 Stockholm Mobiltel: 070 541 47 46 E-mail:tedde.scott@hotmail.com Vice klubbordförande FredrikThorn adress se ovan Destination>>Gotland Klubbordförande Christer Engström Besöksadress: Skeppsbron 14 Postadress: Box 1234, 621 23 Visby Telefon: vx 0498 20 18 00, direkttel o fax 0498 20 18 93 Mobiltel: Christer 070 564 0604 Vice klubbordförande Åke Lindström E-mail:sjofolk@gotlandica.se Broström Ship Management AB Klubbordförande Mats Olsson Stiftelsev. 10 A, 818 31 Valbo Telefon och fax: 026 13 34 60 Mobiltel: 070 67 67 372 E-mail:mats.olsson@brostrom.se Göteborg - Styr sö Skärgårdstrafik AB Klubbordförande Ralf Lindgren Postadress: Gödebergsvägen 18, 437 34 Lindome, Tel. 031 99 35 94 Mobiltel 0705 69 64 71 E-mail:goderb@hotmail.com Finnlines Ship Management AB Klubbordförande Per-Åke Finné Box 158, 201 21 Malmö Mobiltel: 070 617 68 18 E-mail:finnlines@sjofolk.se Vice klubbordförande Andreas Sörensson Mobitell +46736 873181 Klubb Stockholms skärgård Klubbordförande Kenneth Österlund Lådna, 130 33 Gällnöby Telefon och fax: 08 542 47 455, Mobiltel 070 239 84 75 E-mail: kenneth.osterlund@sjotrafiken.se Vice klubbordförande Jesper Löngren Mobiltel 070 628 0971 jesperlonngren@hotmail.com Scandlines Helsingborg och Trelleborg Klubbordförande Åke Sönerud Besöksadress:Terminalgatan 1 Postadress: Knutpunkten 43, 252 78 Helsingborg Telefon: 042 18 62 14 Mobiltel 0705 18 62 14 Fax 042 18 62 15 Vice klubbordförande Tiziana Cavalli De Lonti Mobiltel: 0730 55 69 24 E-mail:seko.hbg_trg@scandlines.se Tallink/Silja Line AB Klubbordförande Folke Matrosow Besöksadress Norra Hamnvägen 2 Postadress: Box 27295 102 53 Stockholm Telefon: 08 666 34 11 Telefax: 08 666 34 18 Mobiltel:070 623 34 41 E-mail: seko@tallinksilja.com Vice klubbordförande Karin Barth

Sjöfartsverkets Sjömansservice Sjöfartsverket, 601 78 Norrköping Telefon 011 19 10 00 Sjömansservice Media Box 16290, 103 25 Stockholm

Stena Line Klubbordförande Jens Ole Hansen E-mail: jensole.hansen@stenaline.com Direkt nr: 031 85 51 67 fax 031 85 53 80 Vice klubbordförande Göran Dahlman E-mail:goran.dahlman@stenaline.com Direktnr: 031 85 51 69 Thomas Stenberg E-mail:thomas.stenberg@stenaline.com Direktnr: 031 85 53 56 Adress: Stenaterminalen, Masthuggskajen, 405 19 Göteborg Svitzer Sverige AB Klubbordförande Tor Leif Davidsson Gamla Medbovägen 21 454 93 Brastad Telefon: 0523 477 40 Mobiltel: 0761 263347 e-mail:torleif.davidsson@telia.com TT-Line Klubbordförande John Thörnlund.

Besöksadress: Hamngatan 9 ”Ångkvarnen” Postadress: Box 94, 231 22 Trelleborg Telefon: 0410 560 00 eller direktnummer 0410 562 46, fax 0410 562 66 Mobiltel: 070 548 24 08 E-mail:sjofolk@ttline.se Vice klubbordförande Robert Douhan Transatlantic Klubbordförande Christer Lindgren Allévägen 81 192 76 Sollentuna Mobiltel. Christer 070 377 47 06 E-mail: christer.lindgren@rabt.se Fax: 08 754 63 76 1:e vice klubbordförande Hans Lindqvist Postadress: Silvåkragatan 37, 254 58 Helsingborg Telefon:042 12 49 91 Mobiltel: 0705 30 30 40 E-mail: hans.lindqvist@rabt.se 2:e vice klubbordförande Ulf Jörgensen Tärntank Ship Management AB Klubbordförande Sonny Ryberg Donsöhamn väg 24 430 82 Donsö Mobiltel: 0709 57 85 66 E-mail:sonny.ryberg@telia.com Wallenius Marine AB Klubbordförande Björn Jonasson Box 17086, 104 62 Stockholm,Telefon: 08 772 05 00 Mobiltel: 070 772 06 99 E-mail: bjorn.jonasson@walleniusmarine.com Viking Line Klubbordförande Ilkka Pekkinen Viking Line, Norra Gatan 4 AX-22100 Mariehamn E-mail:huvudfortroendeman.vr@vikingline.se Vice klubbordförande Tommy Heed Telefon + 358 405 87 385

Rosenhill- Göteborg Köpenhamnsgatan 25, 418 77 Göteborg Telefon 031 647 960

Kaknäs - Stockholm Kaknäsvägen 30 Box 272 77, 102 53 Stockholm Telefon: 08 663 24 21

Adresslista SEKO sjöfolk www.sjofolk.se MEDLEMSSERVICE

Tel 0770 45 79 50

(medlems- och a-kasseärenden) Besökstider: Fjärde Långgatan 48, Göteborg mån-fre 9-15. Lunch 11.30-12.15

Telefontider: mån-tors kl 9.00-11.00 och 13-15, fre13-15 Från utlandet ring +46 770 45 79 50

TALSVAR A-KASSAN

Tel 020-678 00 00

Övriga fackliga ärenden Kontakta i första hand klubbordförande i ditt rederi (se listan på motstående sida)

SEKO sjöfolk i Göteborg Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg Telefon vx: 031-42 94 20 Telefontid: 8-16 (övrig tid hänvisas till direktnummer) Fax: 031-42 95 01 e-mail: sjofolk@seko.se

Ordförande Kenny Reinhold kenny.reinhold@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 30

Ombudsman Karl-Arne Johansson karl-arne.johansson@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 37

Sekreterare Jonas Forslind jonas.forslind@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 34

Ombudsman Peter Skoglund peter.skoglund@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 24

Kassör Chang Strömberg Chang.stromberg@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 32

Lennart Johnsson chefredaktör Sjömannen sjomannen@seko.se Direktnr och mobil

031-42 95 43

SEKO sjöfolk i Stockholm Barnhusgatan 10, 1 tr ö.g.

111 23 Stockholm Fax: 08-411 69 40

Ombudsman Dennis Sirviö dennis.sirvio@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 23

Ombudsman Chang Strömberg chang.stromberg@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 32

Ombudsman Eva Bertlett eva.bertlett@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 22

Boka alltid tid med ombudsmännen!

SEKO sjöfolk i Helsingborg Karl Johans Gata 12 252 67 Helsingborg Fax: 042-18 75 85

Är det något medlemsärende du vill diskutera med en ombudsman, tänk på att boka tid med denne.

Detta gäller för samtliga ombudsmän på kontoren i Göteborg, Stockholm och Helsingborg.

OBS! Besök förbokas per telefon alternativt mail.

ITF-sektionen (International Transpor t Workers’ Federation) Annica Barning, ITF-inspektör SEKO Mobil 070-574 97 14 Direktnr 08-454 84 05 Carl Tauson, ITF-samordnare SEKO Mobil 070-592 68 96 Direktnr 08-791 41 17

Sven Save, ITF-inspektör SEKO Mobil 070-574 97 13 Kontor 042-37 43 35 Fax 042-37 43 45

Peter Lövkvist, biträdande ITF-samordnare Transport Mobil 070-626 77 89

Göran Larsson, ITF-inspektör Transport Mobil 070-626 77 88

Göran Nilsson, ITF-inspektör Transport Mobil 076-100 65 12

POSTTIDNING Sjömannen, Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

SJÖFARTENS KULTURSÄLLSKAP UTLYSER EN NOVELLTÄVLING:

Kärlek till sjöss Mötte du ditt livs kärlek i mässen? Har du aldrig kunnat glömma ett flyktigt möte i en främmande hamn? Är kärlek till sjöss en evig längtan till familjen där hemma? Eller är det kärleken till havet, till naturens ständiga kraftmätning, som lockar fram din skrivlust?

Skildra livet ombord– idag!

Prissumma: 1:a pris: 25 000 kr 2.a pris: 10 000 kr 3:e pris: 5 000 kr Sjöfartens Kultursällskap har tidigare gett ut Sjömansboken 1 och 2. Nu planerar vi en uppföljare med kärlekstema. Alla inskickade bidrag förutsätts även ingå i urvalet till boken.

Juryn består av: Sjöfartsprofilen Anders Lindström och författarna Ove Allansson och Majgull Axelsson.

Namnet på pristagarna offentliggörs vid Sjöfartens Kultursällskaps årsmöte i maj 2010.

Boken lanseras i samband med Bokmässan i Göteborg i september 2010.

Tävlingsregler: Alla som arbetar eller har arbetat till sjöss är välkomna att delta. Även andra utan egna erfarenheter av sjömanslivet kan delta. Novellens handling ska helst spegla den moderna sjöfarten, och passa in i det övergripande temat Kärlek till sjöss. Tävlingsbidraget skickas in per e-post senast 1 mars 2010 till novellen@sjofartskultur.org, helst i Wordformat. Novellen får vara max tio maskinskrivna sidor, dvs. max 15 000 tecken. Worddokumentet måste avidentifieras helt. Däremot ska det med novellen bifogas en fil med författarens namn, adress och telefonuppgifter samt e-postadress. Kultursällskapets kansli ser till att samtliga tävlingsbidrag är anonyma för juryn.

Frågor besvaras av Sjöfartens Kultursällskaps ständiga sekreterare Berit Blomqvist, tel. 031-13 34 94.

Mer info finns på www.sjofartskultur.org