Vi Läser – finlandssvensk litteratur by Svenska litteratursällskapet i Finland

i samarbete med svenska litteratursällskapet i finland

Björn Wahlroos

Sofia Parland Anneli Jordahl Kaj Korkea-aho

Ellen Strömberg Gånge Rolf

arvet efter jörn donner

Änkan, askan & älskarinnorna

Johanna Holmström

»Jag tycker att jag är

Johanna Holmström underskattad« möt en frispråkig författare som drömmer om det stora genombrottet

En annons från Förlaget

Om behovet av att återvända till marker där barn man lekt för att läka. Om hemligheter och hemkomst.

Mumins stora bildordbok är tvåspråkigt svenskengelsk eller svenskfinsk och handlar om allt från färger till artiga gester. Böckerna, som är bild satta med originalteckningar från Tove Janssons mumin böcker, är perfekta för både små och stora som vill lära sig svenska, engelska eller finska ord och uttryck.

DO RD BO

Git lever medelklassliv. När hennes nya jobb visar sig vara ett felval köper hon ett ruckel i sina barndomstrakter – men inte utan bekymmer. En humo ristisk, barsk och pragmatisk roman om styrkan i det kollektiva.

STO RA BIL

Mikaela Strömberg

Mumins stora bildordbok

MUMIN S

Rågången

MUM IN S

S TO R A B IL D O R SV EN SK ILLUS

12 BOKTIPS FRÅN

Med rabattkoden VILÄSER får du 30 % rabatt på alla titlar i vår webbshop forlaget.com under resten av 2023.

Lena Frölander-Ulf På stenåkern i skogen lever det upproriska murmel djuret Rafsa och hennes flock. När huggormarnas ondskefulla planer avslöjas måste Rafsa och hennes vänner vara modigare än någonsin. Ett myllrande äventyr om vänskap och solidaritet. Första boken i äventyrstrilogin Kampen om stenåkern.

En spännande berättelse om makt, motstånd och solidaritet. dagens nyheter

Trollvinter i fyrfärg Tove Jansson

Tove Janssons klassiska vinterberättelse Trollvinter lyser nu för första gången i färger! I denna berättelse vaknar Mumintrollet upp från sin vintersömn till en ny och mystisk årstid. Tove skapade fyrfärgsbilderna för den italienska upp lagan av Trollvinter, Magia d’inverno år 1961.

Regnmakarna Björn Wahlroos

Björn ”Nalle” Wahlroos var med och omformade det finländska näringslivet på 1990talet, då storföretag såldes, om strukturerades och fusionerades. Denna andra del av Wahlroos memoarer be handlar åren 1992–2001. En unik inblick i viktiga förhandlingar och avgörande beslut som tidigare inte nått utanför näringslivets inre krets.

Den som offrar sig Christina Gustavson & Simon Ventus

En kvinna blir stenad till döds i den österbottniska byn Solf. Enkla sanningar har hamnat i fel händer, och kriminalkommissarie Marcus Tapper inser att han jagar en dogmatisk mördare.

Det är tät närvaro, något av en textmässig skräckfilm. borås tidning

BOK

A- SU OM

BILDE

IONE

ISH

R AV

S TO R A SV EN SK

Rafsa Vildpäls

TRAT

MUM IN S

B IL D O R D

svenska yle

DBOK

A– EN GL

illus

t r at

tove j

ören

ansso

Illustratören Tove Jansson Paul Gravett

tove j ansso n avett

Paul Gr

aget

Tilltalande och tillgänglig exposé över Tove Jansson som illustratör. åbo underrättelser

Ted Forsström & Åsa Lucander

En pappa försöker natta sitt barn, men blir hela tiden avbruten av hunden Stella som hysteriskt börjar skälla. Läsaren får ta del av Stellas livliga fantasier i denna roliga och rara godnattsaga.

I denna rikt illustrerade bok skriver för fattaren Paul Gravett om illustratören Tove Janssons största och mest under värderade genialitet: illustrationskonst.

förl

Snälla Stella, sluta skälla!

Boken är en liten pärla för barn i den aktuella åldern, även om de troligen hellre vill läsa om boken än omedelbart somna.

Portal

btj

Edith Hammar Får det lov att vara en kinky liten tidsresa? När Elia åker skridskor dyker en ålderdomlig Moskvitj upp. Elia sjunker allt djupare in i rela tionen med föraren Eki som tycks komma rakt från det förflutna. Edith Hammar är tillbaka med en serieroman där nutid och dåtid möts i Helsingfors.

En queer nostalgitripp som dryper av sexighet. hufvudstadsbladet

Konkarongen

Laura Ruohonen & Linda Bondestam

Jesper Wung-Sung & Jenny Lucander

Vad ska jag bli när jag blir stor? frågade Barnet. Det bestämmer du själv, svarade Pappan. Jesper Wung-Sung skriver filosofiskt med humor om något som berör stora som små: Vad kan vi egentligen bestämma över?

Hela konkarongen kommer till ön på äventyr. Följ med på hejdlösa strapatser upp i luften, ovanför vulkaner och ner under vattnet. Denna vilda bilderbok har hål i varje sida, och genom dem går den vindlande resan med sprakande språklekar.

Vad bestämmer jag?

Yokos nattbok 1–4 Annika Sandelin

Yoko skriver nattbok i stället för dagbok om allt som är härligt, sorgligt och hemligt. I år kommer både en efter längtad samlingsvolym och del fyra i serien! Läsaren får följa Yokos liv från att hon är tio år gammal och går i fyran tills hon fyller tolv.

Fler suveräna böcker hittar du på forlaget.com

forlagetm

Förlaget

forlaget

@ForlagetM

Förlaget M

vä l komm e n | agn e ta r a h i k a i n e n

Profeter & mammutar Ett helt brev om böcker.

Kanske finns det en alldeles särskild sorts finlandssvensk kaxighet, funderar agneta rahikainen.

dith södergran hade ett

foto: cat ap

or ti n

kaxigt förhållningssätt till den litterära offentligheten. Hennes berömda uttalande 1918 i inledningen till diktsamlingen Septemberlyran väckte i tiden starka reaktioner. »Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är« utropade hon självmedvetet. Recensenter tyckte det var opassande att en liten okänd fröken uttalade sig så övermodigt i något som måste uppfattas som en programförklaring eller ett litterärt manifest. Senare forskare kallade hennes litterära strategi för hybris, något som kan betyda allt från stöddighet till storhetsvansinne.

det här specialnumret om fi nlandssvensk litteratur har en gemensam nämnare i olika sätt att ta plats i en litterär offentlighet. Johanna Holmström säger att hon tycker hon är underskattad som författare och att hon är sin samtids profet. Hon menar att hon i sina böcker säger något angeläget om samhället i dag, om hur vi som människor beter oss mot varandra och gentemot naturen. Men det är obehagligheter som få vill höra. I samma andetag säger hon att hon är Svenskfinlands nya Jörn Donner. Han verkar inte ha behövt reflektera över om han möjligen uppfattades som mindre än han var. Hans memoarer heter Mammuten, varken mer eller mindre. Inom svenskt kulturliv var han en koloss.

Missa inte Litteratu rbrevet!

Han gillade skandaler och hade uppenbarligen inget emot att hans livsverk associerades med honom som person. Efter hans död 2020 får hans änka Bitte Westerlund ta plats och berätta sin historia om att vara gift med en kulturman med ett otal jag läser hemliga älskarinnor,  Äckel: som dyker upp en Smitta, synd, efter en. Kanske det samhälle av betyder att han trots Patrik allt sökte bekräftelse, Lindenfors gång på gång, av den ena kvinnan efter den andra. Offentligt behövde han ingen bekräftelse men däremot privat. svenska littera-

tursällskapet i Finland (SLS) ger ut detta specialnummer i samarbete med Vi Läser-redaktionen. SLS är en allmännyttig förening som arbetar för att sprida kunskap om den svenska litteraturen och kulturen i Finland. Detta nummer utges med stöd av SLS, Svenska kulturfonden och Föreningen Konstsamfundet.

agneta rahikainen Marknadsföringschef Svenska litteratursällskapet i Finland

Gör som 13 000 andra läsare och anmäl dig till Litteraturbrevet. Varannan tisdag bjuder Vi Läsers Jonas Eklöf på långläsning, tips och tävlingar med aktuell twist. Du som är prenumerant får en extra lyxig version där du också får massor av läsning från Tidningen Vi. Anmäl dig på vilaser.se/nyhetsbrev.

Ur svenskhyllan

"Hon är av finlandssvensk härkomst, säkert ingen nackdel i Ekelöfs ögon", skriver Jesper Högström i en av höstens stora svenska fackbokssnackisar: "Minnet och rädslan – En biografi över Gunnar Ekelöf". En hel del finlandssvenskt blir det då Ekelöf var svag för poeter som Edith Södergran och Elmer Diktonius.

Medarbetaren

Fredrik Hertzberg – till vardags docent i nordisk litteratur – medverkar i detta nummer med en essä om pseudonymer. Hertzberg är även kritiker och författare till verk som "Mitt språk är ej i orden. Gunnar Björlings liv och verk". Näst på tur står en monografi om finlandssvenska 20-talsmodernister.

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

i n n eh å l l | f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

12 Möten

Johanna Holmström vill slå brett.

Jörnologi med Bitte och Philip.

12 johanna holmström Rosad av kritikerna men ändå missförstådd? 22 björn wahlroos Näringslivsprofilen visar oss det anrika biblioteket i Åminne. 50 ellen strömberg Trots ett Augustpris är 2023 ett år hon helst vill glömma.

Långläsning

Pseudonymer.

26 jakten på jörn Ur askan i elden med

foto: thron ullberg, cata portin och anders lönnfeldt

Bitte Westerlund och Philip Teir.

Barn- och ungdomsboksfavoriter.

38 mina favoriter Yukiko Duke om

14 barn- och ungdomsboksfavoriter. 44 litterära pseudonymer Varför använder inte fler ett nom de plume?

Smått och gott 9 noterat Krigsskildringar, AI-omslag och Martin Bergströms blomprakt. 25 tecken i tiden Vad hände efter ljudboks-

kontroversen som skakade branschen? 37 elva sidor Här är några mer eller

mindre okända sidor av Kaj Korkea-aho. 42 kära finland På Café Aalto grubblar

Anneli Jordahl över frändskap.

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

22 Björn Wahlroos bibliotek har tillhört en gunstling till Gustav III.

Mathistoria och typografisk poesi Historiska recept i urval Utg. Maren Jonasson

Historiska recept i urval tar dig på en kulinarisk smakresa flera hundra år bakåt i tiden. Varför tog man fyrtio ägg till en mandeltårta? Åt man faktiskt makaroner till middag? Och hur såg det påhittiga matfusket ut? Här kan hobbykocken hämta inspiration till att fördomsfritt experimentera med råvaror, kryddor och oväntade smakkombinationer. Boken innehåller 111 recept, råd och huskurer ur sex receptsamlingar från adelssläkter och högreståndshem i Sverige och Finland mellan 1720 och 1850. Recepten omfattar allt från inläggningar, puddingar, kakor och pastejer till fisk och skaldjur, kött, rotfrukter och drycker. Huskurer och instruktioner för färgning och fläckborttagning ingår också. Med inledning av Richard Tellström, docent i måltidskunskap.

Anna Perälä

Boktryckarnas ädla konst Persondikter 1605–1764

I Boktryckarnas ädla konst presenterar bokhistorikern Anna Perälä 281 tillfällesdikter skrivna för boktryckarna och deras gesäller. Persondiktningen som genre blev omåttligt populär under den svenska stormaktstiden. De deklamerades på bröllop och begravningar, när någon firade sin namnsdag, fick sin magisterkrans eller avancerade inom sitt yrke. Vad berättar tillfällesdikterna om boktryckarnas liv och det konstnärliga hantverket? Vem skrev dem och vem fick motta dem? Boken ger en fascinerande bild av boktryckarnas bransch. Uttrycket ”den ädla boktryckare-konsten” förekommer ofta i dikterna och syftar på den kunskap, dygd och upplysning som boktryckarna förmedlade till läsarna. I boken ingår också ett stort antal bilder som visar betydelsen av typografi och dekorativa inslag.

Böckerna finns i din bokhandel

Noterat

bö ck er na o ch för fat ta r na v i pr ata r om j ust n u

VÅR

FAVORIT

»En av de finaste romaner jag läst om att hitta hem i sig själv«

selma kommer från en släkt där alla

kvinnor har drabbats av bröstcancer. Den ärftliga risken får henne att operera bort brösten i förebyggande syfte. Nu har hon fyllt 66 år och därmed blivit den kvinna i släkten som levt längst. Selma bestämmer sig för att fira segern över cancergenen, men kommer plötsligt av sig. Allt känns fel, är det verkligen rätt att fira en sådan sak? Hur vet man om man har levt och lever ett meningsfullt liv? Är det ens eftersträvansvärt att försöka leva längre? Selma tänker tillbaka på sitt liv: allt som blev och inte blev. Den åldrande kroppen bär med sig minnen av kärlek och lust till både män och kvinnor. Hur går man vidare i livet när man besegrat döden? Låt er inte luras av romanens nätta format: Hannah Lutz har en koncentrerad, glasklar prosa och ett absolut fokus. Det här är en av de finaste romaner jag läst på länge om att hitta hem i sig själv. yukiko duke

foto: helena björck

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

FRÅN POESI TILL POLITIK Inledning: Carl Bildt

Jättens andedräkt

FINLANDSFRÅGAN I SVENSK POLITIK 1809–2009

Appell Förlag

Jättens-andedräkt-omslag-rev-rev-rev-version-för-Vi-läser-annons.indd 3

FLORA POETICA

2023-10-13 10:56

JÄTTENS ANDEDRÄKT

Edith Södergran i växtriket

Finlandsfrågan i svensk politik 1809–2009

Edith Södergran Martin Bergström och Agneta Rahikainen

Krister Wahlbäck Nyutgåva med inledning av Carl Bildt

I Flora Poetica möter Edith Södergrans poesi Martin Bergströms konst. Dikter om växter och förgänglighet från tidigt 1900-tal i dialog med bilder av idag, som i sin tur bygger på växter som bevarats från Södergrans tid. Södergrans och Bergströms verk talar till varandra och med varandra – genom fröet, halmstrået, den frodiga trädgården, den erotiska rosen. Parallellt visas Södergrans manuskript och första diktutgåvor, här illustrerar de den poetiska växtcykelns olika stadier. Avslutningsvis en essä om Edith Södergran i växtriket av litteraturvetaren Agneta Rahikainen, som också står för inledning och dikturval.

Efter kriget 1808–1809 tvingades Sverige avträda Finland till Ryssland. Revanschistiska idéer förekom, men politikens mål blev att upprätthålla nära band med Finland och stärka dess självstyre under rysk överhöghet och självständighet efter frigörelsen 1917. Svenska politiker har under två sekler brottats med frågan: hur bistå Finland utan att gå så långt att den egna nationella säkerheten riskeras, hur hålla Ryssland, »jätten« i öster, på avstånd? I essäns lediga form tecknar Krister Wahlbäck (1937–2013) de långa perspektiven och ger inträngande bilder av tankegångar hos ledande politiker i Sverige och Finland.

Hårdband med skyddsomslag, illustrerad, 140 s.

Hårdband, illustrerad med kartor, 464 s.

APPELL FÖRL AG 8

Böckerna finns att köpa i din bokhandel och genom förlagets hemsida, appellforlag.se.

v i l ä ser n r 4 2 0 2 3

Bakgrund: Martin Bergström, bild vid Edith Södergrans dikt »Landet som icke är«.

KRISTER WAHLBÄCK

... sidor blott är de populär vetenskapliga böcker som svenska litteratursällskapet i finland ger ut i sin nya serie »värt att veta«. först ut är en bok om kvantdatorer och en om mardrömmar. de släpps i april och kan köpas i butik eller laddas ner gratis på sls.fi.

»Ugglan är vishetens fågel. Apan är dumhetens djur« konstaterar kritikern Björn Kohlström i sin recension av Peter Mickwitz diktsamling Misslyckad i en uggla. Men vad föreställer då totemdjuret på bokens omslag? Inte helt lätt att avgöra, men det ser ut som om den stackars AI-genererade varelsen har sålt smöret och tappat pengarna. Men oavsett så väcks läslusten i en.

Tävling

Kjell Westö kräver ingen närmare presentation och hans nya roman Skymning 41 ligger i toppskiktet på listorna både i Finland och i Sverige. Nu har vi lagt beslag på tre exemplar men inte nog med det – böckerna är även signerade! Allt du behöver göra för att delta i tävlingen är att svara rätt på frågan: 1989 släppte Westö en bok under pseudonym. Vilket var namnet? Mejla svaret till tavling@ vilaser.se senast den 30 mars 2024.

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

Ralf Sirén strider för Ukraina Men var finns en finlandssvensk Väinö Linna? äpplet faller inte

långt från trädet. Det är också sant vad gäller frivilligsoldaten Ralf Sirén. I en av vårens kommande fackböcker – Soldat nummer 13: Ralf Sirén och kriget i Ukraina av Marcus Lindqvist – får läsaren en fördjupad bild av hans engagemang för Ukraina. Ralf Siréns farfars bror Bengt-Olof Sirén stupade i fortsättningskriget (hans kropp blev kvar på slagfältet i Vuosalmi), varpå Ralfs mors familj tvingades överge sin gård i Karelen. »Den här berättelsen känns igen av många finländare, den är en del av vårt kollektiva arv«,

konstaterar förläggaren Martin Welander i bokens förord. »I Ralfs fall är den kanske också en del av orsaken till att han kort efter att Ryssland invaderade Ukraina anmälde sig som frivillig.« Biografin över Ralf Sirén knyter an till en stolt tradition av finländska krigsskildringar i fackboksgenren – både på svenska och finska. På den skönlitterära fronten har dock många

av de klassiska krigsskildringarna skrivits av finskspråkiga författare. »De finlandssvenska författarna skrev till skillnad från sina finska kollegor få krigsskildringar åren efter kriget«, skriver Yukiko Duke i en text om Willy Kyrklund. Eller som en finsk branschprofil konstaterade: »Någon Väinö Linna finns uppenbarligen inte i Svenskfinland.« Förvisso utkom flera populära krigsskildringar på 30-talet (från Vi ville inte dö till Reservfänrik), men de flesta har fallit i glömska. Kanske väntar en ny våg med tanke på det oroliga omvärldsläget? red

från ukrainas front till mellersta finland Soldat nummer 13 av Marcus Lindqvist Vad får en finsk ung man att ta värvning i Ukraina? En bok som skildrar hans upplevelser från fronten under våren och sommaren 2022. Släpps i vår.

Sargade själar av Ville Kivimäki En omvälvande fackbok som skildrar »granatchockade, apatiska och ångestfyllda« finska soldater under andra världskriget – ett trauma som länge var en oskriven del av historien.

»1950-talet tog aldrig riktigt slut här i Finland.«

Vi ville inte dö av Gunnar Johansson Om händelserna vid Kuhmo- fronten i mellersta Finland. Enligt kännarna av genren skildras de decimerade finländska bataljonernas kamp »med stor inlevelse och topografisk exakthet«.

edith hammar om att finland höll fast vid ett traditionellt heteronormativt synsätt när samhället skulle byggas upp efter kriget. hammar är aktuell med serieromanen »portal«. 9

DEBUTANTEN

»Två platser kan vara hemma samtidigt« sofia parland är både finlandssvensk och rysk. I sin debutbok försöker hon förstå sig själv, Ryssland och våldet som driver Ukrainakriget.

sofia parland bor: I Helsingfors. Uppvuxen i Sankt Petersburg. aktuell: Med debuten Skrivet på revbenen som utkommer i november.

Men det var inte det Ryssland som Sofia Parland växte upp i. Precis som alla som fötts efter 1999 hade hon bara sett Vladimir Putin som president. I stället för uppbyggnad såg Sofia Parland förfall. För henne har det röda på flaggan aldrig betytt något annat än blodet som spillts. Sofia Parland föddes i Finland, men hennes pappa var rysk och hon tillbringade många år av sin barndom i Sankt Petersburg. Tidigare var det enda som skilde Helsingfors och Sankt Petersburg åt tre timmar på ett tåg. I Ryssland har hon betraktats som en utlänning, »en finne«, och i Finland har hon varit »den ryska tjejen«. Som del av en växande nationalism tror Sofia Parland att många helst vill betrakta en person som antingen det ena eller det andra, inte en del av båda. – Man behöver inte bo antingen i sommarstugan eller inne i stan; två platser kan vara hemma samtidigt. Det finns en tendens att vilja se avvikande personer som »en av de andra«, men jag är inte mindre finlandssvensk bara för att jag också har en rysk identitet. Som 8-åring kallades hon cynisk av en lärare och den bild Sofia Parland målar av sitt tidigare hemland är mörk. Ändå har hon inte gett upp om Ryssland. Hon tror inte att landet är »evigt dömt till ondska«. – Vad är ett land egentligen? Är det landmassan eller är det människorna som bor där? Om man ger upp hoppet om ett land, vad är det man ger upp hoppet om? Människorna som bor på en specifik jordplätt? Vad ska man då göra? Bomba jordplätten? nils niemi boman

foto: alexandra lemke

många blir illa berörda när de läser om invasionen av Ukraina, men för finlandssvensk-ryska Sofia Parland är smärtan inte bara en tanke i huvudet. Den känns i kroppen och sliter henne itu. Hon vill bryta av revbenen för att ha något att rista in sina tankar i. Hon »växte ur sitt skinn och sina leder ... huden är nu uttöjd och ärrad och alla ben sitter dåligt ihop«. Sofia Parland har länge skrivit för att ta sig vidare, men nu kändes det rätt att även publicera. Skrivet på revbenen är hennes debutbok och handlar om Parlands kamp att förstå sin egen identitet. Och Ryssland. – Krigsutbrottet kom som en enorm chock, men det väckte också massor av gamla minnen hos mig. Att skriva om Ryssland blev ett sätt för mig att tränga in i minnena och förstå vad allting betydde tillsammans, säger Sofia Parland. När Rysslands nya flagga togs fram 1991 fanns det hopp i landet. Den horisontella trikoloren skulle symbolisera den nya friheten efter att Sovjetunionen imploderat och järnridån fallit.

förebilder: Yahya Hassan, Linda Skugge och Edith Södergran.

v i l ä ser n r 4 2 0 2 3

Tidlöst & förgängligt edith södergran dog 1923. Hösten 2023 möts hennes dikter med martin bergströms konst.

hallå där! tin ar

Du är redaktör för Historiska recept i urval som innehåller recept från 1700- och 1800-talet. På vilket sätt är den tidens mattrender relevanta i dag? – Många av 1700-talets mattrender är väldigt aktuella. Även i dag är vi måna om att få ner ma matsvinnet och kasta så n ren jo n as s o lite mat som möjligt, vi försöker också äta och ta till vara allt »från nos till svans«. Har du något favoritrecept ur boken? – »Beskrivning på en rätt god citronkaka«. Jag har redan bakat den fem, sex gånger och till och med bjudit mina gäster på den. De har ätit med god aptit, helt omedvetna om att receptet är från 1700-talet. Hur smakar den? – Den påminner lite om en lemon curd-paj och har en frisk syrlighet. Den enda justeringen jag har gjort i receptet är att jag låtit bli att lägga »ett finger tjockt« lager socker överst i slutet av gräddningen i ugn. Boken innehåller recept som lagats i adelssläkter och finare hem under 1700- och 1800-talet. Vad utmärker den tidens matlagning? – I högreståndshemmen använde man färsk grädde och nykärnat smör, vitt mjöl och importerade kryddor. Kosten var mer varierad och man hade råd med importerade viner, kakaobönor, kaffe och te. I de fattigare allmogehemmen sålde man oftast till exempel smöret i syfte att få pengar till det nödvändiga saltet. Vilka riktar sig boken till? – Alla som intresserar sig för hur man har ätit förr, de som gillar att experimentera med nya smaker och mer ovanliga råvaror och de som med öppet sinne är beredda på att allt kanske inte blir perfekt första gången man testar ett nytt recept. elina haimi

bergström

Maren Jonasson

Martin Bergström fick idén till Flora Poetica under pandemin, när han plockade fram en Södergran-diktsamling ur bokhyllan.

hundra år efter att Edith Södergran gick bort, endast 31 år gammal, får hennes dikter möta växtriket, närmare bestämt i form av florala verk av konstnären, modeskaparen och mönsterdesignern Flora Poetica Martin Bergström. utkommer den Kombinationen kan 22 november. tyckas otippad, men blommor förekommer ofta i Södergrans poesi. I hennes författarskap blir grönska ett tecken på livets skönhet och skörhet, något Martin Bergström kan känna igen. – Det finns många dimensioner med blommor och deras symbolik. Det gudomliga, det förgängliga. I slutänden symboliserar de ofta döden för mig, men de personifierar också det tidlösa. Edith Södergran beskriver blommor utan en botanikers precision, som hennes levnadstecknare Agneta Rahikainen skriver i en text i

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

Flora Poetica. Den precisionen har Martin Bergström. Innan han ens lärde sig läsa memorerade han standardverket Nordens flora. Sedan dess har blommor varit en röd tråd genom hela konstkarriären. Nu jobbar han främst med herbarier, pressade blommor från 1800-talet, som han låter pryda textilier, mönstermålningar och tapeter. Det var under pandemin, när Martin Bergström hittade en av Edith Södergrans diktsamlingar i ateljéns bokhylla, som han fick idén till boken. – Södergran är som en gammal bekant jag inte riktigt lärt känna tillräckligt, men som jag nu mött igen och vill bli kompis med, säger Martin Bergström och konstaterar att blommor kan påminna om små aliens, men: – Om något är det väl egentligen jag med mitt korta liv som flyger förbi som ett ufo. Jag lever nu, men kommer dö. Och inte heller har jag funnits i miljarder år. De gamla herbarieväxterna blir en symbol för detta. De blommade för 150 år sedan – därefter frös tiden. nils niemi boman 11

»Jag gör mitt bästa för att vara stolt över mig själv« Johanna Holmströms berättelser om mänskligt mörker och klimatkris rosas av kritikerna. Men när hon nu försöker sätta punkt för sin tionde bok på tjugo år drömmer hon om en större publik – och att någon gång i livet skriva en bok med lyckliga undertoner. av annakaisa suni foto thron ullberg

v i l ä ser n r 5 2 0 2 3

Landskap med anor. Numera bor Johanna Holmström med familjen på en gård som tronar över ett gammalt kulturlandskap nära Lovisa, öster om Helsingfors. v i l ä ser n r 5 2 0 2 3

p ort r ät t | joh a n na holms t röm

ett gammalt kulturlandskap nära Lovisa, en timmes bilfärd österut från Helsingfors, ligger Norr-Sarvlax gård, lika trygg och självklar som ekarna omkring. Huset byggdes 1914 men adelsgodset det tillhör har anor från 1400-talet. Nedanför huset betar fyra hästar och en ponny. Stentrappan som leder till huvud ingången pryds av blommor och örter i överflöd. Johanna Holmström öppnar den massiva dörren. Hon har isblå ögon, fräkniga kinder och håret uppsatt i en hästsvans. – Hej, kom in! I hallen möts jag av många jakttroféer, gipsbyster med allvarliga herrar och dekorerade stolar som skulle passa in i ett museum om de bara försågs med en »Rör ej!«-skylt. Efter att Johanna visat mig den generösa matsalen och cigarrummet, där hon odlar sina egna växter, stannar vi i trappan framför glasmålningar med släktena Ramsays och von Borns adelsvapen. Jag begapar de olika lagren av familjehistoria och gammalt välstånd. Själv förhöll hon sig mer behärskat när hon såg gården för första gången 2018. Hon hade matchat med en intressant man på Tinder och skulle på en första dejt till det han hade refererat till som »sin stuga«. – När jag såg huset hoppades jag att det inte skulle vara hans. Jag tänkte: Vem ska städa allt det där? Alla rum bär spår av liv: resterna av ett barnkalas i matsalen, gosedjur på yllemattorna, egentillverkad blomformad tvål i badrummet, en tom ölflaska och en ensam plasttoffla under soffbordet i mörkt trä. Här bor Johanna Holmström och Kristoffer Ramsay med sin gemensamma dotter Victoria, som snart fyller två, och med Johannas två döttrar, Jasmin och Inés, som är i tidiga tonåren. Flickorna har ridit sedan de var små och med flytten från Helsingforsförorten Nordsjö till landet fick de chansen att ha egna hästar. Kristoffer Ramsay jobbar som hovslagare och Johanna Holmström skriver. Antingen i den vita hörnsoffan i sitt arbetsrum, eller i köket som går i fransk lantstil. På bordet ligger en hög nytvättade 14

schabrak bredvid en skål med röda vinbär. Den söta, självsäkra doften av en bukett liljor från trädgården dominerar luften. – I vintras hade vi varg här, säger hon när vi slagit oss ner vid köksbordet. Jag hittade en halv hjort 200 meter från huset. Då var jag nog rädd en tid, sedan glömde jag bara bort dem. Johanna Holmströms böcker drivs framåt av en utdragen spänning och oro, som ibland briserar i fruktansvärda våldsdåd. »Mörk« och »hotfull« är ord som återkommer i de nästan undantagslöst berömmande recensionerna. Hon har skildrat hemskheter i dåtid (ett mentalsjukhus för kvinnor i Själarnas ö), nutid (muslimska flickor som kontrolleras av patriarkatet i Asfaltsänglar) och framtid (en totalitär ökenstad efter klimatkatastrofen i Handbok i klardrömmar). Nästa bok ska bli gladare, hävdade hon i en intervju i fjol – det var dags att skriva något med en positiv underton.

johanna holmström

men när hon nu redigerar manuset till sin tionde bok på tjugo år är det ännu en kuslig historia hon skrivit. Researchen för det »gladare« projektet, en historisk roman, fortsätter, men under tiden kom en annan bok, som var kul och relativt snabb att skriva. Vargens unge som boken heter utspelar sig i ett ekokollektiv med nationalistiska tendenser i de sista finska urskogarna uppe i Kuhmo. (Johanna Holmström är förberedd på jämförelser med Händelser vid vatten, och nämner Kerstin Ekman som en av sina förebilder.) Boken börjar med att man hittar en liten, smutsig pojke som inte pratar, bara morrar, och som ingen verkar sakna. Det är en spänningsroman, hennes andra efter Hush baby. – Jag har alltid varit fascinerad av hur helt vanliga människor kan hamna i situationer som leder till att de begår brott, säger hon, och tillägger att brott är ett

ålder: 42. familj: Maken Kristoffer Ramsay och tre döttrar. bor: På Norr-Sarvlax gård utanför Lovisa, Finland. bakgrund: Har examen i journalistik och nordisk litteratur. debut: Som 22-åring med Inlåst och andra noveller. genombrott: Med novellsamlingen Camera Obscura 2009, ett verk som tilldelades Svenska Dagbladets och Svenska Yles litteraturpriser. aktuell: Med spänningsromanen Vargens unge som utkommer 2024. Undervisar på Skriftskolan i Helsingfors med Hannele Mikaela Taivassalo. ➸

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

Mångsidig. Sedan debuten 2003 har Johanna Holmström utforskat en rad genrer: novellen, romanen, deckaren, biografin ...

I vintras hade vi varg här. Jag hittade en halv hjort 200 meter från huset. Då var jag nog rädd en tid, sedan glömde jag bara bort dem. 15

p ort r ät t | joh a n na holms t röm

tacksamt ämne. Där finns händelserna som leder till dådet, förklaringarna till det, och där finns ett efteråt med människor som drabbats på olika sätt. Men hon skriver inte spänning för att det är lätt, utan tvärtom för att det är en utmaning att få ihop intrigen. – Och det handlar inte om någon mellanbok eller ett stickspår, slår hon fast och tillägger att Vargens unge behandlar teman som varit centrala för hennes skrivande ända från början: en mammas relation till sina barn, människans inverkan på naturen, radikalism och slutna samhällen. Jag tycker egentligen att det mesta du skriver är handlingsdrivet, även novellerna?

– Kanske är det för att jag själv blir uttråkad i skrivprocessen om det inte händer något. Jag beundrar böcker där författaren kan säga: »Den handlar egentligen inte om någonting.« Jag gillar att läsa dem, men jag kan inte skriva dem. För mig är det alltid: Vad ska hända sedan? Men en litterär novellsamling och en handlingsdriven spänningsroman tas emot på väldigt olika sätt. I bokbranschen anses det ena vara finare än det andra?

– Ja, jag har varit lite orolig för att dras ner till den här genrenivån. När jag skrev Hush baby var det en recensent som blev arg för att jag slösade bort min talang på att skriva spänning. Det håller jag över huvud taget inte med om! Det handlar inte om genren, utan om vad man gör av den. Och jag kommer inte att göra avkall på mitt språk bara för att det är en annan genre.

det enda jag kommer ihåg. Efter det tänkte jag att nu glömmer jag det här, och började studera journalistik. Då hade själva skrivkursen redan fått henne att vilja sluta skriva. – Alla andra deltagare skrev självbiografiskt, och då trodde jag att det var rätt och att jag gjorde fel. Men jag var 19 år gammal, bodde hos mina föräldrar och tävlade i sjukamp på fritiden. Vad skulle jag ha skrivit som hade varit intressant? Sedan var det tre deltagare från Sverige, ungefär i min ålder, som bodde i en lägenhet tillsammans. På kursens sista dag läste de upp ett brev som de hade skrivit till mig. De sa att de inte hade kunnat ge mig den respons de hade velat, för att jag alltid såg så dryg och nöjd ut efter att ha läst upp min text. Allt de hade sagt under kursen hade varit tvärtom. Om de hade sagt att det var bra hade de egentligen tyckt att det var skit. Det var elakt.

– Ja, de ville ta ner mig. Och jag trodde att det var helt sant, jag hade ju dåligt självförtroende annars och tänkte att här har jag gått och trott att alla tycker att det här är bra. Läraren blev så chockad att hon inte sa någonting. Efteråt skrev hon ett brev till mig och sa att hon borde ha ingripit. Vad hände med de svenska studenterna?

– Ingen av dem blev författare. Ett år senare fick Johanna Holmström ett samtal från Tapani Ritamäki: »Skriver du fortfarande?« Hon skickade in fem noveller, fick svaret att två av dem var bra, varpå hon satte sig och skrev tre nya. Att flytten till gården var en sorts hemkomst efter många få uppmuntran och en uppgift var avgörande. Hon var år i lägenheter i östra Helsingfors. Johanna Holmström 22 år när Söderströms publicerade hennes debutbok. Hur ser du på din plats bland finlandssvenska författare? växte upp »mitt i skogen« i Sibbo, inte särskilt långt – Jag tycker själv att jag är underskattad. Fler borde från sitt nuvarande hem. Hon och hennes tre syskon läsa mina böcker. Jag tycker att folk kanske inte riktigt kunde leka ute hela dagarna och byggde så fina kojor att man hade kunnat flytta in i dem. Hennes pappa var förstår de olika dimensionerna i mitt skrivande, och jag tror att de värjer sig mot tematiken. Ta till exemdisponent, han drev ett eget företag inom fastighetspel Handbok i klardrömmar: Man vill inte tro att det förvaltning med ansvar för bland annat Svenska Teaterns hus. Mamman jobbade som sekreterare, men som står där är sant. Eller att det kan vara sant. Eller att det kommer att bli sant. Det gör att man inte vill fokuserade mest på att ta hand om barnen. Om läsa mina böcker. Johanna sades det att hon aldrig var ett barn. Johanna Holmström skrattar kort, torrt. – Jag var aldrig riktigt bekymmersfri. Jag lärde mig – Det är därför jag känner mig underskattad. att läsa nästan på egen hand när jag var fyra, och från Nästan som en profet. och med det så … läste jag bara. – Jag skulle just säga det. Jag är min samtids profet. När någon vuxen frågade om flickans drömyrke Men ingen gillar en profet. Det är obekvämt, det är svarade hon ofta »polis«, men ännu oftare »för- fattare«. Efter gymnasiet gick hon ett halvårs skrivar- obehagligt – man vill inte höra det! Jag pratar inte bara om klimatet, utan också om hur människor behandlar utbildning i Helsingfors, där hon kom i kontakt med författaren Fredrik Lång, som frågade om han kunde varandra. De senaste femton åren, sedan vi blev somepersonligheter, besatta av hur vi framstår på sociala visa Johanna Holmströms noveller för förläggaren medier, har det blivit svårt att tänka sig hur andra kan Tapani Ritamäki, då på Söderströms förlag. ha det. Om du inte är fattig, tycker du att det inte finns – Tapani sa att »Jo, de är bra, men ett förlag kan fattigdom i Finland. Har du inte upplevt familjevåld, inte lära en att bli författare.« Vi pratade i typ två tycker du inte att det är ett problem i samhället. timmar så han måste ha sagt något mer, men det är

johanna om: Finlandssvenskan

»I vårt ordförråd ingår gamla ord som svenskarna kanske inte ens kommer ihåg, och dessutom tar vi in nya ord som vi är ensamma om. Så vi har helt enkelt ett större språk än i Sverige.«

Förebilder

»När jag studerade tyckte jag att den finlandssvenska litteraturen var unken och trist. Sedan läste jag Monika Fagerholms novellsamlingar och kände bara, »Wow, man kan ju skriva hur som helst!« Hon är jätteviktig för mig. UllaLena Lundbergs Is var också en stor läsupplevelse.«

Facebookvanor:

»Jag har funderat mycket på om jag ska visa något på sociala medier eller inte. Kommer folk att bli avundsjuka och tro att jag går runt och dricker martinis dagarna i ända? Länge ville jag inte säga till någon att jag flyttat. Men är det helt vettigt det heller? Alla visar ju det som är fint med deras liv, varför skulle jag inte också göra det?«

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

En sorts hemkomst. Så beskriver Johanna Holmström, som växte upp »mitt i skogen«, flytten från Helsingfors till Norr-Sarvlax gård.

v i l ä ser n r 5 2 0 2 3

p ort r ät t | joh a n na holms t röm

Eldfängd? Samtidigt som Johanna Holmström inte drar sig för att vädra sina åsikter i offentligheten så kände hon sig »ordentligt bränd« efter bråket om Märta Tikkanens biografi.

2020 utkom Borde hålla käft, Johanna Holmströms bok om Märta Tikkanen. Publiceringen föregicks av ett uppslitande och offentligt gräl mellan Johanna och Tikkanens dotter (vi återkommer till det). I boken speglar Johanna Holmström Märta och Henrik Tikkanens destruktiva äktenskap mot sin egen tidigare relation, som varade i tio år. »Jag hade gift mig ung för att jag kände mig lastgammal redan som tjugoåring och jag hade inga förhoppningar om att mitt liv skulle bli ljusare ju högre upp jag klättrade på åldersträdet«, skriver hon. Och lite senare: »Jag är själv stark, feminist, och ändå genomlevde jag ett decennium av äktenskapligt förtryck.« Att hennes exman var kontrollerande märkte hon redan i början av förhållandet, men eftersom även hennes egen pappa kunde vara ganska dominerande, tänkte hon att det var så det skulle vara i en relation. Nästan lika tidigt i förhållandet insåg hon att hon hur som helst borde lämna mannen. Men det var först efter att döttrarna fötts som hon faktiskt gick sin väg. – Jag tänkte att det var fel på mig. Om han klagade på något hos mig så ändrade jag på det och tänkte att då måste ju allt vara bra. Men det kom alltid en ny sak. Ett återkommande tema i Johanna Holmströms böcker är förtryck och våld i nära relationer. Hon har

skildrat hur den förtryckta bidrar till att trycka ner sig själv och urskulda förövaren. I novellsamlingen Camera Obscura säger en romanfigur att det finns »en sak som en kvinna vägrar att avstå ifrån, och det är sitt lidande«. – Det där har jag nog kommit ifrån. Jag tror att det var min uppfattning om kvinnorollen då, men det har ändrats med åren, och speciellt nu när jag lever i ett ganska jämställt förhållande. Resonemanget fortsätter: »För utan sitt lidande kunde hon riskera att vara lycklig. Att känna sig lätt och fri, och vem skulle kunna bära en sådan skuldbörda?« – Den tanken har säkert ändrats hos mig. Men så har jag ju märkt att ingen bara är lycklig, inte ens de som jag tror är lyckliga. Alla går omkring med något slags skuldkänsla och dåligt självförtroende. Efter att jag separerat från min man, när det inte fanns någon där som skällde ut mig eller klankade ner på mig, så gjorde jag det själv i stället. Jag var så van vid att känna mig på ett visst sätt, att jag återskapade det där förhållandet i mig själv. Det är egentligen först under det senaste året som jag har kunnat sluta med det. Nu försöker jag i stället tänka på saker som jag gör bra. Jag gör mitt bästa för att vara stolt över mig själv.

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

p ort r ät t | joh a n na holms t röm

Om någonting irriterar mig kan jag nog helt bra säga det. Jag är inte rädd för konsekvenserna. Det är det Donnerska. »Här rider jag på min första häst Jerry och Kristoffer rider bakom mig på sin Stara.«

»Stoet heter Sa rtre och jag s kaffade henn e för två år se dan«.

»Jag är tio år och min syster Agneta och jag sätter upp ännu en pjäs eller ett spex som vi tvingar familj och grannar att vara publik till.«

tre kvinnor i johanna holmströms böcker I offentligheten framträder inte sällan en annan bild av Johanna Holmström. Tidvis har hon haft ett högt tonläge och bland annat kritiserat finlandssvenska recensenter för inkompetens och finlandssvenska kändisar för att annonsera sina bebisar som nyheter. I en Facebook-uppdatering tidigare i år meddelade hon att hon är Svenskfinlands nya Jörn Donner: »Många har tidigare gjort anspråk på den rollen men tyvärr varit alltför mesiga. Efter att han dog cirklade hans själ i kronosfären i ett år och, utestängd både från himmel och helvete, landade den i mig en onsdagseftermiddag«, skrev hon, och tillade att det går att ringa henne dag som natt för åsikter om allt från grodsvansar till mattfransar. – Om någonting irriterar mig kan jag nog helt bra säga det. Jag är inte rädd för konsekvenserna. Det är det Donnerska. Men bråket om Märta Tikkanens biografi brände henne ordentligt och hon har inte pratat med Märta Tikkanen efter att boken kom ut. För att sammanfatta en komplicerad konflikt: Johanna Holmström uppfattar det som att hon aldrig bråkat med Märta Tikkanen, utan med hennes dotter Susanna Ginman, som är utsedd till Tikkanens intressebevakare (Märta Tikkanen lider av en

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

Kristina

i historiska romanen Själarnas ö Den utmattade, ensamstående mamman Kristina dränker sina två barn i Aura å en natt år 1891. »Det gäller att göra sig av med barlasten, som hennes farbror Karl skulle säga. Då blir båten lättare«, skriver Holmström, och lyckas få läsaren att känna empati för barnamördaren. Kristina skickas till mentalsjukhuset på Själö, där hon även får uppleva glimtar av lycka. Romanen bygger på ett historiskt källmaterial.

Ida Rosendal

i novellsamlingen Camera Obscura Studenten och klimataktivisten Ida sjunger julsånger med konsumtionskritiska texter utanför Stockmanns varuhus, men tycker att det känns futtigt. När hon inser att det inte går att sluta konsumera inser hon också det logiska valet: Att sluta existera. Begå självmord. »En hel generation av konsumenter som förintar sig själv för att det är det slutgiltiga sättet att undkomma på. Det är anarkins yttersta spets.«

Märta Tikkanen i biografin Borde hålla käft

Johanna närmar sig Tikkanen genom intervjuer samt l äsning av hennes verk och korrespondens med Åsa Moberg och Birgitta Stenberg. Hon skriver att Tikkanen lyckades vara både nyskapande och folkkär, men var också »en kvinna som hela sitt liv som gift levde i en ständig paradox och tvingades att inse att livet inte alltid är förenligt med ens ideal, speciellt om den andra parten inte vill förändras«.

➸ 19

p ort r ät t | joh a n na holms t röm

Johanna Holmströms nästa roman är en deckare med titeln Vargens unge. Hon räknar kallt med att både titeln och ämnet gör att hon kommer att jämföras med Kerstin Ekman – en av hennes förebilder.

innessjukdom). Enligt Johanna krävde Ginman att m flera namn skulle strykas ur boken, bland annat två män som Märta Tikkanen hade relationer med efter Henrik Tikkanens död, samt ville göra en större mängd andra ändringar i texten. Holmström gick med på en del justeringar, av rädsla för att boken inte skulle tryckas alls, och att flera års arbete därmed skulle vara bortkastat. Men hon valde också att kontakta Hufvudstadsbladet och berätta att boken i hennes tycke blivit sämre. I samma artikel uttryckte Märta Tikkanen och Susanna Ginman en helt annan ståndpunkt. De menade att de fått väldigt kort tid på sig att läsa manuset och att deras synpunkter bemötts med tystnad. Tikkanen sa vidare att det inte var dottern utan hon själv som ville redigera texten. Nu, tre år senare, står Johanna Holmström fast vid sin version. Att det främst handlade om att Ginman ville skydda sin mamma och undvika en skandal. Tror du att det hade blivit en skandal?

– Nej. Det skulle ha blivit en normal uppmärksamhet, som en biografi av det här slaget brukar få om det finns nya uppgifter i den. Den effekten uteblev, och det betyder att boken blev mindre spännande än den hade kunnat bli. Nu kommer det ju en avslöjande bok om Jörn Donners liv där hans kvinnor nämns vid namn – och alla kommer att tycka att det är jätteintressant! När min bok kom ut hette det att sådant är privat och irrelevant. Vad är det för sexism?

Vi går ut till hästarna som lunkar fram till oss i samlad trupp för att hälsa. Johanna Holmström fyller på vatten till dem och rättar till en grimma som hamnat fel. För bara några år sedan var hon rädd för hästar, nu behandlar hon dem vant och lugnt. Efter att alla blivit klappade och samtidigt insett att vi inte har något ätbart att erbjuda vandrar den lilla flocken tillbaka ut i beteshagen. Sedan lämnar jag Johanna Holmström ifred. Hon ska packa. I kväll ska hon och de äldsta döttrarna åka till Kuhmo på en kombinerad researchresa och vandringsutflykt. en vecka senare ringer jag upp henne. Vandringen

gick bra berättar hon. Även om hon kände sig ganska skyddslös när de gick uppe på de stora, ensliga våtmarkerna och såg björnspår och vargspår i leran. Det där om att vara underskattad och en profet sade hon delvis med ett skratt. Inte bara som ett skämt, uppfattar jag, utan som ett sätt att visa att hon förstår hur det låter. Nu frågar jag vad hon drömmer om som författare, vad hon vill åstadkomma. – En dröm har alltid varit att något av mina verk ska filmatiseras. Det har funnits planer på olika projekt, men det är svårt att göra film i Finland och säkra finansiering. Ett annat mål är att vara nöjd med varje bok som kommer ut, att aldrig känna: »Det här kanske är en mellanbok.«

Vad betyder de positiva recensionerna för dig?

– Jag skulle hellre ha många läsare. Jag skulle inte vilja ha dålig kritik heller, men jag vill nå fram till läsarna. Och så var det det här med en glad bok. Klarar hon av att skriva en sådan? – Jag säger ja, men … Men?

– Men jag misstänker att det inte går. Finns det en poäng med att skriva »en glad bok«?

– Jo. Läsare gillar glada böcker. Någon gång skulle jag vilja att de kom fram till mig och sa: »Jag bara älskar din bok, för den fick mig på så gott humör.« Vad säger de nu då?

– »Jag älskar din bok, men jag var rädd för att öppna den.« & annakaisa suni är frilansande journalist och förlagsredaktör med ett särskilt intresse för litteratur och Norden.

Någon gång skulle jag vilja att de kom fram till mig och sa: »Jag bara älskar din bok, för den fick mig på så gott humör.« 20

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

TILLSAMMANS FÖR SVERIGE OCH FINLAND Kulturfonden för Sverige och Finland utdelar aktivitetsbidrag och resestöd samt initierar bilaterala projekt och nätverksprogram. En stor del av verksamheten sker i nära samverkan med Hanaholmen, ett bilateralt samarbets- och kulturcentrum utanför Helsingfors som fonden är huvudman för. Hanaholmen är också en modern hotell- och konferensanläggning med galleri och skulpturpark. Om du är intresserad av Finland och har en idé på ett bilateralt samarbete, så sök ett bidrag, anmäl dig till våra program och arrangemang. Eller besök Hanaholmen för att koppla av och ta del av konst i olika former.

www.kulturfonden.net

www.hanaholmen.ﬁ

Kulturfonden bildades 1960 av ländernas regeringar. Fondens kapital har sin bakgrund i andra världskriget och de krigsskulder som Finland hade till Sverige. På avkastningen av kapitalet bedriver fonden sin verksamhet.

mi n b ok h y l l a | björ n wa h l ro os

Konsten att köpa sig kulturellt kapital Näringslivsprofilen björn wahlroos – med ett hemmabibliotek på 12 400 volymer – har fått större respekt för författarvärvet sedan han själv debuterade. av karin thunberg foto anders lönnfeldt

att björn wahlroos pappa älskade att läsa är en underskattning. Snarare kom hans intresse att övergå till ren besatthet. Inte ens på promenader tog han paus, han kunde gå och sluka böcker. Betydde det att Björn själv – kallad Nalle sedan barndomen – tidigt vände ryggen mot alla bokhyllor eftersom de stal hans efterlängtade pappatid? Inte alls. Som barn på 50-talet plöjde han Enid Blytons Fem-böcker, som ung i slutet av 60-talet läste han Marx och Lenin, som många andra vänsterradikala. – Någon har påstått att jag gjort gällande att jag läst hela Das Kapital men i så fall ljög jag. Däremot läste jag Lenins Staten och revolutionen, den var tunnare. Själv gjorde han ingen revolution. I stället blev han ekonom och så småningom professor i nationalekonomi, finansman, entreprenör, politiker – och författare. Hans bostäder är nästan lika många: familjen har lägenhet i Stockholm och i Helsingfors, hus i London och Nice, plus herrgården Åminne i södra Finland. Den som en gång tillhörde Gustaf Mauritz Armfelt, en av Gustav III:s gunstlingar. – Det är här, på Åminne, som jag har mitt bibliotek. Både Armfelts 4 400 band och mina egna 8 000 volymer i det bibliotek som jag byggde till när jag köpte gården för snart 25 år sedan.

Och i de andra hemmen?

– Där har jag böcker på hyllor, men det kallar jag inte bibliotek utan mer heminredning. Det är biblioteket i Åminne som berättar något om mig. Och om 22

mina intressen. 80 procent av min samling består av historia och ekonomi. De resterande 20 procenten är allt möjligt. Utom diktsamlingar. Jag är helt analfabet på poesi. i hela sitt vuxna liv har Björn

Wahlroos varit en flitig dagboksskrivare och för några år sedan kände han ansvaret att den som varit med om viktiga händelser måste förmedla dem till andra. Så att de inte glöms bort. Resultatet har inte bara blivit två memoarböcker, och en tredje planerad. Han läser också böcker på ett annat sätt. – Eftersom jag insett hur svårt det är att skriva har jag fått mycket större respekt för de författare som får till en bra struktur och ett riktigt bra språk. Björn Wahlroos fyllde 70 år förra året men protesterar mot att kallas pensionär.

BJÖRN »NALLE« WAHLROOS född: 10 oktober 1952. familj: Hustrun Saara

ahlroos, två vuxna barn W med familjer. bor: I Helsingfors, Stockholm, London, Nice ... Biblioteket finns på herr- gården Åminne i södra Finland. yrke: Finansman, företags ledare och entreprenör. aktuell: Med andra delen av

memoaren Regnmakarna: Ett slags dagböcker 1992–2001. läser helst: På flyget eller

i trädgården till huset i södra Frankrike. läser just nu: Massa och makt av Elias Canetti.

Vad är du då?

– Samma Nalle som jag alltid varit. Men jag kan tillstå att Tove Janssons böcker om Mumindalen fått ny betydelse. Som ung identifierar man sig antingen med Mumintrollet eller med Lilla My, nu börjar jag känna mig mer och mer som Muminpappan med sitt palmvin. Det sista är viktigt. Även om jag inte har en aning om vad det är. &

Xxxxxx

I dag har Björn Wahlroos lämnat sina sista ordförande poster, men »flyger och flänger lika mycket som jag alltid har gjort«. Ändå har han fått tid till att fördjupa sina intressen: att jaga, skriva och läsa. 23

Egensinniga berättelser och fascinerande fakta för alla åldrar

SCHILDTS & SÖDERSTRÖMS

Av Augustpris vinnaren 2022

ELLEN STRÖMBERG

AXEL ÅHMAN

Bli utan

Eldsjäl

Frida och hennes sambo Olof har det bra – men något fattas. Frida blir inte gravid. Hon är omgiven av svällande gravidmagar, begåvade författare och oförstående vänner och familj. På sitt varma och kärva sätt berättar Ellen Strömberg om ägglossningstest, skrivkramp, missunnsamhet och magiskt tänkande. Vad kan man kräva av livet egentligen?

”Eldsjäl är en bladvändare med många djup under ytan. Med sin första roman infriar Åhman med råge de löften han gav med novellsamlingen och klarar galant utmaningen med “den svåra andra boken”.”

EVA FRANTZ

Ungen min får du aldrig ”Det är bara att lyfta på hatten för att Eva Frantz behärskar mysrys-deckarens hela känslopalett på sina tangentbordsfingrar. […] Som pusselmakare är Frantz vid det här laget fenomenal, att läsa hennes deckare känns samtidigt tryggt och gastkramande.”

HENRIK OTHMAN, ÖSTERBOTTENS TIDNING

KARIN COLLINS

Hos dig min längtan är förtöjd Året är 1940. Finland har tvingats arrendera ut Hangö udd till Sovjetunionen. Hangöborna har på kort varsel flytt från sin kära stad. Hjalmar, Aino och Disa befinner sig på olika håll i södra Finland och kämpar med att acceptera sina nya liv. Andra delen av den kritikerrosade Hangötrilogin. MERETE MAZZARELLA

YLVA PERERA, HUFVUDSTADSBLADET

Nånting på andra sidan

SOFIA PARLAND

Skrivet på revbenen Rysslands anfallskrig mot Ukraina utlöser en tumultartad sorgeprocess hos Sofia Parland. Hon söker svar i atmosfären i Ryssland på 2010-talet då hon växte upp i Sankt Petersburg. Sofia Parland har inte upplevt 1990-talet, då ”det nya Ryssland” skulle byggas och det fanns hopp. Hon har bara sett förfallet. ROBERT ÅSBACKA

Takläggarna ”Romanen är som ett fyrverkeri det sprakar och sprutar åt lite olika håll när historien tar fart och skjuter iväg. Till en början ser man inte riktigt mönster och sammanhang, men så till slut vecklar det hela ut sig i en kaskad av olika färger.” MARIT LINDQVIST, SVENSKA YLE

”Det är bara att hoppas att hon ska fortsätta att röra sig bland de outtömliga frågorna och förmedla sina upptäckter och tankar till, vill jag tro, fortsatt gagn också för de många i aftonlandet irrande och i anden törstande.” HÅKAN MÖLLER, HUFVUDSTADSBLADET

JULIA MÄKKYLÄ

Apelsinfågeln ”För att vara en debut är framställningen ovanligt okonstlad, liksom befriad från hämmande föreställningar om vad litteratur är. […] Det finns något friskt och fritt i Mäkkyläs röst som öppnar för överraskande förvecklingar. […] Den växer till en fagerholmskt komplex mikrostudie i maktdynamik, svek, beroende och begär där Mäkkylä visar att hon inte skriver bara för att hon kan skriva, utan för att någonting måste berättas.” FREJA RUDELS, ÅBO UNDERRÄTTELSER

litteratur.sets.fi

t eck e n i t i de n | lj u db ok e n

»Säg efter mig: Nortti« Efter förra årets ljudbokskontrovers verkar förlagen ha skärpt sig. Men frågan är betydligt större än en språkfråga. Den träffar en 200 år gammal finlandssvensk nerv. av nils n. boman

[noor

-ti]

börjar du lyssna på Kjell Westös senaste

Bonnier Audio dock stärkt uttalskontrollen roman, Skymning 41, hamnar du snart i och sett över inspelningsprocessen. en tågkupé där Venho ropar efter en – Det är naturligtvis tråkigt när Nortti*. En finlandssvensk lyssnare kan felaktigheter i enstaka produkdå konstatera att de tioner lyfts upp i stället för regionala namnen den specifika boken, och termerna uttalas konstaterar Johanna korrekt. För ett år Hansen, förlagschef på jo han n sedan var det inte en Bonnier Audio. na hanse självklarhet. – Samtidigt välkomnar vi Trots att frågan blir belyst, då vi naturligtvis uttalskontroller hände det vid eftersträvar att det ska vara så korrekta fler än ett tillfälle att rikssvenuttal som möjligt i alla våra ljudboksviktigt, varför gör man inte bara ska inläsare chansade sig fram produktioner, oavsett språk. ma t i l da a k a l a h inläsningarna i Finland? Många gällande person- och platsnamn. De felaktiga uttalen är dock större än lyssnade när Tove Jansson läste sina Ibland blev det fel och förra sommaren att »rätt ska vara rätt«. Litteraturforskatog irriterade finlandssvenska lyssnare ton Muminböcker i finsk radio på 70-talet. ren Tomi Riitamaa ser att den finlandsOch i inledningsfasen av ljudboks i media. I täten stod författaren Monika svenska litteraturen ofta särskiljs från boomen var många i bokbranschen Fagerholm. Hon slog fast att missarna den rikssvenska. På gott och ont hamnar fick henne att känna sig »osynliggjord«. optimistiska kring utvecklingen. Snart den i egna avsnitt i litteraturhistorien. hann dock verkligheten i kapp: att spela Litteraturvetaren Matilda Hakala – Kanske är det inte idealt om den in ljudböcker är dyrt och finlandsmenar att relationen till Sverige alltid finlandssvenska litteraturen helt absorbesvenskarna är en liten målgrupp. varit viktig för finlandssvenskarna och ras som del av den svenska litteraturen, att det är därför som de felaktiga uttalen, men å andra sidan blir den på det här sättet när en finlandssvensk bok ska ges ut och okunskapen om detta, skaver. till viss del exotifierad, säger han. lanseras den oftast av ett förlag i – Vi finlandssvenskar har stort fokus Ändå står sig den finlandsFinland och ett annat i Sverige, på vår långa gemensamma historia, men svenska litteraturen fortsatt Sverige har inte ett lika stort fokus på oss. men i och med att det är samma stark i Sverige, menar Tomi språk räcker det med en och samma Det finns många finlandssvenskar som Riitamaa, som tror att to m i r i ita maa ljudboksversion på båda sidor av ondgör sig över att träffa svenskar som ljudbokskontroversen faktiskt Östersjön. För att dela på kostnaden turas överraskat säger »Vilken bra svenska du kan ha fört med sig något bra. förlagen ofta om att göra inspelningen. talar!«, utan att veta att det finns en hel – Även negativ uppmärksamhet kan minoritet i Finland som har svenska som Bonnier Audio i Sverige har för det mesta vara positiv. Allt som skapar debatt. Det anlitat finlandssvenska inläsare, men inte modersmål, säger Matilda Hakala. kan öka kunskapen på lång sikt. & varje gång. Senaste åren har ett antal Samtidigt finns det rikssvenskar som * nortti syftar på det finska cigarettmärket högprofilerade släpp lästs in av kända stört sig på den upplevda lättkränktNorth State, med kort filter och hög nikotinhalt. rikssvenskar. Sedan kontroversen har heten. Om exakt rätt uttal nu är så

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

Jörnologi

DELUXE 26

Road trip. Philip Teir och Bitte Westerlund är på väg mot Åbo för att gräva i Jörn Donners arkiv med 12 000 brev.

»Jörn Donner har gett mitt liv mening«, säger Bitte Westerlund. Tillsammans fick de 40 år och nu har hon krönt relationen med en hyllad biografi. Betyder det att hon är redo att sluta leta efter fler svar? av ulrika knutson foto cata portin

r ep ortage | jör nol o gi

et mest dramatiska ögonblicket i boken J&B: Scener

ur ett skenäktenskap, om Jörn Donner och hans hustru Bitte Westerlund, berör inte Jörns älskarinnor. Nej, det är stunden då Bitte sparkar sin författare. Tack Philip, nu är det nog. Hit, men inte längre. För Philip Teir är detta en katastrof. I flera år har han petat med sin bok om Donner, en bok som har ändrat skepnad, stil och öde. Teir är författaren, men vad är Bitte Westerlund? Hon är mycket. Bitte är både objekt, informant, musa och medförfattare till J&B. Att det alls blev ett samarbete var förlagets idé. Bitte hade försökt skriva memoarer på egen hand, utan att komma till skott. Philip insåg att hans planerade biografi över Donner skulle bli en helt annan sorts bok med Bitte i båten, men en bok som också kunde bli bra. Så blev det fnurra på tråden. Vad hände? Bitte Westerlund berättar att hon hade varit hos Monika Fagerholm på en privat konsultation. Monika Fagerholms skrivarkurser är en litterär institution i Norden, många debutanter har slipat språkets diamanter hos henne. Fagerholm avrådde bestämt från att använda en manlig skribent. Det kvinnliga perspektivet var viktigt. Alltså borde Bitte anlita en äldre kvinna som kunde den finlandssvenska scenen, men ändå stod utanför. Anneli Jordahl, kanske? Hon skulle vara perfekt. Det lät logiskt, tyckte Bitte: – Jag trodde att jag hade avskedat Philip, men det gick inte. Han bet sig kvar. Han blev mer ödmjuk, och bönade och bad att vi skulle försöka igen. Jag veknade. Han hade ju ändå jobbat jättemycket med texten. Helt missnöjd var hon inte. Men det var så mycket Jörn. Kanske hade hon hoppats att Philip skulle vara lite mer intresserad av henne? Förlagets redaktör var inte heller missnöjd, men hon hade försökt få Philip

att skriva mer om sex. Bitte hade dragit sitt strå till den stacken: – Vi drack vin en hel kväll, men det hjälpte inte. Han är lite blyg, Philip. En snäll mammas gosse, som vi säger här i Finland. Jag är rätt förvånad över att det blev så bra som det blev! första gången jag möter dem tillsammans är i Åbo, i Åbo Akademis biblioteks handskriftssamling. Arkivamanuens Martin Ellfolk har ställt fram kapslar ur den Donnerska samlingen, där mängden material med Philips ord är »skrämmande, nästan förlamande«: 15 hyllmeter och 12 000 brev. Just denna februaridag söker Philip belägg för att Jörn Donner var den förste finske riksdagsmannen i historien som tagit pappaledigt. Bitte i sin tur letar efter inbjudningskort, till vernissager och middagar, adresserade till dem båda, men som hon inte känt till: – De här tackkorten: Kära Bitte och Jörn, tack för böcker eller blommor. Jag har aldrig sett dem! Och här är inbjudan till dens och dens fest. Det visade han aldrig!

Blir du sur när du ser korten?

– Ja, sur och förminskad. Jag träffade en general i Helsingfors som sa: »Bitte! Du kom aldrig på vår nyårsmottagning.« Jörn gick ensam fast jag var bjuden. Han var som ett barn: Jag kan själv. På arkivet i Åbo läser Philip högt ur ett brev till Jörn Donner från kulturredaktören på Hufvudstadsbladet: »Vid städningen av ditt skrivbord hittade jag detta brev och läste det i förhoppningen att det skulle innehålla skamliga hemligheter, och det gjorde det.« Brevet som Donner en gång glömt kvar på »Husis« redaktion är skrivet på 1980-talet, av en kvinna som berättar att hon har fått »trichomonas«, en könssjukdom. Med tanke på det dystra ämnet är stilen uppsluppen: »Gudskelov är jag mindre lösaktig än somliga och kan inte ha fått det av någon annan än dig, och jag har inte fört det vidare.« Hon undrar om han har varit hos »gynekologen« än: »Dessutom måste du, stackars älskling, ha ett dystert samtal med hustrun – och andra. Om det blir kärvt kan du ju alltid komma hit och få tröst sedan.« Någon måtta får det ändå vara på förståelsen, anser brevskrivaren och lägger till: »Jag tycker det är din moraliska skyldighet att betala mina läkarräkningar. 600 Mark.« Det är ett riktigt stiligt brev, tycker Bitte. Brevet var före Bittes tid. Hustrun är ännu Jeanette Bonnier, men »andra« fanns också med i bilden. – 1981 blev Jörn far två gånger, då föddes Susanna i Helsingfors och Otto i Stockholm.

bitte westerlund ålder: 62. familj: Sönerna Daniel och Rafael Donner med familjer. Ett barnbarn. Gift med Jörn Donner 1995–2020. bor: I Kronohagen i Helsingfors. bakgrund: Journalist, kulturproducent i bok- och konstbranschen. REKOadministratör. aktuell: Med J&B: Scener ur ett skenäktenskap. Aktiv i Pekka Haavistos kampanj inför presidentvalet i januari 2024.

philip teir ålder: 43. familj: Hustrun Nina Karjalainen och två barn. bor: I Rödbergen i Helsingfors. yrke: Författare, Dagens Nyheters korrespondent i Helsingfors. bakgrund: Kulturchef på Hufvudstadsbladet 2009–2014. Har släppt åtta böcker. Kärnan i författarskapet har han beskrivit med orden »relationer, samtidens neuroser, det mänskliga driftslivet«. aktuell: Med J&B: Scener ur ett skenäktenskap. Kommer med en roman under 2024.

➸

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

zxczxcvzxcvzxcvzxcv zxcvzxc zxczxcvzxcvzxcvzxcv zxcvzxcvzxc vzxc vzxcvzxcvzxcvzxcvzxcvzxcv vzxc vzxc vzxcvzxcvzxcvzxcvzxcvzxcv

Hemma. Bitte på sängen under Johan Scotts målning. Fotot på Jörn i bastun är taget av Markku Lähdesmäki.

Arkivjakt. »Stämmer det att Jörn var den förste riksdagsmannen att ta pappaledigt?«

r ep ortage | jör nol o gi

Bakom vedboden står komposten. Den berömda komposten som gett rubriker i alla tidningar i Finland: Jörn Donners änka slängde makens aska i komposten!

foto: dan hansson / svd / tt

Jörn Donner på Norra Kajen, numera stipendievåning. Målningen av Susanne Gottberg heter Mot en helhetsbild.

p ort r ät t | joh a n na holms t röm

God mjölkproduktion ligger i familjen. När jag tog studenten fick jag en ko och tre kvigor. Bitte mötte Jörn Donner första gången på en studentfest i Helsingfors i mars 1983. Bitte var då 22 och Jörn hade fyllt 50 år. Den diskreta uppvaktningen från Finlands sexigaste karl tog Bitte Westerlund med ro. Hon försäkrade sin mamma att det hela skulle rinna ut i sanden. Men hon misstog sig. Den unga journalisten med snyggt stuk på herrhatten, som skrev i Ny Tid och stod redo på tröskeln mot världen, hade mot alla odds mött sitt öde. Nästan fyrtio år skulle de få tillsammans, och två söner: Daniel och Rafael. När Jörn Donner väl presenterats i det Westerlundska hemmet, ett blomstrande lantbruk i Västnyland, fann Bittes mamma och hennes blivande måg varandra i synen på barnuppfostran: – De tyckte båda att barn inte skulle ha för mycket kläder på sig, de ogillade allt pjåsk. Men när Jörn ville duka ut sa Bittes mamma ifrån: Inte ska en riksdagsman ta hand om disken! Bittes mamma hade fått första pris i handmjölkning, en utmärkelse: – God mjölkproduktion ligger i familjen. När jag tog studenten önskade jag mig en bil i studentgåva, men fick en ko och tre kvigor. När jag födde Daniel hade jag så mycket mjölk att jag pumpade ut extra. Jag var högmjölkande! Det blev tiotals liter som Jörn körde till Barnmorskeinstitutet (BB). Men en gång hade vi glömt stänga dörren till frysen och allt blev dåligt. Mjölken blev sur och fick hällas ut. Då tappade jag lusten. det är en strålande september i västra Nyland, den

varmaste i historien. Svampen går till i alla backar. Bitte kör på smala vägar ut mot havet vid Ekenäs, trästads idyllen från 1600-talet. Ekenäs är sommarmetropol för många Helsingforsbor, och Bitte hinner peka ut såväl den trivsamma bokhandeln som det beryktade fånglägret, och Merete Mazzarellas sommarviste. 1968 förvärvade Jörn Donner Bortomsjö, en fastighet som han både miste och kunde köpa tillbaka 1984 efter ekonomiska äventyr i hotellbranschen. Stället ligger bara en Östersjövik från hans barndoms paradis. Bortomsjö är en gammal sommarstuga med en modern tillbyggnad i furupanel, med stora fönster mot havet. Tallar reser sig ur blåbärsriset. Intressant konst och goda böcker möter besökaren överallt. Bakom vedboden står komposten. Den berömda komposten som gett rubriker i alla tidningar i Finland: Jörn Donners änka slängde makens aska i komposten!

– Det var bara drygt en fjärdedel, modererar Bitte, med grepen i hand. Resten strödde vi i havet, som han ville ha det. Jörn fnös åt komposten, medan Bitte vårdar den ömt, som ekologisk hobbyodlare. Hon var med och startade slow food-rörelsen i Finland, och närproducerad mat är ett stort intresse. Det syns på raden av kokböcker i köket, böcker som tidigare stöttades av Jörns Oscarstatyett som han tog emot i egenskap av producent för Fanny och Alexander. Nu är Oscarn deponerad på Bergmancentret på Fårö. Bitte bjuder på husmanskost med anor: läcker siskonkorvgryta till middag och potatisgröt från Ingå i ottan. Det är frukostmat för en skogshuggare; rågmjöl och potatis får koka hela natten, sedan steker man upp det i flott. Gott är det, hur konstigt det än kan låta. Fast det borde vara lingon till. – När Jörn var på dåligt humör hotade han alltid med att sälja Bortomsjö. Han tyckte att vi var lata och jobbade för dåligt med huset. Men han var inte lätt att hjälpa heller. Ingenting dög. – Jag hade Monika Fagerholms man att hugga ved och rada upp den. Då hade han radat fel! Det finns två skolor för vedtravning, snittytan upp eller snittytan ner. Monikas man gjorde fel. Jörn var också motståndare till trädgårdsmöbler. Man kan ju sitta på en sten. – Han var självplågare. Låga stolar, fast han hade svårt att ta sig upp, och smala sängar, som hos Mannerheim (fältmarskalk och ungkarl). Smala trappor, utan ledstång. Inga hjälpmedel, fast han knappt kunde gå. Det skulle vara lite svårt. Och på slutet, när han var sjuk i cancer, vägrade han att låta sig köras i rullstol. Han gick själv! Alltid med en axelväska med fem tunga böcker i. Först när han hade trillat och slagit sig fördärvad accepterade han rullatorn. Han hade god grundkondition. Sisu! Nere vid strandkanten ligger Donners vedeldade bastu. Vant kastar Bitte in klamparna och värmen stiger. Med vördnad sätter jag mig på laven längst ner. Bitte berättar om filmen Kvinnobilder, från 1970, Donners parodi på tidens porrfilmer. En del sexscener spelades in i bastun hemma hos en kvinnlig släkting till Jörn. När hon insåg att deras bastu vanhedrats på detta vis vägrade hon tala med Jörn på fyrtio år! Vi svalkar oss med en simtur i Östersjön. På bryggan ligger Jörns fisknät i en grön hög. Att fiska var livets mening: strömming, abborre, gädda och id.

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

p ort r ät t | x x x x x x x

På stigen upp från bastun hittar Bitte några brunsoppar, som hon raskt steker upp till en liten kvällsvard. Rör och rens går i komposten. – Från komposten går Jörn igen, i minsta gräslöksstrå, säger Bitte. Kärleksfullt. det är releaseparty för boken J&B i Villa Hagasund,

en intim konsthall i Helsingfors. Rummen är tapet serade med Jörn Donners stora svartvita reportage bilder från 1950- och 60-talet. Jörn som ung, osnuten fotograf kisar mot solen med en fimp i mungipan. Det är sista dagen för sommarens stora utställning med Donners foton, en publiksuccé. Det är fullsatt när Bitte och Philip berättar om boken. Besökarna smuttar på lingondrinkar. Philip Teir är glad för att hans road movie med Bitte lyckligt har nått målet: – Det bästa var att Bitte generöst tog in mig i sitt liv under en ganska turbulent period. Och även om vi hade olika bilder av hur boken skulle se ut så var vi överens om tonen. Humorn fanns alltid med. Jag är

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

nöjd med att boken innehåller två distinkta röster, Bittes och min. Bitte är glad för att Jörns äldste son Johan Donner har dykt upp; lika glad är hon över Pekka Haavistos närvaro. Haavisto. Han är favoritkandidat i det stundande presidentvalet. Bitte jobbar i hans kampanj: – Pekka är öppet gay och har ett förflutet som kämpande klimataktivist. Han satt fastkedjad vid Koijärvi, tillsammans med Jörns son Jakob, för att stoppa utdikning eller torvbrytning eller något. Och han har bott i kollektiv med Rosa Liksom! Dagen efter releasen är det höstfest hos förlaget Schildts & Söderströms. Många av Finlands svenskspråkiga författare är där, och inte så få finsktalande. Stämningen är hög under kristallkronorna när den nya förlagschefen hälsar välkomna. Sedan håller förläggaren Martin Welander ett underbart tal om Edith Södergran, som inte kunde påräkna något honorar alls för sin debut 1916, »dels emedan papperspriserna för närvarande

Mingel på Villa Hagasund. Bitte i samspråk med Penny – som rest hela vägen från Australien. Hon presenterar sig som »Jörns flickvän 1967–1969«.

➸ 33

Jag vet inte om jag fortsätter att vara Jörnolog, eller ger upp och slutar leta svar på frågor. Kanske träffar jag en ny livskamrat eller öppnar restaurang. Men Jörn har gett mitt liv mening.

Jörn Donners personliga flagga, komponerad av den svenske konstnären Anders Holmqvist på 1980-talet.

v i l ä ser n r 5 2 0 2 3

r ep ortage | jör nol o gi

Teir väljer Donner Jag, Erik Anders

»Porträtt av konstnären som ung, hungrig vänster- journalist.« (1955)

Far och son

»Som många av Jörn Donners böcker är det här framför allt en fin kultur- och tidsbild. Belönades med Finlandia priset.« (1984)

Varför finns jag till

»Jörn Donner är desillusionerad och åldersnojig i Los A ngeles i denna mini- självbiografi.« (1998)

Bergman: Pm

»Ingmar Bergman blev ett slags ställföreträdande fadersfigur för Jörn. Här bearbetas också det livslånga traumat Sverige.« (2009)

Jörn Donner: På resa 1951– 1968

»Jörn Donner var även en mycket begåvad fotograf, vilket hans kvarlämnade negativ visar.« (2023)

äro ofantligt uppskrufvade, dels emedan dikt samlingar öfver hufvud icke röna någon större efterfrågan«. Inget har alltså hänt sedan 1916. De närvarande författarna skålar uppmuntrade för Edith och varandra. I vimlet tar jag tempen på parnassens Donnerintresse. Ungdomen förklarar unisont att de sannerligen inte brinner för Donners »gamla flammor«. Några finskspråkiga författare jävar däremot fördomen att intresset för Jörn skulle ha något med Sverige och svenska språket att göra. Inte alls, Donner är en angelägenhet för hela Finland. Han öppnade Finland mot kontinenten och världen, säger de, med andakt i rösten. ur jörn donners dagbok:

»Att begrava forna hustrur kan vara en sak, men bör man i så fall sträcka sig till forna älskarinnor? J. dog ung, i cancer, och skulle nog ha platsat i mitt hedersgalleri … Men Inga-Britt är borta, skönt, Jeanette, mindre skönt. Bitte kan överleva mig med minst 28 år, inte illa. Glada, men inte rika änkan...« Sitt hedersgalleri kallar han det, alla dessa kvinnor, som Bitte Westerlund har ärvt efter sin berömde make. Jörn Donner har själv berättat hur han reste ut till Bortomsjö och brände brev i tusental efter sina älskarinnor. Men han städade inte bort allt. Det fanns spår kvar av Jörns galleri, säger Bitte, som anade var hon skulle leta. Sorgbearbetning eller en fix idé? Hon vet inte. Philip Teir kallar det träffande »Bittes detektivbyrå«. De brända breven är ett mysterium i sig, tycker Bitte: – Var förvarade han dem? Hyrde han rum på stan? I sin arbetsvåning på Norra Kajen i Helsingfors hade han ett stort Ingmar Bergman-arkiv i hängmappar. Kanske låg tusentals kärleksbrev där, mellan Bergman-klippen? Av alla Jörns damer är det Harriet Andersson som Bitte känner bäst. Harriet och Jörn hade ju förblivit goda vänner efter separationen. Det som däremot chockade henne var insikten att Jörn hela livet också hade älskat en annan kvinna: H. som bodde i Stockholm, och som varken var konstnär eller offentlig person. Breven hade han bränt upp, men 500 mejl från H. hade han inte nänts radera. Bitte ringde upp H. och pratade i två timmar: – Hon var trevlig. Jag bjöd henne till begravningen, men hon tackade nej. »Hon hade redan tagit farväl«, sa hon. De hade haft ett hemligt möte i sjukrummet,

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

några dagar innan han dog. När vi väl träffades visade jag bilder på oss, på pojkarna, och undrade om han hade berättat om oss? Nej, aldrig. Det gick upp för mig att de hade umgåtts ända sedan 60-talet. Hon verkade förvånad över att jag inget förstått: Hela Sverigeboken handlar ju om mig! Jag undrade: Varför gifte ni er aldrig? »Nej«, svarade hon, »jag visste ju att han var svår.« bitte hade fått vittring. Hon ville gå till botten med

hedersgalleriet. 17 damer utspridda över världen, har hon hittills ringat in. Kvinnorna reagerade olika när Bitte kontaktade dem. Några blev glada, andra inte. Penny från Australien blev glad: »Har vi älskat samma man så måste vi bli vänner!« Hon kom till vernissagen för Jörns fotoutställning och slog sig där i slang med en äldre dam, »ingen skönhet precis«. Penny presenterade sig som Jörns flickvän, 1967– 1969. Jaha, sa gumman, jag var före dig. – Jag vet tyvärr inte vem det var, det var tusentals människor där, säger Bitte. I Jörns dagbok finns en spännande notering: »Jag blir så kåt när jag ser Evas underkläder.« Vem var Eva? Bitte gick igenom hela bekantskapskretsen utan resultat: – Tills jag hittade en butik i Umeå, som sålde trosor och behå! Präktiga plagg för yppiga medelålders damer, Gudrun Sjödén-tanter. Jörn tände på att klä sig i kvinnokläder ibland, men det var aldrig min grej. Han kanske hade någon väninna som bejakade det intresset?

Funderade ni någonsin på skilsmässa, du och Jörn?

– En gång trodde jag att vi skulle skiljas för han var så arg. Jag hade tagit hans kudde. Då fick han ett utbrott: »Du tar allt ifrån mig, inget får jag ha ifred!« Visst, jag snokade ju, det var lustigt att han lyckades hålla någonting hemligt. Den natten kunde jag inte sova, och på morgonen frågade jag hur det skulle gå till när vi skulle skiljas. »Vaddå skiljas, vad är det för dumheter?« Han hade glömt alltihop. Hur tänker du gå vidare, Bitte?

– Jag vet inte om jag fortsätter att vara Jörnolog, eller ger upp och slutar leta svar på frågor. Kanske träffar jag en ny livskamrat eller öppnar restaurang. Men Jörn har gett mitt liv mening. Och skiljas vill jag ju inte – nu heller. & ulrika knutson är journalist och författare. När hon läste filmvetenskap på 70-talet var Jörn Donner vd för Svenska Filminstitutet. Sista gången hon intervjuade honom var 2018, med anledning av boken Märklig är nu världens gång.

ANNONS

Djupdyk i historiska epoker Martin Hårdstedt

Finlands svenska historia Hur ser Finlands svenska historia ut? Är det politiken, makten, språket eller kulturen som väger tyngst? Martin Hårdstedt sammanfattar här Finlands över tusenåriga svenska historia, från integrationen i det svenska riket och rikssprängningen 1809 till Ålandsfrågan och dagens språkpolitiska utmaningar. Hur syns det svenska inflytandet i Finland, hur har relationen till Sverige utvecklats och vad symboliserar svenskspråkig identitet då och nu? Hårdstedt tecknar Finlands svenska historia som en del av hela Finlands historia men samtidigt som en viktig del av Sveriges, och Nordens, historia. Det blir inte bara en berättelse utan flera, som innebär vitt skilda saker i olika tider.

Adelns historia i Finland Red. Janne Haikari, Marko Hakanen, Anu Lahtinen & Alex Snellman

Adeln i Finland har befunnit sig i händelsernas centrum i åtskilliga århundraden. Som svenska rikets lojala försvarare och regentens högra hand ägnade de sig åt politiska spel och strategiskt planerade äktenskap, men också åt bildning, konst och socialt ansvar. Hur såg vardagslivet ut på herrgårdarna? Boken skildrar ståndsmässig uppfostran, ritualer vid stora livshändelser och viktiga släktnätverk, men också byggnadskultur och konsumtion. Samtidigt ledde den överdådiga livsstilen ofta till ekonomiska bekymmer. Bokens elva författare följer frälset och adeln i den östra riksdelen ända fram till 1919 när adlandet förbjöds i den nya republiken Finland.

Böckerna finns i din bokhandel

mi na si d or | k aj kor k e a-a ho

»Vargtimmen kräver Gösta Ågren« Komikern och författaren kaj korkea-aho avslöjar elva mer eller mindre okända sidor, som att han inte läst en rad av Klas Östergren och att han ljugit om att han plöjt Sagan om ringen. a v jona s ek l öf

Boken jag läser just nu: – Knausgårds Morgonstjärnan. Jag läste hans årstidsböcker i somras medan vi väntade vårt första barn och när jag efter några omtumlande babymånader nu förmår att läsa igen ville jag tillbaka in i hans språk. Vilken uppslukande roman! Knausgårds glasklara berättande möter ett olustigt von Trierskt hot.

Kaj Korkea-aho roman Röda rummet utkom 2021. I vår släpps Hur man möter en mamma, en skildring av två mäns »vindlande väg mot föräldraskap«.

Boken som förändrade mitt liv: – Med min väckelsekristna bakgrund måste jag säga Bibeln, eftersom den styrde mitt liv under formativa år. Vi använde den som handbok och det var destruktivt och enfaldigt, men senare i livet har jag haft stor nytta av min bibelkunskap.

Författaren som inspirerat mitt skrivande: – Kjell Lindblad, både för hans utmärkta noveller, och rent konkret, eftersom han varit en slags mentor för mig. Jag läste honom och såg upp till honom redan som tonåring, det var stort att som vuxen få lära känna honom.

Den mest underskattade boken: – Jag säger Kjell Lindblads novellsamling Bågskytten från 2021. Perfekt novellkonst, och något så ovanligt som en samling där alla noveller håller måttet. En av hans bästa böcker, och det vill inte säga lite. Han borde ha fått Tollanderska priset för denna, ett av de största litterära prisen vi har i Finland.

5 6

Boken som fick mig att skratta: – Magisterlekarna av Kristofer Folkhammar. Underbar fantasilek, oförglömliga karaktärer och scener. Boken som jag aldrig läste klart: – Sagan om ringen. Jag ljög märkligt ofta om att jag läst alla böckerna, fast jag aldrig kom igenom ens den första.

Jag hamnade i pinsamma situationer med kompisar som hade läst, det var hemskt. Sedan kom filmerna och räddade mig.

Boken som jag skäms för att jag ännu inte har läst: – Jag skäms väl inte, men nog borde jag ha läst Hundra år av ensamhet, Gösta Berlings saga, 1984, Vredens druvor, The Handmaid’s Tale och så vidare. Min lista på olästa klassiker är beklagligt lång! Jag har väl också bara läst en bok av Khemiri. Och inte en rad av Klas Östergren.

Mitt första läsarminne: – Den första stora läsupplevelsen var den klassiska ungdomsrysaren Wait Till Helen Comes av Mary Downing Hahn. Jag var nog åtta år, omskakad, livrädd, upprymd: en nyfrälst läsare för livet.

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

9 10

Min tröstläsning: – Vargtimmen kräver poesi, då blir det Tomas Tranströmer eller Gösta Ågren.

Romanfigur som jag har identifierat mig mest med: – Ester Nilsson i Egenmäktigt förfarande. Det är nog den enda bok förutom Bibeln och kurslitteratur som jag har gjort understrykningar i.

Filmen som är bättre än boken: – The Shining. Jag tyckte först, precis som Stephen King själv, att Kubrick våldfört sig på historien, men åren har sedan länge gett Kubrick alla rätt. Filmen är ett mästerverk som håller fast jag sett den säkert tjugo gånger, och mycket mer skrämmande än boken. 37

y u k i ko vä lj er – b a r n b ok sk a non er

Glimrande guldålder Den finlandssvenska barn- och ungdomslitteraturen upplever en riktig storhetstid just nu och vi gav yukiko duke det i det närmaste omöjliga uppdraget att välja sina favoriter.

det finns förstås skillnader i motiv och speglade erfarenheter: krigsupplevelserna och känslan av att tillhöra en utsatt språklig minoritet har satt sitt avtryck i många finlandssvenska verk, inte minst som ett mörkt känslostråk i Tove Janssons Muminböcker. Senare generationers barn- och ungdomsboksförfattare, som Yvonne Hoffman, Annika Luther och Henrika Andersson,

har skrivit mer uttalat om det komplexa i den finlandssvenska identiteten. Annars utmärks den finlandssvenska barnlitteraturen av en imponerande mångfald av uttryck och teman, och ett lustfyllt experimenterande med olika tilltal och formspråk. Det märks redan i tidiga verk – som Tove Janssons filosofiska Muminböcker, Irmelin Sandman Lilius historiska fantasyserie om kustsamhället Tulavall och Bo Carpelans lyriska prosaböcker om pojken Anders –men också i de senaste årens explosion av framför allt nyskapande bilderböcker. vad det gäller just bilderböckerna är

det glädjande att notera att finlandssvenska och rikssvenska illustratörer och barnboksförfattare har ett växande utbyte, som bland annat har resulterat i ljuvliga verk som Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark och Linda Bondestam, Vi är lajon! av Jens Mattsson och Oskar Kroons och Jenny Lucanders Fakta om pappor. Den finlandssvenska barn- och ungdomslitteraturen upplever nu en sådan veritabel guldålder att det är svårt att välja specifika titlar, men här följer ett litet axplock av några av de senaste årens särskilt minnesvärda böcker. & Yukiko Duke är författare, översättare och boktipsare.

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

foto: thron ullberg

när föddes den moderna svenska barnboken? Utan tvekan vid krigsslutet 1945. Då debuterade tre svenskspråkiga författare som var helt nyskapande på barnlitteraturens område: Tove Jansson i Finland, samt Astrid Lindgren och Lennart Hellsing i Sverige. De tre sinsemellan helt olika författarna hade en viktig sak gemensamt: de skildrade världen ur barnens perspektiv och solidariserade sig helt med dem. Egentligen är det inte så konstigt att de tre giganterna debuterade samma år: utvecklingen på den svenskspråkiga barnbokens område i Sverige och Finland har följt i stort sett samma utvecklingslinje. Den har löpt från 1600- och 1700-talets uppfostrande böcker, via 1800-talets fantasibejakande sagosamlingar fram till 1900-talets alltmer varierade och växande flora av barn- och ungdomsboksgenrer.

y u k i ko vä lj er | x x x x x x

Vesta-Linnéa och vännerna

Lena Frölander-Ulf har örnkoll på uttrycken i Rafsa Vildpäls.

Tove Appelgren och Salla Savolainen Vesta-Linnéa skuttar fram på trottoaren. Bästisen Mindy ska ringa när hon kommer hem och sedan ska de två leka. Men tiden går och Mindy ringer inte. Vad är egentligen riktig vänskap? I alla böckerna i serien om Vesta-Linnéa skriver Tove Appelgren rakt och osentimentalt om de stora existentiella frågorna i små barns liv. Sanna Savolainens bilder är uttrycksfulla och varmt inkännande, och lyfter känsligt fram det som står mellan raderna i boken. Bättre kan relationsdraman för små knappast bli. Från 6 år.

Pärlfiskaren Karin Erlandsson Det är svårt att lägga den här spännande, mångdimensionella fantasyberättelsen ifrån sig! I Pärl- fiskaren, den första delen i Legenden om Ögonstenen möter läsaren den enarmade Miranda, som är landets bästa pärlfiskare. Hon har bestämt sig för att hitta den legendariska Ögonstenen, den största pärlan av alla. Men i havet lurar många faror och dessutom har hon den hopplösa flickan Syrsa i släptåg. Men vad är det egentligen Ögonstenen betyder för den känslomässigt kantiga Miranda? Erlandsson skildrar skickligt begär, längtan och annorlunda vänskap. Från 9 år. v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

Fisens liv Malin Klingenberg och Sanna Mander

Rafsa Vildpäls Lena Frölander-Ulf Den här spännande fabeln om den upproriska, vilda murmelflickan Rafsa kretsar kring makt, förtryck och mod. Rafsas bäste vän är den lugne, eftertänksamme murmelpojken Kotten, tillsammans utgör de ett oslagbart team. Livet skulle vara toppen om inte stenåkern, deras hemtrakt, också beboddes av huggormar. Murmeldjuren måste underkasta sig deras totalitära styre. Men måste man finna sig i det? Lena Frölander-Ulfs fantastiska illustrationer lyfter fram bokens stämningar, ljuset och mörkret, på ett suggestivt sätt. I vår utkommer andra delen i serien om Rafsa, med titeln Rafsa Rotlös. Från 9 år.

Malin Klingenbergs halsbrytande, ekvilibristiska pruttpoesi möter Sanna Manders härligt livfulla och färgsprakande illustrationer i denna lovsång till fisen. Här visas den helt ogenerat upp i all sin storhet, den där luftbubblan som alla släpper ifrån sig i smyg och som luktar illa. För att citera boken: »Mänskor som aldrig har lett åt en fis/har tappat sin humor, olyckligtvis.« Från 3 år.

Nagu-nalle och kastasdjuren Henrika Andersson och Christel Rönns Katastrofläge i den fjärde boken om Nagu-nalle, ett filosofiskt lagt gosedjur. Pojken Edi, Nagu-nalles bästa vän, ligger skadad i en snö- driva. Pappa Sam kör honom till barn- sjukhuset i Helsingfors och Nagu-nalle får följa med. När Edi har somnat, går Nagu-nalle runt och gör en hemsk upptäckt: de bortglömda kastasdjuren. Hur ska han kunna rädda dem? Och kommer Edi någonsin att bli frisk? Henrika Anderssons ömsinta text och Christel Rönns uttrycksfulla teckningar bildar en ➸ slagkraftig enhet. Från 6 år. 39

y u k i ko vä lj er – b a r n b ok sk a non er

Total samklang mellan text och bild i Skuggorna.

Myrornas rekordbok Katja Bargum och Jenny Lucander Vetenskaps- journalisten Katja Bargum är expert på myrornas sociala liv och en gudabenådad förmedlare av kunskap. Här berättar hon medryckande och intressant om detta lilla kryp, som finns över hela världen och som utgör en femtedel av vikten av alla levande organismer på jorden. I Jenny Lucander har Bargum funnit en kongenial tecknare, som med humor har tecknat allsköns fantasieggande myrrekord – och märkliga myror. Vad sägs om slemslungande hästmyror och pistolmyror, som ger de hemskaste betten? Från 6 år.

Vi ska ju bara cykla förbi

Skuggorna

Ellen Strömberg

Anssi Hurme och Maija Hurme Skuggorna är en makalös bok om sorg, där text och bild befinner sig i total samklang. Maija Hurme använder sig av en stram, återhållen färgskala och helt snillrika bildlösningar. På försättsbladet flyger tre personer drake, sedan är de bara två. Någon fattas och läsaren förstår snart att en mamma försvunnit. I stället flyttar sorgen in, en stum, obehaglig skuggfigur med mörkblått paraply. Snart finns det två skuggfigurer som tar över mer och mer av familjens liv. Hur ska flickan och hennes pappa finna fotfäste i tillvaron? Från 3 år. 40

För den här ungdomsromanen fick Ellen Strömberg Augustpriset 2022, och det med all rätt. Det var länge sedan jag läste en roman som så fint lyckats fånga ung livskänsla. Manda och Malin är bästisar och går vårterminen i nian. De bor i

ett litet, sömnigt samhälle där inte mycket händer och roar sig med att planlöst cykla omkring. Någonstans kanske det är fest, någonstans kanske det dyker upp någon man kan bli kär i. En dag upptäcker Manda att världens snyggaste kille har börjat jobba på p izzerian. Är hon kär? Från 12 år.

Mitt bottenliv: av en ensam axolotl Linda Bondestam Många barn känner ångest för klimat- förändringarna och sin egen framtid på jorden. Då är det dags för dem att möta Linda Bondestams axolotl! En axolotl är ett litet leende groddjur som lever hela sitt liv som larv. Numera är den utrotningshotad och finns bara kvar i en enda sjö i Mexiko. Här möter vi den kanske sista axolotlen, som trivs utmärkt i sin lilla pöl. Men pölen blir varmare och grumligare – och nya djur flyttar in. En dag kommer den stora vågen och sveper bort allt. Vad händer sedan? Från 3 år.

Myrornas rekordbok nominerades till Finlandiapriset 2021 och har översatts till fem språk. I vår släpps uppföljaren Fjärilarnas rekordjakt. v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

y u k i ko vä lj er – b a r n b ok sk a non er

Maresi: Krönikor från Röda klostret

Giraffens hjärta är ovanligt stort bjuder på ett kongenialt ord- och bildfyrverkeri.

Maria Turtschaninoff

Djupt originell och tankeväckande fantasyroman som blev Maria Turtschaninoffs internationella genombrott. På en liten ö ligger Röda klostret, där förföljda kvinnor kan finna en fristad. Dit har 13-åriga Maresi sökt sig för att kunna studera och slippa svälta. Där har hon funnit ett nytt hem, nya vänner och böcker, hennes stora passion. Men det fridfulla livet i klostret vänds upp och ner när flickan Jai anländer. Hon är på flykt undan sin far och farbror, som begravt hennes syster levande. Plötsligt kommer våldet till ön. Från 15 år.

Grävling borta Sanna Sofia Vuori och Cara Knuutinen Sanna Sofia Vuori kan konsten att ta avstamp i en vardaglig situation för att berätta om stora, existentiella frågor för de allra minsta. Cara Knuutinens bilder fångar på bästa sätt upp alla starka känslor som finns mellan raderna. Ett litet barn tar med sig gosedjuret Grävlingen till dagis. I parken på vägen dit vill den nyfikna G rävlingen hälsa på en hund. Det är ett spännande möte, men så blir det plötsligt bråttom – och Grävlingen glöms kvar! I parken möter Grävlingen ett annat gosedjur, som har traumatiska upplevelser bakom sig. Från 1 år.

Giraffens hjärta är ovanligt stort Sofia Chanfreau och Amanda Chanfreau En härligt fantasieggande, magiskt realistisk berättelse om längtan och saknad. 10-åriga Vegas mamma har försvunnit. Nu bor Vega ensam med sin pappa, som oroar sig för sin fantasirika dotter: hon ser varelser som ingen annan ser. Men pappan slutar att bekymra sig när han träffar en ny kvinna, Viola, och blir som förhäxad av henne. Vega inser att något är fel. Hon ger sig i väg med sin morfar för att hitta sin mamma och rädda pappan från isdrottningen Viola. Ett kongenialt, underbart ord- och bildfyrverkeri! Från 9 år.

När vi blev vuxna Minna Lindeberg och Jenny Lucander En underbart egensinnig, vanvördig och humoristisk skröna som andas genialitet i text och bild. 13-åringarna Nadja Nubb och Carolus Savander är bästa vänner. Nadja vantrivs hemma och bor nästan hos Carolus, trots

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

att hans 18-åriga syster Johanna gör sitt bästa för att genera och skrämma vettet ur henne. Men Carolus pappa är så gammal att socialen överväger att ta barnen ifrån honom. Nadja måste komma på en plan för att förhindra det. En härligt okammad och inte helt politiskt korrekt bok. Från 9 år.

Att vara Yoko Annika Sandelin och Linda Bondestam Annika Sandelins böcker om Yoko, som skriver nattbok i stället för dagbok, har länge varit slutsålda. Nu har de kommit i en samlad nyutgåva, där läsaren följer Yoko – döpt efter mammans idol Yoko Ono – från tio till tolv års ålder. I natt- böckerna skriver Yoko om allt som är så pinsamt att det inte ens går att berätta för bästisen Anna. Sandelin skriver fram ett barns värld så levande och gripande att tankarna går till Barbro Lindgrens Hemligt-trilogi. Linda Bondestams små, uttrycksfulla teckningar hjälper till att sätta stämningen. Från 9 år. 41

SCHILDTS & SÖDERSTRÖMS

PHILIP TEIR

AGNETA RAHIKAINEN

J&B

Edith Södergran

Scener ur ett skenäktenskap

Stjärnfångerskan

”Lyckligtvis står det direkt klart att den där satans Philip Teir (för att låna Jörns eget epitet på honom första gången de introduceras för varandra) skriver med ett både ömsint och skarpögt driv som är en njutning att följa.”

Detta är berättelsen om Södergrans fascinerande levnadsöde, från uppväxten i Sankt Petersburg via sanatorievistelserna utomlands, till Raivola i Karelen där hon dog trettioett år gammal. Författaren Agneta Rahikainen är världsledande expert på Södergran efter att ha forskat i hennes liv i trettio år.

YLVA PERERA, HUFVUDSTADSBLADET

EDITH SÖDERGRAN

HANNA LUNDSTRÖM & MAIJA HURME

Världen är min

Ljusligheter

”Dikter som jag knappt har noterat förut gnistrar till och karvar sig in tack vare fotografierna. Ett exempel är dikten ”Stjärnorna” som ackompanjeras av en fantastisk bild av en kvinna som sopar taket på Södergrans villa i Raivola.”

”Jag får nypa mej i armen, för jag undrar om det kan vara så här himla bra. Ja, det kan det. […] Diktbilderboken är ålders- och tidlös. Den håller för hur många omläsningar som helst.” Från 0 år

MIA ÖSTERLUND, HUFVUDSTADSBLADET

FREJA RUDELS, ÅBO UNDERRÄTTELSER

MALIN KLINGENBERG & IDA WIKSTRÖM

MARTINA MOLIIS-MELLBERG & SANNA MANDER

Knyckarna

I mitt lilla huvud ”Då Sanna Mander och Martina Moliis-Mellberg diktar tillsammans i ord och bild rimmar det. Samarbetet är av bästa snitt, sömlöst, snyggt.” Från 3 år

Från 6 år

MIA ÖSTERLUND, HUFVUDSTADSBLADET

”Berättandet anknyter skämtsamt till actiongenren i de dramatiska momenten och tonen är genomgående humoristisk. De djärvt utformade bilderna med varierande bildlösningar, skiftande perspektiv och ljussättning bidrar till den spännande helheten. För den sugne är uppföljaren Päronpallarna att vänta.” TINE BILLING, BTJ

PEPPE ÖHMAN

Från 6 år

Hästar och gastar

PETRA LILLSUND BOTÉUS & HERTA DONNER

”Med sin serie har Öhman blåst nytt liv i hästboken för yngre läsare. Hästkunskapen portioneras ut i precis lagom doser. I stället röjer Öhman rikligt med utrymme för allt det andra som händer kring och med hästarna. Serien passar lika bra som högläsning som för slukarläsare, som säkert sugs in i de välskildrade stämningarna.”

Mitt idiotiska liv

Från 9 år

MIA ÖSTERLUND, HUFVUDSTADSBLADET

”Det här är inget annat än en alldeles mästerlig barnboksdebut, och jag får flera gånger dubbelkolla att Lillsund Botéus faktiskt inte har gett ut andra böcker. […] Dagbokstexten kunde inte kännas mer på riktigt med en elvaårings typiska listor och funderingar som hastigt pendlar från det ena ämnet till det andra allt med samma akuta viktighetsgrad.” LOTTA GREEN, SVENSKA YLE

litteratur.sets.fi

br ev e t | a n n el i jor da h l Från: Anneli Jordahl Plats: Helsingfors Tid: 11 oktober

”

Kära Finland, Sitter och skriver på Café Aalto i Akademiska Bokhandeln i Helsingfors och funderar på en 35-årig kärleksrelation. Den längsta jag haft i livet. Hur började min fascination för Finland? Med det förtjusta mötet med finska huvudstaden, eller kom impulsen när jag läste finländska författare? Minns inte, men jag minns frågan: »Varifrån kommer din finska släkt?« Mitt svar blev tillyxat: »Jag är besläktad med den finländska kulturen.« Känner mig hemma, fast på ett sorgset vis. Tänker att finländare är som rikssvenskarna borde vara. Den finskspråkiga litterära traditionen, om man genera-

Det finns en liserar grovt, påminner om norrländska författare: Hårt ” mur mellan leverne i glesbygd. Hemkomst kände jag även i den finlandsde båda svenska litteraturen vars sound är vemod och ensamhet. kulturerna.” Läste med en fot i båda lägren. Det finns en mur mellan de båda kulturerna. Finskspråkiga läser för det mesta inte svenska böcker och vice versa. Som kulturjournalist var det lätt att jobba i den lilla kulturkretsen av finlandssvenskar. »Jag är intresserad av en novellist som heter Kjell Westö«, sa jag till min bästa vän i början av 90-talet. »Han är min dotters gudfar. Här är telefonnumret.« Det blev en intervju om att se med dubbel blick, minoritetens känsla av isolering. Det trånga rummet, av författaren och litteraturprofessorn Merete Mazzarella, blev en bibel för mig när jag djupdök i finlandssvenska romaner. Så här ville jag skriva om litteratur: lärt och underhållande. Humor som stilmedel är väsentlig i finländsk kultur. I Finland skrivs suverän svensk litteratur som negligeras i Sverige. Men när finlandssvenskar blir stjärnor, som Kjell Westö och Monika Fagerholm, betraktar rikssvenskar dem som »våra«. Just nu roar mig essäkonsten i Svenskfinland särskilt. Av tradition både själv- utlämnande och universell (tänk Knausgårds sanningspatos och autentiska namn).

foto: thron ullberg

Jörn Donner var nog bäst som essäist och de som för närvarande skriver mest fängslande i genren är Henrika Ringbom och Bodil Lindfors. Grunnar vidare om frändskap under en promenad längs Mannerheimvägen. Får en kick av storstadskänslan. Den är obefintlig på Hamngatan i Stockholm.

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

Anneli Jordahl är författare till ett tiotal verk. 2022 utkom den hyllade romanen Björnjägarens döttrar, där Jordahl har inspirerats av Aleksis Kivis Sju bröder från 1870. Dock har hon valt att flytta berättelsen till nutid och till namnlösa platser i Finland – och samtidigt passat på att byta kön på de sju syskonen.

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

per spek t i v | p seu d on ym er

Maskeradlekar på fullaste allvar – från gånge rolf till alexander kavaleff En del gjorde det för att de fruktade för sina liv. Andra för att bli tagna på allvar och några för att hylla nationen. Här är historien om den finlandssvenska pseudonymen. av fredrik hertzberg illustration sanna mander

när alexander kavaleff gav ut romanen De omättliga i

början av sommaren, skrev recensenten Ylva Perera i Hufvudstadsbladet att det är »överraskande sällan sådant sker«. Hon syftade på det faktum att det är så pass få pseudonymer i dagens finlandssvenska utgivning. De omättliga handlar om hårt festande överklassungdomar från södra Helsingfors, och romanen skildrar bland annat en våldtäkt. Ett stoff som sägs bygga på verkliga förlagor. Det är med andra ord lätt att förstå varför författaren valt att dölja sin identitet bakom en pseudonym. I en intervju framhåller Kavaleff att personfixerad publicitet inte intresserar. Med tanke på hur små de finlandssvenska kretsarna är – de svenskspråkiga utgör totalt knappt 280 000 av landets 5,5 miljoner invånare – kunde användningen av pseudonym tyckas vara ett sätt att hantera ömtåliga frågor. Jörn Donner sade sig i början av 1990-talet ha övervägt pseudonym för att undvika kopplingen »mellan person och bok«, men gjorde det aldrig. År 2002 uppmanade kritikern Trygve Söderling till användning av pseudonym, det kunde vara »lösningen just för oss fåtaliga finlandssvenskar«.

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

Ändå är det, sedan 1960-talet, ovanligt sällan som pseudonymer används i Svenskfinland. Reser man 100, 150 år tillbaka i tiden, slås man av motsatsen. hela det europeiska litterära livet genomsyrades

under 1800-talet av anonymitet och pseudonymitet. Debuterande författare som var osäkra på om deras verk höll måttet använde sig gärna av pseudonym. Kvinnliga författare antog en manlig pseudonym för att bli tagna på allvar och slippa patriarkala fördomar (som George Sand och George Eliot). Författare som ville skriva i lättsammare genrer utan att skada sitt borgerliga anseende använde pseudonym. Åren 1809–1917 hörde Finland till Ryssland, då var det riskabelt att under eget namn kritisera makten eller dryfta inrikespolitiska frågor. Författaren och journalisten Emil von Qvanten, som flyttat till Sverige, publicerade politiska broschyrer under pseudonymen Peder Särkilax, i vilka han yrkade på Finlands återförening med Sverige. Hans identitet avslöjades av en rysk spion, efter det kunde von Qvanten aldrig återse sitt hemland. ➸

per spek t i v | p seu d on ym er

»De mest inbitna svenskhetsivrarna tog vikinganamn, i stil med Gånge Rolf.«

Åbo-romantikern Adolf Ivar Arwidsson, också han i svensk exil, spelade ut olika regimkritiska idéer under två finska pseudonymer, Olli Kekäläinen och Pekka Kuoharinen. En sträng så kallad preventiv censur rådde under stora delar av 1800-talet, under över- inseende av en prokurator utnämnd av ryska kejsaren. Censuren var som värst under åren 1899–1901, då hela 24 tidningar drogs in, och under första världskriget, då det rådde krigscensur och ett flertal böcker förbjöds. De politiskt motiverade pseudonymerna handlade inte enbart om regimkritik. Svenskspråkiga finskhetsivrare tog finska namn, som när Georg Forsman diktade under pseudonymen Yrjö Koskinen (en direkt översättning av hans svenska namn). De mest inbitna svenskhetsivrarna tog vikinganamn, i stil med Gånge Rolf, som egentligen hette Viktor Karl Emil Wichmann, och diktade i götisk stil. Kvinnliga författare publicerade sig antingen anonymt – Fredrika Wilhelmina Carstens skrev sin första roman, Murgrönan (1840), utan namn – eller under pseudonym, inte sällan en manlig sådan. Pianisten Ina Lange skrev romaner under pseudonymen Daniel Sten. Alexandra Gripenberg, kvinnosakskvinna och fennoman, använde det finska mans- namnet Aarne för sin skönlitterära verksamhet. Fredrika Runeberg valde för sin del att kalla sig -a -g., en signatur de flesta i den litterära offentligheten visste vem den stod för. att använda sig av pseudonym var tidens sed, det möjliggjorde i många fall ett friare skapande, utan allmän hetens blick på varje pennstreck, ibland i lättsammare genrer utan hög status. Då offentligheten var ett nytt fenomen, i början av 1800-talet, använde man pseudo-

nymens slöja eller visir av respekt, ibland av skräck. Mot 1800-talets slut hade medborgarna vant sig vid den offentliga arenan, men använde pseudonym av förment (eller verklig) anspråkslöshet – något som levde kvar länge i form av den allmänna insändar- signaturen »Lilla jag«. Andra återigen gjorde en maskeradlek av det hela. Man tänker sig lätt att det var raka motsatsen till dagens namn- och kändis- fixering. Men samtidigt låg det ofta i sakens natur att pseudonymen skulle genomskådas. Den var en gäckande spelbricka i ett litterärt sällskapsspel, med gissningar om vem pseudonymen tillhörde och dementier av felaktiga avslöjanden i tidningspressen. Det dröjde sällan länge innan författarens rätta namn blev känt. Undantag finns förstås. Borgmästaren i Viborg, vicehäradshövding Werner August Örn, förlustade sig med att skriva den första finlandssvenska deckaren, Min första bragd (1904), under pseudonymen Harald Selmer-Geeth. Under samma pseudonym skrev han också den mycket populära romanen Inspektorn på Siltala, som senare omarbetades för både teater och film. Vid hans död 1913 var hans identitet ännu inte känd, men blev det kort därefter. det svenskspråkiga finland var ändå inte något

pseudonymernas förlovade land, till skillnad från exempelvis Frankrike, som kallades just så. Att använda pseudonym var »icke synnerligen vanligt«, som signaturen G. C. (Gunnar Castrén?) skrev i Åbo tidning 1902. Detta kontrasterar starkt mot det finska Finland, där de största namnen vid denna tid alla var pseudonymer: Aleksis Kivi, Juhani Aho, Eino Leino och Johannes Linnankoski. Aho antog sin pseudonym som sitt officiella namn. Det gjorde också den finländske modernisten Uuno Kailas, som egentligen hette Frans Uno Salonen. Liksom Erkki Vala, som egentligen hette Erik Wadenström (hans syster Karin antog aldrig officiellt sin pseudonym Katri Vala). Flera av de finska pseudonymerna måste ses mot bakgrund av den allmänna namnförfinskningen i Finland, en följd av det finska nationella uppvaknandet på 1800-talet, då många finländare överlag antog finska namn. Trenden kulminerade i början av 1900-talet. Författaren Johannes Linnankoski initierade inför finskhetsivraren Johan Vilhelm Snellmans

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

100-årsdag år 1906 en kampanj som ledde till att tiotusentals finländare förfinskade sina efternamn. En finsk pseudonymkonstnär var Algot Untola, som blev känd författare under två olika namn, Irmari Rantamala och Maiju Lassila, den förra könsneutral, den senare kvinnlig. Han värnade noga om sitt privatliv, och det dröjde innan folk förstod att en och samma person, tidningsmannen Untola, dolde sig bakom båda pseudonymerna. Untola gick för övrigt ett dystert öde till mötes, eftersom han under inbördeskriget gjorde hätska utfall i sin tidning Työmies och dömdes till döden. Han sköts sedan under oklara omständigheter på väg till avrättningsplatsen. Många av de finskspråkiga författarna var mera kända under sina pseudonymer än under sina riktiga namn. I landets svenskspråkiga litteratur är mot- svarande fall få. Det kanske främsta undantaget är Gustav Alm, en pseudonym för Richard Malmberg, som debuterade 1907 med romanen Höstdagar, en satirisk skildring av studentliv i Helsingfors. Alms rätta identitet gav upphov till ett flertal spekulationer. När den klarnade 1915, efter att Olaf Homén presenterat honom i boken De nya författarna, var det inte många som kände sig klokare, eftersom Richard Malmberg, en folkskollärare i Helsingfors, senare folkskoleinspektor i Vasa, var ett helt okänt namn för de flesta. Nya pseudonymer dök upp regelbundet ännu på 1950-talet, de flesta av dem bortglömda i dag. Att de är glömda beror på att de oftast användes för att ge ut förströelselitteratur av varierande kvalitet. Pseudonymen Tre herrar – akademikerna Olaf Homén, Emil Hasselblatt och Henning Söderhjelm – slog sig ihop för att skriva en av de första detektivromanerna, Herr Corpwieth: Gentleman-detektiv (1914). Prästdottern Elna Roos från Jakobstad skrev under namnet Stephan Roland den första kvinnliga deckaren i Finland, Mordet i Parkhotellet (1941). Pseudonymen röjdes först år 2000, mer än femtio år efter hennes död. en litteraturhistoriskt intressant modern pseudo-

nym är Åke Erikson. Bertel Gripenberg gav under detta namn ut Den hemliga glöden (1925), en parodi på modernistisk dikt som han enligt egen utsago skrivit ihop på tre veckor, för att visa hur lätt det var att skriva fri vers. Boken hälsades välkommen av flera modernistiskt sinnade kritiker. »Vår modernaste skald« kallade Hagar Olsson honom i sin recension. Den konservative Gripenberg, hård motståndare till modern dikt, hade uppnått sitt mål, att skämta med modernisterna. En kort tid senare lät han avslöja Åke Eriksons rätta identitet i tidningen. Modernisterna tappade tillfälligt ansiktet, men tilltaget bidrog intressant nog också till att vinna bredare gehör för

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

modernistisk dikt. Gripenberg lärde sig också något själv av sitt tilltag. Den hemliga glöden blev det första modernistiska verk som belönades med ett statligt pris, och det inspirerade Solveig von Schoultz att skriva modernistiskt. Affären Åke Erikson markerar på många sätt en brytningstid. För många tidigare författare var skrivandet ett slags rollspel inför en publik, enligt vissa givna konventioner. Modernismen medförde att de gamla konventionerna plötsligt tedde sig lika omoderna som stärkkragen och cylinderhatten. Modernisterna var på sätt och vis motsatsen till pseudonymförfattare, också om många till en början trodde att Elmer Diktonius var en välfunnen pseudonym, diktare och tonsättare som han var. Modernisterna uttryckte sina nakna och oförställda jag, de var, tyckte Gripenberg, »litterära onanister«. Själva såg modernisterna saken i termer av ärlighet kontra »förställningskonst«, med Rabbe Enckells ord. Det är betecknande att de också var de första som skrev autofiktion i Finland (Rabbe Enckell i Tillblivelse, Henry Parland i Sönder). Från och med 1960-talet blev det allt glesare mellan pseudonymerna. Undantag är Kjell Westös tredje bok, diktsamlingen Avig-bön (1989), som han skrev under namnet Anders Hed, för att, som han sade när pseudonymen blivit känd, »skoja med kritikerna« och inte fastna i en given författaridentitet. På 2020-talet skriver Pernilla Österberg deckare under namnet Nilla Kjellsdotter, kanske mest för att följa ett svenskt exempel (i stil med Bo Balderson och Lars Kepler). så varför har då pseudonymer blivit så sällsynta i våra dagar? Ingen enkel förklaring kan ges. Men de har haft tiden emot sig: hela autofiktionstrenden pekar i motsatt riktning, också de »autofiktiva« karaktärerna får ibland heta vad de heter på riktigt. Att gömma sig bakom en pseudonym kan vara riskabelt i en digital tidsålder, med alla spår man lämnar efter sig. Vissa sidor av internetkulturen, såsom nättroll som sprider lögner och skapar split och strid, har kanske ökat misstänksamheten mot falska identiteter. En del har säkert också att göra med branding – en författare är någon som förväntas exponera sig i olika sammanhang. Våra dagars författare är ofta starkt identifierade med sina verk, och behandlas i intervjuer inte sällan som ett slags erfarenhetsexperter. Ett litterärt verk ses mindre som ett aktstycke, mera som ett uttryck, och författaren slussas in i en röst,

fem bra nom de plume Sämre folk

av Daniel Sten Pianisten Ina Lange skrev flera verk under manlig pseudonym.

Svenskhetssånger

av Gånge Rolf Svenskhetsivraren Viktor Karl Emil Wichmann diktade i götisk stil.

Höstdagar

av Gustav Alm Satirisk studentlivsskildring från 1907 av Richard Malmberg.

Den hemliga glöden

av Åke Erikson Bertel Gripenbergs parodi på modernistisk dikt från 1925.

Mordet i Parkhotellet

av Stephan Roland 1941 skrev prästdottern Elna Roos den första kvinnliga deckaren i Finland.

fredrik hertzberg är forskare, författare och kritiker. I vinter ser han fram emot att läsa den högst verkliga Ulla Donners seriebok Den naturliga komedin.

k ry ss | v i n t er speci a l EN JORDARTSMETALL SÅGS BARD LYRA

I TYSKT VAPEN SMIDS DET I

BIFALL

VIKER AV FRÅN ANNAT

VAR EN EMINENS

KAN STO OXER STRYKA BAKÅT

FATTAS

FÅR MAN IBLAND LÅTA SIG MED?

SLAVGÖRA RÄTTFRAM

TLALOC GAV DEM REGN

ÄR DET UTAN ÅTGÄRD

I T U

TOPPEN FÖR NOAK

TOG DET OM OCH OM IGEN

ÄR FÖRLORADE

VÅGARM ÄR FINA AV BLÅ KORUND TOM PÅ MISSISSIPPIFLODEN

STÅR PÅ GULDPALL SLÄPPER IN LUFT

KRUBBLIKT SES PROCESSEN I?

ÄR ORÖRD NATUR FÖLJER PÅ LUNCH

KAN MAN GÖRA EN STOR AV NÅGOT SMÅTT

ÄR MÅNGA VINNARE TERRORDÅD

SKREV MARDRÖMMEN

ÄR SKÅL MED HACK

ÄR INTE SKOLAD SPÖKROP

VOLGAGREN

IBLAND MED STAM GÖRS FLERA METALLER

HAR HANDLINGAR SEDAN 1666

ARBETA PÅ SJÖN

RÖJER UTLÄNNING?

FÖRDES BORT AV VÄSTANVINDEN

VILL MÅNGA PÅ GALOR

EN WEST I VÄST MED SVAR PÅ TAL

NR 92

NR 16 ÄR OGIN DRAR TILLFÄLLIGT ÄN VÄRRE

GÅR LIKA BRA SOM EN MÄRR

& ÄR VÄL HUNGRIGT BARN?

ÄR VISSA JOBB SOM SAKNAR UTSIKT

VET HUR EN METER SKA RÄKNAS

BINDS MED

BURRITOS MED COLESLAW OCH GUACCA

DE HAR OFTA BRA KÄLLOR VID BRÅVALLA KRÄVER TEQUILA

HÄR FÖLL GALLER TILL SLUT

ÄGNAR SIG VÄL DOGMATIKER MED RÄTTA ÅT ABRAHAMS EN REN STÄLLE FISK?

HAR DOGMATIKER DEN RÄTTA?

EN HETER CARLOS, EN ANNAN PAOLO

BAR AMOR

ÄR DE SOM BUBBLAT

GRANSKADE FILM OCH STUDENTER FORDOM

BRÖD

EN AV SJU SOM VISADE STUM BEUNDRAN

KLASSAS ÖRTER SOM VÅR ADONIS

KAN EN TYPISK MÅLTJUV I NÄTET

INGÅR I OVIDIUS METAMORFOSER

KUNGAMYNT

KAN JU VARA EN GNUTTA

EN SACHS HOS SELMA LAGERLÖF

DE BEVISAR SKULDEN

I ÅS ELLER I VAD? SAKNAR VULGÄRA

BLASKA I SMÅLAND VAR FÖRST PÅ MÅNEN SKRIVS DET I

KLIPP ÄR DEN SOM ALDRIG GER SIG

GÖKÄRT TEOLOGIE DOKTOR DÄRI KAN DU SE EN JÄRV OM DU HAR TUR

EN ÄR TVÅ SOM HÖR IHOP

HAR VISSA GOTT

LÄMNAR ELEVER FÖR ETT GYMNASIUM

GÅ STILLA ELLER SMÄLLA HÖGT

SHB ViL TEMA 7-23

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

Tolvan – alltid med litteraturkoppling! Det klassiska Tennispalatset.

tjugotalet böcker är det hennes debut som är den enda som räknas som stor litteratur. Vad hette debutromanen?

Maria Turtschaninoff är en modern fantasy-författare som sägs påminna om Ursula K. Le Guin. Vad är namnet på hennes romantrilogi med Röda klostret i centrum? r ia

Vad hette f örfattaren till den h istoriska romanen Fältskärns berättelser i efternamn?

En av de mest omtalade finlandssvenska kvinnliga författarna är Sally Salminen som helt okänd slog igenom när hon vann en roman- tävling 1936. Varifrån i Finland kom hon ursprungligen?

»Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum. Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut, jag är en skrattande strimma av en s charlakanssol.« Texten är de första raderna i dikten Vierge Moderne. Vad hette författaren i efternamn?

fotograf: veikko somerpuro och miikka a. / unsplash

Trots att Sally Salminen totalt skrev nästan

Vilken nutida svensk författare som varje år tillbringar somrarna på Härligö i finska skärgården (där han kanske har funderat på ett millennium och en Zlatan) har en mor som var finlandssvenska?

Inget finlandssvenskt tema utan Tove Jansson! Vad heter figuren som sägs vara en direkt kopia av Toves livskamrat Tuulikki Pietilä?

Många av Tove Janssons bilder finns i dag att se på HAM, Helsingfors konstmuseum. Vad heter byggnaden där HAM är inhyst?

turtschanino

För några år sedan gick en stor d iktare ur tiden, som bland annat skrev »Ingenstans är friden större än på havets botten. Man längtar aldrig bort från havets botten. Ingen plats går upp mot havets botten. Den som påstår något annat har aldrig varit på havets botten.« Vem är författaren till dessa rader?

Tatjana Brandt är en finlandssvensk litteraturvetare, poet och författare som skriver artiklar, dikter och essäer bland mycket annat. Vad heter hennes debut- diktsamling?

Tema

FINLANDSSVENSKT

Ålandsprakt.

Helsingfors. Vad heter han i efternamn?

Vilken finlandssvensk författare som kje skrev på tyska, rysl l v e m då ? Denne Kjell ka, finska och svenska är en mycket heter Henry i förnamn omtyckt författare som och anses vara en av Finmånga har läst och lands stora modernister? förundrats över, som till

exempel Drakarna över

Vinn »Muminmammans svampbok«! Välkommen till ett nytt kryss av Helena och Staffan Blixt. I vår utkommer Muminmammans svampbok – en handbok för ivriga svampplockare. Enligt förlaget handlar det om en »lärorik och mysig läsning som får oss att längta ut i skogen«. Boken täcker allt från skivlingar och färggranna tofssvampar till mystiska bläcksvampar. Fokus i boken ligger dock på matsvamparna: Vilka lämpar sig för mat? Vilka miljöer trivs svamparna i? I boken bjuder även matkreatören Tara Junker på sina bästa svamprecept. Mejla krysslösningen till tavling@vilaser.se eller skicka den till Vi Läser, Box 17043, 104 62 Stockholm senast den 15 januari.

Vinn!

Tara Junker. Genom att skicka in ditt svar på korsordet godkänner du att vi hanterar dina adressuppgifter för att kunna skicka ut vinster till vinnarna.

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

på di va n e n | el l e n s t römberg

»Det mesta har varit piss« En privat kris har gjort att det inte blivit så värst mycket Augustprisfirande för ellen strömberg. Men 2024 är det dags att vända blad, eller? berättat för annina rabe foto aja lund

ur året efter Augustpriset har varit? Det har varit förjävligt, haha. Men det har inte så mycket med Augustpriset att göra, utan det råkade sammanfalla med ett väldigt jobbigt år rent generellt, och uppståndelsen kring priset kanske inte gjorde det lättare att stressa av. Så Augustpris-mässigt har det varit trevligt, resten har varit piss. Väldigt länge tänkte jag att förr eller senare ringer väl någon och säger att »Du, det har blivit fel här, det var inte du som skulle ha det, kan du skicka över den där statyetten nu?« Jag har varit ute och pratat en del om boken, men man går också alltid lite under radarn när man skriver för barn och ungdom. Jag tror säkert att Ia Genberg har haft ett stressigare år än vad jag har haft. Det var min fjärde bok så jag är inte helt ny i branschen, men det var många i Sverige som inte visste vem jag var. Jag har inte känt någon skrivkramp efter Augustpriset. Kanske för att jag hade en sådan privat kris så att mina neuroser var fullt

upptagna med annat. Jag var rätt långt inne i min nästa bok när priset kom till mig, och det var ganska skönt. Det var också bra att jag hade börjat skriva på något som är i en helt annan genre. Den där eventuella prestations- ångesten överfördes inte eftersom jag skrev på något annorlunda. Om jag hade skrivit på en ungdomsbok till tror jag att det skulle ha varit jobbigare. Min nya bok Bli utan handlar om en författare i 30-plus-åldern som inte har barn och som kanske vill ha det – eller vill hon det? Det är en roman om barnlöshet och livskris. Och den är för en vuxen publik. Huvudpersonen, Frida, är en ganska ytlig och självcentrerad figur, som går runt med en känsla av att världen är skyldig henne någonting och att hon har »blivit utan«

vissa grejer. Barn är det mest konkreta hon har blivit utan, och därför börjar hon fokusera väldigt mycket på det. Hon tror att det ska vara den lättaste lösningen, men – spoiler alert – det är det ju inte! För mig handlar den kanske mer om en livskris än om barnlöshet. Det är klart att barnlösheten är en stor del av det, men jag har inte tänkt att jag skriver en bok om barnlöshet. Fast det kanske blev så ändå. Jag hoppas att nästa år blir lite lugnare, jag har blivit ganska duktig på att tacka nej. Jag har den goda turen att ha arbetsstipendier för hela nästa år, så jag ska försöka att utnyttja det. Jag vill ha mer skrivtid och färre tåg- resor.« &

Ellen Strömberg, hemmahörande i Jakobstad, tilldelades som första finlandssvensk Augustpriset 2022 för Vi ska ju bara cykla förbi. Nyligen utkom hon med romanen Bli utan. 50

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

Samlade boktips

Utvalda favoriter. Kryssa för och ta med till bokhandeln! i samarbete med

Svenska litteratursällskapet i Finland

välkommen £ Minnet och rädslan av Jesper

Högström (Weyler förlag 2023)

redaktör

Jonas Eklöf art director

Josefin Tolstoy bildhanterare

Kerstin Larsson korrektur

Lisen Hönig besöksadress

Söder Mälarstrand 35 postadress

Box 170 43, 104 62 Stockholm telefon

010-744 24 00

V i Media AB ansvarig utgivare och vd

Unn Edberg upplageansvarig

Susanna Berglid

noterat £ Selma av Hannah Lutz

(Förlaget M 2023)

£ Misslyckad i en uggla av

Peter Mickwitz (Förlaget M 2023) £ Skymning 41 av Kjell Westö (Bonniers 2023) £ Soldat nummer 13 av Marcus Lindqvist (Schildts & Söderströms 2023) £ Sargade själar av Ville Kivimäki (Appell 2023) £ Skrivet på revbenen av Sofia Parland (Schildts & Söderströms 2023) £ Historiska recept i urval av Maren Jonasson (Appell 2023) £ Flora Poetica av Martin Bergström (Appell 2023)

tryck

V-Tab, 2023 utgivare

Vi Media AB omslagsfoto

Thron Ullberg

Mejla oss ris eller ros? hör av dig:

red@vilaser.se P.S. Alla tidigare utgåvor går att läsa gratis på www.sls.fi/sv/vilaser

produceras av vi läser i samarbete med svenska litteratursällskapet i finland

johanna holmström £ Själarnas ö av Johanna

Holmström (Norstedts 2023) £ Camera Obscura av Johanna Holmström (Söderström 2009) £ Borde hålla käft av Johanna Holmström (Norstedts 2020) £ Vargens unge av Johanna Holmström (Norstedts 2024) bokhyllan £ Regnmakarna – Ett

slags dagböcker 1992–2001 av Björn Wahlroos (Förlaget M 2023)

v i l ä ser : f i n l a n dss v e nsk l i t t er at u r

reportage £ J&B: Scener ur ett skenäkten-

skap av Philip Teir (Schildts & Söderströms 2023) £ Far och son: en komedi av Jörn Donner (Wahlström & Widstrand 1984) £ Innan du försvinner: brev mellan son och far av Rafael och Jörn Donner (Förlaget M 2018) £ Suomi Finland av Jörn Donner (Förlaget M 2017) £ Jungfrustigen av Philip Teir (Wahlström & Widstrand 2020) brevet £ Björnjägarens döttrar av

& Söderströms 2018)

£ Mitt bottenliv: Av en ensam

axolotl av Linda Bondestam (Förlaget M 2023) £ Maresi: Krönikor från Röda klostret av Maria Turtschaninoff (Berghs 2014) £ Giraffens hjärta är ovanligt stort av Sofia Chanfreau och Amanda Chanfreau (Schildts & Söderströms 2022) £ När vi blev vuxna av Minna Lindeberg och Jenny Lucander (Förlaget M 2018) £ Att vara Yoko av Annika Sandelin och Linda Bondestam (Förlaget M 2023)

Anneli Jordahl (Norstedts 2022) £ Sju bröder av Aleksis Kivi (Grafica 1987)

perspektiv £ Sämre folk av Daniel Sten

yukiko väljer £ Vesta-Linnéa och vännerna

£ Höstdagar av Gustav Alm

av Tove Appelgren och Salla Savolainen (Förlaget M 2019) £ Pärlfiskaren av Karin Erlandsson (Bonniers 2017) £ Rafsa Vildpäls av Lena Frölander-Ulf (Förlaget M 2023) £ Fisens liv av Malin Klingenberg och Sanna Mander (Schildts & Söderströms 2019) £ Nagu-nalle och kastasdjuren av Henrika Andersson och Christel Rönns (Förlaget M 2019) £ Myrornas rekordbok av Katja Bargum och Jenny Lucander (Förlaget M 2022) £ Skuggorna av Anssi Hurme och Maija Hurme (Schildts

(Outlook Verlag 2022)

£ Svenskhetssånger av Gånge-

Rolf (Vasa 1919) (Bonniers 1907)

£ Den hemliga glöden av Åke

Erikson (Schildts 1925)

£ Mordet i Parkhotellet av

Stephan Roland (Schildts 1941)

elva sidor £ Röda rummet av Kaj

orkea-aho (Förlaget M K 2021) £ Hur man möter en mamma av Kaj Korkea-aho (Förlaget M 2024) divanen £ Vi ska ju bara cykla förbi av

Ellen Strömberg (Rabén & Sjögren 2022) £ Bli utan av Ellen Strömberg (Schildts & Söderströms 2023)

Posttidning B Vi Media AB, c/o Pressdata, Box 610, 832 23 Frösön

”ENASTÅENDE FILMMAGI”

THE GUARDIAN

”ETT HÄNFÖRANDE BERÄTTANDE SOM ALLA KAN ÄLSKA”

EVENING STANDARD

FINANCIAL STANDARD

”FÄNGSLANDE” ”DRABBANDE”

EMPIRE

THE WASHINGTON POST

SYDNEY SWEENEY

VISSA HEMLIGHETER BEHÖVER BERÄTTAS

BIOPREMIÄR 1 DECEMBER