Lars Engstrand - Traditionella dansmelodier från Jeppo

Traditionella dansmelodier frĂĽn Jeppo

Folkmusik frĂĽn Finlands svenskbygder 32

LARS ENGSTRAND Traditionella dansmelodier från Jeppo Folkmusik från Finlands svenskbygder 32

SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut Inspelning och mixning: AIM Studio/Kjell Lolax Mastring: Lars Rosin Omslagsfoto: Frank A Unger Layout: Selma & Louise/Ulrika Öhman Översättning till engelska: Annika Lund Översättning till tyska: Melanie Schirdewahn © Svenska litteratursällskapet i Finland 2018 www.sls.fi/folkmusik

Skivan är utgiven med ekonomiskt stöd från Svensk-Österbottniska Samfundet r.f., Svenska kulturfonden, Eugène, Elisabeth och Birgit Nygréns stiftelse, Sällskapet Svenska Odlingens Befrämjare.

MÄSTERSPELMANNEN LARS ENGSTRAND

Spelmannen Lars Engstrands repertoar baserar sig på traditionella låtar från Jeppo, till övervägande del menuetter och polskor. Sommaren 2006 tilldelades han mästerspelmanstiteln vid Folkmusikfestivalen i Kaustby som erkänsla för att han bevarat och vårdat det gamla spelmansarvet.

Som spelman är Lars självlärd. Hans spelsätt kan beskrivas som ålderdomligt, mångfacetterat och personligt. Han har lärt sig melodierna genom att lyssna och genom att så troget som möjligt återge de gamlas spel. Och han strävar verkligen efter att få med allt – alla knyckar, pauser, krokar och krusiduller. När han spelar smälter han liksom ihop med sina föregångare – vi tycker oss möta Viktor Andersson på Bärs, Rankas Emil i Jussila och andra stora personligheter i den folkliga musikens värld.

Lars Engstrand utbildade sig till språklärare och kom att hela sitt yrkesverksamma liv tjänstgöra vid Vörå samgymnasium. Men fiolen lämnade han aldrig, bland annat var han verksam i grupperna Jeppo bygdespelmän och Vörå spelmansklubb. Pensionärstillvaron har gett honom tid att ägna fiolen allt större intresse. I timmar och dagar kan han sitta i fiolens sällskap och plocka fram gamla låtar ut minnet. På denna skiva får vi ta del av hans personliga minnen och ett urval ur den rika melodiskatt som han förvaltar.

Ann-Mari Häggman

In the village of Jeppo, which today is a part of the town of Nykarleby, colourful fiddlers have kept the old dances minuet and polska alive in an unbroken tradition since the 18th and 19th centuries. It was in this environment that the fiddler Lars Engstrand (b. 1942) grew up. At the age of 10 he started playing the fiddle with his father, but it was from the master fiddler Viktor Andersson (1901–1974) that he really learned his skill.

Andersson’s style of playing was temperamental and rhythmic, with varied ornamentation and characteristic surprising breaks. He became a prominent figure among the fiddlers in Jeppo for several decades. For many decades, the fiddlers, their music and the minuet dance tradition in Jeppo have been honoured both nationally and internationally, and the music has been published on LP and CD and can also be found online.

In the summer of 2006 Lars Engstrand was awarded the title Master Fiddler at the Kaustinen Folk Music Festival in acknowledgement of his work in preserving and protecting the old fiddlers’ heritage. His playing style is strongly influenced by Viktor Andersson and the other

great fiddlers in Jeppo, but is still highly personal. This album provides an opportunity to enjoy his extraordinary repertoire.

In Jeppo, gelegen im finnland-schwedischen Österbotten, ist es eindrucksvollen Musikantenpersönlichkeiten über die Jahrhunderte gelungen, traditionelle Menuette- und Polskatänze aus dem 18. und 19. Jahrhundert bis heute lebendig zu halten. Der Spielmann Lars Engstrand (geb. 1942), der in dieser Region aufgewachsen ist, begann im Alter von zehn Jahren mit seinem Vater nach Gehör Geige zu spielen. Sein Lehrmeister und wichtigstes Vorbild wurde jedoch der Meisterspielmann Viktor Andersson (1901–1974).

Andersson pflegte einen temperamentvollen, rhythmischen Spielstil mit variantenreichen Verzierungen und überraschenden Pausen.

Jahrzehntelang war er der führende Spielmann in Jeppo. Im Laufe der Jahrzehnte wurden die Spielleute, ihre Musik und die Menuett-Tänze wiederholt mit nationalen und internationalen Preisen ausgezeichnet. Die Musik erschien auf LPs und CDs und ist natürlich auch im Internet zugänglich.

Als Anerkennung dafßr, dass er dieses alte Musikerbe bewahrt und traditionelle Jeppo-Melodien lebendig hält, wurde Lars Engstrand im Sommer 2006 auf dem Kaustinen Folk Music Festival der Titel des Meisterspielmanns (auf Finnisch Mestaripelimanni) verlie-

Lars och Bertel Engstrand

hen. Seine Spielweise ist stark an Viktor Andersson und andere alte Spielleute aus Jeppo angelehnt, dennoch hat er einen ganz eigenen Stil entwickelt. Auf diesem Album stellt er sein herausragendes Repertoire vor.

MENUETT OCH POLSKA

Med det här albumet vill jag ge prov på traditionella menuetter och polskor från Jeppo, men också på en del andra gamla bröllopsoch danslåtar.

Jag är född 1942 och uppvuxen i Jeppo, en bygd med rika spelmanstraditioner. Efter studier vid Åbo Akademi flyttade jag för arbetets skull med min familj till Vörå, där vi varit bosatta sedan dess. Från och med 1971 spelade jag ett tiotal år i då nygrundade Vörå Spelmansklubb, och utan avbrott har jag sedan 1972 spelat gamla låtar med främst Jeppo bygdespelmän.

Tidigt låtintresse Första gången jag hörde fiolspelmannen, sedermera mästerspelmannen Viktor Andersson (1901–1974), var som sexåring på ett bröllop där det också dansades menuett och polska.

Viktor var en allmänt känd bröllops- och dansspelman; det var då jag på allvar fick upp ögonen för låtspel.

De första lärospånen fick jag i tioårsåldern när min far, Bertel Engstrand (1917–2009), en dag – under en paus i gårdsbrunnsgrävandet – tog vår gamla fiol och visade några grepp och lite grunder. Men ganska snart blev Viktors spel en förebild då jag började lära mig en och annan låt, som han brukade spela när han var på besök och fiolen kom fram.

Med åren blev det rätt många och också sena kvällar då jag och min far satt hemma hos Viktor och spelade. Ibland var Viktors söner med, fiolspelmannen, sedermera mästerspelmannen Elis Andersson (f. 1926) och dragspelaren Henry Andersson (1929–1969). Då märkte jag ganska snart att de såg menuetterna och polskorna som särskilt viktiga.

Jeppospelmännen Småningom började jag platsa bland de äldre spelmän som ända från 1920–1930-talen hållit liv i de traditionella Jeppolåtarna, och i slutet av 1950-talet kunde jag börja spela i ett lag som brukade uppträda vid förenings- och hembygdsfester. Det hände också att vi spela-

de för gamla och vana menuettdansare, och jag har vid en landskapsfest på 1960-talet sett Viktor själv dansa menuett ”i bordsändan”.

När Jeppo Bygdespelmän grundades togs de gamla låtarna omedelbart till heders. Laget, som främst bestod av äldre fiolspelmän, med Viktor Andersson i spetsen, fick från första början en välkommen förstärkning av den då elvaåriga dragspelaren Christine Julin, som i dag är mästerspelman och en känd traditionsbärare.

Jeppo Bygdespelmän har under sin snart femtioåriga verksamhet haft åtskilliga framträdanden i hemlandet och också utomlands.

Ofta har laget uppträtt tillsammans med menuettdansarna. På så sätt har både låtarna och den folkliga menuettdansen blivit kända rätt vida omkring.

Jeppomenuetten – en levande danstradition Som det viktigaste arvet bland spelmanslåtarna ser jag menuetterna som i danstraditionen alltid skall följas av en polska. Viktor Andersson berättade att det ännu på 1930-talet på tredagarsbröllopen inledningsvis kunde dansas uppemot tjugo menuetter. Enligt dansforskningen skall menuetten i området Jeppo-Munsala-Oravais ha dansats i folklig

tradition ända sedan 1700-talet och i Vörå sedan mitten av 1800-talet. I Jeppo har menuettraditionen inte upprätthållits av något folkdanslag, utan yngre har genom tiderna lärt sig dansen av äldre. Vanligen dansas en Jeppomenuett först lugnt och sirligt men i mitten av dansen, då tempot i musiken ökar, börjar dansarna hoppa, precis som på 1700-talet i Bellmans Stockholm.

Den livskraftiga låtspels- och menuettdanstraditionen i Jeppo kan huvudsakligen tillskrivas Viktor Anderssons mer än halvsekellånga insatser. Det var främst genom Viktor som de traditionella dansmelodierna från 1800-talet – och följaktligen också något av de gamla spelstilarna – fördes vidare från föregångarna, i första hand från hans morbröder, Vilhelm (1878–1941) och Artur Hilli (1895–1965).

Efter fadern Viktors bortgång har mästerspelmannen Elis Andersson, som ledde Jeppo Bygdespelmän från starten, spelat en avgörande roll för menuettraditionens fortlevnad.

Under ett trettiotal år såg han som ledare för spelmanslaget alltid till att menuetterna och polskorna uppmärksammades. Den unika menuettraditionen ledde till att Jeppo Bygdespelmän och menuettdansare 1985 tilldelades Europapriset för folkkonst, ett ansett pris som beviljades av den tyska stiftelsen Stiftung

F.V.S. zu Hamburg. Också spelmanslagets två skivor med gamla Jeppolåtar har haft betydelse i detta sammanhang.

Efter Elis Andersson ledde Christine Julin-Häggman spelmanslaget i flera års tid, och liksom Elis lade hon stor vikt vid både speloch danstraditionen. Som ledare för gruppen Jepokryddona, som hon grundade 1994, ser hon till att låtarna och dansen nu lyfts fram vid evenemang i hemlandet, på turnéer i andra länder och på skivinspelningar. Genom sitt projekt Pro Jeppo har hon och maken Anders under många år fört in ett stort antal unga i Jeppomenuetten. Tack vare dem kan i dag dussintals dansare ställa sig i leden när ”kryddona” och bygdespelmännen spelar upp till menuett.

Låtarna på skivan I Viktor Anderssons och min fars fotspår har jag fortsatt ett gehörsspel som känns riktigt när man spelar låtar som i långa tider traderats utan noter. I Viktors spel fanns många finesser, som man kunde få en uppfattning om endast genom att lyssna, varierande detaljer, som svårligen skulle ha kunnat fixeras i notskrift, men som gjorde hans musik så spännande då det inte fanns någon ”rätt version”.

Låtarna på skivan, av vilka de flesta direkt eller indirekt bygger på mästerspelmannen Viktor Anderssons spel, kan närmast ses som versioner, eftersom hans låtspel, med alla egenheter och improvisatoriska drag, alltid framstått som mer eller mindre oefterhärmligt. Jag hoppas ändå att inspelningarna kan spegla stildrag i hans musik. De här låtarna spelas ju i en levande gehörstradition, där varken variation eller förändring kan eller behöver undvikas.

Frågor som var, när och genom vilka spelmän menuetterna och polskorna kommit till kan knappast besvaras. Varierande namn och tillfälliga – ibland också smått lustiga – benämningar säger ingenting säkert om ursprung.

Detsamma gäller också valser, polkor och andra, yngre låtar på skivan.

Lars Engstrand, november 2018

MENUETTI JA POLSKA

Tällä albumilla soitan etupäässä perinteisiä jepualaisia menuetteja ja polskia, mutta myös joitakin nuorempia, entisaikojen häissä soitettuja tanssimelodioita, kuten valsseja ja polkkia.

Nimeni on Lars Engstrand, olen syntynyt vuonna 1942 ja varttunut Jepualla. Muutin vuonna 1968 perheeni kanssa Vöyrille, missä olen toiminut Vöyrin lukion kieltenopettajana.

Viuluun tartuin toden teolla kymmenen vuoden iässä, ennen kaikkea Bertel-isäni serkun, mestaripelimanni Viktor Anderssonin innoittamana. Silloin olin jo isältäni oppinut viulunsoiton alkeet korvakuulolta, soittotapa, josta olen pitänyt kiinni.

Soittamaan rupesin siis kotikylässäni, missä monet pelimannit kautta aikojen ovat jatkaneet 1700–1800-luvuilta periytyneiden kappaleiden soittamista tansseissa ja häissä.

Niitä tanssitaan tänäkin päivänä entisaikojen tapaan. Vuonna 2006 minut nimettiin Kaustisen kansanmusiikkifestivaaleilla mestaripelimanniksi juuri näiden perinteisten tanssimelodioiden vaalijana.

Viktor Andersson

Viktor Anderssonin viulunsoitto on tehnyt minuun lähtemättömän vaikutuksen. Hänen musiikkinsa oli erityisen tempperamenttista ja rytmikästä, mausteina erilaisia koristeluja ja yllättäviä pausseja. Useimmat albumilla kuultavat melodiat olen oppinut juuri häneltä, mutta korvakuulolta soitettuina ne ovat luonnollisesti aikojen kuluessa muuttuneet suuntaan tai toiseen.

Lars Engstrand, marraskuu 2018

OM LÅTARNA 1. Den här menuetten, som Jeppospelmännen kallar Antos menuettin, har spelats eller spelas i andra versioner också i Munsala, Oravais och Vörå.

2. Trinn som en råovo är en polska, som i likhet med andra låtar på skivan förmodligen spelats i långa tider i Jeppo.

6. Emilas polskan är en låt efter Emil Granvik (1898–1975) i Ranckas, Munsala. Han var under några år medlem i Jeppo Bygdespelmän, en gammaldags spelman, vars spel var till ytterlighet utkrusat, förmodligen ett arv efter förfäder som också var dans- och bröllopsspelmän.

3. Den här låten kallas numera Höjvismenuettin. Den går främst tillbaka på en version som Viktor Andersson spelade, men delvis också på brodern Elis version. Den har fått namn efter gårdsgruppen Höjvis i Ytterjeppo, där bröderna växte upp.

7. Den här namnlösa polkan kallar jag Albinusas polkan. Den har förmodligen, liksom en del andra låtar på skivan, spelats också av Albinus Hilli (1854–1921), Viktor Anderssons och min fars morfar, som vid sidan om arbetet som smed och bonde även var fiolspelman.

Den här versionen av låten är efter Elis Andersson d.y.

4. Kibak-Ellas vals har namn efter en 1800-talsspelman i Ytterjeppo, kallad Kibak Ella (Elias). Ytterst lite är känt om honom. Min farmor, som var född 1884, berättade att hon från tidiga barnaår kom ihåg ”handi gambe gobbin”.

8. Den här menuetten, kallad Knock-Jeppas menuettin, har Jeppospelmännen alltid spelat.

Jakob Jakobsson Knock (1832–1908), den äldsta kända föregångaren, var i tiderna en allmänt anlitad bröllops- och dansspelman från Ytterjeppo, verksam också som fiolbyggare.

5. Menuett efter Elis Andersson d.ä. bygger på en bandinspelning. Elis Andersson (1905–1981) var en yngre bror till Viktor, en fiolspelman av gamla stammen och ett tiotal år medlem i spelmanslaget.

9. Pelkkos Anna Sannas brudmarsch lärde sig Viktor Andersson i tidiga år av en gammal kvinna i hembyn. Han berättade att hon sjungit låten tills han kunde den. Jag har lärt mig låten av Elis Andersson d.y.

10. Den här låten som jag särskilt minns för Viktor Anderssons säregna ”stråkarbete” kallar jag Viktors polkan. Något namn på polkan nämnde han inte själv.

11. Kengo Antas menuettin bär namn efter Anders Kengo (1858–1913), en i bygderna välkänd bröllops- och dansspelman. Musikforskaren Otto Andersson upptecknade i början av 1900-talet många låtar efter honom.

12. Låten som jag kallar Viktors polska hörde jag Viktor Andersson spela på ett bröllop när jag var i sexårsåldern. Jag minns att han spelade den till och med två gånger under kvällen. Något namn på polskan nämnde han aldrig.

13. Menuetten som i Jeppo kallas både Stockholmsmenuetten och På Stockholms brygga kallade Viktor Andersson ibland också för Jävlo, jävlo för att det enligt honom var svårt för dansarna att veta exakt när de skulle börja dansa då den spelades.

14. Viktors å Emilas valsin, som bygdespelmännen börjat kalla låten, har jag hört Viktor Andersson och Emil Granvik spela tillsammans i början av 1970-talet. De spelade valsen på lite olika sätt, men deras versioner lät ändå bra tillsammans.

15. Tillsammans med förfäder som gifte sig över språkgränsen kom väl på 1800-talet en och annan låt från Alahärmä. Den här polkan som min far kunde har sannolikt sitt ursprung där, liksom också en annan polka med finsk text som han brukade sjunga. Jag kallar den bara Gammal polka.

16. I Jepo er e mörkt är ett gammalt talesätt som senare fått ge namn åt en traditionell schottis, där texten förklarar orsaken: ”I Jepo er e mörkt, å i Jepo er e mörkt, å va’ sko e annat vara, där skiner ej sol, där lyser ej mån’, där tindrar ej stjärnorna klara’. I Jepo er e mörkt […], tå lektris ha slockna, å lampoljån finns it, å va’ sko he pärtån vara.”. Frasen härstammar sannolikt från en tid då det rådde ett slags ”andligt mörker”, vilket kan vara en förklaring till att spelmansmusiken på orten kunde överleva tider när den sågs som syndig och förkastlig.

17. Tolttis menuettin är i Jeppo uppkallad efter Adolf Stolt (1848–1923), en känd bröllopsspelman från finska grannsocknen Alahärmä.

Han kallades Peli-Toltti och lär ibland ha spelat tillsammans med Knock-Jepp. Menuetten spelas även i Oravais, men i en annan version.

18. Polskan, som i Jeppo kallas Ha’ do na pinnar i gröitin, spelas i olika versioner på

båda sidorna om språkgränsen i Österbotten. ”Pinnarna” syftar på kanelstänger i risgrynsgröten, festmat på gammaldags bröllop.

19. Pengan på fickån. Viktor kallade den här menuetten också för Artumobrors menuett efter sin morbror Artur Hilli, som var fiolspelman i Ytterjeppo men som 1914 emigrerade till Förenta staterna. Menuetten har säkert spelats även i Munsala, eftersom Monåbördige, menuettkunnige Lars Huldén (mera känd som professor och diktare) visslade den vid ett tillfälle, då i form av en krokig men igenkännbar variant.

20. Den här valsen, som min far brukade kalla Tri rilador, tri höjlador, har han förmodligen spelat för skriftskolungdomar som på 1930-talet dansade på ”låoan” (logen) i en ria. Den har också andra namn.

21. Bleckas Tildas brudmenuett hör till de menuetter som spelas och dansas i ett lugnare tempo. Låten som Viktor Anderson spelat som brudmenuett vid ett bröllop 1930 har enligt honom uppkallats efter bruden där.

22. Lyckönskan är namnet på Vörå gamla brudmarsch. Jag lärde mig låten på 1970-talet, då jag var medlem i Vörå Spelmansklubb.

Följande fyra låtar har jag spelat tillsammans med min far omkring 1980. Den bristfälliga ljudkvaliteten beror på att inspelningen är gjord med radiokassettbandspelare.

23. Ta’in hiid en fiol är säkert den mest spelade menuetten i Jeppo. Den spelas alltid när menuettdansarna uppträder.

24. Syypanpolskan brukar spelas efter ovannämnda menuett, en skålpolska som spelades på gammaldags bröllop då bröllopsgästerna skålade med brudparet.

30. Munsala brumarsch har spelats allmänt i bygden.

29. Jeposmettån är en kockdans som dansas i ring av alla dem som på bröllopet såg till att det fanns tillräckligt med både mat och dryck samt skötte serveringen. Det var en livad dans, som dansades under höga rop och med viftande slevar. Förr kallades en flicka från Jeppo för ”jeposmetto”.