Lena Granback med musiker. Vaggvisor för vuxna – Äldre visor i ny tolkning

Lena Granback med musiker V A G G V I S O R F Ö R V U X N A — Äldre visor i ny tolkning Folkmusik från Finlands svenskbygder 34

SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut Inspelad, mixad och mastrad av Sound Awareness/Stefan Backas Producerad av Svenska litteratursällskapet i Finland Foto: Eva Lingon AB/Tage Rönnqvist Layout: Selma&Louise/Ulrika Öhman Översättning till engelska: Katarina Trodden © Svenska litteratursällskapet i Finland 2019 www.sls.fi/folkmusik

Skivan är utgiven med ekonomiskt stöd av Svenska kulturfonden.

aggvisan är den första formen av folklig diktning som människan kommer i kontakt med. I alla tider, över hela världen har man vyssjat sina små för att få dem att somna. Det är inte ovanligt att vaggvisor har spritts vida omkring och att det finns olika varianter av samma vaggvisa i flera länder. Att sjunga vaggvisor är en gammal tradition även i Svenskfinland. De flesta av våra vaggvisor återspeglar bondesamhällets vardag på ett positivt sätt: mor som spinner garnet, far som arbetar, djur och natur som står människan nära.

Man kunde kanske ta för givet att visor som sjöngs för barn endast handlar om barnen och deras värld. Men det är inte hela sanningen.

För ett litet spädbarn är det viktigaste med vaggvisan själva melodin, den lugnande situationen och upplevelsen av trygghet, eftersom det lilla barnet i vaggan inte förstår visornas text. Vid vaggan kunde man sjunga vad som helst till förströelse, medan man lät tankarna flyga i väntan på att barnet skulle somna. Det gav utrymme för spontana individuella textvarianter och kunde också tjäna som underhållning om man var flera vuxna i stugan. Vaggvisorna kunde trallas sakta utan ord eller vara muntra och roliga såväl som

sorgliga, skrämmande eller rent av småfräcka med barnförbjudet innehåll!

På den här skivan finns några av de vaggvisor som sjungits och tecknats ned i de finlandssvenska bondstugorna i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, men som delvis fallit i glömska. Visorna har i den här inspelningen fått nya kläder, men vi har velat behålla något av den ursprungliga, enkla karaktären.

Idén att spela in en skiva med vaggvisor fick jag redan 2009 när jag arbetade som praktikant vid Svenska litteratursällskapet i Finland/ Finlands svenska folkmusikinstitut i Vasa och flera av mina vänner vid samma tid råkade vänta barn. Största delen av vaggvisorna på den här skivan hittade jag då i SLS arkiv och jag blev överraskad över den fantastiska traditionsskatt som finns i arkiven. Jag hoppas att den här skivan ska inspirera andra till att också sjunga vaggvisor och hålla traditionen levande.

Lena Granback, Korsholm april 2019

ullabies is the first type of folk verse we encounter. From time immemorial and across the world, people have lulled their children to sleep. Many lullabies have spread far and wide, and different versions of the same tune appear in different countries. This ancient tradition is found in Swedish Finland too.

Most of our lullabies reflect positive aspects of peasant society with mother spinning the yarn, father working the land and the flora and fauna that is close to everyone’s heart.

You might assume that these songs only are about children and the world they know. But this is not always true.

Because it cannot understand the words, it is the melody the baby reacts to, the sense of calm and security. People sang about anything that came into their minds whilst rocking the cradle, letting the mind soar while waiting for the child to fall asleep. This offered opportunities for individual variations, which might even have served as entertainment for other adults inside the cottage. Lullabies were sometimes sung without words, sometimes they were cheerful and funny, sometimes they were sad or frightening, or even bawdy and not suitable for the ears of small children!

The lullabies included in this collection were sung and written down on Finland-Swedish homesteads at the end of the 19th and early 20th centuries but are now partly forgotten.

Although they have been given new clothes, we have retained some of their original simplicity.

The idea of making an album of lullabies first occurred to me in 2009, during an internship at The Society of Swedish Literature in Finland/Finland-Swedish Institute of Folk Music in Vaasa, at a time when several of my friends happened to be pregnant. I discovered most of the songs that are included on this album in the SLS archives. Discovering this wonderful legacy was amazing and surprising. I hope this album will inspire others to keep the lullaby tradition alive.

Lena Granback, Korsholm April, 2019

LENA GRANBACK MED MUSIKER Lena Granback – sång Peter Enroth – gitarr, fiol, banjo, skedar Richard Mitts – dragspel, piano, keyboard Roger Bäck – kontrabas, althorn, tin whistle, bodhrán Stefan Backas – inspelning och naturljud, ljudeffekter, slagverk Alla arrangemang på skivan är gjorda av Peter Enroth.

LENA GRANBACK

PETER ENROTH

Lena kommer ursprungligen från Malax och är numera bosatt i Korsholm. Lena växte upp med den traditionella finlandssvenska spelmansmusiken, både hennes far och farfar spelade fiol. Hon har alltid varit intresserad av den muntliga, folkliga sångtraditionen och är medlem i spelmansgruppen Felspel och spelmanslaget Smedarna. Hon har tidigare medverkat på skivan Felspel, Folkmusik från Finlands svenskbygder 26.

Peter är musikpedagog och jobbar som gitarrlärare samt frilansande musiker. Peter blev intresserad av den finlandssvenska folkmusiken tack vare studiekamraten Martina Krooks och han har även studerat ett år vid Malungs folkhögskola.

ROGER BÄCK Roger är uppväxt i Pörtom och bor nu i Vasa där han jobbar som musikpedagog och frilansande musiker med bas som huvudinstrument.

Han inledde musikkarriären som trumpetist i Närpes skolmusikkår, och spelar i dag bland annat althorn i Amélie goes to Belgrad. När Roger fann tycke för den irländska folkmusiken tog han även upp flöjten i sin repertoar.

RICHARD MITTS Richard bor i Vasa och verkar som musiklärare och frilansande musiker. Han är medlem i orkestern Amélie goes to Belgrad och har bland annat synts på Wasa Teaters scen i musikalen Ingvar. Richard sitter även med i styrelsen för jazzklubben The Doo-Bop Club.

S T E FA N B A C K A S Stefan är verksam som ljuddesigner och sysslar med det mesta som har med ljud att göra. Naturljud och helande ljud från diverse olika terapi-instrument, såsom klangskålar och gongar, ligger honom varmt om hjärtat. Stefan driver sin egen studio Sound Awareness i Malax.

1. VYSSA LULLA LITET BARN Trad.

En traditionell vaggvisa som sjungits i olika versioner i olika delar av Norden. Vyssa eller vyssja är ett gammalt svenskt ord för vagga eller gunga, medan lulla betyder lugna eller söva. Den kanske mest kända visan heter Byssan lull, en visa som publicerades 1919 av Evert Taube, i vilken byssan sägs syfta på båtens kabyss.

Lena Granback – sång

2. SOF DU MIN LILLA​

Text: Johan Ludvig Runeberg Melodi: Peter Enroth ​ Visans text är ursprungligen en dikt skriven av vår egen nationalskald Johan Ludvig Runeberg. Eftersom vi inte kunde hitta en melodi som vi ansåg passade, tonsatte Peter texten. Han baserade sin tonsättning på en spelmanspolska från Sydösterbotten, som han tyckte liknade den traditionella vaggvisan Vyssan lull.

Lena Granback – sång Peter Enroth – gitarr Richard Mitts – dragspel Roger Bäck – kontrabas, althorn

3. JONA & SCHOTTIS EFTER JOHANNES RÖJ

Trad.​ ​ Lenas farmor Aili Granback från Pörtom sjöng den humoristiska visan om Jona i valen för Lenas pappa Kenneth när han var barn. Lena har lärt sig visan av honom. Peter tyckte att den käcka schottisen från Malax gick hand i hand med visan om Bibelns mest kända valfisk.

Lena Granback – sång Peter Enroth – fiol, gitarr, banjo Richard Mitts – dragspel Roger Bäck – kontrabas, tin whistle, bodhrán Stefan Backas – naturljud, slagverk

4. MÅNEN LYSER

Text och melodi: Väinö Österberg ​​ En vacker visa av Väinö Österberg där Richards stämningsfulla piano ackompanjerar sången. Lena hittade visan i Egil Cederlöfs sångbok En visa vill jag sjunga – 192 finländska visor och sånger (1978).

Lena Granback – sång Richard Mitts – piano Roger Bäck – kontrabas Stefan Backas – naturljud

5. JAG GICK MIG UT PÅ LULLANBERG Trad.

Den här visan har varit allmän i både Finland och Sverige och har sjungits i många olika varianter. Lena hittade den här varianten i boken Vaggvisor utgivna av Knut Brodin (1935).

Lena Granback – sång

6. VALS FRÅN PÖRTOM

Trad.​ ​​ Ibland när inga visor hjälper får man dra en vals i sängkammaren.

När Lenas yngsta inte ville somna på kvällen, dansade hon runt med honom i famnen. Foxtrot gick också an.

Peter Enroth – fiol, gitarr Richard Mitts – keyboard Roger Bäck – kontrabas, tin whistle

7. SMÄDESÅNG & FYLLERIVISA Trad.​

Denna visa utgår från två sånger av bygdeskalden Maria Johansdotter Berg, även kallad Pali-Maj, från Rangsby i Närpes som är

publicerade i boken Pali-Maj och hennes dikter (1983). Smädesång är upptecknad på 1880-talet av fil.mag. Isak Eriksson Smeds från Petalax. Ur Fyllerivisa har vi valt några fraser från tre olika verser.

Fyllerivisa ur professor Oskar Ranckens vissamling skrevs av Pali-Maj vars man sägs ha varit ”begiven på starka drycker”. Visan skulle betraktas som en varning och kan ses som den första ”nykterhetsvisan” i Svenskfinland.

Lena Granback – sång Peter Enroth – fiol, skedar Richard Mitts – dragspel Roger Bäck – kontrabas Stefan Backas – slagverk

8. NÄCKEN SATT PÅ BRUNNEN

Trad.​ ​ Visan är ett hopplock av gamla textfragment från Terjärv och Kronoby som Lena funnit i boken Österbottnisk bilderbok i SLS bibliotek. Visan har funnits i många varianter i Svenskfinland och har många likheter med den nuförtiden mer kända rikssvenska barnvisan Gåsa gåsa klinga.

Lena Granback – sång Peter Enroth – gitarr Richard Mitts – dragspel Roger Bäck – kontrabas, tin whistle Stefan Backas – naturljud

9. VAR HAR DU VARIT SÅ LÄNGE? & SCHOTTIS FRÅN PETALAX

Trad. ​​ Den våldsamma vaggvisan Var har du varit så länge? är upptecknad i Nyland. Melodin är en variant av den medeltida balladen om Sven i Rosengård. Inspelningen av Schottis från Petalax med Alfons Hult och Edvin Hultholm hittade Peter i SLS arkiv. Han tyckte att schottisen var en färggrann kontrast till den tungsinta vaggvisan.

Lena Granback, Peter Enroth, Richard Mitts, Roger Bäck – sång Peter Enroth – fiol Richard Mitts – dragspel Roger Bäck – kontrabas Stefan Backas – naturljud, slagverk

10. ÖSTERBOTTNISK LOFTESVISA Trad.​

Denna visa från Österbotten om den lille nattvandraren Pelle hittade vi i ett arrangemang gjort av Finlands mest kända folkmusikforskare Otto Andersson 1926. Vi undrar i vårt stilla sinne vad Otto Andersson skulle ha tyckt om vår tolkning, eftersom han inte var någon större påhejare av dragspelet som folkmusikinstrument

och yttrade följande: ”Bränn dragharmonikorna!” Vi hoppas ändå att han hade godtagit vår version av låten.

Lena Granback – sång Peter Enroth – gitarr Richard Mitts – dragspel Roger Bäck – kontrabas Stefan Backas – naturljud

11. AFTONPSALM

Text: Hans Christensen Sthen Melodi: trad.

En psalm som vi tyckte var så vacker att vi ville ta med den på skivan. Texten är skriven 1588 av Hans Christensen Sthen, kyrkoherde i Malmö, och bearbetades av Anders Frostenson 1976. Melodin är en dansk folkvisa som härstammar från slutet av 1600-talet. Psalmen finns som nr 516 i den evangelisk-lutherska kyrkans finlandssvenska psalmbok från 1986.

Lena Granback – sång Peter Enroth – gitarr Richard Mitts – dragspel Roger Bäck – kontrabas, althorn Stefan Backas – naturljud

12. STACKARS DEN SOM LITIN E

Trad.​ ​ En allmänt förekommande vaggvisa som sjungs på olika sätt i olika delar av Svenskfinland. Det gemensamma i så gott som alla versioner är att den lilla stackaren går omkring alldeles genomfrusen, med tårar i ögonen, och ibland med kiss i skorna.

Lena Granback – sång

13. DET SATT EN ÄNGEL PÅ MOLNETS RAND

Text: Zacharias Topelius Melodi: trad. ​​ Ur barnskådespelet Sanningens pärla av Zacharias Topelius. Melodin är upptecknad i Småland, Sverige. Visan hittade Lena i Vaggvisor utgivna av Knut Brodin (1935). Vi känner att Topelius text fortfarande är aktuell i dag, och att den skänker en gnutta ljus och hopp i en verklighet som ibland kan upplevas vara mörkare än natten.

Lena Granback – sång Peter Enroth – gitarr Richard Mitts – dragspel Stefan Backas – naturljud