Språk- och mattelekar med Mamma Mu Eva Fylking
m
Eva Wirmark
LÄRARHANDLEDNING
OMS_MAMMA MULH_REV.INDD 1
2011-07-28 13.16
Innehåll Förord
...........................................
4
Kopieringsunderlag
....................
106
Språk- och mattelekar med Mamma Mu . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
Språklig och fonologisk medvetenhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141
7
Matematisk kartläggning och diagnos . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142
Inlärning
.......................................
Språklig och fonologisk medvetenhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Högläsning
..................................
Litteraturlista
.............................
143
10
Läsinlärning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Matematiken integrerad och konkret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Så här är lärarhandledningen upplagd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Innan du börjar arbeta . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Uppstart
......................................
24
PERIOD 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
PERIOD 2
.................................
38
PERIOD 3
.................................
52
PERIOD 4
.................................
64
PERIOD 5
.................................
79
PERIOD 6
.................................
91
INL_MAMMAMU_LH_2011.INDD 3
2011-07-28 13.18
Språk- och mattelekar med Mamma Mu
Språklekarna följer Bornholmsmodellen, som har utarbetats av professor Ingvar Lundberg, där barnens språkliga och fonologiska medvetenhet höjs genom strukturerade lekövningar.
Från förskolan har vi tagit med oss leken och från skolan strukturen.
Leken har en central och dominerande plats genom hela det material som du nu håller i din hand – för när vi har roligt, då lär vi oss som bäst. Vi lär oss när vi är stimulerade, när vi gör saker och rör oss, när vi ser, hör och tar i saker. Därför har vi byggt det här materialet kring olika typer av språk- och mattelekar: högläsning, rörelselekar, dramatiseringar, laborationer, sånger, rim och ramsor och olika sorters samtal. Här finns en mängd språk- och mattelekar som följer en noggrann struktur och som går från det enkla till det svårare. m
Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal.
Utgångspunkten för lekövningarna är högläsningen. Här förs barnen in i den vänliga och varma värld där Mamma Mu och Kråkan bor, skapad av Jujja och Tomas Wieslander. Tanken är att barnen ska få ”bada” i litteratur och ord och att alla ska få uppleva att det är roligt och meningsfullt att läsa.
Mattelekarna utgår från fil. dr Dagmar Neumans pedagogik, där händerna och fingertalen åskådliggör antalsbegreppet. När barnen lekövar med fingertalen både ser, känner och rör de sig, och de ser och upplever då antalet som en helhet så att de inte fastnar i att räkna ett och ett. Eftersom lekarna bygger på progression, de går från det enkla till det svårare, är det viktigt att ni arbetar med dem i den ordning de står. Tänk på att leka både inom- och utomhus, och vid olika tillfällen under dagen i skolan. Många lekar passar att flika in när ni har en stund över, väntar på något osv. Materialet innehåller också sånger som kopplas till högläsningsboken Mamma Mu och Kråkan. Språk- och mattelekarna är indelade i sex perioder. Inom varje period finns ett flertal språk- och mattelekar beskrivna, samt övningar som hänger samman med Min bok, som är barnens egen arbetsbok. I den får de lösa problem, befästa nya kunskaper och upptäckter samt rita och måla. Varje period avslutas med diagnoser i matte och svenska. Med hjälp av dem kan du följa varje barns utveckling. Boken innhåller också kopieringsmaterial med bl.a. bildkort, fingertal och några av ramsorna till de olika perioderna.
IN B OK
Språk- och mattelek ar med Mamma Mu
Min bok barnens egen arbetsbok.
-X -10527
105270
m
/ Cyan c_zwe /
044261_o
Magenta
-JAN-05
lack / 28
Yellow B
Språk- och mattelekar med Mamma Mu
INL_MAMMAMU_LH_2011.INDD 5
5
2011-07-28 13.18
Sex fantasieggande och färgrika storbilder av Sven Nordqvist finns också med i materialet. De kommer att stimulera er att tillsammans upptäcka ord, begrepp, mängder, antal osv. Dessa och många andra bilder kommer du att använda till roliga och lärorika samtal om både språk och matte, och om olika situationer och händelser. Miljöerna på storbilderna är Bondens gård med alla djuren, Kråkans bo med allt han samlat på sig, Jul i bondens kök, Mamma Mu på biblioteket, Tigertåg med tama och vilda djur samt Bondens skjul, som är fullt av redskap, verktyg och annat som är bra att ha.
Till materialet hör också en cd med åtta visor av Jujja och Thomas Wieslander. Tillsammans med cd:n finns texterna till sångerna.
CD
Kråkan
rna cko ra är b ter ra kam rna! a i lek
Do
6
Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal.
Mamma Mu
Språk- och mattelekar med Mamma Mu
INL_MAMMAMU_LH_2011.INDD 6
2011-07-28 13.19
Inlärning Människor lär sig i direkt proportion till hur roligt de har. ”Niente senza gioia” (Ingenting som inte är roligt) är en vägledande devis från förskolepedagogiken i Reggio Emilia, Italien. När vi har roligt lär vi oss utan att vi märker det. Om inlärningen är stimulerande, lekfull och väcker känslor, så frigörs signalsubstanser som ökar cellernas aktivitet i hjärnan. Man kan säga att stimulans är en förutsättning för minnet, men hjärnan behöver också tid att bearbeta för att förstå meningen med det som sker. När vi lär något nytt behöver vi gott om tid för att sortera och bearbeta informationen för att den nya kunskapen ska kunna lagras i långtidsminnet. Ofta måste vi också göra saker om och om igen för att se och förstå sammanhangen. Låt därför barnen leköva i sin egen takt.
Multisensoriskt lärande Vi lär oss bäst ju fler sinnen som är involverade ‒ att se, höra, röra sig, ta på saker, lukta och känna ökar inlärningen. Alla små barn är kinestetiska, dvs. de har stort behov av att röra på sig när de lär sig något nytt, och taktila, dvs. att de vill känna och ta på saker när de lär sig. Det är därför viktigt att barnen får använda sig av dessa två inlärningskanaler så mycket som möjligt, inte bara av synen och hörseln. Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal.
Det visuella sinnet, synen, utvecklas starkt som inlärningssinne just under förskoleåren. Barnen lär sig successivt att se och betrakta bilder, symboler och ord. Gradvis utvecklar de förmågan att minnas vad de ser. Sist utvecklas det auditiva sinnet, dvs. hörförståelsen. Inte förrän i 11‒13-årsåldern kan flertalet barn hyfsat väl minnas mer komplicerade saker de hört under en lektion.
Den livsviktiga leken Genom alla tider och i alla kulturer har barn lekt. Lek är ett sätt för barn att lära sig förstå och att leva i omvärlden. För alla barn är lek en viktig grundval för utvecklingen och lärandet. Leken är således en betydelsefull process i samband med deras inlär-
ning. Leken är dessutom tillåtande; i leken kan barnen pröva gång på gång tills dess att de behärskar den aktivitet de håller på med. Leken är också ett roligt sätt att lära sig på, och eftersom leken är på låtsas är det tillåtet att göra fel. I leken använder barnen dessutom alla sinnen och leken väcker också känslor. Barn styrs i leken av ett inre behov att skapa sammanhang och mening i sina nya upptäckter. Och som Vygotskij sa: ”Det barnen klarar av att göra på låtsas i lekens form, klarar de senare av att göra på riktigt i verkligheten.” I leken övas alltid lekens och demokratins grundregler mellan de barn som leker: samförstånd, ömsesidighet och turtagande (). t Samförstånd innebär att barnen är införstådda i leken (samtalet). t Ömsesidighet betyder att barnen lyssnar på varandras förslag och synpunkter och rättar sig efter varandra. t Turtagande innebär att ge och ta, din tur och min tur, att barnen växelvis turas om att bestämma eller prata. Detta är anledningen till att leken har fått en så central och dominerande roll genom hela vårt material.
Språklig och fonologisk medvetenhet För att lära sig läsa räcker det inte med att kunna bokstäverna. Vi måste också vara språkligt och fonologiskt medvetna. Att vara språkligt medveten innebär bl.a. att vi lär oss skifta vår uppmärksamhet från språkets innehåll till dess form. Barn lyssnar efter vad vi säger, dvs. innehållet, inte hur det sägs, dvs. formen. De barn som svarar ”tåg” när man ber dem säga ett långt ord, befinner sig fortfarande inne i språket; de barnen tänker att ett tåg är långt. De flesta barn behöver hjälp med att betrakta och analysera språket utifrån, och för vissa barn är denna hjälp alldeles nödvändig.
Språk- och mattelekar med Mamma Mu
INL_MAMMAMU_LH_2011.INDD 7
7
2011-07-28 13.19
Meningar, ord och stavelser Hur vårt tal kan bli till skrift är lättast att förstå om vi går från helheten till allt mindre delar. Barnen måste först förstå att talflödet består av meningar och ord. Både meningar och ord är begrepp som ofta används när de sedan börjar i skolan, som om de redan vet vad det är, vilket oftast inte alls är fallet. När barnen lär sig att förstå vad en mening är tar de ett första steg mot att upptäcka att det vi säger kan delas in i mindre enheter. Nästa steg för barnen är att kunna förstå vad ett ord är och höra var orden börjar och slutar, vilket kan vara svårt för dem när vi talar. I en skriven text däremot kan vi se att det är mellanrum mellan orden, där mellanrummet utgör gränsen mellan olika ord. Till en början kan man låta barnen försöka få tag i orden genom att dela upp meningarna i ord. Därefter kan de träna på att se och höra orden i olika meningar. Nästa fas är att dela upp orden i stavelser och att sätta ihop stavelserna till ord. Genom att leköva med stavelserytmer får barnen hjälp med att läsa och stava långa ord längre fram.
Fonemen
Vårt alfabet består av bokstäver som är koder för de olika ljuden. Om vi inte kan höra de enstaka ljuden, så kan vi förstås heller inte koppla ihop dem med rätt bokstav, och utan den insikten blir det omöjligt att ”knäcka den alfabetiska koden”. Barnen har i förskoleklassen ofta kommit olika långt i utvecklingen av sin språkliga uppmärksamhet, och alla kan i 6-årsåldern inte urskilja de olika
8
Låt därför inte barnen svara rakt ut när ni pratar om fonemen, utan att vänta på en signal från dig. Det är då du kan upptäcka de barn som har särskilda svårigheter. Försök att få tid att ge extra stöd åt de barn som behöver det. En del barn behöver också leka vissa språklekar många gånger innan de tar dem till sig och förstår. Dela därför gärna upp barnen i mindre lekgrupper. Varje barn måste känna att det förstår och att det gör framsteg; först då blir lekarna roliga.
Lyssna till ljuden För att barnen ska kunna upptäcka fonemen är det bra om du låter dem börja med att lyssna på enbart det första ljudet i det ”talade” ordet. Det är det lättaste att höra och urskilja, näst lättast är ljudet i slutet och svårast att urskilja är ljudet i mitten av ett ord. Uppmana barnen att titta på din mun eller varandras munnar när de enskilda ljuden uttalas. Låt dem gärna använda en spegel för att se sin egen mun när de uttalar ett ljud och kanske känna på struphuvudet. På detta sätt kan de tydligt se och känna förändringar vid de olika ljuden. När barnen genom lekarna sedan lärt sig identifiera ordens minsta beståndsdelar, fonemen, är de på väg att knäcka den alfabetiska koden. Tänk på att vokalerna (o, a, e, i, å, u, y, ä, ö) är lättast att lyssna ut. När det gäller konsonanterna är följande ordning bra ur svårighetssynpunkt med tanke på ljudning och munavläsning. Börja med: s, l, r, m, n, f, v, j, och avvakta ett tag med p, t, k, x, b, d, g, h och c, z, q. När barnen lärt sig urskilja och identifiera ljuden, kan du gå vidare med lekar där barnen får öva på att föra samman ljuden till ord, dvs. syntes, t.ex. att barnen kan ljuda samman s-o-l till sol, och lekar där de får dela upp orden i enskilda ljud, dvs. göra analys/segmentera, t.ex. när de vet att sol består av tre olika ljud, vilka ljuden är och i vilken ordning ljuden hörs. När ni ljudar orden ska de uttalas på samma naturliga sätt som i vanligt tal, men något långsammare.
Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal.
När barnen förstått vad meningar och ord är, är det dags för dem att upptäcka att varje ord går att dela upp i ljud, dvs. fonem, språkets minsta beståndsdel. För att lära sig läsa och skriva måste barnen alltså ha en viss grad av fonologisk medvetenhet. De måste kunna urskilja de enstaka ljuden, fonemen, i talet, vilket betyder att de måste kunna koncentrera sig på hur orden låter och bortse från ordens betydelse. Exempel på detta är att de kan höra att ordet mus består av tre ljud (fonem), m-u-s. Barnen måste också höra vilka ljud som ingår i ordet och i vilken ordning ljuden kommer.
fonemen. Det är därför nödvändigt och viktigt att du anpassar materialets språklekar efter den språkliga medvetenhetsnivå som barnen befinner sig på. Varje barn måste få uppleva lekarna som lustbetonade och roliga och att de lyckas och kan.
Språk- och mattelekar med Mamma Mu
INL_MAMMAMU_LH_2011.INDD 8
2011-07-28 13.19
I konsonantmöten är det ofta svårt för barnen att fånga båda de två första konsonantljuden som i t.ex. sm-ö-r. För att stimulera och öva upp barnens språkliga och fonologiska medvetenhet bör alla barn ges möjlighet att leka med språket på ett strukturerat, metodiskt, lekfullt och stimulerande sätt. Språklekarna bör dessutom alltid gå från det enkla till det svårare.
Bornholmsmodellen Bornholmsmodellen utarbetades inom ramen för ett forskningsprojekt som pågick i fyra år på Bornholm och Jylland i Danmark. Forskarna följde en grupp barn som fick språklig träning i förskolan, det visade sig att barnen lärde sig att läsa och skriva snabbare och lättare än de barn som inte fick motsvarande träning. Man följde barnen t.o.m. årskurs fem och konstaterade att de goda resultaten bestod. Det strukturerade och systematiska programmet i Bornholmsmodellen innehåller bl.a. lyssnarlekar, rim, lekar med meningar och ord, första och sista ljudet i ord, analys och syntes av fonem i stegrande svårighetsgrad. Bäst resultat får man om barnen får leka med språket ca 20 minuter varje dag.
upplever att lekövningarna är roliga och att du inte ställer krav på stora prestationer. Den språkliga och fonologiska medvetenheten kommer att öka hos barnen efterhand som ni lekövar. Schemat nedan visar olika faser i barnens språkliga och fonologiska medvetenhet. Med hjälp av det kan du se hur deras utveckling fortskrider – men observera att alla barn inte utvecklas i samma takt. Du kan med hjälp av schemat också se om något barn stannat upp på en nivå och då behöver mer lekövningar på ett visst moment under den perioden. Schemat är ett redskap som gör det möjligt för dig att följa och individuellt hjälpa varje barn att komma vidare. Men glöm inte att barn är olika och att alla inte följer schemat exakt. Faserna 5 t.o.m. 14 är hämtade ur God läsutveckling – kartläggning och övningar (Lundberg & Herrlin 2005). Schemat finns också att kopiera på s. 141. Kopiera ett schema till varje barn i början av terminen och notera kontinuerligt varje barns framsteg.
1
Barnet förstår att talflödet som kommer ur munnen består av meningar.
2 Barnet förstår att meningar består av ord. 3 Barnet förstår att man kan ta bort eller lägga
till ord i sammansatta ord. 4 Barnet kan höra om ett ord är långt eller kort.
Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal.
Vi bygger hela den språkliga och fonologiska lekträningen i materialet på våra erfarenheter från Bornholmsmodellen. Men vi har dessutom infört bokstäverna i lekarna, eftersom de har visat sig fungera som ett konkret stöd för barnen när de ska ”fånga in” de abstrakta fonemen. Vi har även valt att ha med lekar med stavelser eftersom vår erfarenhet är att barnen tycker dessa lekar är roliga och att stavelserytmen kan hjälpa dem att både läsa och skriva långa ord längre fram. Undersökningar visar att barn som kan vara i riskzonen för att längre fram utveckla läs- och skrivsvårigheter, är de som har störst nytta av språklekarna. Men lika viktiga är de för de barn som i hemmet inte fått tillräcklig stimulans i form av utvecklande samtal, högläsning, sång osv. Dessa barn får genom bokens språklekar möjlighet att komma i kapp. Det är dock viktigt att barnen
5 Barnet kan höra rim och själv rimma. 6 Barnet kan markera antalet stavelser i ord. 7 Barnet kan identifiera första ljudet i enkla
talade ord. 8 Barnet kan identifiera samma ljud i olika ord. 9 Barnet kan ljuda samman tre språkljud –
göra syntes. 10
Barnet kan dela upp ord i språkljud – göra analys.
11
Barnet klarar fonemsubtraktion (att ta bort ett ljud).
12
Barnet klarar fonemaddition (att lägga till ett ljud).
13
Barnet klarar fonembyte (att byta ut ett ljud mot ett annat).
14
Barnet bildar ord med givet begynnelseljud.
Språk- och mattelekar med Mamma Mu
INL_MAMMAMU_LH_2011.INDD 9
9
2011-07-28 13.19
Klarar barnen fas 8 på schemat inför årskurs 1, så har de fått en god grund inför lässtarten. Faserna 9 och 10 är avgörande förutsättningar för att förstå hur det alfabetiska systemet är uppbyggt. Under faserna 11, 12 och 13 handlar det om att driva barnens fonemmedvetenhet ganska långt. Alla barn klarar inte av dessa faser men de kan i framtiden ändå bli väl så goda läsare. Fas 14 visar på barnens fonologiska förmåga och att de klarar ljudidentifiering. Detta sätt att regelbundet observera och notera ger dig ett utomordentligt tillfälle att både upptäcka och förebygga om barnen har svårigheter vid lässtarten. Men det är viktigt att lekövningarna är roliga och utan krav på stora prestationer.
A L B E RT E I N S T E I N , F Y S I K E R O C H N O B E L P R I S TAG A R E
Den gemensamma högläsningen ökar gemenskapen i gruppen, vidgar barnens ordförråd och omvärldsuppfattning, stimulerar fantasin och utvecklar barnens förmåga till empati. Den förklarar också verkligheten för barnen, förmedlar en del av vårt kulturarv samt lär dem att förstå sig själva och andra. En 6‒7-åring kan ungefär 4‒5 000 ord och lär sig mer än 10 nya ord varje dag. De flesta ord lär barn sig genom att lyssna på högläsning eller genom att läsa själva.
Läsförståelse
Högläsning är den ”goda modern” för läsningens vardande. Via högläsning möter barnen skriftspråket.
Läsförståelsen grundläggs redan i förskoleåldern, bl.a. genom samtal som barn har med vuxna om text och bilder i högläsningsböcker.
Högläsning är speciellt viktig vid lässtarten. Den väcker intresse och nyfikenhet för både böcker och läsning, vilket är viktigt för alla barn och ovärderligt för vissa. För många barn är högläsningsstunderna också ett utomordentligt bra tillfälle att lyssna till god uppläst svenska ‒ och det gäller både barn med svenska som modersmål och barn med annat modersmål.
”Samtalen om text och bild är minst lika viktiga som själva högläsningen. Samtalet kan börja med förförståelseprat, där den vuxne ställer några inledande frågor om vad barnet redan vet om det som berättelsen kommer att handla om. Den vuxne aktiverar då barnets bakgrundskunskaper och knyter på så sätt berättelsens innehåll till barnets eget liv. Därefter kanske man granskar och diskuterar bilderna tillsammans. Under läsningens gång är det bra om den vuxne då och då stannar upp och högt undrar vad som kommer att hända i berättelsen fortsättningsvis. Genom detta lär sig barnet att lyssna, njuta, dra slutsatser och reflektera, med andra ord att utveckla en god förståelse av läst text.” (Franzén 2003).
Att lyssna på en saga eller berättelse hjälper också barnen att visualisera sina egna ”inre bilder”. Har vi inte tillgång till egna inre bilder så har vi heller inte det som utgör grunden för kreativitet och fantasi. Därför kan barnen gärna, när de lyssnat till en saga, måla bilder om berättelsen, eller sjunga sånger, prata och fundera om innehållet, dramatisera eller lekskriva ‒ var och en utifrån sin utgångspunkt.
All aktiv läsning, dvs. att vi läser och förstår det vi läser, bygger på en process som liknar den som beskrivs ovan. Samtalen kring texten och bilderna, som stöder berättelsen, gör att nya ord successivt blir inlemmade i barnens ordförråd. Barn lär sig omkring tio nya ord varje dag, de flesta utifrån någon form av läsning och alltid i sammanhang där barnen förstår innebörden.
Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal.
Högläsning
Skriftspråket som barnen hör vid högläsning är också något att ”växa in i”, vänja sig vid, eftersom det många gånger ligger utanför den språksfär som vi normalt använder i talspråket.
10
Vill du att dina barn ska bli begåvade, läs sagor för dem! Vill du att dina barn ska bli ännu mer begåvade, läs ännu fler sagor för dem!
Språk- och mattelekar med Mamma Mu
INL_MAMMAMU_LH_2011.INDD 10
2011-07-28 13.19
Samtal om texten gör alltså att barnen får tillgång till både nya ord och begrepp, det gäller bara att de får tid att tänka efter och finna sammanhanget. Genom detta samspel blir du en levande modell för barnen när det gäller hur man går till väga för att försöka förstå en text, och dina strategier överförs successivt till barnen. Se till att barnen har tillgång till många böcker. Gå gärna regelbundet till biblioteket och låna böcker som barnen kan sätta sig och bläddra i och ”läsa” för sig själva eller två och två. Läs också gärna in några älsklingsböcker på band. Dessa inspelningar blir en skatt att ösa ur för många barn.
ner. Barn som lekskriver tar kanske ett block och en penna och leker restaurang, post eller bank. Dessa barn har förstått vad man kan använda läsning och skrivning till, och det är väsentligt för varje barns vidare läs- och skrivutveckling. Det viktigaste är att barnen är nyfikna och tycker att det verkar roligt och meningsfullt att kunna läsa och skriva. Förhoppningsvis känner de att ”sån vill jag bli när jag blir stor”. För de barn som inte har tillgång till språklig stimulans och goda förebilder hemma, blir vi som arbetar inom förskolan, skolan och fritidshem, de viktiga förebilderna.
Det logografiska stadiet
Läsinlärning Att lära sig läsa är en revolution i livet! Skyltar får betydelse och seriernas pratbubblor får liv. I tidningar och böcker öppnar sig nya världar som vi kan kliva in i. Att kunna läsa är att bli inbjuden till skolan, samhället och den värld som beskrivs med skrivna ord. Kan vi läsa, kan vi ta del ‒ vi blir delaktiga. Som fullvärdiga medborgare måste vi kunna tolka, analysera, kritisera, källgranska, skumläsa, snabbläsa, djupläsa och återge det vi läst. Den som inte kan detta står ohjälpligt utanför, och samhället har inte råd att låta någon stå utanför.
Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal.
Barn som fått tillfälle att på ett lekfullt och strukturerat sätt successivt upptäcka språkets formsida i förskolan och förskoleklassen, får ett mjukare möte med skriftspråket när de kommer till skolan; de är mer läsberedda.
Läsningens olika utvecklingsstadier Pseudoläsning Det första stadiet för barn är att det pseudoläser eller pseudoskriver, dvs. låtsasläser eller låtsasskriver. De härmar då ett sammanhang där språklig handling utförs. Barnen har sett och upplevt viktiga och goda förebilder som t.ex. mormor, pappa, en förskollärare eller ett syskon som brukar läsa sagor och berättelser för dem. De härmar kanske sedan den som läst högt och låtsasläser ‒ ibland t.o.m. med boken upp och
Nästa stadium är det logografiska. Barnen börjar nu känna igen vissa ord och ”läser” ordens yttre form eller ser ordet som en bild, en logo. De ”läser” på etiketter, skyltar och förpackningar och känner t.ex. igen ”mjölk” och ”GB-glass”. Det är en visuell igenkänning av ord, där barnen inte behöver ha någon egentlig kunskap om vilka ljud som bokstäverna representerar, och där långa ord inte är svårare än korta ord, snarare tvärtom. Ofta är det ett eller flera framträdande särdrag i orden, t.ex. en stapel i början eller slutet av ordet, som är avgörande för om barnen känner igen ordet och ”läser” det. Under det här stadiet består barnens skrivförsök i att de går runt och kopierar ord och texter som de ser i sin omgivning. Det ord som de först brukar lära sig att känna igen och skriva är sitt eget namn. Barnen säger att de kan skriva sitt namn men egentligen ritar de sitt namn och vet inte varför just de ”krumelurerna” ingår. Känslan av och glädjen över att kunna läsa och/ eller skriva är viktig på det här stadiet och gör att de nyfikna barnen fortsätter sin upptäcktsfärd bland bokstäverna. Man kan säga att de nu börjar göra en sorts särdragsanalys.
Det fonologiska stadiet Efterhand upptäcker barnen fler och fler ljud (bokstäver) och de får på så sätt mer och mer stöd för sitt igenkännande av orden. Barnen känner kanske igen några andra namn och/eller ord, och de frågar om nya ljud och börjar allt oftare ljuda
Språk- och mattelekar med Mamma Mu
INL_MAMMAMU_LH_2011.INDD 11
11
2011-07-28 13.19
sig igenom nya ord som de möter. Nu är barnen på väg att upptäcka den alfabetiska koden, dvs. se sambandet mellan ljudet och bokstavssymbolen. För att kunna läsa och skriva alfabetiskt måste barnen kunna: t uppfatta skillnaderna mellan olika ljud i det talade språket t känna igen bokstäverna (vad de heter och hur de ser ut) t koppla rätt ljud till bokstavssymbolen (hur ljuden låter och hur bokstäverna ser ut) t komma ihåg alla ljud i ordet t komma ihåg ljudens inbördes ordningsföljd t läsa (ljuda) ihop ljuden enligt dessa fonologiska regler t förstå vad det lästa ordet betyder. Det är mycket att komma ihåg för barnens korttidsminne i början, men det går lättare ju mer läsvanan ökar. De flesta barn måste få möta varje ljud/bokstav många gånger i olika sammanhang tills kopplingen mellan ljudet och bokstaven blir automatiserad. Lek- och läsövningarna som hjälper dem med detta kan bestå av bilder och ord, sång och rörelser eller genom att barnen målar, leker roliga lekar, spelar dataspel eller andra spel.
12
Det sista stadiet är det ortografiska. Nu lär sig barnen att känna igen bokstavssekvenser som helheter och vet hur dessa sekvenser (ändelser som -a i flicka, förstavelser som för- i fördela, ordstammar som hav- i havsluft och böjningar som -or i flickor) uttalas och hur de används i olika ord. Barnen bygger efterhand upp en repertoar av ordbilder i sitt läsminne (det s.k. inre lexikonet) och dessa inre bilder plockar de sedan fram nästa gång som ordet dyker upp. Det innebär att allt mindre energi går åt till att avkoda orden; läsningen går säkrare och energin kan riktas mot läsningens syfte; att finna mening i texten. Så småningom kan barnen läsa de flesta ord genom att bara kasta en blick på dem. En god läsare läser de flesta texter ortografiskt, utom när det gäller tunga faktatexter med svårbegripliga och nya ord, då går vi automatiskt över till att läsa fonologiskt, t.ex. när vi stavar oss igenom namn på nya mediciner.
Olika läsinlärningsmetoder Här beskriver vi kort tre vanliga läsinlärningsmetoder. Skickliga lärare använder en blandning av metoderna eftersom de stöder varandra.
Ljudmetoden Den här metoden kallas också syntetisk. Den går ut på att man börjar med att presentera ett ljud i taget för barnen. Börja med de lätta ljuden, dvs. sådana som går att hålla ut, som vokalerna och vissa konsonanter (l, m, s, n, v …). Välj också bokstäver som barnen snabbt kan bilda ord av och ljuda ihop (göra en syntes av), t.ex. s-o-l. För att underlätta för barnen och hjälpa dem att koppla ihop ljuden med bokstäverna, låter man dem använda sig av alla sina sinnen. Barnen får ljuda, måla med vått på tavlan, klippa ut bokstäver ur tidningar, spåra bokstavsformer i sand, leta efter föremål som börjar på ett speciellt ljud/en speciell bokstav. Allt detta görs i en viss ordning. Det gäller att varje barn får tillräckligt lång tid på sig för att bokstavssymbolen och ljudet ska ”fastna”. De flesta barn som arbetar på det här långsamma och systematiska sättet med ljudavkodning blir ofta lästekniskt säkra och får en fast grund att stå på.
Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal.
Under inlärningen är det viktigt att du tar hjälp av barnens alla olika begåvningar och sinnen. Det lönar sig att gå systematiskt till väga med de inledande momenten i bokstavs- och ljudinlärningen. Här läggs nämligen grunden till barnens läs- och skrivinlärning och den måste få ta den tid som krävs för varje enskilt barn. En del barn klarar det ganska lätt; för dem räcker det med ett informellt samspel med någon vuxen eller ett syskon i vanliga frågesituationer, ofta strax före skolstarten. Andra barn har större behov av långsam och planmässig hjälp, där stimulerande fonologiska lekövningar i en förstående och tillåtande atmosfär är viktig för att de ska våga och vilja. Men det är en lång process innan barnen blir säkra läsare och därför behöver alla barn läsa mycket och ofta. Ju mer de läser, desto skickligare blir de. De lär sig att läsa genom att läsa, och att skriva genom att skriva. Det finns inga genvägar. Ju sämre talang vi har för något, desto mer måste vi träna för att bli bra på det. Missar skolan något av dessa barn är risken stor för att de stannar i ett stadium av logografisk-alfabetisk läsning, vilket kan innebära att de får stora problem längre fram i skolan.
Det ortografiska stadiet
Språk- och mattelekar med Mamma Mu
INL_MAMMAMU_LH_2011.INDD 12
2011-07-28 13.19
Helordsmetoden Helordsmetoden kallas också analytisk. Barnen utgår i den från hela ord och ”läser” dem som bilder. De väljer själva ord som är viktiga för dem, s.k. laddade ord som t.ex. namn på familjemedlemmar, leksaker och djur. Barnen skriver sedan orden på ett kort som sparas i en ordlåda. Här är det deras eget skrivande som är grunden i metoden. De utgår sedan från dessa ord och analyserar så småningom vilka ljud de består av. Barnen väljer själva vilka bokstäver och ljud som de vill lära sig och arbeta med. Utgångspunkten för metoden är barnens intresse för ord.
När barnen vill lära sig skriva ljuden (bokstäverna) är det mycket lättare för dem om de lär sig skriva rätt från början så att de längre fram får flyt i sitt skrivande. Lär dem att alltid skriva alla bokstäverna (utom X) och även siffrorna uppifrån och neråt. Se pilarna på bilden.
LTG LTG är en förkortning av ”Läsning på Talets Grund”. Metoden utgår från en text som barnen och läraren skapar tillsammans genom att läraren skriver ned de meningar som barnen hittar på och dikterar dem på ett blädderblock. De ser då att det de själva säger blir skrivna ord ‒ det är deras eget språk och deras egna tankar och erfarenheter som skrivs ned. Den här metoden gör att barnen tidigt känner sig som läsare vilket ökar deras självförtroende. Efter dikteringen gör läraren och barnen tillsammans en ljudanalys av ett (till en början enkelt) ord. Man arbetar i början tillsammans med ljudinlärningen utifrån dessa ord för att få in en viss arbetsgång. Vartefter som barnen kan arbetsgången får de sedan välja vilken bokstav de själva vill öva på. Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal.
Skriva De flesta barn upplever att det är lättare att skriva än att läsa. Det går långsammare att skriva och då hinner de sitta och ljuda och smaka på varje ljud och fundera på bokstävernas form i sin egen takt. En annan fördel är att de skriver om saker som intresserar dem. När barnen lyssnar till ljuden i ord så är det, på det här första stadiet, inte viktigt med stavningsreglerna. Det viktiga är barnen hör ljuden. T.ex. att de i boll, katt, ring och tack hör tre ljud, och i t.ex. loppa, simma hör fyra ljud (även om de skrivs med fyra respektive fem bokstäver). Beröm alla barnens initiativ till skrivning!
Att så ett frö Det finns ingen metod som passar alla barn. Däremot kan en metod passa bättre än en annan för ett särskilt barn, för barn lär sig olika. Vilken läsinlärningsmetod du än väljer, är det viktigt att barnen är motiverade, att de känner sig trygga och att det finns en vuxen som ser, vägleder, berömmer och uppmuntrar dem. Att börja läsprocessen är som att så ett frö i jorden, som vi efter många års flitig skötsel kan skörda rikligt. Den viktiga jordmånen är barnens självförtroende och nyfikenhet. Vår uppgift i förskolan och skolan är att se var i den egna utvecklingen varje enskilt barn befinner sig så att vi kan vägleda och uppmuntra det på rätt sätt och nivå.
Språk- och mattelekar med Mamma Mu
INL_MAMMAMU_LH_2011.INDD 13
13
2011-07-28 13.19
Matematiken integrerad och konkret När barn imiterar vuxna som räknar genom att peka på varje sak och samtidigt uttala räkneord, så är det lätt att tro att de kan räkna. Denna härmning kan de dock göra långt innan de ännu förstår varför man gör så. Räkneorden tillsammans med rörelserna kan till en början uppfattas som en ramsa eller en lek (Neuman 1989). Så småningom upptäcker barnen att räkneorden berättar hur många det finns av något. De förstår också att varje sak de pekar på när de räknar, är knuten till ett räkneord. De lär sig då att räkneordet beskriver förhållandet till antalet. Små antal, som 1, 2 och 3, uppfattar barnen mycket tidigt utan att behöva räkna. Större antal än 4 måste däremot grupperas på något sätt för att barnen ska kunna uppfatta dem utan att räkna antalet. Barn intresserar sig tidigt för grupperingar och utnyttjar naturligt sådana när de försöker föreställa sig tal.
Därför är det viktigt att barnen alltid: t börjar med att laborera. (gör) t därefter ritar de bilder som representerar de matematiska begrepp som de fått erfarenhet av i laborationen. (ritar) t med stöd från sitt ritande berättar för dig eller någon kamrat hur de har tänkt. (berättar) Laborationerna tillsammans med ritandet och berättandet gör att barnen succesivt utvidgar sin konkreta förståelse till en mer och mer abstrakt nivå.
14
Dagmar Neuman kom redan i sin doktorsavhandling 1987 fram till att abstrakta symboler ofta introduceras för tidigt i undervisningen. Detta faktum stämmer tyvärr ännu idag. Om barnen får möta för många abstrakta symboler på ett för tidigt stadium, är risken stor att de inte förstår innebörden av vad de gör utan det bara blir en ”härmning”.
Fingertal Antalsuppfattning upp t.o.m.10 är grundläggande för all matematik för barnen i framtiden och den måste integreras i varje barns kropp och tänkande för att de längre fram ska klara skolgången. I dag vet vi att de strategier som barn lär sig räkna med när de är små sitter kvar genom hela skolan. Därför är det oerhört viktigt att barnen på det här stadiet verkligen förstår vad de gör och varför. En strategi som du säkert har sett att många barn använder för att hålla sig till något konkret, är att räkna på fingrarna. Och det är praktiskt, för fingrarna har de alltid med sig. De flesta barn börjar räkna med ett finger i taget. Det kallas ”en till en”-räknande och är dessvärre en ohållbar och tidsödande strategi när barnen så småningom ska räkna med större tal. Det finns dock andra och bättre sätt att använda fingrarna på, nämligen som ”fingertal”. Det handlar då om att gruppera fingrarna så att de representerar olika tal, där barnen både ser, känner och upplever fingergrupperingarna som helheter. Barnen använder på detta sätt alla sina fyra sinnen i inlärningen: t t t t
det kinestetiska – det vi gör det taktila – det vi känner det visuella – det vi ser det auditiva – det vi säger (talet) och hör.
Innan barnen är säkra på de olika fingertalen behöver de naturligtvis en del övning. I materialet kommer ni tillsammans med Mamma Mu och Kråkan att öva på fingertalen i många lekar och laborationer.
Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal.
Det är alltid viktigt för barnen att det finns en struktur när de övar, så att de kan gå från det konkreta, via representativa uttryck, till de abstrakta symbolerna. I de konkreta lekövningarna bör barnen därför alltid börja med att använda åskådligt och laborativt material som knappar, makaroner, pengar, klossar osv., s.k. ”plockisar”. När barn laborerar och själva grupperar föremål försöker de alltid hitta en struktur för att kunna förstå och komma ihåg. Förståelsen och strukturen är en förutsättning för att barnens tankar ska kunna gå från det konkreta till det abstrakta. Alla människor konstruerar och bygger nya kunskaper utifrån redan befintlig förståelse och kunskap.
Detta sätt att arbeta är också ett utmärkt verktyg vid problemlösning. När du så småningom vet att barnen både har en konkret och en representativ förståelse för ett matematiskt begrepp, kan ni fortsätta arbetet med det abstrakt symbolspråket.
Språk- och mattelekar med Mamma Mu
INL_MAMMAMU_LH_2011.INDD 14
2011-07-28 13.19
Barnen utvecklar förståelse för fingertalen i tre olika stadier (Neuman 1989). 1
2
3
Första stadiet är när barnen lär sig göra fingertalen och känna igen dem samtidigt som de också säger fingertalets namn. I det andra stadiet känner barnen direkt igen fingertalen. Barnen kan då snabbt lägga upp rätt fingertalen och ”se” antalet. I det tredje stadiet är fingertalen enbart ett tankeredskap för barnen. Det vill säga de behöver inte längre använda fingrarna. Nu vet de hur fingertalen ser ut (en inre bild) och hur stort antalet är.
kan genom fingertalen och de konkreta symbolerna för fingertalen se, känna och uppleva mängden som en helhet.
FINGERTALEN 1 TILL 10
I
II
III
IIII
Det är viktigt att barnen genom att leka och laborera förstår och får lära sig fingertalen upp t.o.m. fem först, innan de bygger vidare till tio. Genom att låta dem göra och känna i olika lekar och laborationer brukar de själva upptäcka de stora likheterna mellan fingertalen och symbolerna för fingertalen. Lillfingret får symbolisera talet ett (I), lillfingret och ringfingret två (II), lillfingret, ringfingret och långfingret tre (III) osv. (se bilden). För att bilda talet fem ska barnen hålla ihop fingrarna på vänster hand och spreta med tummen, då bildas ett V. (Det är denna form som har stått modell för den romerska siffran fem.) Eftersom fingertalen och symbolerna för fingertalen är så lika är det också enkelt för barnen att både se, känna och förstå innebörden och sambandet mellan antalet och symbolerna för fingertalen. Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal.
Fingertalet 5 med sin V-form, är sedan basen för de återstående talen upp t.o.m. tio. Talen 6–10 är svåra att tänka sig utan att gruppera dem på något sätt, därför är det odelade femtalet ett effektivt hjälpmedel för barnen att skapa först yttre och sedan inre bilder av talen 6 till 10.
V
VI
VII
VIII
VIIII
X
Med fingertalen lär sig barnen både att se, känna och uppleva talen mellan 6 och 10 som 5 + någonting. Talet 6 blir hela handen + 1, talet 7 blir hela handen + 2 etc. (se bilden). Observera att i fingertalet för tio bildar tummarna symbolen för fingertalet. Det viktiga är att barnen inte fastnar i att räkna ”ett till ett” på fingrarna. Den här metoden hjälper barnen att lämna det förfarandet. I stället lägger vi den matematiska grunden, basen, för barnens fortsatta räknande och successiva abstraherande, och barnen
Språk- och mattelekar med Mamma Mu
INL_MAMMAMU_LH_2011.INDD 15
15
2011-07-28 13.19
Fingertalen blir efterhand till ”inre bilder” hos barnen. De har då blivit så medvetna om dessa inre bilder och bilderna har också blivit så tydliga att fingrarna inte längre behövs. Men under denna tid har de gett barnen en konkret och sensomotorisk introduktion och förståelse av antalen. Många barn har till en början svårt att förstå innebörden dvs. antalsmängden som är kopplad till de traditionella siffrorna (1–10). Därför underlättar det inledningsvis att använda de konkreta symboliska fingertalen. När du sedan märker att barnen har förstått innebörden av de traditionella siffrorna och kan tänka mer abstrakt, kan du successivt låta barnen gå över till dem. Det viktiga är att siffrorna har en konkret innebörd för barnen. Detta kan ske vid olika tillfällen. Anpassa därför övningarna efter var någonstans i processen varje barn befinner sig. Det är viktigt att barnen lär sig skriva de traditionella siffrorna på rätt sätt. Var noga med att visa dem hur man skriver siffrorna efterhand som ni stöter på dem. Gör precis som med bokstäverna och skriv uppifrån och ned.
0 1 2 3 1
2
1 2
8 9
När barnen har upptäckt det odelade femtalet i fingertalen, är det också viktigt att de får upptäcka samma tanke i andra femgrupperade material, t.ex. i femkronan och i enkronor. Annat konkret laborativt plock- och sorteringsmaterial, ”plockisar”, kan vara knappar, stenar, klossar, kastanjer, snäckor, eller geometriska former som också är en resurs i matematikundervisningen. Plockisarna kan barnen gruppera eller sortera efter t.ex. storlek, färg eller form. De kan också använda dem till att lägga mönster, jämföra och mäta. På det här sättet får alla barn möjligheten att själva se, göra, upptäcka och strukturera för att söka förståelse. Barnens tänkande måste alltid bygga på konkret förståelse, dvs. erfarenhet. För dig är det viktigt att försöka förstå hur varje barn resonerar och tänker.
Att möta barnet Barnen i en förskoleklass har ofta kommit olika långt i sitt matematiska tänkande. Det är därför viktigt att vi möter barnen utifrån deras förutsättningar och tidigare kunskaper. Det gör det också nödvändigt att vi ställer olika krav på dem genom att ge utmaningar som är individuellt anpassade. Vi lärare är vägvisare och måste ge varje barn tid att själv upptäcka. Ofta har vi vuxna alldeles för bråttom med att tala om hur det ska vara. Alla barn behöver gott om tid för att först själv få upptäcka genom att laborera, sortera, bygga, dela upp, sedan rita (dokumentera) och därefter, med stöd av sina egna teckningar i sin mattebok, få sätta ord på hur de tänkt genom att beskriva för någon annan. Då kommer de ihåg och kan!
Det är viktigt att alla barn får tilltro till sitt eget tänkande och sin egen förmåga att lära sig matematik. De ska uppleva att de kan använda det de har lärt sig i olika situationer.
16
Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal.
4 5 6 7
Vikten av konkret material som grund
Språk- och mattelekar med Mamma Mu
INL_MAMMAMU_LH_2011.INDD 16
2011-07-28 13.19
Matematiska begrepp Stapeldiagram är något som barn tycker om att jämföra och göra. Därför får de i några av mattelekarna jämföra och diskutera olika diagram, vilket kommer att ge dem mycket övning i matematik. Använda gärna diagram när ni pratar om olika saker, t.ex. vilken månad barnen är födda eller vilka husdjur de har. Genom att låta barnen sortera och klassificera på olika sätt övar de sin observationsförmåga. Det gör att de utvecklar sin förmåga att se detaljer, likheter och olikheter. Vi kan sortera på olika sätt – efter storlek, färg, form, tyngd, längd och volym. Vi kan också sortera efter våra sinnen, t.ex. känseln (hårt, mjukt, varmt, kallt), smaken (sött, surt, salt, beskt) eller hörseln (hårda, mjuka, låga, höga ljud). Det går att sortera det mesta som finns till hands: knappar, stenar, kastanjer, löv, logiska block osv. Sorteringslekarna går att variera på många sätt. Börja med att låta barnen sortera efter en egenskap åt gången. Knappar går t.ex. att sortera efter färg eller storlek eller om de är runda, fyrkantiga, släta, skrovliga osv.
Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal.
Idag använder vi inte längre ordningstal så ofta när vi pratar. Vi säger t.ex. att barnen går i ettan eller tvåan i stället för i första eller andra klass. Många barn har därför inte så stor erfarenhet av ordningstal och har svårt att förstå skillnaden mellan antal och ordningstal. Om vi t.ex. säger tre pennor, så menar vi alla tre pennorna, säger vi i stället ”den tredje pennan” så menar vi bara en penna, men den tredje i ordningen. I boken finns lekar där barnen får träna på ordningstalen. Att se olika sorters mönster är en annan grundläggande kunskap inom matematiken. I matematiken förekommer det ofta mönster, t.ex. i multiplikationstabellen och i olika talföljder. Mönster skapas när något upprepar sig och finns överallt i vår vardag, det gäller bara att upptäcka dem. Genom att visa barnen hur ett två-mönster och tre-mönster är uppbyggt och låta dem leka och laborera med olika mönster lär de sig hur ett mönster upprepas om och om igen.
Den kommutativa lagen Kommutativ betyder byta ut. I den kommutativa lagen arbetar man med samma summa men byter ut termerna (talkamraterna). Ett exempel på detta är talet 4 som då blir: 4 plus 0, 3 plus 1, 2 plus 2, 1 plus 3, 0 plus 4. Detta och de olika talkamraterna får barnen utforska i övningarna ”Prova och laborera” där de sedan också kommer att få dokumentera sina olika kombinationer i sina matteböcker.
Matteprat i vardagen Det är bra om barnen får arbeta i par eller smågrupper som är relativt homogena. De ges då tillfälle att prata matematik och upptäcka att problem kan ha flera olika lösningar. Uppmuntra också barnen att formulera egna frågor. Lyft fram vardagsmatematiken med barnen genom att t.ex. räkna hur många flickor och pojkar det finns i gruppen, eller hur många trappsteg i trappan. När ni är på utflykt kan ni tala om hur dags ni åkte, hur mycket biljetten kostade eller när ni ska åka hem. På bussresor kan ni räkna röda eller blå bilar, svarta kappor, barnvagnar osv. Visa att matematiken finns runt omkring barnen. Kunskapen om hur de 10 bastalen i vårt system kan delas upp eller sättas samman är förutsättningen för barnens utveckling av ”räknefärdigheten”. Svara alltid på barnens frågor om både bokstavsformer, stavning och räkning. Frågorna kommer nämligen alltid i rätt tid i deras utveckling.
Språk- och mattelekar med Mamma Mu
INL_MAMMAMU_LH_2011.INDD 17
17
2011-07-28 13.19
Språk- och mattelekar med Mamma Mu FÖR FÖRSKOLEKLASS
visar här med lust och lek barnen vägen in i både språkets och matematikens värld. Bokens språk- och mattelekar förbereder barnen för en riktigt bra skolstart. Språklekarna bygger på Bornholmsmodellen och mattelekarna tar sin utgångspunkt i Dagmar Neumans pedagogik där händerna och fingertalsbilderna konkret åskådliggör antalsbegreppen. MAMMA MU OCH KRÅKAN
I inledningen beskrivs teorin bakom materialet och hur du kan arbeta med de olika delarna i klassrummet. Därefter följer sex perioder med språk- och mattelekar som ni kommer att arbeta med under ett helt läsår. Lekarna varvas med högläsning ur boken Mamma Mu och Kråkan, språkliga och matematiska samtal kring Sven Nordqvists underbart myllrande storbilder, ramsor, sånger, dramatiseringar och uppgifter i Min bok, i vilken barnen får visa och dokumentera vad de lärt sig. I materialet ingår också ett rikligt kopieringsmaterial med bildkort, fingertal och ramsor. Författarnas ambition är att i lekar och roliga övningar i språk och matte inspirera och väcka barnens nyfikenhet och ge dem en positiv och stabil grund att stå på inför skolstarten. Denna nya upplaga är i färg och innehåller en helt ny disposition, nya språkoch mattelekar samt nya övningar för barnen i Min bok. MATERIALET INNEHÅLLER FÖLJANDE DELAR
Lärarhandledning med kopieringsunderlag Min bok Sex storbilder Cd med åtta visor och sångtexter Högläsningsboken Mamma Mu och Kråkan Dockorna Mamma Mu och Kråkan
m Eva Fylking har arbetat som lågstadielärare, speciallärare och dyslexipedagog. Eva Wirmark är förskollärare och har arbetat många år i förskoleklass.
ISBN 978-91-27-41740-3
9 789127 417403
OMS_MAMMA MULH_REV.INDD 2
2011-07-28 13.16