9789151850719

trädgårdsvisionen – om hur Hannus trädgårdsliv har förändrats genom ”tjugo självgrävda år”. växtharmonier – om att växterna ska prata med varandra. ”Själv ska jag sitta still och lyssna till det vackra.” om grusade ytor, stenplattor och tanken med gångarna – att skapa mellanrumsformer och siktlinjer.

trädgårdsväder vi gärna varit utan – om regn och rusk, översvämningar och stekande sommarhetta. briljant i september och vackrast i oktober. vinterblickar – strukturer som gör att trädgården är vacker även om det faller, eller inte faller, snö.

www.prismabok.se

trädgårdsvisioner

om en magisk plats i trädgården, sakral med stenbord och pelare av pudervita himalajabjörkar.

hannus trädgårdshistoria kantas av gyllene stunder och glömda misslyckanden ...

Trädgårdsvisioner rymmer 20 års erfarenhet och förmedlar konsten att få vackra rabatter som fungerar. Mängder av lättodlade växter att kombinera för en blommande trädgård från vår till sen höst. Det handlar om lökar, perenner, buskar och små som stora blommande träd!

Om mellanrumsformer i trädgården, t.ex. gångar och terrasser, som ger möjlighet att betrakta rabatterna från långt håll. ”Jag vill att mina planteringar ska vara som en havsutsikt, något vilsamt för ögonen – länge”, säger Hannu och påpekar också vikten av att förena trädgården med naturen.

Han har en stor tomt och kan ta ut svängarna, men hans planteringar, resonemang och system är enkla att överföra till små trädgårdar.

hannu sarenström

Trädgårds visioner

Foto: Rickard Eriksson

hannu sarenström

Ur bokens innehåll:

hannu sarenström är författare och fotograf, bosatt på Kinnekulle. Trädgårdsinspiratör och TV-personlighet. Han reser runt i Sverige och håller populära föredrag om trädgårdsodling och har under flera år arrangerat välbesökta trädgårdsutställningar bl.a. på Sofiero.

Tidigare böcker: Rimfrost och trädgårdsdrömmar (1997, pocket 2003), Vårkänning (2000), Trädgårdsmagi (2003), Hannus mat (2005) och Vinterkalas (2006).

H A N N U S A R ENST RÖ M

Trädgårds visioner Gyllene stunder och glömda misslyckanden

Rabattiris ’Silver Edge’ och tuvtåtel ’Goldtau’ ger en skir kombination där irisens blå färg förstärks av tuvtåtelns ax.

Prisma Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm www.prismabok.se Prisma ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 © 2009 Hannu Sarenström, text och foto och Prisma Författarporträtt: Rickard Eriksson Redaktör: Ingegärd Bodén Formgivning: Karin Almlöf Prepress: Fälth & Hässler, Värnamo Tryckt i Slovenien 2009 isbn 978-91-518-5071-9

Hurra till 20 år!

Om du läser dessa rader i maj 2009 blir du per automatik en del av mitt 20 årsjubileum, eftersom det var i maj 1989 som jag närmade mig trädgårdsvärlden. Då precis nyutkommen från en nattklubb hamnade jag på Kinnekulle för en kort vistelse i ett hyrt sommarhus, utan tanke på trädgård. Nu inser jag att tjugo trädgårdsår, fyllda av nyfikenhet och grävarlust, inte på något vis är tillräckligt! Det är fortfarande lika roligt, fast på ett annat sätt – mer spännande och ibland insiktsfullt, men svårare.

Om jag då 1989 hade anat vad som skulle ske, hade jag kanske inte grävt mig denna väg. Jag menar, hur töntigt var det inte med trädgård på åttiotalet, ja rent av en bra bit in i nittiotalet ansågs det nästan förlöjligande med krökta ryggar och jordsvärtade händer. Och för att inte tala om namnlapparna med svåruttalade latinska namn, som bara de invigda hade en relation till. Jag behöver väl knappast tillägga att allt detta har förändrats och att det till och med anses särskilt fint att arbeta med trädgård, nästan en aning naturreligiöst. En del trädgårdspersonligheter har till och med blivit hypade som trädgårdsgudar, sprungna ur samma mylla som människan alltid vandrat på, möjligen numera något förbättrad.

Namnlistan kan göras lång, olika trädgårdshjältar har berört oss på många sätt och många av dem har skrivit in sig i trädgårdshistorien genom växtfynd. Själv hittade jag av en slump fyllda kungsängsliljor under en kastanj på Gotland. Just då insåg jag inte vad det var jag hade hittat, men botanisterna i Göteborg fick syn på den unika prakten och reste dit. Nu finns de till allmän beskådan på Botaniska trädgården i Göteborg, och jag har skrivit in mig i trädgårdshistorien och blivit en ”legend”!

Lika väl som andra gör pilgrimsfärder till konstmuseer, gör trädgårdsmänniskor samma sak fast till trädgårdar! Suget efter inspiration och möjligheter tycks vara oändligt.

Välkommen in till mina trädgårdsvisioner.

Hannu Sarenström

Fritillaria meleagris ’Hannu’ finns även som vit! De är inte fröäkta, men då och då blir de fyllda. Jag kan inte påstå att de är vackrare än de vanliga, men de är unika. Det roliga med att hitta en växt är att jag kan brösta mig tillsammans med trädgårdshistoriens berömda herrar. Jag som bara stannade till för att göra ett naturbehov. Numera vet jag att det också finns en lokal med fyllda kungsängsliljor i Nossebro, dit är det mycket närmare!

Sidan 1: Sublim enkelhet kan vara doftande rosor av sorten ’Schneewittchen’. Vitheten i de kritade växthusglasen och den gröna buxbomshäcken förstärker skönheten.

Titelsidan: Honungslökens vackra fröställningar i ett dis av tuvtåtel.

Min trädgårdshistoria kantas av gyllene stunder och glömda misslyckanden hur många gånger har du förfasats över gamla planteringsminnen som du gjort? Det har i alla fall jag gjort oräkneliga gånger! Många exempel har jag förträngt effektivt, men mitt trädgårdsliv har kastats fram och tillbaka mellan lust och ideal. Vill jag ha en skir romantisk naturupplevelse eller ett oemotståndligt koloristiskt överdåd? Eller möjligen båda delarna samtidigt?

För de flesta är det svårt att vara genomkonsekvent i början av trädgårdsgärningen, i alla fall när lusten går på högvarv och inspirationen är som störst, alltså just då när ”tabbarna” uppstår.

Tack och lov är de flesta tabbar inte omedelbara katastrofer. Men om de läggs till den långa listan av borttagna trädgårdsupplevelser, blir det uppenbart att en stor del av våra trädgårdsdagar går åt till att förändra sådant som inte blev bra. (Hm, det låter misstänkt likt det vanliga livet – trädgården är med all säkerhet en spegelbild av vårt själsliga inre, en sammanfattning som möjliggör tanke, känslo- och viljeliv, med mycket självkommunikation i rabatten).

Om jag hade använt all den energi som behövts för att pröva, titta och göra om, hade samtliga delar av mitt liv varit enklare, men ack så förutsägbart resten hade varit. Utan tvekan hade jag missat många möten, jungfruliga trädgårdstankar och bombastiska upplevelser.

Sådana som är omedelbara och handlar om enkla saker som välbefinnande och upptäckarglädje. Det kan tyckas löjligt, men jag minns fortfarande när jag kom mycket nära ett lejongap och upptäckte varför de kallas så. En sensation i mitt tycke, att resten av världen redan visste vad jag just hade kommit på, hade ingenting men min upptäckt

Motstående sida: I min trädgårdsungdom prövade jag många växter, även sådana som inte var kalktoleranta. De växte fint i några år, men kom att föra en tynande tillvaro i den kalkrika jorden. Numera har jag fogat mig i situationen och väljer bort dem som inte trivs med den naturliga förutsättningen. Men så klart blir jag sugen när jag står inför en blommande hybridmagnolia ’Leonard Messel’. Hybridmagnolior blommar redan som unga buskar, och en vit form heter ’Merrill’.

Följande uppslag: Det roliga med att göra trädgårdsutställningar, är att man får pröva sina tankar fullt ut. Här är det perennplanteringar i köksträdgården på Sofiero, se s.36.

13

14

15

Självklart blir inte alla planteringar trädgårdens vackraste. Men det är ändå viktigt att pröva sina funderingar, det värsta som kan hända är att du får plantera om. Jag låter synintrycket mogna en tid. Här syns resultatet av min nyfikenhet att hitta ett sammanhang för astilbens rosa blomplymer.

16

att göra! Jag till och med visade min upptäckt för en välmeriterad trädgårdspersonlighet, denne bara suckade, sött!

Jag vet att trädgård och dess gestaltning handlar om den egna resan, men det kan ta lång tid att komma fram till den helhet som känns rätt med den man är. Trädgårdstankar behöver prövas många gånger för att man ska komma fram till upplevelsen som blir större än den man hade tänkt från början.

Till skillnad från tidigare, styr jag numera bort min växtsentimentalitet så långt det bara går. Ibland kan det kännas som ett stålbad, i alla fall när det betyder att jag måste gräva upp favoritväxter, bara för att de stör och bråkar i rabatten! Men jag vill påstå att min trädgårdsupplevelse har berikats av bestämdheten och att mina betraktelsenjutningar blivit många fler.

Min gamla trädgård bestod av sammanhangslösa kärleksupplevelser utan tankar på form, färgbalanser och uthållighet. Det var den enskilda favoriten som stod för upplevelsen, och jag kunde ägna dagar åt att betrakta varje växt. Men detta var på den tiden när den omedelbara lusten och min oinskränkta förtjusning, både tyngde och bejakade hela min trädgårdsgärning. Men jag är ändå glad för att jag hamnade på den namnlappskantade vägen, det har givit mig en bred erfarenhet och växtkunskap, samt sega grävarmuskler.

Idag ser jag mina växter och min trädgård som ett material, vilket förenklar sökandet. Detta betyder visserligen att min trädgård blivit en grön verkstad, där växtmöten och växtföljder tålmodigt prövas fram till nya sammanhang. Det betyder också att jag fortfarande bejakar möjligheten till att pröva, titta och göra om!

Att trädgården är en ständig utvecklingsprocess håller nog de flesta med om. Vi gör det på olika vis, men grunden och lusten är densamma. I min trädgårdsvision strävar jag efter naturens självklara sätt att forma sig. Det kan vara så enkla saker som hur ljuset spelar i växternas strån, blommor och stjälkar eller hur olika slags växter bildar harmonier. Men det är inte meningsfullt att kopiera naturen, snarare handlar det om att stöpa om den till en kulturform, eller som många säger: bejaka sin ursprungliga längtan till naturen. Hm, jag som bor mitt i naturen, varför skulle jag längta efter den?

I trädgårdsböcker och tidningar framkommer det sällan att arbetet med att skapa en trädgård är tungt och slitsamt, och att man nästan aldrig kommer fram till sina mål. Och skulle man göra det, kan man vara säker på att mållinjen flyttats fram när du grävt klart. Att spadtagen blir fler är bara positivt, fast de kan verkligen kännas Sisyfosiska.

(Kung av Korint som dömdes för att försökt lura döden, till att för evigt rulla upp en sten till en bergstopp. Trädgården kan förefalla att vara på samma vis, dock lite enklare.) Och eftersom att trädgårda i allra högsta grad är en kreativ handling med djupa kulturdimensioner, faller det sig naturligt att varje spadtag skapar nya tankar om utveckling. Dock inte alltid åt önskat håll, fast det var ju det där med att vara människa …

Kan man då utan utbildning och erfarenhet designa eller formge sin trädgård själv? Självklart kan du det, möjligen tar det längre tid innan du kommer fram till en fungerande helhet, men så har många av de berömda klassikerna vuxit fram. Visserligen ofta med grävhjälp, men utan driften som funnits och fortfarande finns hos starka personligheter, hade dagens mångfald av nya och gamla trädgårdsrysare inte funnits. Och om du tar till dig kulturen och tänker dig in i framtiden, kan trädgårdsspannet te sig svindlande, eftersom det ännu inte går att se en avmattning av trädgårdslusten och dess visioner, hurra för framtiden!

Idag finns det en mängd människor som kallar sig trädgårdsdesig-

17

ners, du ser dem i tidningar, tv och böcker och ibland kan det kännas som att de/vi har tagit över tyckarrollen i din trädgård. Du som jag ser säkert många vackra bilder av trädgårdar, oftast är de bara ett utsnitt av verkligheten och runt omkring bilden kan kaoset råda. Och utställningsträdgårdar, som t.ex. på Chelsea Flower Show i London, är skapta för att fungera under några få dagar. Man har bakat ihop vår med försommar och hela säsongen kan blomma samtidigt! Det är inte konstigt om du blir knäckt av utställningsbilder, men många av trädgårdarna är orealiserbara drömmar, även om de ger inspiration.

I Sverige har vi haft turen att få uppleva trädgårdsutställningar som sträcker sig över en lång tid, där finns det alltid mycket inspiration att hämta.

Visserligen ser jag mig inte som en trädgårdsdesigner och jag är absolut inte en långutbildad landskapsarkitekt eller ingenjör, all respekt till dem. Men som självgrävd trädgårdsmänniska vill jag ändå vara med och inspirera dagens trädgårdskultur, annars vore det meningslöst för mig att skriva om trädgård. Det är inte konstigare än att jag också skriver kokböcker. Förvisso har jag ungefär halva livet arbetat med de bästa krögarna runt om i landet. Jag ser en stor likhet mellan köks- och trädgårdslusten, det gäller bara att hitta ett sätt som fungerar i vardagen. Och att man inte knäcker sig med komplicerade ingredienser, eller skötseldetaljer som ogräs eller svåra rabatter med fel valda växter som ställer till det. Hm! Jag vill realisera mina trädgårdsvisioner och behålla dem för framtiden. Att laga mat kan vara lika vilsamt som att trädgårda, en meditativ handling som samlar tankarna.

Privat roas jag av att driva min trädgård så långt det är möjligt.

Ibland går det lite för långt, men jag kan inte låta bli att pröva tanken.

Genom åren har jag i utbildningssyfte gjort många versioner av samplanteringar och växtföljder med olika slags uttryck. Och detta har berikat mig med en stor erfarenhet i växters beteende, och hur jag på bästa möjliga sätt kan utnyttja deras karaktärsdrag för att få ut mesta möjliga skönhet. Jag har förmånen att få göra publika planteringar, vilket har givit mig möjligheter att pröva mina självgrävda tankar i olika versioner och större sammanhang. Detta betyder visserligen att jag då arbetar med andras pengar, men det betyder också att jag inte vill stå och skämmas för sådant som inte fungerar mer än på en still-

18

bild. Samtliga planteringsförslag som du kommer att finna i boken är realiserade med erfarenhet under en längre tid, sedan är det smaken som avgör vilken väg du vill gå eller tar till dig. Jag minns att jag förr avskydde ord som avhållsamhet, många av varje. Numera förstår jag sammanhangen i orden och ser att det blir bättre, det gäller bara att vara på rätt plats i resan. Vi måste alla gå våra egna vägar genom lusten, dock behöver alla inspireras för att senare träffas och utbyta erfarenheter och idéer vid det generationslösa målsnöret.

Ett ljuvt landskap av kirgislök, aklejruta, akantus och vitmalört under ett dis av stort fjädergräs.

Men denna kombination betyder vår och sommar samtidigt. Så är det alltid på Chelsea Flower Show, men visst bjuder det till inspiration.

Följande uppslag: År 2008 var det Göteborgs Lustgårdar som stod för inspirationen, och det var många av oss som önskade oss de liggande granithällarna från Trädgårdsföreningen, till våra trädgårdar.

19