Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm rabensjogren.se © text: Andrea de La Barre de Nanteuil, 2014 © bild: Lovisa Burfitt, 2014 Formgivare: Emilie Crispin Ekström Tryckt i Lettland 2014 isbn 978-91-29-69006-4 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
andrea de la barre de nanteuil lovisa burfitt
Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm rabensjogren.se © text: Andrea de La Barre de Nanteuil, 2014 © bild: Lovisa Burfitt, 2014 Formgivare: Emilie Crispin Ekström Tryckt i Lettland 2014 isbn 978-91-29-69006-4 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
andrea de la barre de nanteuil lovisa burfitt
itt i paris, inte långt från floden Seine, ligger en lång och bred gata, avenue des Temps Perdus. Gatan kantas av grönprickiga träd som växer i varsin liten sandcirkel där franska hundar lägger en och annan crotte. Mitt på avenue des Temps Perdus ligger ett vackert gammalt hus, och högst upp i det huset bor Mademoiselle Oiseau. Lyfter man på hakan och tittar upp mot våningen svajar huset nästan. Inte bara för att det är så högt utan också för att Mademoiselles alla fåglar och katter och konstiga balkongmöbler gör att det känns lite snurrigt. Det ser ut som om det ligger en hatt på huset. En somrig, rolig halmhatt som vill flyga i väg med fåglarna och katterna och de svarta balkongräckena som ett spetsbroderat band.
itt i paris, inte långt från floden Seine, ligger en lång och bred gata, avenue des Temps Perdus. Gatan kantas av grönprickiga träd som växer i varsin liten sandcirkel där franska hundar lägger en och annan crotte. Mitt på avenue des Temps Perdus ligger ett vackert gammalt hus, och högst upp i det huset bor Mademoiselle Oiseau. Lyfter man på hakan och tittar upp mot våningen svajar huset nästan. Inte bara för att det är så högt utan också för att Mademoiselles alla fåglar och katter och konstiga balkongmöbler gör att det känns lite snurrigt. Det ser ut som om det ligger en hatt på huset. En somrig, rolig halmhatt som vill flyga i väg med fåglarna och katterna och de svarta balkongräckena som ett spetsbroderat band.
gentligen är det ingen som känner Mademoiselle Oiseau. Folk bara vet att hon bor där uppe. En del säger att hon har bott där i hundra år. Men det verkar konstigt för när man ser henne på balkongen ser hon inte ens gammal ut. Mademoiselle Oiseau är som en blandning av flicka och tant. En smal liten blandning med stora, yviga lockar. I håret har hon en hel uppsättning av fjädrar, paljetter, flor och fågelbon. En granne säger sig till och med ha sett henne med en uppstoppad hermelin bakom örat. Men det var kanske bara en av hennes katter som ville göra sig till. Under allt det spretiga tittar två stora, sotiga ögon och en körsbärsmun fram. Målad som en stumfilmsaktris är hon minsann. Men hon är långt ifrån stum. Då och då kommer en lång harang franska svordomar nerdimpande framför någon oskyldig typ på gatan. Mademoiselle älskar svart, ändå lyser det om henne. Kring hals och handleder virar hon meterlånga pärlhalsband som skiner och gör små hoppfulla ljud. Det ser ganska tungt ut, allt det där i håret och pärlorna, ändå rör hon sig lika smidigt som en katt i sina skyhöga klacka-skor. Nej, inte kan Mademoiselle Oiseau vara hundra år.
11
gentligen är det ingen som känner Mademoiselle Oiseau. Folk bara vet att hon bor där uppe. En del säger att hon har bott där i hundra år. Men det verkar konstigt för när man ser henne på balkongen ser hon inte ens gammal ut. Mademoiselle Oiseau är som en blandning av flicka och tant. En smal liten blandning med stora, yviga lockar. I håret har hon en hel uppsättning av fjädrar, paljetter, flor och fågelbon. En granne säger sig till och med ha sett henne med en uppstoppad hermelin bakom örat. Men det var kanske bara en av hennes katter som ville göra sig till. Under allt det spretiga tittar två stora, sotiga ögon och en körsbärsmun fram. Målad som en stumfilmsaktris är hon minsann. Men hon är långt ifrån stum. Då och då kommer en lång harang franska svordomar nerdimpande framför någon oskyldig typ på gatan. Mademoiselle älskar svart, ändå lyser det om henne. Kring hals och handleder virar hon meterlånga pärlhalsband som skiner och gör små hoppfulla ljud. Det ser ganska tungt ut, allt det där i håret och pärlorna, ändå rör hon sig lika smidigt som en katt i sina skyhöga klacka-skor. Nej, inte kan Mademoiselle Oiseau vara hundra år.
11
ademoiselle oiseau går aldrig ut. Inte ens för att köpa en croissant eller den purjopaj som hon äter till lunch varje dag. Hon skickar en av sina fyrtiotvå katter, Señorita Chachacha, den enda hon riktigt litar på. Varje dag när klockan visar kvart över ett skuttar Señorita Chachacha ner från sin sammetsstol, plockar upp en liten svart, flätad korg med tänderna och slinker ut genom ytterdörren. Eftersom hon är katt tar hon trapporna och inte hissen. I korgen ligger en lapp med Mademoiselle Oiseaus beställning:
ademoiselle oiseau går aldrig ut. Inte ens för att köpa en croissant eller den purjopaj som hon äter till lunch varje dag. Hon skickar en av sina fyrtiotvå katter, Señorita Chachacha, den enda hon riktigt litar på. Varje dag när klockan visar kvart över ett skuttar Señorita Chachacha ner från sin sammetsstol, plockar upp en liten svart, flätad korg med tänderna och slinker ut genom ytterdörren. Eftersom hon är katt tar hon trapporna och inte hissen. I korgen ligger en lapp med Mademoiselle Oiseaus beställning:
När Señorita Chachacha har tassat nerför de sex trapporna, måste hon vänta på att någon går in eller ut genom porten så att hon kan komma ut på avenyn. Ibland dröjer det så länge att hon slumrar till med huvudet i korgen. Men när hon väl är ute på trottoaren går det undan. Señorita Chachacha sicksackar mellan bilarna som far fram på avenue des Temps Perdus, och när hon har kommit över till andra sidan krafsar hon på dörren till Boulangerie Bouboulle. Monsieur Dufour öppnar genast: – Mon Dieu, Mon Dieu, säger han. Att du överlevde i dag också! I den här dåraktiga trafiken. Monsieur Dufour är alltid lika orolig att Señorita Chachacha ska missbedöma avståndet och krossas under en bil. Det är trevligt att ha en katt som kommer med beställningar. Han har aldrig träffat Mademoiselle Oiseau, men några gånger har han fått en skymt av henne. Det ser ut att vara en fin liten dam. Annorlunda men fin.
När Señorita Chachacha har tassat nerför de sex trapporna, måste hon vänta på att någon går in eller ut genom porten så att hon kan komma ut på avenyn. Ibland dröjer det så länge att hon slumrar till med huvudet i korgen. Men när hon väl är ute på trottoaren går det undan. Señorita Chachacha sicksackar mellan bilarna som far fram på avenue des Temps Perdus, och när hon har kommit över till andra sidan krafsar hon på dörren till Boulangerie Bouboulle. Monsieur Dufour öppnar genast: – Mon Dieu, Mon Dieu, säger han. Att du överlevde i dag också! I den här dåraktiga trafiken. Monsieur Dufour är alltid lika orolig att Señorita Chachacha ska missbedöma avståndet och krossas under en bil. Det är trevligt att ha en katt som kommer med beställningar. Han har aldrig träffat Mademoiselle Oiseau, men några gånger har han fått en skymt av henne. Det ser ut att vara en fin liten dam. Annorlunda men fin.
En dag skriver Monsieur Dufour en egen lapp som han lägger ner tillsammans med paketen i korgen:
Katten kommer tillbaka en timme senare med svar från Mademoiselle Oiseau. Hon har skrivit som om det gällde någon annan:
Monsieur Dufour frågar inte om middagsmat någon mer gång. Det konstiga är att han aldrig ser henne gå ut, inte den kvällen eller någon annan heller. Hon måste flyga ut genom fönstren som fåglarna sina, tänker han och äter upp några chokladdoppade apelsinskal som ingen velat köpa.
16
En dag skriver Monsieur Dufour en egen lapp som han lägger ner tillsammans med paketen i korgen:
Katten kommer tillbaka en timme senare med svar från Mademoiselle Oiseau. Hon har skrivit som om det gällde någon annan:
Monsieur Dufour frågar inte om middagsmat någon mer gång. Det konstiga är att han aldrig ser henne gå ut, inte den kvällen eller någon annan heller. Hon måste flyga ut genom fönstren som fåglarna sina, tänker han och äter upp några chokladdoppade apelsinskal som ingen velat köpa.
16
iitt i paris ligger avenue des Temps Perdus. Där, högst upp i ett vackert gammalt hus, bor Mademoiselle Oiseau med alla sina katter, fåglar, pärlhalsband och vackra klänningar. I samma hus bor Isabella. En dag efter skolan råkar hon trycka på fel hissknapp och dras plötsligt in i Mademoiselle Oiseaus våning. Hon hamnar i en egendomlig värld med tusentals lådor och hemliga rum. Mötet blir början till en viktig vänskap för dem båda. I den gamla Parisvåningen verkar tiden ha stått stilla – eller tagit en sagolik vändning.