Nina Bodén & eres Klasson
Psykiatri
Nina Bodén & eres Klasson
Förord
I din yrkesroll kommer du att möta människor i utsatta situationer som är i behov av stöd och vård. Denna bok ger dig de förutsättningar och kunskaper du behöver för att kunna bemöta, vårda och kommunicera med patienterna efter deras olika behov. Lärdomarna ger dig trygghet och hjälper dig att få förståelse för individen samt utveckla ett förhållningssätt som bygger på respekt, lyhördhet och empati. Med kunskap om psykisk hälsa och olika psykiska sjukdomstillstånd får du också möjlighet att utveckla din förmåga att kunna planera och genomföra de arbetsuppgifter som yrkesrollen kräver.
Läromedlet bygger på Skolverkets mål för kursen Psykiatri 1 och 2. Boken går igenom psykiatrins historia och utveckling fram till idag – hur historien har påverkat lagar och bestämmelser i psykiatrin, vilka faktorer och förklaringsmodeller som påverkar människors psykiska hälsa, vanliga psykiatriska tillstånd och diagnoser och omsorgsprocessen kring psykiska sjukdomar. Boken behandlar även suicidprevention och hur man arbetar med barn och unga som lever med föräldrar som har psykisk ohälsa.
Varje kapitel innehåller flera verklighetsanknutna fallbeskrivningar med tillhörande reflektionsfrågor. Samtliga kapitel avslutas med sammanfattning, tips på vidare läsning och lyssning, fördjupningsfrågor och APL-uppgifter.
Innehåll
Vanliga psykiatriska tillstånd100
Kriser och dess olika faser102
Ångest – oro, frustration och panik105
Fobi – stark rädsla109
Tvångssyndrom och hur det påverkar vardagen111
Utmattningssyndrom – när orken tar slut114
Missbruk och beroende118
Depression – från lätt till svår132
Ätstörningar – tankar på mat, kroppen och vikt137
Självskadebeteende143
Suicid och suicidförsök146
Prevention – att förebygga psykisk ohälsa76
Psykisk ohälsa hos äldre151
Psykisk ohälsa hos barn och unga152
Omsorgsprocessen och bemötandet158
Omvårdnadsprocessens olika steg160
Kommunal socialtjänst – en stödverksamhet vid olika psykiatriska behov162
Att hantera många kontakter166
I mötet med patienten – ett gott förhållningssätt169
Psykiatrins utveckling fram till idag178
Psykiatrisk vård på 2000-talet180
Bestämmelser och lagar inom psykiatrin183
PTSD – posttraumatiskt stressyndrom267
Behandling och planering274
Läkemedelsbehandling 276
Psykologiska behandlingsmetoder279
Psykosociala insatser282
Kommunikation som behandling285
Samordnad individuell plan, SIP293
Samverkan med närstående295
Suicidprevention – att förebygga och förhindra självmord304
Förebygga suicid i vården306
Nationellt suicidpreventivt arbete314
Nationellt centrum för suicidforskning och prevention, NASP318
Ideella organisationer och föreningar som arbetar med suicidprevention319
Barn till föräldrar med psykisk sjukdom326
Förhållningssätt och bemötande när barn är inblandade328
Insatser, stöd och stödverksamheter riktade till barn och ungdomar331
Loggbok för APL343
Psykiatri – en historisk
Psykiatrin i vår tid präglas av alla människors lika värde. Men så har det inte alltid varit – på 1800-talet användes tortyrliknande metoder för att bota dem som ansågs vara psykiskt sjuka, och i mitten av 1900-talet tvångssteriliserades personer som ansågs lida av sinnessjukdom. Under lång tid ansågs det skamligt att bli psykiskt sjuk, så det doldes ofta för omgivningen.
I detta kapitel får du en historisk tillbakablick och bakgrunden till varför psykiatrin ser ut som den gör idag.
E Psykiatrins historiska utveckling och hur det format dagens psykiatri och syn på psykisk sjukdom.
Centralt innehåll • NIVÅ 1
Konstnären Vincent van Gogh (1853–1890) vårdades periodvis för psykisk ohälsa. Bilden är från en interaktiv utställning av hans mästerverk.
Psykiatrins mörka för utna
Psykiatrins historia är i stora delar skrämmande och grym.
Den hjälper oss samtidigt att förstå varför okunskapen om och rädslan för psykisk ohälsa är så stor. Vi har alltid fascinerats av och förfasats över de personer som upplever verkligheten och sig själva på ett annat sätt än vad som anses normalt. Det har lett till att människor har isolerats i sina hem, stötts ut från samhället och fått utstå fruktansvärda behandlingar.
Idag vet vi mycket mer om vilka behandlingar och bemötanden som fungerar. Historien är nu en viktig påminnelse om varför de som arbetar inom psykiatrin ska utgå från alla människors lika värde.
Vår syn på psykisk ohälsa och hur vi benämner en person som har en psykiatrisk diagnos har förändrats genom åren. Det har även behandlingsmetoder och sättet vi organiserar vård och omsorg på.
Det antika Grekland och fyrsaftsläran
I antikens Grekland isolerade man människor med psykisk ohälsa från resten av samhället. Människosynen var sådan att man ansåg att de sjuka var galna, därför gömdes de ofta undan i sina hem. Under denna tid hade läkarna Hippokrates och Galenos teorier om varför sjukdom uppkom. Kropp och själ skulle botas, inte behandlas.
Hippokrates – läkekonstens fader
Hippokrates (cirka 460–370 före vår tideräkning) levde i antikens Grekland och är idag känd som läkekonstens fader. Hippokrates utvecklade teorin om att människor bestod av fyra olika kroppsvätskor: blod, gul galla, svart galla och slem. Hans teori kallas fyrsaftsläran. Hippokrates menade att sjukdom berodde på en
människosynen synen på andra människor och deras egenskaper, möjligheter och begränsningar
Staty föreställande Hippokrates i staden Larissa.
obalans mellan dessa vätskor och att sjukdomarna kunde botas med drycker av olika örter eller genom att man fick den sjuka att kräkas.
Fyrsaftsläran beskrivs bland annat i de Hippokratiska skrifterna, som är en samling med cirka 60 medicinska skrifter av olika författare från antiken. Inte förrän på 1800-talet ersattes läran av andra teorier.
Motivet på den antika vasen föreställer åderlåtning.
Galenos och själens mående
Läkaren Galenos (129–199 efter vår tideräkning) vidareutvecklade teorin om fyrsaftsläran genom att koppla samman de fyra kroppsvätskorna med själens mående. Han ansåg att obalanser i kroppens vätskor inte bara påverkade det fysiska måendet, utan även det psykiska. Galenskap skulle på så sätt botas om balansen mellan vätskorna återställdes. Den sjuka fick därför utföra olika rörelser, förändra sin kost, laxeras eller åderlåtas.
Humoralpatologin
Från fyrsaftsläran utvecklades olika grenar inom den medicinska vetenskapen, däribland humoralpatologin. Grunden till denna gren var densamma som den Hippokrates hade om obalans av kroppens vätskor. Nu kopplade man samman beteenden med kroppens funktioner.
E Gul galla kopplades samman med hetsighet.
E Svart galla kopplades samman med känslighet.
E Slem kopplades samman med tröghet och likgiltighet.
E Blod kopplades samman med livlighet och sorglöshet.
laxeras få tarmen rensad från avföring åderlåtning att tömma en person på blod för att därigenom rena blodet
medeltiden historisk period
mellan cirka år
1000 och 1520 e.v.t
Människosynen under medeltiden
Under medeltiden växte en annan teori fram parallellt med fyrsaftsläran – teorin om syndastraffet. Enligt denna syn trodde man att psykisk sjukdom kunde bero på att man var besatt av onda andar och att sjukdomen var Guds straff för att man hade syndat. Teorin uppkom främst ur den judiskkristna traditionen. För att bota den psykiskt sjuka använde man olika former av örtdrycker med mera. De sjuka ansågs samtidigt vara galna och hölls antingen isolerade i hemmet eller stöttes ut från den stad eller by de levde i.
Helgeandshus
Under medeltiden fanns vårdinrättningar för fattiga, gamla och sjuka personer. Här fick även de psykiskt sjuka bo. Dessa boenden kallades för helgeandshus.
Vädersolstavlan
är en avbildning av Stockholm på medeltiden. I utkanten av staden låg ett helgeandshus.
På 1500-talet ändrade man benämningen på helgeandshus till hospital. Psykiskt sjuka vistades på några av hospitalen, men de flesta hölls hemma. Under mitten av 1800-talet kom dessa hospital att bli statliga och kallas för mentalsjukhus, nu med inriktning på patienter med psykisk sjukdom.
Synen på psykisk sjukdom under 1600- och 1700-talen
På 1600-talet växte sig naturvetenskapen stark. Vetenskapsmän försökte bland annat hitta förklaringar till varför man blev psykiskt sjuk och hur sjukdomarna kunde botas. I slutet av 1700-talet ansågs psykisk sjukdom inte längre vara ett straff från Gud utan ett beteende som kunde ändras.
Behandlingsmetoder
De behandlingsmetoder som användes botade inte någon utan handlade mest om att förvara personer. Det gjorde man till exempel genom att kedja fast människor i väggen eller låsa in dem i dårkistor eller celler.
En dårkista var en bur eller en cell för ”galningar” och ”obotliga sinnessjuka”. Buren på bilden står idag i Hospitalsmuseet i Vadstena och användes för att transportera sjuka personer.
sexuellt lössläppt någon som har många sexuella relationer
1800-talet och tidigt 1900-tal – när galenskap blir sjukdom
På 1800-talet och i början av 1900-talet sågs psykiskt sjuka inte längre som galna. Man ansåg att personerna hade blivit sjuka under uppväxten och kunde botas genom att uppfostras på nytt – det som hade blivit fel under barndomen skulle rättas till.
För att förändra de sjukas beteenden tog man in dem på hospital där de fick utföra olika arbetsuppgifter. Skäl för att bli intagen kunde vara att man ansågs vara sexuellt lössläppt eller hade barn utanför äktenskapet. En annan anledning var lösdriveri, ungefär det som vi idag skulle kalla hemlöshet. Människosynen var alltså på många sätt fortfarande omänsklig, grym och förnedrande. Patienterna var i regel under ständig övervakning och hade strikta regler och rutiner att rätta sig efter.
Under denna period startade man ett flertal hospital som byggdes avskilda från resten av samhället. Mot slutet av 1920-talet började man kalla vårdinrättningarna där man placerade psykiskt sjuka personer för sinnessjukhus.
Ordet hospital byttes så småningom ut mot helgon- eller gårdsnamn. Till exempel fick Lunds hospital namnet Sankt
Lars sjukhus, Västerviks hospital blev Sankta Gertruds sjukhus och Vadstena hospital blev Birgittas sjukhus.
1800-talets plågsamma behandlingsmetoder
Patienterna blev inte heller botade av de behandlingsmetoder som användes under 1800-talet. Tvärtom var behandlingarna ofta plågsamma och kunde ge svåra skador. Syftet var att skrämma den som var sjuk till att bli bättre genom smärta och skräck.
Det sägs att det fanns två svängstolar i Sverige, varav den ena på Vadstena hospital.
Svängstolen fungerade som så att man satte patienten i en stol i en maskin som snurrade stolen i hög fart. Många patienter svimmade efter en stund och då ansågs behandlingen vara klar.
Överraskningsbad var en metod som innebar att personen togs ut på en bro som hade en fallucka. Efter ett tag fick personen falla genom luckan och landa i det iskalla vattnet.
Stormavdelningar användes för de patienter som var svårast att hantera – exempelvis aggressiva patienter eller patienter med svåra självskadebeteenden. Inne på avdelningarna fanns isoleringsrum med stora sängar som var fastskruvade i golvet.
Början av 1900-talet – lugna, inte bota
I början av 1900-talet gick behandlingsmetoderna ut på att hålla patienterna lugna. Bland annat satte man fast vissa patienter med spännremmar eller fäste fast händerna med grova handskar som såg ut ungefär som boxningshandskar.
självskadebeteenden att skada sig själv på olika sätt
spännremmar ett slags rep eller band som gick att spänna åt
Tvångströjor användes för att patienterna inte skulle skada sig själva eller andra.
Eftersom patientens armar låstes fast fick vårdarna kontroll över patienten.
injektion att spruta in något i kroppen med en spruta kotfrakturer
när kotor i ryggraden skadas
epileptiskt anfall ett plötsligt anfall av exempelvis kramper eller ångest
Patienterna kunde också kläs i tvångströjor. En tvångströja var ett klädesplagg med mycket långa ärmar som korsades över bröstet och knöts ihop på ryggen.
Långbad var en behandlingsmetod som innebar att patienten med tvång sattes i ett badkar fyllt med vatten. Där fick patienten sitta tills behandlingen ansågs vara klar. Tiden kunde variera från timmar till dagar.
Insulinkoma var en medicinsk behandling som gick ut på att man gav patienten en injektion med höga insulindoser. Blodsockret blev då så lågt att patienten hamnade i koma. För en del patienter ledde behandlingen till döden.
Krampterapi innebar att man injicerade ett krampframkallande medel som hette kardiazol. Efter en injektion fick patienten ofta 15–30 kramper. Behandlingen fungerade faktiskt för patienter med svår depression, men kramperna gjorde att de äldre patienterna lätt fick kotfrakturer
Krampterapi ledde också ofta till ångest.
Elbehandling innebar att man framkallade ett epileptiskt anfall hos patienten genom att fästa två elektroder på huvudet som avgav elektriska impulser. Behandlingen används än idag, men maskinerna och kunskaperna var inte lika utvecklade och testade förr som de är nuförtiden.
Det går därför inte att jämföra den elbehandling som gavs historiskt med den som används nu. Idag används elbehandling (ECT – Electroconvulsive therapy) främst för att hjälpa deprimerade patienter med psykotiska symtom (du kommer att få läsa mer om dagens elbehandling i kapitel 11).
Lobotomi var ett kirurgiskt ingrepp där man skar av nervbanor i hjärnan som var kopplade till patientens känsloliv. Ingreppet ledde till att patienten blev initiativlös, apatisk och likgiltig och i flera fall dog patienterna. I Sverige började lobotomi användas under 1940-talet. Sammanlagt opererades cirka 4 600 personer. Senare ersattes metoden av ett ingrepp kallat kapsulotomi som gav en liten skada på vävnaden på varje sida i främre delen av storhjärnans inre. Men eftersom det ledde till både psykiska och neurologiska biverkningar
biverkningar oönskade effekter, till exempel från
Konstnären Sigrid Hjertén (1885–1948) dog efter en misslyckad lobotomi på Beckomberga sjukhus i Stockholm. Hon led av psykisk sjukdom under perioder av sitt liv. Idag ses hon som en av Sveriges största kvinnliga konstnärer.
samtycke
när någon säger ja till något gener arvsanlag imbecill person som ansågs okunnig och mindre begåvad könskorrigering när någon byter till ett annat kön med hjälp av medicinsk och kirurgisk behandling
Psykoterapi influerades av psykoanalysens fader Sigmund Freud (1856–1939), som använde sig av hypnos för att behandla sina patienter. Patienterna var bland annat kvinnor som ansågs ha hysteriska anfall på grund av förtryckta sexuella känslor. Freuds behandlingsform ligger till grund för psykodynamisk psykoterapi och har haft stor betydelse som behandlingsform i psykiatrin.
Lag om sterilisering infördes
Sterilisering är ett kirurgiskt ingrepp som gör att man inte kan få barn. År 1934 antogs en första lag om sterilisering som först omfattade ”vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida av rubbad själsverksamhet”. Det betyder att lagen gällde dem som inte själva ansågs kunna fatta beslut om eller ge samtycke till sterilisering. År 1941 ändrades lagen till att omfatta personer som bedömdes lida av ”sinnesslöhet, svårartad sjukdom, sinnessjukdom eller svårt lyte”.
Trots att steriliseringslagen inte var en tvingande lag kunde sterilisering ändå ske mer eller mindre under tvång. Till exempel kunde man sterilisera en patient om man tyckte att hen var en olämplig förälder eller om hen hade gener som man inte tyckte skulle föras vidare. De flesta som steriliserades var kvinnor. År 1942 steriliserades till exempel fem kvinnor på en vårdinrättning i Sverige, varav tre hade diagnosen schizofreni och två var så kallat imbecilla. På 1970-talet antogs en ny steriliseringslag som gjorde det svårare att tvinga någon att sterilisera sig. Däremot ställdes det steriliseringskrav på personer som önskade könskorrigering Kravet fanns kvar fram till år 2013. Idag har en del av de patienter som tvingades sterilisera sig fått ersättning, men långt ifrån alla.
Vanligt med tvångsvård
Under slutet av 1940-talet var cirka 31 000 personer inskrivna på Sveriges kommunala och statliga vårdinrättningar. Men de flesta befann sig under tvångsvård därför att de ansågs vara farliga för sig själva eller omgivningen.
Psykofarmaka mot psykoser
Under 1950-talet började psykofarmaka användas i större skala. Psykofarmaka är ett samlingsnamn för de läkemedel och läkemedelsgrupper som används för att behandla olika psykiatriska tillstånd.
Läkemedlet Klorpromazin kom 1952 och hade varumärkesnamnet Hibernal. Det var det första läkemedlet som utvecklades inom läkemedelsgruppen neuroleptika. Hibernal gav en både lugnande och sömngivande effekt hos patienterna. Det var också kräkningshämmande. Medicinen gjorde att tvångsåtgärderna kunde minskas.
Hibernal botade inte patienterna, men det minskade symtomen. Läkemedlet gav dock många och svåra biverkningar. Vid högre doser kunde patienterna drabbas av darrningar, skakningar och ryckningar i händerna, fingrarna och ansiktet. Dessutom brände man sig lättare av solen och var tvungen att vistas i skuggan. Hibernal används inte idag.
Medicinerna inom den psykiatriska vården har fortsatt att utvecklas och idag finns en mängd olika mediciner som används vid olika tillstånd.
neuroleptika samlingsnamn för läkemedel som behandlar psykoser, främst schizofreni och vanföreställningssyndrom
För att patienterna inte skulle bränna sig av solen använde de en så kallad Hibernalhatt.
Gustaf Fröding (1860–1911), till höger i bild, var en känd författare, journalist och poet som under långa tider var intagen på vårdinstitutioner för psykisk ohälsa. Fröding vårdades i många år av sjuksköterskan Signe Trotzig.
Livet på hospital
Personalen på de olika vårdinrättningarna under 1800-talet och början av 1900-talet arbetade ofta isolerade från omvärlden.
Vårdinrättningarna kunde liknas vid mindre samhällen med en mycket stark hierarki. På toppen fanns överläkare, föreståndare, översköterska och överskötare. Om de anställda ville åka därifrån var de tvungna att be överläkaren om permission. De hade också speciella tider då de skulle vara på sina rum om kvällarna.
Arbetsdagarna var långa och lönen låg. Vardagen beskrevs som en kamp mot hotande kaos, smuts och oordning. Observation och övervakning var vanliga arbetsuppgifter. Målet var att ta kontroll över patienterna och sjukhusmiljön, snarare än att bota de sjuka.
I början av 1900-talet fick de anställda högre löner och tillgång till olika kurser och fortbildningar. Nu började också fackliga organisationer som arbetade för de anställdas rättigheter att ta form. I slutet av 1930-talet infördes nya och kortare arbetspass. observation uppmärksamt iakttagande av personer eller händelser
Psykiatrin som vetenskaplig gren utvecklades sent. Inte förrän på 1860-talet blev psykiatri ett obligatoriskt ämne i läkarutbildningen, vilket medförde att kunskaperna inom ämnet ökade. Det höjde även kunskapen om hur hjärnan fungerar.
Det finns flera exempel på olika hospital under denna tid. På
Västerviks hospital och Vänersborgs hospital och asyl finns det gott om dokumentation med tydliga och konkreta exempel på hur vården på dessa inrättningar kunde se ut för patienterna.
Västerviks hospital
Personalen på Västerviks hospital bodde på området. Hospitalet var även självförsörjande, här odlade man frukt och grönsaker och hade egen svinuppfödning. Patienterna deltog i arbetet. Det kunde handla om arbete i svinhuset, skogsarbete eller trädgårdsarbete. I hospitalets stora sal arbetade patienterna med att spinna, väva och sy kläder och andra textilier.
Vänersborgs hospital och asyl
Äldre dokument och årsberättelser visar att de vanligaste diagnoserna på Vänersborgs hospital och asyl var primär svagsinthet, sinnesslöhet, kronisk förryckthet och förvirring.
obligatoriskt något som man inte kan välja bort
De intagna drar ved på Vänersborgs hospital och asyl.
Sammanlagt bodde här över 1 000 patienter, främst kvinnor och män i åldern 30 till 35 år men det fanns även patienter under 15 och över 60 år. I en enda sal kunde det bo 10–20 personer. För att lufta sig fick patienterna vandra runt på rastgårdar som omgavs av tre meter höga stängsel.
Två livsöden från förr
”Ingeborg” och ”Eric” är två påhittade personer.
FALLBESKRIVNING
Ingeborg
Ingeborg kom till hospitalet år 1879 när hon var 20 år. Redan från 15 års ålder hade hon visat tecken på sinnessjukdom och några veckor före intagningen fick hon ett anfall. Hon ska ha lidit av mani.
Uppväxten hade varit tuff för Ingeborg. Hennes far dog när hon var liten och hennes mor gifte om sig. Styvfadern och modern bråkade ofta och intensivt.
Ingeborg blev skickad till hospitalet på grund av att hon var vild och ibland våldsam. Hon såg och pratade med både döda och levande personer som ingen annan kunde se. Ingeborg ville ofta ut och roa sig och hade flera kortvariga sexuella relationer. Att arbeta var inget hon orkade göra och hon hade problem med att sköta sin personliga hygien.
Första tiden på hospitalet var Ingeborg mycket orolig. Hon hade svårt att äta, sov dåligt, pratade med sig själv och var orolig. Vid ett tillfälle försökte hon rymma genom sovrumsfönstret. Hon ordinerades dagliga lugnande bad och laxerande medel.
Reflektera
1. Hur tror du att det kändes för Ingeborg att komma till hospitalet?
2. Tror du att den behandling som hon fick fungerade? Fundera själv och diskutera sedan med en klasskamrat.
FALLBESKRIVNING
ic
Eric föddes år 1860 och bodde större delen av sitt vuxna liv utomlands. Under en period strövade han rotlöst omkring för att sedan åka vidare till Tyskland, England och Indien. Han tog värvning i armén men fick sparken på grund av att han drack för mycket alkohol och för att han inte kunde sköta sitt jobb.
När Eric närmade sig 40-årsåldern kom han tillbaka till Sverige. Eftersom han inte klarade av att arbeta fick han en förmyndare som tog hand om hans pengar och som bestämde var han fick vistas. År 1908 förklarades Eric sinnessjuk. Han togs först in på sjukhus, men blev inom kort förflyttad till ett hospital. Där bodde han fram till sin död.
Eric var gravt alkoholiserad och fick flera olika diagnoser. Hans liv präglades av rastlöshet och rotlöshet men också av kreativitet. Eric upplevde det som ett grovt övergrepp att bli intagen på hospitalet.
Reflektera
Hur tror du att det kändes för Eric att få en förmyndare?
Psykiatrin moderniseras
I början av 1900-talet delade man in patienter i två kategorier: ”lättare patienter” (neurotiska) och ”tyngre patienter” (galna). De lättare patienterna fick åka på behandlingshem, medan de tyngre åkte in på sinnessjukhus. År 1929 fick Sverige en ny sinnessjuklagstiftning. Bland annat innebar det att psykiatriska kliniker kunde byggas på samma plats som sjukhusen. Under slutet av 1950-talet började de dåvarande sinnessjukhusen även att kallas för mentalsjukhus.
öppenvården vårdinrättning där man får vård utan att läggas in
miljöterapi behandlingar som använder den fysiska och sociala miljön i vardagen för att skapa en positiv utveckling hos patienterna
psykoterapi behandling av psykisk ohälsa med hjälp av psykologiska metoder
Starten för psykiatrisk öppenvård
Stängsel runt inrättningarna speglar dåtidens syn på psykiskt sjuka. Fotot är taget 1958 utanför ett av Sveriges dåvarande mentalsjukhus.
Vid 1960-talets slut tog landstingen över ansvaret för mentalsjukhusen. Man hade nu också förstått att patienterna påverkades negativt av att bo på mentalsjukhusen och därför skrevs många ut. I samband med det startades den psykiatriska öppenvården. För en hel del patienter blev detta en stor och svår omställning.
Under denna tid bildades Riksförbundet för Social och
Mental Hälsa (RSMH) som är en förening för patienter och närstående. Föreningen ställde krav på att personer med psykisk sjukdom skulle få ökat inflytande över sin vård. Behandlingsmetoder som miljöterapi och psykoterapi blev allt vanligare. Det blev också tydligare hur viktigt det sociala nätverket är för att behandlingarna ska vara framgångsrika.
Under 1980-talet tillkom nya yrkesroller inom psykiatrin. Man anställde och utbildade psykologer, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, kuratorer och psykoterapeuter.
God kommunikation och möjligheten att skapa goda relationer blev nu två viktiga delar av den psykiatriska vården. Det innebar att mindre vårdenheter skapades med målet att ge mer vård i hemmen.
Mentalsjukhusen avvecklades och ersattes av öppenvårdsmottagningarna som hade öppet på dagtid, men vissa patienter kunde fortfarande få heldygnsvård (sluten vård) på sjukhus. Det gav fler personer möjligheten att ta del av den vård och behandling som erbjöds. Ansvaret för att ta kontakt låg på personen själv och inte på öppenvårdsmottagningen.
”Hospitaliseringseffekten”
Många av patienterna som skrevs ut från mentalsjukhusen hade svårt att anpassa sig till samhället. Öppenvårdsmottagningen var ofta stängd under de tider när patienterna behövde hjälp och de saknade förmågan att söka rätt stöd och behandling. Många blev socialt utstötta, isolerade och hemlösa och började ibland självmedicinera. Man talar om hospitaliseringseffekten som innebär att en person har svårt att anpassa sig till livet i samhället efter att ha vant sig vid livet på en vårdinstitution.
Psykiatriutredningen
År 1989 gjordes en psykiatriutredning (SOU 1992:73) på regeringens uppdrag. Man ville att personer med psykisk ohälsa skulle få en bättre livssituation genom att göra dem delaktiga i samhället och inkluderade i gemenskaper. Målet med utredningen var att se över och föreslå åtgärder för hur vård och omsorg skulle organiseras och hur ansvaret skulle fördelas.
heldygnsvård att få tillgång till vård på sjukhus dygnet runt
självmedicinera att använda läkemedel utan recept eller att ta olika substanser (droger eller alkohol) för att uppnå tillfällig lindring
inkluderade vara delaktiga i och känna sig som en del av något
rehabilitering insatser som hjälper en person att få tillbaka bästa möjliga funktionsförmåga reform
en förändring i samhället självbestämmande
rätten att bestämma över sig själv
Utredningen visade att personer med psykisk sjukdom var mer utsatta än personer i allmänhet. Många hade dålig ekonomi och saknade ett fungerande socialt nätverk. Förutom att de hade svårt att utbilda sig och delta i fritidsaktiviteter hade de också svårt att hitta bostäder, få ett arbete och få rehabilitering.
Psykiatrin
reformeras
Psykiatriutredningen ledde till att man år 1995 genomförde en psykiatrireform. Målet var att skapa samma rättigheter för personer med psykisk funktionsnedsättning som för andra. Man ville också ge ökade möjligheter till självbestämmande. Nu låg fokus på personens förutsättningar och behov samt personens egna val och prioriteringar.
För att nå målen i reformen skulle man:
E förebygga hospitalisering
normalisera livsvillkor göra så att människor med särskilda svårigheter får leva under så lika förhållanden som möjligt som alla andra i samhället
integration att försöka förena olika grupper och göra dem till en helhet
samsyn när man är överens om något
E normalisera livsvillkor
E skapa integration i samhället
E öka möjligheterna till rehabilitering.
Ett mål med psykiatrireformen var att skapa större möjligheter för människor att få hjälp lokalt. Insatserna skulle alltså finnas närmare personerna med vårdbehov. Förhoppningen var att möjligheten till oberoende, integritet och välbefinnande skulle öka.
Reformen handlade även om att man ville skapa samsyn och en gemensam grund för både professionella och de ideellt engagerade som arbetade med personer med psykisk funktionsnedsättning.
Psykiatrireformen på organisatorisk nivå
Psykiatrireformen innebar att kommunerna tog över det huvudsakliga ansvaret för personer med psykisk funktionsnedsättning från landstingen (nuvarande regioner). Det gällde
dem som bedömdes vara medicinskt färdigbehandlade, men som fortfarande var i behov av omsorg, omvårdnad och rehabiliterande insatser i vardagen.
Kommunernas ansvar var nu att:
E bedöma behovet av insatser till personer med psykisk funktionsnedsättning
E planera och samordna insatserna
E betala för insatserna
E ge vård och stöd i hemmet eller erbjuda alternativa boenden
E erbjuda en meningsfull sysselsättning i form av daglig verksamhet eller anpassad anställning
E bygga bättre relationer och skapa trygghet för vårdtagaren genom vård och stöd.
Kommunerna fick nu också ansvar för att den personal som arbetar med personer med psykisk funktionsnedsättning har rätt kompetens. Försäkringskassan gavs huvudansvaret för
att vårdtagarna får den rehabilitering som krävs för att de ska kunna återgå till arbetslivet. Rehabiliteringen ska ske i samverkan med Arbetsförmedlingen och andra aktörer.
medicinskt färdigbehandlade när patienter har fått all den behandling som läkarna tycker behövs och det som återstår att ge handlar om omsorg och omvårdnad kompetens att ha goda kunskaper inom ett område
SAMMANFATTNING
E Psykiatrins historiska utveckling är viktig kunskap för att få en ökad förståelse om hur psykiatrin är organiserad idag.
E Synen på psykisk ohälsa och psykiatriska diagnoser förändras långsamt.
E I det antika Grekland hölls de psykiskt sjuka avskilda från övriga samhället.
E Fyrsaftsläran innebar att psykisk sjukdom kopplades samman med en obalans mellan fyra kroppsvätskor: gul och svart galla, blod och slem. Genom att återställa balansen mellan vätskorna ansågs psykisk sjukdom kunna botas.
E Under medeltiden utvecklades teorin om att psykisk sjukdom kunde komma som en bestraffning från Gud. Psykiskt sjuka ansågs galna och hölls fortfarande avskilda från samhället.
E Under medeltiden fanns det så kallade helgeandshus där fattiga, gamla och sjuka personer fick bo.
E Under 1800-talet började man tro att patienter kunde förändras och botas genom uppfostran.
E På 1800-talet och tidigt 1900-tal skapades nya vårdinrättningar – hospital – som sedan började kallas för sinnessjukhus.
E Skälen för att bli intagen på hospitalen kunde vara lösdriveri, sexuell lössläppthet eller att man hade fått ett barn utom äktenskapet.
E Freud var med och lade grunden för psykoterapin.
E År 1929 fick Sverige en ny sinnessjuklagstiftning som innebar att vårdenheterna gjordes om.
E År 1934 infördes en lag om sterilisering och från 1941 omfattades även personer med sinnessjukdom med mera.
E På 1940-talet började man utföra ett kirurgiskt ingrepp kallat lobotomi i Sverige. Ingreppet visade sig skada patienterna och ledde till stora personlighetsförändringar.
E Psykofarmaka utvecklades under 1950-talet.
E Mot slutet av 1960-talet tog landstinget över ansvaret för de psykiatriska vårdinrättningarna.
E På 1980-talet utvecklades öppenvården och nya yrkesroller tillkom. Att skapa goda relationer till och få en god kommunikation med patienterna blev centralt.
E När de dåvarande mentalsjukhusen började avvecklas på 1980-talet hade många patienter svårt att anpassa sig till det övriga samhället.
E År 1995 genomfördes en psykiatrireform med målsättningen att alla skulle ha samma rättigheter och skyldigheter oavsett funktionsnedsättning.
E Genom psykiatrireformen lades mycket ansvar på kommunerna att samordna och finansiera de insatser som behövdes.
äna begrepp
Arbeta med kapitlets centrala begrepp i marginalen, antingen själv eller tillsammans med en klasskamrat. Välj ut de ord som du behöver träna på. Beskriv med egna ord vad begreppen innebär och sätt in dem i förklarande meningar. Använd kapitlets text som stöd. Om du har ett annat modersmål än svenska kan du också översätta orden till ditt modersmål.
Repetera
1. Vilka var de fyra kroppsvätskor som beskrivs i fyrsaftsläran?
2. Hur uppstod sjukdom enligt fyrsaftsläran?
3. Hur botades man från sjukdom enligt denna lära?
4. Var placerades de personer som var sjuka i antikens Grekland?
5. Vad var ett helgeandshus för något?
6. Vilka behandlingsmetoder användes under 1600- och 1700-talen?
7. Vilka behandlingsmetoder användes under 1800-talet och tidigt 1900-tal? Nämn minst två.
8. Vad innebär sterilisering?
9. Under vilket varumärkesnamn tillverkades Klorpromazin?
10. Vad hade Klorpromazin för biverkningar?
11. Vilka var de nya yrkesgrupperna som tillkom i slutet av 1900-talet?
12. Vad var syftet med psykiatriutredningen som startades 1989?
TILLÄMPA
Svara på frågorna nedan om fallbeskrivningarna ”Ingeborg” och ”Eric”.
1. Vilka diagnoser tror du Ingeborg och Eric skulle få idag?
2. Beskriv hur vården såg ut för Eric och Ingeborg och hur den skiljer sig mot vården idag?
FÖRDJUPA
1. Hur tror du att tanken om kontroll och makt kan ha påverkat personalens förhållningssätt förr?
2. Hur tror du att psykiatrins historia har påverkat den syn som finns på psykisk ohälsa i samhället idag?
3. Vad tror du skulle ha hänt med patienterna förr om det inte hade funnits helgeandshus eller hospital?
4. Varför tror du att man försökte ta fram nya behandlingsmetoder under 1800-talet?
5. Hur kan det ha varit att arbeta inom psykiatrin under 1800-talet och tidigt 1900-tal?
6. På vilket sätt förändrades behandlingsmetoderna för patienterna när psykofarmaka började användas?
7. För vem är det viktigt att ha kunskap om psykiatrins historiska utveckling?
8. En författare och två konstnärer nämns i det här kapitlet: Gustaf Fröding, Sigrid Hjertén och Vincent van Gogh. Under en lång tid av vår historia har uppfattningen funnits att det finns ett samband mellan kreativitet, konstnärskap och galenskap. Man har talat om ”galna genier”. Vad tänker du om det? Kan det vara så? Skriv ner dina tankar om detta och diskutera gärna med en kamrat.
9. Varför är det alltid viktigt att ha en kritisk blick på det vi anser vara sant?
APL-uppgift
Har det funnits något mentalsjukhus i närheten av där du bor? Leta upp information på internet för att ta reda på mer om det. Hur många patienter hade de? Var låg det?
Jämför mentalsjukhuset du sökt på med hur det ser ut där du praktiserar idag. Vilka skillnader kan du se? Finns det några likheter? Skriv kort ner vad du kommer att tänka på.
TIPSRUTAN
Litteratur
Den galna vården av Bengt Sjöström. Bokbox förlag, 2000. Om läkekonst förr och nu av Kenneth Pehrsson. Carlsson förlag, 2022.
Ordning och behandling: Psykiatri och sinnessjukvård i Sverige under 1800-talets första hälft. En avhandling av Roger Qvarsell, 1982.
Psyksystrar berättar av Gunnel Svedberg m.fl. Exempla, 2019.
Poddar
Sinnessjukt. Avsnitt 17: Freud, mentalsjukhus och neuroleptika med Marie Åsberg.
Sinnessjukt. Avsnitt 82: Dokument: Mentalsjukhuseran.
Sveriges Radio Play. Vetenskapsradion Historia. Att vara psyksjuk på 1800-talet.
Organisation och ansvarsfördelning
Det är viktigt att du känner till hur vården är organiserad. Alla verksamheter och myndigheter är skyldiga att möta de behov som personer med psykisk ohälsa och psykiatriska diagnoser har. Det kan handla om behov av stöd, omvårdnad och omsorg. I det här kapitlet får du lära dig om hur vården är uppbyggd och vilka lagar som finns för att stötta dig i ditt arbete så att du kan ge rätt vård till dina patienter.
Centralt innehåll • NIVÅ 1
E Lagar och andra bestämmelser som styr verksamheten, däribland hälso- och sjukvårdslagen (HSL), lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).
Vården kan vara svår att navigera i, med många olika vägval och instanser att ta sig igenom. För att hjälpa patienter och anhöriga till rätt vård krävs vägledning och tålamod.
Ansvarsområden inom stat, region och kommun
Sveriges stat, regioner och kommuner ansvarar alla för att social utsatthet, stigmatisering och självmord ska minska. Men de har olika uppgifter.
Statens uppgift är att:
E lagstifta
E ha tillsyn av verksamheter inom området.
Till exempel granskar den statliga myndigheten Inspektionen för vård och omsorg (IVO) hur vården och omsorgen genomförs. IVO har tillsynsansvar för verksamheterna inom både socialtjänst och hälso- och sjukvård. En av IVO:s uppgifter är att handlägga amälningar som görs mot de olika verksamheterna samt att granska enskilda personers klagomål. IVO har även tillsynsansvar för hälso- och sjukvårdspersonal. Dessutom ser man över om verksamheterna har rätt förutsättningar för att ge vård och omsorg. Personalen har ett ansvar att anmäla missförhållanden till IVO och har anmälningsplikt med hjälp av Lex Maria eller Lex Sarah.
En anmälan enligt Lex Maria ska lämnas då det inträffat en händelse som en individ har skadats av eller om individen utsatts för en risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom.
En sådan anmälan ska göras snarast efter att händelsen inträffat.
Lex Sarah använder man om det finns missförhållanden där man arbetar. Även den som är praktikant eller under utbildning kan anmäla missförhållanden. Ett missförhållande kan till exempel vara att individer inte tas om hand på ett bra sätt eller att det finns en risk för att individer ska fara illa på grund av hur vården bedrivs.
tillsyn kontroll över att regler efterlevs
handlägga att ta hand om och jobba vidare med vissa uppgifter
missförhållanden när saker och ting inte står rätt till
habilitering insatser som hjälper en person att utveckla eller behålla en förmåga
Staten ansvarar också för att det sker forskning och utveckling i syfte att minska den psykiska ohälsan och för att denna kunskap sprids. Staten ska även se till att vård och omsorg
finns tillgänglig för alla som behöver den. Det kan ske till exempel genom IVO:s granskningar som ska vara vägledande för hur vården och omsorgen kan förbättras.
Regionernas uppgift är att:
E erbjuda god och evidensbaserad vård
E ge stöd till dem som behöver det
E erbjuda rehabilitering och habilitering
Covid-19-pandemin testade vårdens förmåga att organisera sig under en kris.
Habilitering beviljas även vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Inom regionerna finns också den psykiatriska tvångsvården.
Kommunernas uppgift är att hjälpa personer i behov av stöd så att de får:
E hjälp att delta i samhällsaktiviteter
E en meningsfull sysselsättning
E möjlighet att öka sin självständighet.
Även intresse- och närståendeorganisationer gör ett viktigt arbete med att sprida kunskap, ge stöd och verka för att främja viktiga samarbeten.
Prioriteringar och satsningar
Med jämna mellanrum undersöker man vilka stöd som finns, både regionalt och kommunalt. Resultatet av dessa undersökningar ligger till grund för vilka prioriteringar och satsningar både verksamheter och myndigheter behöver göra.
Samverkan och samarbete är viktigt inte bara mellan organisationer och myndigheter, utan även mellan olika professioner Målet är att alla personer ska få bästa möjliga stöd och att stödet anpassas efter deras egna behov. En avgörande faktor är att samarbetet fungerar, till exempel mellan kommuner och regioner. Vårdtagarna kan då få bästa möjliga vård, stöd och behandling utifrån ett helhetsperspektiv.
främja stärka och bygga vidare på
prioriteringar att välja att göra något före något annat
samverkan att göra något med andra i ett visst syfte professioner olika yrken eller yrkesgrupper
helhetsperspektiv att se alla faktorer som påverkar
Bildförteckning
Omslagsfoto: Jakob Fridholm/Johnér
7 Wiktor Dabrowski/Zuma/TT
10 Louvren. Gianni Dagli Orti/REX /TT
11 Wikimedia Commons (PD)
12 Sten.ohman Wikimedia Commons (CC BY-SA 4.0)
15 (1) Janerik Henriksson/TT
15 (2) Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet
16 Bonnierarkivet/TT
18 Emma Krantz/Region Skånes medicinhistoriska samling
19 Johan Morén/Värmlands museum (CC BY-NC-SA)
20 Vänersborgs museum (CC BY-SA)
23 Roland Palm/Sjöberg Bildbyrå/TT
33 Hans Blossey/imageBROKER/TT
35 Pontus Orre/AB/TT
38 Maskot/Johnér
40 Pavel Larsson/Shutterstock.com
42 Malin Kihlström/Johnér
45 360You Photography/Scandinav/Johnér
47 Pyty/Shutterstock.com
48, 50 Johan Nilsson/TT
55 Linda-Pauline Arousell/Johnér
56 Jakob Fridholm/Johnér
58 Henrik Isaksson/TT
63 Cultura Creative/Johnér
66 Maskot/TT
70 Mats Andersson/TT
71 Alexander Farnsworth/TT
73 Oleksil Kondratiev/Shutterstock
74 Peder Björling/Suicide Zero
76 Johnér/Getty Images
85 Stefano Madrigali/Moment/ Getty Images
89, 93 Plattform/Johnér
94 Maskot/Johnér
96 Andreas Bardell/AB/TT
101 Maria Annas/TT
102 Fredrik Nyman/Johnér
107 Maskot/Getty Images
119 Karin Wesslén/TT
121 Alexander Farnsworth/iStock Editorial/ Getty Images
124, 127 Hussein El-alawi/Sydsv/TT
128 CJ Gunther/EPA/TT
129 Ola Torkelsson/TT
133 Tomas Oneborg/SvD/TT
138 Trons/TT
144 Martina Holmberg/TT
146 Johan Nilsson/TT
151 Frank and Helena/Image Source/ Getty Images
159 Susanne Kronholm/Johnér
161 Jan Töve/Johnér
163 Gaetan Bally/Keystone/TT
164 Gunnar Lundmark/SvD/TT
167 Alexanderstock23/Shutterstock.com
170 Annika Jönsson/TT
179 Roger Turesson/DN/TT
181 Staffan Löwstedt/SvD/TT
182 Hussein El-alawi/Sydsv/TT
184 Robin Haldert/TT
191 Monica Garcia/Moment/Getty Images
196 Plattform/Johnér
199 Maskot/Johnér
202 Bill Anderson/SPL/TT
207 Chris Miller/Camera Press/TT
209 Johnér/Getty Images
214 Plattform/Johnér
221 Dan Lepp/Johnér
222 Michael Ochs Archives/Getty Images
224 Simon Rehnström/SvD/TT
228 Lucy Lambriex/DigitalVision/ Getty Images
230 Jörgen Wiklund/Scandinav/Johnér
233 Amir Nabizadeh/TT
235 Maskot/Getty Images
239 Anna Tärnhuvud/AB/TT
245 Henrik Trygg/Saas-fee/Johnér
247 Plattform/Johnér
249 Cavan Images/Getty Images
250 Maskot/Johnér
252 Henrik Sorensen/ DigitalVision/Getty Images
254 Thomas Ohlsson/TT
257 d3sign/Moment/Getty Images
258 Kathrin Ziegler/Getty Images
261 SolStock/Moment/ Getty Images
267 Orlok/Shutterstock.com
275 Plainpicture/Johnér
276 Maskot/Johnér
280 Plainpicture/Johnér
283 Magnus Hallgren/DN/TT
284, 286 Maskot/Johnér
289 Per-Olov Eriksson/Nf/TT
290 Plattform/Johnér
293 Jeppe Gustafsson/ Shutterstock.com
298 REX/Shutterstock Ed/TT
305 Elliot Elliot/Johnér
308 Johnér/Getty Images
310 Anne Dillner/Johnér
317 Magnus Hallgren/DN/TT
321 Anders Wiklund/TT
327 Anna Kern/Johnér
328 Susanne Kronholm/Johnér
333 Robert Ekegren/TT
337 Hussein El-Alawi/Sydsv/TT
Övriga foton: Shutterstock.com
ISBN 978-91-47-15657-3
© 2025 Nina Bodén, Theres Klasson och Liber AB.
Text- och datautvinning ej tillåten.
Förläggare: Marika von der Lancken
Projektledare: Theres Lagerlöf
Textredaktör: Cecilia Lindvall
Bildredaktör: Marie Olsson
Formgivning: Anna Hild Design
Omslag: Anna Hild Design
Teckningar: Anna Hild Design
Produktionsspecialist: Lars Wallin
Repro: Exakta Print AB
Tryck: Graphycems, Spanien 2025
Första upplagan 1
KOPIERINGSFÖRBUD
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningssamordnare, t.ex. kommuner och universitet.
Intrång i upphovshavarens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet.
Liber AB, 113 98 Stockholm
Kundservice tfn 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se
Psykiatri nivå 1 och 2 bygger på Skolverkets ämnesplaner Gy25 och ger de teoretiska och praktiska kunskaper på området som är grundläggande i yrkesrollen som vårdbiträde eller undersköterska. Varje kapitel behandlar ett eller flera centrala innehåll i kursen. Boken är upplagd så att du kan repetera ett tidigare innehåll på väg till fördjupade kunskaper.
Bokens 13 kapitel lyfter: psykiatrins historia; hur vården är organiserad; faktorer som påverkar den psykiska hälsan; behandlingsformer; vanliga psykiatriska tillstånd; omsorgsprocessen och bemötandet; psykiatrins utveckling fram till idag; förklaringsmodeller; samhällets syn på psykisk ohälsa; behandling och planering; suicidprevention samt barn till föräldrar med psykisk sjukdom.
Läromedlet har ett tillgängligt och konkret språk, där svåra ord förklaras i marginalen. Den faktabaserade texten kompletteras med en mängd illustrationer och bilder som ytterligare beskriver processer och händelser inom vård och omsorg. Genomgående finns fallbeskrivningar med reflektionsfrågor som syftar till att förankra kunskaperna i ett sammanhang och ge fördjupade insikter. Varje kapitel avslutas med en sammanfattning, repetitionsfrågor och fördjupande uppgifter som befäster kunskapen och väcker vidare intresse.
Psykiatri nivå 1 och 2 finns i såväl tryckt som digitalt format och vänder sig till elever som läser Vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet eller inom vuxenutbildning. På liber.se finns information om övriga titlar till Vård- och omsorgsprogrammet.
