Juridik 1
Mikael Pauli Eva Lundberg Erik Öman
Innehåll
1. Läromedlets uppbyggnad | 8
1.1 Läromedlets innehåll | 9
1.2 Förhållandet mellan olika rättsområden | 10
1.2.1 Offentlig rätt och civilrätt | 11
1.3 Civilrättsliga områden | 12
1.3.1 Familjerätt | 12
1.3.2 Successionsrätt | 12
1.3.3 Allmän avtalsrätt | 13
1.3.4 Speciell avtalsrätt (kontraktsrätt) | 13
1.3.5 Skadeståndsrätt inklusive försäkringsrätt | 15
1.4 Offentligrättsliga områden | 16
1.4.1 Konstitutionell rätt | 16
1.4.2 Internationell rätt | 16
1.4.3 Straffrätt, processrätt och förvaltningsrätt | 17 Övningar | 18
2. Allmän rättslära med juridisk metod | 20
2.1 Några centrala juridiska begrepp | 22
2.1.1 Rekvisit och rättsföljd | 22
2.1.2 Dispositiva och tvingande (indispositiva) regler | 22
2.1.3 Rättssubjekt | 23
2.1.4 Rättskapacitet och rättslig handlingsförmåga | 24
2.1.5 Rättsväsendet | 25
2.1.6 Bevisbörda och beviskrav | 26
2.2 Lagarna och deras funktion i samhället | 27
2.2.1 Hur en lag stiftas | 28
2.2.2 Andra rättsregler än lagar | 30
2.2.3 Rättskällehierarkin | 30
2.3 Juridisk metod | 31
2.3.1 Att tolka lagtext med hjälp av andra rättskällor | 33
2.4 Rättsfilosofi | 36
2.4.1 Naturrätten – en kort historik | 37
2.4.2 Rättspositivismen – en kort historik | 37
2.4.3 Utvecklingen efter andra världskriget | 38
2.5 Sammanfattning | 39 Övningar | 40
3. Konstitutionell rätt | 44
3.1 Grundlagen – spelreglerna för statsskicket | 45
3.2 Varför stifta grundlag? | 48
3.2.1 Ordning och stabilitet | 48
3.2.2 Grundlagen som informationskälla | 49
3.2.3 Grundlagens symbolvärde | 49
3.3 Grundlagens innehåll | 49
3.3.1 Var finns makten? | 50
3.3.2 Tillsättningsprocedurer | 52
3.3.3 Mänskliga fri- och rättigheter | 53
3.4 Demokrati och den svenska grundlagen | 53
3.4.1 Demokratin som beslutsform | 54
3.4.2 Demokratins innehåll och målsättningar | 57
3.5 De viktigaste organen i det svenska statsskicket | 63
3.5.1 Riksdagen – folkets företrädare | 63
3.5.2 Regeringen – styr riket | 65
3.5.3 Myndigheterna | 67
3.5.4 Kommunerna och självstyret – beslut på lokal nivå | 68
3.5.5 Statschefen – representanten utan politisk makt | 70
3.6 Sammanfattning | 72 Övningar | 74
4. Familjerätt | 78
4.1 Olika samlevnadsformer | 80
4.1.1 Att gifta sig | 81
4.1.2 Äktenskapsskillnad | 84
4.1.3 Makars ekonomiska förhållanden | 86
4.1.4 Samboende | 94
4.2 Föräldrar och barn | 98
4.2.1 Fader- och moderskap | 99
4.2.2 Barnets namn | 102
4.2.3 Vårdnad, boende och umgänge | 104
4.2.4 Underhållsskyldighet | 108
4.2.5 Adoption | 109
4.3 Godmanskap, förvaltare, framtids fullmakt och anhörigbehörighet | 110
4.3.1 God man | 110
4.3.2 Förvaltare | 111
4.3.3 Framtidsfullmakt | 112
4.3.4 Anhörigbehörighet | 113
4.4 Sammanfattning | 114 Övningar | 115
5. Successionsrätt | 122
5.1 Arvsrätt | 123
5.1.1 Släktingars arvsrätt | 124
5.1.2 Makes arvsrätt | 126
5.1.3 Allmänna arvsfondens arvsrätt | 128
5.1.4 Förutsättningar för arvsrätt | 128
5.1.5 Förskott på arv | 130
5.2 Testamente | 131
5.2.1 Förutsättningar för giltighet av testamente | 133
5.2.2 Rätt att ta testamente | 134
5.2.3 Tolkning av testamente | 135
5.2.4 Laglott | 136
5.3 Boutredning och arvskifte | 137
5.4 Sammanfattning | 139 Övningar | 140
6. Avtalsrätt | 146
6.1 Formerna för hur ett avtal ingås | 147
6.2 Avtalsrättsliga och kontraktsrättsliga frågor | 149
6.3 Olika typer av avtal | 150 För djupning: Vanliga avtalstyper | 151
6.4 Vem kan sluta ett avtal? | 152
6.5 Har ett avtal slutits? | 152
6.5.1 Vad är ett anbud? | 152
6.5.2 Bindande anbud och accept | 153
6.5.3 Acceptfrist | 155
6.5.4 För sen och oren accept | 156
6.5.5 När krävs skriftlig form för avtals bundenhet? | 157
6.5.6 Avtalsslut genom handlande | 158
6.5.7 Avtalsslut genom passivitet | 159
6.5.8 Standardavtal | 161
6.5.9 Parternas ansvar under förhandlingsstadiet | 161
6.5.10 Avtalsslut genom fullmakt | 164
6.5.11 Mellanmannens behörighet | 166
6.5.12 Mellanmannens befogenhet | 167
6.5.13 Olika typer av fullmakter | 169
6.5.14 Att undvika problem vid av talsslut med fullmakt | 173
6.5.15 Ogiltighet och jämkning av avtal | 174
6.6 Avtalstolkning | 177
6.7 Sammanfattning | 179 Övningar | 180
7. Konsument rätt och köprätt | 188
7.1 Konsumentköplagen | 190
7.1.1 Konsumentköplagens tillämpningsområde | 191
7.1.2 Varans avlämnande och risken för varan | 192
7.1.3 Säljarens dröjsmål | 193
7.1.4 Påföljder vid säljarens dröjsmål | 193
7.1.5 Fel på varan | 194
7.1.6 Påföljder vid fel på varan | 197
7.1.7 Reklamation, garanti, bytesrätt och öppet köp | 198
7.1.8 Konsumentens avtalsbrott | 200
7.2 Konsumenttjänstlagen | 200
7.2.1 Konsumenttjänstlagens tillämpningsområde | 201
7.2.2 Näringsidkarens skyldigheter | 202
7.2.3 Dröjsmål och felaktig tjänst | 203
7.2.4 Priset för tjänsten | 204 För djupning: Hyreslagen | 205
7.3 Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler | 206
7.3.1 Distansavtalslagens tillämpningsområde | 206
7.3.2 Säljarens informationsskyldighet | 207
7.3.3 Konsumentens ångerrätt | 208
7.4 Konsumentkreditlagen | 210
7.4.1 Konsumentkreditlagens tillämpningsområde | 211
7.4.2 Regler som förebygger överskuldsättning | 211
7.4.3 Konsumentens rättigheter | 212
7.4.4 Kreditgivarens rättigheter | 213
7.4.5 Obehöriga betalningar | 213
7.5 Köp mellan privatpersoner | 215
7.6 Sammanfattning | 218 Övningar | 219
8. Arbetsrätt | 226
8.1 Kort om arbetsrättens utveckling i Sverige | 227
8.2 Arbetsrättens två rättsförhållanden | 229
8.3 Lagen om anställningsskydd | 231
8.3.1 Tvingande lagstiftning | 231
8.3.2 Arbetstagarbegreppet | 232
8.3.3 Lagens olika anställningstyper | 234
8.3.4 Uppsägning | 235
8.3.5 Uppsägningstid | 240
8.3.6 Avsked | 241
8.3.7 Omplacering och arbetsgivarens arbetsledningsrätt | 242
8.3.8 Tvister om uppsägning och avskedande | 243
8.4 Lagstiftning om rätt till ledighet | 244
8.4.1 Ledighet och lön vid sjukdom | 245
8.4.2 Semesterlagen | 246
8.4.3 Föräldraledighetslagen | 247
8.4.4 Studieledighetlagen | 249
8.5 Diskrimineringslagen | 250
8.5.1 Direkt diskriminering | 251
8.5.2 Indirekt diskriminering | 253
8.5.3 Skyldighet att vidta åtgärder mot diskriminering | 255
8.5.4 Rättsföljder vid brott mot diskrimineringslagen | 255
8.6 Den fackliga arbetsrätten | 256
8.6.1 Kollektivavtal | 257
8.6.2 Föreningsrätten | 259
8.6.3 Förhandlingsrätten | 260
8.6.4 Fredsplikt och stridsåtgärder | 261
8.7 Sammanfattning | 263 Övningar | 264
9. Skadeståndsrätt | 270
9.1 Förutsättningar för skadestånds skyldighet | 271
9.2 Ansvarsgrund | 273
9.2.1 Skador orsakade med uppsåt | 273
9.2.2 Skador orsakade av vårdslöshet | 273
9.2.3 Vårdslöshet genom passivitet? | 276
9.2.4 Strikt ansvar | 277
9.2.5 Barns skadeståndsskyldighet | 277
9.2.6 Arbetsgivares ansvar | 279
9.3 Ansvarsgräns | 280
9.3.1 Kausalitet | 280
9.3.2 Adekvat kausalitet | 281
9.3.3 Tredjemansskador | 282
9.3.4 Ansvarsfrihetsgrunder | 282
9.4 Ersättningsfrågor | 284
9.4.1 Ersättning vid personskada | 284
9.4.2 Ersättning vid sakskada | 285
9.4.3 Ren förmögenhetsskada | 286
9.4.4 Ideella skador | 286
9.4.5 Övriga regler om ersättning | 288
9.5 Speciallagstiftning | 288
9.6 Försäkringsrätt | 289
9.6.1 Socialförsäkringsskyddet | 290
9.6.2 Avtalsförsäkringar | 290
9.6.3 Privata försäkringar | 290
9.6.4 Försäkringsavtalslagens regler | 292
9.7 Sammanfattning | 295 Övningar | 296
Register | 302
kapitel 3
Juridik nivå 1
Här presenteras det centrala innehållet för nivå 1 samt dess koppling till läromedlets kapitelindelning. Läromedlet inleds med juridisk metod och allmän rättslära, fortsätter med konstitutionell rätt och avslutas med några av civilrättens olika områden. För vidare information om det centrala innehållet, se Skolverkets webbplats.
Centralt innehåll
Undervisningen i ämnet juridik på nivå 1 ska behandla följande centrala innehåll:
Konstitutionell rätt
De svenska grundlagarna med särskild betoning på fördelning av makt, befogenheter och ansvar bland offentliga organ samt riksdagens lagstiftningsmakt.
kapitel 4–9
kapitel 2
kapitel 2
Civilrätt – civilrättsliga lagar som reglerar privatliv och arbetsliv
Avtalsrätt, däribland hur avtal blir bindande samt avtalets rättsverkan.
Konsumenträtt och köprätt, däribland regler som rör köp mellan konsument och näringsidkare, konsumentkrediter samt köp mellan privatpersoner.
Arbetsrätt, däribland arbetstagarens rättigheter och skyldigheter.
Familjerätt och arvsrätt, däribland regler som rör par- och familjerelationer samt arv, testamente och bodelning.
Skadeståndsrätt, däribland regler som rör ersättningsskyldighet för den som har orsakat en skada.
Juridisk metod
Introduktion till juridisk metod och problemlösning i rättsliga sammanhang. Att orientera sig i, hänvisa till och tolka given rättskälla. Att formulera frågeställningar, strukturera och analysera juridiska problem samt formulera lösningsförslag med stöd i given rättskälla. Läsning av juridiska texter med relevans för valda juridiska problem. Tillämpning av juridisk metod och problemlösning utifrån fallbeskrivningar. Juridiska begrepp som är relevanta för juridisk problemlösning.
Allmän rättslära
Olika rättsteoretiska och rättsfilosofiska teorier. Rättsreglernas funktion i samhället.
3. Konstitutionell rätt
Detta kapitel redogör för
• vad en grundlag är och vad som brukar regleras i en sådan
• vad begreppet demokrati innebär som beslutsform
• demokratins betydelse för de politiska beslutens innehåll
• hur makten är fördelad inom det svenska statsskicket
• varför principerna om rättssäkerhet och fri åsiktsbildning är viktiga för demokratin
• vilka roller riksdagen, regeringen, myndigheter och kommuner samt statschefen har i Sverige samt
• varför fördelningen av makten och uppgifterna ser ut som den gör.
Parlament = beslutande församling av folkrepresentanter. Det svenska parlamentet kallas riksdagen
Rättsstat = en stat där vissa grundläggande krav på rättssäkerhet är uppfyllda
KONSTITUTIONELL RÄTT är läran om grundlagen (även kallad konstitutionen). Grundlagen kan sägas vara den mest fundamentala lagstiftningen i ett land. I de flesta länder slår grundlagen fast efter vilka principer ett land styrs, hur man väljer vem som ska styra det och hur nya lagar beslutas. Principer om demokrati och rättssäkerhet präglar den svenska grundlagen.
I detta kapitel behandlas dels vad en grundlag är rent allmänt och vilket syfte en sådan har, dels vissa aspekter av den svenska grundlagen.
3.1 Grundlagen – spelreglerna för statsskicket
Grundlagen anger spelreglerna för statsskicket, det vill säga hur landet styrs och framför allt hur den offentliga makten fördelas och utövas. Med offentlig makt menas makt som innehas och utövas av offentliga organ såsom parlament, regering samt domstolar och övriga myndigheter.
Konstitutionell rätt handlar bland annat om vilken makt dessa har sinsemellan och gentemot enskilda personer.
Nästan alla rättsstater har en grundlag i skriven form. Det är vanligt att grundlagen består av ett dokument, som den berömda amerikanska konstitutionen. (Den har dock genom åren kompletterats genom tillägg, så kallade amendments.)
I Sverige finns fyra grundlagar: regeringsformen (RF), tryckfrihetsförordningen (TF), yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och successionsordningen (SO). Regeringsformen reglerar det svenska statsskicket, inklusive mänskliga rättigheter, och är den mest centrala svenska grundlagen. (Och när det i detta kapitel refereras till den ”den svenska grundlagen” menas regeringsformen om inte annat anges.) Tryckfrihetsförordningen reglerar svenska medborgares rätt att ge ut skrifter (framförallt böcker och tidningar) och där fritt uttrycka sina åsikter samt rätten att ta del av allmänna handlingar hos myndigheter. Yttrandefrihetsgrundlagen garanterar rätten att uttrycka sig i andra medier såsom internet, radio, tv och film. Successionsordningen behandlar hur tronen ärvs inom den kungliga ätten Bernadotte.
Suverän = enväldig, ensam innehavare av makt.
Det engelska avskaffandet av den oinskränkta kungamakten
Storbritannien har världens idag äldsta obrutna parlamentariska statsskick. Två dokument som var viktiga för utvecklingen bort från suverän kungamakt var Magna Charta (år 1215) och Bill of Rights (1689).
Magna Charta var ett avtal som innebar att den engelske kungen Johan utan land avstod en viss makt till de båda stånden adeln och prästerna.
Magna Charta slog även fast att ”ingen fri man får häktas, fängslas, berövas sina rättigheter eller tillgångar [...] annat än efter laga dom av sina jämlikar och enligt landets lag”.
Den engelska Bill of Rights betraktas idag som en del av den engelska konstitutionen och innebar slutet för den enväldiga kungamakten och etablerade ett parlamentariskt styre.
En grundlag kan innehålla många olika slags bestämmelser. Den svenska regeringsformen innehåller exempelvis både generellt formulerade målsättningsbestämmelser (se till exempel avsnitt 3.4.2.1) och ganska specifika och detaljerade regler om till exempel rösträttsålder, indelning i valkretsar, hur lagar stiftas, en uppräkning av mänskliga rättigheter och mycket annat. Grundlagar, liksom den svenska, innehåller ofta vissa centrala och grundläggande principer som är formulerade i relativt generella ordalag. Det är vanligt att sådana grundläggande principer kompletteras mer i detalj av ”vanliga” lagar samt förordningar och myndighetsföreskrifter.
Grundlagar är den viktigaste typen av författning som kräver två riksdagsbeslut och ett mellanliggande val. Därefter kommer vanlig lag och sedan förordning, som beslutas av regeringen, samt föreskrifter, som beslutas av myndigheter.
Grundlag
Riksdag
Riksdag
Myndighet Lag Förordning Föreskrift
Regering
Legalitet = laglighet (av latinets lege som betyder lag)
Som exempel kan vi titta på hur en polismans befogenheter regleras. RF 1:1 st 3 slår fast den grundläggande principen att ”den offentliga makten utövas under lagarna”. En polis som gör ett ingripande måste alltså alltid ha lagstöd för sitt handlande, som till exempel när handfängsel sätts på en misstänkt. Att offentlig maktutövning alltid måste ha lagstöd kallas legalitetsprincipen (som även kommer till uttryck i bland annat brottsbalken 1:1 och rättegångsbalken 24:23). Legalitetsprincipen är grundläggande för den offentliga maktutövningen eftersom den skyddar enskilda medborgare från maktmissbruk. Men vad en polis har rätt att göra regleras av vanliga lagar som polislagen och ordningslagen. Där framgår i vilka situationer en polis har rätt att exempelvis använda våld, omhänderta privat egendom, upplösa en demonstration eller stoppa och omdirigera trafik.
Eftersom en lag stiftas av riksdagen, som är folkets valda företrädare, skapas därigenom ett slags garanti för att enskilda personer inte kommer att utsättas för några polisåtgärder eller annan myndighetsutövning som folket självt inte redan har godkänt i riksdagen. På så sätt hjälper legalitetsprincipen till att upprätthålla det folkliga förtroendet för den offentliga maktutövningen. (Det kan påpekas att lagarna i sig inte är en tillräcklig garanti för att allt i praktiken går rätt till i den offentliga maktutövningen. Det måste också finnas en kontroll av att lagarna verkligen efterlevs. Detta utvecklas i avsnitt 3.4.2.3–3.4.2.5 som på ett mer ingående sätt behandlar rättssäkerhet.)
Det är en ständigt aktuell fråga vilka ytterligare befogenheter, till exempel nya former för spaning och övervakning, som polisen behöver i sin kamp mot organiserad brottslighet och gängkriminalitet. Eftersom allt polisagerande kräver lagstöd förutsätter varje utökning av polisens befogenheter att vissa nya lagregler införs eller att vissa delar i existerande lagar ändras. Ett exempel på detta är lagen om säker hetszoner (ofta kallade visitationszoner) som infördes 2024.
3.2 Varför stifta grundlag?
Det finns flera viktiga anledningar till att många stater valt att slå fast grunderna för statsskicket i form av en grundlag. Den tydligaste anledningen är att skapa ordning och kanske framför allt stabilitet i fråga om hur landet styrs och hur den offentliga makten utövas. Grundlagen kan också sägas skapa stabilitet genom sitt politiska symbolvärde. Dessutom kan grundlagen ha en positiv roll som informationskälla, där medborgarna kan läsa sig till vilka grundläggande principer som gäller för hur landet ska styras.
3.2.1 Ordning och stabilitet
En grundlag skapar ordning och stabilitet eftersom den är mer omständlig att ändra än vanlig lag. Ofta krävs, som i Sverige, dubbla parlamentsbeslut. Den svenska varianten innebär att vårt parlament – riksdagen – måste rösta ja till en grundlagsändring två gånger, med ett riksdagsval däremellan (RF 8:14). De väljare som inte stöder förslaget till grundlagsändring ges då möjlighet att vid riksdagsvalet helt enkelt välja att rösta på ett parti som är emot förslaget.
Sådana spelregler för det politiska livet och lagstiftningsprocessen är bland annat tänkta att förhindra att den som har makten missbrukar den. Annars skulle en regering eller en president med hjälp av ett vanligt parlamentsbeslut kunna åstadkomma en ändring av reglerna för att till exempel hålla sig kvar vid makten eller skaffa sig beslutanderätt i alla frågor.
Politiskt maktspel kontra ”fair play”
Historien erbjuder flera exempel på att starka ledare lyckats genomdriva förändringar genom att övertyga den lagstiftande folkförsamlingen. Det kanske mest välkända exemplet är Adolf Hitlers maktövertagande i Tyskland före andra världskriget. Genom listigt politiskt spel lyckades Hitler komma till makten på åtminstone nästintill laglig väg. Därefter övertygade han riksdagen att rösta igenom lagändringar som successivt gav honom en närmast oinskränkt makt.
Storbritannien är ett exempel på en stat som saknar i grundlag nedskrivna spelregler, vilket idag är mycket ovanligt och kan tyckas märkligt. I praktiken har problem sällan uppstått eftersom det brittiska politiska livet bygger på djupt rotade traditioner och uppfattningar om vad som är ”fair play”.
EXEMPEL
Kung Carl XVI Gustaf och Kronprinsessan Victoria deltar i riksdagens firande av att regeringsformen fyller 50 år. Nuvarande regeringsform från 1974 avskaffade formellt kungens politiska makt och bekräftade parlamentarismen.
3.2.2 Grundlagen som informationskälla
Grundlagen har även en informativ funktion. Med detta menas att den exempelvis kan ge medborgarna svar på hur statsskicket är organiserat, det vill säga vem som gör vad och hur makten är fördelad. Det är därför bra om grundlagen kan utformas på ett så lättförståeligt sätt som möjligt. Tydliga regler kan på så sätt bidra till ett starkare folkligt förtroende för hur landet styrs.
3.2.3 Grundlagens symbolvärde
Att en lag är en grundlag ger den en särskild status och sänder ett budskap till samhället att dessa regler och ideal är särskilt viktiga. Ett exempel på detta är att de flesta demokratiska stater har gett grundlagsstatus till regler om mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter.
Grundlagen kan också innehålla formuleringar av mer renodlat ideologiskt och politiskt innehåll. Ett exempel är RF 1:2, som anger att den offentliga makten ska utövas med ”respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet ”. Den typen av bestämmelser brukar vara avsedda som målsättningar som ska beaktas vid tillämpningen av offentligrättsliga lagar och vid stiftande av nya. De är vanligtvis alltför allmänt formulerade för att kunna åberopas av enskilda.
3.3 Grundlagens innehåll
En grundlag innehåller regler som har givits grundlagsstatus för att skapa stabilitet och trygghet i hur landet styrs. Men exakt vad bör finnas med i grundlagen? Vad menas egentligen med grundläggande principer för statsskicket? Det är svårt att ge ett tydligt svar på den frågan. Som redan påpekats skiljer sig staternas politiska och konstitutionella traditioner åt. Vad som passar i ett statsskick passar kanske inte lika bra i ett annat. Eftersom det därför är svårt att på ett allmänt sätt besvara frågan vad som bör finnas med, ligger det närmare till hands att titta på vad som brukar finnas med.
Korruption = maktmissbruk (ofta för egen vinning)
3.3.1
Var finns makten?
En viktig fråga som grundlagen bör behandla är frågan om var den offentliga makten är placerad. I moderna demokratiska stater finns i princip två teoretiska modeller: maktdelning och parlamentarism I praktiken kan dock de båda modellerna i vissa fall påminna om varandra. Exempelvis har Sverige ett parlamentariskt styrelseskick men med vissa inslag av maktdelning.
Maktdelningsläran anses ha skapats av fransmannen Montesquieu på 1700-talet. Montesquieu talade om tre typer av makt – den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten. Han menade att om all makt ligger på ett och samma ställe riskerar folket att utsättas för maktmissbruk, eftersom makt ofta korrumperar den som innehar den. Grundtanken med maktdelningsläran är därför att dela upp makten mellan flera organ, som därigenom kan balansera och kontrollera varandra. Den lagstiftande makten ligger då hos folkets närmaste representanter, det vill säga folkförsamlingen. I stater som tillämpar en ren maktdelningslära är det i regel idag en president som innehar den verkställande makten. Den dömande makten utövas förstås av domstolarna.
Checks and balances
USA har i stor utsträckning tillämpat Montesquieus maktdelningslära. Tanken är att presidenten (verkställande makten), kongressen (lagstiftande makten) och Högsta domstolen (dömande makten) ska fungera som motvikter till varandra, så kallade ”checks and balances”. Därför har USA:s högsta domstol (Supreme Court) stor makt i förhållande till många andra länders domstolar.
Även presidenten har stor makt i USA och kan bland annat utse domarna till Högsta domstolen. Under de senaste åren har det diskuterats allt mer om domstolen blivit alltför politisk i sina avgöranden.
Högsta domstolens byggnad i Washington D.C. med inskriptionen ”Equal justice under law”.
EXEMPEL
Delegera = ”låna ut”, skicka vidare
De tre statsmakterna
I Montesquieus efterföljd brukar det talas om den lagstiftande, verkställande och dömande makten som den första, andra respektive tredje statsmakten. Med tiden har det även kommit att talas om en ytterligare statsmakt nämligen massmedia (det vill säga tidningar, tv och radio).
I andra länder än Sverige benämns massmedia, halvt på skämt halvt på allvar, som den fjärde statsmakten på grund av dess stora inflytande när det gäller att granska makthavare. I Sverige brukar massmedia däremot kallas för den tredje statsmakten, eftersom de svenska domstolarna traditionellt sett har haft en så svag ställning att de inte ”platsar” i Montesquieus tankefigur. (Under senare tid har dock domstolarnas roll i Sverige stärkts.)
Parlamentarismens utgångspunkt är i stället att all makt ligger hos parlamentet. Statschefen – i Sveriges fall kungen – har ingen egen politisk makt. Att säga att all makt ligger hos parlamentet är inte detsamma som att parlamentet i praktiken bestämmer och verkställer allting. Givetvis har regering, domstolar och myndigheter makt även i ett parlamentariskt system. Men det är bara därför att parlamentet har valt att delegera viss makt och vissa uppgifter dit. Regeringen har alltså givits makten att styra landet. Men eftersom det görs på uppdrag av parlamentet måste regeringen behålla parlamentets förtroende för att få fortsätta att regera. Parlamentet kan alltså avsätta regeringen och lämna över uppdraget till en annan regeringssammansättning. Eftersom parlamentet är valt av folket för att vara dess politiska representanter, kan parlamentarismen anses vara det styrelseskick som tydligast ger uttryck för den så kallade folksuveränitetsprincipen, det vill säga att all makt kommer från folket. Oavsett om ett statsskick bygger på maktdelning eller parlamentarisk är det en central uppgift för den konstitutionella rätten att ange vilka offentliga organ som har rätt att göra vad och mot vem.
Parlamentarismen
Under 1900-talet fick parlamentarismen ett allt större genomslag i det politiska livet i Sverige, samtidigt som grundlagen (det vill säga 1809 års regeringsform) fortfarande utgick från att kungen var den som ”allena styrde riket”. Detta ansågs med tiden alltmer olämpligt, och av den nya regeringsformen 1974 motiverades till stor del av behovet att anpassa grundlagen efter det parlamentariska system som i praktiken tillämpades. Först i och med 1974 års regeringsform kom alltså det parlamentariska statsskicket till uttryck i grundlagen. Sedan dess har kungen i princip bara representativa uppgifter.
Frågor om maktdelning inom ett land kan även uppkomma i relationen mellan staten och vissa regioner. Exempelvis har delstaterna i USA ett mycket långtgående självstyre i förhållande till kongressen. Gränserna för det regionala självstyret brukar regleras i ett lands grundlag. I Sverige har kommunerna visst självstyre vilket regleras i grundlagen (se avsnitt 3.5.4).
Maktdelningsfrågor kan även uppkomma för en stat i en internationell relation. Samarbete mellan stater har blivit allt vanligare vilket har lett till diskussioner om huruvida makten ska ligga på nationell eller internationell nivå. Utgångspunkten vid maktfördelning är den så kallade suveränitetsprincipen, som innebär att varje stat har makt över sitt eget territorium och sina nationella angelägenheter. Internationellt samarbete förutsätter dock ofta att de enskilda staterna överlåter makt till en annan stat eller till en internationell organisation. Det tydligaste exemplet är samarbetet inom EU, som bygger på att staterna i relativt stor omfattning överlåter beslutanderätt och lagstiftningsmakt till den organisation som staterna skapat tillsammans. Formerna för hur en stat kan överlåta makt på det internationella planet regleras oftast i grundlag (i Sveriges fall i RF 10 kap).
Parlamentarism eller maktdelning?
Vilka fördelar respektive nackdelar kan du se med ett parlamentariskt system jämfört med ett maktdelningssystem?
3.3.2 Tillsättningsprocedurer
Fundera & diskutera
En fråga som vanligtvis regleras i grundlag och därmed bidrar till stabilitet i samhället är hur maktposter inom statsskicket tillsätts. De flesta stater har valt att i grundlagar reglera hur val till parlamentet ska gå till. Annars skulle exempelvis det regerande partiet med ett vanligt parlamentsbeslut kunna ändra valsystemet för att omöjliggöra för andra partier att komma till makten. Hur regeringen utses är också en viktig fråga, både i parlamentariska och icke-parlamentariska stater. De flesta stater har dessutom grundlagsreglerat hur statschefen utses. Detta är särskilt betydelsefullt i stater där statschefen har politisk makt, till skillnad från den svenska regenten.
3.3.3 Mänskliga fri- och rättigheter
Som nämnts tidigare slår grundlagen framför allt fast spelregler för statsskicket. Det innebär att det är formerna för det politiska spelet som regleras, inte innehållet i de politiska besluten. Tanken är alltså inte att grundlagen ska ange vilka politiska beslut som ska fattas. Det är folkets –eller rättare sagt folkrepresentanternas – uppgift. Grundlagen anger bara hur besluten ska fattas. Det finns dock vissa undantag från denna princip, som exempelvis reglerna om mänskliga fri- och rättigheter.
Vilka mänskliga fri- och rättigheter som den enskilda individen skyddas av varierar mycket mellan olika länder, men de flesta moderna stater har någon form av grundlagsreglering i frågan (se vidare avsnitt 3.4.2).
Anledningen är naturligtvis att det ger trygghet för den enskilda individen. Dessutom leder tryggheten i regel till ett välfungerande och produktivt samhälle.
3.4 Demokrati och den svenska grundlagen
Av regeringsformen framgår att den svenska demokratin har fått en vidsträckt innebörd och inte bara är ett sätt att fatta beslut (genom att folkmajoriteten bestämmer). Demokratin brukar nämligen också anses innebära att ett land ska styras efter vissa principer som bidrar till ett samhälle där människor får leva i frihet och trygghet och har möjlighet att granska hur makten utövas. Man använder ibland begreppen formell demokrati och materiell demokrati för dessa båda sidor av demokratibegreppet.
Portalparagraf = den första paragrafen i en lag, där ofta syftet med lagen beskrivs
3.4.1 Demokratin som beslutsform
”All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick [...].”
RF 1:1 st 1 och 2
Så inleds regeringsformens portalparagraf. Trots att paragrafen är ganska kortfattad säger den mycket om det svenska statsskicket, som till exempel att Sverige är en demokrati, att styret av landet sker genom folkvalda representanter och att det är parlamentet som har den främsta makten. Detta utgör grunderna för hur Sverige styrs, det vill säga hur den svenska demokratin som beslutsform är inrättad.
3.4.1.1 Representativ demokrati – folket bestämmer genom riksdagen
Utgå = (här:) ha sitt ursprung/ komma från; (i andra sammanhang: försvinna/tas bort).
Att den offentliga makten utgår från folket innebär att det svenska statsskicket bygger på demokrati. Ordet demokrati betyder ”folkstyre”, och härstammar från grekiskans ” demos”, som betyder ” folk ”, och ”kratein”, som betyder ”härska”. Idén om demokrati uppstod i Grekland för över tvåtusen år sedan. Där utövades folkstyret genom att frågor som angick en stads medborgare avgjordes genom handuppräckning av stadens män. Kvinnlig rösträtt infördes dock inte i västvärlden förrän under 1900-talet.
Kvinnlig rösträtt
Från mitten av 1800-talet växte en kvinnorättsrörelse fram i USA och Västeuropa. Dess främsta krav var kvinnlig rösträtt. Australien införde kvinnlig rösträtt 1902, USA 1919 och Frankrike 1946. I Sverige infördes full kvinnlig rösträtt genom reformer under åren 1917–1921. Schweiz införde inte kvinnlig rösträtt förrän 1971.
År 1962. Schweiziska kvinnor demonstrerar för kvinnlig rösträtt.
EXEMPEL
Precis som i antikens Grekland är den grundläggande tanken med det svenska statsskicket att makten kommer från folket. Men vad innebär det i praktiken? I ett modernt samhälle är sådan direkt demokrati som i det gamla Grekland knappast möjlig. Samhällena är alltför stora och frågorna är alldeles för många och för komplicerade. I stället måste man ta hänsyn till vad som är praktiskt möjligt. Här har vi att göra med en av den konstitutionella rättens grundläggande intressekonflikter. Å ena sidan vill vi att viktiga beslut stämmer överens med folkets vilja. Å andra sidan vill vi ha effektivitet i beslutsfattandet så att förändringar kan åstadkommas smidigt för att samhället ska fungera väl. I ett modernt samhälle löses frågan genom att demokratin utövas indirekt, det vill säga genom representanter.
I Sverige är det den folkvalda riksdagen som är folkets beslutsfattande representanter. Det är detta som avses när RF 1:1 slår fast att det svenska folkstyret förverkligas genom ett representativt statsskick. Det är också viktigt att notera att RF 1:1 anger att riksdagsvalet sker genom allmän och lika rösträtt. Det innebär att alla (myndiga) medborgare ska ha en röst vardera, oavsett kön, bostadsort, förmögenhet, etniskt ursprung med mera.
Mandatperiodernas längd
År 1994 infördes fyraåriga mandatperioder i riksdagen. Tidigare var det riksdagsval vart tredje år. Utformningen av mandatperiodens längd är en avvägning mellan folkvilja och effektivitet. Korta mandatperioder ger större genomslag för folkets vilja för ögonblicket. Nackdelen är att det försvårar långsiktigt arbete och kan leda till alltför snabba och kanske mindre genomtänkta beslut i riksdagen.
Om all makt ska utgå från folket och riksdagen är folkets representanter – vore det då inte bäst om alla beslut fattades av riksdagen? Här hamnar vi dock återigen i konflikten mellan demokrati och effektivitet. Det vore helt enkelt omöjligt att låta riksdagen ta hand om alla frågor. Framför allt skulle arbetsbördan bli för stor. En hel del av beslutsfattandet har av den anledningen lämnats över till regeringen eller till myndigheter. Regeringsformens grundläggande tanke här kan förenklat uttryckas: ju viktigare fråga, desto starkare folklig förankring krävs. Det innebär i praktiken att de viktigaste frågorna, om till exempel brott och straff samt skyldigheter för enskilda, måste regleras i lag och därmed hamnar hos de folkvalda representanterna i riksdagen.
FAKTA
Vid folkomröstningen 1955 röstade svenska folket nej till högertrafik. Tolv år senare, klockan fem på morgonen den 3 september 1967, övergick Sverige ändå till högertrafik. Bilden är tagen på Kungsgatan i Stockholm i det ögonblick som trafikanterna fick byta sida.
Folkomröstningar i Sverige
Att Sverige har indirekt demokrati hindrar inte att det ibland hålls folkomröstningar. De sex folkomröstningar som har hållits i Sverige har dock bara varit rådgivande (fakultativa), även om de också kan vara beslutande. Exempelvis har folkomröstning hållits i kärnkraftsfrågan (1980), om EUmedlemskap (1994) och om införande av euron (2003). Riksdagen har i de flesta fall respekterat folkviljan och ansett sig moraliskt bunden av utgången. Vid 1955 års folkomröstning angående införande av högertrafik gick dock riksdagen emot folkets vilja. Majoriteten röstade nej, men högertrafik infördes ändå.
FAKTA
Folkomröstningar
Borde vi ha fler eller färre folkomröstningar? Leder fler folkomröstningar till mer demokrati? Vad tror du leder till ”bättre” beslut och varför?
3.4.1.2 Ett parlamentariskt statsskick – makten lånas ut av riksdagen
Fundera & diskutera
Kortfattat innebär parlamentarismen att regeringen styr landet, men bara under förutsättning att den har parlamentets förtroende. Om sådant förtroende skulle saknas kan riksdagen med hjälp av misstroendeförklaring (se avsnitt 3.5.2) avsätta den sittande regeringen och en ny regering behöver tillsättas enligt reglerna om regeringsbildning i RF 6 kap. Detta brukar kallas att regeringen styr under parlamentariskt ansvar
Parlamentarism
Folket
Riksdagen
Regeringen
Folket utövar sin makt genom sina valda representanter i riksdagen.
Riksdagen ger i sin tur i uppdrag åt en viss regering att styra landet.
Regeringen styr landet, men bara förutsatt att den har kvar riksdagens förtroende.
Det parlamentariska systemet har ansetts vara en god kompromiss mellan effektivitet i hur landet styrs och största möjliga folkförankring i beslutsfattandet. Regeringen får stor handlingsfrihet i det löpande arbetet att styra landet, samtidigt som det folkvalda parlamentet när som helst kan avsätta den sittande regeringen.
3.4.2 Demokratins innehåll och målsättningar
Som nämnts är den ursprungliga innebörden av begreppet demokrati bara ett sätt att fatta beslut genom majoritetsbeslut. Ur det perspektivet vore det med andra ord ”demokratiskt” att med ett majoritetsbeslut kasta alla politiska motståndare i fängelse. Men demokratibegreppet har med tiden även kommit att ges ett ”materiellt” innehåll. Demokratin anses numera också innebära ett antal ideal och principer som kännetecknar vad många ser som ett ”gott” samhälle. Åsikterna varierar lite om vilka exakta krav som ska vara uppfyllda för att en stat ska kunna kallas demokrati.
Victor Orbáns Ungern har kritiserats av bland annat EU för att inte hålla sig till rättsstatens principer.
Dessa faktorer brukar dock de flesta vara överens om ska vara uppfyllda:
– folklig representation i beslutsfattandet
– fria val
– fri åsiktsbildning
– fria media (tv, tidningar och radio med mera)
– regler om mänskliga fri- och rättigheter
– rättssäkerhet och
– möjligheter till granskning av den offentliga verksamheten.
Ett närliggande begrepp (framför allt vad gäller de tre sista punkterna)
är rättsstatens principer. Europeiska unionen definierar detta som att all offentlig makt utövas inom lagstiftningens ramar samt att den offentliga makten utövas i enlighet med demokrati och grundläggande rättigheter och under överinseende av domstolar som är oberoende och opartiska.
För svensk del kan konstateras att regler om mänskliga rättigheter finns i i RF 2 kap. De sätter gränser för vilka beslut som får fattas av riksdagen. Exempelvis får riksdagen aldrig stifta en lag som tillåter dödsstraff eller tortyr. Ett annat exempel är att riksdagen bara i undantagsfall får stifta en lag som inskränker yttrandefriheten. Det får endast ske när vissa andra viktiga samhälleliga intressen anses väga särskilt tungt (se till exempel brottet hets mot folkgrupp). I RF 2 kap finns även bland annat regler till skydd för äganderätten och om barns rätt till undervisning. I kapitlet anges också att lagar inte får strida mot Europakonventionen.
Demokrati och beslutsfattande
Vad avgör om ett beslut är ”bra”? Att beslutet har stark folkförankring? Vad kan majoritetsbeslut innebära för minoriteten?
Fundera & diskutera
3.4.2.1 Målsättningar för den offentliga verksamheten
”Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. […]
Det allmänna skall främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.
Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.
[...] Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung […].”
RF 1:2
Som nämnts tidigare förekommer det att målsättningar och principer av mer ideologisk än juridisk art slås fast i grundlag. RF 1:2 är det tydligaste exemplet på det i den svenska grundlagen. Målsättningarna och principerna är ledstjärnor vid både tillämpningen av befintliga lagar och vid stiftandet av nya lagar.
Målsättningen att motverka diskriminering kommer exempelvis till konkret uttryck genom diskrimineringslagen, som tar sikte på diskriminering i arbetslivet. Ett annat exempel är att diskriminering i affärssammanhang har straffbelagts genom brottsbalken 16:9, som slår fast att en näringsidkare gör sig skyldig till olaga diskriminering om han eller hon tillämpar olika villkor för sina kunder grundat på hudfärg, sexuell läggning eller liknande.
Andra inslag i RF 1:2, som att det allmänna skall främja en hållbar miljöutveckling, är vagare och har karaktären av allmänna politiska målsättningar.
Alltsedan den amerikanska presidentvalkampanjen 2016 har Donald Trump legat i konflikt med stora delar av amerikansk media. Uttalanden som att media är ”det amerikanska folkets fiende” har fått bedömare att mena att presidentens uttalanden är en fara för den fria åsiktsbildningen på så vis att han därigenom undergräver folkets förtroende för journalister.
3.4.2.2 Den fria åsiktsbildningen – en förutsättning för meningsfull demokrati
Utan fri åsiktsbildning är det svårt att tänka sig en meningsfull demokrati. För att folket ska välja sina politiska företrädare med omsorg och framför allt på rätt grund, krävs det att folket får tillgång till så god information som möjligt och att det finns en fri samhällsdiskussion där alla kan utbyta idéer med varandra. En fri åsiktsbildning omfattar inte bara rätten att ha vilka åsikter som helst. Den innebär även en rätt att sprida idéer, diskutera dem och försöka övertyga andra om idéernas riktighet (så länge framförandet av dessa inte innebär till exempel hets mot folkgrupp eller förtal).
Den fria åsiktsbildningen är därför en av hörnstenarna i det svenska demokratiska statsskicket och det är naturligt att den nämns redan i regeringsformens portalparagraf (RF 1:1). Rätten att yttra sig fritt i skrift eller i radio, tv eller annan utsändning har ansetts så viktig att den kommit att skyddas genom egna grundlagar: tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
De formella kraven för körkortstillstånd måste alltid vara uppfyllda.
3.4.2.3 Rättssäkerhet
För att garantera att samhället fungerar i enlighet med demokratins idéer är det inte tillräckligt att den svenska grundlagen bygger på att makten ligger hos folket. Inte heller räcker det att grundlagen ställer upp vissa ramar för vilka beslut som får fattas. Det krävs dessutom att lagarna verkligen följs. Med rättssäkerhet menas att det finns en rättsordning som ger individen skydd mot övergrepp från samhället och från andra individer. I RF 1 kap kommer två principer till uttryck som är grundläggande för rättssäkerheten – legalitetsprincipen och objektivitetsprincipen (se även 5 § förvaltningslagen).
3.4.2.4 Legalitetsprincipen
”Den offentliga makten utövas under lagarna.”
RF 1:1 st 3
Bestämmelsen i RF 1:1 st 3 är ett uttryck för legalitetsprincipen. Med den offentliga makten avses alla typer av myndighetsutövning, det vill säga när någon har statens uppdrag att bestämma över medborgare eller andra enskilda rättssubjekt. Här avses inte bara ”typiska” myndigheter som Skatteverket, Polisen eller Migrationsverket, utan även riksdagen, regeringen, domstolar, kommunala organ med flera. Principen gäller inte bara alla former av beslut som en myndighet fattar, utan även direkta åtgärder som när en polisman griper en misstänkt eller skingrar en våldsam demonstration.
Alla beslut eller åtgärder måste ha lagstöd, inte bara sådana som upplevs som negativa för den enskilde. Även beslut som gynnar någon måste alltså ha stöd av lag (eller annan författning). En tjänsteman vid Transportstyrelsen får med andra ord inte bevilja en ansökan om körkortstillstånd bara för att ”vara snäll”. De formella kraven för körkortstillstånd måste alltid vara uppfyllda. Legalitetsprincipen ligger dessutom bakom brottsbalkens regler om tjänstefel, det vill säga att en tjänstemans agerande som saknar lagstöd kan vara brottsligt (BrB 20:1).
Legalitetsprincipen innebär också att ingen får dömas för ett handlande som blev brottsligt först efter handlingen (förbudet mot retroaktiv strafflag).
Genom att den offentliga makten bara får utövas med lagstöd skapas en garanti för den enskildes rättssäkerhet. Det är en grundläggande förutsättning för ett fungerande samhälle.
Objektiv = utan hänsyn till personliga sympatier
Tessinska palatset i Stockholm är tjänstebostad och representationsvåning för landshövdningen i Stockholms län. Den dåvarande landshövdningen tvingades 2024 att avgå på grund av ett felaktigt anställningsförfarande. Tjänsten gavs till en vän och annonsen var bara uppsatt på myndighetens fysiska anslagstavla, vilket innebar att endast ett fåtal kunde ta del av den. Justitieombudsmannen kritiserade henne för nonchalans inför grundlagens krav på saklighet och objektivitet, vilket i sin tur ledde till att regeringen avsatte henne.
3.4.2.5
Objektivitetsprincipen
”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”
RF 1:9
Den så kallade objektivitetsprincipen kompletterar legalitetsprincipen och går ett steg längre för att garantera rättssäkerheten. När legalitetsprincipen slår fast att all myndighetsutövning kräver lagstöd, ställer
objektivitetsprincipen krav på hur själva tillämpningen av lagen sker. Uttrycket likhet inför lagen innebär att lika fall ska behandlas lika. Med kravet på saklighet avser RF 1:9 att all myndighetsutövning ska grunda sig enbart på omständigheter som är relevanta för det aktuella fallet.
Kravet på opartiskhet handlar om att enskilda tjänstemän inte får styras av någon form av personlig koppling till den som beslutet eller åtgärden avser. Att i sin myndighetsutövning gynna en släkting eller att missgynna en gammal ovän är exempel på partiskhet.
Saklighetskravet och opartiskhetskravet kan ofta vara svåra att helt skilja från varandra. Deras tillämpningsområden kan i viss mån överlappa varandra. I grund och botten har de dock – tillsammans med kravet på likhet inför lagen – samma syfte, nämligen att myndighetsutövningen ska ske på ett så objektivt sätt som möjligt. Man kan säga att en tjänsteman ska vara en ”beslutsmaskin” som ska vara så neutral som möjligt och inte blanda in några personliga värderingar eller eget tyckande i sitt agerande. Tillsammans med legalitetsprincipen avser objektivitetsprincipen alltså att garantera rättssäkerheten i all offentlig maktutövning.
Mandat = uppdrag eller befogenhet att utföra ett visst uppdrag åt annan
3.5 De viktigaste organen i det svenska statsskicket
De viktigaste organen i det svenska statsskicket är riksdagen, regeringen, myndigheterna och kommunerna. Dessa beskrivs mer i detalj i texten som följer. Även den roll som statschefen, det vill säga kungen eller den regerande drottningen, har beskrivs.
3.5.1
Riksdagen – folkets företrädare
”Riksdagen är folkets främsta företrädare. Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur statens medel skall användas. Riksdagen granskar rikets styrelse och förvaltning.”
RF 1:4
Riksdagen består av 349 ledamöter och utses enligt RF 3:1 genom fria, allmänna och direkta val. RF 3:3 stadgar att riksdagsval hålls vart fjärde år och av vallagen följer att valet ska ske den andra söndagen i september. De 349 riksdagsmandaten fördelas proportionellt utifrån hur många procent av rösterna de respektive partierna fått över hela landet.
Bara de partier som nått upp till fyra procent av rösterna får vara med i fördelningen av de 349 platserna. Fyraprocentspärren har tillkommit för att skapa en viss stabilitet och effektivitet i riksdagen. Med många små partier skulle riksdagsarbetet lätt bli svårhanterligt och oöverskådligt.
Demokrati genom lottning
Åren 1971–1976 bestod Sveriges riksdag av 350 ledamöter. Det visade sig vara ett mindre lämpligt antal eftersom vissa omröstningar slutade oavgjort (175 mot 175). Vid de tillfällena fick frågorna avgöras genom lottning!
Rättssubjekt = enskilda individer och juridiska personer har rättigheter och skyldigheter
Det är naturligt att riksdagen, som består av folkvalda representanter, har i uppgift att besluta i frågor som är av stor vikt för enskilda medborgare och andra rättssubjekt. Av RF 1:4 framgår att riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur statens medel (pengar) ska användas. Samtliga dessa uppgifter är av central betydelse för den enskilde medborgaren. Uppgiften att stifta lag är den mest centrala, eftersom den innebär en möjlighet att dra upp spelreglerna för hur samhället ska fungera. Många lagar och andra regler innebär i grund och botten en begränsning av den individuella friheten. Om sådana begränsningar saknar folkligt stöd kommer reglerna i fråga knappast att följas.
EXEMPEL
Riksdagens presidium (2022–2026), det vill säga talmannen och de tre vice talmännen. Från vänster stående: tredje vice talman Kerstin Lundgren (C), förste vice talman Kenneth G Forslund (S), andre vice talman Julia Kronlid (SD). Sittande: talman Andreas Norlén.
Även rätten att besluta om hur statens medel ska användas är en uppgift som kräver stort folkligt stöd för att få acceptans och därför enligt RF 9:1 kräver riksdagsbeslut. Av RF 1:4 framgår även att riksdagen granskar rikets styrelse och förvaltning. Det innebär i korthet att riksdagen håller koll på att regeringen sköter sitt uppdrag. Att det i första hand är riksdagen som har den uppgiften är en naturlig följd av principerna om folkstyre och parlamentarism. Arbetet i riksdagen leds enligt riksdagsordningen (RO) 2:1 av talmannen, som enligt RF 4:2 utses av riksdagen. De viktigaste organen inom riksdagen är dess utskott och kammaren.
Opposition = motstånd; i politiska sammanhang gemensam beteckning på de partier som inte ingår i (eller stöder) regeringen
Ett riksdagsärende kan väckas på främst två sätt. Det ena är genom ett förslag från regeringen, vilket kallas proposition, som bygger på ett omfattande utredningsarbete (se avsnitt 2.2.1). Det andra sättet att väcka ett riksdagsärende är genom att en enskild riksdagsledamot eller en grupp riksdagsledamöter lägger fram en motion . Det är nästan bara propositioner som leder till lagstiftning. Det beror på att propositioner är mer genomarbetade än motioner samt att motioner oftast läggs fram av ledamöter från oppositionspartierna (som ju ofta inte har majoritet i riksdagen). Riksdagsbeslut fattas enligt RF 4:7 i princip med enkel majoritet, det vill säga med stöd av minst hälften av de ledamöter som deltar i omröstningen.
Kvalificerad majoritet
En del beslut som anses särskilt viktiga fattas med kvalificerad majoritet, exempelvis med tre fjärdedels majoritet och att ett visst antal ledamöter måste delta vid omröstningen. Som exempel kan nämnas vissa beslut som innebär inskränkningar av de fri- och rättigheter som stadgas i RF 2 kap. Ett annat exempel är beslut som innebär att riksdagen överlämnar svensk beslutanderätt till ett internationellt samarbetsorgan eller till en annan stat (se RF 10 kap).
3.5.2 Regeringen – styr riket
”Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen.”
RF 1:6
”Under regeringen lyder […] statlig förvaltningsmyndighet som inte enligt denna regeringsform […] är myndighet under riksdagen.”
RF 12:1
Regeringen består av statsministern och övriga statsråd, som är ett annat ord för ministrar. Statsminister röstas fram av riksdagen på förslag av talmannen. Därefter utser statsministern sina ministrar, vilka tilldelas olika ansvarsområden. Detta sker vanligtvis direkt efter att ett riksdagsval har hållits. Reglerna om regeringens sammansättning finns i RF 6 kap.
Själva regeringsarbetet regleras i RF 7 kap. Enligt RF 7:1 står Regeringskansliet till regeringens förfogande för beredning av regeringsärenden.
Regeringskansliet är indelat i departement där hundratals sakkunniga är anställda för att utreda frågor på uppdrag av regeringen. Departementen är indelade ämnesvis i olika departement, som Försvarsdepartementet, Finansdepartementet och Justitiedepartementet. De enskilda departementen kan i sin tur vara uppdelade på olika enheter som specialiserat sig på vissa frågor inom respektive område.
1809 års regeringsform utgick från principen att kungen både hade makten och styrde riket. Kungen tillsatte ministrarna, som enbart fungerade som kungens rådgivare. Kungen ensam fattade besluten.
1974 års regeringsform bygger däremot på folkstyrets och parlamentarismens principer. Den formella makten har flyttats från kungen till folket (i praktiken till folkets representanter i riksdagen). Själva styret av riket har flyttats från kungen till regeringen. Det ska påpekas att förändringen inte skedde över en natt i och med att 1974 års regeringsform infördes.
Parlamentarismens principer hade ända från början av 1900-talet fått allt större betydelse för hur landet styrdes. Som nämnts ovan var tillkomsten av 1974 års regeringsform i stora delar ett sätt att anpassa lagstiftningen efter hur landet redan styrdes i praktiken.
Sammansättningen av regeringen bygger också på principerna om folkstyre och parlamentarism – statsministern tillsätts av folkrepresentanterna i riksdagen och ministrarna måste ha riksdagens förtroende. Regeringen har alltså tilldelats uppgiften att styra riket.
I juni 2021 förlorade dåvarande statsminister Stefan Löfven en misstroendeomröstning i riksdagen och tvingades med andra ord att avgå, vilket innebar att hela regeringen måste avgå. Med sammanlagt 181 ledamöter från Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet nådde riksdagen en majoritet för att fälla Löfven. Vänsterpartiet motiverade sina röster med att Socialdemokraternas förslag att införa marknadshyror var oacceptabelt och innebar ”ett nedmonterande av den svenska modellen”. Efter att talmannen sonderat möjligheten till vissa andra regeringsbildningsalternativ återkom dock Stefan Löfven med en ny regering några veckor senare.
En grundläggande begränsning i regeringens arbete sätts av parlamentarismens princip. Regeringen måste hålla sig inom ramen för vad riksdagen accepterar. Om riksdagens ledamöter förlorar förtroendet för regeringen kan riksdagsledamöterna enligt RF 13:4 väcka misstroendeförklaring i syfte att avsätta enskilda statsråd eller rentav statsministern. Om riksdagen bifaller en misstroendeförklaring mot statsministern faller hela regeringen.
De viktigaste besluten, som att stifta lag och besluta om skatt och budget, fattas av riksdagen och inte regeringen. En annan begränsning av regeringens behörighet följer av att regeringen inte får påverka myndigheter i enskilda fall. Regeringen får däremot:
– ta initiativ till lagändringar och förslag till statens budget (genom budgetpropositionen)
– besluta om förordningar
– ge myndigheter allmänna riktlinjer samt instruktioner och specifika uppdrag (exempelvis avseende informationskampanjer)
– omorganisera, omlokalisera myndigheter och tillsätta nya myndighetschefer samt
– styra myndigheternas budgetar och ange hur pengarna ska användas.
I praktiken blir regeringens kraftfullaste sätt att åstadkomma politiska förändringar att lägga fram nya lagförslag till riksdagen. Men det finns inga garantier för att riksdagen röstar igenom ett lagförslag som regeringen lagt fram. Historiskt sett har detta gällt särskilt under de perioder när Sverige har styrts av minoritetsregeringar, vilket ofta varit fallet.
Näst efter möjligheten att lägga fram förslag till lagändring är den årliga statsbudgeten regeringens viktigaste verktyg för att styra landet. En viktig uppgift för regeringen är också att verkställa det som riksdagen har beslutat. Det måste regeringen göra även om det skulle gå emot vad regeringen egentligen önskar.
Centrala studiestödsnämnden, CSN, är den myndighet som beslutar om och betalar ut studiestöd till bland annat de flesta som studerar på svenska högskolor och universitet.
3.5.3 Myndigheterna
”För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.”
RF 1:8
”Ingen [...] får bestämma hur en domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt ska tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall.”
RF 11:3
”Ingen […] får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpning av lag.”
RF 12:2
Det finns två slags myndigheter: domstolar och förvaltningsmyndigheter. Domstolarna avgör bland annat tvister och dömer i brottmål. Förvaltningsmyndigheterna – till exempel Trafikverket, Försäkringskassan och Brottsoffermyndigheten – hjälper regeringen att styra riket och genomföra de beslut som riksdagen och regeringen har fattat.
Med begreppet ”myndighetsutövning” menas varje form av beslut eller åtgärd från statsmaktens sida som påverkar en enskild, oavsett om resultatet för den enskilde är positivt, negativt eller neutralt. Några vanliga myndighetsbeslut är beviljande eller avslag av studielån, arbetslöshetsersättning, övningskörningstillstånd eller bygglov till en sommarstuga. Även maktutövning av mer handgripligt slag innebär myndighetsutövning, som exempelvis ett polisingripande.
Myndigheternas arbete när det gäller myndighetsutövning bygger på principen om den oberoende myndighetsutövning som kommer till uttryck i RF 12:2. Principen hänger nära ihop med objektivitetsprincipen som framgår av RF 1:9. Den innebär att den offentliga förvaltningen ska iaktta allas likhet inför lagen samt saklighet och opartiskhet. Tanken är att den offentliga förvaltningen ska fungera enbart enligt regelsystemet.
Som framgår av RF 12:2 får inte riksdagen eller regeringen påverka en myndighet i ett beslut. Förbudet i RF 12:2 omfattar även enskilda statsråd (ministrar). I många andra länder är det däremot vanligt med så kallat ministerstyre. Ministerstyre innebär att ministern har ett personligt politiskt ansvar för i princip allt som händer inom hans eller hennes ämnesområde. Samtidigt har ministern befogenheter att på ett direkt sätt gå in och påverka beslutsfattande tjänstemän.
En simbassäng anses bidra till medborgarnas välbefinnande och finansieras ofta genom lokala skattemedel i en kommun. Enligt svensk grundlag (RF 14:4) har kommunerna rätt att ta ut skatt för att stödja en sådan verksamhet, även om lagen inte specificerar exakt vad som räknas som en kommunal uppgift.
Förbud mot ministerstyre
Anta att regeringen fått skarp kritik i media för utgången i ett antal uppmärksammade asylfall, där asylsökande flyktingar fått avslag. En svensk minister kan i det läget inte göra mycket annat än att hänvisa till det gällande regelverket och att reglerna inte erbjuder någon annan lösning. Ministern kan även lova att regelverket ska ses över så att det inträffade ska kunna undvikas i framtiden. Men över det aktuella fallet har ministern ingen makt.
Viktigt i sammanhanget är att förbudet mot ministerstyre i RF 12:2 bara tar sikte på ”särskilt fall”. Det är alltså fritt fram för regeringen att styra förvaltningsmyndigheters arbete och prioriteringar med hjälp av uppdrag eller instruktioner, som ju då kommer att tillämpas på samtliga fall.
3.5.4 Kommunerna och självstyret – beslut på lokal nivå
”Den svenska folkstyrelsen […] förverkligas genom kommunal självstyrelse.”
RF 1:1 st 2
”Beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar.”
RF 14:1
”Kommunerna får ta ut skatt för skötseln av sina angelägenheter.”
RF 14:4
EXEMPEL
Att det kommunala självstyret nämns redan i regeringsformens portalparagraf visar dess betydelse för det svenska statsskicket. Att beslut ska fattas så nära de berörda parterna som möjligt, kallas subsidiaritet. Subsidiaritetsprincipen är alltså en utgångspunkt för det svenska folkstyret. Ett annat begrepp för att beteckna ett sådant minskat centralstyre är decentralisering
Regioner
Sverige är på lokal nivå indelat inte bara i 290 kommuner, utan även i 25 självstyrande regionala enheter. Regionerna (som tidigare benämndes landsting) har ansvar för vissa samhällsuppgifter som framför allt hälso- och sjukvård samt tandvård. Ur ett statsrättsligt perspektiv utgör regionerna ett slags ”sekundärkommuner” som i princip inte regleras på något uttryckligt sätt i grundlagen. Det görs i stället framför allt i kommunallagen.
Enligt den svenska grundlagen är kommunernas enda konkreta befogenhet att ta ut skatt för att finansiera den kommunala verksamheten (RF 14:4). Grundlagen ger ingen definition av en kommunal uppgift.
Som framgår av RF 14:1 utövas den kommunala demokratin genom valda församlingar. Även den kommunala demokratin är alltså representativ. Församlingen kallas kommunfullmäktige. Val till kommunfullmäktige sker i samband med riksdagsvalet.
För verkställande av den offentliga verksamheten finns både statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter. Varje kommun bestämmer vilka myndigheter som ska finnas. Som exempel på kommunala myndigheter kan nämnas miljönämnd, kulturstödsnämnd, brandkår och gatukontor.
Beslutsnivåer
Bör kommunerna ha större makt så att demokratin utövas så nära medborgarna som möjligt? Eller är det bättre att fler beslut fattas på riksnivå? Vilket tror du leder till ”bäst” beslut? Vilket tycker du är mest demokratiskt?
Fundera & diskutera
FAKTA
Statsbesök = besök länder emellan för att bibehålla goda diplomatiska relationer
3.5.5 Statschefen – representanten utan politisk makt
”Konungen eller drottning som enligt successionsordningen innehar Sveriges tron är rikets statschef.”
RF 1:5
Av RF 1:5 följer att det svenska statsskicket är en monarki, vilket betyder att en kung eller drottning är statschef. Enligt 1809 års regeringsform var det kungen som ”[ägde] att allena styra riket”. Regeringen tillsattes och avsattes av kungen. Kungen var också högste befälhavare över rikets krigsmakt.
Kronprins blev vanlig prins
Successionsordningen (SO) är en av Sveriges fyra grundlagar. Den antogs år 1810 och reglerar tronföljden inom ätten Bernadotte. Ursprungligen kunde tronen bara ärvas av män (så kallad manlig tronföljd). 1980 ändrades lagen så att även kvinnlig tronföljd blev möjlig. Prins Carl Philip, född 1979, var därför under ett år kronprins. Men när lagändringen trädde i kraft blev prinsessan Viktoria, född 1977, först i tronföljden och är sedan dess kronprinsessa.
Som nämnts tidigare har statschefen enligt 1974 års regeringsform inte längre någon politisk makt i enlighet med parlamentarismens princip. Det tydligaste exemplet på hur detta förändrat statschefens roll är RF 1:6, som anger att det är regeringen som styr riket (under ansvar inför riksdagen). I stället har statschefen i praktiken representativa och ceremoniella uppgifter, som exempelvis att vara Sveriges främste företrädare vid statsbesök. Vidare är statschefen enligt 1974 års regeringsform inte längre högste befälhavare över rikets krigsmakt. Enligt förarbetena till regeringsformen ska statschefen bara utgöra ”en symbol för rikets försvarskrafter”.
Statschefens immunitet
Statschefen kan enligt RF 5:8 inte åtalas för brott, utan har straffrättslig immunitet både som statschef och som privatperson. Immuniteten omfattar alltså brott, men inte civilrättsliga frågor, det vill säga rättsliga tvister mellan två privata rättssubjekt. Statschefen kan med andra ord aldrig åtalas för att ha hamnat i slagsmål eller ha kört bil för fort. Däremot kan statschefen bli stämd inför rätta i ett tvistemål för att exempelvis ha sålt en fastighet med något fel.
Sedan 1973 är kung Carl XVI Gustaf Sveriges statschef. När kronprinsessan Viktoria blir drottning är det hon som blir statschef och nästa person i tronföljdsordningen är prinsessan Estelle.
Monarki och demokrati
Vad tycker du om monarki? Vilka fördelar och nackdelar har den? Är den demokratisk eller odemokratisk? Bör den avskaffas eller behållas? Varför?
Fundera & diskutera
3.6 Sammanfattning
• De flesta stater har en skriven grundlag – en konstitution – som slår fast grundläggande regler för statsskicket och det politiska livet.
• Grundlagen är mer omständlig att ändra än vanlig lag.
• Grundlagen bidrar till att skapa stabilitet för hur landet styrs.
• Den viktigaste funktionen för grundlagen kan sägas vara att ange vilka uppgifter och vilken makt de olika organen inom statsskicket har. I den svenska grundlagen görs det i regeringsformen.
• De svenska grundlagarna är regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och successionsordningen.
• Den svenska grundlagen anger i RF 2 kap vilka fri- och rättigheter som enskilda personer har. Grundlagen utgör därför ett skydd för individen gentemot staten.
• Montesquieus maktdelningslära identifierar tre typer av makt – den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten.
• Parlamentarismens utgångspunkt är att all makt ligger hos parlamentet.
• Det svenska statsskicket bygger på att all offentlig makt ligger hos folket.
• Makten utövas genom de folkvalda representanterna i riksdagen.
• Riksdagens makt ”lånas ut” till regeringen, för att åstadkomma ökad effektivitet i hur landet styrs.
• I enlighet med parlamentarismens principer får regeringen bara styra landet så länge den har riksdagens förtroende.
• Demokratibegreppet anses i allmänhet inte bara innebära en beslutsform, utan anses även omfatta vissa tankar om politikens innehåll.
• Legalitetsprincipen och objektivitetsprincipen garanterar enskildas rättssäkerhet och skyddar dem mot maktmissbruk vid utövandet av den offentliga makten.
• Riksdagen är folkets främsta representant. Riksdagen har därför fått i uppgift att fatta de beslut som anses viktigast ur enskilda rättssubjekts perspektiv, nämligen att stifta lagar samt besluta om skatt och statsbudget.
• Myndigheter ska fungera som oberoende beslutsorgan som bara tar hänsyn till gällande regler. Överordnade organ får inte påverka utgången i enskilda fall.
• Regeringen styr riket främst genom att lägga fram lagförslag (propositioner) som riksdagen kan rösta igenom. Andra viktiga verktyg är att lägga fram förslag till statsbudget samt genom att ge allmänna direktiv hur myndigheter ska agera.
• Det kommunala självstyret innebär att frågor som rör kommunala angelägenheter ska beslutas på kommunal nivå (så kallad decentralisering eller subsidiaritet).
• Statschefen, det vill säga regenten (kungen eller drottningen), har inte någon politisk makt i Sverige.
• Regler om normgivningsmakt är i den svenska grundlagen en avvägning mellan folkförankring och effektivitet.
• Ändring av grundlag har en särskild procedur som kräver dubbla riksdagsbeslut, eftersom grundlagarna utgör själva spelreglerna för det svenska statsskicket.
Rätt eller fel?
1. Den verkställande makten utövas av riksdagen.
2. Syftet med Montesquieus maktdelningslära var att förhindra maktmissbruk.
3. Med offentlig makt menas makt som innehas och utövas av statsmakten.
4. Legalitetsprincipen innebär att myndigheter måste ha lagstöd för sitt handlande.
5. Sverige är en parlamentarisk demokrati, vilket innebär att all makt utgår från folket.
6. Det är vanligt att mänskliga fri- och rättigheter regleras i grundlag.
7. En grundlagsändring beslutas med kvalificerad majoritet.
8. Med konstitutionell rätt menas läran om en stats uppbyggnad och struktur.
9. Sverige är en monarki vilket innebär att statsministern är statschef.
10. Tryckfrihetsförordningen reglerar svenska medborgares rätt att ge ut skrifter och däri fritt få uttrycka sina åsikter.
11. Regeringen beslutar lagar och riksdagen utfärdar lagar.
12. Folksuveränitetsprincipen innebär att all makt ska utgå från folket.
13. Enligt 1974 års regeringsform har Sveriges statschef i princip enbart representativa uppdrag.
14. Med suveränitetsprincipen menas att varje stat har makt över sitt territorium och sina nationella angelägenheter.
15. De flesta politiska besluten i Sverige fattas genom direkt demokrati.
16. Demokratibegreppet är inte bara en beslutsform utan anses även ha inverkan på politikens innehåll.
17. I vårt svenska statsskick är det den folkvalda riksdagen som är folkets representanter.
18. Den svenska riksdagen är ett parlament.
19. Den fria åsiktsbildningen är en av hörnstenarna i det svenska demokratiska statsskicket och nämns i regeringsformens portalparagraf RF 1:1.
20. Legalitetsprincipen och objektivitetsprincipen medverkar till att öka rättssäkerheten.
21. Det svenska folkstyret förverkligas genom ett representativt statsskick.
22. Regeringen granskar rikets styrelse och förvaltning.
23. Arbetet i riksdagen leds enligt riksdagsordningen av talmannen.
24. En proposition är ett förslag från regeringen till riksdagen om till exempel en ny lag.
25. Subsidiaritetsprincipen är en princip som innebär att beslut ska fattas på den lägst ändamålsenliga nivån.
26. Regler som beslutas av en myndighet eller kommun kallas föreskrift.
Fakta
1. Vilka är våra fyra grundlagar?
2. Vilken av grundlagarna drar upp riktlinjerna för statsskicket?
3. Vad skiljer tryckfrihetsförordningen från yttrandefrihetsgrundlagen?
4. Redogör kortfattat för begreppet ”offentlig makt”.
5. Vilket organ fattar beslut om:
• en grundlag?
• en vanlig lag?
• en förordning?
6. Vad är syftet med en grundlag och hur hänger det ihop med att den stiftas på det sätt den gör? Finns flera syften med grundlagen?
7. Varför anses parlamentarism vara det statsskick som tydligast ger uttryck för den så kallade folksuveränitetsprincipen?
8. Redogör kortfattat för begreppen formell demokrati och materiell demokrati.
9. Redogör för skillnaden mellan direkt och indirekt demokrati.
10. Redogör för de tre moment som den så kallade objektivitetsprincipen består av (se RF 1:9).
11. Vad menas med att det svenska folkstyret förverkligas genom ett representativt statsskick?
12. Vilken påverkan har mandatperiodens längd för beslutsfattandet?
13. Vad menas med att regeringen styrs under parlamentariskt ansvar?
14. På vilket sätt garanterar objektivitetsprincipen rättssäkerheten i all offentlig maktutövning i större utsträckning än legalitetsprincipen?
15. Vad menas med att all offentlig verksamhet ska bedrivas opartiskt?
16. Vem leder arbetet i riksdagen?
17. Var regleras hur statsministern och de övriga statsråden tillsätts?
18. Redogör kortfattat för hur ett riksdagsärende kan väckas.
19. Vilka är regeringens viktigaste verktyg för att styra landet?
20. Redogör kortfattat för principen om den oberoende myndighetsutövningen.
21. Vad innebär det att statschefen har straffrättslig immunitet?
Lagtext
1. Var stadgas vilka våra grundlagar är?
2. Var anges att det krävs två riksdagsbeslut med likalydande beslut och med val emellan, det vill säga dubbla riksdagsbeslut (jämfört med ett riksdagsbeslut för vanlig lag) för att ändra en grundlag?
3. I vilken grundlag och var framgår den grundläggande principen att ”den offentliga makten utövas under lagarna”?
4. Var i regeringsformen regleras att riksdagen aldrig får stifta en lag som tillåter dödsstraff?
5. Vilken paragraf i regeringsformen anger att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet?
6. Var framgår att det svenska statsskicket bygger på att all offentlig makt ligger hos folket?
7. Var återfinns legalitetsprincipen i regeringsformen?
8. Nämn några principer för den offentliga verksamheten enligt RF 1:2.
9. Var anges att riksdagen är folkets främsta företrädare?
10. Var regleras att det allmänna skall främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer?
11. I vilken paragraf föreskrivs att svenska medborgare över 18 år har rösträtt?
12. Var stadgas att ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt ska tillämpa en rättsregel i ett enskilt fall?
13. Var regleras att riksdagen utses genom fria, hemliga och direkta val?
14. a) Vilken paragraf ger tydligt uttryck för att Sverige har ett parlamentariskt statsskick?
b) Vilka två saker sägs i paragrafen om regeringens roll och ställning?
Fall
1. Året är 2038 och enfrågepartiet Republikansk samling har nyss tagit plats i riksdagen. Partiets riksdagsledamöter har för avsikt att ge in en motion om monarkins avskaffande, som de tror kan samla en majoritet i riksdagen, trots att regeringen är motståndare till förslaget. Partiets förhoppning är att monarkin ska kunna avskaffas under den pågående mandatperioden. Ge partiet konstitutionell rådgivning avseende dels vilka grundlagar som behöver ändras, dels det realistiska i partiets tidsplan.
2. En kommun har utfärdat föreskrifter som utan undantag förbjuder alla typer av politiska demonstrationer i kommunen. En förening med djurrättsaktivister får med hänvisning till föreskriften avslag på sin begäran om demonstrationstillstånd. Föreningen överklagar avslaget och frågan hamnar i förvaltningsrätten. Kommunen menar att svaret är glasklart, eftersom föreskriften inte lämnar något tvivel om att politiska demonstrationer är förbjudna. Vilken hänsyn ska domstolen ta till föreskriften?
3. Den svenska regeringen blir så upprörd efter att Norge besegrat Sverige i handboll att man vill att statsministern förklarar att Sverige är i krig mot Norge. Tillåter regeringsformen detta?
4. En brasiliansk musiker har i samband med en konsert i Sverige blivit häktad för misshandel. Den brasilianska presidenten kräver av den svenska justitieministern att musikern omedelbart försätts på fri fot. Kan ministern beordra en åklagare att lägga ner åtalet mot musikern?
5. Till följd av oroligheter i så kallade utsatta områden beslutar regeringen, helt utan förvarning, på ett extrainsatt regeringssammanträde att göra en mindre justering av minimistraffet för grovt vapenbrott i 9 kap. 1 a § vapenlagen från fyra till fem års fängelse. Bedöm agerandet konstitutionellt.
LEX Juridik 1
NIVÅ 1
Varje samhälle styrs av rättsliga regler som dagligen påverkar dig, ofta utan att du tänker på det. Att studera juridik är allmänbildande och ger en förståelse för hur rättsregler påverkar samhället. Dessutom är juridiska kunskaper till nytta för dig som exempelvis konsument, företagare, sambo, anställd eller arvtagare.
LEX Juridik 1 ingår i en bokserie som är utvecklad för gymnasiereformen Gy25 och dess tre nivåer i juridik. LEX-serien syftar till att ge gedigna kunskaper inom olika rättsområden och till att utveckla förmågan att kunna identifiera, analysera och ge väl underbyggda lösningar på juridiska problem.
Denna bok behandlar rättsområden som avtalsrätt, konsumenträtt och köprätt, arbetsrätt, familjerätt samt skadeståndsrätt. Även konstitutionell rätt med betoning på de svenska grundlagarna och riksdagens lagstiftningsmakt tas upp. Dessutom behandlas den allmänna rättsläran, som inkluderar framför allt juridisk metod och rättsfilosofi.
Mikael Pauli är ämnesråd i Regeringskansliet och före detta hovrättsassessor. Han har under flera år undervisat på juristprogrammet vid Stockholms universitet och vid Domstolsakademin.
Eva Lundberg är före detta gymnasielektor med mångårig erfarenhet av att undervisa i juridik och företagsekonomi. Hon har tidigare varit Skolverkets ämnesexpert i juridik.
Erik Öman är jurist och civilekonom. Han har bland annat arbetat med lagstiftningsutredningar på Regeringskansliet och undervisat på juristprogrammet vid Uppsala universitet. Numera arbetar han som bankjurist.
Mikael Pauli Eva Lundberg Erik Öman