BokGym
INSTALLATIONSTEKNIK 1
Hans Hellström
Sida för egna anteckningar.
Innehåll
Installationsteknik, nivå 1
Centralt innehåll
Undervisningen i ämnet installationsteknik på nivå 1 ska behandla följande centrala innehåll:
• Förläggning och anslutning av ledningar.
• Elinstallationsarbete vid reparation samt om- och tillbyggnad.
CENTRALT INNEHÅLL:
• Olika materials egenskaper och kapslingsklasser.
• Installation av enklare start- och kopplingsutrustning för elmotorer, däribland hållkrets och relästyrning.
• TN-, IT- och TT-system däribland TN-C- och TN-S-systemens uppbyggnad och funktion samt skyddsledarens funktion och verkan.
• Anslutning, losskoppling och funktionsprovning av apparater och utrustning i befintlig gruppledning.
• Standarder, lagar och andra bestämmelser inom området samt krav för olika auktorisationer.
• Personligt skydd och tillvägagångssätt vid arbete med olika elanläggningar.
• Kontroll före idrifttagning.
• Dokumentation och utvärdering av eget arbete.
• Tolkning och användning av ritningar och scheman inom området.
• Felsökning och underhåll av befintlig elutrustning.
• Återvinning av olika elmaterial.
• Hållbarhetsarbete inom branschen.
Betygskriterier
Av 15 kap. 24 § andra stycket och 20 kap. 37 § andra stycket skollagen (2010:800) följer att läraren vid betygssättningen i ett ämne ska göra en sammantagen bedömning av elevens kunskaper på den aktuella nivån i ämnet i förhållande till de betygskriterier som gäller för ämnet som helhet och sätta det betyg som bäst motsvarar elevens kunskaper. Samtliga kriterier för betyget E ska dock vara uppfyllda för att eleven ska kunna få ett godkänt betyg.
Betyget E
F Eleven redogör på ett godtagbart sätt för hur elinstallationer fungerar. Eleven utför elinstallationer med visst handlag utifrån ritningar samt i enlighet med lagar och andra bestämmelser inom området.
F Eleven använder verktyg och andra hjälpmedel på ett säkert sätt och med visst handlag.
F Eleven kontrollerar och driftsätter elinstallationer på ett säkert sätt. Resultatet av arbetet är av godtagbar kvalitet.
F Eleven gör en enkel dokumentation av sitt arbete och utvärderar arbetet med enkla omdömen. Eleven felsöker och åtgärdar med viss säkerhet fel i elinstallationer.
Betyget D
F Elevens kunskaper bedöms sammantaget vara mellan C och E.
Betyget C
F Eleven redogör på ett utvecklat sätt för hur elinstallationer fungerar. Eleven utför elinstallationer med gott handlag utifrån ritningar samt i enlighet med lagar och andra bestämmelser inom området.
F Eleven använder verktyg och andra hjälpmedel på ett säkert sätt och med gott handlag.
F Eleven kontrollerar och driftsätter elinstallationer på ett säkert sätt. Resultatet av arbetet är av god kvalitet.
F Eleven gör en noggrann dokumentation av sitt arbete och utvärderar arbetet med utvecklade omdömen.
F Eleven felsöker och åtgärdar med säkerhet fel i elinstallationer.
Betyget B
F Elevens kunskaper bedöms sammantaget vara mellan A och C.
Betyget A
F Eleven redogör på ett välutvecklat sätt för hur elinstallationer fungerar. Eleven utför elinstallationer med mycket gott handlag utifrån ritningar samt i enlighet med lagar och andra bestämmelser inom området.
F Eleven använder verktyg och andra hjälpmedel på ett säkert sätt och med mycket gott handlag.
F Eleven kontrollerar och driftsätter elinstallationer på ett säkert sätt. Resultatet av arbetet är av mycket god kvalitet.
F Eleven gör en noggrann och utförlig dokumentation av sitt arbete och utvärderar arbetet med välutvecklade omdömen.
F Eleven felsöker och åtgärdar med god säkerhet fel i elinstallationer.
1 Lagar och arbetsmiljö
CENTRALT INNEHÅLL:
■ Standarder, lagar och andra bestämmelser inom området samt krav för olika auktorisationer.
■ Personligt skydd och tillvägagångssätt vid arbete med olika elanläggningar.
FAKTA:
Starkströmsanläggning
Med starkströmsanläggning avses en elektrisk anläggning för sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för människor, husdjur eller egendom.
Arbete med olika former av elinstallationer är omgärdat med omfattande lagar och bestämmelser. En del av detta är de lagar och bestämmelser som gäller installationerna i sig, exempelvis hur installationer får utföras och av vem dessa installationer får utföras av. En del andra lagar och bestämmelser som elinstallatörer måste ta hänsyn till är exempelvis arbetsmiljölagar och konsumentlagar. Vi kommer i detta kapitel främst gå igenom lagar som elsäkerhetslagen och lagen om elektromagnetisk kompatibilitet. Utöver dessa lagar kommer vi också behandla arbetsmiljölagen, standarder, auktorisation, elsäkerhet, skyddsutrustning, och ergonomins betydelse vid arbete med elinstallationer.
Elsäkerhetslagen
I elsäkerhetslagen finns krav på hur elinstallationsarbete ska utföras, vilken kompetens företaget som utför installationen måste ha, hur man ska säkerställa kompetensen hos de som utför arbetet, samt krav på egenkontrollprogram för verksamheten. Det är elinstallationsföretagen som ansvarar för att dessa krav är uppfyllda. Bestämmelserna som tidigare fanns i starkströmsförordningen, elinstallatörsförordningen och förordningen om elektrisk materiel, finns nu i en och samma elsäkerhetslag med en kompletterande elsäkerhetsförordning. Elsäkerhetslagen är framtagen med syfte att främja en hög elsäkerhet och minska risker för att el orsakar personskada eller sakskada.
Elsäkerhetslagen kompletteras med detaljerade bestämmelser i förordningar och myndighetsföreskrifter. Det är Elsäkerhetsverket som är den myndighet som tar fram föreskrifter för elinstallationsarbete, elinstallationsföretag och auktorisation. De som utför elinstallationsarbete omfattas numera av följande regler:
FAKTA:
Elektrisk anläggning
Med elektrisk anläggning avses i elsäkerhetslagen en anläggning för produktion, överföring eller användning av el med de särskilda föremål som finns i anläggningen och som behövs för driften av den.
FAKTA:
Elsäkerhetsverket
• Elsäkerhetslagen (SFS 2016:732).
• Elsäkerhetsförordningen (SFS 2017:218).
• ELSÄK-FS 2017:2 (Elsäkerhetsverkets föreskrifter och allmänna råd om elinstallationsarbete).
• ELSÄK-FS 2017:3 (Elsäkerhetsverkets föreskrifter om elinstallationsföretag och om utförande av elinstallationsarbete).
• ELSÄK-FS 2017:4 (Elsäkerhetsverkets föreskrifter om auktorisation som elinstallatör).
Elsäkerhetsverket är en myndighet vars uppdrag är att arbeta för hög elsäkerhet och elektromagnetisk kompatibilitet, det vill säga störningsfri el. Elsäkerhetsverket utför tillsyn och marknadskontroll, tar fram föreskrifter och allmänna råd, och bidrar till standardiseringsarbete på nationell och internationell nivå. Utöver detta handlägger Elsäkerhetsverket ansökningar om auktorisation som elinstallatör, och de ansvarar också för ett register över elinstallationsföretag.
Rättsregler som skall följas
Myndighetsråd som bör följas
Branschens rekommendationer
LAG
FÖRORDNING
FÖRESKRIFT
ALLMÄNNA RÅD
BRANSCHSTANDARD
Lagar, förordningar och föreskrifter är regler som måste följas. Allmänna råd och olika branschstandarder bör, men måste inte följas.
Lagar, förordningar och föreskrifter brukar delas upp i olika regelområden, vilka är följande:
• anläggningar
• elinstallationsarbete
• auktorisation
• elektromagnetisk kompatibilitet
• produkter.
Inom anläggningar finns regler som gäller den som är anläggningsoch anordningsinnehavare. Här finns det exempelvis krav på hur en fortlöpande kontroll av anläggningar ska ske, och andra grundläggande skyldigheter för den som är anläggningsinnehavare.
Det finns också krav på anmälan och drifttillstånd när det gäller vissa anläggningar. I föreskrifter finns det ytterligare krav på exempelvis hur anläggningar ska vara utförda, kontrolleras och skötas.
Reglerna under området elinstallationsarbete tar upp elinstallationsföretagens särskilda ansvar när det gäller utförandet av elinstallationsarbete, samt regler kring egenkontrollprogram och regelefterlevnad kring auktorisation. I området finns alltså de regler som är aktuella för elinstallationsföretag, men också allmänna bestämmelser som gäller alla de som eventuellt utför elinstallationsarbete.
Under området auktorisation finns regler för hur man ansöker om auktorisation som elinstallatör, samt vilka krav på utbildning och praktik som gäller för respektive auktorisation.
Området elektromagnetisk kompatibilitet innehåller de regler som gäller för elektromagnetisk kompatibilitet för utrustning, både när det gäller apparater och fasta installationer. Kraven gäller för de aktörer som tillhandahåller utrustning, men det finns också regler som gäller den som använder utrustningen.
I området produkter samlas regler som gäller för den som tillverkar, importerar eller säljer produkter som utgör elektriskt material, apparater samt leksaker. I första hand består kraven på hur produkterna ska vara utförda och märkta, samt vissa dokumentationskrav.
FAKTA:
Elektrisk utrustning
Med elektrisk utrustning avses en anordning, apparat eller annat föremål som producerar, överför, använder eller förbrukar el, eller en komponent i en sådan utrustning eller i en starkströmsanläggning.
FAKTA:
Elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) Elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) är förmågan hos apparater, utrustning eller system, att fungera i sin elektromagnetiska omgivning utan att medföra oacceptabla störningar i denna omgivning.
CENTRALT INNEHÅLL:
■ TN-, IT- och TT-system däribland TN-C- och TN-S-systemens uppbyggnad och funktion samt skyddsledarens funktion och verkan.
FAKTA:
Fasledare eller linjeledare
Termen fasledare används fortfarande ofta, men det är numera vanligare att använda termen linjeledare i tekniska och officiella sammanhang. Detta är en anpassning till internationella standarder och ett försök att skapa en mer enhetlig terminologi inom elteknik. Namnbytet har skett eftersom den ledare som kallats fasledare i många sammanhang i elinstallationsreglerna även är tillämplig i likströmskretsar, och där finns det som bekant inga faser. Därför heter det numera linjeledare för både växel- och likströmskretsar.
Elsystemets uppbyggnad
Elnätet i Sverige transporterar el (elenergi) från en plats där elen produceras (ur en energikälla) till en plats där elen förbrukas. Elnätet har stor betydelse för utsläpp av växthusgaser, eftersom den el vi producerar i Sverige har mycket låga klimatutsläpp. Som jämförelse transporteras annan lagrad energi i form av fossila bränslen ofta med lastbil eller fartyg, vilka vanligtvis drivs med hjälp av fossila drivmedel. Elnätet kan överföra stora mängder el över långa avstånd, vilket har gjort att Sverige historiskt kunnat exportera el till andra länder där elen annars till stor del skulle producerats med fossila bränslen.
Det svenska elnätet kallas stamnätet, och i stamnätet överförs el över långa avstånd, exempelvis från vattenkraftverk i norra Sverige till kunder i södra Sverige. Från stamnätets 400 kV (kilovolt) förgrenar sig elnätet till regionnätet (40-130 kV), därefter via lokalnätet (10-20 kV) till vår nätstation. Från vår nätstation distribueras elen sedan till våra fastigheter (slutanvändare) med en spänning på 0,4 kV. Elnätet hänger ihop i ett enda system tillsammans med alla elproduktionsanläggningar, och alla platser där el förbrukas. Den statliga myndigheten Svenska kraftnät ansvarar för att systemet fungerar som det ska. Högsta prioritet är att frekvensen i elnätet alltid ska vara 50 Hz, eftersom utrustning som drivs med el i Sverige är byggd för el med den frekvensen.
Elsystemet använder tre linjeledare (L1, L2 och L3) för att föra över elen (spänningen) till våra anläggningar. På grund av långa transportavstånd, vilket medför spänningsfall, är spänningen mycket hög i vårt elnät. När distributionen av el når nätstationen transformeras den ner till 400 V, vilken är den huvudspänning vi använder i Sverige. För att inte elen i våra högspänningsledningar ska komma i kontakt med jord används olika typer av isolatorer för att förhindra kortslutning. När elen kommer in i våra fastigheter behöver vi skilja ledarna från varandra med hjälp av isolering runt de strömförande ledarna, där ledarna sedan skyddas av en mantel som då tillsammans benämns kabel.
Stamnät (högspänning 400 kV).
Eldistribution
Elen i Sverige produceras i huvudsak av vattenkraft i norra delen av landet, samt genom kärnkraftverk. Transporten av elenergi från kraftverk till abonnent kallas för distribution av el (eldistribution). Eldistribution sker vanligtvis med högspänningsledningar upp till 400 kV. Ju närmre abonnenten man kommer så transformeras spänningen ner (omvandlas), och vi kan efter omvandlingen använda den i våra fastigheter (0,4 kV). Framställning av el (spänning) sker på följande sätt i Sverige:
• Vattenkraftstationer överför vattnets lägesenergi till mekanisk energi, vilket driver en elgenerator som skapar spänning.
• Vindkraftverk tappar vinden på en del av dess rörelseenergi och gör om den till elenergi.
• Kol- och oljekraftverk omvandlar kemisk energi till elektrisk energi.
• Solceller omvandlar solljusets strålningsenergi direkt till elenergi.
• Kärnkraft utvinner energi ur atomkärnor som bildar värme (ånga). Ångan driver sedan en turbin och elgenerator för framställning av el.
FAKTA:
Energi
FAKTA:
Elproduktion
Elproduktionen i Sverige består i första hand av följande:
• vattenkraft
• kärnkraft
• vindkraft
• kolkraftverk
• oljekraftverk
• solenergi.
Energi kan beräknas genom att ta effekt (kW) x tid (h). Vi multiplicerar effekten med antalet timmar vi använder effekten. Om vi exempelvis använder en ugn på en spis i tre timmar och ugnen har en effekt på 3000 W, så är alltså energiåtgången 9000 Wh (wattimmar), motsvarande 9 kWh (kilowattimmar).
Vindkraftverk, placerade ute till havs.
Stamnätsstation
CENTRALT INNEHÅLL:
Regionnät 40-130 kV
Alternativ jordkabel
FAKTA:
Ledarfärger
Färgerna som används på ledare i våra elsystem är följande:
• L1, brun.
• L2, svart.
• L3, grå.
• PEN, grön/gul med blå ändar (tejp).
• N, blå.
• PE, grön/gul.
FAKTA:
TN-C system
Ledare som används i ett TN-C system är: L1 + L2 + L3 + PEN.
Stamnät 400 kV
Nergrävd kabel
Fördelningsstation (Regionstation)
Mellanspänning 10-20 kV (Lokalnät) Nätstation
Lågspänning 400 V (Lokalnät)
Lokal eldistribution
Sveriges elleverantörer distribuerar (transporterar) elen till våra hus. Innan spänningen kommer till våra hus behöver spänningen (400 kV) transformeras ned i flera steg. Först i en stamnätsstation (40–130 kV), sedan i en fördelningsstation till mellanspänning (10 – 20 kV), och till sist i en nätstation till den lågspänning (0,4 kV) vi använder. För att distribuera elen (spänningen) till våra fastigheter används idag två olika typer av system för detta, TN-C system och TN-S system (TN-C-S system).
TN-C system-fyrledarsystem (C är en förkortning för Combined): PEN-ledare används i ett fyrledarsystem. I ett fyrledarsystem matas centralen med tre fasledningar och en PEN-ledare. PEN är en förkortning av Protected Earth (PE) och Neutral (N). PEN-ledaren är en kombinerad skydds- och neutralledare som i centralen ansluts till skyddsledarskenan. Neutralledaren kallades tidigare nolledare, eller nolla. Skyddsledare är detsamma som skyddsjordsledare.
Bilden illustrerar eldistributionen från kraftverk till abonnent.
Neutralpunkt
Transformator
Nätstation fyrledarsystem.
TN-C system,
Jordtagsledare
Jordtag
PEN-ledaren delas upp i centralen. PE och N-skena är förbundna med varandra.
Elcentral
PEN-ledaren (grön/gul) tejpas med blå markering för att berätta att den innehåller neutralledare.
Elcentral
PEN-ledaren (skruv frånskiljs vid användning av jordfelsbrytare).
Skyddsledarskena 0V
Neutralledarskena
Fasskena L1
Fasskena L2
Fasskena L3
TN-C system-fyrledarsystem (C är en förkortning för Combined): PEN-ledare används i ett fyrledarsystem. I ett fyrledarsystem matas centralen med tre fasledningar och en PEN-ledare. PEN är en förkortning av Protected Earth (PE) och Neutral (N). PEN-ledaren är en kombinerad skyddsoch neutralledare som i centralen ansluts till skyddsledarskenan. Neutralledaren kallades tidigare nolledare, eller nolla. Skyddsledare är detsamma som skyddsjordsledare.
CENTRALT INNEHÅLL:
■ Olika materials egenskaper och kapslingsklasser.
Att inneha en gedigen kunskap kring material och verktyg är viktigt för att vara en framgångsrik elinstallatör.
Eluttag som monteras i våtutrymmen ställs det stora krav på när det gäller skyddet för vatteninträngning.
Elmaterial
Elmaterial används och installeras i många olika typer av miljöer, allt från torra och våta utrymmen inomhus till installationer utomhus. Om man ska utföra elinstallationer i dessa miljöer måste man därför sätta sig in i och ta hänsyn till de förhållanden som råder, och en riskbedömning måste därför alltid genomföras innan elarbetet påbörjas.
Den stora utmaningen när det gäller elinstallationer och elmaterial är när de elektriska produkterna ska användas i vatten, vilket ställer mycket stora krav på material och installation. Inom elbranschen och elyrket används många olika typer av elmateriel för att skapa en säker miljö vid en elinstallation. Elmateriel kan exempelvis vara olika typer av strömbrytare, kablar, ledare, anslutningsdon och armaturer.
Materialklasser
Elmaterial delas in i olika materialklasser beroende på vilket skydd de har. I äldre hus är vägguttag oftast ojordade (klass 0) eftersom det inte funnits krav på skyddsjordning tidigare (klass 1). Enligt lag från 1994 ska alla uttag vara försedda med skyddsjord. Bor man i ett hus där vägguttaget i sovrummet är ojordat får man byta ut det med ett likadant ojordat uttag. Men om man ska komplettera med ett extra vägguttag måste det nya vägguttaget vara skyddsjordat.
Man får aldrig montera ett skyddsjordat uttag utan att ansluta en skyddsledare, ej heller ansluta en ojordad stickpropp till skyddsjordat eluttag (vilket kan medföra elfara). Eluttag installerade efter 1976 ska även vara försedda med petskydd. Material delas upp i olika klasser beroende på vilken typ av skydd de har:
• Klass 0 – saknar anordning för skyddsjordning och är benämningen på ett ojordat uttag eller en ojordad stickpropp (rund stickpropp).
• Klass I – försedd med anordning för skyddsjordning och är benämningen på ett jordat uttag och på jordad stickpropp.
• Klass II – försedd med isolering utöver grundläggande isolering. Saknar anordning för skyddsjordning och är benämningen på den platta stickpropp som är extraisolerad och ojordad. Stickproppen passar i både jordade (klass I) och ojordade (klass 0) uttag. Stickproppen kallas även Europastickpropp.
• Klass III – utförd för matning med SELV eller PELV, vilket innebär att skyddet mot elchock är baserat på att matning sker från en spänning av högst 50 V AC eller 120 V DC från en skyddstransformator, och att bruksföremålet inte heller alstrar högre spänning.
Materialklasser för elektroniska apparater
FAKTA:
Särskilda installationer
Elinstallationsreglerna innehåller information för det som kallas ”särskilda installationer”. I exempelvis lantbruksbyggnader, där det är stor risk att kablar utsätts för gnagarangrepp, rekommenderas att stålbandsarmerade kablar används. Om förläggning sker med kablar som inte är stålbandsarmerade måste de skyddas med kabelskydd av plåt eller liknande. Skydden ska vara varmförzinkade eller korrosionsskyddade.
Symbol för skyddsledare
Klass 0
Klass 1
Klass 2
Klass 3
Märkström
Färg
Skär
Brun
Grön
II
Gänga
CENTRALT INNEHÅLL:
Röd
Svart
Grå
Blå
Gul
Svart
Svart
Svart
Vit
Koppar 2A
Diazedsäkringarnas märkström och gällande färgmärkning för gänga två och tre.
10 A-säkring passar till röd passdel, och 25 A passar till gul passdel. Det går att sätta en 10 A-säkring i en gul passdel för 25 A, tvärtom går dock inte.
Varje säkring är försedd med en liten färgplatta, en så kallad signalpärla. Den visar vilken strömstyrka säkringen är avsedd för, exempelvis röd för 10 A. När säkringen går sönder lossnar normalt signalpärlan med hjälp av en liten fjäder.
Till diazedsäkringar (porslin) används en passdel i gängsäkringscentralen. Passdelens uppgift är att begränsa vilken storlek på säkring som sätts in i centralen. Passdelen är röd för 10 A, med ett litet hål för säkringen. Till 16 A är den grå och har ett större hål, eftersom 16 A-säkringen har större diameter än en säkring på 10 A. På så sätt kan aldrig en för stor säkring sättas in där det ska vara en mindre. Däremot går det bra att göra tvärtom, att tillfälligt sätta in en mindre där det ska vara en större.
När en diazedsäkring gått sönder och löst ut kan det ibland vara svårt att se om den är hel eller inte (signalpärlan har inte lossnat), då är det bäst att mäta spänningen på säkringarna direkt på centralen. Mätning sker genom det lilla hålet på säkringshuven och till jordskruven på elcentralen. Är den hel visar instrumentet 230 V, om den är trasig visas 1 eller OL (oändlig resistans). Man kan också mäta mellan två olika säkringar (olika faser) och då visar instrumentet 400 V om de är hela. Självklart kan säkringen skruvas ut, och en resistansmätning sker då direkt på säkringen. Är säkringen hel visar instrumentet vanligtvis 0, om den är trasig visas 1 eller OL.
FAKTA:
Kontroll av porslinssäkring
Spänningsmätning på säkringarna mellan faserna går till på följande sätt: Börja med L1 och L2, sedan L1 och L3, och sist L2 och L3. Spänningsprovaren eller multimetern ska då visa 400 V på alla tre mätningarna om säkringarna är hela. Spänningsmätning går också att utföra på säkring för L1 och jord, L2 och jord, samt L3 och jord. Instrumentet ska då visa 230 V på alla tre mätningarna om säkringarna är hela.
Spänningskontroll av diazedsäkring.
Gruppförteckning som visar vad de olika gruppsäkringarna skyddar ska alltid bifogas och sättas upp vid elcentralen. Där anges även säkringens märkström samt kabelarea på gruppledningen.
1-fas gruppsäkring för vägguttag och belysning (10A).
2-fas grupp för ugn eller elvärme (10A/16A).
3-fas grupp för spis eller värmepump (10A/16A). Grupp nr:
Gruppförteckning central A1
Gruppen omfattar
Värmepump
Värmepump
Värmepump
Spis
Spis
Spis Kyl Frys
Belysning kök
Uttag kök
Uttag kök
Belysning vardagsrum
Uttag vardagsrum
Belysning + uttag hall
Belysning + uttag sovrum 1
Belysning + uttag sovrum 2
Belysning + uttag sovrum 3
Belysning + uttag hall
Exempel på hur ett vanligt gruppschema kan se ut.
FAKTA:
Gruppschema
Ett gruppschema tillhörande en elcentral ingår i elanläggningen, där anläggningsinnehavaren har skyldighet att se till att elanläggningen har erforderlig dokumentation. Detta finns reglerat i 4 § ELSÄK-FS 2008:3.
CENTRALT INNEHÅLL:
■ Förläggning och anslutning av ledningar.
■ Elinstallationsarbete vid reparation samt om- och tillbyggnad.
■ Anslutning, losskoppling och funktionsprovning av apparater och utrustning i befintlig gruppledning.
■ Kontroll före idrifttagning.
■ Felsökning och underhåll av befintlig elutrustning.
Installationsarbete
Installationsarbeten med elanläggningar är omgärdat av olika lagar, standarder, säkerhetskrav, installationskrav, arbetsmiljökrav, dokumentationskrav och egenkontrollkrav. Utöver dessa olika krav, ställer också utförande av elinstallationer stora krav på elinstallatörer när det gäller verktygskunskaper, materialkunskaper och hantverkarkunskaper.
Allt detta sammantaget gör att arbetet som elinstallatör är mer komplext och svårare än man vid en första anblick kan få för sig, åtminstone om installatören ska kunna utföra arbeten med hög kvalitet. I detta avsnitt kommer vi därför behandla de delar som är kritiska när det gäller utförandet av elinstallationer som elinstallatör, vilket medför att vi främst kommer gå igenom följande begrepp och områden:
• regler och krav
• entreprenad och servicearbeten
• verktyg och maskiner
• fästteknik
• kabelförläggning
• installationer
• belysning
• kraftanläggningar
• kopplingsutrustning
• anslutning och losskoppling
• mätning och kontroll
• felsökning
• underhåll
• dimensionering.
Regler och krav
Elinstallationsarbete är enligt lagstiftning och de regler som finns arbeten där man utför, ändrar eller reparerar en starkströmsanläggning, samt fast anslutning och losskoppling av elektrisk utrustning. Reglerna och de krav som finns när man utför elinstallationsarbete är i grunden detsamma, oavsett om det handlar om nyinstallation, om- och tillbyggnad, eller reparation av en anläggning.
När man ska utföra ett elinstallationsarbete ska den del av anläggningen som man ska installera, bygga om eller reparera, uppfylla kraven i de så kallade utförandeföreskrifterna. Dessa föreskrifter innehåller bland annat krav på en god säkerhetsteknisk praxis, grundläggande säkerhetskrav och särskilda säkerhetskrav beroende på anläggningstyp.
Om man som elinstallatör ska utföra ett arbete som går ut på att underhålla, reparera eller göra mindre ombyggnader av en äldre anläggning, får man utföra arbetet enligt de regler som gällde när anläggningen togs i bruk. Men kravet på att anläggningen ska vara säker gäller oavsett när anläggningen först togs i bruk.
Något man bör tänka på och beakta vid elinstallationsarbete är följande:
• Se alltid till att följa Elsäkerhetsverkets utförandeföreskrift
ELSÄK-FS 2008:1, men också de standarder som kompletterar den. Kontrollera alltid om någon föreskrift eller standard har ersatts med en ny.
• Se till att alltid ha vetskap om anläggningen avviker från svensk standard, eftersom det påverkar utförandet.
• Kontrollera alltid med anläggningsinnehavaren eller beställaren vilka förutsättningar som gäller för arbetet.
• Se alltid till att arbetet utförs på ett sätt som gör elanläggningen säker, detta oavsett av vad som står i standarder och föreskrifter, det vill säga följa god elsäkerhetsteknisk praxis.
Vilka krav som finns för aktuellt arbete när det gäller dokumentation och märkning finns samlat i Elsäkerhetsverkets föreskrifter. Se till att föreskrifterna är aktuella och inte har gått ut.
När man utför ett elinstallationsarbete ska man alltid förse anläggningen med rätt märkning och upprätta rätt dokumentation för arbetet. Se alltså till att märka anläggningen och dokumentera arbetet, detta så att anläggningens olika delar ska kunna identifieras vid drift och underhåll, men också vid framtida omoch tillbyggnader.
FAKTA:
Elinstallationsföretag
Med elinstallationsföretag avses en näringsidkare som yrkesmässigt utför elinstallationsarbete.
Elinstallationsreglerna
SS 436 40 00, utgåva 4, med kommentarer
Elinstallationsreglerna är regler för projektering, montering och kontroll av elinstallationer. Reglerna är avsedda att se till att personer, husdjur och egendom skyddas mot faror och skador som kan uppstå vid användning av elinstallationer. Men också för att skapa förutsättningar för en bra funktion hos installationerna.
SEK
CENTRALT INNEHÅLL:
Installationer
Elinstallationer sker i många olika typer av miljöer, allt från torra och våta utrymmen inomhus, till utomhusinstallationer som ligger i väldigt fuktiga miljöer. Den stora utmaningen när det gäller elinstallationer och elmaterial är när de elektriska produkterna ska användas i närheten av vatten, vilket ställer mycket stora krav på installationerna. Om man ska utföra elinstallationer måste man därför sätta sig in i och ta hänsyn till de förhållanden som råder, och en riskbedömning måste därför alltid genomföras innan elarbetet påbörjas.
Det behövs vanligtvis två olika underlag för elinstallationer, ritningar och scheman. Vid större arbeten kan ibland även en teknisk beskrivning vara nödvändig. Ritningen anger skalenligt hur anläggningen är uppbyggd avseende lokaler, medan scheman anger hur man tekniskt löst en anläggningens olika funktioner.
När en installation utförs finns riktlinjer för hur den ska utföras avseende komponenternas placering gällande monteringshöjd och antal i ett rum. Installationen ska vara praktisk att använda, och uppfylla de krav och den funktion den är avsedd för.
Elcentral
FAKTA:
Installationsritning
Installationsritning är vanligtvis en planritning som beskriver våningsplanets elinstallationer.
Elinstallationerna ritas in med hjälp av olika ritningssymboler i de olika rummen, och visar då vilken typ av kabel och hur många ledare som behöver användas för installationen.
Ritningen visar också vilka strömställare och eluttag som ska användas, och var de ska placeras.
Elcentralens placering i en bostad bör ha en dvärgbrytarcentral som inte är placerad under låsbart lock, och placerad med underkanten minst 1,7 - 2,2 meter över golvet. Ur elsäkerhetssynpunkt finns inget lägsta mått för gruppcentralers placering, utan de ska vara lika säkra oavsett höjd. I standarden SS 437 01 02 finns regler om höjd och mått på elcentralers placering. De måttangivelser som i övrigt gäller för elcentralers placering är följande:
• Elcentraler placeras med överkant högst 2200 millimeter ovan golv.
• Gängsäkringscentraler (diazed) placeras i underkant minst 1700 millimeter ovan golv.
• Normcentral (automatsäkring) kan placeras med underkant minst 900 millimeter över golv.
Strömställare
Strömställare ska förekomma i alla utrymmen och placeras på dörrens låssida, 1000 millimeter över färdigt golv och 100 millimeter från karm eller dörrfoder. När strömställare kombineras med andra apparater ska de placeras överst och med vertikal montering. Den vertikala kombinationen (centrum) placeras 1000 millimeter över golv, där den nedersta apparaten i kombinationen som lägst får hamna 830 millimeter över golv.
Strömställaren för huvudbelysning bör styras av den övre vänstra vippan (knappen) i kombinationen. Funktioner som används mer sporadiskt, som exempelvis displayer och multifunktionsknappar, placeras 1400 millimeter ovan golv.
När montering av strömställare sker ska de placeras och monteras på följande sätt i tillslaget läge:
• Vippströmställare med vippan uppåt.
• Tryckströmställare med vippans övre del intryckt.
• Vridströmställare med vredet placerat vertikalt.
• Utrymmen som korridorer, trappor och rum större än tre meter, bör man kunna tända och släcka på fler platser än en. Alternativt automatiskt med närvarosensor och/eller med tidsstyrning. Båda alternativen bör vara anslutna till skymningsrelä.
• Utrymmen som exempelvis trapphus och källare bör avstängning ske med automatiskt frånslag (trappautomat).
FAKTA:
Kundens önskemål
När en installation ska utföras är det beställaren och kundens önskemål om apparaters placering och elmateriel som gäller. Men man får under inga omständigheter sätta samman elinstallationer som strider mot gällande lagar och föreskrifter, oavsett vad kunden önskar.
FAKTA:
Närvarosensorer
När närvarosensorer installeras som alternativ till traditionella strömställare ska de placeras och anpassas avseende tillslagstid efter hur utrymmet vanligtvis används.
1
Eluttag för kontorsarbetsplats.
Kontorsarbetsplats
Eluttag placeras vid kontorsarbetsplats 1000 milimeter ovan golv (kabelkanal). Uttagskombinationen ska ha minst sex uttagsbrunnar, varav minst fyra uttagsbrunnar ska vara utförda med skyddsledarkontakt (skyddsjordat utförande). Till eluttag utan skyddsledare kan endast klass II-materiel (extraisolerat materiel) anslutas. Ett uttag anordnas för telekommunikation och placeras i anslutning till eluttagen.
Våtutrymmen
Våtutrymme är ett rum där extra åtgärder behöver vidtas för att kunna hantera vatten på lämpligt sätt utan att fuktskador uppkommer. Vanligt förekommande våtutrymmen i bostäder är exempelvis badrum, dusch, toaletter, bastu och tvättstuga. I dessa utrymmen gäller särskilda elsäkerhetsregler för elektriska installationer. I bad- och duschrum är riskerna för svåra elolyckor extra stora, detta eftersom det där finns fukt och många jordade föremål. För att öka elsäkerheten i badrum delas utrymmet in i tre olika områden.
Område 0
Är hela den invändiga delen av ett badkar eller duschkar. För duschar utan uppsamlingskar räknas höjden av område 0 till 10 centimeter, och dess yta har samma horisontella utsträckning som område 1.
Område 1
a) Golvnivån och den högsta punkten av endera ett horisontellt plan vid den högsta punkt där ett duschhuvud eller en tappkran är placerad, eller ett horisontellt plan som ligger 225 centimeter över golvet.
b) Den vertikala ytan som omger bad- eller duschkaret, eller på ett avstånd av 120 centimeter från mittpunkten av duschhuvudet för duschar utan duschkar.
Område 2
a) Golvnivån och den högsta punkten av endera ett horisontellt plan vid den högsta punkt där ett duschhuvud eller en kran är placerad, eller horisontellt plan som ligger 225 centimeter ovan golvet.
b) Den vertikala ytan som gränsar till område 1 och en parallell vertikal yta på ett avstånd av 60 centimeter från område 1.
Område 2 finns inte vid duschar utan kar. Ett utökat område 1 förutsätts då på ett horisontellt avstånd av 12 centimeter.
Badrum/våtutrymme
a) Badkar
Område 0 Område 1 Område 2
cm r
Område 2
I Elinstallationsreglerna delas badrum in i områdesindelningar avseende på elsäkerheten.
b) Badkar med skiljevägg Område 1
1
Område 0 Område 1 Område 2
c) Duschkar
Område 0 Område 1 Område 2
Område 2 60 cm r
1
1
d) Duschkar med fast skiljevägg Område 1
Område 0 Område 1 Område 2
Anslutning och losskoppling
Anslutning och losskoppling av strömställare, eluttag, elmotorer och elkopplare är vanligt förekommande installationsarbete för elinstallatörer. Vi kommer i detta avsnitt ge exempel på flertalet olika elkomponenter som vanligtvis installeras, byts ut, och funktionstestas i samband med elinstallationer.
Anslutning strömställare
CENTRALT INNEHÅLL:
1-polig strömställare.
Kronströmställare.
Två stycken 1-poliga strömställare används för att skapa en trappfunktion.
Man kan styra belysning på flertalet olika sätt. Det kan ske med traditionella strömställare, men också via radio alternativt kommunicerande system som kan vara av typen KNX eller liknande. Funktionerna kan ge möjlighet att styra husets belysning, värme och eluttag, exempelvis via dator eller mobiltelefon.
Belysning kan styras och användas på olika sätt, detta genom att ha olika typer av strömställare. Vi vill kanske kunna tända en eller flera lampor samtidigt, eller kunna tända och släcka från olika platser. Installation kan ske som infälld eller utanpåliggande installation. Strömställare som vanligen används till belysning finns i olika utföranden, främst följande:
• 1-polig strömställare
• kronströmställare
• trappströmställare
• korsströmställare
• dubbeltrapp
• dimmer
• trappautomat
• tidur
• skymningsrelä
• rörelsedetektor.
1-polig strömställare används vanligtvis för att tända och släcka en lampa från en plats. För att få en sluten krets tillsammans med en lampa krävs det en fasledare och en neutralledare. Fasledaren ansluts till strömställaren och på andra sidan ansluts en ledare som benämns tändtråd, vilken går till lampan i armaturen. Neutralledaren ansluts direkt till lampan (armaturen), och är armaturen av metall (ledande material) ska även en skyddsledare anslutas till armaturen.
Kronströmställare används till att tända och släcka två lampor oberoende av varandra, detta från samma plats. När två lampor ska tändas med en kronströmställare behövs en fasledare, två tändtrådar, och två neutralledare till lamporna (armaturerna).
Trappströmställare används för att tända eller släcka en lampa från två olika platser, exempelvis till en trappa. Det finns flera olika anslutningsalternativ för trappströmställare. När man ansluter de två strömställarna används en fasledare, två mellantrådar och en tändtråd. Sparkoppling (trapp) är ett alternativ där man endast använder en mellantråd. Sparkopplingen används vanligtvis när man gör en utanpåliggande installation (bör bara användas i undantagsfall).
Korsströmställare används när man vill kunna tända och släcka en lampa från tre olika platser (kan utökas). När man ansluter de tre strömställarna används en fasledare, fyra mellantrådar (två mellan varje strömställare) och en tändtråd.
Korsfunktion skapas genom att använda två 1-poliga strömställare och en korsströmställare.
Dubbeltrapp (6/6) används för att tända eller släcka två lampor oberoende av varandra på två olika platser.
Anslutningen görs på samma sätt som med en enkeltrapp, skillnaden är att här används fyra mellantrådar.
Bilden visar två strömställare tillsammans med dubbeltrapp.
Exempel på schema för anslutning av trappautomat.
Dimmer (ljusvariator) används när man vill kunna höja och sänka belysningen stegvis, och finns även som tryckknappsdimmer. Den går bra att kombinera med en 1-polig strömställare för trappfunktion.
5
1
CENTRALT INNEHÅLL:
■ Installation av enklare start- och kopplingsutrustning för elmotorer, däribland hållkrets och relästyrning.
Elmotorer
En elmotor är en roterande maskin som omvandlar elektrisk energi till rörelseenergi (kinetisk energi), och som vanligtvis används till att föra över kraft. Elmotorn var till sin grundfunktion färdigutvecklad redan för hundra år sedan, det var då som likströmsmotorn blev en del av den industriella revolutionen. När elmotorer kunde installeras och användas i industrier behövde man inte längre lita till ångmaskiner, vattenhjul eller handkraft.
Runt om i världen används idag flera miljarder elmotorer, och de har ett enormt stort användningsområde. Några användningsområden för elmotorer är exempelvis pumpar, fläktar, maskiner, hissar, rulltrappor och bilar. För att exempelvis få kupéfläkten och fönsterhissarna att fungera på en bil används små elmotorer.
På senare tid har utvecklingen av rena elbilar växt fram, och inom industrin används elmotorer till olika typer av truckar, transportband och lyftkranar.
Trefas asynkronmotor.
Statorn i en asynkronmotor är uppbyggd med lindningar med två magnetpoler (en nord- och en sydpol) för varje fas. De tre polparen är placerade med 120° förskjutning från varandra.
När en motor med lägre varvtal önskas lindar konstruktören fler magnetpoler, exempelvis 4 eller 6 poler per fas. Detta gör att det åtgår flera perioder av växelspänningen innan magnetfältet flyttat sig runt ett helt varv, vilket i sin tur gör att motorn går långsammare (eftersläpning).
De elmotorer som vanligen används finns i fem olika utföranden, vilka är följande:
• asynkronmotor
• synkronmotor
• likströmsmotor
• servomotor
• stegmotor.
Asynkronmotor
En asynkronmotor är trefasansluten och konstruerad av två huvudkomponenter. En stillastående cylinderformad del (statorn) och en roterande del inuti statorn som kallas för rotor.
När man släpper på elströmmen till statorn bildas ett magnetiskt kraftfält som påverkar statorns och rotorns lindningar. Det bildas då ett magnetiskt kraftfält mellan dem. Kraftfälten samverkar så att rotorn och motoraxeln som är ansluten till rotorn börjar rotera.
En växelströmsmotor av typen asynkronmotor som ansluts med tre faser, är en väldigt fördelaktig motor. Fördelarna är i första hand att den har en hög effekt i förhållande till förbrukad mängd el, en jämnare gång än enfasmotorn, samt att den inte kräver någon assistans vid start.
Märkplåt
All viktig information gällande elmotorers prestanda och anslutningsalternativ anges på motorns märkplåt. På märkplåten anges vanligtvis följande:
• montering
• elanslutning Y/D
• märkeffekt
• märkspänning
• märkström Y/D
• startströmmar
• effektfaktor
• temperaturklass
• kapslingsklass
• kylmetod
• varvtal.
Motor 3~ 50 Hz MT
1. Trefasansluten motor, 50 Hz
2. Centrumhöjd/axeldiameter
3. Märkeffekt
4. Märkspänning - märkström (Y)
5. Monteringssätt
Monteringsätt
6. Motornummer
7. Kapslingsklass
8. Temperaturklass
9. Märkvarvtal
10. Märkspänning/märkström (∆)
11. Effektfaktor (Cos φ)
Enligt svensk och internationell standard anges elmotorers monteringssätt med beteckningen IM (International Mounting) och fyra siffror, exempelvis IM1001. Monteringssätt behandlas i standarden SS-EN 260 107 (IEC 34–7).
En asynkronmotor där det fasta höljet (statorn) och den roterande axeln (rotorn) syns. Rotorn är monterad i två lager för att minska friktion, och är placerade vid motorns gavlar. Elmotorns lindningar syns till vänster och höger om rotorn, och kylfläkten syns till höger i bilden.
Fotmotor: Statorstomme med fötter och axel med två lager, med en fri tapp.
Flänsmotor: Statorstomme utan fötter. Stor fläns med genomgående fästhål och axel med två lager, med en fri tapp.
FAKTA:
Elmotorer och pumpar
Elmotorer används till olika typer av cirkulationspumpar, och dessa pumpar finns i två utföranden, våta och torra. En torr pump är luftkyld och kyls av en fläkt monterad på motorns axel. En våt pump är vattenkyld och ska alltid monteras liggande, detta för att kylningen av motorn ska fungera.
Liten DC-motor i en skruvdragare.
CENTRALT INNEHÅLL:
■ Tolkning och användning av ritningar och scheman inom området.
FAKTA:
Bygghandlingar 90
Bygghandlingar 90 är en svensk standard som beskriver hur byggprojekt ska dokumenteras och redovisas i form av ritningar och beskrivningar och andra handlingar.
Ritning och schemaläsning
De installationshandlingar som brukar användas vid elinstallationer består vanligen av ritningar i kombination med teknisk beskrivning. Hur stor omfattningen av ritningar och beskrivningar är styrs i första hand av installationernas storlek och krav på detaljer.
Projektören, vanligen en elingenjör, skapar och tar fram ritningar och teknisk beskrivning. Ritningarna bör följa de branschkrav som finns, exempelvis Bygghandling 90 och AMA-EL. Den tekniska beskrivningen tas fram med hjälp av AMA-EL:s inbyggda malltexter.
Beroende på typ av installation som ska utföras kan omfattningen se väldigt olika ut, och detaljeringsgraden på handlingarna kan skilja sig åt beroende på installationens omfattning och krav på detaljer. Oavsett omfattningen och krav på detaljer i vissa specifika entreprenader är det som verksam inom olika elyrken viktigt att ha god kunskap om installationshandlingar och ritningsläsning.
Ritningar
En ritning är ett dokument som tas fram och används för att tydliggöra hur installationer ska utföras, och vilka krav som finns på dessa installationer. Ritningar dokumenterar alltså hur en viss konstruktion eller anläggning skall se ut och hur den är tänkt att fungera. Beroende på verksamhetsområde och typ av installationer kan ritningar innehålla olika fack, men också olika detaljeringsgrad.
Ritningarna tas vanligen fram av ingenjörer och arkitekter, och framställningen av ritningar görs idag nästan uteslutande med hjälp av datorstöd och andra digitala hjälpmedel.
För att ritningarna ska få ett enhetligt ”språk” som alla inblandade parter förstår har olika standarder tagits fram. Dessa standarder och ritregler finns standardiserade både i internationella standarder och svenska standarder. De typer av ritningar man som elinstallatör främst behöver inneha kunskap om och kunna förstå, är följande ritningar:
• situationsplaner
• planritningar
• fasadritningar
• sektions- och snittritningar
• detaljritningar
• elscheman.
Situationsplaner
För att redovisa utvändiga installationer och tomter används ritningar som kallas situationsplan. Situationsritningar redovisar exempelvis servisledningar för el, fjärrvärme, tappvatten och spillvatten. På situationsplanen brukar det även framgå vägar och tomtgränser.
Skalan på situationsplaner brukar vanligen vara 1:200 eller 1:400, beroende på hur stort område som redovisas.
Planritningar
Planritningar redovisar installationerna ovanifrån. På en byggnad redovisar alltså planritningen förhållandet mellan olika rum och hur installationerna i dessa utrymmen ska placeras och installeras, exempelvis belysningar och eluttag. Planritningen ska alltså visa de olika våningsplanens olika delar och dess funktion på en byggnad. Planritningen visar också var sektioner är tagna, och planets olika delar är vanligen måttsatta.
Planritningar redovisas vanligen i skala 1:100 eller 1:50 beroende på hur stor installationen är.
FAKTA:
Installationsritning
Installationsritning är vanligtvis en planritning som beskriver våningsplanets tänkta elinstallationer. Elinstallationerna ritas in med hjälp av olika ritningssymboler i de olika rummen, och visar exempelvis vilken typ av kabel och hur många ledare som behöver användas för installationen. Ritningen visar också vilka strömställare och eluttag som ska användas, och var de ska placeras.
FAKTA:
AMA-EL
AMA-EL är en del av AMA (Allmän Material- och Arbetsbeskrivning), som är ett referensverk för att upprätta tekniska beskrivningar och krav i bygg- och anläggningsprojekt. AMA-EL innehåller specifikationer och riktlinjer för elinstallationer, inklusive material, utförande och kvalitetskrav. Syftet är att säkerställa enhetlighet och hög standard i projektering, upphandling och utförande av elarbeten.
FAKTA:
Ingenjör
Ingenjör är en titel för personer med en teknisk utbildning som givit en ingenjörsexamen och ett tekniskt kunnande. Ingenjörer arbetar inom branscher som exempelvis bygg, el, VVS och infrastruktur.
FAKTA:
Skalor
För att kunna beskriva verkligheten på ett bra sätt på ritningar används skalor. Vanligen förminskas installationer i skalorna 1:20, 1:50 och 1:100.
1
CENTRALT INNEHÅLL:
Framtagandet av ritningar sker idag nästan uteslutande med hjälp av CAD.
CAD och BIM
FAKTA:
BIM
BIM är en förkortning av byggnadsinformationsmodellering, eller på engelska Building Information Modeling.
FAKTA: Funktionsansvar
Med funktionsansvar i en entreprenad menas att ansvar finns för att avtalad funktion uppnås. Ansvaret för att avtalad funktion uppnås förutsätter ansvar för projektering och utförande, till skillnad från utförandeansvar som endast omfattar ansvar för att arbetet utförs enligt av beställaren tillhandahållna ritningar och beskrivningar.
Idag utförs nästan uteslutande all projektering och ritande med hjälp av CAD (Computer Aided Design). CAD började användas professionellt i mitten av 1980-talet, men det är först nu som de stora fördelarna börjar visa sig.
Fördelen med att använda CAD i sin projektering är framförallt möjligheten att ta fram tydliga ritningar och att samordningen mellan de olika installationsparterna underlättas. Även möjligheten till att revidera ritningarna på ett effektivt sätt har förbättrats. Dessutom genomförs stora delar av dimensioneringen av de olika installationerna med hjälp av dagens CAD-program.
Idag arbetar man ibland med en så kallad byggnadsinformationsmodell (BIM). I den samlas all möjlig information om byggnadens komponenter och material. Detta gör att man på ett lätt sätt bland annat kan utföra kostnadsberäkningar utifrån den färdiga BIM-modellen.
När BIM används i ett projekt skapas en 3D-modell i projekteringen som visualiseras, och där målet är att samla all tänkbar information om byggnaden och installationerna. BIM är en arbetsmetod och ska inte blandas ihop med CAD som snarare är ett verktyg för att upprätta ritningar på.
Tekniska beskrivningar
Installationshandlingar består vanligen av ritningar och teknisk beskrivning. Den tekniska beskrivningen är en handling, ett skrivet dokument, som beskriver materialdetaljer och arbetsutförandet för entreprenader. Handlingen upprättas vanligen för bygg, el och VVS. I den tekniska beskrivningen anges detaljer i entreprenaden som måste uppfyllas.
Beroende på hur stor entreprenaden är och vilken typ av entreprenad som är aktuell för att projekt, ser den tekniska beskrivningen olika ut.
Vid totalentreprenader författas den tekniska beskrivningen som en ”rambeskrivning”, där det endast ställs funktionskrav på installationerna. Det kan exempelvis vara krav på en viss rumstemperatur, krav på typen av belysningsarmaturer och typen av material. Den tekniska beskrivningen vid totalentreprenader används alltså endast för att ställa grundläggande krav på installationerna. Detaljer på hur installationer skall ske och detaljer kring vilket material som skall användas bestäms senare då entreprenaden är upphandlad.
Vid utförandeentreprenader reglerar den tekniska beskrivningen i detalj hur installationer skall utföras och vilket material som skall användas. Här tas det alltså fram både ritningar och en detaljerad beskrivning, till skillnad mot i totalentreprenad där det endast ställs funktionskrav i den tekniska beskrivningen.
AMA-EL
Den tekniska beskrivningen upprättas vanligen med hjälp av AMA-EL. AMA-EL är tänkt att användas som underlag när tekniska beskrivningar upprättas, detta för att förenkla arbetet och standardisera strukturen i beskrivningarna. Texten som finns i AMAEL redigeras efter den så kallade ”pyramidregeln”. Pyramidregeln är ordnad i en hierarkisk struktur med koder och rubriker, vilket gör beskrivningarna tydligare.
Författaren av den tekniska beskrivningen, oftast en elingenjör, kan utöver text och rubrikerna i AMA-EL lägga till egen text. Om författarens text har motstridiga uppgifter i förhållande till texten i AMA-EL:s koder, så gäller författarens text.
Utöver de AMA-delar som används för att skriva tekniska beskrivningar för entreprenader finns det även en kompletterande föreskrift som heter Råd och anvisningar (RA). Råd och anvisningar är tänkt att användas som hjälp vid upprättandet av beskrivningar och innehåller råd och anvisningstext som författaren kan använda sig av, alltså en malltext för respektive kod och rubrik. Författaren kan givetvis byta ut råden i RA mot en text som passar projektet bättre.
FAKTA:
CAD
Förkortningen CAD står för Computer Aided Design.
FAKTA:
Entreprenadformer
Det som i stort skiljer en totalentreprenad från en utförandeentreprenad är att beställaren endast lämnar ett förfrågningsunderlag till entreprenörerna där det ställs funktionskrav på entreprenaden. Detta innebär att förfrågningsunderlaget inte är detaljprojekterat utan endast består i ett antal funktionella krav. Beställaren lämnar alltså ramar för entreprenadens funktionskrav, vilket i sin tur gör att entreprenörerna själva står för detaljprojekteringen av entreprenaden.
AMA-EL används som hjälpmedel för att upprätta tekniska beskrivningar för utförandet av installationsarbeten.
CENTRALT INNEHÅLL:
■ Dokumentation och utvärdering av eget arbete.
■ Återvinning av olika elmaterial.
■ Hållbarhetsarbete inom branschen.
Dokumentation och hållbarhet
Som elinstallatör är det avgörande att inte bara behärska de tekniska aspekterna av yrket, utan även ha kunskap om dokumentation och utvärdering av eget arbete. Korrekt dokumentation säkerställer att installationer följer gällande säkerhetsföreskrifter och att arbetet kan granskas i efterhand. Utöver detta är återvinning av olika elmaterial en viktig del av arbetsprocessen. Hållbarhetsarbete inom elbranschen innebär också att man ständigt strävar efter att minimera miljöpåverkan genom medvetna materialval och energieffektiva lösningar.
Dokumentation
I Sverige finns det tydliga lagkrav på dokumentation av elarbete utfört av elinstallatörer, detta för att säkerställa elsäkerhet och att arbetet blir korrekt utfört. Dessa krav regleras främst av elsäkerhetslagen och Elsäkerhetsverkets föreskrifter.
Dokumentation och egenkontroll genom hela installationsprocessen är avgörande för att upprätthålla kvalitet och säkerhet samt för att skapa en tydlig spårbarhet och ansvarsfördelning i projektet.
Egenkontroll är en process där arbetsmoment och resultat granskas kontinuerligt för att säkerställa att kvalitetskrav och regler följs under hela projektets gång.
Egenkontrollprogram
Alla elinstallationsföretag måste ha ett egenkontrollprogram. Detta är ett system för att säkerställa att arbetet utförs på ett säkert sätt och i enlighet med gällande regler. Egenkontrollprogrammet måste innehålla:
• Kompetensregister: Information om vilka elinstallatörer som är behöriga att utföra elarbeten inom företaget samt deras kompetens.
• Beskrivning av arbetsprocesser: Hur arbetet genomförs, kontrolleras och dokumenteras för att säkerställa att det uppfyller elsäkerhetskraven.
• Ansvarsfördelning: Tydlig dokumentation om vem som ansvarar för olika moment i installationsarbetet.
BokGym
INSTALLATIONSTEKNIK 1
Installationsteknik nivå 1 riktar sig till studerande på gymnasiet och vuxenutbildningar. Läromedlet täcker alla centrala delar inom ämnet, inklusive elinstallationsarbete, materials egenskaper och kapslingsklasser, TN-, IT- och TT-system, skyddsledarens roll, standarder och lagkrav, auktorisationer, personligt skydd, kontroll före idrifttagning samt dokumentation och utvärdering av eget arbete. Genom att behandla dessa områden på ett detaljerat sätt ges de studerande goda förutsättningar att klara Skolverkets betygskriterier. Boken är strukturerad med kunskapskontroller och övningsuppgifter som de studerande kontinuerligt kan arbeta med.
Hans Hellström