9789177414599

Ann-Sofie Keller

och Lovisa Liyanage

Familjestöd i skolan

SAMVERKAN MELLAN SKOLA OCH HEM

© 2025 Författarna och Gothia Kompetens AB

ISBN 978-91-7741-459-9

Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Kompetens

AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande.

redaktör: Pernilla Rönnlid

omslag och grafisk form: Hanna S Larsson

Första upplagan, första tryckningen

tryck: ADverts, Lettland 2025

Gothia Kompetens

Box 22543, 104 22 Stockholm

Kundservice 08-462 26 70 info@gothiakompetens.se www.gothiakompetens.se

Gothia Kompetens – kompetensutveckling och kunskapsförmedling för och av oss som jobbar med förskola, skola, vård och omsorg. Tillsammans utvecklar vi både verksamheter och människorna i dem. Verksamhetsnära kompetensutveckling –för en bättre dag på jobbet.

Genom att återvinna denna bok bidrar du till papprets kretslopp. Lägg boken i pappersinsamlingen så blir det till nya böcker.

Innehåll

FÖRORD 5

1. INLEDNING

Centrala begrepp 12

2.

SAMVERKAN MELLAN SKOLA OCH HEM

Skolans uppdrag 19

Elevhälsans uppdrag 21

Föräldrars uppdrag 23

Bygga tillit mellan skola och hem 31

Professionellt och relationellt förhållningssätt 37

3.

FAMILJESTÖDJARE I SKOLAN

Varför behöver varje skola en familjestödjare? 43

Uppdraget – möjligheter och begränsningar 46

Grundprinciper 51

Samverkan inom skolan 58

Utbildning och rekrytering av familjestödjare 67

4.

FAMILJESTÖD I PRAKTIKEN

Ingångar till familjer 74

En dag med familjestödjaren 76

Familjestöd i pedagogisk verksamhet 81

Mötet med föräldrarna 90

Olika typer av stöd 94

Mötesplatser för föräldrar 101

Utmaningar 103

5.

SAMVERKAN UTANFÖR SKOLAN

Samarbete med externa aktörer 110

Tidig upptäckt, tidiga insatser 118

Verktyg för samverkan 119

6.

ORGANISATION OCH UTVECKLING

Skapa en god skolkultur 129

Vems ansvar? 133

Utveckling 136

Utvärdering 146

EFTERORD 149 TACK! 153 REFERENSLISTA 155

BILAGA 159

Enkätfrågor till föräldrar/personal 159

Förord

Ibland möter vi någon som förändrar vår uppfattning. Under en studieresa i Nederländerna mötte Ann-Sofie Ms Sahra, en målmedveten och varm rektor i ett socioekonomiskt svagt område. Jag fascinerades av hennes sätt att leda skolan, med bestämdhet och värme, med tålamod och höga förväntningar. Hon involverade föräldrarna för att öka barnens möjligheter att lyckas i skolan och livet. Hon förändrade min syn på föräldrar och hon blev min förebild.

Ms Sahra anordnade träffar för föräldrar på skolan, under och utanför skoltid. Hon organiserade helgresor så att familjerna skulle få se och uppleva havet tillsammans för att stärka banden mellan barn och förälder. Hon införde vuxenläsning med barnpassning för att föräldrar skulle kunna lära sig läsa och hjälpa barnen med läxor och förstå vikten av lärandet i skolan. Intrycken var starka och bestående. Där och då föddes en dröm hos mig.

Några år senare tillträdde jag som rektor för en skola i ett område med liknande förutsättningar som den jag hade besökt i Nederländerna. Under mitt första läsår förstod jag att det fanns ett behov av att stärka samarbetet med hemmen för att öka förutsättningarna för eleverna att lyckas. Hur skulle vi genom bättre föräldrasamverkan kunna främja välmående och måluppfyllelse i skolan? Och kunde vi börja redan under de tidiga skolåren? Om någon skulle arbeta med det, vilken kompetens skulle hen i så fall behöva? Hur skulle jag kunna rekrytera någon som kunde bygga relation med vårdnadshavare?

Ungefär samtidigt började Lovisa planera för att flytta till Örebro från England, där hon arbetat som familjestödjare, Family support worker. Varje morgon hade hon stått vid skolans ingång och hälsat föräldrar och

barn välkomna. Hon fanns där för mamman som behövde hjälp att sätta gränser i hemmet och pappan som inte visste hur han skulle hjälpa sitt barn med matteläxan. Hon fick se samverkan mellan skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård, polis, kriminalvård och familjecentral fungera på ett mycket effektivt sätt. Tjänsten gav mersmak och när hon flyttade till Sverige var hennes önskan att kunna fortsätta stötta föräldrar med barn i skolan. Men hur skulle hon kunna hitta ett jobb som inte existerade i Sverige? För att få en bättre inblick i den svenska skolan kontaktade hon några rektorer i Örebro. I juni 2019, strax innan sommarledigheten, plingade det till i Ann-Sofies inkorg:

Hej!

Jag heter Lovisa och ska inom kort flytta tillbaka till Sverige. Jag har tidigare arbetat med drogförebyggande arbete och är nu familjestödjare på en skola i England. Jag undrar om det finns något som jag skulle kunna bidra med hos er. Om det finns något jobb som till exempel resurs? Jag hoppas att min kombinerade erfarenhet av drogförebyggande arbete och familjestöd kan vara användbar på er skola.

Med vänlig hälsning,

Lovisa

Ann-Sofies hjärna gick i gång. Idén var kittlande. Skulle det kunna vara något att bygga på? Här kom en person med erfarenhet från familjestöd i skolan och erbjöd sina tjänster. Vi hördes först förutsättningslöst och inledde så småningom ett samarbete. Lovisa anställdes i tre månader för att vi skulle få möjlighet att träffas och se vad samarbetet skulle kunna leda till. Efter de två första månaderna hade en plan börjat ta form och Lovisa fick fortsätta som familjestödjare på skolan.

Sedan hösten 2019 när Lovisa började har vi stärkts i tanken att vi behöver sprida vårt arbetssätt till andra. Tänk hur många föräldrar som skulle må så mycket bättre om det fanns någon på barnens skola som de kunde vända sig till för att prata med eller fråga om råd. Och tänk hur många barn som skulle få bättre förutsättningar att lyckas om familjen hade en familjestödjare att tillgå. Vi skriver boken för deras skull och hoppas att vi snart får se fler familjestödjare i svenska skolor.

Under åren har vi två varit drivande i utvecklingen av familjestödjarrollen och vi har prövat, utvärderat och omprövat nya arbetssätt tillsammans med personal, elever och föräldrar på Västra Engelbrektsskolan i Örebro.

Arbetet har inspirerats av initiativ i Nederländerna och Storbritannien.

Målet är att eleverna ska få bästa möjliga förutsättningar att lyckas i skolan och i livet genom att satsa resurser på att stödja familjerna i deras vardag.

Ann-Sofie och Lovisa

1

Inledning

Hur kan vi arbeta för att skolan ska vara en skyddsfaktor och gynna barns utveckling och lärande? Föräldrar och andra vuxna i elevens närhet har stor betydelse för de ungas psykiska och fysiska hälsa under hela skoltiden. När vuxna samarbetar för att möta elevens behov på bästa sätt stärks möjligheterna för eleven att lyckas.

Den här boken visar hur vi kan arbeta med familjestödjare i skolan.

Modellen med familjestödjare innebär att det finns en person som är anställd av skolan, har sitt fokus på föräldrarna och ger dem stöd i vardagens utmaningar. Det är inte lätt att vara förälder och när en familjestödjare finns tillgänglig under barnets skolgång finns möjligheter att åstadkomma positiva förändringar som håller över tid. Rollen skapar dessutom ökade förutsättningar för tidig upptäckt av familjer med utmaningar. Vi ser det som en ny profession inom skolan och en naturlig del av skolans elevhälsoteam.

Syftet med familjestödjare är att stärka relationer mellan skola och hem och på så sätt öka elevens förutsättningar att lyckas i skolan och därmed öka chanserna att lyckas i livet. Familjestödjarens ledord är tid, tillgänglighet, tillit och tillsammans, något du kan läsa mer om i kapitel 3, Familjestödjare i skolan. Arbetet är en del av skolans övergripande samverkan med vårdnadshavare och fokuserar på att skapa kontakter. Det bidrar till förtroendefulla relationer mellan föräldrar, skola och andra aktörer involverade i barnets liv. Familjestödjaren kan också hjälpa till att skapa förståelse för vem som gör vad i samhället. Vad gör socialtjänsten? Försäkringskassan? Arbetsförmedlingen? Dessutom kan familjestödjaren bidra till att föräldrar känner sig sedda och lyssnade på, att de känner sig viktiga för sina barns framtid, utveckling, lärande samt att de känner delaktighet och kan vara ett stöd i sina barns skolgång.

I mötet mellan skola och hem har ett nytt arbetssätt vuxit fram som prövats, följts upp, utvärderats och utvecklats. Vi vill visa hur universellt,

selektivt och individuellt familjestöd kan bidra till en gynnsam utveckling och stärka elevens möjligheter att lyckas. I boken beskrivs hur arbetet kan ledas och organiseras i skolans regi, vad det kan ge för effekter, resultat och konsekvenser och framför allt hur det kan se ut i vardagens praktik. Boken kan utgöra en grund för introduktion av liknande utvecklingsarbeten med familjestödjare i skola eller förskola. Den kan läsas från pärm till pärm, som inspiration eller användas som diskussionsunderlag för att stärka barns och ungas förutsättningar att lyckas. I varje kapitel finns frågor att diskutera eller reflektera över.

Boken riktar sig till er som arbetar med barns hälsa, utveckling och lärande – skolledare, elevhälsa eller familjestödjare. Den vänder sig till er som arbetar med att upptäcka risker för att tidigt kunna sätta in insatser och förebygga att barn och unga hamnar i utsatta situationer eller får en ogynnsam utveckling. Boken är också skriven för er som organiserar skolans utbildning och för verksamhetsutvecklare. Vi hoppas att Familjestöd i skolan – samverkan mellan skola och hem kan bli en handbok för att främja samverkan mellan skola och hem.

I de fall där vi använder namn på föräldrar och barn heter de egentligen något annat. Vi har även skrivit om våra exempel för att undvika risk för identifiering.

Centrala begrepp

Det finns några begrepp som vi skulle vilja förklara innan vi tittar närmare på modellen för familjestöd.

Samverkan och samarbete

Samverkan kan definieras som ett ”gemensamt handlande för visst syfte” och samarbete som ett ”arbete som bedrivs av två eller flera tillsammans med ett gemensamt syfte” (Nationalencyklopedin, 2024). Vi kommer att använda oss av båda begreppen i boken.

För oss innebär god samverkan en förtroendefull relation med ömsesidig respekt där vi kan bolla funderingar och använda varandra i arbetet mot det gemensamma målet. Det gemensamma målet för föräldrar och skola kan vara elevens framgång. Det större målet är att alla barn ska få förutsättningar att lyckas i livet. Samverkan behövs inte bara mellan skola och hem, utan också inom skolans organisation samt mellan skola och andra aktörer. Enligt Socialstyrelsen kan samverkan ses som ”ett organisatoriskt sätt att lösa utmanande uppgifter som den egna enheten inte klarar på egen hand. Samverkan kan också beskrivas som en form av systematiserande samarbeten. För att samverkan ska fungera behövs styrning, struktur och samsyn” (Socialstyrelsen, 2023a).

Elev – Barn

Vi använder ordet elev när det gäller barnet i förhållande till skolverksamheten och begreppet barn när det gäller i förhållande till föräldrar och vårdnadshavare.

Förälder

I boken använder vi begreppet förälder eftersom det begreppet används oftast i det vardagliga samtalet med barn, unga och föräldrar. Även om vårdnadshavare är den korrekta juridiska termen är vårdnadshavaren inte alltid den som har det vardagliga ansvaret för barnets omsorg.

Familjestöd

Det arbete som familjestödjaren utför kallas familjestöd. Arbetet kan eventuellt inrymmas i andra professioner eller organiseras på andra sätt.

I boken utgår vi från Västra Engelbrektsskolans modell med en specifik familjestödjartjänst som administreras och leds av skolan.

Familjestödjare

Rollen har fått sitt namn för att vi vill lyfta fram familjen som en styrka i barnets utveckling. Familjestödjaren utvecklar goda relationer med både barn och föräldrar och kan därför relatera till båda generationerna.

Det kan vara till stor hjälp i arbetet med att hitta lösningar på problematiska situationer. Rollen kallas inte ”föräldrastödjare” eller ”föräldraskapsstödjare” av samma anledning. Då betonas varken helhetssynen på barnet eller arbetet över generationsgränserna. Dessutom sätter skolan och samhället ofta den enskilda individen i fokus. Vi ser en stor poäng i att se barn och föräldrar som delar av helheten – familjen – som i sig kan se ut på många olika sätt.

Förebyggande arbete

Samhällets främjande och förebyggande arbete brukar illustreras med preventionstriangeln och delas in i tre nivåer (Socialstyrelsen, 2024):

• Universellt stöd som når ut och erbjuds till alla barn och familjer

• Selektivt stöd som riktar sig till en grupp av barn och familjer med risk för ogynnsam utveckling

• Indikerat/Individuellt stöd som riktar sig till ett barn eller en familj med komplexa behov av stöd

Indikerat Selektivt

Preventionstriangeln.

Universellt

Familjestödet på Västra Engelbrektsskolan erbjuds på alla tre nivåerna i preventionstriangeln. Alla familjer på skolan får möjlighet att bli stärkta i sitt föräldraskap. Familjer och barn som löper större risker kan få ett riktat stöd, till exempel om barnet uppvisar ett normbrytande beteende som riskerar leda till en ogynnsam utveckling. Familjestöd kan också riktas till en specifik familj för att bryta mönster och ge stöd i mer komplexa situationer.

En förebyggande samverkan mellan skola och hem kan innebära att personalen skapar goda relationer med föräldrar med ett gemensamt fokus på främjande och förebyggande arbete för att öka förutsättningarna för eleven att lyckas. Det kan handla om att skolan samarbetar med föräldrarna kring hur de kan stötta barnens skolgång eller att skolan tidigt identifierar och stöttar elever i utmanande situationer.

Enligt förslaget till ny socialtjänstlag som förväntas träda i kraft 2025 ska socialtjänsten bli mer förebyggande, tillgänglig och kunskapsbaserad. Lagförändringarna syftar till att stärka barnrättsperspektivet samt att tidigt upptäcka behov och sätta in stödinsatser som bygger på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det innebär att regeringen kommer att

göra satsningar på kompetens, utveckling och resurser för att stödja samhällets arbete med omställningen. Arbetet med familjestöd och familjestödjare i skolan ligger helt i linje med omställningarna i socialtjänstens verksamhet och finns på en för föräldrar välkänd arena.

Att lyckas i skolan och i livet

Vårt arbete och även den här boken bygger på ett antagande att barn som lyckas i skolan också har större chans att lyckas i livet. De elever som når målen och utvecklas både kunskapsmässigt och socialt under skoltiden har större chans att komma in på gymnasiet och därmed välja vilken väg de ska ta för att skapa sig den framtid de önskar. Självklart finns det ungdomar som lyckas i livet även om de inte går ut grundskolan med godkända betyg. Det finns också de som går ut med godkända betyg och kommer in på sitt gymnasieval men ändå hamnar i svårigheter. Enligt Brottsförebyggande rådet (2023) är skolresultatet dock en stark skyddsfaktor. Att nå målen och utvecklas i skolan ger en god självkänsla och ett gott språk som bidrar till att förbereda barnet för att fungera i samhället senare i livet.

2 Samverkan mellan skola och hem

Iett klassrum sitter två elever bredvid varandra. En av dem har fått böcker lästa för sig i hela sitt liv och har tillgång till många böcker i hemmet. Den andra eleven har aldrig fått en bok läst för sig och det finns få böcker i hemmet. Tillsammans ska de försöka lära sig att läsa. De har olika förutsättningar, olika förkunskaper och sannolikt kommer deras ansträngningar att ge olika resultat.

Skolan kan göra mycket för elever under lektionerna, men trots allt arbete räcker det inte alltid för att eleverna ska nå målen. Vad kan göras utanför klassrummet och hur kan skolan stötta hemmet för att på så sätt arbeta kompensatoriskt? Hur mycket längre kan våra elever nå om vi lyfter blicken och ser deras situation utanför klassrummet? För att kunna svara på dessa frågor behöver vi förstå hur skolans, elevhälsans och föräldrars uppdrag ser ut. När vi förstår det kan vi också upptäcka de glapp som kan leda till att barnens behov inte helt tillgodoses. En god kännedom om de olika uppdragen kan vara en bra början till samverkan som ger barnen förutsättningar att lyckas.

Skolans uppdrag

I skollagen (2010:800) kap 1 § 4 står:

Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära sig. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Efter avslutad utbildning ska eleverna alltså kunna ta hand om varandra och vår planet samt respektera mänskliga rättigheter och sociala normer i enlighet med demokratiska värden. För att det ska bli möjligt ska skolan samarbeta med hemmen. Liknande formuleringar finns i grundskolans läroplan och det ligger också i skolans uppdrag att utgöra ett stöd för familjerna i barnens fostran och utveckling (Skolverket, 2022, Lgr 22, kap. 1). Det kan till exempel innebära att lära ut värderingar och sociala normer som behövs för att bli en ansvarstagande vuxen.

Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och utbildningen ska vara likvärdig för alla elever (SFS 2010:800). Det innebär att skolan ska utgå från elevernas behov och uppväga skillnader i förutsättningar så att de får mer jämlika förutsättningar att nå målen i skolan. Det innebär också att eleven har rätt till det stöd hen behöver i skolan för att få bästa förutsättningar att lyckas och må bra. I läroplanen betonas vikten av att lärandemiljön präglas av lust att lära, känsla av att se möjligheter och framsteg samt lyckan i att övervinna svårigheter (Lgr 22, kap. 1.).

Barns rättigheter är starka och om det framkommer att familjer brister i sitt ansvar ska samhället agera, kompensera och samverka för att tillgodose barnens behov. I skolans styrdokument tydliggörs det dels genom det kompensatoriska uppdraget, dels genom att skolans personal har anmälningsplikt om oro uppstår kring till exempel brister i omsorgen

och att elevhälsans professioner vid behov ska samverka med externa aktörer som socialtjänst, polis, hälso- och sjukvård. I läroplanen betonas att personlig trygghet och självkänsla grundläggs i hemmet, men att skolan också har ett ansvar för att eleven får kännedom om hur hen kan få hjälp om hen upplever sig otrygg i eller utanför skolan. Utbildningen ska enligt lag utgå från och förmedla de rättigheter och värden som uttrycks i barnkonventionen (UNICEF Sverige). I barnkonventionens artikel 12 står det till exempel att barn har rätt att få komma till tals (UNICEF Sverige). Det har motsvarigheter i både skollagen (2010:800) och läroplanen (Lgr 22).

Skolverket betonar vikten av att skolan har tydliga ramar, överenskommelser och gemensamma förhållningssätt kring utbildningen, där elever och vårdnadshavare ses som kompetenta resurser i skolgången och lärandet (Skolverket, 2023). Skolan har ett nationellt uppdrag att utvecklas kvalitativt. Därför behöver verksamheten prövas, följas upp, utvärderas och utvecklas systematiskt. Att arbeta med familjestödjare i skolan är en av de strategier vi kan använda för att elever ska lyckas.

Elevhälsans uppdrag

Elevhälsa utgör en av grunderna i skolans verksamhet och börjar redan när eleven kommer in på skolgården. All personal på skolan, oavsett roll eller profession, är en del av elevhälsoarbetet som behöver präglas av ett relationellt förhållningssätt. Det innebär att vi bemöter elever och vårdnadshavare på ett respektfullt sätt och att goda relationer är utgångspunkten i arbetet. Det relationella förhållningssättet ligger som en grund för hur skolan arbetar för att främja lärande, utveckling och en god elevhälsa som

utgår från elevens behov och förutsättningar. Läs mer om det relationsella förhållningssättet på sidan 37.

Elevhälsoarbetet kännetecknas av samarbete och ett tvärprofessionellt förhållningssätt där olika professionsspecifika kunskaper tas tillvara och berikar varandra. I elevhälsoteamet finns personal med specialpedagogisk, medicinsk, psykologisk och psykosocial kompetens representerad.

Familjestödjaren ingår som en psykosocial kompetens tillsammans med kurator. Elevhälsa sker i samverkan med övrig personal i skolan och vid behov även med externa aktörer som exempelvis socialtjänst samt hälsooch sjukvård. Arbetet sker utifrån ett hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande perspektiv och syftar till att bidra till att skapa miljöer som främjar elevernas välmående, utveckling och lärande. Familjestödjarens arbete ingår som en del i detta arbete.

Elevhälsans arbete ingår i skolans systematiska kvalitetsarbete (SFS 2010:800) och rektors roll i elevhälsoarbetet är att ansvara för att organisera och följa upp arbetet så att förutsättningar finns för att elevhälsoarbetet kännetecknas av tillgänglighet samt främjande och förebyggande insatser. Rektor ansvarar också för att se till att elevhälsans arbete integreras på olika nivåer i organisationen. Oavsett profession och roll ska fokus ligga på det vi kan förändra i organisationen och på att främja elevens lärande.

Varje elev, vårdnadshavare och personal behöver känna till elevhälsoteamets olika roller, vad de gör, var de finns och hur man kan kontakta dem.

Föräldrars uppdrag

1 § Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Lag (1983:47).

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter samt ska bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan ska vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas (SFS: 1949:381, 6 kap.).

Enligt föräldrabalken har föräldrar ett ansvar för att tillgodose barnets grundläggande behov samt se till att barnet får utbildning. Föräldrarna ska uppfostra barnen, sätta gränser och visa vad som är rätt och fel. Även i barnkonventionen (UNICEF Sverige) framgår tydligt föräldrarnas ansvar för att barnets behov tillgodoses samt att staten har ett uppdrag att stödja dem i detta.

Artikel 5: Barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare ansvarar för barnets uppfostran och utveckling. De ska också stötta barnet i att få sina rättigheter uppfyllda.

Artikel 18: Barnets föräldrar eller vårdnadshavare, har gemensamt huvudansvar för barnets fostran och utveckling, med statens stöd.

Föräldrar ska också föregå med gott exempel och ge barnen massor av kärlek. De ska inte på något sätt behandla sina barn illa, vare sig fysiskt, psykiskt eller sexuellt. Dessutom ska de vara engagerade i barnens utveckling och se till att barnen har allt de behöver i form av kläder, leksaker och teknik. Föräldrar förväntas också arbeta och tjäna pengar för att bidra till samhället och om de inte talar flytande svenska förväntas de lära sig det så fort som möjligt för att sedan komma ut på arbetsmarknaden. De ska hålla ordning på sina relationer och komma överens med varandra, även om de har separerat. Föräldrar med flera barn förväntas också möta alla sina barns behov utifrån deras olika förutsättningar. Om något oförutsett inträffar förväntas föräldrar lösa utmaningar på ett bra sätt.

Listan kan göras lång över de förväntningar som samhället och skolan har på föräldrar. Att vara förälder kan minst sagt vara en utmanande och ibland överväldigande uppgift. Vi möter ofta föräldrar som upplever att samhället ställer stora krav på dem, de räcker inte till och de känner sig osäkra i sin roll. Är familjen dessutom nyanländ saknar de ofta kunskap kring hur skolan i Sverige fungerar och vad som förväntas av dem som föräldrar. Kanske upplever man som förälder frustration och svårigheter i situationer där man behöver sätta gränser och visa på konsekvenser.

Vi har varit med om att både föräldrar och barn tolkar barns rättigheter som att barnen alltid ska få som de vill, vilket kan skapa förvirring och oro i familjen. Föräldrarna blir osäkra på vad de får och inte får göra och kan sakna någon att fråga om råd.

Föräldrar är inte en homogen grupp. Varje familjesituation är unik och påverkas av yttre och inre faktorer – föräldrarnas egen uppväxt, kulturella bakgrund och lokal kontext. En del föräldrar har haft en lätt uppväxt, andra har upplevt svårigheter. Någon har inte gått i skolan alls, en annan har många års skolgång. Föräldrar är arbetslösa, egna företagare och forskar vid universitet. Oavsett situation kan de ibland behöva någon att

bolla med eller få stöd från för att förstå barnens beteende, bryta negativa spiraler eller skapa bättre förutsättningar för barnet. Kanske behöver föräldern stöd för att ge sina barn en annan uppväxt än de själva hade eller för att förstå barnets behov i en lokal kontext. En del föräldrar har inte tillgång till ett stödjande socialt nätverk, till exempel nyanlända familjer som lever långt från släkt och vänner i hemlandet (Socialdepartementet, 2018). Andra har ett nätverk men känner sig obekväma att visa sig sårbara inför släktingar och vänner.

Omvårdnad och trygghet i hemmet samt ett gott föräldraskap är viktiga skyddsfaktorer för att ett barn ska utvecklas, må bra och lyckas i skolan och livet (BRÅ, 2023). En god kommunikation och förtroendefull

relation mellan föräldrar och barn är också en stor skyddsfaktor. Ett gott föräldraskap handlar om relationen mellan barnet och föräldern, men också om relationen mellan föräldrarna, föräldrarnas egna resurser, kunskaper och förmåga att sätta tydliga normer och gränser.

Föräldrar som resurs i lärandet

Alla föräldrar som vi har mött vill att det ska gå bra för deras barn. Föräldrarna är ofta de viktigaste personerna i barnets liv, de vuxna som träffar barnet allra mest över tid, som känner barnet bäst och kan förstå och tolka barnets behov. Därför är föräldrarna en otroligt viktig resurs i arbetet för barnets bästa.

Skolan behöver stötta föräldrarna så att de får en chans att utvecklas i föräldrarollen och på så sätt främja barnets möjligheter att må bra och lyckas. En viktig utgångspunkt i vårt kompensatoriska arbete med familjestödjare är att trygga föräldern i föräldraskapet samt att stärka relationen mellan barnet och föräldrarna. Arbetet bygger på att vi ser föräldrarna som en resurs i samverkan mellan skolan och hemmet. Familjestödet ut-

vecklas utifrån att vi fördjupar vår förståelse för varandra och den lokala kontexten. Tillsammans reflekterar vi kring vilket stöd som behövs och vad vi kan förbättra utifrån barnets förutsättningar och behov.

Många föräldrar har höga förväntningar på skolan samt ett starkt fokus på att det ska ”gå bra” för barnen. Många tycker att det är viktigt att barnen får bra kompisar samt är snälla och trevliga. Föräldrar har också olika tankar om vad och hur barnen ska lära sig i skolan.

Stödmaterialet Skolan och hemmet (Skolverket, 2014) lyfter fram forskning om föräldrars och skolans förväntningar på varandra. Forskarna drar slutsatsen att det är samstämmigheten mellan skolans och hemmets praktik som är nyckeln till skolframgång. Därför behöver metoder och arbetssätt förändras, både i hemmen och skolan, så att elevens förutsättningar för välmående, utveckling och lärande ökar. Vi kan titta på hur ett samarbete mellan skola och hem kan se ut och vilka förväntningar som kan ställas på föräldrar i England.

När Lovisa bodde i England och det var dags för det äldsta barnet att börja skolan bjöds familjen till skolan för att träffa de blivande lärarna. Skolan gav skriftlig information om vad föräldrarna behövde hjälpa sonen med i förberedelserna inför skolstarten. De fick instruktioner om hur de skulle tillverka eller köpa en väska som skulle hängas på stolen och som skulle fungera som förvaring för penna, sudd och linjal. De skulle också tillverka eller köpa ett förkläde som sonen kunde använda när han målade och kladdade. Självklart skulle man som förälder också införskaffa alla delar av skoluniformen, så att allt fanns redo för första dagen i skolan.

När sonen väl hade börjat skolan kom han hem med en bok som han skulle läsa hemma och en läslogg. Föräldrarna förväntades hjälpa sonen med boken redan samma dag samt fylla i en läslogg efter varje tillfälle. Följande dag hade han med sig en ny bok och så fortsatte det.

Skolan hade inte alltid ekonomi för att täcka alla behov. Föräldrarna förväntades därför även engagera sig i Parent Teacher Association, en motsvarighet till svenska föreningen Hem och Skola, eller åtminstone komma på olika skolbasarer för att köpa saker och på det sättet bidra till utrustning som barnen kunde få nytta av i skolan.

Även i undervisningen märktes tydliga förväntningar på föräldrars engagemang. I matematiken, till exempel, uppmanades man att träna hemma på till exempel klockan och pengars värde. Det fanns stora förväntningar på föräldrar att stötta barnen i deras skolgång och en tydlighet kring hur det skulle göras.

Hur skolan ser på föräldrar är avgörande för de relationer som utvecklas. I Skolan och hemmet (Skolverket, 2014, s. 29) står det att ”omtanke, respekt och mottaglighet från skolan kännetecknar ett professionellt bemötande av föräldrar”. Hela skolan behövs i arbetet för att bygga en kultur där vårdnadshavare ses som viktiga samarbetspartners. Kommunikationen mellan hem och skola måste vara rak och ärlig. Skolan ska prata med eleven och med föräldern, inte om eleven och om föräldern. Enligt läroplanen ska läraren ”hålla sig informerad om den enskilda elevens personliga situation” (Lgr 22, s. 16) och lärare arbetar dagligen för att försöka förstå elevens situation utifrån den information de har. Goda relationer med vårdnadshavare gynnar barnets skolgång.

Vilket stöd efterfrågar föräldrar?

Flera studier visar att föräldrar efterfrågar att skolan mer aktivt initierar kontakter med hemmen (Länsstyrelsen Stockholm, 2023). Det kan vara att skolan tydligare berättar hur det går för barnen, att skolan säkerställer att föräldern förstår och kan möta skolans förväntningar eller

Familjestöd i skolan – samverkan mellan skola och hem beskriver en ny profession inom skolan: en person som är anställd med fokus på föräldrar – en familjestödjare. Med tidiga insatser och förebyggande arbete visas hur familjestödjare kan bidra till att skapa förtroendefulla relationer mellan hem och skola, något som stärker elevernas förutsättningar att lyckas i skolan. Genom att stötta föräldrar i deras roll, underlätta kommunikationen med skolan och samordna insatser med externa aktörer som socialtjänst och hälso- och sjukvård, kan familjestödjaren bli en nyckelperson i elevens och familjens utveckling. Familjestödjaren har också en självklar roll i skolsociala team.

Med praktiska fall och konkreta exempel från vardagen i skolan beskrivs hur familjestödjaren bland annat kan hantera utmaningar kring inlärning eller närvaro, svårigheter kring socialt samspel eller samarbete mellan skola och föräldrar. Varje kapitel innehåller diskussions- och reflektionsfrågor.

Boken riktar sig till rektorer, elevhälsoteam, lärare och andra som arbetar med att främja barns hälsa, utveckling och lärande och är en utmärkt grund för att introducera liknande utvecklingsarbeten med familjestöd i skola eller förskola.

ann-sofie keller är idag verksam som utbildningsledare vid rektorsutbildningen, Karlstad universitet och är sedan tidigare lärare, specialpedagog och rektor i anpassade grundskolan och i grundskolan.

lovisa liyanage är beteendevetare med inriktning kriminologi och socialpolitik. Innan hon började som familjestödjare på Västra Engelbrektsskolan arbetade hon med drogförebyggande arbete och familjestöd i England och Sverige. ISBN