JOHANNA NILSSON
kaos och
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 47731
ISBN 978-91-7949-835-1
Upplaga 1:1
© Johanna Nilsson och Vilja förlag 2025
Vilja förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Lund
Titel: Kaos och Vera
Författare: Johanna Nilsson
Omslag: Niklas Lindblad
Omslagsbild: Niklas Lindblad, Midjourney
Tryckt av Adverts, Lettland 2025
Personer i boken:
Vera – bokens huvudperson som jobbar som socialsekreterare
Lev – som Vera dejtar
Julia – Levs dotter
Vajda – Julias mamma och Levs före detta fru Siri – Veras vän
Fanny – kvinna som blir misshandlad av sin man och som Vera hjälper i sitt jobb
Emil – Veras före detta fästman som nu är gift med Fia
Jag och Lev sitter på min Tinder-bar i Månbo centrum. Här har jag mest träffat idioter. Nu har jag nog träffat mitt livs kärlek.
Han stirrar på mig med sina stora vackra ögon. Inte på något elakt sätt, som att jag är äckligt tjock. Nej, han stirrar som att han är förälskad.
Jag stirrar också, och ler fånigt.
Lev kommer från Ukraina. Han och hans dotter Julia bodde nära ryska gränsen. De flydde när kriget bröt ut. 5
De har varit här i tre år. Julia är fyra nu. Alltså var hon bara ett år när hon tvingades fly.
– Du verkar ha ett intressant jobb, säger Lev plötsligt.
– Ja, jo …, säger jag.
Jag sträcker mig nervöst efter vinglaset. Jag vill inte prata om mig själv. Jag vill bara veta mer om honom.
– Men det måste vara svårt också, säger han. Du möter ju människor som har det tufft.
Han pratar bra svenska. Han bryter lite, men det gör ju många.
– Jo, det kan vara jobbigt, säger jag. Men det är lättare att hjälpa andra än att ta hand om mig själv.
Jag rodnar och biter mig i läppen.
Jag får inte börja prata om mina problem nu! Han kommer att försvinna då! Jag måste hålla tyst!
– Jag har varit så deprimerad att jag velat dö, säger jag plötsligt.
Jag dricker lite vin och fortsätter med stressad röst:
– Jag har ätstörningar, och min familj vill knappt prata med mig. Jag känner mig ensam.
Jag tar en ny klunk av vinet. Lev ser förvirrad ut.
– Du kan gå nu, säger jag.
– Va?
– Jag vet att du vill gå nu. Jag förstår, jag är ett stort kaos.
– Men … Jag vill inte gå, säger Lev.
– Nähä?
Vi ser på varandra.
Det snurrar i skallen. Är det vinet eller är det Lev?
– Jag är ledsen att du känner dig ensam, säger han.
Jag nickar tyst. Jag börjar nästan gråta. Hans ögon är så snälla.
– Jag har faktiskt en vän, säger jag. Hon heter Siri. Vi tränar yoga ihop.
Har du provat yoga?
– Ja, en gång, svarar Lev. Jag tappade balansen och föll så illa att jag bröt näsan.
– Bröt du näsan av yoga? skrattar jag.
– Ja, det var farligare för mig än vad ryssen är.
Vi lämnar baren och går mot min lägenhet. Lev vill följa mig hem.
Jag skrattar åt allt han säger.
Ibland råkar vi röra vid varandra.
Då blir jag varm i hela kroppen. Det känns som att hjärtat får hicka.
Vi kommer fram till min port.
– Ja, här bor jag …, säger jag.
Lev nickar utan att säga något. Hans hår är mörkt och blankt. Det ser
ut som sammet. Jag får lust att röra vid det. Så jag gör det.
Mina händer darrar. Lev verkar darra han med. Hela han.
– Vill du … komma upp på en kopp te?
frågar jag.
Han skakar på huvudet.
– Jag menar, jag vill, men jag måste hem till Julia, säger han.
– Ja, så klart, säger jag besviket.
– Jag lovade barnvakten att vara hemma senast elva. Men …
– Men …?
– Jag träffar dig gärna igen, vackra Vera Sand. Om du vill.
Jag nickar bara. Kinderna känns jättevarma.
Lev tar min hand och kysser den. 9
Sedan vinkar han hej då och går i väg.
Jag saknar honom redan.
När jag vaknar på morgonen har Lev
skickat ett sms:
Hej Vera. Tack för i går.
Du är verkligen jättefin. Men det är
en sak jag måste berätta. Jag är bara rädd att du inte vill träffa mig igen när
du vet …
Jag ringer genast upp honom.
– Du kan inte skriva så där! skriker
jag. Nu tror jag ju att du är en seriemördare eller något! Idiot!
Jag slänger på luren. Han ringer upp mig direkt.
– Förlåt, säger han.
– Vad har du gjort? tjuter jag.
– Jag har cancer.
MED
Lix: 15
Lättlästnivå: Medium
På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken.
Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Lättläst är en rättighet
Det här är en lättläst bok från Vilja förlag. Vilja har en övertygelse. Alla måste lära sig läsa.
Genom att läsa utvecklar vi vårt språk. Med språkets hjälp kan vi sätta ord på våra tankar och känslor. Därmed kan vi göra vår röst hörd och bli aktiva medborgare i ett demokratiskt samhälle.
Att läsa böcker ger inte bara ett språk, vi får också möjlighet att ta del av andra människors tankar och känslor. På så sätt får vi en ökad förståelse för dem som finns omkring oss. Genom att läsa blir vi helt enkelt klokare och mer toleranta.
Lättläst handlar om mer än bara böcker – det är en fråga om demokrati.
Vera träffar Lev via Tinder. Trots det är han ingen idiot. Han är perfekt.
Är det äntligen Veras tur att bli älskad och lycklig?
Men så berättar Lev något som förändrar allt. Och Vera får ett svårt uppdrag i jobbet som socialsekreterare.
Plötsligt är det kaos i Veras liv …