Agni Tzanakis
Alexoch Alma från Arboga och vidare
Alex ochAlma Andraboken
Minandra bok om Alex ochAlmaoch derastvå barn Matheus ochIrma.
En vanlig familji en ovanlig vardag.
De har nu blivit en delavmin familj somjag slaviskt kommer attfölja ifortsättningen.
Jag är väldigt nyfikenavmig ochundrarnaturligtvis hur deras resa kommer attfortsätta.
Älskardetta medatt skriva ochjag tänker fortsätta så längejag tycker det är ettnöje.
Barnbarnfår sintid medglädje. De är mininspiration.
Liksommina idag vuxna barn.Men städning ,disk och tvätttummar jagpå. Detblirgjort närdet är absolut kris.
Agni Tzanakis
Alex ochAlma
(Matheus ochIrma)
En vanlig familji en bok
©2024 Agni Tzanakis
Korrekturläsning: EvangelosTzanakis
Bokomslag:Agnitzanakis
Förlag:BoD ∙ BooksonDemand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763Hamburg,Tyskland
ISBN: 978-91-8080-033-4
Söndag
Steg ombordpåplanetmed stor förväntan.
Letade upp minplats;20C.Längstutmot fönstret satt en ung kvinnai ca.30-årsåldern. Långt mörkt hår ochminatankar gick till Alma. Hälsade menfick ingetsvar. Slängdeupp min kabinväska på anvisadplats ovanförsätet.Jag sjönk ner imin flygstol ochtog fram minagenda.
Satte på migsäkerhetsbältetoch försökte fokusera på de senastehändelsernai mitt och familjens liv.
Plats20B förblevtom.
Detta varförstaplanet försäsongen somflög direkt till Chania. Sköntatt slippa byta iAten.
Började medClaes.
Vadvar det somhadehänt. Jagvar chockadöver atthan varinblandad.Hur hade detgåtttilloch vemvar detsom hadepressat honom ochvarför.
Hanhade variteller varfortfarandeunder hot av någon ellernågra.
Vemville de åt,mig ellerAlma?
Vadvisstejag om Alma.? Vi hadeintedragitvår fullständiga historia ochförresten vemvet,kan
finnas hemligheter somintekommiti dagen. Så vardet ju medhennessåkallade väninna;
Sofia Bergström.
Måstetareda på lite meromhenne.Varförhade hon kommittill våruppfart ochbararamlatihop, alldeles blodig ochsenaredöttpåsjukhuset.Vem hade skadat henne.Det måstejag ta reda på.
Kanske ska ta upp det medKrim-Per närjag kommerhem.Det är dags nu attavslöja våra spöken. Även jaghar ju lite förflutet somjag inte berättat.
William, vadvar detsom gjorthonom attmer eller mindrekidnappa Alma istället föratt bara kontakta henne viatelefon. Underligtbeteende. Alma vareni länken föratt få ut arvetefterderas far. Nu återstod bara Jens somvihadeberättat detta för, vilket betyder atthan kanske skulle ta kontaktmed William.
Planet lyfte ochjag ägnademig åt att titta ut genom fönstret utan atttänkapånågot särskilt. Detvar halvmulet medensol somförsöktetasig genom molnen medall sinstyrka. Vi passerade dessa moln ochbefann ossi ettständigtsol ljus. "Önskasnågot attdricka?" "Va, oj ,jatack, en lättöl. Återgick till mitt ochbörjade funderaockså över brevet sommin moster skrivit.
Mycketbesynnerligtoch märkligtmed min anknytningtill Grekland somjag inte visstenågot om meränatt minfar härstammade därifrån.
Minfarmorsom varsvenska sa ingentingom detta.Hon pratade aldrig om minfar,eller någon annan på minfarssida. Ochdet har inte funnits något imittliv,i vardagen,som kundegöraatt jag skulle känna attjag harengrekisk ådra.Mittnamn varlitespeciellt mendet kundevarataget.Hade inte lagt större energipådet ochingenannan hadereflekterat. Minfarfarkom till Sverigedär han träffade minmor somhan senarelämnade.
Jagladet hela åt sidan föratt inta minmåltidsom just serverats. Detvar denvanliga folieformen medlitekött, grönsaker ochris.Fantasilöst men det varjumittval så detvarabaraatt stoppai sig. Jagiakttogkvinnan somsattbredvid. Trettioårsåldern, smal ochsåg lite stramut. Kanske hon sov. Honhadetydligenintebeställt någon mat.
Åt upp nästan allt,förutom risetsom kändes lite välsmaklöst. Kaffeserverades. En halvtimme hade passeratsedan jagägnade migåtvad som hänt.. Flygvärdinnanplockade ihop ochjag kunde funderavidare.
Minmor,stackars henne. Detvar därförhon försvann ibland ochblevborta några dagar. För attjag inte skulle se hurmisshandlad hon var. Ibland varhon borta längre tid, ibland kortare. Hur skulle jagförståttsom varett barn ochännuinte fyllt fem. Jagvisstejubaraatt honvar bortaett tag föratt komma tillbaka. Utom densista gången när hon försvann på nattenoch aldrig komtillbaka. Detvar en hemsktid.Ingensade något,inteens
farmor. Pappa ochfarmorhölltystsåfortjag frågade.Devissteinte, sa dom. Menhur kunde det vara möjligt.Jag hadeöppnatmammas garderob ochdär hängde alla kläderkvar. Detfick migatt troatt hon skulle kommatillbaka. Efterett par veckorförstod jagatt honinteskullekomma tillbaka, ialla fall inte nu.Dåtog jagentröja från hennes garderob ochhadeden imin säng när jag inte kunde sova.Den blev mintrygghet.Far jobbade jämt menmin älskade farmorSeida fanns alltid där förmig.Hennekundejag gråtauthos när längtan eftermamma blev förstor.
Tittade ut genom fönstret en stund. Vi lågöver molnen ochsvävade. Togentittpåkartanoch fann attvibefann ossöverAlperna.Enbit kvar alltså.Lutade migtillbaka ochsomnadeborten stund,vaknade av att flygvärdinnan ropade ut för landning. Hade sovitnästan2 timmar.
Kvinnan bredvid satt isamma ställningsom när jagsistiakttagithenne. Varhon verkligen levande?
Nu fick jagnog tänkaom, varför dennaskepsis. Spände fast säkerhetsbältetoch inväntade landningen. Molnen varpasserade ochett landskapöppnadesig nedan,hav ochfastland, badandei sol. Sågmycketinbjudande ut.
Detblevenmjuklandning ochendel applåderade fördet.
Samlade ihop mina grejer restemig upp och öppnadeluckanovanför.Tog nerväskanoch gjorde migklarför avstigning.
Precis när jagskullestiga ut på trappanhörde jag ihögtalaren:
”Mr. Bofakis, varvänlig,kontakta en flygvärdinna”
Jagvände migmot flygvärdinnan somjag just passerat. Honbad migstannaenstund tills alla gåttavplanet.Hon sa attdet varett problem med minmedpassagerare.
"Men jaghar ingenmedpassagerare,enför mig okänd kvinna satt på samma rad, fönsterplats.”
Okey,savärdinnan ochjag stod kvar tills planet vartomt.
Omedelbartefteratt alla stigit av planetkom det ettteam medläkare, sjuksköterskoroch jagtittade ut ochsåg en ambulans.
"men vadärdet somhar hänt?”
Inget svar.
En polis komupp förtrappan ochbad migfölja
med. Jagföljdehonom ner förtrappan där hans bilväntade.Han öppnade bakdörrenoch jagklev in.Där satt en ljushårig killei 25-årsåldern.
"Hej,jag heter Alex,vad är det somhänder.”
"Hej,jag heterJohanoch är reseguide. Jo,det är så attkvinnan somsattjämte digärdöd.”
"Vaaa..Hon satt ju ioch försig på heltorörlig helaresan menatt honvar död.”
Alltså jagblevheltmållös. Jagsåg ambulansen passera.
Polisen kördeeftermedanvipratade ochvi befannoss ganska snartvid infarten till ett sjukhus.ChaniaHospital.
Polismannen leddeinmig ochJohantillett rum. Vi skulle väntaett tagtills läkarnahadefastställtvad kvinnandöttav.
Jagoch Johan satt ochpratade liteomdet som häntsen berättade hanliteomChania.Undrade vadjag skulle görapåön.
Jagförklarade liteallmäntatt jaghadenågra släktingar somjag skullebesöka, merbehövde han inte veta.
Vi hade suttitminst en timme innan dörren öppnades ochenläkarekom in tillsammans med polisen.
"MrBofakis,Kvinnanhadedöttavenhjärtinfarkt. Detmåste hänthögst tvåtimmarförelandning eftersom hon är varm fortfarande." Hansadet på engelska ochfrågade senomjag kändehenne, vilket jagintegjorde. Hanställde en delfrågor om jagiakttagitnågot särskilt medhenne.Men jagsa attjag tycktehon suttit längei samma ställning. Hanursäktade sigför atthan uppehållitmig och bad om mitt mob.nr.Jag gavhonom det.
Hantog ihand ochjag ochJohangickutfrån sjukhuset ochhan frågade vart jagskulle.
"Jag ska in till stan, Chania" "Okey, vi delar på en taxi”
Jagtackade honom föratt han hadetagitsig tid medmig idennasituation. Vi satt ganska tysta.
Minmobilringde ,det varAlma.
"Hej Alma,jag har landat och jagringer digom en stund,okey?"
"Javisst "sahon ochlapå.
Johan släppteavmig vidKTEL, busshållplatsen.
Jagtog mina väskoroch gick nertillhamnenoch slog migner på en restaurang ochbeställde en öl. Nu förstkundejag smälta vadsom hänt.
Ringde upp Alma ochvipratade säkert en timme.
Hemma vardet lugnt, alla måddebra ochde skulle ätaoch göra sigiordning föratt gå till svärmor.
Jagdrack minöloch togenpromenad tills jagnådde pensionatet somlåg bakom museét, litepåbaksidan ochnäratill hamnen medalla restaurangeroch cafeér.
Pensionatet Nora.
Gick in ochbokade. Ägaren presenterade sigsom Eftichis.Fannsganska många lediga rumsåhär innan säsongstart.Balkong mothavet fanns men inte ianslutningtill rummetutani hallen. Jagvalde rummetnärmast balkongen. Detvar gammalt men väldigtfräscht. Detknakade iträgolvetoch doftade somhos Almasgamla mormor. Honvar död senett tagtillbakamen vi hade varitmycket hos henne.
Honhade varitkyrkvaktmästarei Tumbaoch där lekteAlmaoch hennes kusinnär de varsmå. MormorJulia boddei ettlitet husbredvid.Morfar Georghade döttpåhavet iandra världskriget.
Jagpackade upp lite ochtog en snabbdusch.
Varmvattenfanns det gott om,kände miglite hungrig
Gick ner på närmsta restaurang ochbeställde färskfisk, en grekisksalladoch en Retsina.
Detvar så längesedanjag drackRetsina. Och den bästa varden från Chania.Och färskfisk. Jag njöt verkligen ochkände vadjag saknat Grekland. Berodde detpåatt jagvar halvgrek, ha ha. Det kanske fanns imittDNA.
Nu kändes det verkligen somsemester. Jag lovade migsjälv attmorgondagen skullegåtill att vara ledig. Promenadi stan,god matoch lite planeringinför tisdagen.Jag behövdeverkligen landa ochkoppla av lite. Kameranvar medsådet kommeratt blinågra plåtningar.Enavmina passioner.
Avnjöt minfisk ochsalladi lugnt tempo. Inte mycketturistersåhär års, april brukar det inte vara så mycketfolk. Fiskenvar välstekt och superfärsk.
Somvanligtbjöds manpåefterrätt, idetta fall lite grekiskyoughurtmed inhemsk honung samt inte attförglömma Sikodiá(raki.) somären alkoholdryck gjordpåjästa vindruvs-skalsom blir kvareftervintillverkningen. Ljuvligt. Likvärdig med italienskgrappa. Satt kvar relativt länge, funderade litehit ochdit,skrev ner litesom kom upp: Almasbröder, minmor,min moster ochmin far, Andreas.Undrar varför han hade varitsåelak motmin mamma.
Fotade lite utifråndär jagsatt. Fantastisk kväll. Bara en långärmadtröja föratt hållavärmen. Söndagskväll, grekiska familjersyntesliteöverallt på cafèer ochrestauranger på denna gågata.
Slängde en blickpåklockanoch denvar redan närmare tjugotvå.Kallade på servitören och betalade.
Restemig ochdrogmig motNoranär mobilen ringde. Tänkte attdet varganska sent föratt ringa från Sverigemen därvar klockanbaradrygt 21. "Hallå”
"Hello,MrBofakis?”
Blev liteförvånad eftersom jagväntademig attdet varhemifrån.
"Yes,it´sme” "ThisisKostas."
Detvar polisenfrånChania somhadelitefrågor angående Irini. Hanundrade om vi kunde ses imorgon straxförenio.
Jagföreslogatt vi skulleses på `Meltemaki` `(tidigare`Meltemi`)som lågpåAngelouStreet ner mothamnen. En tvärgata bort från Nora.Ett speciellt café medenhistoriasom går långtbak i tiden.Mindrei storlek, menmed samma stora kram förvarje gäst.Där möts manavägaren sedan fyrtio år,Giannis Papadoulakis somsäger: ”Jag minns migsjälv idetta område. Jagär född här.Vibrukade spelabollpåtomma gator.”
Komöverens medKostasatt vi skulleses där.
Vi avslutade samtalet ochjag varframme vid
Nora.Tog några fotonoch samspråkadelitemed ägarenEftichis.Släpade migupp förtrappornaför jagkändemig ganska trött.
Välinne på andravåningen, därmittrum låg, gick jagdirektutpåbalkongen somlåg precis utanför mitt rumoch slog migner.Funderadepåvad polisen kunde vilja. Ingetatt funderaöver eftersom jagintekundefånågot svarpådet ikväll.
Jagdrogmig in på rummet ochgjordemig iordning förnatten. Sattemig på sängkanten och ringde till Alma.
"Hej,kärahustru, väcktejag dig?"
"Nej,jag sitteri kökethos moroch vi pratar lite, barnen sover."
"Hur har dindag varit?"
"Lugn, tyckerjag,har börjatatt rita upp litepå golveti källarvåningen hur rummen ska bliför att se om det känns rätt.Har dessutomfåttfler samarbetspartnerssom vill hyra rum. Detta känns riktigtbra.Barnenhar varitpålekplatsenmed mormoroch senhemma.Jag lagade matoch vi åt hos oss. En lugn sköndag.Och du?Gickresan bra?”
"Jadet varnästanfullt ochresan varutan problem.Litehalvdan matmen det är ju somdet är ibland. Harhittatett pensionat duskullegilla.
Detheter NORA ochdukan gå in på deras hemsida ochtitta.Har intagitenunderbar måltid medfärsk fiskoch grekisksalladsamtRetsina. Inte tokigt.Intemycketturister. Nu sitterjag på sängen ochska läggamig ner, känner miglitetrött faktiskt.Imorgon blir det liteledigtoch litejobb.
Skavisäga Godnatt?”
"Javisst,pussoch kram ochvihörsimorgon.”
Jagvalde attinteberätta vadsom häntpå
flygplanet.Det fick vänta.
Togett taginnansömneninfann sig.
Måndag
Vaknade tvärtavett himlaliv utanför.Snegladepå klockansom varfem ochstegupp ochgickutpå balkongen. Lite morgon kyligt. Tittade migomkring ochsåg sopbilen.
Alltså det lätsom en stenkross. Ingenmer än jag stod på någon balkongoch tittade. Förmodligen varalla vana viddenna händelsei tidigmorgon. Drog migtillbakaoch lade mig. Vaknadelite senare.
Detvar nu somjag skulletatag isaker ochting. Ringa advokaten ochta reda på vadjag skulle göra. Förberedelserför resten av veckanmen mest av allt,avkoppling.
Gjorde migiordningoch gick nerpå`Meltemaki´ s Underbartställe ochlugnt på morgonen. Få turister baraendel grekiska gentlemen somläste tidning ochpratade.
Nypressadapelsinjuice, getost, bröd,hemlagad marmeladoch kaffe. Beställdeendubbelgrekisk kaffemed litemjölk.Åtmin frukosti lugn ochro.
Ringde ettkortsamtaltillAlmasom hade fullt upp medbottenvåningen. Honoch barnen mådde bra.
Ingen skymtavClaes ellerBerit.Viskulle höras merlitesenare.Omkring halvnio komKostas, polisen. Hanslogsig neroch jagbeställde en kaffetill honom.Han pratade engelska.
Minandra bok om Alexoch Alma och deras två
barn
Matheus och Irma.
En vanlig familj ienovanlig vardag.
kommer att följa ifortsättningen.
De har nu blivit en del av min familj som jag Jag är väldigt nyfiken av mig och undrar
naturligtvis hur deras resa kommeratt fortsätta.
Älskar detta med att skriva och jag tänker
fortsätta så länge jag tycker det är ett nöje.
Barnbarn får sin tid med glädje. De är min
Liksom mina idag vuxna barn. Men städning
inspiration. ,disk och
absolut
tvätt tummar jag på. Det blir gjort när det är kris.