Efterföljaren
En romanom
Jakob, Sebedaiosson
Efterföljaren
En romanomJakob,Sebedaios son
BO LENELLS
Densom mister sitt liv förmin skullska finnadet
Matteusevangeliet16:25
Bibelcitaten är hämtadefrånnuBibeln.
©BoLenells 2024
Förlag:BoD ∙ Books on Demand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8080-796-8
TILL LÄSAREN
Straxinnandet år sominleder vårtideräkning föddesenson till Sebedaiosoch hans hustru Salome.Sebedaios varfiskare till yrketoch drev ettegetfiskeriföretag. Salome varsystertillJesus morMaria.Degav sinnyföddeson namnet Jakob, ettavdeäldsta ochmesthedervärdanamneni judafolketshistoria.
NågraårsenarefickJakob en bror,som fick namnet Johannes. Denne yngrebrorfickmycketstrålkastarljus på sigi den nytestamentligahistorien till skillnad från Jakob. Mendet är Jakob somden härboken handlar om.
Jaglåter honom självträda fram på boksidorna medsin dramatiska livsberättelse så somjag anar atthan kanhaupplevt sitt alltförkorta meninnehållsrika liv. Vi vetegentligeningentingomhansuppväxt utom atthan föddes ungefärsamtidigt som Jesusoch atthansfar Sebedaiosplanerade en framtidinom fiskeribranschenför honom.
Kanske hade hanträffat sinkusin Jesussom barn,det vetvi inte.Men från detögonblickdåJohannes Döparenpresenterade honom förJakob ochhansbrori Betbara– straxefter attJesus döptes iJordan– är hans livför alltid knutettillJesus.Och från dendagen rullas Jakobs liv upp införvåraögon, nedtecknat på de papyrusrullarsom de femförstaböckernai Nyatestamentet skrevs på.
Visserligen nämnsinteJakob likaflitigt somhanslillebror Johannes. Av de båda fiskarbrödernafrånGalileenhar denäldre hamnat litei skugganavden yngre. Menhan syns meräntillräckligt iberättelserna runt JesusfrånNasaret föratt vi skainse atthan harenhel delatt dela medsig av.
Detvar inte densjälvklara– ochtillrättalagda– framtiden
somarvtagare till fadernsframgångsrika fiskeriföretag somväntade honom eftermötet medJesus.Det blev både stormaroch fångsteravett helt annatslagsom hans liv fylldesav.
Mendet är inte bara spänning ochdramatikpåett historiskt plan sommöter ossi hans berättelse.Vikommeratt bliöverraskade av hur mycket av dethan varmed om somberör ochutmanaross själva på djupettvå årtusendensenare.
Jakobs berättelse iden härboken omspännerenmycketkort tid imänsklighetens historia,barasjutton år.Men detärentid då människanshistoriavänderbladi meränett avseende.Och vi leveri högsta grad medkonsekvenserna av denna omvälvande ochnydanande tid.
Så låtoss ta delavhansberättelse. Denangåross!
Bo Lenells
PROLOG
Jerusalem, 44 eKr
Vinternhar varitovanligtkylig ochregnig. Mennu, ibörjanav månaden nisan,blåserljummavårvindarbland bergen runt Jerusalem, ochJuda ökenhar somalltidsåhär årsklätt sigi en intensivgrönska –baraför attinomnågra veckor förvandlas till ökenlandskapavden heta sommarsolen.
Runt om ibyarnautanför Jerusalemhar bönderna redaninlett kornskörden, ochi dalgångarnaser manöveralltdevackra mandelträden ståtamed sina vita blommor.
Innanför murarnakan mankänna hur pulsen istadenstiger förvarje dag. Om bara någradagar skafirandetavden största av de judiskahögtiderna,påsken, inledas. Den14:eNisan är ett datumsom står inristat iJerusalemssjäl, ochvarje år översvämmasstadenavpilgrimer frånhelalandet. Till ochmed från andradelar av detromerskaväldetgör judiskamän ochkvinnor denäventyrligaresan till denstaddär templet, denheligaste av byggnader, står rest.
Fördet är därpåskalammetska slaktas. Detärdär judafolkets historia harsittfokus.Och detärdär denjudiska identitetenärinskriven medoutplånligskrift.
Jagkan inte låta bliatt ryckas medavförväntningarna.Och varförinte? Vi sombekänneross till Jesus Kristussom vår Messiashar ännu större anledningatt minnasdet somhände just under påsken 14 år tidigare. Detvar då ettkorshaderests utanförstadsmuren, ochromerskasoldaterhadedrivitinspikar iJesus händeroch fötter ochnaglathonomfastvid korset –han
vars lärjunge jagdåhadevarit under treomtumlandeoch underbaraår!
Då blev han offerlammet, somGud barframför attförsona ossmed vårskapare.Jag förstoddet inte fullt ut då,och detgjorde inte heller de andrai dengrupp av lärjungarsom följt honom underdetre åren.Men snartskulle våra ögonöppnas föratt vår Mästaresom vi sett dö på ettkorsvar detoffer somGud isin kärlek gavoss föratt räddavärlden!
Korset fick inte sistaordet!Han dog, menpåtredjedagens morgon resteGud upp honom ur graven.Han vardöd, menhan lever! Vi,hanslärjungar,ärvittnetilldet,och detärvårtbudskap till världen. Förvärlden måstefåveta!
Underdessa 14 år somgåtthar en ständigt ökandeskara av Jesustroende judarfirat en annorlunda påsk,alltflerför varjeår. Ochsåärdet tänkt attbli ocksådet häråret. Naturligtvis!
Vi kommer attsamlasvid kullendär korsetstodengång. För attbe, föratt minnashanssmärtaoch höra hans ord: ”Det är fullbordat!”Sedan gårvitill platsendär världshistoriens störstaunderskeddenär Jesussteguturgravensom dödens besegrare. Därtillber vi honom. Länge. Sedandelar vi denheligamåltiden medvarandraunder jubeloch sång. Detärvårtpåskfirande!
Somenavförsamlingens ledare är detmin storaförmånatt få leda vårpåskgudstjänst. SimonPetruskommeratt ståvid min sida ochlikasåJohannes,min bror.Och Jesussjälv kommeratt osynligtsträcka ut sina sårmärktahändermot ossoch välsigna oss!
Så skulle detvara. Mendet kommerinteatt bliså.
Nu sitter jaghär ienmörk, smutsigoch kall fängelsecell längstned iHerodespalats. Utanförcellenstårtvå soldater på vakt.Jag är bara en av flerai församlingensom de senasteda-
garnahar arresteratspåHerodesbefallning. Någraavdeandra harredan släpptsefter atthamisshandlatsoch varnatsför att fortsättatalaomJesus.Men förmig väntar ingennåd.Kungen är fast besluten attgådet judiskaprästerskapet till mötes. Genom attdömaledarna förförsamlingentilldöden kommernasaréernassekt, somdekallaross,att snartdöut.
Är detSimon Petrus somstårnästpåtur?
Imorgon skajag ståinför rätten.Och domen kanbarabli en.
Jagkommeratt bliden förste av osslärjungarsom fårfölja vår Mästarei döden.
Detmärkligaäratt jagkännermig fri!
Jagtittarpåminakedjor– menjag är fri!Jag tänker på den väntande domen– menjag är fri!Följmig,hadehan sagt,min Mästare. Nu följer jaghonom hela vägen!
Jesusvar inte bara minMästare.Han varmin kusin,och vi var jämnåriga. Mitt livhär på jorden blev fjortonårlängreänhans.
Ochjag harsåmycketatt berätta…
D DEEL L 1 Vägen
År 27 –30e Kr
1
EN VILDVUXENRÖRELSE
Allt är precis somvanligtden härmorgonen. Ochändåinte. Det är något somi grunden harförändrats. MinbrorJohannesoch jagsitter på stranden vidsidan av denuppdragna båtenoch lagar nätenefter nattensfiske,precissom vi gjortett oändligtantal morgnar. Allt följer de inrotade vanorna,fingrarna gårsom av sigsjälvaövergarnoch knutar medanden nyfödda dagenlåter ljusetoch värmen återvända till sjöstrandenutanför Betsaida. Precissom igår ochdagen dessförinnan.
Menalltärändåintesom detbrukarvara. Ända sedanvikom tillbaka hemefter besöketi Betbarahar jagkäntmig rastlösoch ur balans.Framtills nu, ända sedanmin fartog migmed ibåten denförstagången, harfisketvarit mitt liv, ochjag harälskatdet varendadag.Men nu… nu känns detsom ettslitjobb. Detärsom om detfriska, fria livet på sjön plötsligthar stängtsinnei rutiner utan mening ochglädje.
Jagser på Johannesatt hanintedelar mindysterhet.Tvärtom,han verkar avspänd, harmonisk. Hansäger inte så mycket, menjag märker attett leende ligger på luri hans ögon varjegång hannämnerommötet medJesus därvid dopplatseni Betbara. Hanhar välalltid varitengladlyntperson, menefter vårt äventyr iBetbara harhan till ochmed börjatgnola tyst försig självi takt mednålensoch trådensframfartmellannätmaskorna.
Jagbehöverintegissa anledningentill hans goda humör,lika litesom jagbehöver grunna över anledningentillmin egen nedstämdhet. Föross båda hardet medmötet medJesus attgöra, hansom lärvaravår kusin.Det varnågot somhände iden
stunden, något somintegår attavfärda somenögonblickets känslostämning ellersom tonarbortmed tiden.Jag kaninteförklaradet ochintehellerförneka det. Isamma andetagsom JohannesDöparenpresenteradehonommed orden”DärärGuds lamm!” kändesdet somenvisshet sombrände sigini min själ. Detvar somenuppenbarelse. Ochplötsligt fanns detingenting somvar viktigareänatt göra just detsom Döparensa: Se på honom. Lärkänna honom!Han kommerfrånGud.Inteför attdöma ossutanför attoffrasför oss. Somett lamm …
Ochjag gjorde det, jagsåg på honom …och möttehans blick. Idet ögonblicketvisstejag atthan visste allt om mig.Och jagslogned blickeni skam.Kände mig bara ovärdig.
OcksåJohannes upplevdenågot omvälvande denstunden, dethar jagförståttavhanssättatt prataomden därdagen.Skillnadenmellanoss är atthan tror attdet verkligen kommeratt bli en förändringi hans liv, attden därJesus kommeratt dyka upp häroch erbjuda honom en platsbland demsom bjuds in attfölja honom.Jag harkommitpåhonom medatt gång på gång kasta en förstulenblick utefterstrandkantenåtKafarnaumhållet till.
Självkan jagintetro det. Detärbaranaivt atttro attviskulle kunna komma ifråga somhansmedarbetare,omhan nu verkligenärsändavhimmelens Gud. Förmig är detbaraendrömsom aldrig kommeratt bliverklighet.
Menden drömmenhar gjortatt minutstakade framtidi fars fiskeriföretag helt plötsligtkänns meningslös. Detärintelängre någotsom jagkan känna glädje ochstolthet över.Intenunär jag fått se en skymtavGuds utvalde.
Jaghar förstått attvår farSebedaios harmärkt förändringen isinasöners sinnelag, både mitt eget missmod ochJohannesnytända glädje.Och hantyckerinteomdet.Han ogillade attvigav ossivägtillBetbara.Kanskeanade hanatt detskullefåkonsek-
Världen måstefåveta!
Detsom Jakobblevvittnetill de där vårdagarna försålänge sedan vardet mest betydelsefulla somnågonsin hänt imänsklighetens historia.Det vardåden man, vars efterföljare han varitunder treår, avrättades, begravdes ochsedan på tredjedagens morgon uppstodurgraven.
Detblevdeförstakristnas uppdrag attberätta om detta förvärlden. Efter14århade Jakobfullgjort sindel.Han blev den förste av Jesuslärjungar somled martyrdöden försin trooch sitt vittnesbörd.
Jakobhamnade litei skuggan av sinyngre bror Johannes,som liksomhan lämnade sina nät vidstranden när Jesuskallade dematt följa honom.Men han synsmer än tillräckligti berättelserna runt Jesusför attviska inse att det han delar medsig av berör ossoch utmanar osspådjupet tvåårtusenden senare. Detvar en tiddåmänniskans historia vände blad imer än ettavseende, ochvilever i högsta grad medkonsekvenserna av denna omvälvandetid.
