JOHANNA NILSSON
POETEN
I GLASBUREN
VILJA
Titel: Poeten i glasburen Författare: Johanna Nilsson Omslagsfoto: iStock/mauro grigollo Sättning: Alltext © 2015 Johanna Nilsson och Vilja förlag Första upplagan 2015 ISBN 978-91-87831-42-3 Sidantal: 48 Lättlästnivå: 4 av 4 (X-Large) Lix: 18 Vilja förlag – en del av Nypon förlag AB info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se www.facebook.com/viljaforlag På vår hemsida finns gratis arbetsmaterial.
JOHANNA NILSSON
Poeten i glasburen
Vilja fรถrlag
1 Han sitter i en bur av glas varje dag mellan åtta och fem. Det är hans jobb. Han säljer, kontrollerar och stämplar biljetter. Han heter Mahad och är spärrvakt i tunnelbanan vid Hornstull i Stockholm. Han kom till Sverige som flykting för snart fem år sedan. Militären i hans hemland ville att han skulle bli soldat och döda människor. 5
Men Mahad ville bli poet och skriva om kärlek och fred. Det vill han fortfarande. Egentligen är Mahad poet. Men det vet bara han själv. Ingen annan har läst hans dikter. Men han har en plan. Han ska lära sig svenska så att han kan skriva bättre än de flesta här i Sverige. Sedan ska han skriva dikter på svenska och ge ut dem på ett stort bokförlag. Och han ska läsa sina dikter högt för alla som vill höra. Han vet att det är svårt, men han har redan klarat av så mycket som är svårt. Varför skulle han inte klara det? 6
Mahad flydde från sitt hemland och han överlevde. Han flydde över land och hav under sju månaders tid. Alldeles ensam och mycket ung. Han gick och gick. Sprang och sprang. Klättrade över staket och murar. Liftade med bilar och lastbilar. Tjuvåkte med tåg och båtar. Han sov under broar och i skogar, i tomma industrilokaler och lador. Ja, till och med i en hundkoja. Och en gång i en lekstuga. I sju långa månader var Mahad på flykt. Ibland var han så hungrig att han trodde att han skulle dö. Flera gånger var han tvungen att stjäla mat. 7
Han längtade hem och ångrade sig många gånger. Han lämnade ju kvar sin mamma och sina tre yngre systrar där hemma. Mahads pappa var soldat. Han dog när Mahad var tretton år. Mahad ville inte bli som sin pappa och döda människor i krig. Han ville skriva dikter om kärlek och fred och frihet. En frihet som han trodde fanns i Sverige. Och det gjorde den, på sätt och vis. Mahad är fri, men också ofri. Eftersom han inte kan språket så bra. Eftersom han fortfarande efter så lång tid är en främling här. 8
När Mahad kom till Sverige fick han först vänta fyra år på olika flyktingförläggningar tills Sverige äntligen godkände honom. Han fick asyl och fick kalla sig svensk. Fick gå en kurs i svenska språket. Fick en liten lägenhet i Tensta, en förort till Stockholm. Sedan fick han bidrag. Och bidrag. Och bidrag. Fast det enda han ville var att arbeta och tjäna egna pengar. Till sist fick han jobb som spärrvakt i en glasbur. En glasbur med en lucka som han kan öppna och stänga, låsa och låsa upp. 9
– Du har tur som har fått ett jobb! säger en av hans vänner. Vi får bara bidrag, fast vi söker massor av jobb. Det är för att vi inte heter Svensson, Nilsson eller Eriksson. – Vad har du för efternamn, Mahad? Har du bytt till Johansson för att lura dem? skrattar en annan vän. De frågar hur mycket pengar han tjänar. De frågar hur mycket han skickar hem till sin mamma och sina systrar. Hans vänner tycker alltid att han ska skicka mer. Och de tycker att han ska ge dem pengar också. De har ju bara bidrag, han har ett riktigt jobb. 10
När Mahad säger att han egentligen är poet, så skrattar de bara. Därför får inte någon av dem läsa hans dikter. Det är rätt åt dem. Rätt åt dem att de inte får läsa hans vackra ord om kärlek, fred och frihet. Innerst inne blir han ledsen när de skrattar åt hans dröm. Han skulle aldrig skratta om någon av dem sa att de ville bli popstjärna, astronaut eller statsminister. Statsminister! En invandrare som blir statsminister i Sverige! Ja – varför inte? Ingenting är omöjligt!
11