TA BORT: En genomgång av praktiska redskap för borttagning samt andra metoder med stor hänsyn tagen till miljön, som förebyggande åtgärder, marktäckning och flamning. ROLIGT ATT VETA: Bl.a. ursprunget till växtens latinska och svenska namn, om den är ätlig eller giftig samt hur ogräs kan vara till nytta. Gunnel Ginsburg, text och bild, har lång erfarenhet av växt- och trädgårdsillustrationer bl.a. i följande böcker: Flora för grundskolan 1989, Att lyckas med komposten 1996, Odla orientaliskt 1998, Nya växthusboken 2000, Jordens täppor 2002, Hälsokostlexikon 2005, Vår trädgårdsbok 2005
Ogräs Känn igen och ta bort
KÄNN IGEN: Ett 50-tal ogräs avslöjas från de första bladen till plantans spridningssätt. De botaniska planscherna visar växtens olika stadier: Plantan med hjärtblad och de första örtbladen. Fullt utvecklad växt med blad, blommor och rotsystem samt detaljbilder av blomställning, blomma, frökapslar och frön. Text, bilder och urval har faktagranskats av Yngve Eliasson, f.d. lektor i biologi.
Gunnel Ginsburg
Ogräs – en informativ guide om hur man tacklar objudna gäster i rabatten.
Ogräs Gunnel Ginsburg
Känn igen och ta bort
www.prismabok.se
Ogra s omslag orig pack 3 Dec indd.indd 1
09-01-12 15.06.45
Prisma Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm www.prismabok.se Prisma ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 © 2009 Gunnel Ginsburg text och bild och Prisma Faktagranskning: Yngve Eliasson Formgivning: Åke Lindström Författarporträtt: Åke Lindström Prepress: Italgraf Media, Stockholm Tryckt i Italien 2009 ISBN 978-91-518-5040-5
Ogra sboken K 17 Dec.indd 2
09-01-12 14.56.34
Gunnel Ginsburg
Ogr채s K채nn igen och ta bort
Ogra sboken K 17 Dec.indd 3
09-01-12 14.56.34
Innehåll Innehållsförteckning 4–5 Förord och inledning 6–7 Fröogräs som sprider sig enbart med frön Vanlig pilört, åkerpilört 8 Åkerbinda 10 Svinmålla 12 Åkerspärgel 14 Smörblomma 16 Kornvallmo, rågvallmo 18 Jordrök 20 Åkerkårel 22 Lomme 24 Penningört 26 Åkerkål 28 Åkersenap 30 Åkerrättika 32 Revormstörel 34 Åkerviol 36 Vildpersilja 38 Snärjmåra 40
4
Fårtunga 42 Åkerförgätmigej 44 Hampdån 46 Rödplister, mjukplister 48 Groblad 50 Baldersbrå 52 Kamomill, gatkamomill 54 Gullkrage 56 Korsört 58 Blåklint 60 Svinmolke, kålmolke 62 Harkål 64 Flyghavre 66 Fröogräs som sprider sig med frön samt ovanjordiska revor och rotslående stjälkar Våtarv 68 Revsmörblomma 70 Brunört 72 Åkerkulla 74 Vitgröe 76
F RÖ O GRÄS
Ogra sboken K 17 Dec.indd 4
09-01-12 14.56.35
Fröogräs som sprider sig med frön och sönderhackade rotdelar
Rotogräs som sprider sig med frön och djupt liggande system av rötter och/eller jordstammar
Ryssgubbe 78 Sommargyllen 80 Maskros 82
Åkerfräken 100 Åkervinda 102 Hästhov 104 Åkertistel 106
Rotogräs som sprider sig med frön och grunt liggande system av rötter och/eller jordstammar Brännässla 84 Bergssyra 86 Hundkäx 88 Kirskål 90 Åkermynta 92 Knölklocka 94 Rölleka 96 Kvickrot 98
Borttagning Metoder och redskap 108 Dra upp, rensa 114 Hacka, skyffla, luckra 116 Hjälpmedel, tillbehör 118 Flamma, ånga 120 Marktäckning 122 Ogräs till nytta 124 Källor 126 Växtregister 127
FRÖ O G R Ä S
Ogra sboken K 17 Dec.indd 5
5
09-01-12 14.56.35
Inledning Ogräs är växter på fel plats och som man inte sått eller planterat själv. Växturvalet i denna bok kan diskuteras och även vilka som är ogräs. Vackra arter av vallmo har kommit med, då de är till besvär i åkrar. Ett vanligt ogräs som gråbo fick inte plats, det växer mest på skräptomter och kan så få göra. Exempel på växtplatser i anslutning till trädgårdar, parker, kyrkogårdar och liknande räknas upp men inte skräpmarker, stränder, skogsbryn och banvallar. Ej heller åkrar med deras helt andra krav på ogräsborttagning. Arters utbredning och blomningsperiod kan på grund av klimatförändringar och människors närvaro variera från dem som nämns i boken. 55 arter presenteras med beskrivning i text och bild av en växt (i några fall två) per uppslag samt tips på borttagningsmetoder. Växterna är indelade i grupper efter hur de sprider sig. Inom varje grupp är arterna placerade så att de som tillhör samma familj följer efter varandra. Varje växtfamilj består av flera släkten som är indelade i närbesläktade arter. Några av dem har underarter (subspecies) = ssp. eller varieteter = var. Ett exempel är familjen Brassicaceae/korsblommiga där släkten som Barbarea,Thlaspi och Brassica ingår. I det senare släktet återfinns arten åkerkårel/Brassica rapa ssp. campestris, där Brassica är släktnamn, rapa artepitet och tillägget ssp. campestris talar om att den är en underart. I ingressen till växtbeskrivningarna finns en förklaring till artens latinska namn, som alltid är sammansatt av släktnamn och artepitet. Ibland har namnens ursprung varit svåra att tyda och försöken får därför betraktas som teorier. Vardagliga termer skiljer sig ofta från strikt botaniska. För enkelhetens skull används genomgående begreppet frön, även om det kan vara frukter av olika slag som avses. På motsvarande sätt används ibland begreppet rotsystem i fall där det även rör sig om jordstammar. Detaljerade beskrivningar av borttagningsmetoder och redskap har fått ett eget kapitel liksom exempel på hur ogräs kan vara till nytta. Sist i boken finns en redovisning av källor såsom böcker och hemsidor.
FRÖ O G R Ä S
Ogra sboken K 17 Dec.indd 7
7
09-01-12 14.56.35
Vanlig pilört / Åkerpilört Persicaria lapathifolium / Persicaria maculosa
Släktnamnet persicaria säger att pilörtens blad påminner om persikans, artepitetet lapathifolium att de liknar dem hos skräppor, medan det svenska namnet pekar på likheten med pilblad. Maculosa betyder fläckig och anspelar på den mörka fläck som ofta finns på ovansidan av bladen hos båda. KÄNN IGEN: Vanlig pilört och åkerpilört har lansettformade blad som sitter strödda runt de upprätta, sparsamt grenade stjälkarna som ibland är uppsvällda vid bladfästena. De små blommorna är tätt samlade i skaftade ax i stjälkarnas toppar och i bladvecken. Vanlig pilört och åkerpilört blommar i juli–oktober, de är ettåriga och gror på våren. Båda blir 20–80 cm höga och har korta greniga pålrötter. De trivs på lite sur näringsrik mark och i fuktig kompakt lerjord. Finns det mycket pilört i trädgården, behöver jorden kanske jordförbättras. De växer i planteringar, rotfruktsodlingar, jordhögar och diken. Vanlig pilört förekommer i nästan hela landet utom längst upp i norr. Åkerpilört återfinns från Skåne upp till Gästrikland, mera sällan längre norrut. TA BORT: Båda arterna sprids enbart med frön. Klipp av blomaxen innan de fröar. Låt dem inte ligga kvar på marken, där kan fröna börja gro. Från vanlig pilört gror de speciellt bra efter att ha övervintrat i jorden. Åkerpilörtens frön har bra grobarhet i grund jord. Frökolvarna uppskattas av vilda fåglar som fasaner. Dessa sprider fröna vidare genom sin spillning. Där bestånden minskar genom bekämpning, tycks även antalet fasaner minska. Dra upp ogräset för hand eller med hjälp av ett ogräsjärn. I gångar och i rader mellan trädgårdsland kan man hacka eller skyffla bort det. Kvarblivna smårötter utvecklar inte nya plantor. Rensa när marken är fuktig efter regn eller bevattning. 1.Vanlig pilört 2. Groddplanta, naturlig storlek 3. Blomax 4. Blomma 5. Frön i förstoring och naturlig storlek 6. Åkerpilört 7. Groddplanta, naturlig storlek 8. Blomax 9. Blomma 10. Frön i förstoring och naurlig storlek
8
F RÖ O GRÄS
Ogra sboken K 17 Dec.indd 8
09-01-12 14.56.35
3
9
8
4
5 6
1
10
2
7 FRÖ O G R Ä S
Ogra sboken K 17 Dec.indd 9
9
09-01-12 14.56.38
Åkerbinda Fallopia convolvulus
Convolvulus från latinets convolvere betyder rulla ihop och syftar på artens slingrande växtsätt och det svenska namnet på sättet att binda sig runt andra växter. Fallopia kan härstamma från den italienske läkaren Fallopio. KÄNN IGEN: Åkerbindans skaftade blad sitter strödda längs en smal och kantig stjälk. Den är ofta förgrenad vid basen och kan bli över 1 meter lång. Stjälken är liggande eller slingrar sig medurs upp runt andra växter. Bladundersidor och stjälkar är lätt håriga. De små oansenliga blommorna sitter samlade i smala klasar från bladvecken. Det är framförallt blommornas utseende som skiljer åkerbinda från åkervinda. De båda arterna har samma slingrande växtsätt och åkerbindans artepitetet convolvulus är släktnamn hos åkervindan. Åkerbinda är ettårig, gror på våren och blommar i juli–september. Den blir 20–100 cm hög och har en ganska djup och starkt grenig pålrot. Åkerbinda växer i trädgårdar och potatisland, längs vägkanter och på avfallsplatser. Den förekommer på alla slags jordar, men kan vara ett tecken på att jorden är kalkfattig. Arten återfinns över hela landet utom i fjälltrakterna. TA BORT: Åkerbinda sprider sig enbart med frön. Klipp av blomklasarna innan de fröar. Låt dem inte ligga kvar på marken, där kan fröna börja gro. De har bra grobarhet efter att ha övervintrat i jorden och kan gro ända ner till 8 cm djup. Åkerbindan skadar andra växter genom att de slingrar sig runt dem och drar ner dem mot marken. Den är speciellt besvärlig i potatisland. Eftersom roten är ganska djup och starkt grenig, kan man behöva använda ett ogräsjärn för att få upp hela plantan. Kvarblivna smårötter utvecklar inte nya plantor. Rensa när marken är fuktig efter regn eller bevattning. 1. Åkerbinda 2. Groddplanta, naturlig storlek 3. Blomklase 4. Blomma sedd uppifrån 5. Blomma sedd från sidan 6. Frön i förstoring och naturlig storlek
10
F RÖ O GRÄS
Ogra sboken K 17 Dec.indd 10
09-01-12 14.56.38
4
3
5
1
6
2
FRÖ O G R Ä S
Ogra sboken K 17 Dec.indd 11
11
09-01-12 14.56.42
Svinmålla Chenopodium album
Chenopodium från grekiskan betyder liten gåsfot och anspelar på bladens form. Det svenska namnet kommer av att svin uppskattar den. Svinmålla kan även ätas av människor. Den är släkt med spenat och tillagas på samma sätt. KÄNN IGEN: Svinmållans lansettformade övre blad med korta skaft är otandade, de nedre med långa skaft är bredare och grovt tandade. De är strödda längs den upprätta stjälken som är hård, kantig och grenig. Album betyder vit och arten kallades förr vitmålla på grund av den mjöliga beläggningen på framförallt bladundersidorna. De tvåkönade oansenliga blommorna sitter knippvis i ganska täta axliknande blomställningar. Svinmålla blir 20–80 cm, har sin huvudsakliga groning på våren och blommar i juli–september. En fullvuxen planta har en kraftig pålrot. Den växer i rabatter, på jordhögar och runt gårdar. I köksträdgården kan svinmålla konkurrera ut rotfrukter och grönsaker genom att stjäla mycket växtnäring ur jorden. Den trivs på lucker och välgödslad mulljord och är ett tecken på näringsrik jord. Arten återfinns i hela landet. TA BORT: Svinmålla förökar sig enbart med frön. Ta bort blomknippena innan de fröar. Låt dem inte ligga kvar på marken där fröna kan börja gro. Dessa faller ner på växtplatsen och gror nästa vår. Frön som övervintrat i jorden gror snabbt. Småfåglar hjälper till med spridningen genom att svinmållans frön speciellt under vintern utgör en för dem viktig näringskälla. Även höns och kaniner äter svinmålla som foder och deras spillning bidrar också till fröspridningen. Eftersom svinmålla ofta växer på lös jord, är den lätt att dra upp för hand. Vid behov använd ett ogräsjärn. Man kan också hacka eller skyffla bort ogräset. Kvarblivna smårötter utvecklar inte nya plantor. Är marken hård, rensar man när jorden är fuktig efter regn eller bevattning. 1. Svinmålla 2. Groddplanta, naturlig storlek 3. Tidig planta, naturlig storlek 4. Blomställning 5. Blomma i hanstadiet 6. Blomma i honstadiet 7. Frön i förstoring och naturlig storlek
12
F RÖ O GRÄS
Ogra sboken K 17 Dec.indd 12
09-01-12 14.56.43
5
6 4
7
3 2 1
FRÖ O G R Ä S
Ogra sboken K 17 Dec.indd 13
13
09-01-12 14.56.46
Åkerspärgel Spergula arvensis
Spergula kommer förmodligen från latinets spargere som betyder sprida och syftar på artens spretiga växtsätt. Namnet kan också stavas åkerspergel. Förr i tiden maldes fröna tillsammans med lite säd som mjöl till nödbröd. KÄNN IGEN: Åkerspärgelns trådsmala blad sitter korsvis motsatta på stjälken och ger intryck av att sitta i kransar. Stjälken är upprätt, klibbigt hårig och rikt grenig från basen samt uppsvälld vid bladvinklarna. Blommorna sitter ensamma på långa skaft i glesa knippen i toppen av de bladlösa grenarna. Åkerspärgel är främst vårgroende och blommar i juni–september. Efter blomningen vänder blomskaftet sig nedåt. Växten är ettårig, blir 5–25 cm hög och har en grenig, ganska svag pålrot. Den återfinns längs vägkanter och dikesrenar samt i köksträdgårdar med potatis och andra rotfrukter. Åkerspärgel tycker om näringsfattig, sandig och helst något fuktig jord. Där den trivs, kan jorden behöva kalkas och dräneras. Arten växer över hela landet utom längst norrut. TA BORT: Åkerspärgel sprider sig enbart med frön. Klipp av blomknippena innan de fröar. Låt inte dessa eller uppryckta plantor ligga kvar på marken, där fröna kan börja gro eller hela plantan växa fast igen. Fröhuset blir så tungt av mogna frön att det böjer sig mot marken. Då öppnar sig dess spets och fröna faller ut. De förlorar inte sin grobarhet när de passerar djurens tarmkanal. Därför sprids frön med spillningen av boskap, som fått i sig åkerspärgel via sitt foder. Med sin relativt svaga pålrot är åkerspärgel lätt att dra upp. Använd vid behov ett ogräsjärn. Rensa när marken är fuktig efter regn eller bevattning. I förebyggande syfte bör jorden kalkas. 1. Åkerspärgel 2. Groddplanta, naturlig storlek 3. Tidig planta, naturlig storlek 4. Blomma 5. Fröhus 6. Frön i förstoring och naturlig storlek
14
F RÖ O GRÄS
Ogra sboken K 17 Dec.indd 14
09-01-12 14.56.47
5
4
6 1
2
3 FRÖ O G R Ä S
Ogra sboken K 17 Dec.indd 15
15
09-01-12 14.56.50
Smörblomma Ranunculus acris
Acris betyder bitter och det anspelar på den skarpa smaken hos växten. Den är giftig för kreatur och äts inte av dem. Den är ofarlig i torrt tillstånd när den ingår i hö. Blommans glänsande gula färg har gett växten dess svenska namn. KÄNN IGEN: Smörblommans nedre blad har långa skaft och är handflikiga. De övre bladen är kortskaftade med färre flikar. Bladen är finhåriga på undersidan. Den upprätta stjälken är grenig, något hårig upptill och tätare hårig nedtill. Blommorna sitter en och en på långa skaft och behåller sin gula färg efter torkning. En gammal lek går ut på att man ska hålla en smörblomma under hakan på någon. Om blommans gula färg reflekteras på hakan, sägs det vara ett tecken på att personen ätit mycket smör. Smörblomman gror både vår och höst och bildar först en liten planta. Denna blommar året därpå i maj–september och kommer sedan igen på samma plats år efter år. Växten blir 20–60 cm hög och har en kort jordstam med ett knippe smårötter. Smörblomman växer längs vägkanter och inhägnader, på ängar, i snår och gräsmarker. Den trivs på alla slags jordar men föredrar frisk och fuktig jord och är mycket vanlig i hela landet, även i fjälltrakterna. TA BORT: Smörblommor förökar sig enbart med frön, som har ganska bra grobarhet från små djup. Ofta utgör inte smörblommor ett stort problem i trädgården, utan de kan vara trevliga att se på och att plocka in i buketter, både färska och som torkade. Om man ändå vill bli av med dem, gäller det att klippa av blommorna innan de fröar. Låt inte blommorna ligga kvar på marken där fröna kan börja gro. Smörblommor är relativt lätta att dra upp för hand eller med hjälp av ett ogräsjärn. I gångar kan man hacka eller skyffla bort dem. Rensa när marken är fuktig efter regn eller bevattning. 1. Smörblomma 2. Groddplanta, naturlig storlek 3. Första årets bladrosett, naturlig storlek 4. Blomma 5. Frösamling 6. Frön i förstoring och naturlig storlek
16
F RÖ O GRÄS
Ogra sboken K 17 Dec.indd 16
09-01-12 14.56.51
4 5
6
1
3
2
FRÖ O G R Ä S
Ogra sboken K 17 Dec.indd 17
17
09-01-12 14.56.54