VÄLLUST
1
© 2015 Utgiven av Ariton Förlag www.aritonforlag.se www.facebook.com/aritonforlag Twitter: @AritonForlag Instagram: @aritonforlag YouTube: aritonTV E-post: info@ariton.se Omslag: Josephine Öhrlund, Alexis Design Tryckeri: ScandBook ISBN: 978-91-87813-23-8 2
Innehållsförteckning Förord Betraktelser om Vällust ………………………… 4 av Ylva Maria Thompson
Ur lust är jag kommen …… 110 av Gunnel Saric
Tredje gången gillt …………… 6 av Dag Öhrlund
Paulina …………………… 116 av Jessika Devert
Blå onsdag ……………………24 av Ulrika Alenfelt
Getens år…………………… 122 av Anneli Stålberg
Blå, blå känslor i natten ……… 32 av Mirjam Lindahl
900 sekunder ……………… 132 av Emelie Ström
Fältstudier …………………… 40 av Jan Björkman
Enskildheter ……………… 142 av Cecilie Östby
Syrak 18:30 …………………… 48 av Carina Aynsley
Livets walkabout ………… 152 av Per Berg
Is och eld ……………………… 58 av Birgitta Backlund
Han älskar mig …………… 162 av Jessika Nilsson
Fröken Gustav …………………64 av Carina Cefa-Öhrlund
Caprina ……………………170 av Stefan Wallner
Leka i skuggan ……………… 76 av Cornelia Södergren
Sophies kärlek …………… 180 av Catrine Tollström
Lust och fägring stor ………… 86 av Dag Sandahl
Det är aldrig försent ……… 188 av Jenny Jacobsson
I nöd och lust ………………… 98 av Anna Wahlgren
Simon ……………………… 196 av Malin Lundskog
Bakom stängda dörrar…………102 av Michael Burlin
Skamlösa Gabriella…………206 av Lars-Göran Halvdansson
3
foto: Fotograf Marianne AB
Lars-Göran Halvdanson brukar säga att han rest mycket långt i livet. Inte fysiskt då han bor kvar på samma ort där han föddes, i Robertsfors, norr om Umeå. Men i sinnet har han gjort en mycket lång resa. Först bort för att sedan så småningom hitta hem igen. Till sig själv. Som en del i en långa – och helt magiska – resa i personlig utveckling beställde Lars-Göran en kurs i att lära sig skriva. Han hade aldrig skrivit förut och varifrån beslutet kom att beställa kursen vet han inte själv. Men han fick till sin egen oerhörda förvåning beröm på första uppgiften och började som 35-åring en mycket försiktig ”karriär” som skribent. Nu har han sedan 15 år tillbaka försörjt sig som journalist och är också en etablerad författare med sin andra bok som kom hösten 2015. Skrivandet har varit en stor del i att hitta hem men är också ett av hans stora nöjen. Annars återfinns han gärna med flugspöet i hand längs sin kära Rickleå eller vid kanten av någon fjällsjö. En hel del tid tillbringas också vid sidan av fotbollsplaner och på handbollsläktare för att titta på barnen som spelar. Lars-Göran har ett motto i livet grundat på sin egen resa: ”Kan jag så kan vem som helst. I stort sett vad som helst.”
206
Skamlösa Gabriella Gabriella lät sin välmanikyrerade vita nagel rita ett spår i den glänsande röda glasyren på bakelsen. Njutningsfullt stoppade hon pekfingret i munnen och slickade med slutna ögon i sig den söta blandningen. Smaken som fyllde munnen var himmelsk. En frisk blandning av hallon, sötma och en viss syrlighet från något som kanske var citron. Hon öppnade ögonen och drog ett nytt spår med pekfingret innan hon upprepade proceduren. Hon lät undslippa sig ett: ”Mmmmmm … ”, innan hon på nytt öppnade ögonen. En ljushårig pojke i femårsåldern vid ett bord bredvid betraktade henne nyfiket. Gabriella såg hur han till slut föll för frestelsen och drog sitt eget pekfinger över ytan på den gräddiga tårtbit han hade på tallriken. Hon följde gräddklicken på väg in i munnen och konstaterade med ett leende att pojken även han slöt ögonen när han sög i sig klicken. ”Mmmmm”, lät det innan han än en gång lät fingret landa i tårtan och började dra ett nytt spår i det vita. ”Jonas! Inte med fingrarna. Du har en sked!” Den irriterade mamman lade ifrån sig mobiltelefonen med ett; ”Jag ringer upp”, tog servetten som låg på bordet och torkade med hastiga rörelser av pojkens fingrar. ”Här!” sade hon och tog teskeden som låg på bordet och satte den i pojkens hand. ”Man äter med sked!” Pojken sneglade förstulet på Gabriella som diskret ryckte på axlarna. Pojkens stora häpna ögon när hon på nytt drog fingret över läckerbiten på bordet och än en gång lät det landa i munnen fick henne nästan att brista ut i skratt. För säkerhets skull tog hon sedan upp skeden som låg på sidan av tallriken och lösgjorde prydligt en bit av kakan som hon sedan ordentligt stoppade in i munnen. Pojken såg betydligt lugnare ut när Gabriella än en gång log mot honom. Hon tog upp sin egen telefon från bordet, stoppade de vita lurarna i öronen, klickade fram favoritspellistan, sparkade av sig skorna under bordet, lutade sig tillbaka i stolen och lade sedan upp fötterna på bordet. 207
Hon greppade koppen med espresso, slöt ögonen och njöt av den beska smaken samtidigt som favoritmusiken strömmade genom huvudet. Skramlet av kaffekoppar, sorlet från människor runtomkring och blickarna från gästerna som blängde på den skamlösa kvinnan var inget Gabriella överhuvudtaget märkte. I hennes värld existerade just nu bara ett fullständigt lugn och en ljud- och smakupplevelse som fyllde henne helt och hållet. Tre låtar senare när kaffet var slut tog hon ner benen från bordet. En man vid ett bord en bit bort vände hastigt bort blicken. Glo du, gubbe, tänkte Gabriella. Du skulle bara veta vilken livlig fantasi jag kan ha också. Hon samlade ihop sina saker, stoppade fötterna i skorna igen och reste sig. Vid dörren tog hon på sig sina mörka solglasögon som hon haft faststuckna i det ljusa håret. Hon blev stående en stund med blicken riktad mot himlen när dörren smällt igen. Hon slöt ögonen och lät solen värma ansiktet en stund. Hon styrde sedan stegen bort mot torget. Skorna var otroligt bekväma att gå i och Gabriella njöt av varje steg hon tog då ljudet av de hårda klackarna smällde i trottoaren. Visserligen hade de kostat tretusen kronor, men det var de verkligen värda. Hon satte sig ner på en av de torgets vita träbänkar, ställde handväskan bredvid sig och lät blicken vandra ut över den öppna ytan som avbröts av marknadsstånden. Färgprakten hos frukthandlaren fick det nästan att rinna ur mungipan på henne. Knallröda jordgubbar, gula bananer, gröna äpplen och lila vindruvor låg i olika fack i en blandning så skön att Gabriella för en stund fick lust satt springa fram och slänga sig raklång över lådorna och bara ösa i sig av härligheterna. Hon kände hur det drog ihop sig i mungiporna vid tanken på att hon tog tag i de gröna bladen på en jordgubbe och njutningsfyllt bet genom det söta bäret. Frukthandlaren i sig var inte så dum han heller. En brunbränd svarthårig man i 40-årsåldern som till Gabriellas stora glädje var iklädd en vit T-shirt. Mannens biceps spelade när han böjde sig fram och plockade bland frukterna. Gabriella tänkte sig hur hon skulle smyga upp bakom mannen, böja sig fram, ta ett mjukt tag om de stenhårda muskulösa armarna och viska: Du skulle inte vilja plocka lite med mina frukter? i mannens öra. Himmel, tänkte hon och log ett varmt leende när torghandlaren tittade upp och såg henne i ögonen. 208
Hon lutade sig bakåt igen och lät solens varma strålar smeka ansiktet. En svag bris fläktade över kinderna och luften var så ljum att Gabriella fick förnimmelsen av att få en alldeles gratis massage. Hon blev sittande en stund innan hon avbröts av rösterna från två män som stannat till alldeles framför henne och nu stod och pratade. Båda hade ljusbeiga chinos och den ena mannen hade en ljusblå v-ringad tröja över en vit skjorta. Den andra mannen hade vit skjorta även han men den svarta bomullskavajen var nonchalant slängd över axeln. Snygga, tänkte Gabriella och sneglade på männen över solglasögonen. Er två skulle jag inte ha något emot att mumsa på en stund, tänkte hon och klädde av männen, inte bara med blicken utan även med fantasin. Hon drömde om hur hon knäppte upp skjortan på kavajmannen och flätade in fingrarna i det mörka burret på bröstkorgen samtidigt som den andre mannen kysste henne på halsen. Himmel, tänkte hon igen och följde njutningsfullt männen när de med läckert guppande rumpor gick vidare över torget, ovetande om uppmärksamheten. Hon lutade sig bakåt mot bänken igen och sträckte än en gång ansiktet upp mot solen. Temperaturen var så perfekt att Gabriella kände hur hon långsamt och behagligt började flyta in i en härlig sömndimma när hon avbröts av en röst: ”Hallå! Är det här du är?!” En ung kvinna med blont hår, vit blus och svart dräkt tittade uppfordrande på Gabriella. ”Men hej. Vad gör du här?” frågade Gabriella med varm röst. ”Vad gör jag här? Frågan är väl vad du gör här? Vi har varit hem till dig och tänkt uppvakta dig men då var du inte hemma. Vi blev ju lite oroliga när ingen öppnade”, sade kvinnan med ett leende. ”Jag tänkte bara att jag skulle ta en sväng ner på stan. Det är så himla fint väder och jag tycktes ändå inte ha något att göra idag. Det är ju ändå lördag.” ”Inget att göra? Du fyller ju faktiskt år idag! Har du glömt det? Och fyller man år så tycker jag faktiskt att man kan hålla sig hemma om det nu finns folk som vill komma och uppvakta en. Åtminstone om man fyller åttio! Mamma.”
209
210