”Väl gjort, du gode och trogne tjänare”

Tämä kirjoitus julkaistaan suomeksi kotisivuillamme maaliskuun aikana.

Nuförtiden talas det mycket om ansvarsfullhet och hållbar utveckling. Ordet ”ansvarsfullhet” kan icke desto mindre innehålla en mängd betydelser. Om man söker en definition på ansvarsfullhet via Google lyder en beskrivning så här: ”Med ansvarsfullhet menas företagens, den offentliga förvaltningens och övriga organisationers ansvar för sin verksamhets inverkningar på det omgivande samhället, intressentgrupper och miljön.”

Om man utvidgar sökandet till vad ansvarsfullhet innebär, är en beskrivning följande: ”Ifråga om företag och organisationer betyder ansvarsfullhet verksamhet, som understöder hållbar utveckling, orsakar så lite skador på miljön som möjligt, respekterar mänskliga rättigheter och arbetsrättigheter, är etisk och har ett gott ledarskap och producerar ekonomiskt och samhälleligt gott.”

Dessa båda är i samma linje med mina egna tankar, när jag funderar på vad som menas och vad de innehåller.

Ansvarsfullhet har blivit en s.k. megatrend, som betyder att det är en av de saker som inverkar på till exempel placeringsobjektens produktionspotential inom företagsvärlden. Det har satt fart på utvecklingen av olika ansvarsprogram; företagen strävar efter att planera, synliggöra och på olika sätt mäta sin hållbara utveckling och sin ansvarsfullhet och också att framhålla den som ett trumfkort inom konkurrensutsättningen.

Men vad kunde ansvarsfullhet betyda ur kristen synvinkel för församlingen och den vanliga, enskilda Jesu lärjungen?

I begynnelsen skapade Gud allting och när han betraktade allting som han hade gjort, såg han att det var mycket gott. Han gav människan till uppgift att odla och ta hand om Edens lustgård. Allting gick dock i kras genom syndafallet och människan skildes från Skaparen. Gud lämnade oss ändå inte åt vårt öde, utan han känner oss och vet att vi inte kan reparera oss själva eller vår värld.

Vår uppgift är fortfarande att ta hand om jorden som Gud skapade åt oss. Människans girighet har förstört mycket i naturen, och vi kan inte vända tiden tillbaka, så att vi kunde göra bättre val. Bibeln lär oss, att hela skapelsen våndas och väntar på Guds barns uppenbarelse, fortsätter Paulus, och beskriver hur skapelsen är underkastad förgängelsen, men att det ändå finns hopp, att ”själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas” (Rom. 8: 19–22)

Gud befriar såväl oss människor som hela skapelsen från syndens slaveri, detta är hoppet vi har, när vi litar på Jesu försoningsoffer och tror på uppståndelsen.

En ansvarskännande församling och en kristen tar alltså hand om naturen, men jag tänker att det kristna ansvaret sträcker sig ännu längre. Det sträcker sig till en andlig dimension och till evigheten såväl för vår egen del som för våra medmänniskor. Bibeln berättar om Jesu liv för oss, om hans undervisning och gärningar. Som hans efterföljare har vi Guds ord och det ger oss föreskrifter för ett kristet liv. Jesus sade: ” Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.” (Matt.22:27-39)

Före sin himmelsfärd gav han missionsbefallningen: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt.28:18–20)

Efter detta startskott kan vi läsa i Bibeln en fascinerande historia från den första församlingens tid och för att det inte ska förbli bara historia, får vi råd, tillrättavisningar och även förmaningar hur vi ska gå till väga.

Bibelns ord är fortfarande levande och mäktigt och vår uppgift är att lära det vidare; utrusta följande generation att hålla ut i sin tro, lära sig urskilja villoläror, strida mot mörkrets andemakter, störta fästningar och krossa förnuftets slutsatser samt allt som hindrar oss från att lära känna Gud. Vår uppgift är att framhålla den uppståndne Jesus Kristus, instruerar Paulus: ”Var noga med dig själv och din undervisning och håll troget ut med detta. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.” (1 Tim. 4:16)

”Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning. Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.” (2 Tim.4:1-5)

På så sätt leder en kristen och andlig ansvarsfullhet till en hållbar utveckling från generation till generation, ända tills vår Herre, Jesus Kristus kommer.

Eija Kulmala löjtnantVasakårens ledare

Illustration: Lexica