STADEN i fokus, nr 3 o 4 by Metra Reportage

STADEN i fokus 1

Nr 3 o 4 2013

TIDNING FÖR HÅLLBART HÄNGIVNA

Medborgardialog

tema:

Kontoret med människan i foKus

I en komplex omvärld krävs en bred förståelse som grund för utvecklingsprojekt i allt från mindre bostadsområden till stadsomvandlingsprojekt och översiktlig planering. På kontoret samarbetar arkitekter, landskapsarkitekter, planeringsarkitekter och etnolog/kulturgeograf för mer sinnligt och upplevelserikt utformade miljöer. Målet med allt arbete är alltid den önskade upplevelsen av den byggda miljön - med människan i fokus. www.radar-arkplan.se ⌂ 031-10 98 90 kontoret@radar-arkplan.se

staden_i_fokus 2.indd 1

2012-11-19 07:43:58

STADEN i fokus

Nätverk ger hopp Nätverk är en icke-hierarkisk samverkansform på frivillig basis där medlemmarna träffas i syfte att ge och ta för att komma en bit framåt. Ja, ni vet säkert. När vi nätverkar delar vi med oss av det vi vet och har åstadkommit, i utbyte får vi de andra deltagarnas kunskaper och erfarenheter. Men kan nätverkande förändra världen? Svaret blir otvetydigt ja när vi hör vad det internationella nätverket ICLIE, bestående av 1 200 städer och regioner, åstadkommer här och nu. På FN:s klimattoppsmöte COP19 fick åhörarna ta del av resultatet från en rapport om att fler än fyrahundra städer sänkt koldioxidhalten mer framgångsrikt än vad världens regeringar lyckats med. Läs den hoppingivande artikeln av Morten Valestrand från toppmötet – och begrunda. Även svenska kommuner nätverkar. Många av dem deltar i vad SKL erbjuder i sitt arbete med att utveckla medborgardialogen. För det kan vara knepigt att nå människor för att få deras åsikter i samhälls- och stadsutvecklingsfrågor. Och hur stort inflytande invånarna ska ha kan skilja sig beroende på vad som är på gång? Ja, då är det bra att få ta del av och luta sig mot andras erfarenheter och klokhet.

Innehåll 6 9

Sara Richert fokuserar Jon Cederberg

10 Cyklister i Skandinavien 14 tema Medborgardialog 14 Lena Langlet 17 Adelina Lundell 20 Patrik Andersson 22 Klimatmötet 26 Wallraff i Warszawa 28 Johannesburg rustas upp

Omslag: Ann-Sofie Oscarsson Greider

STADEN i fokus är en politiskt och religiöst obunden tidning som ges ut av Lusema AB i samarbete med Ann-Sofie Oscarsson Greider och Ditte Pettersson från Metra Reportage. Adress: Staden i fokus Lilla Risåsgatan 20 413 04 Göteborg info@stadenifokus.se

Chefredaktör & ansvarig utgivare: Ann-Sofie Oscarsson Greider. ann-sofie@stadenifokus.se 0707 - 15 84 03 Redaktör: Ditte Pettersson ditte@stadenifokus.se 0707 - 35 23 34 Vd: Monica Andersson monica@stadenifokus.se

Prenumerationer: pren@stadenifokus.se eller www.stadenifokus.se Annonser: Marcus Haglund 0737 - 333979 marcus@stadenifokus.se eller mejla annons@stadenifokus.se

STADEN i fokus

LÄSVÄRT How to Study Public Life Av Jan Gehl, Birgitte Svarre 2013 En bok som tar upp frågan om hur vi ska lyckas skapa hållbara, jämlika och inbjudande städer i en situation där den urbana befolkningen ständigt växer. Författarna presenterar sina, tillsammans 50 år långa studier, av det offentliga livet samt kommer med metoder och verktyg kring hur vi bygger framtidens städer.

Så ökar vi bostadsbyggandet Red: Sophia Mattsson-Linnala, Hans Lind, Lennart Weiss, Håkan A Bengtsson Premiss förlag, 2013 Det låga bostadsbyggandet, speciellt i storstadsregionerna är ett samhällsproblem. Det drabbar främst ekonomiskt svaga grupper och driver upp hyror och huspriser. Bokens syfte är att fördjupa och bredda debatten om hur vi ska lyckas öka bostadsbyggandet. 14 personer bidrar med sina kunskaper och åsikter kring ämnet samt kommer med konkreta förslag för att lösa problemet.

Cyclists & cycling around the world - Creating Liveable & Bikeable Cities Juan Carlos Dextre, Mike Hughes, Lotte Bech Boken syftar till att inspirera städerna i deras utvecklingen av cykelkulturen. Här finns 25 artiklar skrivna av trafikplanerare, forskare och cykellobbyister från olika städer runtom i världen. Ämnena är bland andra infrastruktur, cykelpolitik, säkerhet och cykelvänliga städer med hög livskvalitet.

Falköping, Hjo, Karlsborg, Skövde och Tibro har genom sitt kommunalförbund Miljösamverkan östra Skaraborg nu fått webbplatsen Miljöbarometern. Där finns information som är användbar för politiker, tjänstemän, elever och medborgare, helt enkelt alla som vill veta hur det ligger till med miljön. Nio olika områden är representerade såsom bland annat klimat, energi, trafik och luft. Inom respektiver område går det att hämta exempelvis miljömål, etappmål, kvalitetsnormer, riktlinjer och gränsvärden.

Hus och människor – en film om Patrik Derk och Hovsjö

Utvecklar demokratiska processer

FILM

En film om renoveringen av miljonprogramsområdet Hovsjö, en stadsdel i Södertälje. Lisa Daram skriver på Arkus hemsida ”Behov, funktioner, funktionernas placering och ett attraktivt tilltal som håller god ton både med ekonomi, samtidens uttryck och områdets ursprungliga karaktär, bildar tillsammans en helhet och ett område där det inte brinner bilar och där människor vill bo kvar.” Filmen, som är gjord av Sophie Vukovic, visades på So Stockholm i november och ligger nu på Youtube.

NOTERVÄRT Nu är Gävle på gång med fjärrkyla Gävle kommun har under hösten startat byggnationen av fjärrkyla på Brynäs. Den fungerar som fjärrvärme fast levererar förstås då kyla istället. Kylan kommer att produceras i en central anläggning och distribueras därefter i form av kallvatten till de fastigheter som är anslutna. Vattnet ska tas från botten av Gavleån och därefter ledas tillbaka till ån. Fjärrkylan är ett lyft för miljön då minskningen av klimatpåverkande gaser är betydlig. Utsläppen av koldi-

Miljöbarometer – ett verktyg för alla

oxid sjunker med hela 75 procent. Avvecklingen av lokala kylanläggningar minskar buller och vibrationer samt köldmedel, oljor och andra kemikalier. Det är även ekonomiskt lönsamt för de fastighetsägare som vill ansluta sig, de slipper finansiera och underhålla en egen kylanläggning och betalar enbart för den kyla som förbrukas. Gävle kommun beräknar att anläggningen kan leverera kyla till de första kunderna under hösten 2014.

I Enköping har en så kallad demokratikommitté i ett års tid arbetet med att stärka demokratin i kommunen. Ett syfte har varit att vidareutveckla dialogen med medborgarna, att den ska påbörjas tidigt och vara väl planerad samt att få fler att engagera sig politiskt. Alla partier i fullmäktige har varit representerade.

Göteborg prisat för tillgänglighet Den mest tillgängliga staden i Europa, det tyckte juryn i tävlingen Access City Award 2014. Inte dåligt jobbat av staden då konkurrensen var hård, hela 102 städer från 23 länder deltog. Göteborg var en av sju finalister där fyra områden granskats. Dessa är bebyggd miljö, offentliga rum, information och kommunikation, transporter och infrastruktur samt allmänna serviceinrättningar och tjänster. Det var i Bryssel under konferensen Tillgänglig turism i Europa utmärkelsen delades ut i anslutning till dagen för personer med funktionsnedsättning.

Konstupplevelser i väntan på spårvagnen Hammarkullen har fått sin första utställningshall - på spårvagnshållplatsen. Ett resultat av samarbetet mellan Utveckling Nordost och Trafikkontoret i dialog med invånarna i de Nordöstra stadsdelarna. För den som aldrig varit här går associationerna till en tunnelbanestation. På entréplanet möts besökaren sedan den 7 december av utställningen Transformation bestående av sex verk installerade i glasboxar. De är skapade av konstnären Jonathan ”Ollie” Josefsson, textilkonstnär med en bakgrund som graffitti-målare. Tavlorna kommer att hänga här i tre månader och byts sedan ut av andra konstnärer eller utställare. Stationen har mer att erbjuda för den som tar sig ner för den långa rulltrappan till spåren. Här hänger nämligen Frida Olivs tolv gånger två meter långa konstverk Terra som möter den som kommer från centrum. På den andra sidan täcks de stora bergväggarna av Frida Yngströms ”Någon som du”. Här blir det aldrig tråkigt att vänta på spårvagnen.

Ny rapport från Länsstyrelsen Stockholm – därför byggs det för få bostäder Det behövs cirka 16 000 inflyttningsklara bostäder årligen enligt utvecklingsplanen för Stockholmsregionen som inkluderar 26 kommuner. De flesta av dessa har en aktuell översiktsplan och riktlinjer för bostadsförsörjningen och det finns detaljplaner på över 47 000 bostäder som vunnit laga kraft. Men av dessa är drygt 8 000 outnyttjade byggrätter. Kommunernas vanligaste förklaring till det är att de färdiga detaljplanerna inte utnyttjas på grund av att byggherrarna väljer att senarelägga projekt av marknadsskäl. Rapport 2013:24 Kommunernas planmässiga förutsättningar att bygga bostäder, Länsstyrelsen Stockholm

TÄNKVÄRT “Mänskor som lever i glashus måste öppna när det ringer på dörren.” Bruce Pattersson, boende

Debatten i fokus

Humaniora har betydelse för blomstrande städer Urbanisering är ett ord som för många bär en negativ ladd-

ning. Det är givetvis ett problem att det blir svårare att leva och verka på landsbygden när service och kommunikationer dras ned. Men städer som växer utgör samtidigt en stor potential för hög livskvalitet. Täta, trygga, levande och mångkulturella städer frigör människors kreativitet och främjar innovation. Möjligheterna till en resurssnål och hållbar livsstil är också större i den täta staden än på landsbygden. Men idag utgör många städer en outnyttjad potential för mänskligt välmående. Eller tydligare: många städer brottas med bostadsbrist, segregation, arbetslöshet, trafikproblem och luftföroreningar. Den pågående urbaniseringstrenden – både i Sverige och globalt – ses ofta som ett problem bland annat för att man inte lyckats möta utmaningarna kring bostadsbyggande, integration och utbyggnad av trafiksystem.

Att bygga och utveckla städer är en komplex process som

måste integrera många olika perspektiv för att bli framgångsrik. Men idag finns flera perspektiv som är underrepresenterade inom stadsbyggnad. Vita medelålders män har långt mer inflytande i stadsbyggnadsfrågor än till exempel kvinnor, unga eller etniska minoriteter. Ett mer jämlikt inflytande är både en demokratisk fråga och en fråga om att vi faktiskt går miste om betydelsefulla perspektiv i stadsbyggnadsprocesserna. Och för mig har det blivit allt mer uppenbart att det finns ytterligare ett perspektiv som är en bristvara: det humanistiska. Kunskapen och samtalet om det mänskliga. För människorna ÄR staden. De mänskliga behoven, önskningarna, värderingarna, drömmarna, förmågorna måste vara i fokus när vi bygger och utvecklar staden. Inte de ekonomiska kalkylerna eller tekniska planerna. De är delar av ett ramverk – men bör aldrig bli utgångspunkten i stadsbyggnad.

Det senaste decenniets diskussion om och forskning

kring att bygga och utveckla långsiktigt hållbara städer är givetvis en positiv utveckling, som i allt större utsträckning börjat integrera det sociala perspektivet. Men det finns knappast en gemensam bild av vad en hållbar stad är. Idag är det förvånansvärt många beslutsfattare som nöjer sig med att primärt definiera en hållbar stad som en växande stad. Det är enkelt att målsätta och räkna på befolkningsökning, ökat skatteunderlag eller koldioxidutsläpp från trafiken. Men det finns många andra

perspektiv av hållbarhet som förbises, eftersom kompetens på dessa områden helt enkelt saknas. Dessutom måste vi också i större utsträckning förstå och diskutera hur en stad som inte växer ändå kan utvecklas hållbart.

Det finns verkligen anledning till eftertanke just nu. Det

länge eftersatta byggandet i Sverige har lett till en nationell panikkänsla. Nu är det bygga fort som gäller. Förenkla processerna så mycket det går, och krångla helst inte till något som redan är svårt att lösa. En attityd som ökar risken för att hållbarhetsaspekter, sociala och arkitektoniska värden prioriteras ner, och att det humanistiska perspektivet kommer ännu mer i skymundan. När kommuner tar fram översiktplaner och andra styrande program är det främst ingenjörer och naturvetare som bidrar med sakkompetensen. Och i beslut om stadsutveckling och byggnationer har oftast ekonomer och tekniker störst inflytande. Att ”bygga ihop staden”, ”skapa mötesplatser” och att ”förtäta” är viktiga ambitioner, men som riskerar att begränsas till en fråga om husens placering, tekniska normer och tomtpriser om vi inte på allvar börjar använda mer humanistisk kompetens i planerings- och beslutsprocesserna.

En starkare roll för humaniora – sett i det breda perspek-

tivet etnologi, filosofi, historia, estetik, språk, litteratur, sociologi, kulturantropologi och psykologi - är avgörande för en långsiktigt positiv stadsutveckling. Gör vi misstaget att undervärdera denna kompetens så kommer vi att gå miste om en stor del av den potential som finns att kunna utveckla våra städer till de goda livsmiljöer som de kan vara. Städer som på ytan har ganska likartade förutsättningar för tillväxt och utveckling kan, om man skrapar lite på ytan, ha ganska skilda möjligheter eller utvecklingsvägar. Man måste titta bortom siffror om ekonomisk tillväxt och befolkningsökning, och ta hänsyn till fler perspektiv som stadens historia, kulturella kapital, värderingar, ideella krafter osv. Humaniora kan hjälpa oss att vidga perspektiven, och att utveckla och utnyttja vår kreativa förmåga. Det kan även hjälpa oss att förstå, respektera och uppskatta kulturella skillnader.

Vi står inför samhällsutmaningar som kommer att kräva så mycket mer än bara tekniskt kunnande i hur man byg-

Sara Richert (Mp) Ledamot i Programnämnd Samhällsbyggnad, Örebro kommun

ger energieffektiva hus och elbilar. Vi behöver grundläggande förståelse för hur samhällen förändras, hur individer och grupper fungerar och samspelar med både varandra och det offentliga rummet, någon som kan ställa kritiska, nödvändiga frågor om hur vi lever vårt liv och bygger våra städer. Och hur vi kan

skapa miljöer som människor blomstrar i! Humanvetenskaperna kan hjälpa oss att ställa frågor som söker svar utanför den spelplan som ritats av ekonomer och ingenjörer, och kan ge nya perspektiv som hjälper oss att ifrågasätta mönster och strukturer.

Debatten i fokus Humaniora skapar sammanhang, och har förmågan att

integrera olika perspektiv. Med bara ekonomens eller naturvetarens synvinkel på stadsbyggnad riskerar vi en enögd utveckling. För även om de positiva värdena dominerar i en hållbart växande stad, så kommer vi ständigt att möta nya utmaningar att hantera. När fler människor med olika behov ska leva tätt, måste olika intressen jämkas mot varandra. Nya byggnader, privata sfärer som blir publika, buller, olika sedvänjor, gatuutrymme, skilda viljor att utnyttja det offentliga rummet och så vidare.

Jag är övertygad om att humaniora är en viktig del av lös-

ningen på ”the sustainability gap”, skillnaden mellan vad vi vet att vi behöver göra för en hållbar utveckling, och vad vi faktiskt gör idag. Det finns till exempel redan idag lösningar i staden som är ekologiskt hållbara, ekonomiskt effektiva och skapar sociala värden - som bilpooler och samåkning, verktygspooler, små yteffektiva bostäder och kollektiva boendeformer. För att öka attraktiviteten hos sådana hållbara lösningar behövs uppenbarligen något mer än idag. Trots att alla rationella argument visar på nyttan, är det få individer som är beredda att ändra sin livsstil i någon större utsträckning. Det behövs en större förmåga att förmedla och levandegöra berättelsen om det goda liv som går att leva i staden, och att skapa lust och engagemang för det hos stadens invånare.

Den nödvändiga upprustningen av städernas miljonpro-

gram är ett annat exempel på en fråga som behöver fler perspektiv. Med större insikt om människors värderingar, behov och identitetskänsla kan en ökad livskvalitet skapas för de boende i dessa områden. Med ett enögt perspektiv har vi redan sett att man snarare riskerar att försämra människors livskvalitet och spä på utanförskap och social oro. De humanvetenskapliga perspektiven kommer också att behövas för att hjälpa oss att hantera de ekonomiska, sociala och ekologiska kriser vi sannolikt kommer att möta i framtiden. Det blir allt viktigare att öka motståndskraften - resiliensen – i staden. En socialt resilient stad präglas bland annat av en hög grad av tillit, medkänsla och tolerans, där invånarna har god förmåga att hantera förändringar och svårigheter. Ett näringsliv karakteriserat av flexibilitet och mångfald ger ekonomisk resiliens. Att utveckla sådana aspekter kan bli avgörande för städernas utveckling. Konst, musik, litteratur, föreningsliv och ideellt engagemang kan fungera som ett kitt mellan individer och grupper, och stärka staden.

Den underliggande orsaken till humanioras marginaliser-

ing kan diskuteras både långt och länge. Uppenbart är i alla fall att ekonomismen befäster sin dominerande roll i samhället genom att humaniora får allt mindre resurser till forskning och utbildning jämfört med till exempel ekonomi och naturvetenskap. Forskningen på de svenska universiteten har gått från fokus på samhällsnytta till fokus på tillväxt och kommersialisering. Resurser till den humanistiska forskningen minskar, utbildningarna dras ner och många yrkesgrupper inom humaniora har låg status och

“

Forskningen på de svenska universiteten har gått från fokus på samhällsnytta till fokus på tillväxt och kommersialisering. skamligt låga löner. Ett av de senaste politiska besluten på nationell nivå pekade ut strategiska forskningsområden inom medicin, teknik och naturvetenskap. De humanistiska ämnena sågs uppenbarligen inte som strategiskt viktiga. Kulturgeografer, sociologer, konstvetare och miljöpsykologer utgör inte på långa vägar lika attraktiv arbetskraft som civilingenjörer, skattejurister och företagsekonomer. Produktionen av kunskap - och i förlängningen vårt samhälls- och stadsbyggande - blir kraftigt snedvriden.

De humanistiska kunskaperna - om människans behov

och hur hon relaterar till andra individer och grupper, till platser och byggnader och till hela stadsrummet – är en nyckel för att vi ska kunna bygga verkligt hållbara städer. De kan hjälpa beslutsfattare att förstå mer om den stad de är satta att utveckla, och de människor som bor i den. Det kan också ge oss många fler verktyg att arbeta med. Det finns inga enkla svar på hur det låter sig göras. Mer resurser behöver givetvis läggas på humanistisk utbildning och forskning. Men ett viktigt första steg är att vi alla försöker lyfta blicken och börja se nya perspektiv utanför de rådande.

Vi politiker inom stadsbyggnad måste tydligare efterfråga, och på så sätt skapa en marknad för, humanvetenskaplig kompetens. Den kommer att behövas för utvecklingen av blomstrande städer. Det förutsätter politiker som är öppna och nytänkande, som tillåter längre tidsperspektiv och efterfrågar nya, bredare perspektiv vid planering och beslut kring stadens utveckling.

Stadens fördelar – blandade funktioner Malmöarkitekten Jon Cederberg skriver om fördelarna med staden. Här om vikten av funktionsblandning. Texten är tidigare publicerad på Yimby Malmös webbsida

Integrerade funktioner skapar stads-

liv. Med funktioner menar jag i detta sammanhang boende, kontor, skola, vård, handel, tjänster och service. Stadsdelar med blandade funktioner blir levande genom att olika människor med olika ärenden använder samma gaturum vid olika tid på dygnet. På så sätt blir det aldrig helt tomt på folk. Variationen ger liv.

1979 lanserades Ridley Scotts film

Alien med undertiteln "In space no one can hear you scream". Ungefär samtidigt blev det tydligt att detta epitet även gällde för de funktionsseparerade områden som stadsrivningarna och SCAFT-zoneringen orsakat. Efter arbetstid blev stadskärnorna tomma på liv eftersom bostäderna där hade ersatts av kontor. Folktomma blir även stormarknader, industriområden och så kallade företagskluster eller företagsbyar. De modernistiska bostadsområdena var å sin sida folktomma under arbetstid eftersom konceptet de bygger på utgick från en befolkning av kärnfamiljer där kvinnorna skötte hemmet, medan mannen förvärvsarbetade. Nu bebos de flesta lägenheterna av singlar eller par där båda arbetar. Tack vare hög arbetslöshet och skolkande ungdomar i förorterna finns det något liv där över huvud taget.

nära till allt. Ekonomiskt robusta genom att alla verksamheter, även konkurrerande, gynnar varandra utan att vara avhängiga varandra. Likt parallellkopplade lampor kan en försvinna utan att det påverkar de övriga. I för- och bruksorter släcks alla lampor när en slocknar. Socialt hållbara är de eftersom ingen toppstyrning krävs och de många verksamheterna gör att vuxna tar en naturlig plats i offentliga rummet.

Att separera bostadsområden från ar-

betsplatser och köpcentrum skapar tidskrävande, dyr och framförallt miljöfarlig pendling, samt döda/ trista områden. Saknas civila vuxna i det offentliga rummet får kriminella element verka ostört. Man sätter in akutlösningar som rädda kvarterspoliser utan lokal förankring när resultatet av den misslyckade stadsplaneringen går över styr. Plåster på sår som är djupare än så. Att stadsplanerna ersattes av detaljplaner, som för varje fastighet beskriver vilken byggnad som byggas där med form, höjd och funktion, har inte bara genererat en otympligt byråkratisk apparat, som fördyrar byggprocessen, utan låser även möjliheten för variation och skapar monotoni.

Plan- och Bygglagens tvådimenMångfald ger valfrihet och trygghet.

I köpcentrum och gallerior där franchiseföretag är de enda som får plats blir valmöjligheterna ytterst begränsade. Multifunktionella områden med både boende, arbetsplatser, handel, nöjen och kultur är mer ekologiskt och socialt hållbara än isolerade områden samtidigt som de är ekonomiskt robusta. Ekologiskt hållbara eftersom resor förkortas när det är

sionella littrering är ett verktyg för tvinga fram zonering och att gå ifrån stadens karaktäristiska blandning av funktioner. I detaljplaner markeras varje byggnad med en bokstav för vilken funktion stadsbyggnadskontoret och stadsbyggnadsnämnden anser lämpligt. A, som betäcknade allmänt ändamål, har tagits bort. Nu används B för bostäder, C för centrumanläggning, D för vård, E för tekniska anläggningar, F för flygtrafik, G för bilservice,

H för handel, J för industri, K för kontor och hotell, R för kultur, S för skola, osv.

Visst används kombinationer som BC

eller BH ibland, efter planarkitekternas godtycke, men eftersom detaljplanen är juridiskt bindande går det inte att justera utan en utdragen dyr process om man märker att förutsättningarna att driva verksamheter har förbättrats.

Räcker det inte med att funktionerna

är i samma område? Självklart är det ett steg från monotont bostadsområde till stadsdel att inhysa fler funktioner än bara bostäder. Då blir det mer än en sovstad. Men för att i positiv bemärkelse även ge plats åt det oplanerade på det sätt som karaktäriserar levande städer krävs möjlighet för verksamheter i bottenplan, källarplan, på första våningarna och takterrasser.

Är det nödvändigt med olika funk-

tioner i samma byggnad? Kanske inte, en stadsdel kan ju såklart ha blandade funktioner även om de är uppdelade i separata byggnader. Den urbana kvaliteten med integrerade funktioner ökar dock när funktionerna blandas i samma hus. Tanken med gallerior bygger ju på att man ska kunna erbjuda all handel inom en och samma byggnad. Detta resulterar ofta i tomma gator, då butikerna inte vänder sig mot dem utan mot den inre gång som stängs på kvällen och alla tvingas gå runt en koloss till byggnad som inte är tänkt att besökas annat än inifrån. Tätbebyggda fastigheter med blandade funktioner och som vänder sig mot gatan optimerar stadslivet.

STADEN i fokus

Foton: Ann-Sofie Oscarsson Greider

Fler på hjul i Köpehamn

än i Stockholm

Nästan alla köpenhamnare cyklar dagligen på ett väl utbyggt cykelnät

I Köpenhamn anser sig 72 procent av cyklisterna vara prioriterade. Bara hälften så många säger likadant om trafiksituationen i Stockholm. Text: Ann-Sofie Oscarsson Greider

I Köpenhamn anläggs så kallade cykel-

motorvägar. Dessa kännetecknas av tät asfalt, servicestationer och fotstöd vid rödljusen samt att cyklisterna gynnas. För den cyklist som håller minst 20 kilometer i timmen är ljuset alltid grönt, medan bilisterna får vänta.

STADEN i fokus

Stocholm, till vänster, har lång väg kvar

Nästan alla köpenhamnare cyklar

dagligen medan endast fyra av tio stockholmare trampar genom staden. Detta framgår i avhandlingen ”Vélomobility – A critical analysis of planning and space” av Till Koglin. Han är doktorand i Trafik och väg vid Lunds Tekniska Högskola, och har kartlagt skillnaderna mellan trafikplaneringen för cyklister i de båda huvudstäderna.

Till Koglin har intervjuat planerare och

gjort enkätsstudier bland cyklister i respektive stad. Och kommit fram till att olikheterna är stora. Medan svenska trafikplanerare missar att ta ett helhetsgrepp om trafiken och istället betraktar cykling som något som tillkommer på slutet, är de danska cyklisterna en trafikantgrupp som gärna lyfts fram.

En förklaring ligger i, menar Till Kog-

lin, att det fortfarande råder en modernistisk syn på staden i Sverige, som oftast utgår ifrån bilismen. Dessutom klumpas

till cykeltätheten i Köpenhamn

gång- och cykeltrafik ihop vilket skapar en felsyn eftersom cyklister, enligt forskning, egentligen har mer gemensamt med bilister än med fotgängare. I stället borde cykeln behandlas som ett eget trafikslag.

Men det finns också en annan histor-

isk förklaring. Efter andra världskriget var Danmark fattigare än Sverige. Man hade varken egen bilindustri och inte heller råd att bygga ut vägnätet, även om ambitionen fanns där. Det handlar således mer om historia än om tidig hänsyn till miljön.

Inte förrän på senare år. Genom ut-

byggnaden av cykelmotorvägarna kalkyleras en reducering av koldioxidutsläppen med 7 000 ton per år och antalet cyklister förväntas bli 15 000 fler. Kanske utses därmed Köpenhamn till världens bästa cykelstad av den amerikanska webbsidan Treehugger, som förmedlar nyheter inom hållbarhet. Det blir i så fall tredje gången.

tema Medborgardialog

Medborgardialogen, det nya alternativet som ska stärka demokratin, får alltmer fäste i våra kommuner och landsting. SKL har sedan 2006 haft i uppdrag att nå ut med metoder och verktyg till kommuner och landsting. I städerna engagerar sig tjänstemän och politiker för att möta medborgarna i diskussioner kring aktuella samhällsfrågor och planer. Det kan handla om allt från små detaljer i stadsmiljön till stora ombyggnadsprojekt. Staden i fokus har träffat tre personer som ger sin syn på medborgardialog.

Kommuners medverkan i SKL:s nätverk bästa effekten på medborgardialogen Texter: Ditte Pettersson

Lena Langlet. SKL har väglett många När det gäller processen med planpolitiker och tjänstemän genom åren mot en fungerande medborgardialog. För snart åtta år sedan startades dialogarbetet och idag har de en väl utvecklad verksamhet där de erbjuder kommuner och landsting handledning i processen. Bakgrunden är att antalet partipolitiskt aktiva medborgare har sjunkit stadigt under många år. Allt färre går med i ett politiskt parti och valdeltagandet sjunker. På 50-talet gick det fem medborgare per förtroendevald, idag är den siffran uppe i 210. Och när folk inte längre kommer till den partipolitiska arenan, hur agerar vi då?

Det handlar inte om brist på intresse

men livet har blivit alltmer individualiserat och det är lättare att ta ställning i sakfrågor än att välja parti. På Internet finns mängder med grupper som behandlar enskilda intressen och som samlar många aktiva människor. – Medlemskap i traditionella föreningar har minskat och istället finns det fler aktivistgrupper och nätverk med engagemang inom ett visst område, menar Lena Langlet.

arbeten dyker väldigt få upp då kommunen i laglig ordninig kallar till samråd. Det är ett stort problem. – Stor kritik finns också mot att medborgaren kommer dit och får en färdig plan presenterad för sig, då tappar de förtroendet och överklagar förklarar hon och fortsätter: – Ibland har vi väldigt starka professioner som undrar vad medborgarna egentligen kan bidra med?

Men genom att få med människor i

början av ett planarbete undviker man kanske dyra överklagandeprocesser. – Ofta hörs diskussioner om ekonomi och vikten av att få bort alla hinder i processen, men samtidigt är det en viktig demokratisk aspekt att medborgarna är med. – Det är ju egentligen en fråga om demokratisk förankring. Internationellt har det visat sig att om folk får vara med i ett tidigt stadium är det lättare att acceptera ett beslut de kanske inte själva tycker om. Detta, förklarar hon, kommer sig av att någon har lyssnat på deras åsikter och de har själva hört vad andra tycker.

Lena Langlet menar att vi måste ac-

ceptera att folk inte längre kommer till kommunhuset eller skolmatsalen för att ta del av förestående beslut. Utgångspunkten är istället att människorna är där de är, och att det behövs en mer uppsökande verksamhet. Men det är kommunen eller landstinget som bestämmer om och i så fall hur mycket arbete som ska läggas på dialogen. – Det är ett politiskt beslut. Därför behövs det en rejäl och grundlig diskussion kring varför man ska ha medborgardialog och om den politiska viljan finns brukar det bli bättre i tjänstemannaled. Det handlar om att förändra den invanda kulturen och det tar tid.

Ett antal faktorer bör vara uppfyllda

för att dialogen ska upplevas som meningsfull. Bland annat behöver dialogen ske tidigt i beslutsprocessen, det krävs ett ärligt uppsåt från politiker och tjänstemän, tydligt syfte och tydliga ramar samt den viktiga återkopplingen där medborgarna ska kunna se att de haft inflytande. – Vår tanke är att jobba med ett smörgåsbord, för det måste finnas många vägar in och många sätt att ta sig an frågan.

De har skilda nätverk för politiker

och tjänstemän. Lena Langlet har märkt att särskilt de förtroendevalda har velat prata om sin roll i frånvaro av tjänstemännen. Men i höstas nätverkade de tillsammans, det växlar lite, formerna är inte helt fasta. Ett nätverk som startade 2012 tar sig an just medborgardialogprocesser i planärenden med inriktning på metodutveckling. Det är framförallt sådant som berör väldigt många människor och kan handla om att de inte känner sig tillräckligt involverade vid exempelvis planerade vindkraftverk, brobyggen och infrastrukturomvandlingar. Detta tycker kommunerna är svårt att hantera och söker därför nya vägar. – Men det gäller att de frågar sig: “vad vill vi egentligen uppnå?” För att det ska gå att föra dialogen måste de kunna svara ja på: Är företeelsen påverkbar? Och är vi som beslutsfattare påverkbara? – Om det blir nej på en av frågorna, då går det inte att ha någon medborgardialog.

“

Jag kallar det demokratisk hållbarhet Sedan 2012 är SKL inne i ett djupare

arbete med kommuner, landsting och regioner. Dels genom ett helt nytt nätverk där syftet är att förändra befintliga styrprocesser så att medborgardialogen blir en del i underlaget för beslut. Deltagarna förbinder sig här att ta fram principer, metoder och handlingsplaner. Dels har ett nätverk startat med större konflikter i fokus. Det bottnar i att de förtroendevalda har uttryckt svårigheter

Lena Langlet är projektledare för Medborgardialog vid Sektionen för demokrati och styrning på Sveriges Kommuner och Landsting.

tema Medborgardialog i att handskas med de stora, komplexa frågorna, vid svåra beslut där upprörda känslor är inblandade. En skolnedläggning är ett sådant exempel. De ska pröva förhållningssätt, system och metoder för att identifiera och hantera dessa motsättningar. – Där måste det till en mycket djupare och längre medborgardialog och detta gäller även planfrågorna, menar Lena Langlet. Det vi ser är också att dialogen fyller en stor funktion kring samtalet om det hållbara samhället och inte minst hur vi ska ha det i bostadsområdena.

– Jag kallar det demokratisk håll-

16 barhet. Om vi vill uppnå detta måste vi börja prata mer om hur vi ska leva tillsammans, diskutera värderingar kring hur vi vill att samhället ska fungera. Idag är vi så individualistiska men frågan kvarstår om hur du och jag ska förhålla oss gentemot varandra. SKL gjorde en undersökning av medborgares, politikers och tjänstemäns värderingar. Där framkom kritik mot samhällets byråkrati och resursslöseri och man ville tänka mer på de kommande generationerna. Lena Langlet frågar sig då hur vi ska ta oss dit. Hon tror inte att våra politiker kan ordna det själva. Men kanske finns förutsättningarna för de förtroendevalda som svarade på undersökningen uttryckte att det var det roligaste ämnet att prata med medborgarna om.

Delaktighetstrappan

Referens– kan skapa Texter: Ditte Pettersson

Ett av Göteborgs Stads stora utveck-

lingsområden rör Frihamnen och sträcker sig ett antal år framåt i tiden. Platsen är idag ett stort industriområde med inhägnade byggnader och stora asfaltsytor. Fram till 2021, då Göteborg fyller 400 år, ska Frihamnen byggas ihop med den övriga staden och bli ett ställe för alla, med den så kallade Jubileumsparken i centrum. Fast först 2035 kommer det att stå helt klart. I denna process bjuds medborgarna in till olika former av dialog för att ta del av utformade förslag och komma med egna tankar kring den nya stadsdelen. En av de personer som håller i kommunikationen är Adelina Lundell, processledare för sociala hållbarhetsfrågor på det kommunägda bolaget Älvstranden Utveckling AB.

Bolaget har fått i uppdrag av kom-

På SKL:s hemsida finns det gott om information om medborgardialogen i form av bakgrundsfakta, förslag på aktiviteter såsom nätverk och seminarier men även goda exempel från kommuner som praktiserar nya kommunikationssätt. Figuren Delaktighetstrappan illustrerar olika former av dialog, allt från envägskommunikation till mycket stort samarbete. De står i ordningen: information, konsultation, dialog, inflytande och medbeslutande. Här presenteras också ett antal metoder och verktyg som stöd. Några exempel är diskussionsforum på nätet, sms-panel, fokusgrupp, medborgarpanel, framtidsverkstad, dialogcafé, matchmaking-konferens, geo-panelen och walk and talk. SKL ordnar även utbildningar och har seminarier att erbjuda inom olika aktuella ämnen.

munstyrelsen att föra en dialog med hela staden i visionsarbetet. Ambitionen är att säkerställa att de får in olika medborgarperspektiv och grupper som inte alltid kommer till tals. - Ofta är det människor som redan är engagerade och har inflytande som väljer att fördjupa sig i i de här frågorna. Då ställer det helt andra krav på oss som utförare att nå de andra, de som inte redan är aktiva. För att lyckas med det måste vi hitta de rätta verktygen. Vi använder SKL:s inflytandetrappa utifrån vilket deltagande vi haft i olika sammanhang. Förhoppningsvis är vi så synkade som möjligt med SKL:s riktlinjer.

I höstas tillsattes en referensgrupp bestående av personer från åtta olika nätverk främst från stadsdelen Lundby, som

grupper perspektiv

Frihamnen tillhör. De representerade olika grupper i samhället såsom äldre, interkulturella, hemlösa, hyresgästföreningen och några unga som kallar sig Levande Kville. Hittills har fyra träffar hållits. Bland annat har deltagarna haft samtal kring den skiss som projektgruppen för Frihamnen arbetat fram. Och en vandring på området har gjorts för att deltagarna skulle få en uppfattning om avstånd och närhet till vattnet samt vilka kvalitéer och problem som kan finnas där, utifrån nätverkens och deras intressegruppers olika perspektiv.

– Till stor del har den input vi fått

bekräftat projektgruppens arbete men samtidigt har referensgruppen tryckt på viktiga aspekter som vi ännu inte lyckats hantera och som vi behöver jobba vidare med. Det har till exempel, förklarar Adelina Lundell, framkommit synpunkter vad gäller tillgänglighet. Dessa är av stort värde för att säkerställa att Frihamnen blir en plats där alla kan känna sig välkomna. – Vare sig man är stor, liten, äldre, har någon form av funktionsnedsättning, hög eller låg inkomst eller oavsett kulturell bakgrund, ska alla ha tillträde. – Tillgänglighet handlar inte bara om att röra sig utan också om att kunna nyttja områdets kvalitéer och att det känns tryggt.

Under våren hålls två möten till fram till samråd som sker någon gång i april, maj. I september blir det ett uppföljande möte.

Adelina Lundell är processledare för social hållbarhet vid Älvstranden Utveckling AB som ägs av Göteborgs Stad.

tema Medborgardialog

Adelina Lundell förklarar att de under processen befunnit sig på en konsultations- och dialognivå på SKL:s trappa. Men när det gäller de värdeskapande aktiviteterna som är nästa steg, hoppas de komma till inflytandestadiet. Som exempel tar hon jubileumsparken som beräknas stå klar till 400-årsfirandet. Stadens arbete med att utveckla dialogen som metod i det framtida arbetet fortskrider.

Adelina Lundell sitter med i en fokus-

grupp tillsammans med tjänstemän från skilda förvaltningar och bolag som besitter kompetens och erfarenhet av medborgardialog. Gruppen startade i slutet av våren och är en av flera fokusgrupper inom ramen för arbetet med den vision som handlar om utvecklingen av Älvstaden och som Göteborgs Stad har tagit fram i dialog med 2 800 medborgare, näringsidkare, politiker och internationella experter. –Vi har diskuterat vårt uppdrag gemensamt i gruppen och hur vi ska arbeta för att får kraft i dialogarbetet i de Älvstadenprojekt som pågår. Där har vi kommit fram till att vi ska vara en stödfunktion för de projektorganisationer som jobbar för Älvstaden. Det finns en

projektorganisation för varje utvecklingsområde och arbetet för områdena ligger i olika faser: programarbete, detaljplanearbete, genomförande eller förstudier.

Tanken, menar Adelina Lundell, är att

visionen ska förverkligas i fortsatt dialog och delaktighet med göteborgarna och utifrån detta fungerar fokusgruppen som stöd för projektorganisationerna, bland annat i planeringen och genomförandet av dialogprocesserna. - Vi träffas en gång i månaden och stundtals i mindre grupper för mer konkreta arbetsmöten kring till exempel checklistor och riktlinjer för dialogarbetet. Gruppen kommer att finnas till så länge vår stödfunktion behövs. Förhoppningen är självklart att projektorganisationerna ska bli alltmer självgående i dialogarbetet.

Dialogarbetet kommer att fortsätta

att vara en del i utvecklingen av staden framöver. Det intressanta blir att se om medborgarna känner sig lyssnade till, om de verkligen får mer inflytande i visionsarbeten och planprocesser. Det lär förhoppningsvis kommande utvärderingar visa.

Älvrummet

I utställningshallen Älvrummet hålls då och då debatter om stadens utveckling

Få kommuner för dialog Bara 73 kommuner har fört medborgardialog minst en gång under nuvarande mandatperiod som startade 2010, enligt en webbenkät gjord av SCB 2012. Fast något fler, 90 stycken, hade genomfört dialoger minst fyra gånger. 88 svarade nej och 39 avstod från att svara alls . På frågan om medborgarna hade möjlighet att delta via kommunens webbplats svarade bara 38 ja.

Modell av Göteborg med en omdiskuterad bro i fonden

tema Medborgardialog

Tjänstemännen ökar klyftan mellan politiker och medborgare Text: Ditte Pettersson

Patrik Andersson är docent på avdel- de, berättar Patrik Andersson. ningen för teknisk akustik på Chalmers och flitig debattör på forumet Yimby Göteborg. Han efterfrågar en dialog mellan de förtroendevalda och göteborgarna. I våras skrev han det långa inlägget ”Medborgardialog vs. politikerdialog” där han menar att kommunikationen idag sker mellan tjänstemännen och medborgarna. Det är mer regel än undantag att dialogen delegeras till dem som jobbar på förvaltningar och kommunala bolag vilket resulterar i att det är de som har den största kunskapen om vad medborgarna tycker. Inte politikerna.

– Jag tycker att det blir en skendebatt när de som ska ta besluten inte är närvarande.

Dialoger om vissa frågor som är väldigt

specifika och konkreta kan gärna hanteras av tjänstemännen, menar han och tar exemplet med diskussionen som förts kring bevarande av grönytor vid ett bostadsbyggande i stadsdelen Majorna. Där framförde de boende i området att de ville att toppen på Godhemsberget hellre skulle bevaras än bebyggas. Och så kommer det att bli. Värre är det när det handlar om de stora

SKL:s syfte att föra ut medborgardi- frågorna, om hur vi vill bygga staden. Frialogen som metod, skriver han, är att komplettera det representativa systemet genom att ge de förtroendevalda ett bredare underlag inför beslut. Så långt verkar det bra. Kruxet är bara att de allt färre partipolitiskt aktiva tvingas bli mer professionaliserade och hantera en allt större kontaktyta mot sina medborgare. Dialogen delegeras istället till tjänstemännen som får ta emot åsikterna och då är risken stor att gapet blir ännu större mellan medborgarna och de förtroendevalda - tjänstemännen blir ett filter mellan parterna.

Göteborgs stad har inrättat en utställ-

ningslokal – Älvrummet – för att exponera förändringarna i den centrala staden. Det drivs av Stadsbyggnadskontoret och det kommunala bolaget Älvstranden Utveckling AB. – I Älvrummet pågår det debatter med jämna mellanrum, i vissa av dem finns politikerna med men i de flesta fall uteblir

hamnen är ett sådant exempel. Det stora industriområde ska bebyggas och bli en plats för alla med Jubileumsparken i centrum och ska stå klar till 400-årsjubileet.

“

Tas besluten i tysthet istället, så rullar det bara på

– Frihamnen är ingen lokal fråga utan

berör hela staden, och hur vi vill att den ska se ut? Som i den gamla arbetarstadsdelen Haga, som i stenstaden Vasastaden från slutet av 1800-talet eller som i förorten Biskopsgården - eller kanske på ett helt annat sätt? – När vi får höra att det ska byggas tätt grönt och blandat, vad menar de då? – Jag tycker att politikerna ska föra fram sina ståndpunkter i en dialog om staden. Vi måste få veta vad de i detalj och konkret menar med att bygga tätt, grönt och blandat och hur deras visioner om staden ser ut. När det gäller Frihamnen ligger dialogansvaret på Älvstranden Utveckling AB.

Och när arbetet förs av ett bolag blir det ett demokratiskt problem, menar Patrik Andersson, eftersom de har dubbla roller. Samtidigt som de ska föra en öppen dialog med medborgarna har de uppdraget att sälja in Göteborg till investerare, exploatörer och bostadskunder.

Ett annat exempel är planerna på en

ny arena i det så kallade evenemangsstråket och där Valhallabadet olyckligtvis råkar stå på den ultimata arenaplatsen. Här går visserligen politikerna ut och tar ställning för eller emot.

– Men i referensgruppen har inga medborgare deltagit utan enbart cheferna på en högre nivå. Några dialoger har inte bedrivits.

Valhallabadet är en verkligt göte-

borgsk byggnad som många har en relation till. Och debatten har gått varm om bevarandet av badet, ord som unik, värdefull arkitektur, fungerande social och mångkulturell mötesplats är ständigt återkommande. – Jag tror att en anledning till att politikerna är rädda för att ge sig in i debatten med medborgarna är att de inte behärskar frågorna. De är inte insatta utan förlitar sig på tjänstemännen som kommer med förslag säger Patrik och fortsätter:

– En annan anledning kan vara att poli-

tikerna på grund av medieklimatet är rädda för att göra utspel som inte är helt förankrade och uttänkta. Om någon säger, så här ser min vision om det eller det området ut, så kanske rubrikerna blir: X vill ha nytt miljonprogram, bara höga hus, tänker inte på barnen… Tas besluten i tysthet istället så rullar det bara på. – Jag tror nyckeln är att de förtroendevalda blir mer aktiva i den konkreta diskussionen.

Patrik Andersson arbetar på Chalmers som docent på Avdelningen för teknisk akustik, är studierektor vid forskarskolan Bygg- och miljöteknik samt biträdande studierektor vid forskarskolan Teknisk akustik.

Klimatmötet i fokus

Världens städer tar över klimatkampen Städer har större vilja till klimatåtgärder än vad regeringarna klarar att åstadkomma. Det bekräftades av flera hundra subnationella regioner på FN:s klimattoppmöte i Warszawa.

Text: Morten Valestrand

På COP19 i Warszawa la över fyrahundra

städer fram en gemensam rapport som visar hur dessa urbana regioner har reducerat sin koldioxidhalt mer framgångsrikt än vad världens regeringar har lyckats åstadkomma. Och det är ju bra, konstaterade David Cadman, president i ICLEI, International Council for Local Environmental Initiatives. Under 2050 kommer två tredjedelar av jordens befolkning att leva i urbana områden. Då är det ju fint om man är överens.

Under FN:s klimatförhandlingar COP19 inbjöd det polska ordförandeskapet till samtal om städernas roll i klimatsammanhang. Warszawa, självt, är gravt kolberoende.

Städers klimatpolitik verkar inte

i lika hög grad drivas av prestige och revirtänkande som många länders nationella klimatåtaganden. Medan regeringarna grälar levererar den subnationella nivån konkreta åtgärder. Därför kan över tusen städer enas om saker som ett par hundra nationer bara kan drömma om att komma överens om, trots att även städerna är av mycket olika storlek och har helt skilda ekonomiska förutsättningar.

Då lokala styresmakter gärna befinner

Städer är ofta mycket ambitiösa i klimatfrågor, enligt ICLEI-president David Cadman: – De kan presentera fler åtaganden, har fler åtgärder och visar bättre resultat än vad världens regeringar får till.

sig nära vardagen får lokala klimatvisioner ofta kort väg ner till konkreta åtgärder, påpekade David Cadman i Warszawa – Det innebär att städer, kommuner och urbana regioner har en utomordentlig bra potential för minskade klimatrisker på en global nivå, sa han. ICLEI är världens ledande nätverk för

–

Foto: Morten Valestrand

lokala myndigheter som vill arbeta med klimat- och hållbarhetsfrågor. I ett FNauktoriserat sideevent bredvid själva klimatförhandlngarna kunde organisationen lägga fram en lista på över fyra tusen genomförda och pågående klimatåtgärder, utförda av 414 städer, kommuner och urbana regioner med en total befolkning på 438 miljoner invånare.

63 procent av dessa åtaganden – cirka

2500 åtgärder – innebär en koldioxidminskning på över en procent per år. Det låter inte mycket men överskrider värdet av vad de mest ambitiösa nationella regeringarna hittills har klarat av enligt Kyotoprotokollet, påpekade ICLEI. De 414 städerna har hittills genomfört 770 inventeringar av växthusgaser, formulerat 836 klimat- och energiåtagande mål, och alltså verkställt 4208 åtgärder, för att vara precis.

Materialet har samlats in av Carbonn

Cities Climate Registry (CCCR) som drivs av Bonn Center for Local Climate Action and Reporting, den ledande internationella rapporteringsplattformen (och databasen) för lokala klimatåtgärder. En stor del av detta ”glokala” arbete har sitt ursprung i ICLEI, som på senare år har växt till ett mycket kraftfullt nätverk. Idag består ICLEI:s medlemslista av fler än 900 stora och mellanstora städer i 86 länder, över hundra tätbefolkade urbana regioner och 12 av världens största megastäder med över tio miljoner invånare var.

ICLEI-städernas

mer strikt och smart styrning av byggnormer och energiförbrukning. I offentliga byggnader har det inneburit en energieffektivisering på runt 40 procent. Det man sparar in på minskade energikostnader återinvesteras i klimatåtgärder.

På COP19 i Warszawa la över fyrahundra

Det var här det begav sig. Warszawa Narodowy Stadion

Foto: Morten Valestrand

Städers klimatpolitik verkar inte matförhandlngarna kunde organisationen i lika hög grad drivas av prestige och revirtänkande som många länders nationella klimatåtaganden. Medan regeringarna grälar levererar den subnationella nivån konkreta åtgärder. Därför kan över tusen städer enas om saker som ett par hundra nationer bara kan drömma om att komma överens om, trots att även städerna är av mycket olika storlek och har helt skilda ekonomiska förutsättningar.

Då lokala styresmakter gärna befinner

lägga fram en lista på över fyra tusen genomförda och pågående klimatåtgärder, utförda av 414 städer, kommuner och urbana regioner med en total befolkning på 438 miljoner invånare.

63 procent av dessa åtaganden – cirka

Materialet har samlats in av Carbonn

Cities Climate Registry (CCCR) som drivs av Bonn Center for Local Climate

Action and Reporting, den ledande internationella rapporteringsplattformen (och databasen) för lokala klimatåtgärder. En stor del av detta ”glokala” arbete har sitt ursprung i ICLEI, som på senare år har växt till ett mycket kraftfullt nätverk. Idag består ICLEI:s medlemslista av fler än 900 stora och mellanstora städer i 86 länder, över hundra tätbefolkade urbana regioner och 12 av världens största megastäder med över tio miljoner invånare var.

ICLEI-städernas

gemensamma nämnare är intresset för hållbar utveckling, av både ekonomiska, demokratiska och moraliska anledningar. Ett bra exempel är Buenos Aires i Argentina, enligt ICLEI. Staden har uppnått betydande utsläppsminskningar genom en mer strikt och smart styrning av byggnormer och energiförbrukning. I offentliga byggnader har det inneburit en energieffektivisering på runt 40 procent. Det man sparar in på minskade energikostnader återinvesteras i klimatåtgärder.

25 Högst upp på listan hamnar Vancouver

Foto: Morten Valestrand

i Kanada. Staden har inte minst byggt upp en övergripande strategi för genomföring av klimatrelaterade åtgärder inom allt från transport, byggnation och bostäder till arbetsmarknad och livsmedelsförsörjning. För det är just konsten att organisera och planera som är klimatarbetets stora nöt, slår ICLEI fast. 2013 utnämndes Vancouver även till Global Earth Hour Capital och vann WWF:s internationella stadspris.

I WWF:s jury sitter bland annat Christi-

ana Figueres, UNFCCC:s chef. UNFCCC är FN:s klimatkonvention som för 19:de gången arrangerade FN:s klimatförhandlingar COP (Conference of the Parties), nu i Warszawa. Vancouver vann priset i hård konkurrens med Forlì i Italien, New Delhi i Indien, San Francisco, Oslo och – Uppsala. Överlag ligger nordiska städer långt framme när det gäller klimatrelaterade åtgärder Kollektivtrafiken är relativt välutvecklad, en stor del av energiproduktionen är koldioxidfri (vatten-, vind- och kärnkraft), och vi har ett relativt välutvecklat elnät med smarta it-funktioner. Inte minst har de skandinaviska länderna en stor fjärrvärmeproduktion som under lång tid har fasat ut den fossila förbränningen till fördel för avfallsförbränning och förnybar bioenergi.

Stockholm är dessutom en av ICLEI:s

grundarstäder från 1990. Det var då ett par hundra lokala myndigheter från 43

Den subnationella nivån har blivit allt mer aktiv. Denna papegoja kom från Argentina där Buenos Aires har uppnått stora utsläppsminskningar. länder träffades i FN:s högkvarter i New York. I samarbete med ICLEI har Stockholm hållit flera internationella klimatkonferenser, senast 2006. Stockholm är också medlem i kampanjen Cities for Climate Protection, som sedan 1996 har fått många europeiska städer att underteckna ”Ålborgdeklarationen” som syftar till att hjälpa städerna skapa konkreta handlingsplaner.

De urbana regionerna måste in i den globala klimatprocessen och trycka till de nationella regeringarna underifrån, enligt Cadman. – De nationella regeringarna kan inte lösa alla utmaningar själva. Världens länder har nu möjligheten att sätta upp en seriös plan för en meningsfull överenskommelse i Paris om två år.

Warszawa borde därför vara platsen ICLEI har under många år spelat en stor

roll för den subnationella medvetandeprocessen världen över – och det är dags att växla upp tempot, menar man. Idag har nätverket över 1200 städer och regioner som medlemmar.

Foto: M orten

Valestr

and

för att kickstarta et sådant arbete, menade ICLEI:s generalsekreterare Gino Van Begin. – Världens städer kan nu erbjuda sina ambitioner, prestationer och sin kapacitet som om de vore statliga aktörer, sa han. – Vi kan leverera konkreta klimatåtgärder som en del av den globala affären. Yunus Arikan, ICLEI:s policychef, höll med. Det är ingen tvekan om att lokala klimatåtgärder kan höja den globala ambitionsnivån, trodde han. – Utmaningarna med den ökande urbaniseringen ligger i perfekt tajming för klimatfrågorna. Det vi kallar flernivåstyre, med staden i en stärkt roll, har mycket att ge i klimatarbetet, sa Arikan. För städer sysslar inte med, fritt översatt, ”flummiga nationella förhand-lingar”. – Städer är ambitiösa organisationer med ett pragmatiskt förhållande till politiken. De kan aktivt leverera åtgärder som världen kan lita på, sa Yunus Arikan. – Vi pratar alltså om konkreta saker som kan matas in i FN:s klimatförhandlingar som ska leda fram till en global överenskommelse i Paris 2015.

Klimatmötet i fokus

Valestrand wallraffar i Warszawa:

Ministerns aktivister hoppas på ny klimatekonomi Få ser miljöinvesteringar som ekon-

omiskt hållbara, något som undergräver FN:s klimatförhandlingar. Miljöminister Lena Ek vill se en ny attityd. – Det är en myt att klimatåtgärder inte kan ge tillväxt. Under en av mina vandringar genom den polska nationalstadions korridorer råkade jag passera den svenska regeringens dele-gationsrum, precis när dörren öppnades. Reptilhjärnan aktiverades omedelbart och jag förvandlades blixtsnabbt från journalist till spion. Inne på ett alldeles för litet rum med syrebrist (därav dörröppningen) trängdes en celeber grupp klimataktivister.

Och där satt Storbritanniens miljöminister Gregory Barker, plus många fler. Den namnkunniga aktionsgruppen hade endast träffats en gång tidigare, vid nätverkets uppstart i New York för ett par månader sedan. Då hade de invigt projektet New Climate Economy, vars strategi nu skulle filas lite på – när man ändå var i Warszawa. – Det enda sättet att möta skeptikerna på är med hårda fakta och robust analys, hade Gregory Barker sagt i New York.

Jag utgick ifrån han inte ändrat ståndpunkt där han nu satt och trängdes under en midsommarkransaffisch i Warszawa.

Jag smög fram min mobil och knäppte

av några bilder medan jag låtsades googla och studera väggprydnaden. Att jag nu hade luskat reda på ett regeringssammanträde på internationell nivå, mitt i världens bäst bevakade bunker, var en insikt som reptilhjärnan inte ville veta av. Jag visste att jag var på hal is, men kände även min Günther Wallraff, journalisten som jobbade under förklädnad. Och jag såg definitivt ut som en typisk statlig tjänsteman. Plötsligt upptäcktes jag av Lena Eks pressekreterare. Med en tjurs smidighet och brännande blick klev Erik Bratthall fram mot dörröppningen och kastade en verbal ishink över mig. Jag minns inte orden men han uttryckte att det här var den lägsta formen för politisk journalistik han någonsin hade upplevt. Jag transformerades omedelbart till pudel och tillsammans tyckte vi att journalister absolut borde visa större respekt för regeringens öppna, fast egentligen stängda, dörrar. Efter att ha dödat mig några gånger mjuknade han. Erik Bratthall påpekade det unika i det jag nu trots allt hade fått uppleva, nämligen bildandet av en ny ekonomisk världsordning.

New Climate Economy vill ta klimatFoto innan upptäckt: Morten Valestrand Lena Eks nästan hemliga ministergrupp i Warszawa. Aktivisternas mål är en hållbar klimatekonomi. Lena Ek vid kortändan och Gregory Barker i blå skjorta. Erik Bratthall finns precis bortom vänster bildkant, men midsommarkransen skymtas uppe till höger.

Miljöminister Lena Ek satt vid ena

kort-ändan, och jag skymtade Mexicos förre president Felipe Calderón, samt den norska klimatministern Tine Sundtoft.

New Climate Economy tillkom på Lena Eks eget initiativ, och Gregory Barker var en av de första att berömma hennes ”påhitt” – en arbetsgrupp för en ny klimatekonomi.

debatten upp på en helt ny nivå, lovade Bratthall. De aktioner man nu satt och planerade ska stävja vrångföreställningen att ekonomisk tillväxt inte kan kombineras med klimatförbättrande åtgärder. Det är nämligen ett växande problem för det globala klimatarbetet att en del länder, och andra stora aktörer, tror att klimatåtgärder betyder ekonomisk ruin, hade Lena Ek påpekat i New York. Felipe Calderón menade att det blir ett globalt problem om länder och stora företag inte tror på ett ekonomiskt hållbart klimatarbete. Idag är många oroliga för att minskad användning av fossila bränslen

Foto under utslängningen: Morten Valestrand Med sitt initiativ New Climate Economy vill miljöminister Lena Ek ta klimatkampen upp på en ny nivå. Idag vågar för få länder investera i klimatåtgärder.

kommer att påverka deras ekonomier negativt, sa han. – Sådana föreställningar vill vi ändra på, upprepade Lena Ek, nu under läktarna på Polens nationella fotbollsstadion med plats till 58 000 trampande fans.

Det nya nätverkets övergripande par-

aply är den lika nybildade lobbygruppen The Global Commission on the Economy and Climate. Målet är att projektet New Climate Economy ska ge världen en ny samling verktyg för tillväxtbyggande klimatarbete – alltså hårda fakta och robust analys. Inom ett år, före FN:s nästa klimattoppmöte i Peru i november 2014, ska några av världens främsta forskare ha hunnit analysera kostnader och nyttor av en rad olika klimatåtgärder.

I New Climate Economy deltar både praktiker, som forskarna på World Research Institute och Swedish Environment Institute, och några av världens främsta analytiker, bland annat nobelpristagaren i ekonomi, Daniel Kahneman. När verktygen är klara ska verktygslådan bäras med ut i verkligheten, till den globala klimatdebatten.

I dörröppningen tyckte jag mig höra

miljöministern kommentera den något nervösa stämningen i förhandlingskorridorerna. – Det är mycket psykologi där ute nu, sa Lena Ek till sina ministeraktivister. – So hey, be careful out there! kanske hon tillade men då var jag redan utslängd.

– Världen har idag vänt klimatdeb-

attens begrepp på huvudet och ser inte längre miljöinvesteringar som positiva, enligt Lena Ek. New Climate Economy vill helt konkret informera regeringar och affärsliv om ofta förbisedda möjligheter inför investeringsbeslut. Det yttersta hoppet är att initiativet ska bidra till att rädda klimatförhandlingarna i Paris 2015, planetens nästa deadline.

Morten Valestrand energijournalist, Göteborg

Foto ute i kylan: Morten Valestrand Miljöministerns aktionsgrupp hittades i en korridor under läktaren på jättelika Narodowy Stadion. I containerlika hallar ute på plan huserade själva klimatförhandlingarna.

Johannesburg i fokus

Svenska Marie Nenzén, samhällsplanerare och har bott till och från i Johannesburg i tio år, har följt utvecklingen i innerstaden på nära håll. På bilden syns Standard Banks nya kontor i Rosebank, en byggnad som fått flera utmärkelser för sin innovativa och resurssnålamdesign. ”I dag är det en högre status i att bygga med grön byggnadsteknik i Sydafrika och ett sätt för företag och byggherrar att marknadsföra sig,” säger Marie Nenzén.

30 Ponte City, Afrikas högsta bostadshus, var under många år själva symbolen för Johannesburgs förfall. Här bodde som mest 10 000 människor i slumliknande förhållanden. Nu har lägenheterna renoverats, prostitution och droghandel har upphört, och det 170 meter höga hyreshuset har blivit en smältdegel av olika samhällsklasser.

Nickolaus Bauer tar med besökare och turister på guidade stadsvandringar genom stadsdelen Hillbrow i Johannesburg. Här finns bland annat Afrikas högsta bostadshus, det 170 meter höga Ponte City, som under många år var en vertikal slum. Den cylinderformade innergården var fylld med sopor, men nu har hyreshuset renoverats och husockupanter körts bort. ”För många sydafrikaner är Hillbrow fortfarande synonymt med droghandel, prostitution och blodiga gänguppgörelser. Jag vill visa en annan bild,” säger han.

Säkerheten för att komma in i Ponte City är rigorös. I takt med att hyreshus renoveras har också säkerheten i stadsdelen Hillbrow förbättrats. Kriminaliteten är nere på sin lägsta nivå på 15 år.

Behovet av bostäder i Sydafrikas största stad är stort och sakta men säkert sker en upprustning av de centrala stadsdelarna

Tryggheten ökar i ett slitet Johannesburg Satsningar på kollektivtrafik, brottsbekämpning och innovativa renoveringar har gett Johannesburgs innerstadskärna ett lyft. Driftiga entreprenörer blåser liv i förfallna byggnader, nya kvarter växer fram – och trendkänsliga sydafrikaner överger villaförorterna för livet i centrum.

Text: Sara Assarsson

− Häromdagen var det någon som frå-

gade om jag hade flyttat till Hillbrow för att det var trendigt. Det är första gången jag hör det. De flesta reagerar precis tvärtom och undrar om jag inte är riktigt klok som bor här. Nickolaus Bauer tittar ut från sin lägenhet på 52:a våningen i Ponte City, Hillbrows ikoniska skyskrapa. Nedanför breder mångmiljonstaden Johannesburg ut sig. Purpurfärgade jacarandaträd, dammiga rivningstomter och enorma schaktmassor av sand – resterna av den blomstrande gruvindustrin – sticker upp bland sjuttiotalsbetongen. Tretusen människor bor i Ponte City, Afrikas högsta bostadshus som för bara några år sedan var en vertikal slum av nedgångna, överfyllda lägenheter, informella bordeller och knarkarkvartar – en symbol för Johannesburgs förfall. Men nu har huset renoverats, hallickar och husockupanter slängts ut, och det

femton våningar höga sopberget på innergården har forslats bort. − Jag har fortfarande ingen aning om hur det gick till, säger Nickolaus Bauer och hälsar på några ungdomar i hissen.

Varje lördag förmiddag tar han med

besökare på stadsvandring i Hillbrow, Berea och Yeoville, tre innerstadsområden som sakta genomgår en förvandling. Till det bättre, menar Nickolaus Bauer som har bott i området i drygt ett år. − För många sydafrikaner är Hillbrow fortfarande synonymt med droghandel, prostitution och blodiga gänguppgörelser. Jag vill visa en annan bild, att de flesta som bor här är vanliga människor som försöker få vardagen att gå runt, säger han. − Sen ska jag inte sticka under stol med att Hillbrow fortfarande är ett farligt område, särskilt nattetid. Men det har helt klart blivit tryggare. För fem år sedan hade det inte varit möjligt att gå runt så här, ens mitt på dagen.

Hillbrow är ett av Johannesburgs äldsta

bostadsområden som under sextio- och sjuttiotalet var landets mest eftertraktade kvarter. Här bodde konstnärer, filmskapare och utländska gästarbetare. Det var också ett av få bostadsområden där svarta och vita sydafrikaner bodde sida vid sida, något som inte sågs med blida ögon av apartheidregimen. 1985 ilsknade regeringen till och svartlistade Hillbrow, Berea och Yeoville, vilket i praktiken betydde att det var omöjligt att få bolån. Området förföll snabbt när köpstarka Johannesburgsbor flyttade till förorterna norr om staden.

Men nu sker en långsam upprustning; nedgångna bostadshus renoveras och förses med säkerhetsgrindar, gator sopas rena och för första gången finns ett fungerande bussnätverk. − Det går defintivt åt rätt håll. När jag började jobba i Hillbrow var vi tvungna att krypa mellan byggnaderna och allt man hörde på natten var sirener, berättar Neil Erasmus från Madulammoho Housing Association, en ideell organisation som bygger bostäder för låginkomsttagare.

Tillsammans med fastighetsbola-

get Johannesburg Housing Association, som också bygger och förmedlar hyresbostäder i innerstaden, började man röja

Ponte City Ponte City stod färdigt 1976, samma år som Sowetoupproret. Då, för snart fyrtio år sedan, var Hillbrow ett av Sydafrikas mest eftertraktade bostadsområden och Ponte Tower, med sina 55 våningar, var Johannesburgs lyxvariant av Turning Torso.

Bostadsannonser i Hillbrow, en invandrart채t stadsdel i centrala Johannesburg. Bostadspriserna har stigit i samband med att hyreshusen renoveras.

28-åriga Charles Mataz har bott i Hillbrow i tio år. ”När jag flyttade hit var jag ofta rädd, men jag hade inget annat val. Det var det enda stället där jag hade råd att bo. Nu är det mycket säkrare,” säger han.

Ett par kilometer därifrån, i kul-

turkvarteret Maboneng Precinct, finns kanske det tydligaste exemplet på Johannesburgs gentrifiering. Det gamla industriområdet, som i reseguider kallas Sydafrikas svar på Shoreditch eller Williamsburg, rymmer restauranger konstgallerier och trendiga småbutiker. Det är grönt, närproducerat och hemvävt. − Vår vision är att hela innerstaden ska bli en levande stadskärna där man bor, arbetar och roar sig, säger konstnären och entreprenören Bheki Dube som snart öppnar ett vandrarhem på Fox Street, i hjärtat av Maboneng Precinct. - Men, säger han, man behöver inte gå långt för att se att se att många områden är nedgånga, smutsiga och faktiskt ganska farliga. På andra sidan motorvägen finns en helt annan historia. Jag brukar ta med besökare till en traditionell marknad i närheten, så att turisterna inte bara ser de trendiga kvarteren.

Svenska Marie Nenzén, samhäll-

i gränderna och sopa rent på gatorna i Hillbrow. Verksamheten finansierades av kommunen, som en del av satsningen på att göra Johannesburg tryggare. Brottsligheten är nere på sin lägsta nivå på 15 år. − När gatorna är rena och det finns säkerhet, i form av säkerhetsgrindar, polis och privata vaktbolag, då försvinner dåliga inslag som droghandel och prostitution till andra områden. För fem-sex år sedan var det väldigt få som ville investera i innerstaden, men det har ändrats nu. Fastighetspriserna har gått upp enormt, säger Neil Erasmus. En av utmaningarna i Hillbrow, menar han, är att skapa ett miljö där människor känner gemenskap, och en känsla av samhörighet. − Det är stor inflyttning i området. Många bor här en kortare tid och ser inte nödvändigtvis området som sitt hem. Den känslan är svår att skapa, säger han.

splanerare som har bott till och från i Johannesburg under tio års tid, håller med: − Utvecklingen i innerstaden går åt rätt håll men det är fortfarande en lång väg kvar innan hela stadskärnan kan kännas som en trygg plats. I dagsläget finns tryggheten i form av små trendiga urbana oaser, säger hon. Framstegen i Johannesburgs innerstad är delvis en effekt av politiska beslut, som fler poliserna på gatorna och en storsatsning på pendeltåget Gautrain och bussnätverket Rea Vaya. Men Marie Nenzén menar att det framför allt är privata aktörer som driver utvecklingen framåt. − De har helt enkelt köpt upp vissa delar [av innerstaden] och startat något nytt. Det har nästan haft en större inverkan, säger hon. − Tack vare upprustningen av vissa områden väljer allt fler att bosätta sig mer centralt. Flera företag har flyttat till CBD [Central Business District] och för många innebär detta en förändring av det vardagliga rörelsemönstret då deras avstånd till arbetsplatsen inte blir lika långt. Allt fler lockas till stadskärnan även på fritiden för att till exempel titta på offentlig konst och art deco-arkitektur.

Johannesburg Central Business District Under gruvindustrins glansdagar var Johannesburg CBD (Central Business District) själva motorn i Sydafrikas ekonomi. Men i slutet av 1980-talet flyttade banker och storföretag därifrån, i takt med att raslagarna som förbjöd svarta sydafrikaner att bosätta sig i området luckrades upp. Byggnader övergavs och in flyttade fattiga sydafrikaner från landsbygden som sökte lyckan i Johannesburg. Kriminaliteten sköt i höjden, och kvar blev ett skal av förfallna byggnader och tomma motorvägar. I mitten på 00-talet började investerare och byggherrar intressera sig för Johannesburgs centrala delar, med stigande bostadspriser som följd.

Samtidigt har gentrifieringen en bak-

sida, menar hon. − Det väcker frågor kring vilka som inkluderas och gynnas av gentrifieringen. Människor som bodde i dessa områden innan de blev populära har sannolikt inte råd att bo kvar eller råd att faktiskt äta på de nya trendiga restaurangerna. Tankegångarna delas av Hayleigh Evans som är kommunikationsansvarig i Maboneng Precinct. − Att vi valde just det här området berodde på att många av byggnaderna stod tomma. I Hillbrow finns en helt annan problematik på grund av att det är så otroligt tätbefolkat. Personligen tror jag att Hillbrow kommer att vara ett av de sista innerstadsområdena som kommer på fötter. Samtidigt vet jag att några av våra första hyresgäster har flyttat till Ponte City för att de tycker att Maboneng blivit alltför kommersiellt.

STADEN i fokus

Det stora parkeringshuset i Ponte City är i princip oanvänt. Endast ett fåtal av byggnadens 3 000 boende har tillgång till bil. och parkerings-huset används i stället som trapphus och lekstuga.

STADEN i fokus

Forts. Johannesburg

”Vår vision är att hela innerstaden ska bli en levande stadskärna där man bor, arbetar och roar sig,” säger Bheki Dube, en 21-årig konstnär som snart öppnar ett vandrarhem på Fox Street i kulturkvarteret Maboneng Precinct. 22-åriga Phindile Thengeni bor i Braamfontein sedan ett år tillbaka. ”Jag gillar innerstaden och åker sällan till förorterna norr om Johannesburg. Tidigare åkte gick vi till klubbarna och barerna i Maboneng, men det har blivit för dyrt. Nu går vi ut i Yeoville i stället,” säger hon.

Kulturkvarteret Maboneng Precinct ligger i ett gammalt industriområde i centrala Johannesburg. Johannesburgs unga medelklass började flytta in för fyra-fem år sedan, och nu är området ett populärt turistmål. ”Många sydafrikaner kommer hit på en city break”, berättar Hayleigh Evans, kommunikationsansvarig på fastighetsbolaget som äger området.

Stadsdelen Braamfontein i centrala Johannesburg genomgår en rejäl ansiktslyftning och nya ställen öppnar var och varannan helg,

r ä H den ! är 38

Tidningen som håller koll på vad som händer på vägen mot den hållbara staden. Vi knyter ihop geografin och ger överblick. Från norr till söder – från uthållighetens Örnsköldsvik till solfångarnas Lund. Vi inspirerar och presenterar den hållbara planeringens verktygslåda.

ring

föränd i k r e lv e g e :R Nästa tema

N E D A T o i f kus S

STADEN i fokus TIDNING

2013

LLBART

FÖR HÅ

HÄNGIVN

LIGHET

LL VERK

! . iärN E D m STA Pcriealui ftogkåuvsa ÅN IDÉ TI

ING – FR

TVECKL STADSU HÅLLBAR

TIDNING FÖR HÅLLBART HÄNGIVNA

Nr 1 2013

LLBART

FÖR HÅ

HÄNGIVN

och demokratin 6 sidor Spea nuYimby Sociotoperna mmer 3 lever än TIDNING

STADEN .i fokus

13 Nr 2 20

Näst

TIDNING FÖR HÅLLBART HÄNGIVNA

Medborgardialog

tema:

tema tema: Samverkan samverkan tema: rogrammet Miljonp

URBANISM FORSKNING BORÅS TEKNIK INNOVATIONER GENTRIFIERING EKONOMI TRAFIK ARKITEKTUR LULEÅ CULTURAL PLANNING BYGGANDE KALMAR UPPHANDLINGSRAMAR SOL OCH VIND I STADEN WHITE FLIGHT UPPSALA KLIMATANPASSNING GRÖNYTOR CERTIFIERING

Annonsera i STADEN i fokus Ring Marcus Haglund 0737 - 333979

annons@stadenifokus.se

TEMAN DEBATT FORSKNING PORTRÄTT REPORTAGE