STADEN i fokus, nr 2 by Metra Reportage

STADEN i fokus Nr 2 2013

TIDNING FÖR HÅLLBART HÄNGIVNA

tema: Miljonprogrammet

Kontoret med människan i foKus

I en komplex omvärld krävs en bred förståelse som grund för utvecklingsprojekt i allt från mindre bostadsområden till stadsomvandlingsprojekt och översiktlig planering. På kontoret samarbetar arkitekter, landskapsarkitekter, planeringsarkitekter och etnolog/kulturgeograf för mer sinnligt och upplevelserikt utformade miljöer. Målet med allt arbete är alltid den önskade upplevelsen av den byggda miljön - med människan i fokus. www.radar-arkplan.se ⌂ 031-10 98 90 kontoret@radar-arkplan.se

staden_i_fokus 2.indd 1

2012-11-19 07:43:58

STADEN i fokus

Miljoner åsikter Miljonprogrammet väcker motstridiga känslor. Varför då? För att husen är så gamla och därmed inte fått den lätt romantiska patina som både torparstugor och herrgårdar har? Dessa byggnader som tjänat ut som sociala markörer. Vi överlevde, fjärmade oss och bevarar – K-märker. Eller är det för att husen helt enkelt är för höga som en av våra namnkunniga svenska arkitekter förklarade var roten till det onda, våren 2011. Riv eller kapa dem på höjden var hans recept. Att cirka hälften av flerbostadshusens lägenheter finns i tre- och fyravåningshus, och 16 procent i 1-3 våningar kom bort på vägen. Drygt en fjärdedel av lägenheterna ligger i de högre husen. De accepteras inte kanske för att de i stor utsträckning utgör egna enklaver avskilda från både centrum och från varandra med för mycket natur runtomkring. De sägs sakna stadskänsla, ingen rutnätsbebyggelse, istället runda, stjärnformade bostadsområden, omringade av matargator. Nu behöver många av husen renoveras, göras mer miljöanpassade, men hur stor förändring ska de genomgå, för vem och till vilket pris. Vi konstaterar att hyresvärdarna genomför allt från basrenovering till pimpning. Hur ser de på sina bostadsområden och hur ser hyresgästerna själva på dem?

Innehåll 6

Maja Essebo fokuserar

tema Miljonprogrammet

12 15 18 20

Eva Öresjö

Kicki Engström Martina Wickham Betongens själavandring 24 We come in peace 26 Tyska hyror 30 Jon Cederberg om stadens fördelar

Omslag: Ann-Sofie Oscarsson Greider / Ditte Pettersson

STADEN i fokus är en politiskt och religiöst obunden tidning som ges ut av Lusema AB i samarbete med Ann-Sofie Oscarsson Greider och Ditte Pettersson från Metra Reportage. Adress: Staden i fokus Lilla Risåsgatan 20 413 04 Göteborg info@stadenifokus.se

Chefredaktör & ansvarig utgivare: Ann-Sofie Oscarsson Greider. ann-sofie@stadenifokus.se 0707 - 15 84 03 Redaktör: Ditte Pettersson ditte@stadenifokus.se 0707 - 35 23 34 Vd: Monica Andersson monica@stadenifokus.se

Prenumerationer: pren@stadenifokus.se eller www.stadenifokus.se Annonser: Marcus Haglund 0737 - 333979 marcus@stadenifokus.se eller mejla annons@stadenifokus.se

STADEN i fokus

LÄSVÄRT Miljonprogrammet – utveckla eller avveckla? Redaktör: Birgitta Johansson Forskningsrådet Formas 2012-06 Ett antal forskare ger utifrån sina forskningsområden förslag på hur de så kallade miljonprogramsområdena ska hanteras. Åsikterna om vad vi bör göra med husen är många och beskrivs utifrån ekonomiska, sociala och miljömässiga perspektiv.

Renoveringen av miljonprogrammet Pekka Kääntä Svensk Byggtjänst 2013-03 Boken sätter upprustningen i ett makro- och samhällsperspektiv. Renoveringen skulle kunna bli en ny tillväxtmotor med finansiellt och politiskt nytänkande och som kan ge en rad goda samhällseffekter. De viktigaste orsakerna till att renoveringarna går för långsamt är bland annat kortsynta ekonomiska perspektiv och politiska låsningar.

Ny webtjänst ger info om elförbrukning dygnet runt

De boende i Arvika som är kunder hos Arvika Teknik AB har nu tillgång till sin elförbrukning, timme för timme. Genom den snabba responsen blir det lättare för de boende att testa nya förbrukningsmönster.

4 Hållbarhetens villkor Bokförlaget Arena 2013-03 Redaktören Henrik Teleman har samlat 15 artiklar på temat hållbarhet utifrån det internationella manifestet ”För en nödvändighetens arkitektur”. Här skriver debattörer, författare och forskare om bland annat förhållandet rättvisa och dagens expansionstakt, samhälls- och stadsplanering, relationen mellan stad och land, social rättvisa samt hur människan kan härma naturen för att skapa hållbara lösningar.

Klimatet och välfärden mot en ny svensk modell Staffan Laestadius Borea Bokförlag 2013-08 Klimatförändringarna går allt snabbare. Vår moderna livsstil bygger på ett kolberoende som styr sättet att organisera både arbete och produktion. Sverige är ett litet land och vårt svenska kolberoende märks knappt i den globala statistiken. Vad kan då göras i Sverige för att vända utvecklingen?

NOTERVÄRT Samspelsyta i Eskilstuna I höst bygger staden om en del av Köpmansgatan för att skapa ett nytt trafikrum där gående, cyklister och bilister får vistas på lika villkor. Platsen kommer att upplevas mer som ett torg än en gata och ha tydliga markeringar vid entréerna i form av farthinder.

Kommunala bin på taket Fastighetskontoret i centrala Göteborg har fått nya inneboende. Fast de håller till i kupor på taket och är över 40 000 till antalet. Till våren när bina vaknar efter vinter-dvalan hoppas man att de pollinerar i parkerna i området och på så sätt bidrar till den biologiska mångfalden. Och att de producerar honung. Denna blir till gåvor i kontakten med andra städer och organisationer.

Social hållbarhet i Falköping Det pågår sedan länge ett strategiskt arbete av de två områdena miljö och ekonomi inom hållbarhetsdimensionen. Nu är det dags att fokusera på den sociala delen. Prioriterade områden lyfts in i arbetsprocessen för flerårsplanen som en del i Falköpings styrsystem. Bland annat ska fokus ligga på förbättrad grundutbildning, samhällsorientering och religionsförståelse samt folkhälsa, arbete och boende men även den demokratiska biten med ökat inflytande och fler mötesplatser.

Meddela fel med app i Helsingborg Nu kan alla helsingborgare ladda ner appen ”Felanmälan Helsingborgs stad”. Med den kan de hjälpa till med att hålla staden hel och ren. - Appen underlättar vårt arbete genom att vi får en snabb återkoppling när något behöver åtgärdas, säger Per Lindqvist, chef för drift och underhållsavdelningen på stadsbyggnadsförvaltningen. Några kategorier är parkering, klotter, cykelbanor och offentliga toaletter.

Visionärerna på väggen Foto: Ditte Pettersson Två år och en hel del byråkrati tog det innan tillstånd gavs att få uppföra denna färgsprakande muralmålning. Nu täcks brofästet på Vårväderstorget i Biskopsgården av 13 inspiratörer och visionärer, bland andra Muhammad Ali, Rosa Parks, Olof Palmen och Leila Khaled. Bakom utförandet av målningen står organisationen Pantrarna som vänder sig till främst ungdomar och som kämpar för en fungerande förort med upprustning av skola och fritidsgårdar samt för bostäder och arbete åt unga. Benny Cruz heter den konstnärlige ledaren, och han har uppfört muralmålningar på olika platser i Göteborg, till exempel i Backa och i Hjällbo. När nu visionärerna finns avbildade är nästa steg att få uppföra en målning med visionen av förorten på det andra brofästet. Vi får se hur det går.

Reningsverket i Molkom tar hjälp av guldfiskar Det finns gott om myggor inne på avloppsreningsverket och därmed även spindlar och nät. Då och då har anläggningen sanerats men problemen återkommer ständigt.Tills nu. Nu simmar guldfiskar i slutsedimenteringen och ägnar sig åt att äta mygglarver. Till de anställdas glädje. Både myggor och spindlar har blivit färre, meddelar chefen Patrik Nilsen.

TÄNKVÄRT Jaa, eh hur... kanske åt vänster eller åt höger eller...

Mora storsatsar på energibesparing Alla fastigheter som ägs av Mora kommun ska genomgå en omfattande energieffektivisering. Enligt beräkningar kommer energikostnaderna att sänkas med 4 miljoner kronor per år. Några av åtgärderna är fönsterbyten, tilläggsisolering av vindar, byte av lampor till LED-typ samt montering av närvarogivare. Projektet sträcker sig över 3 år och förmodas ge fler arbetstillfällen både lokalt och regionalt.

Debatten i fokus

Om myternas betydelse Människan är ett sagoberättande djur. Genom sagorna ska-

par och förmedlar vi mening och identitet. Inte minst gruppidentitet. Vi känner dem som narrativ eller diskurser, begrepp som vi inom akademien kan vi spendera timmar, dagar, år på att vända och vrida på, definiera och omdefiniera, men vad vi egentligen pratar om är sagor. Innan jag fortsätter, låt mig göra en sak väldigt klar: jag pratar inte om barnböckernas sagor, även om de ofta grundar sig i djupliggande sociala värderingar och mål, utan om de sagor vi skapar för att ordna, kategorisera, förstå och förmedla vår världsbild och våra övertygelser. De är kronologiska berättelser som beskriver och, framför allt, länkar samman händelser i vardagen – ovanliga eller vanliga – vilka vi sedan kan förmedla till vår omgivning. A leder till B som leder till C, eller ’i en konjunkturcykel skapar ökad sysselsättning ökad efterfrågan vilket i sin tur leder till ökade investeringar’. Som sådana är sagorna grundläggande för all mänsklig interaktion.

De mest spännande sagorna, i mitt tycke, är de sagorna vi

tar för givet, de vi inte ifrågasätter eller ens tänker på som sagor. I den bemärkelsen är det jag talar om myter. Inte villfarelser, inte lögner, utan sagor som vi tar till oss utan att reflektera över dem – sanna eller inte, det är egentligen oviktigt. Det avgörande är snarare huruvida vi tror på dem och tror på dem till den grad att de påverkar hur vi väljer att leva våra liv. Lite otippat står John F. Kennedy för en av de bästa sammanfattningarna utav myt när han konstaterar att ’belief in myths allows the comfort of opinion without the discomfort of thought’. Myter rättfärdigar, legitimiserar och naturaliserar åsikter eller övertygelser, både samhälleliga och individuella, utan att avkräva oss förklaring eller rationalisering. En myt är något självskrivet och åtföljs gärna av ett ’såklart’, ’givetvis’ eller ett enkelt ’ju’; ett spartanskt semantiskt grepp som får oss att känna gemenskap genom att dela det uppenbara.

Alla tillskriver vi oss myter eftersom de skapar kosmos utav

kaos. Men lika viktigt som det är att kunna ha och förmedla myter är det att kunna, när så behövs, ifrågasätta dem. Viktigast är detta när myterna blir kontraproduktiva och låser in oss i tanke- och handlingsmönster som är destruktiva för våra städer, för våra samhällen, för vår natur, för oss. Men myter är envisa. Genom att förmedla det uppenbara, den rätta vägen, så definierar och utesluter myten samtidigt alternativa och där-

för felaktiva vägar. Det goda kontrasteras av det onda. Rädslan för avvikande alternativ, alternativ som går emot vad vi skulle kalla vårt sunda förnuft, går djupt. En instinktiv obehagskänsla om att någonting är fel. Myter kan därför inte avfärdas genom rationella argument; i kampen mellan vad vi känner och vad vi ’vet’ vinner oftast magkänslan. Inte minst om magkänslan finner stöd i den samhälleliga gemenskapen, när vi kan säga ’så är det, det vet vi ju’.

Städerna tillhör sedan länge våra mest mytomspunna plat-

ser. De är våra utposter, våra drömmar, våra farhågor, de skapar sig sin egen karaktär, sitt eget liv. I städerna finner myterna sitt materiella förverkligande när tankar om staden omsätts till hus, vägar och torg. Och trots att myterna förändras över tid ter de sig alltid lika självklara, lika naturliga, lika förnuftsbaserade. Med bilens intåg under 50-talet sågs stadsglesning som en självklar utveckling, nu lyder mantrat förtätning. En tät blandstad skapar de bästa förutsättningarna för sociala möten, dynamisk utveckling och gränsöverskridande samarbeten. Det vet vi ju.

Förutsättningen för städernas utveckling och tillväxt utgörs

av fysisk rörlighet; välutvecklade och expansiva transportsystem är grunden för konkurrenskraftiga, robusta och ekonomiskt starka samhällen. Reagerade du på påståendet? Förmodligen inte. Kanske skulle du reagera om jag drar det ett steg längre och konstaterar att ekonomisk tillväxt är i sin tur förutsättningen för social och ekologisk långsiktig hållbarhet, men handen på hjärtat är det få av oss som lyfter på ögonbrynet även för detta. Den fysiska rörlighetens betydelse för ekonomiskt och, i förlängningen, socialt och ekologiskt välbefinnande är något de flesta av oss tar för givet. A leder till B som leder till C. Sagan om rörlighetens oumbärliga betydelse för samhällets utveckling har därmed blivit en myt. Det avgörande här är, återigen, inte huruvida myten är sann utan huruvida vi tar den till oss utan att ifrågasätta den och vilken effekt detta har på våra städers utveckling. Och, ännu viktigare, på städernas inlåsning.

Inlåsningar – resultatet av att praktiker, aktörer och materialiteter sluter samman, anpassar sig till varandra och uppnår ett

slags självgående system – minskar successivt våra möjligheter att välja alternativa vägar. Idag är våra produktionssystem, intresseorganisationer, politiska aktörer, fysiska planering och, inte minst, våra individuella och samhälleliga ambitioner inbäddade i praktiker centrerade kring en kontinuerlig ökning av vår fysiska rörlighet. Föreställ dig ett samhälle som inte är baserat på fysisk rörlighet, på vägar bilar, bussar, cyklar, tåg, på att ta sig från ställe X till Y. Föreställ dig en dag i ditt eget liv.

Samtidigt har den eskalerande rörlighet sedan ett par år-

tionden tillbaka stött på patrull. Mest framstående i debatten är de ekologiska värden som hotas av rörlighetens utbredning vilket lett till en bred politisk och samhällelig uppslutning kring ekologiska ambitioner om långsiktig hållbarhet. Men att inte expandera rörligheten, eller ’tillgängligheten’ som blivit det mer använda men i praktiken oftast synonyma begreppet, är ett icke-alternativ. Här sätter rädslan in. Med

“

vad kan då vara bättre än hållbar rörlighet?

Maja Essebo har nyligen disputerat med avhandlingen Lock-in as makebelieve: Exploring the role of myth in the lock-in of high mobility systems på Institutionen för ekonomi och samhälle, avdelningen för kulturgeografi, Handelshögskolan i Göteborg.

Debatten i fokus

8 logiken att rörlighet är vägen framåt, bokstavligen, så är begränsad eller ännu värre minskad rörlighet detsamma som stagnation. Våra samhällen skulle förfalla. Då återstår alternativet omvandling. Även här är mytens roll central eftersom den kan sammanföra avvikande eller rent av motsägelsefulla ambitioner. Myter bygger inte på rationalitet, utan på övertygelser och den mänskliga hjärnan har inga som helt problem att blanda fritt, även mellan övertygelser som i praktiken går rakt mot varandra. Genom myten kan därför två grundläggande samhälleliga ambitioner mötas: rörlighet och ekologisk hållbarhet som blir till hållbar rörlighet. Hur det definieras är inte viktigt för mytens genomslag, utav avgörandet ligger i vår villighet att ta till oss myten utifrån huruvida den kan legitimisera önskvärda praktiker. Vi vill ha mer rörlighet, vi vill ha ekologisk hållbarhet, vad kan då vara bättre än hållbar rörlighet? Det är lockande, rent av oemotståndligt. Hållbar rörlighet är en känsla av förbättring, i praktiken vitt definierat som satsningar på kollektivtrafik, tåg, cykel och gång. Underförstått allt som inte är bensindriven bil. Och medan ohållbar rörlighet har gränser så är hållbar rörlighet gränslös. Den är ju hållbar!

Likväl är alla mänskliga praktiker definierade av gräns-

er, oavsett om dessa är sociala, ekonomiska, fysiska eller miljömässiga. Evig eskalering är, per definition, ohållbart. Vi kan välja att bortse från dessa gränser, ett tag, alternativt skjuta dem framför oss med hjälp av ny teknik eller smärre förändringar. Men de försvinner inte. Det får plats ett begränsat antal människor på bussarna och ett begränsat antal bussar på gatorna.

Nya vägar, järnvägsspår, broar ökar kapaciteten, men

skapar samtidigt ytterligare infrastrukturella inlåsningar som begränsar vårt framtida handlingsutrymme. Samtidigt sluter en institutionell inlåsning upp med den infrastrukturella genom att införliva myten om rörlighetens betydelse för den ekonomiska utvecklingen i våra institutionella ramverk och ambitioner. Hitta den översiktsplan som inte lyfter fram rörlighet som en förutsättning för stadens utveckling i termer av regionförstoring, globalisering, nätverk, tillgänglighet. Allt detta möjliggörs genom en omvandling till hållbar, och därför gränslös, rörlighet. Genom myten om hållbar rörlighet besparas vi mödan att välja, eller, som Kennedy uttryckte det, mödan att tänka. Myten understödjer på så sätt en fortsatt inlåsning i ett system av alltjämt ökande rörlighet.

Allt detta sagt så ska det erkännas att jag inte har några

färdiga lösningar för hur vi ska tackla myternas inflytande över rörlighetens inlåsningar, det är det ingen som har. Men en sak kan jag säga helt säkert: Det är värt att tänka på.

Foto: Monica Andersson

Gardinbråket i Lerum – Får det se ut hur som helst? I Lerum utanför Göteborg har solsky- Han förklarar att screenmarkisen har dden på ett demensboende fått allmänhet och anhöriga att reagera upprört. Den som studerar huset utifrån ser en ljus fasad med fönster helt täckta av svarta solskydd och som skapar ett ogästvänligt intryck – tanken går till krig och flyglarm. Där bakom, tänker betraktaren, sitter de äldre och ser inte ut. Men riktigt så är det förstås inte, enligt P-O Thorén på Thoréns markis och persienn AB.

en väv med genomskinlighet och är inte alls mörkläggande. Däremot tar den bort 92 procent av värmen som kommer från solen.

Anhöriga till de äldre, däremot, är gan-

ska bekymrade för anläggningen styrs med automatik och kan inte justeras för varje rum. På så sätt bortser man från den

enskilde boendes individuella behov. I en av insändarna står det ”Enligt socialstyrelsens riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom ska ”all vård vid demenssjukdom bygga på ett personcentrerat förhållningssätt.”

tema Miljonprogrammet

Vem 채r det som ska

betala?

tema Miljonprogrammet

“Det finns ingen lösning med stort L” Renoveringen av miljonprogrammet har stått i fokus en tid. För det är dags nu. Tyngdpunkten ligger på de nationella energibesparingsmålen och ansvaret faller tungt på bostadsbolagens axlar. Men den sociala dimensionen börjar ta alltmer plats i diskussionen, frågan är var vi ska lägga krutet. Nu ger regeringen Boverket i uppdrag att utreda vilka konsekvenser renoveringarna får. Staden i fokus har talat med några personer med det sociala för ögonen men utifrån lite olika perspektiv. Eva Öresjö är professor emerita vid fy-

sisk planering på Blekinge tekniska högskola och gästprofessor vid Urbana studier på Malmö högskola. Hon har i många år forskat om förändringsarbeten i bostadsområden och har ett inifrånperspektiv, inte som boende men som forskare och har studerat ett antal ombyggnadsprojekt genom åren. – Jag har jobbat med en typ av områden som haft sina olika problem och följt hur de löst dessa på skilda sätt.

I antologin Miljonprogrammet – ut-

Eva Öresjö tycker att varje område måste studeras utifrån sina unika egenskaper.

veckla eller avveckla deltar Eva Öresjö med artikeln Upprustning och förnyelse utan social turbulens. Hon tar upp det svåra men nödvändiga i att närma sig miljonprogrammets bostadsbestånd utan det ovanifrånperspektiv som så ofta används. Vi har en negativ bild från början och nu ska husen göras om tekniskt, fysiskt, kulturellt och socialt. Det hållbara samhället ska byggas. Och det, menar hon, är en bra vision men man måste studera varje områdes unika karaktär för sig. - Utifrån ser man på dessa som storskaliga och människofientliga, vi pratar om dem som om de vore likadana. Fast så är det inte, vissa är nedgångna och andra är bra skötta. Vidare pratas det i negativa termer om storskaligheten men idag byggs det oerhört storskalig bebyggelse som till exempel Norra Älvstranden i Göteborg. Då skulle dessa nyproducerade också vara dåliga.

tema Miljonprogrammet

Eva Öresjö tror att energibesparingar en positiv spiral med växande självkänsla många gånger används som motivering i en iver att utföra omfattande renoveringar med höga hyror som följd. Nu är hon orolig att misstagen med de stora så kallade ”turnaround-ombyggnaderna” upprepas. – Under 80-talet var jag involverad i ett antal forskningsprojekt i områden byggda på 40- och 50-talen och som skulle upprustas. Bostadsbolag och planerare gick bland annat ut med att de äldre skulle få möjlighet att bo kvar hemma. De använde sig av ord som kvarboende vilket tolkades på olika sätt av de inblandade parterna.

För de ovan nämnda betydde det att

de äldre skulle kunna bo kvar i samma område, för personer knutna till äldreboenden användes ordet i betydelsen att bo kvar i det ordinära bostadsbeståndet och slippa bo på institution. De boende tolkade det däremot som att de skulle få bo kvar i sin egen lägenhet. Men så blev det inte alltid. Då man sedan gick från planering till handling uppenbarade sig de olika betydelserna och de äldre kände sig överkörda. Man klampade in i folks hem och gjorde stora förändringar och få kunde iflytta tillbaka till just sin lägenhet, vilket skapade en känsla av maktlöshet.

för invånarna. Denna bröts i nästa decennium på grund av den ekonomiska krisen och en stor invandring med segregation som följd. Men Råslätt lyckades komma ur krisen tack vare att bostadsföretag och kommun strävade åt samma håll i ett som hon kallar dynamiskt konfliktperspektiv, genom ett samarbete som inte alltid varit harmoniskt men som gett utrymme för saklig kritik från båda håll. – Istället för att vi säger att nu gör vi så här så löser vi problemen, behövs ett processtänkande där vi i det aktuella området stärker de positiva krafterna och motverkar de negativ, det är så de arbetat i Råslätt.

Där lyckades man genom god loka-

lkännedom, lyhördhet, respekt för de boende och en flexibilitet i förändring-

sarbetet. Inom kommunen skapades samarbete över förvaltningsgränserna. 1996 startade Jönköpings kommun ett tioårigt integrationsprojekt som i första hand syftade på att skapa arbeten men det satsades även på bland annat kultur, fritid och grannskapsarbete. Samtidigt började bostadsbolaget med olika nysatsningar som till exempel en omfattande förnyelse av centrum. Och så var Råslätt inne i en positiv spiral igen.

Miljonprogrammets förorter drab-

bas på olika sätt när marknadsprinciperna styr, menar Eva Öresjö. – Då är det marknad och försäljning som står i fokus – det ska räknas hem pengar. Den synen är väldigt långt ifrån där jag startade, då såg man bostaden som en social rättighet.

På samma sätt kan det vara då fy-

siska, kulturella och sociala mål blandas om varandra, ingen preciserar i diskussionen var tyngdpunkten ligger. Men i utförandefasen dyker problemen upp för då blir det tydligt vilka mål som prioriteras framför andra. Och det är de som har mest inflytande som definierar vad som är väsentligt. – Om vi pratar energibesparingar så är det förstås ingen som är emot, men frågan är om det är motiverat att göra så stora ingrepp som det talas om, det är nödvändigt att titta på den aktuella fastigheten för alla är olika och det finns andra sätt att spara energi på än genom stora ombyggnader.

Eva Öresjö har studerat miljonpro-

gramsområdet Råslätt i Jönköping sedan början av 1970-talet och har då lärt sig att det inte finns någon lösning med stor L för ett område utan det uppkommer ständigt nya problem att uppmärksam. På 80-talet var hela området inne i

Bevarandet av husets karaktär speglar tidsandan de byggdes under.

15 – Vi behöver prata med dem som bor i husen, de vet var problemen finns. Hur många som jobbar inom och sköter hyreshus bor i hyresrätt, tror du? Det är tio procent. Fråga dem om de skulle bygga om hela sitt eget hus om de fick problem med avloppet. Jag skulle inte göra det. Nu har Sigtunahem bestämt vad som måste göras. Alla avloppsstammar ska bytas och badrummen göras om. Men för att ge utrymme för annat skapades modellen där tre alternativ ges i form av mini, midi och maxi.

– Vi byggde om tre lägenheter 2010

som hyresgästerna fick titta på för att kunna ta beslut. De flesta väljer idag mini. I minivarianten, en basrenovering som alla lägenheterna ska genomgå ingår nya rörstammar för vatten och avlopp, ny el som dras utanpåliggande och ny ventilation med från- och tilluft för inomhusklimatet. Hyran höjs med 824 kronor i månaden. – Och det är ingen jätteliten höjning för en trea. Vi har tillsammans med hyresgästföreningen förhandlat fram en generell modell fast det kan alltid bli lite skillnad beroende på vad som måste göras. I maxivarianten ingår ovanstående plus nytt kök, nya ytskikt på golv, väggar och tak och där slutar hyran på hela 1 941 kronor. – Nu är cirka 400 lägenheter ombyggda och endast tio procent väljer att flytta, det är lägre än den vanliga omsättningen, berättar Kicki Engström.

Kicki Engström, vd för Sigtunahem

“Vi vill inte skapa urbana nomader” Sigtunahem har valt väg för sina mil- – När allt var klart flyttade endast en jonprogramsbostäder. De ska få den renovering som är nödvändig för gamla hus – inte mer. Dels för att behålla hyran på en rimlig nivå, dels för att gamla hus behöver renoveras varsamt. En trappstegsmodell har införts som ger de boende tre alternativ när det är dags för upprustning. Det som ligger till grund för modellen är erfarenheterna som gjordes efter att ett antal lägenheter helrenoverades år 2009, varje lägenhet kostade 1 miljon kronor och höjningen för en normaltrea låg på cirka 2000 kronor i månaden. Det året tillträdde Kicki Engström som vd för bolaget och fick se konsekvenserna av detta.

tredjedel tillbaka. Detta skapade alltså 70 procents urbana nomader. Vi kunde visserligen ordna lägenheter till dem inom Sigtunahem men vad händer sedan, för varje område som renoveras får de flytta vidare till nästa.

Man ändrade strategi och började mäta

kundnöjdheten hos alla boende i de då 5 500 lägenheterna varav cirka 3 000 uppfördes under rekordåren. Det visade sig att 75 procent var mycket nöjda och det, menar Kicki Engström, måste betyda att standarden på lägenheterna inte är dålig.

Det är dock bara sittande hyresgäster

som kan välja mini. Bostadsbolaget kan gradera upp tomma lägenheter, fast det är än så länge inte självklart att satsa på det dyrare alternativet för inkomstnivån i området ligger på en lägre nivå. – Vi håller på med att försöka komma fram till en bra lösning för den stora risken är att människor blir beroende av skattemedel i form av bostadsbidrag. Kicki Engström tycker att debatten om energieffektivisering är inte är nyanserad när den förespråkar stora åtgärder. Och om staten vill att bostadsbolagen ska effektivisera så mycket att de inte kan räkna hem kostnaderna i energibesparingar får de komma med pengar uppifrån. – Vi drivs affärsmässigt. Fast detta betyder inte att Sigtunahem är ointresserade av att energieffektivisera.

tema Miljonprogrammet

Sigtunahem erbjuder de boende att välja grad av renovering

De försöker tillföra så mycket värme

som möjligt och så ren energi som det bara går. – Bergvärme med kollektorer är ett område som vi sätter oss in i. Då borrar man för bergvärme, lägger slangar med vatten på asfalt och på tak och på så sätt värmer upp berget. På sommaren skulle vi fylla på med värme inifrån och ut och på vintern utifrån och in. Sådant nytänkande tycker jag är intressant. – Istället håller många på med att täta husen, det är farligt att täta hus som har sin egen energibalans. Innan jag började här genomfördes ett energibyggprojekt som omfattade två hus. Det gick ett halvår tills de behövde göras om, ytterfasaden hade fått mögel. Folk har inte råd att betala omfattande energirenoveringar samtidigt som vi bygger in fukt i fastigheterna. Det är slöseri med pengar!

Fast hur har Sigtunahem råd att reno-

vera sitt bestånd - för även om de håller sig på en rimlig nivå kostar det. Fram till

2018 ska 350 lägenheter per år hinnas med. En anledning är att de sålde 1 100 lägenheter och ett omsorgsboende och fick in sammanlagt 920 miljoner kronor. – Men styrelsen har heller inte delat ut vinst till kommunen på de senaste elva till tolv åren vilket jag tycker är helt rätt.

Sigtunahem arbetar på med sin

modell och får ett antal studiebesök, det senaste var från Skellefteå. Men det är inte bara husen som står i fokus. Nu ska hela boendemiljön ses över och de söker en landskapsarkitekt för uppdraget. – Vi vill bygga unika relationer och vi vill att hyresgästerna också bygger unika relationer, därför satsar vi satsa på mötesplatser. Fast då gäller det att jobba i dialog med människorna. Och det ser olika ut i varje område, i vissa finns det mycket barn och i andra mest pensionärer. Vi ska rusta för möten istället för att försöka bygga bort folk. Och då måste man prova sig fram, det finns inget givet recept.

Renoveringar finansieras med höjda hyror Regeringen med bostadsministern Stefan Attefall i spetsen ger Boverket i uppdrag att utreda vilka konsekvenser omfattande renoveringar av miljonprogrammet kan få för de boende. De vill veta i vilken utsträckning dessa tvingas flytta på grund av kraftiga hyreshöjningar. I våras gjorde Sveriges Radio en undersökning som omfattade 100 bostadsområden i landet. Där framkom att 90 procent av hyresvärdarna ska finansiera renoveringarna med hyreshöjningar, ibland upp till hela 40 procent. Eskilstuna Kommunfastigheter avviker med endast 330 kronor i hyreshöjning. Där satsas bara på badrumsrenovering och stambyte samt solfångare på taket som håller nere driftskostnaden.

Foto: Monica Andersson

tema Miljonprogrammet

“Kommunala bostadsbolag mjölkas på pengar”

Martina Wicham studerar sociologi med inriktning på politik Botkyrkabyggen

Martina Wickham är aktiv i ”Alby är

inte till salu”, före detta Albybo och numera bosatt i Storvreten – en förortsbo med andra ord. Hon studerar sociologi på masternivå på Södertörns högskola. Inriktningen är politisk och handlar om just miljonprogrammet. I juli månad publicerades en text av henne på Arkus hemsida (Forskning och utveckling inom arkitektur och samhällbyggnad) under rubriken ”Det har blivit folksport att renovera i Sverige…”. Texten är ett försvar av förorten från ett inifrånperspektiv, av en som bor i just ett sådant område. Men det är inte bara ett försvar utan även en frustration över att de storskaliga områdena alltid blir åsidosatta då det handlar om subventioner och statlig styrning. Att intresset för miljonprogrammets bostäder har låg prioritet hos politikerna oavsett färg och att det saknas vilja och planer. Det har helt enkelt blivit en icke-fråga.

Samtidigt, menar hon, förs den ena

paneldebatten efter den andra och spaltmetrar i tidningarna beskriver de slitna områdena och nödvändigheten av en grundlig upprustning. – Jag tycker att eländesrapporterna underhåller stigmatiseringen då de ger en ensidig rapportering som inte har verklighetsförankring. Man har helt enkelt i årtionden speglat förorten ur ett vi- och domperspektiv. Det vill säga den fina staden versus den fula, smutsiga, kriminella förorten. Hon frågar sig, när ska de boende bjudas in till alla debatter, när ska någon fråga dem vad de tycker och hur de har det? Ex-

perterna anser att förorten ska göras mer stadslik med en blandning av verksamheter och lägenheter. - De menar att vi ska ha butiker och kaféer i områdena men här bor folk med väldigt knappa resurser, hur ska då dessa affärsverksamheter överleva? Man utgår hela tiden från en medelklassnorm.

Martina Wickham är också kritisk till

att man, som hon tycker, politiskt har byggt in klossar som stoppar för hyresrätten som boendeform. – Idag går ROT-avdragen till ägandebostäder, det är vi alla som får betala för detta. Och som jag ser det är hyresrätten dubbelbeskattad, det vill säga man lyfter ut vinst ur kommunala bostadsbolag och överför pengar till annan kommunal verksamhet som förskola, skola och infrastruktur som de boende redan en gång betalat för via inkomstskatten. Då är det inte konstigt att det inte finns pengar att renovera för. Utöver detta drabbas fastighetsbolag som vill sätta av medel till renoveringsfonder av höga skatter. Martina tycker att detta borde ses över av bostadsministern.

När det sedan blir som med Alby sker

besluten högt ovanför de boendes huvuden. Då husen nu behöver renoveras står många fastighetsägare där med begränsade tillgångar och så var det även hos Botkyrkabyggen i Alby. Politikerna hade försökt få in pengar från olika håll

men inte lyckats. Alltihop började på 1990-talet då Botkyrkabyggen inte kunde hyra ut alla lägenheter och inte klarade av att avsätta medel för en reparationsfond för att skatten var för hög.

– I jämförelse med andra bostadsbolag har Botkyrkabyggen väldigt många lägenheter och det krävs rätt mycket resurser för att klara renoveringarna. Så politikerna på både höger- och vänsterhåll enades om att sälja ut Alby. - Om detta nu var sista alternativet borde de redan från början ha haft en dialog med sina hyresgäster om bakgrunden till beslutet, att de under flera år sökt pengar utan resultat.

Nu blev det ett matsalsmöte med infor-

mation om vad som behövde göras. – Och det kan man ju inte kalla dialog. Vi menade att det skulle krävas en ordentlig informationskampanj på olika språk. Vad som hände var att vi började samla in namn till en folkomröstning. Omfattande upprustning kostar. Och det blir hyresgästerna som betalar i slutändan. På fråga hur stora hyreshöjningar hon skulle klara svarar Martina att 15 procent är rimligt. – Jag bor i en trea och betalar 6 000 kronor i månaden. Om hyran skulle gå upp till exempelvis 8 000 (ca35 %) skulle jag inte bo kvar. Det är inte rimligt att betala så mycket i en ytterförort med resekostnader och avsaknad av service och kultur.

I Biskopsgården i Göteborg pågår renoveringarna sedan länge

Foton: Ann-Sofie Oscarsson Greider

a r

g å

tema Miljonprogrammet

Betongens svåra själavandring Många av miljonprogrammets fastigheter läcker onödigt mycket energi. Husen måste uppgraderas. Regeringen är tveksam till styrning och låter aktörerna regera renoveringsmarknaden.

Enligt österrikaren Heinrich Harrers

bok Sju år i Tibet, baserad på författarens upplevelser i Lhasa och vänskap med Dalai Lama, förvånades han stort när han en gång skulle vara med i en tibetansk löptävling. När startskottet gick sprang deltagarna i alla möjliga riktningar, glatt dansande och tjoande innan de efter ett tag återvände utan tanke på vem som kom först eller sist. Det viktiga var att delta. När vi nu står framför miljonprogrammets reinkarnation är i princip alla (kanske bortsett från rivningsbranschen) överens om att många huskroppar har behov av renovering.

De cirka 1 006 000 miljonprogram-

husen, som oftast är flerfamiljshus i olika storlekar, byggdes i betong mellan 1965 och 1975. Fortfarande idag utgör de runt hälften av alla svenska bostäder. Grovt räknat kommer 650 000 hus att stå inför ett renoveringsbehov inom ”överskådlig tid”, på drygt tio års sikt. Minst 300 000 av dessa är i ett mer akut läge. Tusentals fastigheter håller rent fysiskt på att falla ihop, gärna ägda av bottenskrapade kommunala fastighetsbolag i den norra delen av Sverige.

En stor del av miljonprogrammets

fastigheter utpekas ibland som ”läckande

såll” som har överlevt sin egen idé om den goda bostaden. Goda bostäder behövs dock, så miljonprogrammets själ kan vandra vidare efter att den energieffektiviserats. Runt räknat går en tredjedel av Sveriges totala energianvändning till bostadssektorn. Därför satte också riksdagen målet att energianvändningen ska minskas med 20 procent till 2020 och 50 procent till 2050, mål man gärna vill flytta fram efterhand som de kommer närmare.

Miljonprogrammets renoveringsbe-

hov saknar dock det ursprungliga byggprogrammets styrning så aktörerna springer i många olika riktningar, några gladare än andra. Regeringen pratar, oppositionen grälar och byggnadsbranschen letar efter marknaden. När den inte hittas lämnas klimatet för jobbargumenten. Regeringen måste se till att miljonprogrammets renoveringar blir samhällsekonomiskt relevanta, menar Johan Lindholm, ordförande i Byggnads. Enligt honom står 30 000 arbetslösa utanför porten och väntar på att byggarbetsgivarna ska få ekonomiska incitament. Rent teoretiskt öppnar miljonprogramhusens renoveringar för uppemot en halvering av energianvändningen, något fastighetsägarna har svårt att klara av på egen hand.

En pall måste dock ha tre ben för att

kunna stå. Petter Jurdell, enhetschef på SABO, påpekar för Staden i fokus att renovering utifrån klimatmål och arbetsmarknad säkert kan ge miljonprogrammet en god själavandring (i betydningen politiska pluspoäng) men någon ska trots allt betala kalaset. Enligt gällande marknadsmodell betyder det de boende. Klimat- och energipolitiskt korrekta reno-

veringar kan därför få ödesdigra följder för den enskildes boendeekonomi. Man behöver inte vara antropologiskt utbildad för att våga spå flyttvandringar och social utsatthet för stora boendegrupper om bostadskostnaderna höjs rejält på grund av marknadsmässiga renoveringar.

Samtidigt har teknikleverantörerna sin

egen agenda, och energileverantörerna delvis en annan. De flesta vill sälja energi och inte täppa till hål, fast det är en öm tå att komma när. Några energivisionärer menar att energiflödet nu är på väg att vända från bostädernas ensidiga förbrukning till fastighetsnära energiproduktion från sol och vind. Många kommunala fastighetsbolag testar eget ägande av energiproduktion, och de privata göteborgsbolagen Wallenstam och Balder leder utvecklingen. Fastighetsbolaget Wallenstam köper numera inte en enda watt från energimarknaden, utan producerar all el i egna anläggningar. Det ger de egna bostadskunderna billigare ström, och bolaget får mer pengar till sitt eget renoveringsprogram.

För miljonprogramägarnas reno-

veringskapacitet är egen elproduktion emellertid som midsommarpotatis – gott men smått och inte särskilt mättande. Överhuvudtaget finns det inte mycket i regeringens energistrategi som rör miljonprogramhusen. Det är så mycket lättare att morska upp sig och införa ett ”obligatorium för individuell mätning av värme och varmvatten i alla nybyggda och ombyggda lägenheter”, en åtgärd som ska blidka EU:s Energieffektiviseringsdirektiv.

21 Huskropp i behov av själavård?

Lagkravet innebär dock ett nytt fördy-

rande regelverk som inte tar hänsyn till om åtgärden är ekonomisk rimlig, teknisk möjlig eller ens ger särskilt märkbara energibesparingar, menar Åke Johansson på HSB Riksförbund.. Hans erfarenhet är att mätarleverantörerna gärna hävdar att man kan spara upp till 20 procent om varje hushåll får betala sin egen energinota. För att uppnå detta måste värmen rent konkret sänkas med mer än tre grader, som ofta betyder att man får en innetemperatur under 18 grader. När systemet prövades i praktiken visade det sig att energiförbrukningen ökade istället för att minska.

Foto: Ann-Sofie Oscarsson Greider

Kanske inte så konstigt att Energi-

myndighetens prognoser pekar på en oförändrad eller rent av ökande energianvändning under kommande år – om inte de styrande tar fram kraftfulla medel för effektivisering. Mycket kraftiga, anser Johan Lindholm i Byggnads. Miljonprogramrenoveringarna är rent av nyckeln till Sveriges klimatmål. För att regeringen ska kunna nå riksdagens mål om en halvering av energiförbrukningen i bostadssektorn måste 50 000 bostäder renoveras varje år fram till 2020. Det är dubbelt så mycket som SABO:s mest jordnära kalkyler. Det är dessutom svårt rent byggnadstekniskt att halvera energianvändningen i hus av betong.

Automationstekniken kommer där-

för att vara en viktig pusselbit i miljonprogrammets renovering. Hållbar stadsutveckling och energisnålt boende betyder gärna i praktiken att modern informationsteknik (it) används som styrning av energieffektiviseringsåtgärder och smart

tema Miljonprogrammet infrastruktur för el och värme. Under branschmässan Nordbygg tidigare i år presenterade Energimyndigheten, Boverket, VVS Företagen och Svensk Ventilation ett knippe åtgärder för upprustningar. – Miljonprogramrenovering handlar bland annat om driftoptimering med till exempel rätt temperatur och luftflöde vid rätt tider, säger Rolf Kling, teknisk chef på VVS Företagen.

Det här är inte framtidens teknik utan

nuets. Det finns många goda exempel på genomförda projekt med realiserade vinster, både ekonomiska och miljömässiga. Redan med befintliga metoder och tekniker finns alltså en stor outnyttjad potential till kostnadseffektiv energieffektivisering. Energieffektiviseringsåtgärder är ofta självfinansierade, då energibesparingen också medför en kostnadsbesparing. Det är idag så självklart att större teknikleverantörer har börjat forma kontrakt som garanterar kunden en viss årlig energibesparing. Om inte målet uppnås blir leverantören återbetalningsskyldig.

Enligt teknikleverantören Schnei-

der Electric har man genomfört ett flertal energitjänsteprojekt i offentligt ägda fastigheter, ”vilket innebär att många skattemiljoner, som tidigare slösats bort istället kan användas till utveckling av verksamheten”. Det låter vackert, så var är haken? Inte minst finns det ett glapp mellan den företagsekonomiska och den samhällsekonomiska lönsamheten i energieffektivisering.

Miljonbegreppet Miljonprogrammet är benämningen på det bostadsbyggande som följde efter ett riksdagsbeslut 1965. Målet var att på få år bygga en miljon bostäder för att stävja den akuta bostadsbristen och förbättra bostadsstandarden. Uttrycket härrörde från Ernst Michaneks paroll En miljon bostäder på tio år, som 1964 användes i Socialdemokraternas riktlinjer och återkom i valpropagandan samma år. Enligt Statistiska Centralbyrån har 1 006 000 nya lägenheter uppförts i miljonprogrammets namn.

Miljonprogrammets reinkarnation Själavandring, eller reinkarnation, innebär att själen inte dör med kroppen utan förs vidare till en ny kropp. Nu måste miljonprogrammets kroppar förnyas men själen – förhoppningen om ett kvalitativt boende – fortlever på dagens bostadsmarknad i glappet mellan misär och svindyrt.

Därför behövs politiska styrmedel. En-

ligt både byggbranschen och miljörörelsen saknar Sverige långsiktiga regelverk och ekonomiska incitament för energieffektivisering av fastigheter. Istället tenderar regeringen att bromsa utvecklingen. Många kommuner upplever till exempel att förslagen i den nya Byggkravsutredningen bakbinder dem som vill bygga energisnålt.

Byggnads föreslår ett statligt energi-

sparlån till fastighetsägare som vill renovera och energieffektivisera sina bostäder. Det skulle leda till att vi på allvar kom

Morten Valestrand energijournalist, Göteborg

igång med nödvändiga upprustningar i våra miljonprogramsområden, tror Johan Lindholm, Byggnads. Ett lån skulle ha låga upplåningskostnader och ställa tydliga krav på sänkt energiförbrukning efter renoveringen. Systemet finns redan i Tyskland där man framgångsrikt renoverat stora bostadsbestånd, sänkt energiförbrukningen och skapat nya jobb. Där finns en bred samsyn mellan myndigheterna, facken och miljörörelsen, enligt Lindholm. – I Sverige tar regeringen inga initiativ och hoppas att marknaden ska lösa problemen.

Ett annat hinder är bristen på kun-

skap. Det finns kommunala bostadsbolag som genomför storrenoveringar för 300 kronor kvadratmetern utan att energieffektivisera, enligt Britta Permats, vd på Svensk Ventilation. – Det blir en ren förlustaffär. Och det är nog lite si och så med kompetensen. Miljonprogrammets hus ägs bara till hälften av allmännyttan, resten är privatägda. Enligt byggbranschen har privata ägare lägst kunskap om energieffektivisering, och minst intresse för dito renoveringar. Många flerbostadshus har kommit långt när det gäller automatiserad värmereglering, men skillnaderna mellan olika miljonprogram kan vara stora. Generellt har stora ägare bättre koll än små.

I Sveriges Byggindustriers rapport 15

förslag för att få fart på energieffektiviseringen av befintliga flerbostadshus (2012) konstateras att många fastighetsägare inte känner sina byggnader tillräckligt väl för att kunna plocka ”även lågt hängande frukter” i form av billig driftoptimering och smarta installationer. Enligt SABO och HSB beror det inte enbart på slapphet och nonchalans. Många fastighetsföretag lever på existensminimum och kan inte vara så marknadssmart som regeringschefens partikollega Anti Vasan, riksdagsman för Moderaterna och styrelseordförande i Huge Fastigheter AB: – Inom Huge har vi redan riktat in oss på den kravnivå som har satts upp för 2050. Något annat framstår inte som rimligt med tanke på byggnaders livslängd och god fastighetsekonomi i ett livscykelperspektiv, säger han till sin egen blogg.

Foto: Ann-Sofie Oscarsson Greider

tema Miljonprogrammet

”We come in peace!”

Foton: Stockholms stadsarkiv, Wikipedia, Göteborgs kommun

Om ufo:n i svensk översiktsplanering

Ett ufo har landat? Bilden, som utmanar fantasin, visar den livs levande stadsdelen Tallkrogen i södra Stockholm.

Lilienbergs planer utmärktes ofta av just terränganpassning med svängda former, där blicken inte skulle försvinna ”ut i intet”.

Tallkrogen ligger söder om Enskede Text: Morten Valestrand

Tallkrogen byggdes 1934, långt in-

nan miljonprogrammet var påtänkt. Bebyggelsen ritades upp av Stockholms stadsplanerare Albert Lilienberg, som kallade sin skapelse Olympia efter de olympiska spelen. Gatorna föreställer löparbanor runt en tänkt idrottsarena.

i Stockholms Söderort, väster om riksväg 73. Albert Lilienberg började skissa på området redan 1933, i den tidens anda av häpnadsväckande flygteknik och mastodontiska samhällsbyggen med mer eller mindre djup symbolik. Albert Lilienberg var på många sätt en pionjär. Med honom började den svenska stadsplanekonsten att övergå till en mera teknisk och organisatorisk form. Modern stadsplanering skulle avgöra var bostäder

Albert Lilienberg i egen hög person.

Hus i Tallkrogen? Nej, dessa futuristiska skapelser finns i Taiwan och påminner starkt om de Futuro Houses som ritades av den finske arkitekten Matti Suuronen under det rymdfascinerade 1960-talet. Ända tills oljekrisen 1973 satte p för utsvävningar i plastmaterial. Läs mer på en.wikipedia.org/wiki/Sanzhi_UFO_houses skulle byggas, industrier ligga och hur infrastrukturen skulle ordnas.

Därför var det viktigt att imponera

från ovan, även om de boende långt där nere svårligen kunde anamma storheten i verket. Innan Tallkrogen hade Albert Lilienberg praktiserat sin konst på göteborgarna, för vilka han var stadsplanechef mellan 1907 och 1927. I Göteborg anlade han den första kedjan

Tallkrogen 1934-2014 2014 fyller Tallkrogen 80 år. Kopplingen till rymden är svag, men man kan aldrig veta. Ett ufo är ett oidentifierat flygande föremål (eng: unidentified flying object) först myntat i USA på 1940-talet. På 1950-talet började också den svenska Försvarsmakten samla in och loggföra observationer om möjliga besök från främmande planeter. Man uppmärksammade bland annat landningsbanor och andra spår efter flygande jätteskepp. Begreppet We come in peace är den ironiska generationens tolkning, inte minst exemplificerad i filmen Mars Attacks (1996, med Jack Nicholson). Den essentiella scenen kan ses på Youtube, sök Mars Attacks: We Come In Peace

av förorter runt city, som Bagaregården, Gamlestan, Kålltorp och Kungsladugård. Därefter tog han itu med Götaplatsen i ändan av Avenyn, där han lät Carl Milles göra en staty av den olympiska guden Poseidon.

Därefter reste Albert Lilienberg sitt eget Olympen, enligt grekisk mytologi ett berg som rymde de högsta gudarnas bon-

ing. I Tallkrogen ritade han livet från ovan även om gatorna gavs mer jordnära namn, som Maratonvägen, Kulstötarvägen och Diskusvägen. Kvarteren döptes till Sprintern, Funktionären, Skidlöparen och Olympiatruppen. Man kan ju undra om de boende genom årens lopp har låtit sig inspireras. Namnet Tallkrogen härstammar dock från en annan kultur, en lokal krog som fanns i området redan 1668.

STADEN i fokus

Subventioner mot tysk bostadsbrist och ockerhyror De tyska metropolerna har en allt större dragningskraft på unga människor. Här kan man studera, nyttja ett brett kulturellt utbud och hitta ett bra arbete. Men det blir värre när det kommer till boendet.

Text: Annika Eller

Det har byggts för lite de senaste åren

och bostadsbristen har trissat upp priserna enormt i storstäderna. Kallhyran för en lägenhet i München ligger på nära 120 kronor kvadratmetern i månaden. Genomsnittshyran för alla tyska storstäder är nu drygt 8 euro (cirka 70 kronor*) per kvadratmeter i snitt för en hyreslägenhet. Det är en ökning på över 14 procent på åtta år, vilket är lite mer än inflationen. I särskilt attraktiva städer är ökningen däremot riktigt dramatisk, så att låglönehushåll tvingas använda minst hälften av sin inkomst för att betala för sitt hem. Nu diskuteras olika åtgärder för att människor ska ha råd att betala hyran även i fortsättningen.

Drygt hälften av alla tyskar äger sin

bostad. Resten är beroende av överkomliga hyresbostäder. Alla politiker och stadsplanerare är ense om att det måste byggas fler bostäder, för att priserna inte ska fortsätta att skena iväg. Departementet för stadsutveckling har som mål att det ska byggas 250 000 nya bostäder om året i Tyskland.

Ulrich Maly är ordförande i samarbet-

sorganisationen för kommuner och städer (Deutscher Städtetag) och påpekar också att det är viktigt att inte bara pyttsa lite pengar här och där i bostads- och socialbidrag, utan att verkligen göra något åt situationen. Det finns fortfarande vissa statliga och kommunala lån, med förmånligare ränta än på banken, för den som vill bygga eget. Men i lågräntetider är inte det den tunga delen för husbyggare. Problemet är snarare att hitta en tomt som går att betala. – Kommuner och städer måste subventionera marken för bostadsbyggande, för att det ska löna sig för investerare , tycker Maly, som dessutom är socialdemokratisk borgmästare i Nürnberg. Och även kommunerna själva måste bygga mer, fortsätter han. – Jag tippar på att vi har ett fönster fram till 2020 på oss att utnyttja de låga räntorna.

De tyska behovsprövade bostadsbidra-

gen har inte höjts de senaste fyra åren och behöver naturligtvis anpassas till de stigande hyrorna. Men Maly menar att det i längden både är mänskligare och kostar mindre att bistå billigare bostäder än att fortsätta att bemöta stigande hyror med bostads- och socialbidrag. – Idag subventionerar Tyskland billiga hyresbostäder med 1,5 miljarder euro om året. Mer än tio gånger så mycket - 15,5 miljarder euro - betalar vi ut som bostadsbidrag och för logikostnader. Det förhållandet måste vi ändra på.

människor flyttar in. I Frankfurt am Main måste den som vill ha ett nytt kontrakt betala en tredjedel mer än genomsnittshyran i stan. Liknande förhållanden råder i de andra metropolerna. Rekordet noteras i Konstanz, där lägenheter hyrs ut för summor som ligger 44 procent över genomsnittshyran.

Eftersom det är reglerat i lag hur myck- Hyreslagen tillåter idag höjninet hyran får höjas för en hyresgäst passar hyresvärden på att lägga på rejält när nya

gar på högst 20 procent under en treårsperiod vid ett bestående kontrakt. Den

Blick över gamla stan i Nürnberg.

nya kostnaden får inte heller komma över genomsnittshyran i stan, på grund av hyreshöjningen. Gemensamma intresseorganisationer för fastighetsägare och hyresgäster registrerar hyrorna och för den officiella statistiken. Dyra nya hyreskontrakt får därigenom konsekvenser för framtida hyreshöjningar för alla.

För hushåll med låg inkomst hjälper

bostadsbidragen till att finansiera hemmet. Dessutom kan de ansöka om sär-

Foto: Annika Eller

skilt billiga hyresrätter, så kallade sociallägenheter, som människor får tillgång till efter behov. Dessa finns i bostadshus, som fastighetsägaren har finansierat med förmånliga kommunala lån och bidrag. I gengäld förbinder sig ägaren att under 25 år hyra ut till låga priser och till människor på kommunens lista. Dessa lägenheter är en stor hjälp för en liten plånbok. Nackdelen är att det bildas områden, där de fattigaste (ofta invandrare och ensamstående med barn) samlas.

Men antalet sociallägenheter har också

minskat kraftigt de senaste åren. Det byggdes nämligen väldigt många efter andra världskriget, då med en löptid på upp till 50 år. Just nu upphör alltså bindningstiden för många subventionerade bostäder och varje år försvinner runt 100 000 sociallägenheter för att istället komma ut på den fria marknaden – till helt andra priser. En del lyxrenoveras och några blir ägarlägenheter***. Vid sidan av de privatägda sociallägenheterna, som dominerar, äger också kommuner och kyrkliga institutioner sådana bostäder, utan tidsgräns.

STADEN i fokus

I Nürnberg i norra Bayern söker just nu tionde av dem. 8 500 hushåll ett nytt hem genom bostadsförmedlingen. Ett plus på 1 000 jämfört med för ett år sedan. Staden har klassat nästan hälften av de sökande som i mycket akut behov av en ny bostad. Medan de kan få napp inom ett halvår, kan andra stå ett och ett halvt år eller längre i kö innan de får ett positivt svar.

I de dyraste städerna, som till exempel Frankfurt am Main och München, kan det lätt behövas mer än halva inkomsten för att betala hyran. Här är det inte ovanligt att hyresnivån leder till att fattiga familjer hamnar under existensminimum. Bostadsbristen och de höga hyrorna får många barnfamiljer att söka sig till förorter allt längre bort från city och acceptera långa vägar till arbete och utbildning.

Hamburg var först med att annon-

sera ut egen mark till fast pris. Den som bäst hade integrerat olika bostadsbehov, storlekar och grönytor fick kontraktet. I Hamburg har också en ”samarbetsorganisation för boende” bildats. I den ingår stadsföreträdare och representanter från fastighetsbranschen och hyresgästföreningar. Målsättningen är att skapa 6 000 nya bostäder om året i stan och var tredje ska vara en sociallägenhet.

För barnfamiljer är det särskilt svårt att hitta lägenheter i storstan, som är tillräckligt stora. Ju fler barn, desto svårare blir det, visar en studie gjord av Bertelsmannstiftelsen, som publicerades i juli. I de största tyska städerna är inte ens var tredje lägenhet familjeduglig. Och låglönefamiljer har kanske råd att bo i var

För att inte bara rika singlar och din-

kies (double income, no kids) ska bli kvar i stan, försöker många städer att stödja familjer. När kommuner säljer bostadsmark, kommer inte längre de högstbjudande till skott, utan konceptet avgör.

*Omräkningskursen som använts är EUR 1=SEK 8,78 **Definitionen av låginkomsttagare i statistiken är att man tjänar mindre än 60 procent av medelinkomsten i regionen. ***Ägarlägenheter ger fler friheter än svenska bostadsrätter när det gäller gestaltning och uthyrning.

Ulrich Maly, socialdemokratisk borgmästare i Nürnberg, vill subventionera markpriserna för att få igång byggandet.

29 Foto: Annika Eller

Korsvirke möter moderna hus. I Nürnbergs innerstad, där 80 procent av husen var ruiner efter andra världskriget, har många korsvirkeshus renoverats professionellt. De står nu sida vid sida bredvid snabbt byggda efterkrigshus i gamla stan

Så bestäms hyrorna i Tyskland Den som äger en lägenhet eller en hel fastighet kan, utan att behöva begära tillstånd någonstans, hyra ut den. Nivån på hyran lägger hyresvärd och hyresgäst fast i ett kontrakt. Det vanligaste är att betala en kallhyra och dessutom en procentuell andel (baserad på antalet kvadratmeter) av driftskostnaderna. Till driftskostnaderna hör exempelvis städning av trapphus, vatten, hisservice, gemensam tvättstuga, snöskottning och skötsel av grönytor. På de flesta håll betalar hyresgästen el och uppvärmning direkt till leverantören, annars ingår även det i driftskostnaden. Dessa kostnader betalas månadsvis.Vid året slut redovisar ägaren de verkliga kostnaderna och beroende på hur bra beräkningen var ska hyresgästen betala mer eller får tillbaka pengar.

Totalhyran kan alltså höjas utan förhandling om driftkostnaderna stiger. Kallhyran kan hyresvärden bara höja högst 20 procent under en treårsperiod. Och nivån får inte hamna högre än genomsnittshyran för regionen. Det finns i de flesta städer en gemensam intresseorganisation för fastighetsägare och hyresgäster, som registrerar överenskomna hyror och för ett officiellt arkiv. En hyresvärd som vill höja hyran kan för att slippa diskussioner, börja med att beställa jämförelsehyror i denna katalog. Då får han betala en avgift, får reda på hyran för tre likartade lägenheter i närheten och kan med stöd av dessa meddela sin planerade höjning. Då har hyresgästen dåliga chanser att försöka värja sig mot höjningen. I ägarlägenheter är det bara de faktiska

driftskostnaderna som delas upp på alla i huset. Gemensamt bestämmer man vad som behöver göras, eller vilka hantverkare som ska anlitas. Dessutom brukar man betala in pengar till en reparationsfond, för framtida behov. Speciella regler gäller för de så kallade sociallägenheterna, som hushåll med låg inkomst kan få. Där får en hyresvärd aldrig gå med vinst, utan har bara rätt att begära ersättning för verkliga kostnader i form av hyra. Här betalar man alltså också driftskostnader, men även till exempel finansieringskostnader som värden har. Den som börjar tjäna för bra för att ha rätt att bo i en sociallägenhet behöver i regel inte flytta, utan betalar en felbeläggningsavgift, för att kompensera subventioneringen.

Text: Annika Eller

STADEN i fokus

Stadens fördelar – ekonomisk hållbarhet Malmöarkitekten Jon Cederberg skriver om fördelarna med staden. Här ur ekonomisk vinkel. Texten är tidigare publicerad på Yimby Malmös webbsida.

Städer är ekonomiskt robusta. miljövänlig konsumtion. Enbart tillväxt är miska agenda eftersom två av tre av Detta genom att alla verksamheter, även konkurrerande, gynnar varandra utan att vara avhängiga varandra. Det kallas synergieffektekter. Verksamheter drar nytta av varandra samtidigt som de kan stå på egna ben. Likt parallellkopplade lampor kan en försvinna utan att det påverkar de övriga. I bruks- och förorter räcker det med att en slocknar för att de andra också ska göra det. Underleverantörer i bruksorter är beroende av storföretaget på orten. Verksamheterna står och faller med ett stort företag eller statligt stöd.

inte ekonomiskt hållbart. BNP mäter resursförbrukning, men inte resursfördelning. Det finns socioekonomiska skillnader här precis som överallt. Mellan olika stadsdelar i Malmö skiljer medellivslängden så mycket som 6 år. Tre av tio föräldrar i Malmö kan inte själva försörja sina barn, men tätheten ger minskade transaktionskostnader, alltså de extrakostnader för transport av människor, material, produkter och annat som samhället behöver för att fungera. (Patrik Andersson. Hög tät stad 2012-12-17)

Förorternas motsvarigheter till Den täta staden gör alltså livet enklare fungerande caféer och restauranger har ofta föga fantasieggande namn som Träffpunkten eller Mötesplats Husby och behöver en stark stat eller kommun som subventionerar dem. Kommersiellt skulle de aldrig klara sig eftersom bristen på tillgänglighet och genomfartstrafik minskar kundunderlaget. I en ekonomiskt hållbar stad är träffpunkterna och mötesplatserna antingen det offentliga rummet, gatorna, parkerna och torgen) eller verksamheter som bidrar till de anställdas hållbara försörjning. Närheten till allt blir en investering i humankapital genom att medborgarnas kapacitet tas till vara och samtidigt tillfredställer våra behov.

Människor måste kunna försörja sig

hållbart genom säljbara varor och tjänster som inte tär på jordens resurser. En

även för de minst resursstarka i samhället. Om inte staden hade varit så sammanhängande skulle situationen varit värre. Tack vare den traditionella kvartersstrukturen har exempelvis Möllevången gator där invandrare driver butiker av alla möjliga slag. Något de inte har möjlighet att göra i "gröna" förorter där gatulokaler saknas. Edward Glaeser skriver i Stadens Triumf att fattiga i de stora städerna inte är ett tecken på problem med städerna utan snarare ett bevis på att dessa fattiga människor ändå har ett bättre liv i städerna än de skulle ha utanför dem.

amerikaner bor i städer och städerna står för tre fjärdedelar av landets ekonomiska avkastning.

Staden har möjligheten att vara en

optimal handelsplats med många goda grannar till näringsidkare som ger varandra synergieffekter. Stora som små. Udda detaljister som bidrar med genuinitet och mångfald bredvid internationella kedjor som drar folk. En sovjetisk delegation på besök i London frågade, enligt min vän som jobbar där, vem som distribuerade brödet till befolkningen i den stora staden. Det är en illustration över hur totalitärt tänkande och totalitär samhällsplanering på inget sätt kan förstå de finmaskiga sociala och ekonomiska nätverk som kvartersstaden möjliggör till skillnad från anläggningar, bruksorter och förorter. De senare är beroende av det lokala storföretaget, bruket eller statens välvilja för att fungera. Det visar inte minst oroligheterna och kravallerna i förorterna och dess kulturrelativistiska försvarare, som i princip säger att det är fritt fram att försöra din grannes egendom om du är frustrerad över att bo i samma ekonomiskt ohållbart område som han eller hon.

Lars Persson, professor i nationaleI USAs tio största stadsområden har be- konomi och vice vd på Institutet för folkningen ökat med mellan 4 procent och 25 procent sedan millennieskiftet. Richard Florida vädjade i våras till Barak Obama att satsa på städerna i sin ekono-

näringslivsforskning har tillsammans med (ESO) Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi studerat strukturomvandlingen i svenskt näringsliv de senaste

31 20 åren. 300 000 jobb skapades visserligen i små och medelstora företag mellan 1990 och 2009. Men det är fortfarande de stora företagen som är dominerande för sysselsättningen. Slutsatsen är att en mångfald av företag - stora och små, gamla och nya skapar flest jobb. Edward Glaser går ännu längre i sin bok Stadens Triumf och påstår att ekonomisk tillväxt kommer från städer, inte från enskilda effektiva företag.

Den täta blandstaden med en till-

gång på ständigt potensiella strökunder ger en robust struktur som bas för att etablera handel, service, kultur och andra verksamheter. Man lägger enligt rådet inte alla ägg i samma korg. De lokala butikerna och resturangerna får mer än bara kunder från närområdet. Är ett område etniskt segregerat men fortfarande rumsligt integrerat i stadens rutnät, som Chinatown eller Möllanöstern, skapas en gemensamhet och karaktär åt stadsdelen som kan attrahetra besökare och främlingar. Däremot blir etnisk segreging katastrofal i områden som stadsplanerarnas rädsla för genomfartstrafik och främlingar har gjort till enklaver genom rumslig segregation. De blir både fällor för individerna i dem och för samhället som är ansvarig för dem. Det bör man tänka på om man försöker undvika genomfartstrafik. Det leder till värre problem. Bilbuller eller bilbränder. Jag vet vilket jag föredrar.

Staden är efter tusentals år av lyckade

experiment användarvänlig på ett sätt som enfunktionella områden inte är. Ekonomisk hållbarhet handlar om att hushålla med mänskliga och materiella resurser på lång sikt. Samma tanke om kluster gäller för gallerior och köpcentrum med bieffekten att ingenting av intäkterna går tillbaka till det lokala samhället. Franchiseföretagens chefer skrattar hela vägen till banken medan stadsdelarna i närheten utarmas och inte ens närboende får anställning i köpladorna. Vilket har uppmärksammats av lokalpressen när köpcentret Emporia anställer många men inte från närområdena Holma och Kroksbäck. Att välja handlar om att prioritera och välja bort. Köpcentrum eller levande stadskärna.

Stadskärnornas detaljhandel kan

förlora andelar till andra städer, externa

köpcentrum och till näthandeln. Handel i grannstäder behöver inte vara ett hot om dessa är hållbara eller hållbarare. Butikerna behöver inte slås ut av näthandeln eftersom butikerna själva även är aktiva på nätet nuförtiden. Det blir som ett förlängt skyltfönster mer än ett hot om man använder det rätt. Internet ger butiker och företagare en större exponeringsyta helt enkelt. Butiksverksamhet blir mer och mer en kombination mellan butik, näthandel och event.

Klädbutiker har DJs och skivbutiker

öppnar café och bar som sidoverksamhet vilken så småning om drar in mer pengar än den ursprungliga. Kanske kan e-handeln hjälpa den externa handelns skadeverkningar på stadskärnorna. Vintage eller, second hand, är återvinning med hög kvalitet. Enligt ett pressmeddelande från Blocket och IVL svenska miljöinstitutet den 10 maj i år sparar svenska folkets blocket-handel under ett år 1,6 miljoner ton växthusgaser. Detts motsvarar utsläppen från Stockholms vägtrafik stod stilla i ett och ett halvt år eller om hela landets vägar stod tomma i en månad.

Ändå står bilisterna för den största

delen av konsumtionen. Så om kranskommunernas bilister inte kommer in i staden med bil väljer de inte bort bilen. De väljer bort staden. Bilfria innerstäder blir på så sätt handelsfria innerstäder. Därför är det bättre med biltillåtna men gångvänliga stadskärnor med långsam framkomlighet överallt än bilfria innerstäder. Utan omsättning utarmas utbudet och servicen även för de som inte är köpstarka samtidigt som utsläppen blir värre från ökade de resorna i stadens utkanter.

På Region Skånes möte Hållbar Stad-

sutveckling i Framkant, som presenterade Lars Olof Olander från Lund Universitet en forskning som visade att stora företag idag dras till storstäder snarare än till bruksorter efter storstäderna ger "komparativa fördelar och kumulativa effekter". Han hade mätt koldioxidutsläppen i olika regioner relaterat till deras omsättning. Helt överlägset i denna ekologisk/ekonomiska hållbarhetstest var Stockholm innerstad medan de absolut sämsta var säsongsturistorterna med sina långa avstånd. Hela Storstockholm är i detta avseende bättre än de andra två storstadsregionerna till sammans. Enligt honom följer det av dessa uppgifter att om vi ska satsa på turism så får det lov att vara storstadsturism om den ska vara miljövänlig.

Tätheten leder genom rationellt utnyt-

tjande av marken till mindre ekologiska fotavtryck Själva konstallationen av städer är också ekonomiskt stimulerande eftersom tätheten bidrar till en värdestegring av marken. I städer jämfört med glesbygd och glest bebyggda förorter kan man göra mer med mindre. Genom att bygga kvartersstad ökar städer befolkningstätheten (inv/ha) och den byggda tätheten (e-tal) utan att behöva öka trångboddheten (m2/inv) och skapar därigenom med minsta möjliga ekologiska fotavtryck inte bara dräglig utan attraktiv hållbar livsmiljö. Städer är av naturen ekonomiskt hållbara samhällen.

Övriga källor: När vi besöker andra städer fungerar vi

precis som turisterna i vår egen stad. Vi vill se de fina innerstadskvarteren. Gå och strosa. Få en känsla av stadens historia. Känslan att själva upptäcka restauranger, gränder och butiker. Valfrihet. Vi fortsätter på den gata som ser lockande ut och vänder om bottenvåningarna saknar liv. Få, eller ingen, åker till modernistiska bostadsområden, förorter eller fjärran köpcentrum på semestern. Det är bara att fråga turistbyråerna eller titta i deras marknadsföringsbroschyrer.

Malmö Stads miljödirektör Anna Balkfors, Kommissionen för Social Hållbarhet. Jerker Söderlind, Handeln bygger staden - kundanpassad stadsutveckling Edward Glaeser: ”Triumph of the City” Jane Jacobs “The Economy of Cities”, “Cities are human beings greatest invention.”

r ä H den ! är 32

Tidningen som håller koll på vad som händer på vägen mot den hållbara staden. Vi knyter ihop geografin och ger överblick. Från norr till söder – från uthållighetens Örnsköldsvik till solfångarnas Lund. Vi inspirerar och presenterar den hållbara planeringens verktygslåda.

okus f i n i t a r k o : Dem Nästa tema

N E D A T o i f kus S TIDNING

LLBART

FÖR HÅ

HÄNGIVN

2013

LIGHET

LL VERK

ÅN IDÉ TI

ING – FR

. remiär! STADEN P åva uti gfokus l a i c e p S . ECKL ADSUTV LBAR ST

HÅL

Nr 1 2013

ummer

Nästa n

URBANISM FORSKNING BORÅS TEKNIK INNOVATIONER GENTRIFIERING EKONOMI TRAFIK ARKITEKTUR LULEÅ CULTURAL PLANNING BYGGANDE KALMAR UPPHANDLINGSRAMAR SOL OCH VIND I STADEN WHITE FLIGHT UPPSALA KLIMATANPASSNING GRÖNYTOR CERTIFIERING

36 sido

TIDNING FÖR HÅLLBART HÄNGIVNA

Yimby och demokratin Sociotoperna lever än

tema tema: Samverkan

samverkan

Prenumerera på STADEN i fokus pren@stadenifokus.se

www.stadenifokus.se

Annonsera i STADEN i fokus annons@stadenifokus.se

TEMAN DEBATT FORSKNING PORTRÄTT REPORTAGE