HENRIK HAUKELAND

MICAEL NORBERG

RESTER AV EN HÄNDELSE

Och detta språk med sina begränsningar... är rester av en händelse. En händelse som berättar om en kropp och om basala känslor som frihet, ofrihet, hopp, längtan, smärta, ilska och uppgivenhet.

Genom känslorna försöker Micael Norberg förstå världen utanför det egna jaget och kroppen. Han vill inte kalla sig performancekonstnär, men har över tid ändå börjat se på sitt arbete och det han gör som just performance. Det betraktaren möter är dokumentationer av dessa händelser. Det är det som blev kvar: resterna efter händelser och processer.

Och detta språk med sina begränsningar ... är ett textverk bestående av tre självhäftande vinyltexter som fästs direkt på väggen. – Orden och meningarna är ett material som formas och som kan förändras, som lera. Det är ord och meningar som smakar och känns i min kropp, som fysiska erfarenheter. De handlar helt enkelt om att vara människa. Frustrationen över att vara människa.

Enligt Norberg tillför konsten alltid något till en plats, och en plats tillför i sin tur alltid något till ett konstverk. Genom att ta plats i rummet menar han att verket får agens utanför konstnärens subjektiva erfarenhet och kan interagera med betraktaren. – Orden och meningarna är på så sätt en del av ett större objekt. Kanske som en parasit, eller i en symbios med platsen. Texten tar plats i rummet och färgar av sig. Den förväntar sig att en betraktare stannar upp och ser, tittar och tänker en liten stund. Texten är en paus och kräver något av dig: att du läser, ljudar tyst, och smakar på orden.

konstnär : Micael Norberg född : 1969 titel : Och detta språk med sina begränsningar ... (2020) teknik : Textverk

MICAEL NORBERG . Och detta språk med sina begränsningar ...

AFRANG NORDLÖF MALEKIAN / NOUR HELOU

GENOM NYCKELHÅLET, IDEALET

Vilka skönhetsideal finns i olika delar av världen, och hur ändras de över tid? Det utforskar konstnären Afrang Nordlöf Malekian och historikern Nour Helou i The Eclipse of the (Fe)Male Sun.

Afrang Nordlöf Malekians intresse för hur skönhetsideal och bilden av vad som är manligt respektive kvinnligt förändras över tid, mellan olika kulturer och världsdelar, väcktes när han flyttade till Beirut 2019 och började arbeta med handkolorerade bilder i arkivet hos Arab Image Foundation. – Bilderna i arkivet var redigerade på ett sätt som liknade det som fotografen hade gjort av mitt eget iranska passfoto. När fotografen granskade fotot sa han att han tyckte att jag såg för feminin ut, så han gick bort till datorn och redigerade det. Resultatet blev, enligt min mening, att jag såg ännu mer feminin ut, berättar Nordlöf Malekian.

I Beirut började han samarbeta med konsthistorikern Nour Helou. De konstaterade att skönhetsidealen varierar mellan olika kulturer och att de inte är könsbundna. Persikohy, rosiga kinder och rosa läppar förekommer på handkolorerade porträtt av både män och kvinnor runt om i hela Mellanöstern. – De som handkolorerade fotografier försökte inte återge verkligheten. Deras mission var snarare att främja ett visst skönhetsideal. Den fotografiska tekniken importerades från väst, och därigenom sipprade även västerländska skönhetsideal in i länderna i Mellanöstern. Men där fanns redan andra skönhetsideal, så en kollision var oundviklig.

I projektet The Eclipse of the (Fe)Male Sun återvänder de till Persien i slutet av 1700talet. Den härskande Qajardynastin skapade bilden av den manliga såväl som kvinnliga solen som symbol för sitt rike – en sol med kraftiga ögonbryn, mustasch, lockigt hår, stora ögon och en liten mun. Men med kolonialismen och moderniseringen under början av 1900talet började traditionella, könsöverskridande skönhetsideal ersättas med nya binära skönhetsnormer. Traditionen har dock levt kvar i språket. – När jag besökte mina farföräldrar i Iran slogs jag av att vi alla tilltalade varandra med »maman« och »pedar« (pappa), mer beroende av hur vår relation såg ut just i ögonblicket än på vilket sätt vi var släkt med varandra eller vilket kön vi hade. På liknande sätt fungerar det i Libanon, där släkt, grannar, vänner och främlingar kan tilltala varandra med »mama« och »papa«. Den könskodning som västerländska språk har, och som jag har vant mig vid, existerar helt enkelt inte där.

Trots att Afrang Nordlöf Malekian numera är en flitig besökare hos olika arkiv, ser han sig inte som en historieforskare. – Nej, positionen som konstnär gör att jag slipper förhålla mig vetenskapligt. I stället kan jag koncentrera mig på själva berättandet, på möjligheten att

AFRANG NORDLÖF MALEKIAN / NOUR HELOU . Smooth Skin, Pink Lips, and a Mustasche skriva en egen historia baserad på företeelser som moderniseringen av vår värld har låtit falla i glömska.

Och ibland verkar det som att historien ler mot oss med en besk ironi, åtminstone om man får tro Afrang Nordlöf Malekian. – I arkiven har jag till och med hittat porträtt av talibaner från 2001, som fotografen har »feminiserat« genom att kolorera dem för hand. text : Anders Olofsson Samordnare konstansökningar och inköp på Statens konstråd.

konstnär : Afrang Nordlöf Malekian, i samarbete med Nour Helou

född : 1995 titel : Smooth Skin, Pink Lips, and a Mustasche (2020) teknik : Fotografi

AFRANG NORDLÖF MALEKIAN / NOUR HELOU . Smooth Skin, Pink Lips, and a Mustasche