SK Katalog 36

vackert, de optiska effekterna exponeras, solen, skuggorna, ljuset som fal­ ler in och igenom de rätt stora stansade hålen, en ny bild, en ny bild till, och en annan ny bild.

Där ute förstår man varför den står som en ensam siluett, sedd från land­ backen: För att kunna röra sig, givetvis, gå på vattnet, ge sig av, kanske om någon bestämmer sig för att komma obehagligt nära.

Det är rent omöjligt att veta vart den är på väg. Som norrköpingsbo skulle jag säga att han vill tillbaka till Motala Ström. Han kliver i den rikt­ ningen, han klyver åt det hållet.

När vi kommer riktigt nära ser vi också att någon eller några har gjort sig det rätt stora besväret att könsbestämma dubbelgångaren, det är inget Kent Karlsson längre behöver bekymra sig över. Och det har väl egentli­ gen aldrig varit någon tvekan — det är en man. En stor påk har nu place­ rats i trakterna kring dubbelgångarens skrotum.

Den offentliga konsten påverkar — som alltid — alla aspekter av män­ niskan, och alla sinnesstämningar. I tusentals år har människor lockats till samma practical joke, ett sådant får man nog ändå kalla det. Någon måste alltid offra sig (och inte sällan har man tagit enorma risker). Man måste bara ta sig högt upp i luften, utan livlina, för att få glädjen att på ett stort offentligt, officiellt, och inte sällan auktoritärt, monument av riksintresse, få rita dit ett stort könsorgan.

Det ser mycket värre ut när man skriver det, och beskriver det. När man ser den där påken på nära håll, live, är det visserligen världens sämsta vits — men också en av historiens bästa. »Visioner vid vatten« är egentligen lite av en språklig dimridå. Man kan absolut prata om en vision, Bo Oils vision till exempel. Som när han i början av 1990-talet för första gången presenterar det ambitiösa konst­ projektet för kanalbolaget — och ingen är intresserad. Han bidar sin tid, bolaget byter chef, Bo Oils kommer tillbaka med samma vision, och plöts­ ligt är tiden mogen, och efter 16-17 års arbete står där nu, utmed kanalens östgötasträckning, fem fina verk.

Idén var som sagt en vision — det vi nu ser är allt annat än bara en ab­ strakt bild, en önskan, en idé. De fem konstverken lever egna liv på egna platser, med helt egna unika besökare. Man kan länge prata om hur vik­ tigt det är, hur nödvändigt det är — när man ser Kent Karlssons Dubbel­ gångare i Roxen eller Eva Fornåås Rabbit crossing i Söderköping kan man bara känna hur glad man blir.

140