Biodiversitetsförlusten kan bekämpas med restaurering
Restaurering av vattendrag, myrmarker och skogar reparerar sådana skador på den biologiska mångfalden som orsakats av människan. Det är absolut nödvändigt att stoppa naturförlusten för att trygga ekosystemens och människornas välbefinnande. För att återställandet ska lyckas är det viktigt att åtgärderna inriktas på tillräckligt stora helheter. Till exempel kan planering på nivån av hela avrinningsområden säkerställa att skogsdikning i ett vattendrags övre lopp inte äventyrar vattendragets tillstånd i dess nedre lopp.
Rekommendationer
Genom lagstiftning säkerställs en tillräckligt hög nivå på återställandet. Skogslagen bör revideras så att den styr i riktning mot kontinuitetsskogsbruk i t.ex. torvmarker. Detta minskar behovet av dikning och således belastningen på vattendrag samt förbättrar koldioxidbalansen. Samtidigt förbättras livsmiljöerna för arterna i vattendrag och torvmarker. Med hjälp av skogslagen bör tillräckliga skyddszoner tryggas längs vattendrag. Genom vattenlagen bör dikning styras i en riktning som är mindre skadlig för miljön.
Restaureringen blir effektivast när man ställer upp nationella, mätbara mål som alla samhällssektorer förbinder sig till. För att restaureringen ska lyckas är det viktigt att markägarna, företagarna, medborgarna och myndigheterna alla är delaktiga. Dessutom behöver man få med sig de branscher som orsakar de skador som ska repareras genom restaureringen.
Jord- och skogsbrukets aktörer har praktisk kunskap och kompetens som behövs för restaureringsåtgärderna. Det är viktigt att markägarna får information t.ex. om nödvändigheten av naturliga strandzoner längs skogsbäckar och i jordbruksområden. Restaureringsarbetet och de nya verksamhetsmodellerna skapar arbetsplatser. För företag är deltagandet i restaureringsåtgärder en bra metod för att utveckla deras miljöansvar.
Med hjälp av reglering av stadsplaneringen kan restaurering av stadsnaturen främjas. I lagstiftningen bör t.ex. förbättring av grönområdenas mångfald och sammanlänkning med varandra beaktas. Stadsnaturen främjar människornas välbefinnande och hälsa och erbjuder också andra ekosystemtjänster, såsom dagvattenhantering.
I Finland behövs helhetsbetonad restaurering
I södra Finland är behovet av restaurering stort, eftersom naturtillståndet är betydligt sämre och trycket på markanvändningen betydligt högre i söder än i norr.
Fördelar med restaurering:
48 % av naturtyperna är hotade.
76 % av skogsbiotoperna är hotade.
60 % av myrmarkerna har dikats ut eller används på annat sätt.
över 90 % av kulturbiotopernas yta har minskat från 1960-talet till i dag.
20 % av inlandsvattnens naturtyper är hotade. 32 % av vattnet i åar och älvar har en ekologisk status som inte är god.
Av inlandsvattnens naturtyper är vattendragen och källområdena de mest hotade.
Effektiveras kolbindningen
Belastningen på vattendrag minskar
Bromsas mörkfärgningen av vatten
Förbättras livsmedelstryggheten
Vattnens kvalitet förbättras
Hälsofördelarna ökar
Rekreationsmöjligheterna förbättras
Ekosystemens funktion skyddas
Minskar översvämningsskadorna
Metoder för restaurering:
Skogar: Kontinuitetsskogsbruk, ökning av mängden lövträd och rötved, minskade åtgärder inom skogsbruket.
Myrmarker: Igentäppning av diken, så att myrmarksekosystemet åter börjar suga upp vatten och vattenkvaliteten i vattendragens nedre lopp förbättras. Även slopande av iståndsättningsdikning.
Bäckar, åar och källor: Riktade vattenskyddsåtgärder, såsom återställande av dikningsområden och minskande av belastningen på omgivande avrinningsområden, förbättrande av skyddszoner och främjande av naturlig växtlighet. Återställande av bäckfårors naturliga struktur, t.ex. genom att låta dem slingra sig mer.
Sjöar och dammar: För att minska belastningen behövs omfattande åtgärder, t.ex. en minskning av utsläppen från urbant avlopp och jordbruket. I sjöarnas avrinningsområden behöver myrmarker, åar, älvar och bäckar återställas.
Stadsnatur: Vid skötseln av grönområdena förbättring av bevarandet av den biologiska mångfalden och sammanlänkningen av grönområdena. Fler ängar och andra naturliga områden i stället för planteringar med främmande arter.
Kulturbiotoper: Fortlöpande skötsel, t.ex. röjning av trädbestånd och buskage, slåtter av vassruggar och inhängning av betesmarker.
Källa: Suomen luontotyyppien uhanalaisuus 20181
Den biologiska mångfalden återhämtar sigVad är restaurering och vad har den för fördelar?
Genom restaurering eftersträvas återställande av en ekologiskt försämrad eller skadad livsmiljö till ett mer gynnsamt tillstånd med tanke på den biologiska mångfalden. Restaureringen av livsmiljöer återställer ekosystemens funktioner, vilka är en förutsättning för hållbarheten i hela vårt samhälle. Restaureringen främjar också ekosystemens resiliens, dvs. återhämtningsförmåga, t.ex. efter översvämningar, torka eller insektsskador.
I ett större perspektiv ökar restaureringsåtgärderna den biologiska mångfalden och ekosystemens funktionsduglighet på landskapsnivån. På detta sätt tryggar de ekosystemtjänster, såsom rent vatten, livsmedelsproduktion och klimatanpassning.
Restaurering innebär aktiv verksamhet, såsom igentäppning av diken, hyggesbränning, bete eller avlägsnande av främmande arter. Som restaurering kan man också betrakta en tydlig minskning av intensiteten i markanvändningen och användningen av naturresurserna, såsom slopande av iståndsättningsdikning eller kvarlämnande av trädbestånd som en bred skyddszon längs vattendrag. På detta sätt sammankopplas restaureringen med andra åtgärder som säkrar ekosystemen, dvs. skydd och hållbar användning.2 Restaureringen kan vara av engångsnatur, utföras sällan eller kräva fortlöpande åtgärder.
Det är svårt att penningmässigt bedöma fördelarna av restaurering. Restaureringen ökar ändå kvantiteten och kvaliteten av den nytta som naturen ger människan. Dessa kan uppskattas med ekonomiska bedömningsmetoder. En del av metoderna bygger på alternativa kostnader för den eftersträvade nyttan, såsom kostnaderna för att konstruera översvämningshinder eller för att minska koldioxidutsläppen från industrin. Andra metoder bedömer de ekonomiska olägenheterna, såsom kostnaderna för hälsovård. När nyttan inte kan uppskattas indirekt, stöder man sig på människors bedömning av hur t.ex. en förbättrad livsmiljö har påverkat deras välbefinnande.
Till exempel i nordöstra Österbotten ombads invånarna värdera den ekonomiska nyttan med restaureringen av skogsbäckar. Som nyttan med restaureringen angavs återställande av den naturliga rytmen för översvämningar, öringens återkomst och övrig ökad biologisk mångfald i bäckarna samt förbättrad vattenkvalitet i vattendragens nedre lopp.3,4 De som svarade på enkäten var beredda att betala i medeltal 24–36 euro per år för dessa förbättringar. Då skulle nyttan med restaureringsåtgärderna uppgå till ca 330 000–780 000 euro per år. Nyttokalkylen skildrar den årliga ökningen i invånarnas välbefinnande, eller omvänt, den förlorade nyttan om åtgärderna inte vidtas.4
Effekterna måste följas upp systematiskt
Det är viktigt att följa upp de återställda områdena också på lång sikt, eftersom effekterna och nyttan av restaureringen framträder med fördröjning. Det är också bra att systematiskt följa upp följdverkningar av restaureringen, såsom fördelar som gäller sammanlänkningen av stadsnaturen eller människans hälsa. Som exempel kan nämnas att den biologiska mångfalden i närheten av bostadsområden kan stödja det mentala välbefinnandet och minska prevalensen av inflammatoriska sjukdomar.5 Både när det gäller de objekt som ska restaureras och åtgärderna för restaurering är uppgifterna för närvarande utspridda. För att få en helhetsbild och en uppfattning om den regionala inriktningen lönar det sig att sammanställa åtgärderna för restaureringen, resultaten av uppföljningen och effekterna på naturen. Informationshanteringen bör förutom sådana projekt som finansieras med offentliga medel även gälla de restaureringsprojekt som kommuner och organisationer genomför på eget initiativ. I dessa har goda resultat ofta nåtts med hjälp av lokalkännedom. Exempelvis inom miljöministeriets program Kommun- och Organisation-Helmi återställer Kemi stad områden omfattande totalt 32 hektar i samarbete med MetsäFibre och Stora Enso, lokala föreningar samt NTM-centralen i Lappland.
Bäckarnas status vållar bekymmer
De huvudsakliga orsakerna till att bäckarna är i dåligt skick är skogsdikning och avverkning. Av alla bäckfåror i Södra Finland är endast ett procent naturliga. Bestämmelserna om dikning i vattenlagen måste utvecklas i en miljövänligare riktning och skogslagen ändras så att en tillräckligt bred trädbevuxen skyddszon krävs kring alla bäckar vilket tryggar dess naturvärden.6,7 Genom lagstiftning bör markägarna åläggas att på sin mark utöka sådana strukturella särdrag som ökar naturtillståndet, såsom sparträd. Skogsägarna är ofta villiga att skydda mindre vattendrag i sina skogar.8
Genom restaurering kan man reparera skador som redan uppstått. Med tanke på både naturen och samhällsekonomin är det viktigaste dock att förebygga att skador uppstår i naturen. I praktiken är det alltid billigare och effektivare att skydda och bevara ett gott tillstånd än att reparera skador som uppstått. I områden som befinner sig nära naturligt tillstånd är skyddet av mångfalden den primära skyddsmetoden. Det är viktigt att notera att restaurering på ett ställe inte ger rätt att förstöra naturen på ett annat ställe.
Helhetsbetonad restaureringsplanering
Konsekvenserna av de åtgärder som försämrat naturens tillstånd är långtgående. Exempelvis är dikning och iståndsättningsdikning skadliga för både skogs- och vattennaturen. Skadorna kan inte minskas enbart med hjälp av sedimenteringsbassänger eller anlagda våtmarker, utan det behövs helhetsbetonad planering.
Restaureringsåtgärderna och en ändamålsenlig placering av dem kan styras genom lagstiftning och dessutom med hjälp av stödpolitik. Stödet bör vara baserat på objektets nationella värde och naturskyddsvärde i landskapet. Inom gränser angivna av EU bör stödets storlek vara beroende av den uppnådda nyttan med restaureringen. Principen att den som orsakar en skada betalar för den skulle uppmuntra till färre olägenheter och genom kompensationen skulle restaureringen kunna riktas dit, där den är som mest kostnadseffektiv.
Källor
1 Kontula, T. ja Raunio, A. 2018. Suomen luontotyyppien uhanalaisuus 2018. Suomen ympäristö 5/2018.
2 Primmer, E. & Paavola, J. 2021. Insurance value of ecosystems: an introduction. Ecological Economics, 184, 107001.
3 Turunen J., Aroviita J., Marttila H., Louhi P., Laamanen T., Tolkkinen M., Luhta P-L., Kløve B., Muotka T. 2017. Differential responses by stream and riparian biodiversity to in-stream restoration of forestry-impacted streams. Journal of Applied Ecology 54: 1505–1514.
4 Lehtoranta, V., A. Sarvilinna, S. Vaisanen, J. Aroviita, and T. Muotka. 2017. Public values and preference certainty for stream restoration in forested watersheds in Finland. Water Resources and Economics 17: 56-66.
5 Aivelo & Lehtimäki. 2021. Luonnon monimuotoisuus edistää
Marknaden för ekologisk kompensation, t.ex. naturvärdeshandeln, skulle kunna inbringa finansiering från den privata sektorn för restaurering och bevarande av ett gott tillstånd i naturen. De nya verksamhetsmodellerna och innovationerna för restaurering skapar arbetsplatser och förbättrar konkurrenskraften. Målsättningar och lagstiftning för restaurering av ekosystem är för närvarande under beredning både inom EU och globalt.
Bakomliggande styrmedel
• Ett huvudmål med EU:s förslag till förordning om restaurering är att driva på konkreta åtgärder och att nå redan tidigare uppställda mål för skyddet av ar ter och naturtyper på EU-nivå.
• Habitatdirektivet och fågeldirektivet är EU:s vik tigaste rättsakter för naturvård. Syftet med dem är att uppnå och bevara en gynnsam skyddsnivå för vissa arter och naturtyper samt bevara ett tillräckligt antal livsmiljöer.
• EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 –Ge naturen större plats i våra liv
• Ramdirektivet för vatten med målet att alla vattenförekomster ska ha god status. Restaureringsåtgärder i avrinningsområden minskar belastningen på vattendrag och stöder att målen nås.
• Nationella strategin för biologisk mångfald
• Nationella klimat- och energistrategin
• Vid FN:s möte om biologisk mångfald i Montreal i december 2022 uppställdes målet att minst 30 procent av de försvagade livsmiljöerna ska restaureras.
• FN har utsett det pågående decenniet (2021–2030) till decenniet för restaurering av ekosystem.
Syke Policy Brief | 23.3.2023
kansanterveyttä. Duodecim 137(20):2135-41.
6 Tolkkinen M., Vaarala S. & Aroviita J. 2021. The importance of riparian forest cover to the ecological status of agricultural streams in a nationwide assessment. Water Resources Management 35: 4009–4020.
7 Oldén A., Mäenpää H., Peura M., Kotiaho J. S., Mönkkönen M., Halme P. 2020. Puronvarsimetsien suojavyöhykkeiden vaikutus kasvija kääpälajistoon, pienilmastoon ja tuulenkaatoihin. Metsätieteen aikakauskirja vuosikerta 2020 artikkeli 10382.
8 Annala, Mari, Anu Hilli, Juha-Pekka Hotanen ym. 2023. Paikkatietoon ja luontoarvoihin perustuva metsäpurojen suojavyöhykkeiden suunnittelu – GIS-SUS -hankkeen loppuraportti.
Biodiversitetsförlusten kan bekämpas med restaurering
Skribenter: Saija Koljonen, Aija Kukkala, Mari Annala, Jukka Aroviita, Antti Belinskij, Maarit Jokinen, Kirsi Kostamo, Jenni Lehtimäki, Virpi Lehtoranta, Minna Pappila, Minna Pekkonen, Sampo Pihlainen, Eeva Primmer, Leif Schulman
Redaktör: Leena Rantajärvi
Layout och infografik: Satu Turtiainen
Ritningar: stock.adobe.com
Utgivare: Finlands miljöcentral (Syke)
ISBN 978-952-11-5563-5 (pdf)
ISBN 978-952-11-5564-2 (häftad)