ii. Geofysiska förhållanden/substrat

Figur 35. Batymetri vid planerad Vindpark Utposten 2.

©Baltic Sea Hydrographic Commission, 2013, Baltic Sea Bathymetry Database version 0.9.3. Downloaded from http://data.bshc.pro/ on 2020-07-08.

ii. Geofysiska förhållanden/substrat

SGUs karta visar på följande substrat i projektområdet se Figur 36.

Figur 36. Substrat i projektområdet enligt SGU 2010.

Utposten 2 är beläget på sedimentär berggrund. Botten täcks mestadels av morän, med enstaka mindre områden med glacial lera.

UV-Tech har filmat botten 23 september 2019 samt 5 mars 2020 i transekter. 2019 filmades 14 transekter och 2020 filmades 29 transeketer i området dvs totalt 43 transekter. För mer detaljer kring utrustning och metod som användes vid filmningen se Bilaga 1 i rapporten från Medins havs och vattenkonsulter. Medins analyserade filmerna och har gjort en naturtypsklassifisering av botten. Primärt användes Natura 2000 och sekundärt användes Helcom vid klassificeringen. Utposten 2 utgörs av ett varierande bottensubstrat bestående av mjukbotten- och hårdbottensubstrat. Substratet i området är fördelat på följande: Se fördelningen i Figur 37:

• 26 % Stor sten • 20 % Silt • 20 % Sten • 16 % Block • 11 % Stora Block • 6 % Sand • 1 % Skalgrus

Figur 37. Sammanfattning av bottensubstrat vid Utposten 2. Skalgrus och häll är exkluderat ur figuren p.g.a. låg förekomst. Överst till vänster: siltbotten med enstaka stenar. Nederst till vänster: stenbotten. Nedersts till höger: (mindre) block. Överst till höger: stora block. Från Medins havs- och vattenkonsulters rapport.

Utifrån ovanstående klassificeras Utposten 2 området till 70 % av rev och 30 % av marint vatten enligt Natura 2000 klassificeringen. Se fördelningen av rev och marint vatten i Figur 38.

Figur 38. Natura 2000 klassificering av provstationerna i områdena. Bilden är från Medins rapport.

Helcom Hub är ett hårdare klassificeringssystem där 90 % av substratet måste vara av samma typ för att kunna klassificeras som en substrattyp, vilket innebär att om substratet är uppblandat exempelvis 20 % grus och 80 % block blir substrattypen bedömd som blandad där den enligt Natura 2000 hade fallit in under kategorin rev. Enligt Helcom klassificeringen består området av: Se även fördelningen i Figur 39. • 37 % Afotisk blandad botten • 21 % Afotisk mjukbotten • 16 % Fotisk hårdbotten • 9 % Afotisk hårdbotten • 9 % Fotisk blandad botten • 5 % Afotisk grövre sediment • 2 % Afotisk sand

Figur 39. Habitatklassificering med Helcom Hub-systemet. Varje kategori utgörs av en substrattyp kombinerat med förekomst i fotisk eller afotisk zon. Bild från Medins rapport.

Observationerna av flora och fauna fann följande arter:

• Pungräka • Skorv • Spetslångebarn • Skorpbildande alger • Oidentifierad snäcka • Hydroider/små alger • Blåmussla • Havstulpan • Fintrådiga alger • Tånglake • Större ringbuk

Sammanfattningsvis visade studien på förhållandevisa homogena substrat med olika grad av småsten och block över finare sediment. De finare sedimenten var främst silt och sand men även lera täckt av ett tunt ytskikt kan ej uteslutas. Fördelningen över de olika substraten i projektområdet kan ses i Figur 40. Området hade en mycket låg till obefintlig visuell flora och fauna. Inga rödlistade arter förekom.

Figur 40. Visuell substratfördelning (pajdiagram) jämförd mot SGU:s modell från 2010 (bakgrund). Karta från Medins rapport.

Översiktligt domineras bottenmiljön av hårda substrat, block, sten och grus. Mjukt substrat återfinns endast på de djupaste delarna. Noggranna geologiska studier med provborrning planeras sedan tillstånd har givits. Då fastställs i detalj vilken typ av geologiska förhållanden som finns vid respektive position för fundament.

Av den totala ytan för Vindpark Utposten 2 bedöms maximalt ca 0,7 % av ytan påverkas av fundament med erosionsskydd.

UW Tech har under 2000 filmat samt dykt längs de planerade landanslutningspunkterna. Rapporten återfinns som Bilaga 2.

Videoinventeringen gjordes på transekter som var mellan 50-100 m långa i djupintervallet 9-30 meter. Större djup valdes bort eftersom inte alger och musslor förekommer där. Filmningen gjordes av UW Tech och filmerna tolkades av Karl Florén.

Videotransekterna visade att den epibentiska artsammanställningen inte skiljde sig mellan de olika planerade kabelalternativen. Artsammanställningen varierade enbart beroende på djupet. Inom djupet 9-14 meter var substratet övervägande hårt (icke mobilt) men blandades upp med sand, grus och mjukbotten, fördelningen kan ses i Figur 41.

Figur 41. Inventerade substrattyper i transekterna på djup mellan 9 och 14 m. Mobila substrat är infärgade i gult medan icke mobila substrat är infärgade i brunt. Bild från UW Techs rapport.

Fintrådiga alger förekom i samtliga transekter, se Figur 42. Täckningsgraden var högst i de grundaste områdena. Andra fastsittande organismer som observerades var hydroider, tångbark och havstulpan. Blåmussla observerades inte men förekommer troligen sparsamt. Arten är småväxt i Bottenhavet och förekommer ofta på blockens vertikala ytor, vilket gör den svår att upptäcka med video.

Figur 42. Fintrådiga alger i form av fjäderslick och ishavstofs filmat med ROV på 12 m djup. Bild från UW Techs rapport.

Videotransekter inom djupet 18-30 m visade att substratet bestod övervägande av mjukt (mobilt) men blandades upp med block och sten. Fördelningen kan ses i Figur 43.

Figur 43. Inventerade substrattyper i transekterna på djup mellan 18 och 30 m. Mobila substrat är infärgade i gult medan icke mobila substrat är infärgade i brunt. Bild från UW Techs rapport.

Inom detta djupintervall observerades inga alger. Den enda fastsittande organism som observerades var hydroider som förekom i 4 av transekterna se Figur 45. På mjuka bottnar observerades relativt stora mängder av skal från östersjömussla (Limecola balthica). Detta blötdjur lever nedgrävd i mjuka sediment men tomma skal kan ofta observeras ovanpå botten.

Figur 44. Tom sandbotten på 18 m djup. Spåren i sanden kommer troligen från skorv. Bild från UW Techs rapport.

Figur 45. Block täckt av ett tjockt lager av sediment på 30 m djup. Centralt i bilden syns hydroider. Bild från UW Techs rapport.

Vid transekten F/G till Vallvik bestod botten i huvudsak av stora block och enstaka inslag av sand. Max djup vid transektern var ca 8,3 m. Från transektens start vid 1,5 m djup till ca 3,3 m djup domineras algsamhället av grönslick och trådslick/molnslick. Här finns även inslag av ullsläke. Täckningsgraden av ullsläke ökar sedan och når sitt max (50 %) vid ca 5 m djup. Fjäderslick påträffas från ca 3,5 m djup och täckningsgraden är som högst vid ca 5,5 m djup (75 %) kan ses i Figur 46. Ishavstofs påträffas från ca 4 m djup och täckningsgraden ökar sedan med djupet. Som mest täcker arten ca 50 % av botten vid transektens slut. I transektens djupa delar (6–8 m) påträffas kräkel och blåmussla i enstaka exemplar. Näckmossa observerades i enstaka exemplar i djupintervallet 4–8 m och kan ses i Figur 47. Ingen tång observerades i transekten vilket kan bero på utsötning från Ljusnans utlopp.

Figur 46. Rödalgen fjäderslick omgiven om den mer lågväxande brunalgen ishavstofs på ett block på ca 7 m djup. Foto: Karl Florén. Bild från UW Techs rapport.

Figur 47. Näckmossa med påväxt av ullsläke på ca 6 m djup. Foto: Karl Florén. Bild från UW Techs rapport.

Figur 48. De vertikala delarna av block var ofta täckta med havstulpaner och mossdjuret tångbark. Foto: Karl Florén. Bild från UW Techs rapport.

Transekten vid H -Tärnsharen börjar vid 2 m djup intill ett stort block och slutar vid 6 m djup efter ca 70 m. Botten består av stora block ut till ca 63 m på transektlinan och 5,5 m djup. Sista biten domineras av grusbotten med inslag av sten och block. Trådslick/molnslick dominerar algsamhället ned till 5,5 m djup och täcker mellan 50 och 100 % av blocken se Figur 49. Grönslick observeras ned till 3,7 m djup och täcker som mest 5 % av botten. Smalskägg/krulltrassel växer ned till 2,3 m djup med en maximal täckningsgrad på 10 %. Från 2,3 till 6 m djup växer ullsläke och täcker som mest 5 % av botten. På 5,5 och 6 m djup påträffas enstaka exemplar av fjäderslick. Tarmalg observeras i 10 % täckningsgrad vid 2,5 m djup och förekommer sedan mer sparsamt ned till 3,7 m djup. Enstaka exemplar av näckmossa växer från 2,3 ned till 5,5 m djup. Ingen tång observerades i transekten vilket kan bero på utsötning från Ljusnans utlopp.