iii. Elnät, Anslutning

Figur 29. Visar byggnation av ett gravitationsfundament.

En typ av gravitationsfundament vilken är ihålig som en betongflaska med förstärkt bottenplatta, möjliggör även att bogsera fundamentet direkt till rätt plats utan pråm som bär fundamenten. Fundamenten gjuts på land, rullas ner i vatten på särskilda anordningar för ändamålet och är flytande då de har en ihålig konstruktion. Fundamentet flyter och bogseras till rätt plats där det sänks med lämplig ballast. Denna teknik innebär även att det ej behövs havsbaserad kran för lyft och placering av fundamentet, vilket möjliggör för en enklare byggnation av anläggningen. Det är svårt att få tillgång till kran med tillräcklig lyftkapacitet varför detta sätt förenklar genomförandet. Fundamentet är ihåligt och sänks på plats. Genom att fylla fundamentet tyngs det och står stabilt. Fyllningen utgörs lämpligen av inert material med hög densitet. Eftersom det är stålindustrier och nära, finns sådant fyllningsmaterial att tillgå. Stålindustrier har massor, med hög densitet, som kan utgöra lämpliga fyllnadsmassor. Det finns även flertalet täkter i närområdet som kan ha lämpligt material. Runt alla fundament läggs ett erosionsskydd i form av sten. Det gäller oavsett vilken typ av fundament som används och funktionen är i princip densamma. Det finns idag även alternativ teknik för erosionsskydd som är utformade för att förstärka positiva effekter såsom reveffekter.

iii. Elnät, Anslutning För anläggningen planeras ett icke koncessionspliktigt nät (IKN) med spänningsnivåer om ca 66 kV ev. kan 36 kV användas. Dessa dras antagligen till en transformatorstation/er i parken, där spänningen i sådant fall transformeras upp till ca 220 kV växelström (AC) och förs in till landanslutningen. Kablarna är beroende på bottenförutsättningar antingen nedspolade i bottensedimenten eller med hjälp av vikter förlagda på botten och utrustade med kabelskydd. Vid tiden för anläggandet ska bästa tillgängliga teknik användas. Att endast lägga ner kablarna på botten och sedan placera skydd/sten/tyngder på dem är den metod som Sökanden överväger att använda. Nedlagda kablars position bör noteras på sjökort och information ges till yrkesfiskare. Bottenförlagda trålningshinder

planeras. Med bottenförlagda trålningshinder går det inte att bottentråla. Bottentrålningsförbud kommer att gälla ovanför och i närheten av kablarna. Det interna nätet bedöms totalt bli ca 80 km för Utposten 2. Detta är beroende på slutligt antal vindkraftverk. Exakta sträckningar för ledningarna, samt val av teknik för nedläggning, bestäms vid detaljprojektering. Kablarna överför ström från varje enskilt verk till en transformatorstation/er som sedan kopplas till land. Denna/dessa placeras oftast i anslutning till vindkraftverken på ett eget fundament.

Sökanden har som första alternativ att transformatorstationen/erna för projektet förläggs till havs. Om transformatorstationen/erna förläggs till havs förläggs en eller flera anslutningsledningar mellan den havsbaserade transformatorn/erna och nätanslutningspunkten på land. Exakt kabeldragning samt val av teknik för nedläggning bestäms vid detaljprojektering. Initial projektering i kombination med diskussion med sakkunniga gör det troligt att anslutningen av Utposten 2 in till land kommer att utgöras av två 220kV växelströms (AC) kablar. Typisk dimension för en sådan 220 kV kabel är ungefär 100–150 mm.

Mellan eventuell transformatorstation/er eller interna nätet vid vindparken och nätanslutningspunkten på land förläggs anslutningsledning/ar. Spänningsnivån på anslutningsledningen/arna beror på om en eller två transformatorstationer används till havs. Om en transformatorstation/er placeras till havs kan en kopplingsstation användas för att koppla landanslutningsledningen/arna till nätet. För anslutningsledning/arna krävs möjligen nätkoncession för linje. Då anslutningsledningen/arna kan anses vara en del av vindparkens elnät på grund av närheten till land så kan anslutningsledningen/arna möjligen anses som en del av Vindpark Utposten 2 och krav på koncession för ledning krävs först efter transformator på land. Det kan också vara så att transformatorstationerna förläggs på land. Strömmen leds då med 66kV kablar från parken in till land. Den landbaserade transmissionsnätsstationen kan antingen utgöras av en kopplingsstation för vidare transmission in till region eller stamnät via luftledning och/eller kabel på samma spänningsnivå. Det kan också vara så att den utgörs av en transformatorstation där transformering genomförs till exempelvis 400 kV. Sökande för tillsammans med Ellevio en dialog med Svenska Kraftnät gällande möjliga anslutningspunkter. I Figur 30 presenteras tre möjliga sträckningar för nätanslutningen mellan vindpark Utposten 2 och anslutningspunkt vid land. Anslutningsledningens sträckning på land kommer utredas och samrådas i en separat process inför ansökan om nätkoncession för linje, som skickas in till Energimarknadsinspektionen (EI).