ii. Fundament

Vindkraftverken kommer att förses med hinderbelysning enligt gällande regelverk vid tiden för installation. Krav på vindkraftsverk över 150 meter är idag enligt Transportstyrelsens föreskrift TSFS 2013:9 att ytterkanterna ska ha vitt högintensivt blinkande ljus och verken i mitten ska ha fast rött lågintensivt ljus. Det vita ljusets styrka får justeras under dygnet. På dagen ska styrkan vara 100 000 Cd, gryning och skymning 20 000 Cd och i mörker 2 000 Cd. I Figur 27 visas exempel på hur hinderbelysningen kan komma att se ut för exempellayouten med 32 verk enligt Transportstyrelsens föreskrifter, dvs. 15 vita lampor och 15 röda lampor.

Figur 27. Exempellayout 32 verk och typ av hindermarkering

ii. Fundament Varje vindkraftverk monteras på ett fundament. Eftersom det är stora vindkraftverk som planeras kommer kraven på fundamentet vara höga av säkerhetsskäl och av funktionsskäl. Tornet behöver stå stabilt.

Den totala ytan som ska tas i anspråk av fundament och erosionsskydd för Vindpark Utposten 2 bedöms maximalt till ca 0,7 % av områdets totala yta. För Vindpark Utposten 2 kan det att bli aktuellt att använda olika typer av fundament för olika positioner inom områdena. Sedan tillstånd har erhållits avser Sökanden att ta fram detaljerade och exakta placeringar för vindkraftverken. Därefter genomförs platsspecifika noggranna bottenundersökningar vid respektive fundamentsposition för att se vilket fundament som är mest lämpligt utifrån flera parametrar som till exempel bästa tillgängliga teknik, ekonomi och påverkan på miljön. Genom att provborra, ta bottenprover och dyka vid varje position kommer exakt läge för fundament att väljas. Detta så att eventuella fornlämningar, bland annat, inte riskerar att påverkas. På så sätt kan platsvalet optimeras och justeras utifrån rådande förhållanden, och rätt fundament väljas utifrån de geologiska förhållandena för respektive lokalisering.

Med dagens teknik bedöms det mest lämpligt med gravitation- eller monopile fundament, en kombination av olika typer av fundament skulle även kunna användas. Även fackverkskonstruktioner kan bli aktuella. Som nämns ovan kommer slutligt val av fundament att ske efter att en detaljerad geoteknisk utredning har gjorts för varje aktuell plats för vindkraftverk. Bästa tillgängliga teknik vid tiden för anläggandet, ekonomi och påverkan på miljön kommer vägas in vid val av fundamentstyp utifrån ovan redovisade alternativ.

Figur 28. Skisser av olika typer av fundament, överst monopile- och gravitationsfundament, underst olika typer av fackverkskonstruktioner. (Källa Wind Europe)

Monopilefundament se Figur 28, består av ett stålrör som pålas ner i botten. Röret har en diameter på ca 10–15 meter. Den kraftigare dimensionen kan behövas för de största vindkraftverksverken som ännu inte finns på marknaden vid tiden för denna ansökan. Pålningen görs så långt ner det behövs för att uppnå tillräcklig hållfasthet vilket är beroende av bottentyp. De flesta (ca 80 %) havsbaserade vindkraftsverk i Nordsjön och norra Europa är förankrade med monopile enligt källa från Wind Europe, den europeiska vindkraftsorganisationen. Monopilerör pålas ner ca 40 meter ned i botten för att stå stabilt. Det exakta djupet är beroende av de platsspecifika bottenförhållandena. Om fast berg påträffas måste ett hål borras först. Borrning kräver mer utrustning och tar längre tid jämfört med om det går att använda enbart pålning. Både pålning och borrning är förknippat med ökade ljudnivåer också under vatten, vid anläggningsskedet än om gravitationsfundament används. Ett gravitationsfundament (Figur 28) förankras inte i botten utan ställs på botten efter att denna grundförstärkts och utjämnats. Fundamentet är rundat och kraftigast nedtill. Bottenplattan är ca 45–60 meter i diameter. Fundamentet smalnar av uppåt. Det består vanligen helt eller delvis av betong och kan i viss modell, fyllas med ballast, se Figur 29.